Motion till riksdagen /88:K708 av Alf Svensson (c) om förändringar för en vitaliserad demokrati. Valkarteller

Transkript

1 Motion till riksdagen 1987 /88:K708 av Alf Svensson (c) om förändringar för en vitaliserad demokrati Partierna är ett bärande element i vår demokrati, vilket fastslås bl. a. i förarbetena till vår författning. Riksdagen har avstått från en lagreglering av partiernas organisation eller arbetsformer med hänvisning till yttrande- och föreningsfriheterna. Det har dock funnits tendenser till att förbehålla vissa rättigheter för en begränsad grupp av politiska partier. Därmed har demokratins vitalitet åsidosatts. Statsvetarna Gullan och Janerik Gidlund har i den av folkstyrelsekommitten utgivna boken "Makten från folket'' angett följande viktiga synpunkter: Vår tes är att de politiska partierna har utvecklat och kartelliserat sin folkstyrelsefunktion under de senaste decennierna; partiväsendet får en nyckelroll i ett politiserat samhälle och de etablerade partierna söker på olika sätt skydda sin ställning mot konkurrens från nya partier och andra politiska grupperingar. Förutsättningarna för ett vitalt politiskt liv genom en öppenhet inför politiska opinioner har beskurits genom olika åtgärder. I en särskild motion om grundlagsfrågor tar kds upp behovet av förändringar i valsystemet vad avser regeringsformen. Men flera förändringar inom det nuvarande systemets ram kan avsevärt förbättra demokratins representativitet och vitalitet. De avser vallagen, lagen om statligt stöd till partier samt konsekvenser för informationsfriheten i statliga etermedia. Valkarteller Det finns olika åsikter om huruvida ett valsystem skall ha spärrar eller inte. I den nuvarande författningen har det fastställts en mandatfördelningsspärr. Den är dock inte generellt sett en småpartispärr eftersom regeringsformens 3 kap. 7 medger valsamverkan mellan politiska partier under gemensam beteckning. Den s. k. 4-procentsspärren eller 12-procentsspärren är alltså en spärr riktad mot själva valsedelsbeteckningen, inte mot partier som juridiska personer. Definitionen av begreppet parti i denna paragraf är heller ingen allmängiltig partidefinition. Man kan jämföra med riksdagsordningen 7 kap. 4 som också innehåller en "partidefinition". Inte heller den är allmängiltig. Valsamverkan mellan politiska partier var före 1952 inte ovanlig i Sverige. Efter beslutet att slopa kartellbeteckningar på valsedlarna har valsamverkan 7

2 enbart förekommit i ett fåtal fall i val till riksdagen. Det har varit fråga om lokalt samarbete i allmänhet. l och med den nuvarande författningen med proportionell fördelning för valsedelsbeteckningar med minst 4 c: av rösterna har ådan valsamverkan förekommit i 1982 ars val och i 1985 ars val skedde samverkan mellan tre mycket små part i er och väckte inget större uppseende. I 1985 års val skedde samverkan mellan ett i riksdagen representerat parti, centerpartiet. och ett orepresenterat parti, numera med namnet kri tdemokratiska samhällspaniel Denna sistnämnda samverkan väckte ton medialt intresse. På sina håll hävdades det <1tt en sådan!>am verkan!>kulle vara i 't rid med författningen. Bevisligen är den det inte. Den nuvarande lag,tiftningen medger valsamverkan mellan politiska partier. Rik,dagen har neksil i ett särskilt beslut fastslagit att valsamverkan är en tiinkbar möjlighet även efter valsystemsreformcn. l förarbetena till lagen om statligt 'töd till politi,ka partier framgår detta mycket klart. Valsamverkan mellan politiska partier är vanlig ett ur internationell synvinkel. l t. ex. Norge och Finland är den ett normalt inslag. Det är vår inställning att vallagen borde underlätta valsamverkan mellan politiska partier. Ur demokratin synvinkel är en utbredd taktikröstning inte något positivt utan klart oacceptabelt. Varje röst bör lägga efter övcrtygebc. Ett underlättande av valsamverkan kulle vara en äkerhct!>\ entil i valsy,h:met. Mot. 1987/88 K708 Kriterier för politiskt parti Ett mycket angeläget krav är att de politiska particrna ge en likvärdig formell behandling i frågor som är av stor betydelse för en fullföljd valhandling. Det gäller tillhandahållande av valservice (val,cdlar m. m.). stöd till de politiska partierna och informationsfriheten. Mycket talar för att den praktiska hanteringen - inte minst hos den centrala valmyndigheten - skulle underlättas genom skärpta registreringskrav pa de polill,ka partierna och att man därefter behandlade de registrerade partierna likvärdigt. Vi kan också tänka oss en annan möjlighet som tycks vara på väg att utkristallisera sig, nämligen att ett uppnått valresultat på minst l Ck a' rösterna i hela landet skall ge likvärdig behandling. Genom dessa kriterier skulle man kunna behandla alla partier som uppfyller kriterier på ett likvärdigt sätt utan att få orimliga och orättvisa effekter t. ex. när det gäller tillhandahållande av valsedlar och annan valservice. Däremot bör valsedlar med viss beteckning inte ovillkorligt tillhandahållas. Det bör ske med partiets medgivande. Under 1985 års val tillhandahölls t. ex. riksdagsvalsedlar med beteckningen Kristen Demokrati k Samling (kds) trots att det skedde mot detta partis önskan. Partiet hade som bekant valsamverkan med centerpartiet. Tillhandahållande bör inte 'ke mot partis egen önskan. Då blir det hela en parodi på demokrati. Kri!demokratiska samhällspartiet, iii hlir hetona att upp'>lilllandc "" kriterier av ki scrat slag är mycket 'iktigt. Svcn'k demokrati far inte bh en privilegiedcmokrati.

3 Statligt stöd till politiska partier Den nuvarande lagen om statligt stöd till politiska partier som deltar i val till riksdagen uppvisar en del orimliga effekter. Partier under 2,5 %i riksdagsval erhåller inget som helst statligt stöd. trots att de kan ha många gånger större medlemsantal än vad som krävs för statsbidrag för övriga riksorganisationer. Gränsen 2,5 % tycks också godtyckligt vald. Varje parti har oavsett storlek vissa grundkostnader. Detta gäller även partier som inte blivit representerade i riksdagen. För orepresenterade partier utgår mandatbidrag för partier över 2,5 % i riksdagsvalet. Ett mandatbidrag utbetalas för varje tiondels procent. Det finns anledning att se över både mandatstöds- och kanslistödsfördelningen. Det kan anses rimligt att större partier har störrl! kostnader, utöver vissa grundkostnader som gäller alla partier. Man skulle även här kunna utgå från de ovan angivna kriterierna för erhållande av statligt stöd. En tänkbar modell för att ersätta tredje stycket i 3 lagen om statligt stöd till politiska partier är följande: Har parti, som deltagit i val till riksdagen, ej blivit företrätt i riksdagen, erhåller parti som motsvarar minst l % av rösterna i riksdagsval ett fjärdedels mandatbidrag för varje hel tiondels procent över l % upp till 2,5 %, ett halvt mandatbidrag för varje hel tiondels procentenhet röster över 2,5 % och upp till 4 %. 6 om grundstödet kan kompletteras enligt följande: Har parti ej blivit företrätt i riksdagen, erhåller sådant parti en tredjedels grundstöd per år om partiet motsvarar minst l % av rösterna i hela landet men ej 4 %. Mot. 1987/88 K708 Informationsfriheten Regeringsformens portalparagraf (l kap. l ) talar om att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt. Det föreligger självfallet ett samband mellan den fria åsiktsbildningen och rösträtten. Medborgaren måste vara informerad om de olika politiska alternativen (åsiktsbildningen) för att på ett relevant sätt kunna utöva sin rösträtt. Endast den allsidigt och korrekt informerade medborgaren kan göra ett rationellt val mellan de olika åsiktsaltcrnativen. l dagens enorma informationsflöde ställer det speciella krav på de dominerande medierna, i synnerhet de med en public-service-funktion om riksradion, lokalradion och televisionen. Sveriges Radios särbehandling av de i riksdagen representerade partierna i de speciella valprogrammen i radio och TV har inte tillgodosett rimliga krav när det gäller informationsfriheten. Valfriheten n ir det gäller val av politiska partier förutsätter att partierna har likvärdiga möjligheter att nå ut med sitt budskap. Denna likvärdighet princip bör skrivas in i avtalet mellan staten och Sveriges Radios programföretag. l konsekvens med vad som gäller tillhandahållande av valsedlar m. m. bör för likabehandling i de speciella valprogrammen i radio och TV gälla de ovanstående anvisade kriterierna för politiskt parti. Inför 1985 års val ledde särbehandlingen av de fem eliivarande riksdagspar- 9

4 tierna till att kds och miljöpartiet de gröna missgynnade. Radionämnden har analyserat valprogrammen och hävdar att bevakningen av de politiska partierna "måste uppnå åtminstone en miniminivå i fråga om allsidighet, relevans, granskning och spegling". Radionämnden fällde därför riksradions och televisionens bevakning av miljöpartiet de gröna inför 1985 års val. Bevakningen motsvarade inte Il i avtalet mellan talen och programföretagen. Av nämndens handling framgår också att kds behandlades i de officiella valprogrammen på samma sätt som miljöpartiet. Det inträffade visar att programföretagen kulle vara betjänta av en likvärdighetsprincip baserad på generella kriterier för politiska partier som deltar i val till riksdagen. Det skulle också innebära ett stöd för programföretagen gentemot partipolitiska påtryckningar om denna princip fanns i avtalet mellan staten och programföretagen. Inför 1988 års val har riksradion valt en likahehandling modell för partier över l %, TV 2 en viss särbehandling av de mindre partierna, medan Kanal l ger delvis likabehandling i program av Pejlingtyp. l den för väljarna utomordentligt viktiga slutdebatten i Kanal l med %av väljarna som åskådare eller lyssnare (vidaresänds även i riksradion) har kanalledningen uteslutit de två mindre partierna, kristdemokrati ka \amhiill partiet och miljöpartiet de gröna. Det saknas rationella skäl till dettct tällningstagande. Bl. a. mot denna bakgrund är det viktigt att avtalet mellan staten och programföretagen justeras så att inte programföretagen av olika skäl blir "ut orterare" när det gäller den politiska yttrandefriheten inför ett val. Mot. 1987/88 K708 Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs l. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valsamverkan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generella kriterier för politiska partier för likabehandling vid valservice inför allmänna val. 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av lagen om statligt stöd till politiska partier i enlighet med vad som anfört i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad motionen anförts om informationsfriheten för politiska partier enlighet med vad som anfört i motionen. Stockholm den 25 januari 1988 Alf Svensson (c) lo

5

6 got b Stockholm