LAGSAMMANHÅLLNING, ROLLER OCH SPELAROMSÄTTNING I ISHOCKEY

Transkript

1 LAGSAMMANHÅLLNING, ROLLER OCH SPELAROMSÄTTNING I ISHOCKEY Högskolan i Halmstad Sektionen för Hälsa och Samhälle: Psykologi inriktning idrott 61-90hp, HT-2008 Handledare: Andreas Bencker Examinator: Urban Johnson Författare: Emelie Lindström HÖGSKOLAN I HALMSTAD Tel vx Besöksadress: Box 823 Tel direkt Kristian IV:s väg HALMSTAD Telefax Pg

2 Lindström, E. (2008). Lagsammanhållning, roller och spelaromsättning i ishockey. (Cuppsats i psykologi inriktning idrott, hp). Sektionen för Hälsa och Samhälle: Högskolan i Halmstad. Sammanfattning Syftet med studien var att skapa en bättre förståelse för hur några juniorishockeyspelare och deras tränare ser på hur faktorerna lagsammanhållning, spelaromsättning, roller och prestation förhåller sig till varandra och hur de arbetade med dessa faktorer. Instrumenten som användes var GEQ (Group Environment Questionnaire) och två helstrukturerade intervjuguider. Deltagarna i studien var ishockeyspelarna i ett J18-lag (n=18) och deras tränare (n=1) i en medelstor klubb i Sverige. Resultatet visade att samtliga intervjudeltagare upplevde ett positivt samband mellan lagsammanhållning, spelaromsättning, rollklarhet och prestation. Sambandet beskrevs dock som cirkulärt, att alla faktorerna var beroende av varandra och påverkades av varandra. Spelaromsättningen upplevdes som positiv då den skapade konkurrens och förbättrade prestationen. Talang och intresse var basen för den formella rollfördelningen. Spelarna upplevde att de var klara över sina roller och att det bidrog till både bättre lagsammanhållning och ökad prestation. Nyckelord: Lagsammahållning, roller, rollklarhet, spelaromsättning, prestation

3 Lindström, E. (2008). Cohesion, roles and turnovers in ice hockey. (C-essay in sport psychology ECTS creditsp). School of Social and Health Sciences: University of Halmstad. Abstract The purpose of this study was to create a wider understanding about how some junior icehockey players and their coach experience how the factors cohesion, player turnovers, roles and performance are interacting whit each other and how the team is working whit these factors. The instruments that were used were GEQ (Group Environment Questionnaire) and two whole-structured interview guides. The participants of this study were the ice hockey players of a J18-team (n=18) and their coach (n=1) in a club of average size in Sweden. The results showed that all the participants experienced a positive correlation between cohesion, player turnovers, role clarity and performance. The relationship however was described like a circle, that all the factors were depending on each other and were affected by each other. The player turnovers experienced as positive though it created competition and improved performance. Talents and interests represent the base of the formal roles. The players experienced clarity in their roles which led to both better cohesion and improved performance. Keywords: Cohesion, roles, role clarity, player turnovers, performance

4 1 Introduktion Att studera grupper är komplicerat och därför är det många forskare som har dragit sig för att studera grupper och istället valt att fokusera sin forskning på enskilda individer (Lindwall, Johnson, & Åström, 2002). Det komplexa i att studera grupper beror på att det är svårt att isolera ett fenomen inom gruppen från ett annat. Det innebär alltså att flera olika faktorer behöver studeras i förhållande till varandra (Gill, 2000). Några faktorer som ofta återkommer inom idrottspsykologisk forskning på lag och grupper är lagsammanhållning, rollklarhet och spelarövergångar i förhållande till prestation (McPherson, 1976; Granström, 2006; Luthanen och Salminen, 1998; Hjelmåker, 2006), men i flera studier har det visat sig vara svårt att svara på vad som är hönan och vad som är ägget. Flera studier har exempelvis visat på ett starkt samband mellan lagsammanhållning och prestation, men det har varit svårt att fastställa om prestationen ökar vid god lagsammanhållning eller om lagsammanhållningen blir bättre om laget presterar bra. Inom svensk ishockey är ämnet högaktuellt då den svenska elitserien i ishockey nu är jämnare än någonsin. Efter att ha spelat halva säsongen 08/09 skiljer det enbart 15poäng mellan första och sista plats, jämfört med föregående säsong då differensen var 30poäng (Svenska Ishockeyförbundet, 2008). Det skiljer alltså inte längre speciellt mycket i prestation mellan lagen, men på pappret utifrån erfarenhet hos spelarna och spelarlöner skiljer sig några lag markant ifrån andra (Kingdahl & Ros, 2003). Det måste alltså finnas andra faktorer som gör att ett lag presterar bättre än ett annat. Därför vore det intressant att undersöka hur några ishockeyspelare upplever förhållandet mellan lagsammanhållning, rollklarhet, spelaromsättning och prestation. Lagsammanhållning Studerandet av lagsammanhållning har pågått i många år och det finns många olika definitioner. Seibold (1999) anser att det behövs en bättre definierad gemensam definition för att lagsammanhållning ska kunna utvecklas och för att resultat ska kunna jämföras med varandra. Carron och Hausenblas (1998) tar upp två välkända definitioner. Den första de tar upp togs fram av Festinger, Schachter och Back 1963, och definierar sammanhållning som den kraft som attraherar medlemmarna till gruppen. Festinger et.al. skiljer även på två sorters krafter: de sociala aspekterna som attraherar så som vänner, bra tränare och roliga resor, och gruppens resurser, som chansen att vinna matcher. Den andra definitionen togs fram av Gross och Martin, Deras definition handlar, tvärt emot Festinger et.al.s, om att medlemmarnas motstånd mot splittring skapar sammanhållning. Sammanhållning är dynamisk - den förändras och är ständigt i rörelse. De faktorer som bidrar till sammanhållningen i början av en säsong kan vara helt annorlunda än de som håller samman laget i slutet (Lindwall et.al, 2002). Enligt det multidimensionella synsättet finns det två typer av sammanhållning; uppgiftsinriktad och social sammanhållning (Weinberg & Gould, 2006). Den uppgiftsinriktade sammanhållningen handlar om hur väl gruppen samarbetar och uppnår gruppens gemensamma mål. Social sammanhållning däremot är mer inriktad på hur medlemmarna i gruppen trivs tillsammans. Sammanhållningen är instrumentell, vilket innebär att alla lag och grupper bildas för ett syfte, exempelvis för att lösa en uppgift (Carron, Brawely & Widmeyer, 1998 ref. I Lindwal et.al, 2002). Begreppet grupp definieras på många olika sätt. Carron och Hausenblas (1998) menar att en grupp i första hand kategoriseras av att medlemmarna i gruppen har ett gemensamt öde. De menar även att skillnaden mellan en grupp och en samling människor är att de tror på samma sak. Medlemmarna i gruppen är sammankopplade på något sätt (Levi, 2001). Gruppen tillfredställer dessutom medlemmarnas fysiska och psykologiska behov. Ett lag definieras ofta i litteraturen på ett liknande sätt som en grupp. En grupp kan bestå av allt ifrån två till flera tusen medlemmar, medan ett lag ofta har ett begränsat antal. Medlemmarna i ett lag har även, till

5 2 skillnad från en grupp, en starkare vi mot dem -känsla, klarare roller och normer och ett mer strukturerat sätt att kommunicera (Weinberg & Gould, 2006). Mätning av lagsammanhållning Självskattningsinstrument är det vanligaste sättet att mäta lagsammanhållning (Weinberg & Gould 2006) och den största delen av forskningen kring sammanhållning har varit kvantitativ, så som förhållandet mellan sammanhållning, prestation, rollklarhet och spelarövergångar, men mycket lite forskning finns som förklarar varför resultaten blir som de blir. Detta är en viktig aspekt för att forskningen ska kunna appliceras i verkligheten ute i klubbarna och hos idrottarna, samt vilka faktorer i lagsammanhållningen det är som påverkar prestationen (Granström, 2006). För att få reda på detta krävs fler kvalitativa studier. Salminen (1987) ansåg till och med att det redan år1987 finns tillräckligt många studier som undersöker samband mellan det då mest använda självskattningsinstrumentet Sport Cohesiveness Questionnaire (SCQ) och prestation. Salminen efterlyste att den framtida forskningen skulle bredda synsättet och studera sammanhållning i förhållande till grupputveckling. Sedan 1987 har det dock gjorts mycket forskning och nya instrument som Group Environment Questionnaire (GEQ) har tagits fram men det finns fortfarande brister på en del områden. GEQ är ett självskattningsinstrument (Bilaga 1) framtaget av Carron, Widmeyer och Brawley år 1985 (ref. i Carron & Hausenblas, 1998). När de utvecklade instrumentet utgick de ifrån fem antaganden; (1) Grupper har egenskaper, till exempel roller och statusstruktur, vilka går att observera, (2) medlemmarna känner av och upplever den sociala situationen i gruppen och har klara uppfattningar om den, (3) dessa uppfattningar är resultatet av den informationen som personen själv har samlat ihop och bearbetat, (4) medlemmarnas uppfattningar speglar sammanhållningen i laget, (5) uppfattningarna och tankarna om gruppen går att mäta i ett självskattningstest. Med utgångspunkt i detta tog de fram en modell (fig. 1) som illustrerar de fyra dimensionerna som de utgick ifrån när de skapade mätinstrumentet; Individens attraktion till gruppen uppgift, som handlar om spelarens del i gruppen när det gäller att lösa uppgifter, Individens attraktion till gruppen socialt, hur spelarna trivs och hur väl accepterade de är i laget, Gruppintegration uppgift, hur bra den uppgiftsinriktade sammanhållningen, det vill säga hur bra laget är på att lösa uppgifter tillsammans och Gruppintegration socialt, spelarnas uppfattning om hur väl laget håller ihop utanför träning och match. Individens attraktion till gruppen - uppgift Gruppintegration - uppgift Dimensioner av sammanhållning i idrottslag Individens attraktion till gruppen - socialt Gruppintegration - social Fig. 1 Begreppsmodell över lagsammanhållning i idrottslag. (Brawely, Carron & Widmeyer, 1985 ref. i Carron & Hausenblas, 1998)

6 Sammanhållning ur ett grupputvecklingsperspektiv Det finns flera olika teorier om den process ett lag går igenom i sin utveckling. Mennecke, Hoffer och Wynne (1992 ref. i Carron & Hausenblas, 1998) definierar grupputveckling som den mognad och sammanhållning som en grupp uppnår under den tid som medlemmarna lär känna varandra och skapar struktur och roller inom gruppen. Wheelan (2005) har utformat en femstegsmodell. Det första steget är beroende och inkludering, även kallad orientering. I detta steg försöker gruppmedlemmarna klargöra hur gruppen kommer att se ut och vilken roll de själva ska ha i laget. Medlemmarna är mycket måna om att bli inkluderade i gruppen. Ledaren verkar ha en central roll i detta steg för att skapa struktur i gruppen. Denna struktur är viktig för att gruppen ska kunna ta sig vidare till nästa steg. I de flesta arbetsgrupper har medlemmarna blivit värvade på grund av sina kunskaper och faller på så sätt lätt in i en given roll i gruppen. Om rollerna inte är förbestämda ökar oroligheten i gruppen. Rollerna fördelas då oftast baserat på status och första intrycket, snarare än personernas kompetens. För att undvika detta föreslår Wheelan (2008) att alla medlemmarna presenterar sig för varandra och lär känna varandra redan från början. Det är även viktigt att tidigt komma fram till gruppens mål med verksamheten och att alla i gruppen accepterar de uppsatta målen. Om gruppen tar sig igenom steget med framgång leder det till att gruppmedlemmarna känner lojalitet och attraktion till gruppen. Nästa fas, steg två, kallar Wheelan (2005) för motberoende och kamp, ett steg karaktäriserat av konflikter. Konflikter uppstår medlemmar emellan eller mellan medlem och ledare, detta för att gruppen försöker skapa sig en status struktur med normer och gemensamma mål. Genom konflikterna omformas gruppens mål och synliggör skillnader inom gruppen, som kunde ha skadat gruppen om de inte visat sig förrän senare. Normer som satts upp under steg ett, då medlemmarnas mål var att bli inkluderade och accepterade i gruppen, kan komma att bli ifrågasatta i detta steg då medlemmarna känner sig mer trygga i gruppen och vågar uttrycka sina åsikter. Det är viktigt att alla åsikter kommer upp till ytan och att det skapas nya mål och normer som alla medlemmar känner att de trivs med. Även rollerna kan komma att omstruktureras. De medlemmar som anser att de fått en roll som inte stämmer överens med deras kunskap och personlighet vågar nu tala mer öppet om det. Gruppen kommer i längden att tjäna på att ha rätt person på rätt plats (Wheelan, 2008). Om konflikterna uppklaras på ett bra sätt kommer gruppen att skapa en starkare sammanhållning, vilket leder gruppen in i steg tre, tilltro och struktur. När det finns struktur i gruppen och dess medlemmar känner tilltro till den kan gruppen koncentrera sig på det arbete den ska utföra. Gruppens medlemmar samarbetar nu på ett helt annat sätt än tidigare. Steg fyra kallas arbete och målen med detta steg är att utföra arbetet väl, behålla sammanhållningen även under uppgiftsrelaterade konflikter som kan uppstå och hela tiden prestera väl. Wheelan (2008) menar att det är få grupper som når upp till steg fyra och det krävs mycket arbete för att hålla sig kvar där. Viktiga faktorer under denna fas är öppen kommunikation, medvetenhet av att schemat följs och att resurserna används på ett klokt sätt. Strategier som kan tillämpas i detta steg är att exempelvis låta medlemmarna få rotera på sina positioner hela tiden uppmuntra medlemmarna att komma med nya idéer för ökad prestation. I det sista steget, som Wheelan (2005) kallar för avslut, genomgår gruppen en förändring. Antingen byter gruppen uppdrag, några medlemmar lämnar gruppen, nya tillkommer eller så löses gruppen upp. För att ta sig igenom detta steg måste medlemmarna arbeta med vad gruppen har för betydelse för dem och deras känslor kring gruppen och de övriga medlemmarna. Ofta resulterar det i att några medlemmar börjar distansera sig till gruppen för att underlätta övergången för dem. Konflikter och konflikthantering är en kritisk del genom hela grupputvecklingsprocessen. När en ny individ tillkommer i gruppen leder det till att dynamiken i gruppen rubbas och det formas en ny grupp. Detta innebär att processen börjar om från början igen (Carron & Hausenblas, 1998). 3

7 4 Samband mellan lagsammanhållning och prestation Luthanen och Salminen (1998) presenterade en studie på 200 finska juniorhockeyspelare. De använde sig av mätinstrumentet GEQ och jämförde det med andelen vinster. De fann tydliga mönster i att de lag som hade hög sammanhållning även vann fler matcher. Det visade sig att sammanhållningen främjade samspelet i laget. Prestationen påverkades dock mest av den uppgiftsinriktade sammanhållningen. Det har även visat sig att sammanhållning och prestation påverkar varandra åt andra hållet. I Salminens (1987) studie om relationen mellan sammanhållning och framgång inom ishockeylag visade det sig att de spelare som under en längre tid haft framgång i sina matcher upplevde starkare sammanhållning än de som bara haft framgång en kortare tid. Dock visade resultatet även att de lag som hade spelat en match där resultatet blivit oavgjord, upplevde en högre grad av sammanhållning än både de lag som vunnit och de som förlorat. Hjelmåker (2006) genomförde en studie kring lagsammanhållning och prestation i ett svenskt elitserielag i ishockey. Alla spelare som deltog i studien var överrens att sammanhållningen var viktig för prestationen. De menade att om individen inte trivs i laget kan denne inte prestera optimalt. De medgav dock att det är möjligt att prestera utan social sammanhållning, men att det då kunde leda till tävlingsmentalitet inom laget och en ogynnsam arbetsmiljö. I Granström och Olofssons (2006) studie upplevde spelarna att glädje och trygghet var två faktorer i lagsammanhållningen som hade stor påverkan på prestationen. Tryggheten gjorde att spelarna kände att de vågade ta fler egna initiativ utan rädsla att mötas av negativ kritik av andra medspelare vid en misslyckads insats. Det finns även studier som visar på att lag kan prestera bra även om de inte har en god sammanhållning. Ett välkänt exempel på det är Lenks studie från 1969 (ref. i Carron & Hausenblas, 1998) om det tyska guldlaget ifrån världsmästerskapen i rodd år Trots att det var ständiga konflikter inom laget presterade de alltid på topp. Spelaromsättningens påverkan på lagsammanhållningen och prestationen Att spelare byter klubb ofta verkar vara något som tillhör det vanliga inom elitishockey. I Sverige registreras ungefär 6500 spelarövergångar under ett år (Karlsson, 2008). Det kan bero på skador, byten mellan klubbar, draftningar och spelare som avslutar sin karriär och olika lag påverkas mer eller mindre av detta (Carron & Hausenblas, 1998). Det finns många studier gjorda på hur antalet spelarövergångar påverkar lagets effektivitet och prestation inom olika idrotter. Studierna gjordes på idrotterna baseboll, basket, fotboll och ishockey. Resultatet visade att ett högt antal spelarövergångar hade ett starkt samband med lägre effektivitet inom laget, färre vunna matcher och sämre placering i serietabellen förutom i ishockey där det inte hittades något samband, varken positivt eller negativt (Schwarts, 1973, Theberge & Loy, 1976, Pfeffer & Davis-Blake, 1986, ref. i Carron & Hausenblas 1998; McPherson 1976). Det är inte bara skillnad på antal spelarövergångar mellan de olika idrotterna utan även inom idrotten, mellan de olika positionerna McPherson (1976). Den position som oftast byts ut är centern. Förklaring till detta föreslår McPherson kan vara för att centern har en klar definierad roll och om personen som innehar den rollen inte presterar tillräckligt kommer denne att bli utbytt. Målvakterna är de som överlag byter lag minst antal gånger under sin karriär. Även om det inte påvisats något samband, varken positivt eller negativt mellan högt antal spelarövergångar och vunna matcher inom ishockey berättade tränare i Hjelmåkers (2006) studie att laget medvetet valt att inte ta in några nya spelare inför den aktuella säsongen på grund av en rörig och oenig föregående säsong. Som tidigare nämnt rubbas dynamiken i gruppen och det formas en ny grupp när en ny individ tillkommer i gruppen. Gruppen går då tillbaka till steg ett i sin utveckling och nya roller formas (Carron & Hausenblas, 1998).

8 5 Strategier för ökad lagsammanhållning Wheelans (2008) exempel på strategier för att stärka lagsammanhållningen är att öka medlemmarnas inflytande vid beslutsfattande, öka gruppintegrationen, höja medlemmanas tillfredsställelse och öka samarbetet. Wheelan anser även att genom att öka glädjen och uppmuntra till humor på arbetsplatsen bidrar det till ökad gemenskap som i sin tur höjer lagsammanhållningen. Andra strategier som bidrar till ökad lagsammanhållning är genom att låta spelarna utveckla stolthet för laget och tro på sig själva och varandra, förstärka lagets identitet, undvika smågrupper och stor omsättning av spelare och genomföra regelbundna lagmöten (Weinberg & Gould, 2006). Roller Rollen beskriver vad som förväntas av personen och hur den står i relation till de andra i gruppen (Levi, 2001). I ett lag, precis som i alla andra grupper finns det två typer av roller; formella och informella-, eller också kallade sociala roller (Weinberg & Gould, 2006). Formella roller är de roller som direkt utdelas av laget eller organisationen (Carron & Hausenblas, 1998). Position i laget så som kapten eller målvakt är exempel på formella roller. Dessa roller är såpass viktiga för laget att innehavaren av rollen är antingen tränad för rollen eller värvad till laget just på grund av dennes kunskaper och kvalitéer. Den mesta forskningen inom idrott är gjord på de formella rollerna. Informella roller är de som skapas genom interaktion av medlemmarna i gruppen. Dessa formas efter hand som spelarna lär känna varandra. Förväntningarna på spelarnas informella roller är inte lika klart uttalade, men minst lika viktiga som de formella rollerna (Carron & Hausenblas, 1998). Rollerna är kompromisser, försök till anpassning till andra individer (Svedberg, 2003). Svedberg beskriver några standardroller som ofta finns representerade i en grupp. Några av dessa roller är; Den ambitiöse vill gärna bestämma och få saker gjorda på dennes sätt. Auktoriteter är viktiga för den ambitiöse, men all moral och präktighet kan bli krävande för de andra i laget. Offret har ofta inte så mycket att säga till om när det handlar om hur laget ska utföra olika uppgifter, denne överlåter ofta det till de andra då han eller hon anser att de kan och vet så mycket mer. Offret kan dock använda hjälplösheten som en manipulativ strategi som medspelarna ofta inte vet hur de ska förhålla sig till. Buffeln vill testa om han eller hon blir accepterad av gruppen oavsett beteende. Denne är inte orolig att köra över andra och ta för sig. Syndabocken är den som skylls för alla misslyckanden. Syndabocken befriar de andra spelarna från ansvar och personifierar misslyckandet. Det är fördelaktigt om syndabocken är en person som finns utanför laget. Clownen är den som lockar de andra medlemmarna till skratt och det ger positiv energi till laget. Clownen kan födas ur social osäkerhet, men när medspelarna svarar genom att skratta med blir personen bekräftad och känner sig behövd. Den okrönta drottningen är den som ser sig själv som den ambitiösa och ansvarsfulla. Denne person kan dock ta på sig för mycket ansvar, viket gör att medspelarna blir lata och passiva. Personen trivs med sin roll och att saker görs på hennes sätt, men det kan dock slå tillbaka och bli till något negativt. Några roller som enligt Bales (1966) ofta finns representerade i ett lag är; Uppgiftsspecialisten, som är den person som oftast är ledare på plan och driver på laget när det gäller att lösa en uppgift. Utanför planen har personen oftast inte någon central roll. Den socialt kompetente är den spelare som har rollen som stämningshöjare i laget. Denna roll är framförallt viktig för sammanhållningen. Ledaren är den person som är både duktig på uppgifterna på planen och är socialt kompetent. Det är ofta den spelare som även blir tilldelad den formella rollen som lagkapten. Den underaktive avvikaren kallas de spelare som varken är duktiga eller tar speciellt mycket plats. Dessa spelare är inte så vanliga i elitlag men på lägre nivåer. De deltar mest för det sociala. Bales (1966) sista roll är den överaktive avvikaren. Denna spelare hörs och syns mycket, men tyvärr mest i negativa former. Spelaren klagar mycket och försämrar stämningen i laget.

9 6 Ett område som borde studeras mer, i likhet med Mellalieu och Junipers studie (2006), är lämpliga beteenden hos rollsändaren och sätt att kommunicera för att rollprocessen ska bli smidigare och spelarna lättare ska bli klara över vad som förväntas av deras roller. Vid forskning kring roller inom idrotten har det till största del koncentrerats på tvetydighet och rollklarhet av de formella rollerna och mycket få studier har gjorts på de informella rollerna inom idrottslag, därför är det av intresse att studera om det finns något samband mellan de informella rollerna i ett lag och lagsammanhållningen och vilken påverkan det har på prestationen. Metoder för att undersöka roller Bales (1950 ref. i Pennington, 2002) ansåg att för att en grupp ska kunna fungera måste det kunna lösa två olika typer av problem och detta förutsattes av två typer av beteenden; uppgiftsrelaterat beteende som hjälper gruppen att uppnå sina mål och socioemotionellt beteende som arbetar för att skapa en interaktion mellan gruppens medlemmar och ett positivt klimat så att medlemmarna kan arbeta tillsammans. De uppgiftsrelaterade beteendena är indelade i två underkategorier med uppgiftsorienterade frågor, som frågar om åsikter, förslag och bekräftelse, respektive svar som ger åsikter, förslag och bekräftelse. Även de socioemotionella beteendena var uppdelade i två underkategorier med positiva beteenden, som visar solidaritet, lättar upp stämningen och håller med och negativa, som är av annan åsikt, är motsträvig och skapar tryckt stämning i laget. Vilken grad av varje beteendekategori en person har och uppvisar påverkar vilken roll i gruppen personen får (Bales, 1966). Bales och Cohen tog år 1979 fram ett instrument som de kallade SYMLOG, vilket är en förkortning av System for the multiple level observation of groups (Pennington, 2002). SYMLOG består av flera olika metoder för att observera, känna igen och kategorisera beteenden i grupper. Trots att det har förekommit kvalitativa studier kring roller och rollklarhet krävs det fortfarande fler studier för att skapa en djupare förståelse för hur rollepisoderna ser ut och hur spelarna själva upplever det (Mellalieu & Juniper, 2006). Det skulle även underlätta arbetet med rollerna om de skapades mer kunskap om vilket tillvägagångssätt som spelarna själva anser är de bästa strategierna för att uppnå större rollklarhet, i likhet med Mellalieu och Junipers studie (2006). Rollklarhet och rollkonflikter Det finns många faktorer som påverkar hur väl individen presterar i sin roll. Detta har Carron och Hausenblas (1998) skapat en modell för (fig. 2). Först och främst ska personen få klarhet över vad som förväntas av den rollen personen har. Detta är den kognitiva delen i rollfördelningsprocessen. Det är viktigt att tränaren gör tydligt för spelaren vad som förväntas av rollen och att spelaren klarar av att prestera sin roll under match (Lindwall, et.al., 2002). Det största problemet som kan uppstå är tvetydlighet inför rollens förpliktelser som följd av exempelvis dålig information. Eys, Carron, Beauchamp och Bray (2003) fann i sin studie att spelare med mer erfarenhet upplevde sina roller mindre tvetydiga i början av säsongen än spelare som var mindre erfarna. Det visade sig också att reserver upplevde sina roller mer otydliga än de spelare som var ordinarie. Dock upplevde spelarna mindre tvetydighet i sin roll i slutet av säsongen mot hur de hade upplevt den vid säsongens början. Ett annat problem som kan uppstå är att spelaren upplever en konflikt i sin roll (Kahn m.f ref. i Carron & Hausenblas 1998) identifierade tre typer av rollkonflikter; Intrarollkonflikt, Interrollkonflikt och Personrollkonflikt. Intrarollkonflikt innebär att spelaren känner att den har olika, motsägelsefulla förväntningar på sig. Detta skapar förvirring hos spelaren, som inte vet hur den ska bete sig. Det kan exempelvis vara en spelare som både förväntas spela aggressivt, men samtidigt blir tillsagd att inte dra på sig för många utvisningar. Den andra typen av konflikt, interrollkonflikt, innebär att en spelare har olika förväntningar på sig från olika håll.

10 7 Exempelvis när en spelare blir tillsagd av tränaren att spela mer defensivt, medan publiken förväntar sig att han ska spela mer offensivt. Personrollskonflikt innebär att det inte är jämvikt mellan de krav som ställs på spelaren och den kapacitet som spelaren upplever att den har. Om en ung och oerfaren spelare blir utsedd till lagkapten av tränaren kan spelaren känna oro över att inte kunna klara av den roll han eller hon blivit tilldelad. Slutligen, för att en spelare ska kunna prestera sin roll, krävs det att rollen accepteras av spelaren. Acceptans innebär att spelaren känner sig bekväm och kompetent i sin roll. Individuella roller Klarhet över rollen Rollacceptans Rollprestation Lagets effektivitet Fig. 2 Modell över relationen mellan individuella roller och lagets effektivitet (Carron & Hausenblas, 1998 s.162). Strategier för ökad rollklarhet I sin studie om upplevelser av rollepisoder fann Mellalieu och Juniper (2006) ett flertal teman över sätt att utveckla rollklarheten hos spelarna. Tre explicita teman påträffades; tydlig interaktion mellan spelaren och tränaren, direkt feedback under match och träning från medspelare med liknande rollkaraktärer, och instruktioner och feedback från andra betydelsefulla personer som exempelvis familj och vänner. Mellalieu och Juniper (2006) fann även tre teman för implicita sätt; (1) så kallat learning by doing där spelaren lär sig genom att utföra det i praktiken, (2) prova på olika roller för att på så sätt få mer förståelse för sin egen rolls del i helheten, och (3) modellinlärning som innebär att spelaren lär sig genom att observera när någon annan utför momentet. Tränaren i Hjelmåkers (2006) studie berättade att han försöker se till att prata med de missnöjda spelarna och förklara vad de kunde ändra på. Positiva effekter av ökad rollklarhet Det finns många positiva följder av att spelarna får mer klarhet i sina roller. Mellalieu och Juniper (2006) upptäckte att när spelarna upplevde att de blev klarare över sina roller underlättade det i det individuella spelet, de kände sig säkrare i sina positioner och behövde inte längre tveka över vad som förväntades av dem. Detta bidrog även till att det uppgiftsinriktade självförtroendet ökade. En annan positiv effekt var att det uppstod färre konflikter bland spelarna och även mellan spelare och tränare. Det upplevdes även som att de hade en bättre kommunikation i laget. När spelarna var klara över sina roller kunde de lättare diskutera dem med varandra. Även förväntningen på lagets prestation låg mer i linje med lagets kapacitet när spelarna blev klara över sina och varandras roller (Mellalieu & Juniper, 2006). Tränaren i Hjelmåkers (2006) studie ansåg att laget på pappret kanske inte var det starkaste, men

11 8 förklarade att de ändå var bäst på grund av att spelarna hade funnit sina roller och accepterat dem så väl. Sambandet mellan rollklarhet och lagsammanhållning Det har visat sig att rollklarhet och lagsammanhållning har ett starkt samband men det verkar vara svårt att klargöra vad som leder till vad. I Mellalieu och Junipers studie (2006) upplevde spelarna att när deras rollklarhet ökade förde det samman lagmedlemmarna och lagsammanhållningen ökade. Å andra sidan uppgav spelarna också att när sammanhållningen ökade och spelaren upplevde att deras roll var viktig för lagets prestation ökade både rollklarheten och acceptansen av rollen. En av spelarna i Hjemlåkers (2006) studie uppgav att en av nyckelfaktorerna till att varför laget trivdes med den spelstil som tillämpades var att spelarna hade lärt sig acceptera sina roller. Sammanfattningsvis finns det få empiriska studier som försökt beskriva hur spelare och tränare ser på förhållandet mellan lagsammanhållning och prestation. Salminen och Luthanen (1998) fann, i likhet med många tidigare studier, ett starkt positivt samband men det saknas fortfarande kunskap om vilka faktorer i lagsammanhållningen som påverkar prestationen. Vidare finns det lite kunskap om hur de sociala rollerna upplevs påverka prestationen, då den mesta forskningen är gjord på de formella rollerna (Carron & Hausenblas, 1998). Därför är det viktigt att skapa en större förståelse för hur spelarna och tränarna själva upplever de ovan nämnda faktorerna. Ett problem med kvalitativa studier är dock att de inte anses ha lika hög reliabilitet som kvantitativa studier, men Maycut & Morehouse (1994) menar att kvalitativa studiers validitet och reliabilitet inte ska mätas på samma sätt som kvantitativa studier. Granström (2006) föreslår dock att genom att skapa en intervjuguide med frågor som är starkt kopplade till tidigare forskning inom sammanhållning och sedan testa det och få det validerat skulle både reliabiliteten och validiteten öka. Denna strategi har tillämpats vid utformandet av de helstrukturerade intervjuguiderna i denna studie. Syfte och frågeställning Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för hur några juniorishockeyspelare och deras tränare ser på hur faktorerna lagsammanhållning, spelaromsättning, roller och prestation förhåller sig till varandra samt hur de arbetar med lagsammanhållning och roller. Syftet operationaliseras genom kvalitativ intervju där resultatet presenteras genom kvalitativa beskrivningar. En ytterligare operationalisering av faktorn lagsammanhållning sker genom kvantitativ analys med syfte att komplettera de kvalitativa beskrivningarna av lagsammanhållning. Studien utgår ifrån följande frågeställningar: Hur ser ishockeyspelarna och deras tränare på förhållandet mellan lagsammanhållning, roller, spelaromsättning och prestation? På vilka sätt arbetar ishockeyspelarna och deras tränare aktivt med faktorerna lagsammanhållning och roller? Metod Deltagare Deltagarna i studien var ishockeyspelarna (n=18) i ett J18-lag och deras tränare i en medelstor klubb i Sverige. Medelåldern hos spelarna var 16.6 år. Spelarna tillhör klubbens J18-lag, och i likhet med andra klubbar deltar de i matcher med både klubbens J18, J20 och några spelare även i klubbens A-lag. Alla närvarande spelare fyllde i självskattningsformuläret och spelarna till intervjuerna valdes ut med hjälp av ett delvis strategiskt- och ett delvis bekvämlighets urval.

12 9 Syftet var att få en spridning på speltid, positioner och tid spelad med laget. Av de spelare som valdes ut var en målvakt, två som alternerade forward/center, två forwards och en back. En spelare var ny för säsongen, en hade nyligen blivit uppflyttad från en yngre åldersgrupp, en hade nyligen återkommit från två års uppehåll och resterande tre spelare hade spelat i laget i sju till tio år. Två av spelarna deltar ofta eller alltid i matcher med både J18, J20 ibland även A-lag, tre av spelarna spelar oftast eller enbart med J18 och en deltar lite mer sällan i matcherna. Även tränaren intervjuades. Denna tränare har enbart coachat laget under den aktuella säsongen. Instrument Group Environment Questionnaire Det första instrumentet som användes var självskattningsinstrumentet GEQ (se Bilaga 1) (Carron, Widmeyer & Brawley, 1985) Mätinstrumentet mäter de fyra följande dimensionerna; Individens attraktion till gruppen uppgift (fråga 2, 4, 6 och 8), som handlar om spelarens del i gruppen när det gäller att lösa uppgifter, Individens attraktion till gruppen socialt (fråga 1, 3, 5, 7 och 9), hur spelarna trivs och hur väl accepterade de är i laget, Gruppintegration uppgift (fråga 10, 12, 14, 16 och 18), hur bra den uppgiftsinriktade sammanhållningen, det vill säga hur bra laget är på att lösa uppgifter tillsammans och Gruppintegration socialt (fråga 11, 13, 15 och 17), spelarnas uppfattning om hur väl laget håller ihop utanför träning och match. Svarsalternativen är på intervallskalenivå med en skala 1-9 där 1 är "instämmer ej" och 9 är "instämmer helt". Svarsalternativ 5 utgör mitten på skalan och väger därför inte över åt något håll, detta ger spelarna ett alternativ att ställa sig opartisk i den aktuella frågan. Helstrukturerad intervjuguide Det andra instrumentet som användes var en helstrukturerad intervjuguide - en för spelare (se Bilaga 2) och en för Tränare (se Bilaga 3). Intervjuguiden för spelarna var uppdelad i fem delar och började med några bakgrundsfrågor som berörde hur länge de har spelat i laget, hur det kom sig att de spelar just i det laget, vilken formell roll de har och spelarens karaktär. Till bakrundsfrågorna räknades även tre frågor där spelaren ombads definiera begreppen lagsammanhållning, lagets prestation och egen prestation. Andra delen berörde de formella rollerna. Här ställdes frågor kring klarhet, trivsel, tränarinflytande och förväntningar och dess inverkan på den egna prestationen, lagets prestation och lagsammanhållningen. Tredje delen behandlar de informella rollerna. Dessa frågor behandlar, i likhet med förgående del, klarhet och trivsel och dess inverkan på den egna prestationen, lagets prestation och lagsammanhållningen. Del fyra behandlar fenomenet lagsammanhållning. Frågorna tar upp vilken betydelse lagsammanhållningen har för lagets prestation, om lagsanmmanhållningen har förändrats över tid och om de arbetar aktivt för att stärka lagsammanhållningen. I den sista delen handlade frågorna om spelaromsättningen; om det har varit stor spelaromsättning, om det har påverkat lagets formella och informella roller och om det har haft någon påverkan på lagsammanhållningen. Tränarens intervjuguide innehöll liknande frågor och hade samma struktur som intervjuguiden för spelarna, men vinklade ur ett tränarperspektiv. Exempelvis Upplever du att spelarna trivs med sina formella roller? istället för Hur trivs du med din formella roll?. Intervjuguiden validerades utav en kvalitativ forskare. Procedur Lagets tränare och klubbens utbildningsansvarige kontaktades och tid bokades för information. Då spelarna var under 18år informerades även föräldrarna vid ett föräldramöte och ett informationsblad delades ut med information om studien och författarens kontaktuppgifter (Bilaga 4). Föräldrarna ombads även att godkänna sin sons deltagande genom att fylla i den nedre delen av informationsbladet. Ingen förälder nekade sin sons deltagande.

13 10 Självskattningsformuläret fylldes i av spelarna vid två olika träningstillfällen med en dags mellanrum då några av spelarna inte var närvarande vid det första tillfället. Spelarna informerades om att deltagandet var frivilligt och att all information skulle behandlas konfidentiellt. Intervjuerna utfördes under en veckas tid i anslutning till träning och matchtillfällen. Detta på grund av att alla spelare inte var närvarande vid samma träning och deltog inte alla på matcherna den aktuella veckan. Intervjuerna varade i mellan minuter. Även vid intervjutillfällena informerades spelarna och tränaren om att deltagandet var frivilligt och om de inte ville svara på någon fråga eller ville avbryta av någon anledning så var det okej. Intervjupersonerna upplystes även om att intervjun spelades in med diktafon och alla deltagare gav sitt medgivande till detta. Dataanalys Det kvalitativa intervjumaterialet transkriberades ordagrant efter varje intervjutillfälle och rådatan analyserades med hjälp av constant comparative method. Metoden är framtagen av Glaser & Strauss och modifierad av Lincon och Guba (1985 ref. i Maycut & Morehouse, 1994) och är en form av induktiv analyseringsmetod för kvalitativ data. Först transkriberades de inspelade intervjuerna, där efter lästes intervjuerna igenom flera gånger för att skapa bekantskap med materialet. Under genomgångarna av materialet identifierades återkommande ord, ämnen och fraser som ansågs relevanta för studiens syfte. Dataenheterna jämfördes enligt analyseringsmetoden med varandra för att sedan gruppera dem i provisoriska kategorier. Som exempel på hur svaren har sett ut har citat lyfts ut ur de aktuella intervjuerna. För att enkelt kunna gå tillbaka till det transkriberade materialet numrerades svaren i den transkriberade intervjun som källhänvisningen för citaten. För att öka validiteten ombads en annan C-student att gå igenom samma procedur med det preliminära kvalitativa datamaterialet. Därefter diskuterades och jämfördes eventuella skillnader i tolkning av resultatet för att avslutningsvis nå en validerad gruppering av kategorier. Resultatet av självskattningsinstrumentet GEQ sammanställdes och analyserades med Statistical of Social Science (SPSS). Beskrivande statistik användes för att skapa en bild över hur hög, och vilken typ av sammanhållning och gruppintegration som fanns i laget. I och med att frågorna 1,2,3,4,6,7,8,11,13,14,17 och 18 var negativt ställda vändes dessa svarsskalor innan analysen utfördes i SPSS. Resultat Resultatet presenteras i två delar: (1) De kvantitativa resultaten av GEQ; beskrivning av hur hög, och vilken typ av attraktion och gruppintegration som fanns i laget (se Tabell 1). Här presenteras även ett diagram över varje frågas medelvärde för att tydliggöra eventuella avvikelser i respektive dimension (se Tabell 2). (2) Kvalitativa resultaten från intervjuerna presenteras under rubriker med början av lagsammanhållning och följs sedan av spelaromsättning, formella- och informella roller och under dessa rubriker presenteras de efter analysen funna kategorier. Resultat från GEQ För att komplettera de kvalitativa beskrivningarna av lagsammanhållning gjordes en deskriptiv analys (statistisk beräkning SPSS 16,0) av GEQ.

14 11 Tabell 1. Beskrivande statistik över de fyra dimensionerna. Dimensioner N Min Max M S Max värde M % av max Attraktion till gruppen - uppgift 18 15,0 27,0 20,1 3, % Attraktion till gruppen - socialt 18 19,0 35,0 28,1 5, % Gruppintegration - uppgift 18 21,0 41,0 30,1 4, % Gruppintegration - socialt 18 20,0 30,0 23,2 2, % Resultatet i tabell 1 visar att dimensionerna skattades övervägande positivt av ishockeyspelarna, 58 procent eller högre och detta tyder på att spelarna upplever att de känner attraktion till gruppen både socialt (71 %) och uppgiftsinriktat (80 %) och att de har en god gruppintegration både socialt- (58 %) och uppgiftsrelaterat (66 %). Spelarna upplevde att den uppgiftsrelaterade attraktionen till gruppen övervägde mycket till det positiva. Spelarna var i stort sett nöjda med sin speltid, upplevde att lagets vilja att vinna var tillräckligt stark, upplevde att laget gav dem tillräckliga möjligheter att förbättra sina färdigheter och tyckte om lagets spelstil. Spelarna upplevde att även den socialt inriktade attraktionen till gruppen var hög. Näst intill alla spelarna svarade att några av deras bästa vänner spelade i laget och övervägande delen uppgav att de skulle sakna sina lagkamrater när säsongen var slut. Den frågan som gav det ganska kraftigt avvikande utslaget var om spelarna föredrog att gå på andra fester än fester med laget. Spelarna föredrog alltså att gå på andra fester än de med laget, trots att de annars trivs och gärna umgås med sina medspelare. Integrationen, både uppgifts- och socialt inriktad var något svagare än attraktionen till gruppen, men var ändå övervägande positiv. Uppgiftsmässigt anser spelarna att laget i stor utsträckning gemensamt strävar efter att uppnå de uppsatta målen och att alla spelarna är ansvariga om laget förlorar eller gör en dålig insats. Dock upplevde de att lagets medlemmar ibland hade motstridiga ambitioner, att de inte alltid hjälptes åt om någon spelare hamnade efter och att de inte så ofta diskuterar varje spelares ansvar på matcher och träning. Den sociala gruppintegrationen skattades något lägre än den uppgiftsinriktade, men fortfarande övervägande positiv. Vid studerandet av medelvärdet i varje enskild fråga kunde det urskiljas vissa avvikanden i denna dimension. Detta presenteras i tabellen nedan (se tabell 2.) Tabell 2. Medelvärde för varje fråga. De gråa nyanserna grupperar frågorna i de ovan beskrivna dimensionerna.

15 12 Resultatet i tabell 2 visar att några medelvärden skiljer sig markant från de övriga. Speciellt avvikande är var svaren på fråga 11 och 13, som båda handlar om ifall spelarna ofta går på fest tillsammans med sina lagkamrater eller om de väljer att gå på fest med andra utanför laget. Spelarna svarar dock att de gärna umgås med sina medspelare när säsongen är slut och att lagets medlemmar håller ihop även i andra sammanhang än vid träning och match. Även medelvärdet för fråga 7 skiljer sig från de övriga frågorna i samma dimension. Fråga 7 behandlar likt fråga 11 och 13 om personen föredrar att gå på andra fester än fester med laget. Resultat från intervjuer Sammanfattande drag i ishockeyspelarnas och tränarens berättelser Sammanfattningsvis beskriver ishockeyspelarna och deras tränare integrerade förhållanden mellan faktorerna lagsammanhållning, roller, spelaromsättning och prestation (se figur 3). Deras begreppsförklaring av sammanhållning handlade om hur de uppförde sig mot varandra samt trygghet och glädje. Lagprestation definierades som resultat och att spela tillsammans på plan. Tolkningen av begreppet egen prestation var att göra sitt bästa. Ishockeyspelarna upplevde att lagsammanhållningen var något som förändras över tid och de såg den som en nödvändig faktor för trivsel, spelglädje och prestation. Goda lagprestationer var i sin tur relaterade till upplevelsen av förbättrad lagsammanhållning. För att öka lagsammanhållningen användes strategierna socialt umgänge och peptalk. Spelaromsättningen uppfattades ha en marginell positiv påverkan på lagsammanhållningen. En annan aspekt av spelaromsättningen var att nytillkomna kompetenta spelare skapar trygghet, konkurrens och förbättrade prestationer. Vidare ansåg ishockeyspelarna att spelaromsättningen sätter igång rollutveckling, konflikter och förändrad gruppstruktur. Angående roller var talang och intresse basen för den formella rollfördelningen. Tränarens roll var här att vid behov rikta in spelarna på rätt spår. Förväntningarna på den egna rollen och andras roller var att man gör sitt jobb, sitt bästa och klarhet och trivsel i rollen kom som konsekvenser av mognad och spelförståelse. Spelarnas förslag på strategier för ökad rollklarhet var utvecklingssamtal med tränaren och i spelartruppen. De positiva effekterna som uppstod utav ökad rollklarhet upplevdes vara ökad trivsel, glädje och förbättrade prestationer medan rolltvetydighet upplevdes leda till försämrat teamwork och mental belastning. Förhållandet mellan rollklarhet och lagsammanhållning förklarades som cirkulärt där det ena byggde på det andra. De informella rollerna beskrevs så som beteenden, exempelvis att klanka ner, skratta och skämta, hjälpa till och täcka upp för andra och som karaktärsdrag som tystlåten, platstagare, ansvarstagare.

16 13 Uppförande mot varandra Trygghet, glädje och öppenhet Dynamisk Lagsammanhållning Nödvändigt Mognad och spelförståelse Förbättrade prestationer Klarhet och trivsel Roller Resultat Prestation j Spela tillsammans Göra sitt bästa/sitt jobb Spelaromsättning Konkurrens Trygghet Personlighet Talang och intresse Förbättrade prestationer Fig. 3. Integrerade förhållanden mellan lagsammanhållning, roller, spelaromsättning och prestation med underkategorier (Lindström, 2009). Orsaker till att gå med i laget närhet, vänner och andra betydelsefulla personer Fem av spelarna uppgav närhet till föreningen som största anledning till att de började spela i Lag X. En spelare uppgav att det berodde på att dennes pappa hade tagit med honom till ishallen och en annan uppgav att dennes bror var en bidragande anledning. Tre av spelarna uppgav även att de hade vänner som hade börjat i laget och det var en bidragande anledning. Mina kompisar började spela här och det låg nära där jag bor så det var perfekt. (IP5 1.2) Hur spelarna definierade lagsammanhållning Lagsammanhållning är hur man uppför sig mot varandra Flera av spelarna definierade lagsammanhållning som ett beteende och hur man uppför sig när man är i gruppen. Exempel på beteenden som nämndes var att alla är snälla mot varandra och behandlar varandra med respekt. En annan spelare menar att lagsammanhållning är när man peppar och hjälper varandra. Flera spelare understryker att lagsammanhållning är vad lagidrott bygger på. Lagsammanhållning det är väl att man peppar varandra och bara håller ihop laget. Det är ganska självklart tycker jag, eller det säger inte så mycket men det är ganska självklart. Är man ett lag så hjälper man varandra, det är det lagsport går ut på. (IP1 1.5) Lagsammanhållning är trygghet och glädje Flera spelare uppgav även att lagsammanhållning handlar om glädje, trygghet och bra gemenskap. En spelare ansåg att det innebar att alla kände sig trygga i gruppen och hade roligt på träning och matcher, medan en annan talade om tryggheten att våga vara sig själv och ta chansningar på planen. Att man är bra kompis med de i laget, att man känner att man kan göra vad som helst utan att skämmas liksom. (IP2 1.5) Hur spelarna ser på begreppet lagprestation Lagprestation är resultat Några av spelarna definierade begreppet lagprestation som ett mått på hur bra det går för laget, exempelvis vinst eller att laget tillsammans uppnått sina mål.

17 14 Lagprestation betyder att spela tillsammans på plan Andra spelare menade att lagprestation var mer en beskrivning ett beteende lagmedlemmarna uppvisade på och utanför planen. Exempel på beteenden som togs upp var att spelarna i laget spelar tillsammans och inte en och en och att alla hela tiden gör så gott de kan. Ja, det är väl hur laget presterar som ett lag, alltså hur vi agerar på planen tillsammans. Som inför en träning, hur vi värmer upp, allt. Vad det innebär att vara ett lag liksom. (IP4 1.7) Hur spelarna definierar egen prestation Egen prestation är att göra sitt bästa Flera av spelarna ansåg att en egen prestation var att hela tiden göra sitt bästa och att de efter matchen kände sig nöjda med sin insats med vetskapen om att de inte kunde ha utfört sin uppgift på ett bättre sätt. Några spelare tillade att de var nöjda med sina egna prestationer om de ansåg att deras agerande hade gagnat laget på något sätt. Exempelvis var en spelare nöjd med sin prestation om denne inte hade varit inne på ett baklängesmål eller på något sätt bidragit till ett mål framåt. En egen prestation för mig är att man gör sitt bästa i alla lägen. Det är att man ger allt liksom, att man är nöjd efter matchen så att man inte känner att man hade kunnat ge mer. (IP1 1.7) Lagsammanhållning en nödvändig faktor Alla spelarna och även tränaren var eniga om att det var viktigt med en bra lagsammanhållning. Några menade till och med att det tillhörde grunden i lagidrott och en nödvändighet för att ett lag ska fungera. En spelare ansåg att om laget inte fungerade utanför planen kommer det inte heller att fungera ute på isen. Ja, annars kan man ju inte lyckas som lag och det är ju trots allt en lagidrott, så det är verkligen viktigt. (IP3 13.1) Det behöver man ju för att spela hockey liksom. Funkar laget inte utanför plan så funkar det inte på planen heller. (IP4 13.1) Glädje, trygghet och öppenhet är tecken på god sammanhållning På frågan om de upplevde att laget hade en bra sammanhållning just nu svarade samtliga intervjupersoner ja. När spelarna ombads ge konkreta exempel på saker eller beteenden som kunde visa på den goda lagsammanhållningen var glädje och trygghet de faktorer som hela tiden återkom. Flera av spelarna berättade om att det alltid skrattas mycket i omklädningsrummet, att alla talar med varandra och de upplever att ingen verkar vara utanför gemenskapen. En annan spelare upplevde att spelarna kom bättre överens och konflikterna inom laget var färre. När man kommer in i omklädningsrummet inför en träning eller en match så sitter alla och skrattar hur mycket som helst. Alltid har någon en rolig historia att berätta. Det är ingen som sitter och är ledsen och så. (IP5 14.2) Tränaren berättar dock att det är som två grupperingar inom laget. Han upplevde att de spelare som spelar mycket med J18, J20 och A-laget har en speciell gemenskap och att de som inte spelar så många matcher ibland blir lidande. Spelarna upplevde att laget låg på en lagom nivå mellan att ha kul och vara seriösa, vilket uppfattades som bra. Tryggheten återfanns som bidragande faktor hos flertalet av spelarna. De upplevde att de kände sig trygga både på isen, i båset och i omklädningsrummet. En spelare upplevde att tryggheten i laget gjorde att spelarna kunde vara mer öppna mot varandra. En annan spelare drog en jämförelse med den tid denne spelat i stadslaget och berättade att han där inte hade känt sig lika trygg och inte kunde säga vad han tyckte på samma sätt. Vi kan ju ändå säga till varandra om det är något som behövs, så vi kan vara öppna. Om man spelar i stadslaget till exempel så kan man inte säga till någon du inte känner. Man måste känna varandra för att kunna säga till varandra så att säga, veta var man har varandra. (IP1 14.2)