GÖTEBORGS UNIVERSITET Sahlgrenska akademin Institutionen för neurovetenskap och fysiologi Enheten för Audiologi

Transkript

1 GÖTEBORGS UNIVERSITET Sahlgrenska akademin Institutionen för neurovetenskap och fysiologi Enheten för Audiologi VT 2014 SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE I AUDIOLOGI, 15 hp Grundnivå Titel Legitimerade audionomers tillämpning av FB S/N+4 i Sverige - En enkätundersökning Författare Anna Andersson Emilia Aguirre Bolander Handledare Sofie Fredriksson Lennart Magnusson Examinator Kim Kähäri Sammanfattning Audionomer har en skyldighet att använda sig utav evidensbaserade metoder. I nuläget finns ingen statistik över vilka talaudiometriska test som utförs på klinik. Syftet med studien var att jämföra legitimerade audionomers tillämpning av talaudiometriska test per län vid diagnostisk mätning på vuxna individer. Avsikten var även att kartlägga användning av mätningen FB S/N+4 i Sverige. En enkätundersökning skickades till 561 audionomer och resultatet redovisar 309 svar. Sammanställningen har skett deskriptivt och data har analyserats med ickeparametriska test. Samband visade sig mellan vilket test som oftast väljs vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning och hur mycket tid audionomen har för mätning, vilket län audionomen arbetar i samt vem det är som väljer vilket test som ska utföras. De flesta legitimerade audionomer i Sverige mäter FB S/N+4 men bara 51,8% väljer denna mätning i första hand vid rutinmässig mätning. Användningen av FB S/N+4 varierar i landet och används mest i Västra Götalands län vid jämförelse med Stockholms och Skånes län. Större ansvar och mer tid till förfogande för mätning är några av förutsättningarna för att audionomer ska ha möjlighet att arbeta evidensbaserat inom diagnostik och på så sätt kunna välja test som ger mer diagnostisk nytta. Sökord: talaudiometri, FB S/N+4, Maximal taluppfattning i brus, evidensbaserad praktik, enkät, audionom, Sverige

2 University of Gothenburg The Sahlgrenska Academy Institute of Neuroscience and Physiology Unit of Audiology Spring 2014 BACHELOR RESEARCH THESIS IN AUDIOLOGY, 15 ECTS Basic level Title The use of FB S/N+4 among Swedish licensed audiologists A survey Authors Anna Andersson Emilia Aguirre Bolander Supervisors Sofie Fredriksson Lennart Magnusson Examiner Kim Kähäri Abstract Audiologists have an obligation to use evidence-based methods and continuously update themselves with new knowledge. Today there are no data showing which speech audiometric tests that are in use. The purpose of the study was to compare the use of speech audiometric tests among licensed audiologists. The aim was also to survey the use of the test FB S/N+4 in Sweden. A survey was sent to 561 audiologists and 309 responses are reported. The result is presented with descriptive statistics and analyzed with non-parametric tests. Statistical relationships were shown between which test audiologists often choose in routine measurement of maximum speech recognition and how much time for measurement the audiologist has, which county the audiologist is working in and who chooses the test. Most licensed audiologists in Sweden measures FB S/N+4 but only 51.8% chooses FB S/N+4 at first hand in routine measurements. The use of FB S/N+4 varies in the country and is mostly used in the county of Västra Götaland in comparison with the counties of Stockholm and Skåne. More responsibility and more time for measurement are some of the prerequisites for audiologists to be able to continuing working evidence-based in diagnostics. Keywords: speech audiometry, FB S/N+4, evidence-based practice, survey, audiologists, Sweden

3 Förord Vi vill tacka varandra för gott samarbete. Det har varit ett intensivt men roligt arbete. Ett stort tack till Sofie Fredriksson och Lennart Magnusson för god handledning! Ett särskilt tack till Sofie för all den hjälp vid fått med statistiken. Slutligen vill vi här passa på att tacka alla audionomer som besvarat denna enkätundersökning!

4 Förkortningar Fonemiskt balanserade listor FB-listor Hörtröskel för tal HTT Maximal taluppfattning (Tal i tyst) FB Maximal taluppfattning i brus (Tal i brus) FB S/N+4

5 Innehållsförteckning 1. Bakgrund Talaudiometri Historia Skillnad mellan talaudiometriska test i tyst och i brus Liknande studier Hörselvården idag Evidensbaserad praktik Syfte Frågeställningar Metod Urval Bortfall Enkätutformning och datainsamling Databearbetning och analys Etiska överväganden Projektets betydelse Resultat Deskriptiv analys Sambandsanalys Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Fortsatta studier Konklusion Referenser Bilagor... Bilaga I. Följebrev... Bilaga II. Enkätundersökning...

6 1. Bakgrund 1.1 Talaudiometri En av de viktigaste uppgifterna för människans hörsel är att uppfatta tal. Mätning av hörseln med hjälp av ton- och talaudiometri ingår i en audionoms arbetsuppgifter. Att mäta hörseln med talstimuli kan ge beskrivande information om patienters kommunikationssvårigheter. Resultat från dessa test kan vara känsliga för auditiva problem som tonaudiometrin missar, som till exempel en skada i centrala hörselsystemet. Talaudiometri används även för att bekräfta de hörtrösklar som tagits fram vid tonaudiometri (DeBonis & Moncrieff, 2008). Dagens talaudiometriska test består främst av att patienten ska identifiera stimulit (Roeser, Valente, & Hosford- Dunn, 2007), vilket betyder att denne måste kunna detektera, diskriminera och identifiera ljuden på en och samma gång (Almqvist, 2004a). Talaudiometri är ett test som görs utifrån olika syften. Inom hörselrehabilitering kan talaudiometri användas som ett verktyg för att få reda på nyttan av hörapparater (Hagerman, 1984). De diagnostiska syftena för talaudiometri är funktionell och topisk diagnostik (Andersson & Arlinger, 2007). Talaudiometri utifrån funktionell diagnostik beskriver kommunikationsförmågan i vardagen. Topisk diagnostik inom talaudiometri innebär att de talaudiometriska testen ger en indikation på var hörselskadan sitter. Utifrån ett diagnostiskt syfte finns ett flertal olika talaudiometriska test, bland annat Maximal taluppfattning (FB), Maximal taluppfattning i brus (FB S/N+4), Hörtröskel för tal (HTT) och Obehagsnivå för tal. Mätningarna skiljer sig åt gällande tidsåtgång, rättning och talmaterial. 1.2 Historia Enligt Lidén och Arlinger (1985) bestod talaudiometri från början av konversationsoch viskningstest. Under tiden som andra världskriget pågick var studier om kommunikation av stor betydelse. Talmaterial och talaudiometriska test började således utvecklas vid Bell Telephone Laboratories i USA, vilket kom att bli grunden för dagens talaudiometri (Carhart, 1951). När soldaterna senare kom hem efter kriget var hörselrehabilitering en viktig del av de militära programmen. I och med att dessa program kunde samla flera tiotusentals patienter med hörselskador var det nu möjligt att undersöka tillämpning av talaudiometri. Dessutom uppmärksammades behovet av 1

7 fler test, vilka då utvecklades vid Psychoacoustic Laboratory vid Harvard University (Carhart, 1951). På universitetet skapades ett flertal standardiserade talaudiometriska test, däribland material för test av hörtröskel för tal och den första enstaviga fonemiskt balanserade ordlistan, PB-50. Vid mätning av talaudiometri finns det två dominerande metoder; bestämning av hörtrösklar för tal och bestämning av maximal taluppfattning vid övertrösklig nivå. För hörtrösklar för tal anses spondéer vara det lämpligaste talstimulit medan enstaviga ord är lämpligast för maximal taluppfattning. Testet PB-50 är utvecklat 1948 av Egan och har förut beskrivits som fonetiskt balanserat. Detta begrepp är felaktigt och bör enligt Lyregaard (1997) istället beskrivas som fonemiskt ekvivalent för att få en mer rättvis bild. I Sverige används dock vanligen begreppet fonetiskt eller fonemiskt balanserat. Flera varianter på PB-50 har sedan utvecklats och de mest kända är de amerikanska testen CID W-22 och NU- 6 (Stach, 2010) Svensk talaudiometri För att kunna utföra talaudiometri i andra länder behövdes nya test skapas på landets egna språk. Enligt Hagerman (1984) var det Holmgren som var först med att utveckla ett svenskt talmaterial. Detta talmaterial kunde enbart användas för att utvärdera hörapparater. De första svenska ordlistorna med enstaviga ord, skapat för audiologisk diagnostik, sattes ihop av Fant och Holmgren 1949 (Hagerman, 1984). Ordlistorna var så kallade FB-listor, vilket betyder att varje fonem förekommer lika ofta i varje lista. Listorna ansågs vara för enkla och Lidén skapade därför nya FB-listor. Lidéns listor spelades från början in på grammofonskivor och blev 1966 omarbetade och inspelade på band spelades de in på CD-skivor. Det talmaterial som idag används inom svensk talaudiometri baserar sig fortfarande på Lidéns FB-listor. Lidén har även utvecklat svenska listor med spondéer. Enligt Svenska Audiologiska metodboksgruppens handbok i hörselmätning (Almqvist, 2004b), bygger ordmaterialet i HTT på bland annat de test som gjordes vid Harvard Psychoacoustic Laboratory. En revidering av dessa svenska spondéelistor gjordes 1965 på Karolinska institutet i Stockholm och har senare spelats in på CD-skivor. Det nya material som utvecklats är det som idag används vid mätning av hörtröskel för tal, vilket är den nivå där man uppfattar 50% av orden (Arlinger & Hagerman, 1997). 2

8 1.2.2 FB S/N+4 Magnusson utvecklade FB S/N i Göteborg. FB-listorna spelades in på CDskivor tillsammans med talvägt brus med ett signal-stör-förhållande på +4 db. Detta betyder att talsignalen är 4 db starkare än bruset, vilket gör att risken för takeffekt minskar. Syftet var att utforma testet på det vis att det skulle vara svårt som normalhörande att få antingen 100% rätt eller för en person med hörselnedsättning att få 0% rätt på testet. Varje tallista innehåller vardera 50 enstaviga ord och är sex till antalet. FB S/N+4 bör utföras som substitut för den traditionella mätningen FB eftersom det ger en bättre överensstämmelse med patienters upplevda taluppfattningssvårigheter. Magnussons test kan dessutom jämföras med förväntade värden, vilket ger ytterligare diagnostisk nytta. Det finns undantagsfall då Magnusson rekommenderar att FB-mätningen utförs, som vid risk för golveffekt, hög ålder och obehag för brus (Magnusson, 1995). År 1995 utvecklade Magnusson ett datorbaserat program för att räkna ut förväntade värden av testet FB S/N+4. Programmet är baserat på SII (Speech Intelligibility Index) som i sig är en utveckling av AI (Articulation Index) (Magnusson, 1995). AI är ett mått på talhörbarheten och används för att mäta i vilken utsträckning information i en talsignal är tillgänglig för bearbetning i det skadade hörselsystemet. Det har bland annat använts vid utvärdering av hörapparater (Gatehouse & Robinson, 1997). SII är en mer utvecklad version av AI och är beräknad utifrån tal, brus och hörtröskelnivåer i frekvensband (Magnusson, 1995). Programmet har inte kommit att användas kliniskt, däremot används Barrenäs och Wikströms modell för förväntade värden (2000). Barrenäs och Wikström (2000) studerade resultaten av FB S/N+4 på 1895 patienter. Patienterna hade antingen sensorineural hörselnedsättning eller hörsel inom normalområdet och var mellan 16 och 90 år. Vissa av patienterna testades även med FB. Det var framförallt patientens ålder samt hörselnedsättning i det högfrekventa området som påverkade resultatet av mätningen, även om en nedsättning i mellanfrekvenserna spelade in till viss del. Baserat på ålder och diskanttonmedelvärde utvecklade därefter Barrenäs och Wikström en modell för att räkna ut ett förväntat värde som kan användas vid bedömning av resultat för FB S/N+4. 3

9 Tabell 1. Beskrivning av talaudiometriska test Beskrivning av testet: Talstimuli: Användningsområde: Tal i tyst (FB) Bestämmer den maximala taluppfattningen. Enstaviga ord Diagnostiskt syfte samt utvärdering av hörapparatnytta (Almqvist, 2004a). Tal i brus (FB S/N+4) Utförs på samma sätt som FB. Enstaviga ord mixat med talvägt brus Diagnostiskt syfte samt utvärdering av hörapparatnytta (Magnusson, 1995). HTT Bestämning av hörtröskel för tal. Spondéer Bland annat som kontroll av tonaudiogram vid osäkra svar (Almqvist, 2004a). 3-sifferlista Kan användas vid bestämning av hörtröskel för tal och för bestämning av maximal taluppfattning i fritt fält. Siffror Används till exempel på patienter som inte behärskar svenska språket. Kan även användas på patientgrupper där ett lätt test är önskvärt (Magnusson, u.å). Hearing in Noise test (HINT) Använder en adaptiv metod för bestämning av taluppfattning i närvaro av bakgrundsbrus. Vardagsmeningar Används inom forskning, vid utredning av cochleaimplantat och vid utvärdering av hörapparatnytta (Hällgren, Larsby, & Arlinger, 2006). Obehag för tal Bestämmer den nivå vid där tal upplevs som obehagligt starkt. Spondéer, löpande tal eller meningar Används för bestämning av dynamikområde (Almqvist, 2004a). Hagermans meningar Adaptiv metod där störnivån ändras efter varje mening. Bestämmer hörtrösklar för tal i brus. Meningar Framförallt vid utvärdering av hörapparatnytta (Hagerman, 1982). VEO-listor Kan användas vid bestämning av taluppfattning. Dock ej jämförbart med resultat från test med FB-listorna. Vägda enstaviga ord Används till exempel på patienter som inte behärskar svenska språket (Magnusson, u.å). 1.3 Skillnad mellan talaudiometriska test i tyst och i brus Den primära skillnaden mellan talaudiometriska test i tyst och i brus är förmågan att beskriva patienters svårigheter att höra i vardagliga situationer. Plomp (1986) menar att talaudiometriska test i brusig miljö ger en mer realistisk bild av patienters hörselnedsättning i jämförelse med talaudiometriska test i tyst. Vid upprepning av ett ord, som vid talaudiometri, skiljer svårighetsgraden beroende på hur testet är uppbyggt och vilka processer i hjärnan som aktiveras. Hjärnan jobbar enligt en 4

10 bottom-up process och en top-down process vid bearbetning av information (Reisberg, 2013). Vid tillföring av brus i talaudiometriska test är det även kognitiva faktorer som är med och avgör talförståelsen. Vid talaudiometriska test i brus är talsignalen ofta otydlig och patienten måste utöver bottom-up processer även använda sig av top-down processer för att tolka den (Anderson, White-Schwoch, Parbery- Clark, & Kraus, 2013). Det finns olika faktorer som påverkar resultaten i talaudiometriska test i brus, bland annat spektral och temporal upplösning, differenslimen, ålder samt kognition (Humes & Dubno, 2010). Besser (2013) har kommit fram till att kognition, i form av arbetsminneskapacitet, påverkar hur individer med hörselnedsättning uppfattar tal i olika lyssningssituationer. Även Akeroyd (2008) identifierade arbetsminneskapacitetens betydelse för taluppfattning i brus. Central Auditory Processing Disorder (CAPD) är ett exempel på en central skada där de kognitiva förmågorna påverkas och blir nedsatta (Rosen, Cohen, & Vanniasegaram, 2010). Bocca, Calearo och Cassinari (1954) var de första som konstaterade att en tumör i temporalloben påverkar taluppfattningen för det motsatta örat. Detta resultat var endast upptäckbart med hjälp av ett försvårat talmaterial, vilket i denna studie bestod av en periodiskt upphackad röst. Den förvrängda talrösten ökade testets sensitivitet och patienten behövde således använda sig av fler processer i hjärnan. Även Morales- Garcia och Poole (1972) kom fram till att ett försvårat talmaterial kunde ge indikationer på skador i hjärnstammen och i hörselbarken. Ett försvårat talmaterial innebär att redundansen minskar och för att uppnå detta kan ett flertal olika talaudiometriska test användas, till exempel frekvensdistorderat tal, tidskomprimering av talet och periodiskt upphackat tal. Andra studier som har förvrängt talinformation på samma sätt har visat på liknande resultat (Calearo & Antonelli, 1968; Korsan- Bengtsen, 1973; Morales-Garcia & Poole, 1972). Tillförandet av brus är alltså inte det enda alternativet. Faktumet att talinformationen förlorar redundans är det väsentliga eftersom testet blir mer sensitivt för bland annat centrala skador. Andra metoder kan användas för att uppnå samma typ av resultat, men tillförandet av brus är den enklaste och kanske därför mest användbara enligt Morales-Garca et al. (1972). Eftersom talaudiometriska test i brus är känsliga för skador i hörselsystemet kan de alltså användas inom topisk diagnostik men den primära anledningen att tillföra brus i 5

11 ett talaudiometriskt test är för funktionell diagnostik. Patienter med lätta till måttliga hörselnedsättningar har ofta inga större problem att höra och kommunicera om de akustiska förutsättningarna är bra, det vill säga lågt bakgrundsljud och kort efterklang. Talaudiometriska test i tyst miljö är följaktligen inget lämpligt mått på hur personer upplever sin hörselnedsättning i vardagen och heller inget bra mått på hörapparatnytta. Med talaudiometriska i brus undviks takeffekterna och resultaten blir mer varierade (Gatehouse & Robinson, 1997). 1.4 Liknande studier Forskare i USA och Kanada har undersökt audionomers tillämpning av olika test inom diagnostik. Wiley, Stoppenbach, Feldhake, Moss och Thordardottir (1995) samt Martin, Champlin och Chambers (1998) har tittat på vilka talaudiometriska test som används i USA. Studien utförd av Wiley et al. (1995) visade att majoriteten av audionomer i USA fortsatte att använda test som inte stöds av klinisk eller experimentell forskning. Så sent som 1989 var det rutin att mäta hörtrösklar för tal trots att en stor del av forskningen pekade på att detta inte gav stor diagnostisk nytta. Taluppfattningstesten som användes visade heller ingen tydlig skillnad vad gäller typ och grad av hörselnedsättning. Även Martin et al. (1998) visade på att test av hörtröskel för tal var den vanligaste rutinmätningen inom talaudiometri. År 2000 utförde DeBow och Green den första studien om rutiner kring ton- och talaudiometriska test i Kanada. De ville jämföra resultaten med USA och inspirerades av Wiley et al. (1995) och deras enkät. Tillämpningen av talaudiometri skiljde sig inte mycket från hur det såg ut i USA De såg till exempel att även majoriteten av de kanadensiska audionomerna utförde hörtröskel för tal som rutinmässig mätning. Redan 1983 hade Wilson och Margolis kommit fram till att detta är ett begränsat test (Wilson & Margolis, 1983). Taluppfattningstesten som användes (CID W-22 och NU- 6) hade 1995 blivit kritiserade av Wiley et al. för att de inte skiljer mellan olika typer och grader av nedsättning och inte heller är känsliga för perifera eller centrala hörselskador. Flera test användes alltså i Kanada år 2000, trots att forskningen ifrågasatte dess effektivitet inom diagnostik (DeBow & Green, 2000). Gemensamt med dessa undersökningar var att de flesta audionomer använde sig av 6

12 test för att mäta upp hörtröskeln för tal. Vid mätning av taluppfattning med 50- ordslistor använde majoriteten endast 25 ord. Gemensamt var även att majoriteten av audionomerna använde sin egen röst som talmaterial genom monitored live voice, vilket forskningen var kritisk till enligt alla tre nämnda studier. Enligt Roeser, Valente och Hosford-Dunn (2007) tenderar även audionomer att välja de test som är mindre tidskrävande, speciellt om de endast har 30 minuter utsatt tid för mätning. 1.5 Hörselvården idag Hörselvården ser olika ut beroende på var i landet patienten bor. Skånes, Stockholms, Uppsalas och Östergötlands län har infört vårdval vilket innebär att patienten kan vända sig till olika aktörer utan remiss, men också att patienten själv får stå för en del av kostnaden för hörhjälpmedlet (Hörselskadades Riksförbund, 2013). Dessa län har alltså en mer privatiserad hörselvård. Inom privat hörselvård är det vanligare att det är mer uppdelat mellan diagnostik och rehabilitering. Det finns ibland oklara gränser om vad som är privat och offentlig hörselvård eftersom vissa landsting låter privata mottagningar utföra rehabilitering på deras uppdrag. Flera privata mottagningar är godkända och finansierade av den offentliga verksamheten och patienten kan därför ibland ha möjlighet att få hörselcheckar som bidrag till hörhjälpmedlet. I resterande län är hörselvården mer landstingsbaserad. På grund av de politiska skillnaderna mellan länen har patienter olika förutsättningar inom hörselvården och får olika vård beroende på var i landet de befinner sig (Hörsellinjen, 2014). 1.6 Evidensbaserad praktik Evidensbaserad praktik bör användas inom alla vårdyrken. I engelskspråkig litteratur kallas det för evidence-based practice och förkortas med EBP. Definitionen av begreppet utvecklas ständigt men handlar i stort om att beslut som tas inom hälso- och sjukvården ska vara baserade på vetenskapliga bevis (Willman, Stoltz, & Bahtsevani, 2011). Det finns ingen statistik som klargör vilka talaudiometriska test som utförs av audionomer i Sverige. På grund av detta är det av stor vikt att data tas fram över vilka test audionomerna utför. Det har inte heller utförts någon tidigare svensk studie som inriktar sig på att undersöka tillämpningen av testet FB S/N+4. Det är Socialstyrelsen som i Sverige tar fram riktlinjer inom hälso- och sjukvård men 7

13 myndigheten har ännu ej tagit fram några specifikt för talaudiometri. Idag finns alltså inga uppdaterade, generella riktlinjer för audionomer i Sverige om vilka talaudiometriska test som bör användas. Metodbeskrivningar för hörselmätning finns samlade i Metodbok för praktisk hörselmätning (Almqvist, 2004b). Denna bok är endast menad att vara en referenskälla för alla yrkesgrupper inom hörselvården. ASHA (American Speech-Language Hearing Association) är en förening som har hand om frågor för bland annat audionomer. År 2005 kom ASHA ut med nya riktlinjer för klinisk praktik vilka är till för vårdpersonal i hela världen. I rapporten finns riktlinjer för hörselvården men det nämns inget om talaudiometri för klinisk diagnostik. Den enda riktlinje, utformat för området talaudiometri, är det dokument ASHA tagit fram 1988 och som beskriver riktlinjer för mätning av hörtrösklar för tal (American Speech-Language-Hearing Association, 1988). I Sverige är yrkestiteln audionom skyddad och får endast användas av de som har legitimation. Legitimationen förutsätter en avlagd audionomexamen och en ansökan om legitimation hos Socialstyrelsen. En legitimation är ett bevis på yrkesutövarens kompetens inom hälso- och sjukvård (Socialstyrelsen, u.å). Legitimerade audionomer har ett ansvar för utveckling och fördjupning av kunskaper enligt den etiska koden (2001). Evidensbaserad praktik går ut på att kombinera forskning med klinisk expertis för att kunna ge patienten en så bra vård som möjligt (Wong & Hickson, 2012). Det är alltså viktigt att metoder är beprövade och har stark evidens. Mayer (2004) skriver att när det uppstår ett problem i arbetet kan det vara lätt att vända sig till en äldre och mer erfaren kollega. Tendensen är ofta att den yngre, mindre erfarne tar åt sig av kollegans kunskaper, oavsett om denna kunskap är empiriskt testad eller inte. Förr har kunskap ofta gått vidare på detta sätt, vilket har lett till en stor spridning av vilka metoder som utövas inom ett visst område. Enligt Pless och Sonnander (2012) innebär processen för evidensbaserad praktik en medveten och systematisk strävan att hålla sig uppdaterad med ny forskning samt att kombinera ny kunskap med beprövad erfarenhet. Evidensbaserad praktik är alltså viktig för att kunna ge så många som möjligt en kvalitativ vård. 8

14 2. Syfte Syftet med studien var att jämföra legitimerade audionomers tillämpning av talaudiometriska test per län vid diagnostisk mätning på vuxna individer. Avsikten var även att kartlägga användning av mätningen FB S/N+4 i Sverige. 3. Frågeställningar Hur stor andel av legitimerade audionomer, som arbetar med diagnostik, mäter FB S/N+4? Tillämpar legitimerade audionomer i olika län samma typer av talaudiometriska test? Hur skiljer sig grupperna som tillämpar och de som inte tillämpar FB S/N+4 baserat på bakgrundsfaktorer, till exempel utbildningslängd och födelseår? 4. Metod En enkätundersökning skickades till legitimerade audionomer i Sverige via mejl. En totalundersökning gjordes för att undersöka alla individer i populationen. Enkätundersökningen är gjord via Webbenkater.com och består utav elva frågor. Totalt tre påminnelsemejl skickades. Enkäten var aktiverad i drygt två månader mellan och Fördelningen av arbetet mellan författarna skedde successivt för att det skulle bli så jämnt som möjligt. Författarna fick ansvar för olika delar i bakgrunden men analysen av resultatet gjordes gemensamt. Google Docs har använts vid skrivandet av uppsatsen för att kunna ta del av varandras arbete. 4.1 Urval Målpopulationen för undersökningen var alla legitimerade audionomer i Sverige som arbetar regelbundet med diagnostik. För att kunna nå så många som möjligt och få en geografisk spridning av deltagarantalet användes Hörselvårdsregistrets uppgifter. Hörselvårdsregistret är skapat av Svensk Hörsel och i den sjätte punkten av deras policy står följande: Registret ska utgå från och omfatta samtliga verksamhetsenheter inom svensk 9

15 hörselvård, såväl privat som offentligt driven verksamhet med hörselvårdande patient/kundkontakter, medlemsföretag i Svensk Hörsel, övriga betalande leverantörsföretag av betydelse för hörselvården, utbildningsverksamheter, institutioner, inköpsverksamhet etc. (Svensk Hörsel, 2013) Senaste förnyelsen av Hörselvårdsregistret gjordes 2011 och i och med detta finns det en risk att nya uppgifter inte har registrerats. Då inte alla audionomer har uppdaterat sina användaruppgifter efter förnyelsen, visade det sig att sökordet leg. audionom innebar ett lågt antal sökträffar. Som sökord har därför audionom använts, vilket 25 oktober 2013, gav ett utfall på 712 personer. Även sökordet audionom innebär förmodligen att inte alla registrerade audionomer hittas eftersom vissa titlar lämnats blanka. Därefter exkluderades deltagare med titeln audionomstudent (N=2). Efter jämförelse med Socialstyrelsens uppgifter klargjordes att urvalet inte innefattade alla audionomer i Sverige. Enligt utdrag ur Socialstyrelsens register över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, från , fanns det 1239 utfärdade audionomlegitimationer (Socialstyrelsen, 2013). Detta innebar att enkätundersökningen skulle skickas till något mer än hälften av alla audionomer i landet. 4.2 Bortfall Enkäten skickades till 623 personer eftersom några av mejladresserna visade sig vara dubbletter (N=87). Vissa mejlutskick studsade tillbaka och kom inte fram till respondenterna (N=62), 561 audionomer fick mejlet. Via mejl meddelade vissa att de inte utövar diagnostiska mätningar i sitt arbete (N=14). Totalt svarade 378 personer av 561, vilket gav en svarsfrekvens på 67,4%. Det externa bortfallet blev därför 32,6%. Vid analysen exkluderades ytterligare 69 svar då dessa respondenter inte arbetade regelbundet med diagnostik eller saknade audionomlegitimation. Ett internt bortfall har uppmärksammats och markerats som Missing Values i programmet SPSS för att inte påverka analysen. Detta bortfall består till exempel av blanka svarsalternativ eller orimliga värden, såsom vid frågan om hur lång tid audionomen har för ton- och talaudiometri. 10

16 Tabell 2. Urvalsprocess. 712 Antal mejladresser utifrån sökord audionom -2 Sökord audionomstudent exkluderas -87 Dubletter av mejladresser exkluderas = 623 Antal mejl som skickades -62 Mejladresser som studsade tillbaka -183 Obesvarade enkäter = 378 Antal besvarade enkäter -1 Icke-legitimerade audionomer exkluderas ur resultat -68 Audionomer som inte arbetar regelbundet med diagnostik exkluderas ur resultat = 309 Antal svar för analys 4.3 Enkätutformning och datainsamling Som underlag till vårt arbete har vi sökt artiklar och litteratur via bland annat PubMed och Google Scholar. Enkäten är skapad på hemsidan Webbenkater.com och bestod huvudsakligen utav slutna svarsalternativ, vilket underlättade den statistiska analysen. Slutna svarsalternativ har dessutom gjort det lättare för undersökningsgruppen att besvara frågorna och ledde förhoppningsvis till ett lägre bortfall. Genom att ha tydliga frågor, anpassade för undersökningsgruppen och genom att skriva ut hela namnet för var och ett av de talaudiometriska testen, var målet att undvika missförstånd. Frågorna var utformade på ett neutralt och icke-ledande sätt och har följt de forskningsetiska principer som skapats av Vetenskapsrådet (1990). I början av enkätundersökningen fick deltagarna en kort beskrivning av studiens syfte. Enkäten innehöll bakgrundsfrågor som bland annat behandlade deltagarens utbildningslängd, födelseår och i vilket län deltagaren arbetar. Datan delades upp per län för att kunna göra en jämförelse i hur legitimerade audionomer mäter taluppfattning. Kön efterfrågades inte i enkäten då majoriteten av audionomer i Sverige är kvinnor (Socialstyrelsen, 2013). Frågan kunde därför innebära att anonymiteten riskerades, särskilt på mindre arbetsplatser eller i mindre län. Enkäten innehöll även två urvalsfrågor vilka var Är du legitimerad audionom? samt Arbetar du regelbundet med diagnostiska mätningar?. De tre sista frågorna behandlade vilka talaudiometriska test som används, vem som avgör vilket test som ska användas och hur mycket tid deltagaren har avsatt för ton- och talaudiometri. Enkäten avslutades med en åsiktsfråga angående den avsatta tiden. Kunskapsfrågor fanns inte med i enkätundersökningen, även om detta hade gett ett intressant utslag. 11

17 Det hade varit av låg validitet eftersom det inte är möjligt att veta om respondenterna frågat en kollega, läst en bok eller utan hjälp besvarat frågan (Ejlertsson, 2005). Tillsammans med enkätundersökningen skickades ett följebrev (se Bilaga I) som var utformat enligt Ejlertssons riktlinjer (2005). I inledningen motiverades undersökningen för att försöka intressera respondenten. Syftet med studien beskrevs kort och därefter fick respondenten information om hur kontaktuppgifter hade erhållits samt hur många andra som hade kontaktats. Det betonades att det var frivilligt att delta i undersökningen. Följebrevet behandlade även tidsåtgång samt tidsgräns för inlämning av undersökningen. Respondenten försäkrades om att insamlade uppgifter skulle behandlas med full konfidentialitet. Information om påminnelsemejl och kontaktuppgifter till ansvariga för enkäten gavs även ut om frågor skulle uppstå. Respondenten tackades på förhand för sitt deltagande i undersökningen. Innan utskick av enkätundersökningen testades den på utvalda audionomstudenter för att få reda på om frågorna var tydligt utformade. På detta sätt kunde eventuella misstolkningar åtgärdas innan utskick. Ändringar gjordes även i den slutgiltiga enkäten under tiden som undersökningen pågick. Vissa frågor ändrades så att de inte längre var obligatoriska och ett visst förtydligande gjordes för frågor som kunnat misstolkas. 4.4 Databearbetning och analys För analys och bearbetning har IBM SPSS statistics 22 använts. Redovisningen av resultatet är framförallt deskriptiv och eventuella samband analyserades med hjälp av Pearsons Chitvå-test, Fishers exakta test, Mann-Whitney U samt Kruskal-Wallis. I den deskriptiva analysen delades urvalsfrågor och bakgrundsfrågor upp. Tabeller och figurer användes för att illustrera resultat och har framställts i Excel. Eftersom datan inte är normalfördelad (enligt testet Shapiro-Wilk) användes icke-parametriska test vid den statistiska analysen. Pearsons Chitvå har använts för att undersöka om det finns ett signifikant samband mellan två kategoriska variabler. Testet tar hänsyn till faktiska observationer samt förväntade observationer. I Pearsons Chitvå utgår de förväntade observationerna från att nollhypotesen är sann, alltså att det inte finns någon skillnad mellan grupperna 12

18 som jämförs. Om de förväntade observationerna är för låga (under 5) i mer än 20% av cellerna är Pearsons Chitvå inte längre lika säkert. Detta gäller även om bara en cell har ett värde som är mindre än ett (Körner & Wahlgren, 2000). I dessa fall har Fisher s exakta test använts. Eftersom urvalsstorleken är relativt liten har Exact Sig. (2-sided) använts för att får ett mer exakt mått på signifikansen. En signifikansnivå på 0,05 har använts för alla test. Pearsons Chitvå och Fisher s exakta test säger dock inget om hur starkt sambandet är. För att mäta styrkan för signifikansen användes därför Phi eller Cramér s V som ger ett mått mellan 0-1. Ju högre värdet är, desto starkare är sambandet. Detta passar sambandsanalyser som mäter nominala variabler mot antingen nominal-, ordinal- eller intervallvariabler. Phi används endast när varje variabel bara har två kategorier. Bakgrundsfaktorn ålder är en kontinuerlig variabel och vid analysen av denna har Mann-Whitney U eller Kruskal-Wallis istället använts. På så sätt kunde vi jämföra medianålder för oberoende grupper. Svaren för hur lång tid audionomer har för ton- och talaudiometri delades upp i två kategorier; Under 45 minuter och 45 minuter eller mer. Detta för att göra en så tydlig sambandsanalys som möjligt. Resultaten för Pearsons Chitvå och Fisher s exakta test redovisas enligt APA med frihetsgrader, stickprovsstorlek, värde och p-värde. Statistisk analys har gjorts mellan fråga åtta: Vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning, vilket av följande test använder du oftast? och alla bakgrundsfaktorer förutom län. Analys mellan fråga åtta och bakgrundsfaktorn län analyserades enbart för de län där antal svar översteg 20 eftersom svarsfrekvensen från en del län visade sig vara låg. Denna sambandsanalys ger därför ett mer representativt resultat. För att se om det fanns underliggande samband testades de bakgrundsfaktorer som visat sig vara statistiskt signifikanta i samband med fråga åtta, tillsammans med resterande bakgrundsfaktorer. Vid analysen med bakgrundsfaktorn län erhölls resultat återigen separat med de mest representativa länen (där svar översteg 20 i antal), för att på så sätt inte visa missvisande resultat. Nollhypotesen var att det inte fanns något samband mellan någon av bakgrundsfaktorerna och vilket test audionomer oftast använder vid mätning av maximal taluppfattning. När Pearsons Chitvå visade på signifikans användes Cramér s V för att få ett mått på styrkan av sambandet. För Fisher s exakta test har endast signifikansnivån använts för eventuellt samband. 13

19 H 0 = Det finns inget samband mellan bakgrundsfaktorn... och vilket test som ofta används vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning. H 1 = Det finns ett samband mellan bakgrundsfaktorn... vilket test som ofta används vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning. 5. Etiska överväganden Enkätundersökningen var objektiv och tanken var att inte få någon att känna sig manad att svara på ett visst sätt. Målet för studien var att följa de forskningsetiska principerna, utformade av Vetenskapsrådet år 1990: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Enligt dessa krav ska det tydligt framgå att deltagandet i undersökningen är frivilligt. Enkätdeltagaren ska informeras om hur svarsresultaten kommer att presenteras och i vilket syfte enkäten görs. I och med denna information ger deltagaren, vid inlämnad enkät, sitt samtycke till att delta. Känsliga uppgifter om deltagaren ska behandlas med diskretion och avidentifieras vid redovisning av resultaten. Slutligen ska den insamlade informationen endast användas för det ändamål enkäten avser och inte i något annat sammanhang. 6. Projektets betydelse En kartläggning av talaudiometriska test i Sverige, i form av en enkätundersökning, innebär en ökad kunskap och översikt om hur legitimerade audionomer arbetar. I sin tur leder detta till ett underlag för att lättare kunna skapa riktlinjer för en mer likabehandlande vård för patienter i hela landet. Vi anser att det är viktigt att veta vilka diagnostiska mätningar som idag används av audionomer i Sverige, dels för att få en inblick i vad för talaudiometriska test som görs, samt om den kliniska tillämpningen av talaudiometriska test är evidensbaserad. Denna kunskap kan stärka professionen och vidare ge en bättre utveckling och kommunikation audionomer emellan. Förhoppningsvis kommer studien också inspirera till vidare studier i kartläggning av audionomers val av mätningar inom talaudiometri samt inom andra audiologiska områden. 7. Resultat 14

20 Blekinge Dalarna Gotland Gävleborg Halland Jämtland Jönköping Kalmar Kronoberg Norrbotten Skåne Stockholm Södermanland Uppsala Värmland Västamanland Västerbotten Västernorrland Västra Götaland Örebro Östergötland Antal 7.1 Deskriptiv analys Urvalsfrågor Det var 561 personer som fick enkätundersökningen och av dessa var det 378 personer som besvarade den. Antal legitimerade audionomer var 377. Bland dem var det 82,2% (N=309) audionomer som svarade att de arbetar regelbundet med diagnostik. Endast svar från dessa 309 deltagare kommer att redovisas i resultatet Bakgrundsfrågor Ålder Åldersfördelningen sträckte sig från 25 till 67 år. Medianåldern var 49 år för hela undersökningsgruppen. Vid analys av de tre mest representativa länen var medianåldern 48 år för Västra Götalands län, 50,5 år för Skånes län och 43 år för Stockholms län. Åldern på deltagarna var inte normalfördelad enligt testet Shapiro- Wilk Län Svar erhölls från samtliga län. Svaren var inte normalfördelade enligt testet Shapiro- Wilk. Flest svar i enkätundersökningen stod tre län för, vilket illustreras i Figur 1. De tre länen var Skånes, Västra Götalands och Stockholms län. Det var 9,7% (N=30) av enkätsvaren som kom från Skånes län, 13,6% (N=42) kom från Stockholms län och 22% (N=68) kom från Västra Götalands Län Län Figur 1. Antal svar per län. 15

21 Grundutbildningslängd Det var 50,8% (N=157) av deltagarna som angav att de har läst en treårig grundutbildning till audionom, 39,2% (N=121) har läst två år medan övriga 10% (N=31) har läst den ettåriga utbildningen. Den treåriga utbildningen hade lästs av 64,3% (N=27) i Stockholms län, av 50% (N=34) i Västra Götalands län och av 36,7% (N=11) i Skånes län Offentligt eller privat Det var 86,4% (N=267) av audionomerna som arbetade inom offentlig verksamhet och 13,6% (N=42) arbetade inom privat verksamhet. I Västra Götalands län svarade 95,6% (N=65) att de arbetade inom offentlig verksamhet. I Stockholm svarade 59,5% (N=25) att det arbetade inom offentlig verksamhet och i Skåne var det 46,7% (N=14) Vem är det som väljer vilket talaudiometriskt test som utförs? På frågan om vem det är som väljer vilket talaudiometriskt test som ska utföras fick respondenterna välja mellan svarsalternativen Jag själv, Överenskommen rutin på min arbetsplats, Remitterande läkare, Enhetschef eller Osäker/Vet ej. Det var 44,8% (N=138) av respondenterna i hela undersökningsgruppen som svarade Jag själv på frågan om vem som valde vilket talaudiometriskt test som skulle utföras i diagnostiska sammanhang. 36,4% (N=112) svarade att det var en Överenskommen rutin på min arbetsplats, 17,9% (N=55) svarade Remitterande läkare, 0,3% (N=1) svarade Enhetschef och 0,7% (N=2) svarade Osäker/Vet ej Tid för ton- och talaudiometri Det var 306 deltagare som besvarade frågan om hur mycket tid de har för ton- och talaudiometri per patient. Respondenterna fick fritt ange antal minuter. Tiden sträckte sig från tio minuter upp till 90 minuter. Medianen för tiden var 45 minuter. 87,6% (N=268) av respondenterna svarade ja på frågan om de ansåg att den tid de valt var tillräcklig för mätning av ton- och talaudiometri Användning av talaudiometriska test Respondenterna fick kryssa för vilka talaudiometriska test de utfört den senaste månaden. Flera svarsalternativ var möjliga (se Figur 2). För hela undersökningsgruppen var det vanligaste testet FB, vilket tillämpades av 94,4% 16

22 (N=286). FB S/N+4 tillämpades av 84,5% (N=256). Den tredje vanligaste mätningen var HTT, vilken tillämpades av 24,8% (N=75) av deltagarna. Mellan Västra Götalands, Stockholms och Skånes län såg fördelningen av vilka test som utfördes lika ut. I alla tre län utförde mellan 85-95% av audionomerna både FB och FB S/N+4. Det tredje vanligaste testet var HTT som utfördes av 12-26% av audionomerna. I Stockholms län utfördes Obehag för tal lika mycket som HTT. Övriga test valdes av få audionomer eller kryssades inte i alls. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Fråga 7. Vilka av följande talaudiometriska test har du utfört i diagnostiskt syfte den senaste månaden? Figur 2. Talaudiometriska test som audionomen har utfört den senaste månaden. Svar från samtliga län FB eller FB S/N+4 På frågan om vilken mätning audionomerna väljer i första hand vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning fick de välja mellan FB och FB S/N+4. Resultatet blev jämt fördelat när svar från alla län var med i beräkning. Andelen legitimerade audionomer som i första hand väljer FB S/N+4 vid mätning av maximal taluppfattning är 51,8% (N=158) medan 48,2% (N=147) av audionomerna valde FB. Vid analys av de tre mest representativa länen var det enbart i Västra Götalands län som fler audionomer utförde FB S/N+4 (69,1%) i jämförelse med FB (30,9%). Figur 3 visar hur svaren såg ut i alla län fördelat i procent. I Skånes län angav 46,7% av deltagarna att de använde FB S/N+4 och i Stockholms län var det 47,5% som också 17

23 Blekinge (N=4) Dalarna (N=18) Gotland (N=2) Gävleborg (N=6) Halland (N=16) Jämtland (N=5) Jönköping (N=12) Kalmar (N=8) Kronoberg (N=10) Norrbotten (N=5) Skåne (N=30) Stockholm (N=40) Södermanland (N=4) Uppsala (N=12) Värmland (N=11) Västamanland (N=6) Västerbotten (N=11) Västernorrland (N=6) Västra Götaland (N=68) Örebro (N=19) Östergötland (N=12) valde FB S/N+4. I åtta av de 21 länen väljer mer än hälften av audionomerna FB S/N+4 (se Figur 3). 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Fråga 8. Vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning, vilket av följande test använder du oftast? FB S/N+4 FB Figur 3. Respondenterna har fått välja vilket av testen FB och FB S/N+4 som de oftast väljer vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning. Grafen visar antal svar i parantes samt fördelning i procent för alla län. 7.2 Sambandsanalys För att besvara den tredje frågeställningen där vi vill veta om grupperna skiljer sig beroende på om de tillämpar eller inte tillämpar FB S/N+4 har statistiska analyser gjorts mellan fråga åtta: om vilket test man oftast väljer vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning och bakgrundsfaktorerna; län, ålder, grundutbildningslängd, offentlig eller privat verksamhet, vem det är som väljer talaudiometriskt test, tid för ton- och talaudiometri och om audionomen anser att tiden är tillräcklig. Svar från hela undersökningsgruppen har analyserats, bortsett från vid bakgrundsfaktorn län där endast tre län ansågs representativa för jämförelsen. Signifikanta samband uppstod mellan Vem är det (i regel) som väljer vilket talaudiometriskt test som ska utföras i diagnostiska sammanhang?, Hur mycket tid har ni avsatt för ton- och talaudiometri, per patient? samt I vilket län arbetar du? (se tabell 3). 18

24 Tabell 3. Pearsons Chitvå, Fisher s exakta test och Mann-Whitney U av fråga åtta Vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning, vilket av följande test använder du oftast? mot bakgrundsfaktorerna. Styrkan anges under Cramér s V. Fetmarkerade resultat anger signifikans, p < 0,05. Bakgrundsfaktorer Cramér's V Exact Sig: 2-sided Grundutbildning 0,815 Offentlig/Privat 0,403 Ålder 0,117 a Hur mycket tid 0,131 0,027 Tillräckligt 0,728 Vem väljer < 0,001 b Län c 0,223 0,035 a Mann-Whitney U b Fisher s exakta test c Endast Västra Götalands, Skånes och Stockholms län Vem som väljer vilket test som ska utföras har betydelse för vilket test som väljs, Fisher s exakta test (N=305) = 23,05, p < 0,001. Figur 4 visar att fler audionomer tillämpar FB S/N+4 när det är de själva som väljer vilket talaudiometriskt test som ska utföras eller om det är en överenskommen rutin. Är det istället en remitterande läkare som väljer testet är det mindre sannolikt att audionomer väljer FB S/N+4. 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Fråga 9. Vem är det (i regel) som väljer vilket talaudiometriskt test som ska utföras i diagnostiska sammanhang? FB FB S/N+4 Figur 4. Svarsfrekvensen mellan vilket test som väljs vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning och vem som väljer test. Analysen har gjorts för alla län och Y-axeln representerar fördelning i procent (0-30%). Hur mycket tid audionomer har för ton- och talaudiometri har betydelse för vilket test som oftast väljs vid rutinmässig mätning, Pearsons Chitvå (1, N=298) = 5,11, p = 19

25 0,03. Cramér s V visade att styrkan på sambandet var svagt (0,13). Figur 5 visar att de som har 45 minuter eller mer tid för ton- och talaudiometri oftare tillämpar FB S/N+4. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Fråga 10. Hur mycket tid har ni avsatt för ton- och talaudiometri, per patient? Under 45 minuter 45 minuter eller mer FB FB S/N+4 Figur 5. Fördelning i procent av hur många som väljer FB eller FB S/N+4 i första hand vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning vid jämförelse av de två olika tidskategorierna. Vilket län audionomerna tillhör har betydelse för vilket test som väljs vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning, Pearsons Chitvå (2, N=138) = 6,84, p = 0,035. Styrkan av sambandet är måttligt enligt Cramér s V (0,223). Analysen gjordes för de tre mest representativa länen. Figur 6 illustrerar skillnaden mellan användandet av FB och FB S/N+4 mellan länen. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Fråga 8. Vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning, vilket av följande test använder du oftast? Skånes län Stockholms län Västra Götalands län FB FB S/N+4 Figur 6. Fördelning i procent av hur många som väljer FB eller FB S/N+4 i första hand vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning i de tre mest representativa länen. 20

26 7.2.1 Endast bakgrundsfaktorer Den statistiska analysen visade på ett signifikant samband mellan vilket test som oftast väljs vid rutinmässig mätning av maximal taluppfattning och tre av bakgrundsfaktorerna; län (endast inom tre län), tid för mätning och vem det är som väljer talaudiometriskt test. Dessa bakgrundsfaktorer testades mot resterande bakgrundsfaktorer. Genomförda analyser redovisas i tabell 4. Tabell 4. Pearsons Chitvå, Fisher s exakta test, Mann-Whitney U och Kruskal-Wallis av bakgrundsfaktorerna vem som väljer talaudiometriskt test, hur mycket tid audionomer har för ton- och talaudiometri samt län mot övriga bakgrundsfaktorer. Styrkan anges under Cramér s V. Fetmarkerade resultat anger signifikans, p < 0,05. Vem väljer Bakgrundsfaktorer Cramér's V Exact Sig: 2-sided Ålder 0,338 d Län c 0,788 b Grundutbildning 0,501 b Offentlig/Privat 0,008 b Tid 0,990 b Tillräckligt 0,215 b Tid Bakgrundsfaktor Cramér's V Exact Sig: 2-sided Ålder 0,807 a Län c 0,301 Grundutbildning 0,214 0,001 Offentlig/Privat 0,206 < 0,001 Vem väljer 0,990 b Tillräckligt 0,24 < 0,001 Län Bakgrundsfaktor Cramér's V Exact Sig: 2-sided Ålder 0,136 d Grundutbildning 0,165 b Offentlig/Privat 0,485 < 0,001 Vem väljer 0,788 b Tid 0,301 Tillräckligt 0,331 a a Mann-Whitney U Fisher s exakta test Endast Västra Götalands, Skånes och Stockholms län Kruskal-Wallis 21

27 7.6.1 Vem är det som väljer vilket talaudiometriskt test som utförs? Vid analys av vem som väljer talaudiometriskt test och offentlig eller privat verksamhet uppstod ett signifikant samband, Fisher s exakta test (N=308) = 12,95, p = 0,008. Både för privat verksamhet och offentlig verksamhet valde majoriteten svarsalternativet Jag själv. Figur 7 visar att 64,3% inom privat verksamhet valde Jag själv medan det var 41,7% inom offentlig verksamhet. Svaren för vilka som valt Överenskommen rutin på min arbetsplats var jämt fördelade mellan privat (33,3%) och offentlig verksamhet (36,8%). Hur många respondenter som angivit Remitterande läkare skiljer sig mellan offentlig och privat verksamhet. Inom offentlig verksamhet valde 20,3% Remitterande läkare medan endast 2,4% valde detta svarsalternativ inom privat verksamhet. 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% Fråga 9. Vem är det (i regel) som väljer vilket talaudiometriskt test som ska utföras i diagnostiska sammanhang? Osäker/Vet ej Enhetschef Remitterande läkare Överenskommen rutin på min arbetsplats Jag själv 0% Privat verksamhet Offentlig verksamhet Figur 7. Fördelning i procent av vem som väljer vilket talaudiometriskt test som utförs inom de olika typerna av verksamheter Tid för ton- och talaudiometri Analys mellan tid för ton- och talaudiometri och grundutbildningslängd uppstod signifikant samband, Pearsons Chitvå (2, N=300) = 13,7, p =.001 (Cramér s V: 0,214). Figur 8 visar att de flesta som gått den tvååriga utbildningen har 45 minuter eller mer för ton- och talaudiometri. Få deltagare hade gått den ettåriga utbildningen men av dessa har de flesta under 45 minuter till förfogande för mätning (63,3%). Av 22

28 de som gått treåriga utbildningen är det ungefär lika många som har under 45 minuter som över. Fråga 10. Hur mycket tid har ni avsatt för ton- och talaudiometri, per patient? 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Ett år eller mindre Två år Tre år eller mer Grundutbildningslängd Under 45 minuter 45 minuter eller mer Figur 8. Visar procent för hur mycket tid man har för ton- och talaudiometri, fördelat mellan vilken grundutbildningslängd som angivits. Det uppstod ett signifikant samband mellan tid för ton- och talaudiometriska test och offentlig eller privat verksamhet, Pearsons Chitvå (1, N=300) = 12,71, p < 0,001 (Cramér s V: 0,206). Figur 9 visar att ju mer tid audionomerna har, desto mer sannolikt är det att de jobbar inom offentlig verksamhet. Fråga 10. Hur mycket tid har ni avsatt för ton- och talaudiometri, per patient? 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Privat verksamhet Offentlig verksamhet Under 45 minuter 45 minuter eller mer Figur 9. Visar tiden fördelat i procent mellan privat och offentlig verksamhet. Ett signifikant samband förekom mellan tid för ton- och talaudiometri och om 23