Förstudie om kretsloppsanpassade avloppslösningar för byar i den åboländska skärgården

Transkript

1 Förstudie om kretsloppsanpassade avloppslösningar för byar i den åboländska skärgården Kimitoöns kommun och Väståbolands stad, projekt Avlopp i Kretslopp Rapport nr A Författare: Ebba af Petersens och Marika Palmér Rivera, WRS Uppsala AB

2 Sammanfattning Denna rapport ingår i projektet Avlopp i Kretslopp, som syftar till att de åboländska skärgårdskommunerna ska få gemensamma vatten- och avloppssystem. Avloppsvattenreningen ska ske lokalt med kretsloppstänkande där det renade avloppsvattnet och/eller slammet utnyttjas. I rapporten ges exempel på tillgänglig avloppsteknik som möjliggör utnyttjande av näringsämnen i avloppsvattnet för skärgårdsbyar i tre olika skalor i de två åboländska skärgårdskommunerna Väståbolands stad och Kimitoöns kommun. I den lilla skalan (5-10 fastigheter) beskrivs avloppslösningarna: Uppsamling av klosettvatten i sluten tank samt rening av bad-, disk- och tvätt-vatten i infiltrationsanläggning/markbädd eller liknande; Gemensam behandling av avloppsvatten i sprayfilter och fosforfilter I mellanskalan (30-60 fastigheter) beskrivs exemplen: Konventionellt reningsverk, biofilterdike och lokal slambehandling; Kemisk fällning, öppen markbädd och lokal slambehandling. I den stora skalan ( fastigheter) beskrivs avloppslösningarna: Befintligt reningsverk med efterföljande våtmark Bevattning sommartid och lagring vintertid Exempel på metoder för behandling av avloppsfraktioner beskrivs också: Hygienisering av slam eller klosettvatten genom lagring Slamvassbäddar Hygienisering genom tillsats av urea Hygienisering genom tillsats av kalk Våtkompostering Exemplen som beskrivs i denna rapport visar att det finns flera olika kretsloppsanpassade avloppslösningar som kan passa i olika skalor i Åbolands skärgård. Kretsloppsanpassade avloppslösningar är inte heller dyrare än andra avloppslösningar, när höga krav på recipientskydd ställs. Gödsling av energigrödor med avloppsfraktioner ger möjlighet till dubbla vinster av avloppshanteringen, eftersom man kombinerar avloppshantering med energiproduktion. Erfarenheten visar att det är svårt att åstadkomma ett långsiktigt kretslopp om inte kommunen engagerar sig och ger stöd till skapandet av kretsloppsanpassade avloppslösningar. Kommunen behöver hjälpa till med att skapa system för omhändertagande och återvinning av avloppsfraktioner, samt bistå de boende vid val av avloppslösning och sprida kunskap om kretsloppsanpassade avloppslösningar. Sid 2 (58)

3 Innehåll 1 Bakgrund Beskrivning av uppdraget Orientering Avlopp i kretslopp Varför är kretslopp viktigt? Olika sätt att uppnå avlopp i kretslopp Vad säger finska lagstiftningen om kretslopp av växtnäringsämnen från avlopp? Beskrivning av kretsloppsanpassade avloppslösningar Vad ska de föreslagna avloppslösningarna klara? Behandling av avloppsfraktioner Hygienisering av slam eller klosettvatten genom lagring Slamvassbäddar Hygienisering genom tillsats av urea Hygienisering genom tillsats av kalk Våtkompostering Avloppsvattenbehandling i den lilla skalan Uppsamling av klosettvatten i sluten tank samt rening av BDT-vatten i kompaktfilter Gemensam behandling av avloppsvatten i sprayfilter och fosforfilter Avloppsvattenbehandling i mellanskalan Konventionellt reningsverk, biofilterdike och lokal slambehandling Kemisk fällning, öppen markbädd och lokal slambehandling Avloppsvattenbehandling i den stora skalan Befintligt reningsverk med efterföljande våtmark Bevattning sommartid och lagring vintertid Fortsatt arbete med kretslopp och avlopp i Åbolands skärgård Sid 3 (58)

4 1 Bakgrund Projektet Avlopp i Kretslopp syftar till att de åboländska skärgårdskommunerna ska få gemensamma vatten- och avloppssystem. Avloppsvattenreningen sker lokalt med kretsloppstänkande där det renade avloppsvattnet och slammet utnyttjas. Avloppsprojekten kan sammankopplas till lokal energiproduktion genom t.ex. bevattning av energigrödor med renat avloppsvatten. Resultatet av projektet är en utvidgad infrastruktur i skärgården som möjliggör inflyttning och bosättning samt bidrar till en levande skärgård. Gemensam lokal rening av avloppsvatten ger en positiv inverkan på miljön och på Skärgårdshavet. Lokala entreprenörer och företagare gynnas genom att anläggningarna kräver underhåll och service, vilket har en sysselsättande effekt. Projektet stöder kommunerna och kommuninvånarna genom att bistå med experthjälp för planering av avloppssystem samt med byråkrati runt bildande av lokala vattenandelsslag. 1.1 Beskrivning av uppdraget Syftet med uppdraget är att ge exempel på tillgänglig avloppsteknik som möjliggör utnyttjande av näringsämnen i avloppsvattnet för skärgårdsbyar i tre olika skalor i de två åboländska skärgårdskommunerna Väståbolands stad och Kimitoöns kommun. Uppdragets syfte har inte varit att ge förslag på avloppslösningar för specifika byar eller platser. För att exemplen på avloppslösningar ändå ska bli relevanta för Åbolands skärgård har de tagits fram med utgångspunkt i verkliga exempel. Två exempel på byar valdes för varje skala: Rövik på Kimitoön och Retais i Korpo, Väståboland i den lilla skalan (5-10 fastigheter), Mossala by på Houtskär och Trollgärda utanför Pargas, båda i Väståbolands kommun i mellanskalan (30-60 fastigheter), samt Västanfjärd och Rosala By i Kimitoöns kommun i den stora skalan ( fastigheter). Uppdraget har utförts av Ebba af Petersens och Marika Palmér Rivera, WRS Uppsala AB. Beställare är Kimitoöns kommun och projektet Avlopp i kretslopp, projektledare Annalena Sjöblom. I projektets senare del har Kaj Matsson varit projektledare. 1.2 Orientering Väståboland och Kimitoöns kommuner ligger i Åbolands skärgård, söder och väster om Åbo, se figur 1. Båda kommunerna är tvåspråkiga med svenska som huvudspråk. I de båda kommunerna finns fastigheter utanför vattentjänstverkens vatten- och avloppsnät. Sid 4 (58)

5 Figur 1. Åbolands skärgård Sid 5 (58)

6 Väståboland består av drygt öar och skär, och har en yta av 5545 km², varav 80 % är vatten (se figur 2). Kommunen har ca invånare, och störst andel fritidsboende i Finland med över 8000 fritidshus. Figur 2. Väståbolands kommun 1. 1 Källa: Väståbolands stad, Sid 6 (58)

7 Kimitoöns kommun har ca 3000 öar och skär, varav 30 är bebodda året om (se figur 3). Finlands största ö, Kimitoön, har gett namn åt kommunen. Kommunen är mindre än grannkommunen i väster, med en yta av knappt 3000 km 2, varav 70 % är vatten. Kimitoöns kommun har 7300 invånare, och mer än sommarboende med ca 4000 fritidshus. Figur 3. Kimitoöns kommun 2. 2 Avlopp i kretslopp Denna rapport syftar till att beskriva avloppslösningar som ger kretslopp av näringsämnena i avloppsvattnet, så att näringen kan återvinnas. Detta kapitel ger en kort introduktion till varför kretslopp av näringsämnen från avlopp är viktigt och hur detta kretslopp kan åstadkommas. 2.1 Varför är kretslopp viktigt? Maten vi äter innehåller näringsämnen, och stora mängder näring förs bort från lantbruket i form av spannmål, potatis, mjölk, kött, etc. Näringen som förs bort måste ersättas, antingen genom tillförsel av konstgödsel eller genom återvinning av näringen från livsmedlet (toalettavfall, avfall från livsmedelsindustrin och fast matavfall från hushåll, restauranger och storkök). De viktigaste näringsämnena, som behövs i stora mängder, är fosfor, kväve och kalium. Fosfor i konstgödsel produceras från fosfatmineral, som är en ändlig resurs. Det finns forskning som visar att det finns risk för att produktionen av fosfor från fosfatmineral kommer att minska framöver, i takt med att till- 2 Källa: Skärgårdshavets naturskola, Sid 7 (58)

8 gångarna på fosfatmineral minskar 3. Kväve i konstgödsel produceras från kvävgas som finns tillgängligt i stora mängder i luften, men processen är mycket energikrävande. För att produktionen av livsmedel ska bli hållbar på lång sikt, krävs följaktligen att näringen från livsmedlet (däribland i toalettavfallet) återvinns. I Sverige finns därför ett nationellt miljömål att senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark 4. För ett långsiktigt hållbart kretslopp av avloppsfraktioner är det också viktigt att man inte skapar nya problem när man återvinner näringen. Det är därför viktigt att avloppsfraktionerna är hygieniserade och att innehållet av miljöstörande ämnen, t.ex. tungmetaller, är så låg som möjligt. För lantbruket är det därför viktigt att avloppsfraktionernas kvalitet kan säkras. Kvalitetssäkringssystem för avloppsfraktioner är under uppbyggnad i Sverige, men ett sådant arbete pågår än så länge inte i Finland. I ett första skede kan det därför vara en bra idé att sprida avloppsfraktioner på energigrödor, där kraven på kvalitetssäkring inte är lika hårda som på livsmedelsgrödor. 2.2 Olika sätt att uppnå avlopp i kretslopp För att kunna återvinna näringen i avloppsvattnet måste näringen samlas upp på något sätt. Eftersom avloppshanteringen tidigare främst fokuserats på att ta bort näringsämnena från utgående vatten och inte på att samla upp näringen för återvinning, är det inte alla metoder för avloppsrening som möjliggör kretslopp. I markbaserade anläggningar, såsom infiltrationsanläggningar och markbäddar, fastläggs fosfor i marken (där det i princip är oåtkomligt för växter) och kretslopp av näringen är därför inte möjlig. Reningsverk samlar upp fosfor i avloppsvattnet genom kemisk fällning, och användning av slammet ger därför möjlighet till återvinning av fosfor. Kväve renas däremot genom att det omvandlas till kvävgas, vilket gör att kväve inte kan återvinnas i reningsverk. I avloppsvattnet finns nästan all näring i toalettavfallet (ca 90 % av fosfor respektive kväve finns i urin och fekalier), medan bad-, disk- och tvättvattnet utgör den stora mängden vatten. Avloppslösningar som samlar upp urin eller klosettvatten ger det mest kompletta kretsloppet, eftersom både fosfor, kväve, kalium och mikronäringsämnen kan återvinnas. Olika sätt att uppnå avlopp i kretslopp listas i tabell 1. 3 Cordell, D. (2010) The Story of Phosphorus: Sustainability implications of global phosphorus scarcity for food security. Linköpings universitet, Institutionen för tema, Tema vatten i natur och samhälle: Doktorsavhandling. 4 De svenska miljömålen är antagna av Sveriges riksdag, de finns beskrivna på Sid 8 (58)

9 Tabell 1. Olika sätt att samla upp näringen i avloppet. Avloppsfraktion Vilka tekniklösningar ger upphov till fraktionen Näringsämne som kan återvinnas Kemslam Kemisk fällning Minst 50 % av fosfor* Urin Urinsortering i torrtoalett Ca 60 % av fosfor Urinsortering i WC Ca 80 % av kväve Kalium, mikronäringsämen Klosettvatten Sluten tank/klosettvattensortering Ca 90 % av fosfor Ca 90 % av kväve Kalium, mikronäringsämen Fosforfiltermaterial Fosforfilter Minst 50 % av fosfor** Avloppsvatten Bevattning Upp till 100 % av fosfor Upp till 100 % av kväve Kalium, mikronäringsämnen Latrin Torrtoalett utan urinsortering Ca 90 % av fosfor Ca 90 % av kvävet samlas upp, men en del går förlorat vid lagring. Kalium, mikronäringsämnen *Normalt samlas ca 90 % av fosforn upp i slammet vid kemisk fällning, men det är inte allt som är växttillgängligt. **Mängden uppsamlad fosfor och fosforns växttillgänglighet varierar beroende på typ av filtermaterial som använts, men bedömingen är att minst 50 % av fosforn kan återvinnas. I många fall är det möjlighet att återvinna en större andel fosfor. 2.3 Vad säger finska lagstiftningen om kretslopp av växtnäringsämnen från avlopp? Kretslopp av växtnäringsämnen från avlopp regleras i Finland av gödselmedelslagen (232/1993). Undantaget är dock spridning av egna avloppsfraktioner på egen gård, då gödselmedelslagen inte gäller. Lokala Sid 9 (58)

10 miljöskyddsföreskrifter måste också följas vid användning av avloppsfraktioner på odlad mark. Avloppsbaserade produkter bör alltid vara hygieniserade. Gödselmedellagen förutsätter att produkten inte innehåller salmonella och E.coli-mängden bör vara under 1000 CFU/g. Som behandling räknas kompostering, där den termofila temperaturen är 55 grader under minst 14 dygn; termofil rötning, mesofil rötning tillsammans med hygieniserande efterkompostering; kalkstabilisering (ph 12 i minst 2 h), termisk torkning, t.ex. 80 grader, slutproduktens fuktighet < 10 %. Ohygieniserat klosettvatten eller slam får inte användas som gödsel. Gödselprodukter som baseras på klosettvatten får användas på energiväxter eller produkter som inte används som livsmedel. Vall får endast gödslas i etableringsfasen. Gödselmedelslagen nämner inte urin eller bevattning med avloppsvatten, och rättsläget vad gäller dessa fraktioner är därför osäkert. Lokala miljöskyddsföreskrifter och jordbrukets praxis kan eventuellt ge mer vägledning för återvinning av urin eller bevattning med avloppsvatten. 3 Beskrivning av kretsloppsanpassade avloppslösningar I detta kapitel beskrivs förslag till kretsloppsanpassade avloppslösningar som kan passa för byar i Åbolands skärgård. I avsnitt 3.1. beskrivs vilka kriterier som använts för att välja lösningar, och i avsnitt 3.2 beskrivs behandlingsmetoder för avloppsfraktionerna slam och klosettvatten. Avsnitt 3.3, 3.4 och 3.5 beskriver sedan exempel på kretsloppsanpassade avloppslösningar i skalorna 5-10 hushåll, hushåll respektive hushåll. 3.1 Vad ska de föreslagna avloppslösningarna klara? Utgångspunkten vid val av avloppslösning är vilka krav och kriterier som avloppshanteringen ska uppfylla. Avloppslösningarna som beskrivs i denna rapport har valts för att uppfylla kriterierna i tabell 2. Kriterierna i tabellen har tagits fram med utgångspunkt i den finska avloppsförordningen 5, samt utifrån förutsättningarna i Åbolands skärgård och syftet med projektet Avlopp i kretslopp. 5 Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät Sid 10 (58)

11 Tabell 2. Kriterier för urval av avloppslösningar. Parameter Beskrivning av kriterier Smittskydd I avloppsförordningen ställs inga krav på smittämnesreduktion. De föreslagna avloppslösningarna ska dock klara god avskiljning av smittämnen. Detta med anledning av att de flesta exempelbyarna är belägna i områden med känsliga grundvattentäkter och i skärgårdsmiljö, ibland med utsläpp till grunda badvikar. Recipientskydd Det allmänna kravet på behandling av hushållsavloppsvatten enligt förordningen är att uppnå följande reduktion av föroreningar jmf med inkommande till anläggningen: organiska ämnen (BSF7) minst 90 % totalt fosfor (Ptot) minst 85 % totalt kväve (Ntot) minst 40 % Kretslopp Huvudmålet med uppdraget är att ge en översikt över tillgänglig avloppsreningsteknik som möjliggör utnyttjandet av näringsämnena i avloppsvattnet. En miniminivå för kretsloppet definieras här som möjlighet att återföra 50 % av fosforn i avloppsvattnet till odlad mark. Önskvärt är även att andra näringsämnen kan återföras. Eftersom dricksvatten kan vara en bristvara ute på öarna, så belyses även föreslagna anläggningarnas möjlighet till återanvändning av vatten, eller till att minska på vattenförbrukningen. Ekonomi Kostnaden för avloppslösningarna ska vara rimlig i förhållande till anslutningsavgift för kommunalt avlopp. Ca per hushåll bedöms vara en rimlig kostnad. Energi- och resursanvändning Avloppslösningarna ska vara energieffektiva, och resursförbrukningen för att rena avloppsvattnet ska vara rimlig. Användaraspekter Avloppslösningarna ska vara användarvänliga, och passa såväl vid permanentboende som vid fritidsboende, och för både barn och äldre personer. Organisation I första hand ska avloppslösningarna vara gemensamma, men individuella lösningar kan också accepteras om behandlingen av avloppsfraktioner är gemensam. Det ska finnas en tydlig ansvarsfördelning för skötsel av avloppsanläggningen, som ska kunna skötas lokalt. Teknik Avloppslösningarna ska vara robusta. Eftersom befolkningen i skärgården ökar kraftigt under sommaren ska avloppsanläggningarna klara stora variationer i belastningen. Tekniken ska vara väl beprövad och det ska gå att kontrollera anläggningens funktion. Sid 11 (58)

12 3.2 Behandling av avloppsfraktioner Behandling av avloppsfraktioner, såsom urin, klosettvatten, slam och fosforfiltermaterial, syftar främst till att hygienisera materialet så att mängden smittämnen minimeras. I vissa fall kan syftet också vara att stabilisera materialet så att det blir lättare att hantera, och t.ex. inte avger lukt. Slam och klosettvatten, som innehåller mycket smittämnen, behöver behandlas mer för att hygieniseras, än t.ex. urin och använt fosforfiltermaterial, som endast innehåller små mängder smittämnen. Vilken hygienisering som krävs beror också på hur avloppsfraktionen ska användas. Avloppsfraktioner som sprids på livsmedelsgrödor behöver uppfylla mycket högre krav på hygienisering än avloppsfraktioner som ska spridas på energigrödor. Exempel på olika metoder för behandling av slam och klosettvatten beskrivs nedan. Urinsortering har inte ingått i något av alternativen för avloppshantering i denna rapport, eftersom vi har funnit att det är svårt att uppfylla kriterierna för gemensamma lösningar (enligt tabell 2) med urinsortering. Urin är dock ett mycket bra gödselmedel, som är mycket lätt att hygienisera. I större system, med central uppsamling av urin, rekommenderas lagring i sex månader som hygieniseringsmetod. Efter det kan urin spridas på åkermark. Om man sprider urin hemma på tomten krävs ingen lagring alls, eftersom smittriskerna inom ett hushåll bedöms som avsevärt större vad gäller dörrhandtag och liknande än vid spridning av urin. Mer att läsa om rekommendationer vad gäller lagring och spridning av urin finns t.ex. i: Urine Diversion: One step Towards Sustainable Sanitation 6 Helsingborg Interreg - Handbok om urinsortering Hygienisering av slam eller klosettvatten genom lagring Beskrivning Lagring av slam och klosettvatten förekommer på flera platser i Sverige, men studier visar att lagring är en relativt osäker hygieniseringsmetod och dess effekt är svår att förutsäga. Minst ett års lagringstid brukar rekommenderas för hygienisering, men det är osäkert om hygieniseringen då är tillräcklig för att slammet eller klosettvattnet ska kunna spridas på livsmedelsgrödor. Lagringen kan t.ex. ske i lagringsdammar eller i s.k. kuddtankar. Avstånd bör hållas till bebyggelse för att undvika risk för luktolägenheter. 6 Kvarnström, E., Emilsson, K., Richert Stintzing, A., Johansson, M., Jönsson, H., af Petersens, E., Schönning, C., Christensen, J., Hellström, D., Qvarnström, L., Ridderstolpe, P., Drangert, J.-O. (2006) Urine diversion One Step Towards Sustainable Sanitation. EcoSanRes report Kan laddas ned från 7 af Petersens, E., Kvarnström, E., Johansson, M. (2005) Helsingborg Interreg Handbok om urinsortering. Kan laddas ned från Sid 12 (58)

13 När passar denna behandling? Lagring passar som hygieniseringsmetod för slam eller klosettvatten som ska spridas på t.ex. energigrödor. Lagring kan ses som en av flera barriärer för smittspridning vid bevattning av energigrödor med avloppsvatten 8. Lagring rekommenderas dock inte som enda hygieniseringsmetod för slam eller klosettvatten som ska spridas på livsmedel. Dimensionering Lagringsvolymen dimensioneras för under hur lång tid lagringen ska ske. Kretslopp Det mesta av fosforn i avloppsvattnet kan återvinnas. Om lagringsbehållaren/ dammen inte är täckt, går en stor del av kvävet till luften och kan därmed inte återvinnas. Om klosettvatten lagras i en täckt behållare kan en stor del av kvävet i avloppsvattnet återvinnas. Ekonomi Lagringsdammar är relativt billiga att bygga, om markförutsättningarna är de rätta. Lagring i s.k. kuddtankar kan vara ett ekonomiskt och flexibelt alternativ, som möjliggör flytt av lagringen vid behov. För att spridningen av det lagrade slammet och klosettvattnet ska bli så kostnadseffektiv som möjligt bör lagringen placeras i anslutning till marken där spridningen ska ske. Den lantbrukare som tar emot avloppsfraktionen för behandling och sedan sprider ut det hygieniserade materialet på sin åkermark behöver få ersättning för sina kostnader, och helst en liten vinst, för att vara intresserad av att fortsätta att hanteringen. Brukarna, dvs. de hushåll som producerar slam eller klosettvatten, bör därför betala en behandlingsavgift som täcker detta. Robusthet och riskanalys Lagring är en robust metod i det avseendet att det inte finns någon känslig process som kan haverera. Skötselbehovet är mycket litet. Själva hygieniseringen är dock osäkrare vid lagring än t.ex. urea-hygienisering eller våtkompostering, och lagring är i många fall inte tillräckligt för att fullständigt hygienisera slam eller klosettvatten. Referenser Lagring av klosettvatten och slam sker på flera platser i Sverige, några exempel ges nedan: I en utvärdering av ett försök på Fårö där slam från enskilda brunnar och tankar samlas in och lagras för spridning på åkermark konstaterades att bakteriehalten minskade betydligt under den sex månader långa lagringstiden (Bäckstäde, 2003). Underlaget var dock inte tillräckligt för att kunna dra slutsatser om hur lång lagringen borde vara. 8 Lagring eller annan hygiensiering är dock inte nödvändig för bevattning, om tillräckliga andra säkerhetsåtgärder mot smittspridning tillämpas. Sid 13 (58)

14 I Enköpings kommun sprids klosettvatten från slutna tankar, trekammarbrunnsslam, samt slam från mindre reningsverk som mellanlagrats i dammar. Produkterna sprids som gödselmedel till energiskog och spannmål. Lagringstiden för avloppsvattnet är ca månader. Sammanfattande bedömning Lagring av slam och klosettvatten är en relativt enkel och billig metod, men bedöms i normalfallet inte ge tillräckligt säker hygienisering för spridning på livsmedelsgrödor Slamvassbäddar Beskrivning Slamvassbäddar är beväxta dräneringsbäddar för avvattning och biologisk behandling av slam. Denna teknik att dränera och biologiskt behandla slam har utvecklats i Tyskland, Danmark och USA. I början av 2000-talet byggdes ett antal slamvassbäddar i Sverige med stöd från de lokala investeringsprogrammen. Med växter i dräneringsbäddar finns bl. a möjlighet att erhålla en fosforrik jordliknande slutprodukt som kan användas som jordförbättring och därmed skapa kretslopp. Växternas närvaro ökar syretillförseln till slammet, tillför kolkälla och ger en bättre jordstruktur vilket resulterar i ett bättre mikroklimat och en ökad nedbrytning jämfört med dräneringsbäddar utan växter. Även om det behandlade slammet inte kan avsättas lokalt utan måste transporteras till annan plats, så ger ett avvattnat och biologiskt behandlat slam avsevärt mindre volymer att transportera än ett icke avvattnat slam. Tekniken med slamvassbädd bygger på att vattnet så snabbt som möjligt skall dräneras från slammet. För att möjliggöra detta byggs bädden upp med ett filtrerande lager av sand och ett underliggande dränerande lager av makadam eller grus. Det är också viktigt ha en beskickningsregim i bädden som bl.a. innebär att vegetationen periodvis kan vila och återhämta sig. Därför byggs en slamvassbädd med flera celler som individuellt kan beskickas med slam. Helst bör minst fyra celler byggas. Bäddens uppbyggnad av sand, dräneringslager, övergångslager, dräneringssystem, ventilation, lutningar mm är avgörande för bäddarnas funktion. Exempel på en vassbädd ges i figur 4. Sid 14 (58)

15 a) b) Figur 4. a) foto på nyplanterad vassbädd, b) vassbädd 1 ½ år efter plantering. Etablering av växter är viktiga för funktionen, och också det som vållar mest bekymmer vid anläggande av slamvassbäddar. Bladvass (Phragmites Australis) är den vanligaste växten. Man får räkna med att inte kunna belasta bädden fullt ut de första åren för att växterna kunna etableras ordentligt. När passar denna behandling? Slamvassbäddar är lämpliga på platser: där det finns tillgängliga ytor i närheten av reningsverket, för placering av bäddarna. varifrån slammet annars måste transporteras långa sträckor till närmaste behandling/omhändertagande. där det finns avsättning för behandlat slam, t ex inom jordbruk eller för tillverkning av jord. Dimensionering Vid dimensionering av slamvassbäddar utgår man från mängd belastning i torrsubstans (TS) per bottenyta (dräneringslagrets yta). Dimensioneringen är beroende av vilken process som finns i reningsverket. Ungefärlig dimensionering av olika anläggningsdelar ges i tabell 3. Sid 15 (58)

16 Tabell 3. Ungefärlig dimensionering av olika anläggningsdelar för lokal slambehandlng i vassbädd. En mer exakt dimensionering görs i samband med detaljprojektering av anläggningen. Anläggningsdel Storlek/Mängd Kommentar Slamvassbädd (dräneringslagrets yta) 0,5-1 m 2 /person Normalt dimensioneras slamvassbäddar för en TS-giva på kg TS/m 2 år. Detta motsvarar ungefär 0,5 m 2 per person räknat på schablon för TS som produceras per person och dygn i ett reningsverk. För bäddar som beskickas med slam som pumpas direkt från en aktivslamanläggning är givan lägre, ungefär hälften av ovanstående belastning. Kretslopp Restprodukten från detta system är det material som finns i slamvassbädden, som är en typ av jordliknande, komposterat slam, som framförallt innehåller fosfor. Slamvassbäddarna töms vid behov, vilket brukar bli efter ca 10 år. Robusthet och riskanalys Den känsligaste aspekten är etableringen av vassen. När vassen väl är etablerad är det en robust metod som inte kräver så mycket skötsel. Referenser System med behandling av slam från reningsverk i slamvassbäddar har byggts i flera svenska kommuner: Hjo, Hagfors (Ekshärads reningsverk), Hässleholm, Nybro (Alsterbro reningsverk), Växjö (Åryds reningsverk), Älmhult, Skara, Mellerud, Kinda (Rimforsa reningsverk) Skövde, Vingåker, Svedala, Växjö. Mer att läsa om svenska erfarenheter av vassbäddar finns i följande rapporter: Runeson, M Vassbäddar i svenskt klimat - En kunskaps- och erfarenhetssammanställning. Naturvårdsverket. Avlopp i kretslopp en utvärdering av LIPfinansierade enskilda avlopp, vassbäddar och bevattningssystem med avloppsvatten. Rapport nr Sammanfattande bedömning Slamvassbäddar är en metod som minskar mängden slam avsevärt, och kräver liten arbetsinsats förutom vid tömning av bäddarna. Genom att behandla slammet lokalt undviker man långa transporter av slam till omhändertagande på annan plats. För att systemet ska fungera krävs en regelbunden tillsyn av bäddarna samt ett visst intresse för växtodling hos den skötselansvarige. Sid 16 (58)

17 3.2.3 Hygienisering genom tillsats av urea Beskrivning Behandling av klosettvatten, slam och gödsel med urea är en metod som bygger på att ammoniak har en avdödande effekt. Urea är ett av de vanligaste och billigaste kvävegödselmedlen. När urea blandas i vätska spjälkas det till ammoniak. Tillförsel av urea är en metod som rönt intresse hos lantbrukare eftersom den innebär att avloppsproduktens kväveinnehåll ökar. Hanteringen är enkel och metoden kan appliceras i olika skalor. På lantbruk där man nyligen slutat med djurhållning finns ofta en outnyttjad gödselbrunn, som kan användas för lagring av klosettvatten eller slam med tillsats av urea. Viktigt är att brunnen täcks för att undvika onödiga förluster av ammoniak. Genom att öka ureakoncentrationen kan perioden som krävs för hygieniseringen förkortas. Ett ökat kväveinnehåll i avloppsfraktionen ställer dock ökade krav på den efterföljande spridningen så att ammoniakförlusterna hålls nere. När passar denna behandling? Ureahygienisering fungerar i olika skalor och kräver inte avancerad utrustning. Andra hygieniseringsmetoder kräver ofta stora volymer för att bli ekonomiskt rimliga. Därför är hygienisering med urea speciellt lämplig för mindre volymer av slam eller klosettvatten, motsvarande t.ex. en eller ett par byar. Dimensionering Hygieniseringsbehållaren dimensioneras efter hur stor mängd slam eller klosettvatten man planerar att behandla. Men ofta utgår man istället ifrån en befintlig behållare, t ex en gödselbrunn på ett lantbruk, och får då anpassa mängden slam eller klosettvatten som behandlas per omgång. Det kan vara möjligt att behandla flera omgångar under en säsong. Behandlingstiden beror på mängden tillsatt urea, se tabell 4 nedan. Tabell 4. Rekommenderad behandlingstid för klosettvatten för att uppnå en säker hygienisering då olika mängder av ammoniumkväve och kalk har tillsats (Vinnerås, 2006) Mängden fri ammoniak anses vara den faktor som har den största inverkan på den mikrobiella reduktionen (Vinnerås, 2007). Genom att öka temperaturen Sid 17 (58)

18 eller ph kommer mer ammonium att övergå till ammoniak, vilket i sin tur ger en effektivare avdödning. Kretslopp Ett ureahygieniserat klosettvatten ger möjlighet till återföring av merparten av närsalterna i avloppsvattnet. Urean gör att kväveinnehållet blir högre vilket torde göra det behandlade materialet ännu mer intressant för lantbrukarna att ta emot. Slam som hygieniseras med urea blir också mer intressant, då det blir ett mer balanserat gödselmedel. Kemfällt slam innehåller annars mycket fosfor och lite kväve. Ekonomi Om tillgång finns till ledig gödselbehållare, och om aktiva lantbruk som har eller haft djurhållning finns i närheten och är intresserade, kan investeringen bli låg. Den lantbrukare som tar emot avloppsfraktionen för behandling och sedan sprider ut det hygieniserade materialet på sin åkermark behöver få ersättning för sina kostnader, och helst en liten vinst, för att vara intresserad av att fortsätta att hanteringen. Brukarna, dvs. de hushåll som producerar slam eller klosettvatten, bör därför betala en behandlingsavgift som täcker detta. Robusthet och riskanalys Hygienisering med urea är en metod som kan utföras med okomplicerad teknik och i liten skala. Metoden är flexibel och kräver inga stora investeringar. Referenser Det finns ett flertal utförda studier av ammoniakbaserad hygienisering av såväl stallgödsel som avloppsfraktioner, bl.a. vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. Under 2009 och 2010 förbereddes en pilotanläggning för ureahygienisering i Södertälje kommun, och den planeras att tas i bruk under JTI, Institutet för jordbruks- och miljöteknik, i Uppsala provar även ammoniakavgång vid ureahygienisering genom försök vid Karby våtkompost i Norrtälje. Mer att läsa: Svensson, S-E Växtnäring från avlopp ger mer hållbar produktion av ettåriga energi- och fibergrödor. Projektredovisning för 2005 och SLU Alnarp. Vinnerås B Hygienisering av klosettvatten för säker växtnäringsåterförsel till livsmedelsproduktionen. Rapport 2005:04. Institutionen för biometri och teknik. SLU. Uppsala. Vinnerås, B Comparison of composting, storage and urea treatment for sanitizing of faecal matter and manure Bioresource Technology 98: Sammanfattande bedömning Hygienisering genom tillsats av urea är en enkel metod, som utvärderats i flera forskningsprojekt. Metoden är dock än så länge relativt oprövad i stor skala. Sid 18 (58)

19 Ingen komplicerad utrustning krävs, och befintliga gödselbrunnar kan ofta användas, vilket ger en låg investeringskostnad Hygienisering genom tillsats av kalk Beskrivning Tillsats av kalk för att höja ph och därmed hygienisera avloppsslam är en beprövad metod som använts vid reningsverk. Ett ph kring 12 innebär en stark hygienisering med avseende på de flesta mikroorganismer. Både bränd kalk (CaO) och släckt kalk (Ca(OH) 2 ) används för hygienisering. Kalkning med osläckt kalk har visat sig hygienisera slammet väsentligt, och släckt kalk hygieniserar med undantag för parasitägg 9. Användning av bränd kalk ger värmeutveckling, vilket bidrar till hygieniseringen. För god hygienisering ska allt material som ska hygieniseras hålla ph 12 och en temperatur på 55 C under minst 2 h. Bränd kalk är dock inte lämplig för hygienisering av klosettvatten eller oavvattnat slam, eftersom värmeutvecklingen kan ge en explosionsartad kokning i material med låga TShalter. För klosettvatten och oavvattnat slam bör följaktligen släckt kalk användas. För att hygienisering med släckt kalk ska bli tillräcklig krävs att ph är 12 eller mer under en viss tid, hur lång den tiden ska vara beror på hur hårda hygienkrav som ställs. Bakterier avdödas efter en relativt kort tid (ett antal timmar), medan virus överlever längre tid (minst 3 månader med ph 12 rekommenderas för avdödning av virus). Anledningen till att hygienisering med kalk tillämpas allt mer sällan vid reningsverk är dock att användning av kalk medför flera nackdelar. Kalk kan damma och vara irriterande. Material med ph 12 är svårt att hantera, eftersom det är frätande. Karbonat kan fällas ut till en svårlöslig kaka på botten av behållaren som kan ge problem vid tömning. ph-höjningen gör också att det är stor risk att kvävet i slammet eller klosettvattnet går till luft genom avgång av ammoniak, vilket minskar gödselvärdet. Det är därför viktigt att täcka behållaren på så sätt att ammoniakavgången minimeras. När passar denna behandling? Hygienisering med bränd kalk passar avvattnat slam och är en bra hygienseringsmetod under förutsättning att ph är över 12 och temperaturen över 55 C i över 2 h i hela materialet. Hygienisering med släckt kalk kan användas för oavvattnat slam eller klosettvatten, men räknas som en mindre säker behandlingsmetod, och 9 Inger, M., Norin, E, Mathisen, B. (1997). Hygienisering av biologiskt avfall. JTI rapport Kretslopp & Avfall nr.10. Jordbrukstekniska institutet. Uppsala. ISSN Sid 19 (58)

20 rekommenderas i normalfallet inte för avloppsfraktioner som ska spridas på livsmedelsgrödor. Dimensionering Behållaren för hygienisering dimensioneras för den tid som hygieniseringen ska pågå. Mängden kalk som ska tillsättas beror av ph-värdet hos det ursprungliga slammet, och regleras genom mätning av ph under tillsats. Kretslopp Om behållaren är täckt så att kväveavgång förhindras, kan all näring som finns i avloppsfraktionen återvinnas. Hur mycket näring beror på om det är slam eller klosettvatten som behandlas. Fördelen med användning av kalk för hygienisering är att kalk är intressant för lantbruket, vilket gör avloppsfraktionen mer attraktiv för spridning. Ekonomi Den utrustning som krävs är en behållare eller damm där kalk tillsätts till slammet eller klosettvattnet, pump, omrörare för omblandning av materialet samt täckning av behållaren eller dammen. Utrustningen är relativt billig, men underhållet kan bli dyrt eftersom kalk ger utfällningar. Den lantbrukare som tar emot avloppsfraktionen för behandling och sedan sprider ut det hygieniserade materialet på sin åkermark behöver få ersättning för sina kostnader, och helst en liten vinst, för att vara intresserad av att fortsätta att hanteringen. Brukarna, dvs. de hushåll som producerar slam eller klosettvatten, bör därför betala en behandlingsavgift som täcker detta. Robusthet och riskanalys Hygieniseringsprocessen är robust och lätt att kontrollera, eftersom ph kan mätas med en enkel mätsticka och temperaturen hos materialet också är relativt enkelt att mäta. Användning av kalk kan dock ge problem med utrustning som slammar igen, och material med ph 12 är också relativt svårt att hantera eftersom det är frätande. Referenser Hygienisering av slam med kalk sker vid flera reningsverk i Sverige, bl.a. i Kungsbacka. Sammanfattande bedömning Tillsats av bränd kalk till avvattnat slam är en god hygieniseringsmetod, men hygienisering av oavvattnat slam eller klosettvatten med släckt kalk är inte tillräckligt för spridning på livsmedelsgrödor. Kalk är också besvärligt att arbeta med eftersom det ger utfällningar på utrustning, och eftersom material med ph 12 är frätande. Sid 20 (58)

21 3.2.5 Våtkompostering Beskrivning Våtkompostering är en metod för att hygienisera och stabilisera klosettvatten, som främst utvecklats i Sverige och Norge. Metoden bygger på lufttillförsel till flytande organiskt material i en sluten och isolerad tank. Vid processen utvecklas värme, vilket ger en snabb nedbrytning och hygienisering. För att processen skall fungera behövs tillskottsmaterial i form av organiskt hushålls-avfall, latrin och/eller stallgödsel. Dessa bidrar till att få upp torrsubstanshalten och därmed skapa en fungerande process. Ett exempel på en våtkompost visas i figur 5. Figur 5. Våtkompost i Norrtälje kommun. En våtkompostanläggning består av: Ett förlager, där avfallet lagras innan det går in till reaktorn; En pumpbrunn med en skärande pump, som sönderdelar materialet och pumpar in det i reaktorn; En reaktor, där luft tillförs och nedbrytningen sker. För att materialet ska bli hygieniserat krävs att allt material i reaktorn håller minst 55 C under minst 10 timmar 10 ; Ett efterlager, där det behandlade materialet lagras innan det sprids som gödselmedel. För- och efterlagret bör vara täckta, för att minimera kväveförlusterna. 10 Eveborn, D., Malmén, L., Persson, L., Palm, O., Edström, M. (2007) Våtkompostering för kretsloppsanpassning av enskilda avlopp i Norrtälje kommun. JTIrapport Kretslopp & Avfall Sid 21 (58)

22 När passar denna behandling? Våtkompostering kan behandla klosettvatten från extremt snålspolande toaletter. Metoden passar bäst i lite större skala, t.ex. i ett centralt behandlingssystem som en eller flera kommuner ansvarar för, och rekommenderas inte för en eller enstaka byar. Eftersom tillskottsmaterial krävs för att processen ska fungera, krävs att det finns tillgång till ett sådant material i närheten. Det kan vara stallgödsel, latrin från torrtoaletter eller matavfall från hushåll, restauranger eller livsmedelsindustri. Dimensionering En våtkompost dimensioneras utifrån hur stor mängd klosettvatten som ska behandlas, samt vilken driftsstrategi som används. Driften kan antingen ske semi-kontinuerligt (processen sker kontinuerligt, och tillförsel av material sker regelbundet, oftast en gång per dygn) eller satsvis. Kretslopp Under förutsättning att för- och efterlager är täckta så att kväveförlusterna minimeras, kan i stort sett all näring i klosettvatten återvinnas som gödselmedel efter våtkompostering. Ekonomi Kostnaden för såväl investering som drift varierar beroende på de lokala förutsättningarna. Investeringskostnaden för två studerade anläggningar var 11 : Ca euro i Sunds kommun, Åland (dimensionerad för 60 hushåll samt en camping, anlagd år 2000) Ca euro i Norrtälje kommun, Sverige (dimensionerad för ca hushåll, anlagd år 2004) I Sunds kommun på Åland är driftskostnaden för en våtkomposteringsanläggning (dimensionerad för 60 hushåll) ca 200 euro per hushåll och år (inkl. tömningskostnaden för klosettvatten, med extremt snålspolande toalett) 12. Robusthet och riskanalys Våtkompostering är en relativt komplicerad metod, som kräver tillgång till personal för drift och skötsel. El krävs för att driva processen. För att processen ska fungera väl krävs också rätt blandning mellan klosettvatten och tillskottsmaterial. Om processen fungerar väl är det dock en metod som ger säker hygienisering av klosettvattnet. 11 Malmén, L. (2005) Våtkompostering maten du åt kan bli bra gödsel. JTI infomerar Malmén, L. (2005) Våtkompostering maten du åt kan bli bra gödsel. JTI infomerar Sid 22 (58)

23 Referenser Våtkompostering av klosettvatten finns på flera platser i både Finland, Norge och Sverige, bl.a. i: Sunds kommun på Åland, Finland Norrtälje kommun, Sverige Eskilstuna kommun, Sverige. Mer att läsa om våtkompostering finns t.ex. i broschyren Våtkompostering maten du åt kan bli bra gödsel 13. Sammanfattande bedömning Våtkompostering av klosettvatten är en beprövad teknik som undersökts i flera studier. Metoden innebär dock en relativt stor investering, och kräver tillgång till personal för drift och skötsel. Den passar därför bäst i relativt stor skala med kommunen som ansvarig, och rekommenderas inte för en eller enstaka byar. För att våtkompostering ska fungera krävs att klosettvattnet kommer från extremt snålspolande toaletter, och att material som ökar torrsubstanshalten, t.ex. matavfall eller latrin, tillsätts i processen. 3.3 Avloppsvattenbehandling i den lilla skalan För den lilla skalan (5-10 fastigheter) valdes Rövik på Kimitoön och Retais på Korpo som exempelbyar. Rövik består av 7 fastigheter, 4 permanentbebodda och 3 fritidshus med enklare standard. Fastigheterna ligger längs med stranden av en långsmal vik och tomterna är förhållandevis stora. Retais består av 6 fastigheter invid en strand på norra delen av Korpo. Tomterna är något mindre än i Rövik och husen ligger mer samlat. Avgörande för val av gemensam lösning eller inte i den lilla skalan är framförallt avstånd mellan husen, vilket påverkar ledningslängden och därmed kostnaden. För lilla skalan har vi därför valt att beskriva två avloppslösningar, den ena som bygger på enskilda lösningar på varje tomt, den andra där man samlar upp och behandlar avloppsvattnet gemensamt i den lilla byn. 13 Malmén, L. (2005) Våtkompostering maten du åt kan bli bra gödsel. JTI infomerar Sid 23 (58)

24 3.3.1 Uppsamling av klosettvatten i sluten tank samt rening av BDT-vatten i kompaktfilter Beskrivning Avloppslösningen bygger på ett källsorterande system där klosettvattnet (även kallat svartvatten) och det övriga avloppsvattnet, bad-, disk-, tvättvattnet (BDT) behandlas separat. Genom att utsortera klosettvattnet i en separat fraktion avlastar man det övriga avloppsvattnet från merparten av näringsämnen och smittämnen. Detta gör att en enklare rening krävs för resten av avloppsvattnet, och att toalettavfallet efter hygienisering kan användas som gödsel- eller jordförbättringsmedel. Klosettvattnet ska avskiljas med små vattenmängder för att underlätta hantering och avsättning. Systemlösningen illustreras i figur 6 nedan. Figur 6. Skiss över avloppsreningssystem baserat på klosettvattenavskiljning i sluten tank samt rening av BDT-vatten, t ex med kompaktfilter. En förutsättning för att möjliggöra systemet är att klosettvattnet avskiljs med små vattenmängder. Därför installeras extremt snålspolande toaletter, dvs. toaletter med en spolvattenmängd på max 1 liter/spolning. På marknaden finns 3-4 tillverkare av vakuumtoaletter anpassade för ett eller ett fåtal hushåll. Bad-, disk- och tvättvattnet innehåller små mängder näringsämnen och smittämnen, men höga halter av syreförbrukande ämnen (BOD). Detta vatten behandlas därför lämpligen i t.ex. ett kompaktfilter (alternativt en infiltrationsanläggning eller en markbädd). Det viktigaste syftet med behandlingen är att bryta ned de syreförbrukande ämnena, så att inte besvärande lukt uppkommer. När passar denna avloppslösning? Klosettvattensortering i sluten tank passar: i spridd bebyggelse, där en gemensam avloppslösning inte är ekonomiskt rimlig. i känsliga områden, t.ex. kustnära eller vid grundvattentäkt. i princip alltid vid nybyggnation, eftersom man då enkelt kan bygga in vakuumledningarna från toaletten. Det är också relativt enkelt att installera vakuumtoalett i de flesta befintliga hus. (I befintliga hus Sid 24 (58)

25 byggda med platta på mark och nyrenoverade badrum kan det dock vara svårt att installera vakuumtoaletter utan att det blir alltför kostsamt. ) Dimensionering Ungefärlig dimensionering av olika anläggningsdelar anges i tabell 5. Tabell 5. Ungefärlig dimensionering av olika anläggningsdelar för system med klosettvattenuppsamling i sluten tank och BDT-rening i kompaktfilter. En mer exakt dimensionering görs i samband med detaljprojektering av anläggningen. Anläggningsdel Storlek/Mängd Kommentar Sluten tank 3 m 3 eller 6 m 3 för ett hushåll För en normalstor familj som tänker på att inte spola i onödan räcker normalt en tank på 3 m 3 för tömning en gång/år. Slamavskiljaren för BDT-vatten 2 m 2 för ett hushåll Normalt räcker det med tömning av slamavskiljaren en gång vartannat år. Kompaktfilter Ca 10 m 3 för ett hushåll Storlek anpassas till fabrikat av kompaktfilter. Infiltrationsanläggning eller markbädd Reningseffekter Klosettvattnet innehåller ca 75 % av fosforn, ca 90 % av kvävet och ca 40 % av syreförbrukande ämnen (BOD) 14. I en markbädd, infiltrationsanläggning eller kompaktfilter för behandling av bad-, disk- och tvättvatten avskiljs minst 50 % av fosforn och ca 90 % av det organiska materialet. Totalt blir reningseffekten i hela systemet: > 85 % avskiljning av fosfor > 90 % avskiljning av kväve Ca 95 % avskiljning av BOD (syreförbrukande ämnen). Kretslopp Klosettvattnet som samlas upp innehåller ca 75 % av fosforn och ca 90 % av kvävet i avloppsvattnet. Efter hygienisering, t.ex. genom tillsats av urea eller våtkompostering (se avsnitt 3.3), kan klosettvattnet spridas på åkermark eller energiskog (se avsnitt 2.3). Ekonomi Eftersom kostnaderna för installation av en avloppsanläggning varierar mycket beroende på förutsättningarna på varje plats, anges endast mycket översiktliga 14 Svenska naturvårdsverket (2006) Naturvårsverkets allmänna råd om små avlopsanordningar för hushållsspillvatten, NFS 2006:7, bilaga 1. Sid 25 (58)

26 kostnader i tabell 6. Om det redan finns en väl fungerande infiltrationsanläggning eller markbädd på fastigheten kan den vara möjlig att använda för behandling av bad-, disk- och tvättvattnet, vilket minskar kostnaden för avloppslösningen. Tabell 6. Översiktlig kostnadsberäkning för individuell uppsamling av klosettvatten i sluten tank med vakuumtoalett behandling av BDT-vatten i kompaktfilter e. dyl. Kostnader exkl. moms. Investering Kostnad för ett hushåll ( ) Kommentar Vakuumtoalett, vakuumenhet och sluten tank Ca Installation av vakuumtoalett och tank Ca Kan variera mycket beroende på förutsättningarna inomhus och på tomten. Slamavskiljare, ledningar och kompaktfilter för BDT-rening, inkl. installation Ca 0* Varierar beroende på förutsättningarna på tomten. *Om befintlig avloppsanläggning kan användas för rening av BDT-vatten. Drift ( /år) Tömning av den slutna tanken Ca tömningar/år Tömning av slamavskiljare för BDTvatten Ca 60 Tömning en gång vartannat år El för vakuumtoalett Ca 1-5 Robusthet och riskanalys Systemet är robust och enkelt att sköta. I driften ingår följande: tömning av sluten tank, 1-2 ggr/år tömning av slamavskiljaren, ca en gång vartannat år översyn av infiltrationsanläggningen, markbädden eller kompaktfiltret, ca 2 ggr/år. Följande risker finns i systemet: El krävs för vakuumtoaletten. De flesta vakuumtoaletterna kan också köras på 12 volts batteri. Vissa fabrikat kan också anläggas med självfall så att det går att spola genom att hälla vatten från hink i toaletten. Sid 26 (58)

27 En liten risk finns för hål i den slutna tanken. Det är därför mycket viktigt att tanken anläggs på rätt sätt. Det är också en fördel om tanken inspekteras i samband med tömning. Om slamavskiljaren inte töms finns risk för att efterföljande infiltrationsanläggning, markbädd eller kompaktfilter sätter igen. Detta kommer i så fall fastighetsägaren att märka, eftersom vatten då kommer att stå på tomten. Referenser Systemet finns installerat på flera håll bl.a. i Sverige och Norge. I Norrtälje kommun i Sverige finns ett hundratal vakuumtoaletter installerade. På bygdegården Trostorp, Trosa kommun, Sverige, finns tre offentliga vakuumtoaletter installerade. Läs mer om bl.a. olika fabrikat av vakuumtoaletter i skriften Toaletter för källsortering, som sammanställts av Avloppsguiden 15. Hur uppfyller avloppslösningen kraven? Hur alternativet med klosettvattensortering i sluten tank och behandling av bad-, disk- och tvättvatten uppfyller kriterierna (tabell 2) anges i tabell Den kan laddas ned från: ing.pdf Sid 27 (58)

28 Tabell 7. Uppfyllelse av kriterierna (jmf kriterier i tabell 2) för uppsamling av klosettvatten i sluten tank och BDT-rening. Parameter Hur uppfyller avloppslösningen kraven? Smittskydd Risken för utsläpp av smittämnen till grundvatten och badvatten är mycket liten, eftersom nästan alla smittämnen samlas upp med klosettvattnet i den slutna tanken. Bad-, disk- och tvätt-vattnet innehåller endast små mängder smittämnen, som avskiljs effektivt i en rätt anlagd infiltrationsanläggning, markbädd eller kompaktfilter. Risken för lukt från systemet är mycket liten. Hälsoriskerna i samband med hantering av klosettvattnet är jämförbara med den hantering som sker av slam från trekammarbrunnar och minireningsverk och innebär ingen risk för allmänheten. Recipientskydd Systemet som helhet innebär att mer än 85 % av fosforn, mer än 90 % av kvävet och ca 95 % av BOD avskiljs. Risken för tillfälliga avvikelser i reningsprocessen är liten. Kretslopp Hög potential, mer än 70 % av fosfor och ca 90 % av kvävet finns i klosettvattnet och kan återföras till odlad mark. Innan återföring till åkermark krävs att klosettvattnet hygieniseras. Ekonomi Kostnaden för såväl investering som drift bedöms vara rimlig om förutsättningarna är de rätta. Kostnaden varierar dock beroende på de lokala förhållandena. För att hålla nere driftskostnaden är det viktigt att toaletten inte spolas i onödan. Energi- och resursanvändning Extremt snålspolande toalett leder till lägre vattenförbrukning. Viktigt att hålla nere klosettvattenmängderna så att transport av klosettvatten minimeras. Användaraspekter Extremt snålspolande toaletter kräver viss förståelse från brukarnas sida eftersom det är viktigt att inte spola toaletten mer än nödvändigt för att hålla nere klosettvattenmängderna. Organisation Hämtning av klosettvatten sköts av entreprenör. Hygienisering av det uppsamlade klosettvattnet sker gemensamt, antingen i kommunal regi eller av den lantbrukare som ska sprida materialet. Teknik Vakuumtoaletter för enskilda hushåll har installerats på många håll i både Sverige och Norge. Vakuumsystem är något känsligare än självfallssystem, men bedöms ändå vara tillräckligt robusta. Den föreslagna behandlingen av BDT-vatten är konventionell och ofta använd i t.ex. fritidsboende. Kontroll av reningsfunktion kan göras genom provtagning av utgående vatten från markbädd samt genom provtagning och volymbestämning av uppsamlat klosettvatten. Systemet klarar belastningsvariationer mycket bra. Sid 28 (58)