Promemoria angående förordningsändringar avseende vetenskaplig oredlighet

Transkript

1 Diarienummer Utbi Idn ingsdepartementet Forskningspolitiska enheten Att: Maria Wästfelt Stockholm Promemoria angående förordningsändringar avseende vetenskaplig oredlighet har beretts tillfälle att yttra sig över Utbildningsdepartementets promemoria "Expertgrupp för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämndeiv'. I promemorian föreslår regeringen att en expertgrupp för oredlighet i forskning inrättas vid Centrala etikprövningsnämnden. Expertgruppen ska ha till uppgift att lämna yttranden som ett stöd i lärosätenas utredningar av ärenden som rör misstankar om oredlighet i forskning, konstnärligt utvecklingsarbete eller annat utvecklingsarbete. För att detta ska kunna genomföras föreslår regeringen ändringar i Högskoleförordningen (1993:100) och i förordningen (2007:1068) med instruktion för Centrala etikprövningsnämnden. VETENSKAPSRÅDET SWEDISH RESEARCH COUNCIL Postadress/Postal address SE Stockholm Sweden Besöksadress/Visiting address Klarabergsviadukten 82 Tel: +46(0) Fax:+4640) Org. nr/vat No vetenskapsradet@vr.se Övergripande synpunkter välkomnar regeringens initiativ att inrätta en instans för oberoende bedömning av misstänkt oredlighet i forskning. ifrågasätter dock om förslaget förmår åstadkomma den oberoende prövning som regeringen förefaller eftersträva. menar att det finns flera svagheter i organisation och mandat för den föreslagna gruppen. s synpunkter är i korthet följande: den föreslagna organisatoriska formen är oklar och gruppens mandat är oklart det inte är okomplicerat att utvidga uppgifterna för Centrala etikprövningsnämnden, i relation till de krav som ställs i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna bör lämna förslag på ledamöter och ersättare med vetenskaplig kompetens efter samråd med övriga forskningsfinansierande myndigheter den instans som genomför utredningar bör även få i uppdrag att utforma riktlinjer möjligheten att initiera ett ärende bör breddas och tydliggöras Organisatorisk form En mindre kommentar är att den föreslagna beteckningen på gruppen är semantiskt olämplig. En formulering av karaktären "...förfrågor om oredlighet i forskning" vore mer adekvat. 1(6)

2 s synpunkter på Promemoria angående menar att den organisatoriska form som föreslås är oklar. I förordningstexterna används beteckningen "expertgrupp". I de enstaka fall denna beteckning används i författningar, t.ex. förordning (1988:530) om expertgrupp för identifiering vid katastroffall, så rör det sig om en grupp som utför ett expertuppdrag. Vidare har inte kunnat hitta något exempel på förordningsstyrd expertgrupp, där ledamöterna tillsätts av regeringen. I utkastet till ändrad förordningstext framgår att expertgruppen endast har en uppgift; att på begäran "yttra sig i utredningar av ärenden som rör misstankar om oredlighet". ifrågasätter status hos ett sådant yttrande. Av utkastet till förordningstext framgår att expertgruppen inte är beslutande. Av 4 myndighetsförordningen (2007:515) framgår att myndighetens ledning ska avgöra ärenden som har principiell karaktär eller större betydelse. Detta medför att det är oklart om följden blir att Centrala etikprövningsnämnden ska besluta om yttrandena, vilket i sin tur skapar oklarhet om yttrandenas rättsliga status och vilka mandat gruppen har i sitt arbete. Även relationen mellan expertgruppen och nämnden är oklar i dessa avseenden. Förslagen till förordningstext indikerar att gruppen är underställd Centrala etikprövningsnämnden, varför självständigheten och oberoendet av gruppen starkt bör ifrågasättas. Det förefaller snarare som en försämring i förhållande till hur nuvarande expertgrupp (vid ) har arbetat. I förslaget nämns att expertgruppen bör vara organiserad på sådant sätt att dess oväld inte kan ifrågasättas. Det går inte ihop. En aspekt av detta är att en extern bedömning av misstänkt oredlighet enligt förslaget enbart kan komma till stånd då lärosätena väljer att hämta in yttranden. Den enskildes ställning försvagas också av att lärosätena (i praktiken rektorerna) själva ska avgöra om de vill nyttja gruppens kompetens. För att upprätthålla principen om oväld bör regeringen ge mycket tydliga mandat till gruppen och klart markera status på dess utlåtanden. anser att förslaget inte är optimalt, då det är en blandning av stark och detaljerad styrning av gruppens utformning (t.ex. genom att regeringen utser samtliga ledamöter) och svagt genomslag för gruppen (endast möjlighet att göra yttranden, vilka har oklar status). förordar istället en lösning där en separat oberoende instans inrättas, vilket skulle undanröja många av förslagets oklarheter. Denna instans bör i första hand vara helt fristående. Den sammansättning av ledamöter regeringen skisserar i förslaget skulle istället kunna utgöra en nämndmyndighet. I andra hand bör den organisatoriska formen "särskilt beslutsorgan" väljas. Placering vid Centrala etikprövningsnämnden menar att den instans som utreder misstanke om vetenskaplig oredlighet bör vara tydligt skiljd från myndigheter som finansierar grundforskning. stöder därmed den aspekt av förslaget som innebär att den utredande instansen inte inrättas vid. 2(6)

3 s synpunkter på Promemoria angående anser dock att det inte är okomplicerat att utvidga Centrala etikprövningsnämndens uppgifter och ansvarsområde. I förarbetena till etikprövningslagstiftningen (prop. 2002/03:50) läggs stor vikt vid Centrala etikprövningsnämndens domstolsliknade egenskaper. 1 propositionen klargör regeringen betydelsen av att den enskilda ska kunna överklaga beslut om etikprövning. "Eftersom forskningshuvudmannen åläggs en skyldighet att ansöka om etikprövning, bör ett beslut om att inte utan villkor godkänna forskningsprojektet kunna överklagas av forskningslmvudmannen. Detta följer av allmänna fön-altningsrät/sliga principer. Ur rättssäkerhetssynpunkt är det av vikt att sökanden kan få ett avslagsbeslut prövat i en högre instans. En sådan instans kan genom sin överblick skapa en enhetlig tillämpning; både genom en materiell överprövning och en kontroll av att den regionala nämnden hanterat ärendet på ett formellt korrekt sätt. Överklagandemöjligheten är en viktig del av ett rättsligt reglerat system för forskningsetikprövning, vilket också flera remissinstanser har påpekat." Inför utformningen av en överprövningsinstans övervägde regeringen alternativa möjligheter, dock med utgångspunkten att dömande verksamhet så långt som möjligt skall ske i de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. Efter övervägande beslöt regeringen emellertid att föreslå en särskild central nämnd med domstolsliknande uppgifter. I den departementspromemoria (Ds 2001:62) som föregick propositionen gjordes en bedömning av huruvida den tilltänkta nya svenska organisationen för etikprövning var förenlig med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Regeringens bedömning var att skyddet för den enskilde var tillräckligt, då den föreslagna organisationen ansågs uppfylla kravet på domstolsprövning. En aspekt av detta var att den centrala nämnden, som skulle svara för överprövning, endast skulle ägna sig åt sådana ärenden. "Den ordning som nu föreslås måste anses vara förenlig med de krav som uppställs i artikel 6 i Europeiska konventionen (d. 4 november 1950) om skyddför de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Konventionen uppställer krav på domstolsprövning vid prövning a\> civila rättigheter och skyldigheter. Denna lag reglerar i någon mån frågor som skulle kunna anses beröra civila rättigheter, framför allt när sökanden är ett privaträttsligt subjekt. Den organisation som föreslås på regional och central nivå får anses uppfylla kravet på domstolsprövning. Fråga är om en oberoende rättslig prövning under ledning av en ordinarie domare. Med domstol kan, enligt förarbetena i samband med införlivande av konventionen i svensk rätt (prop. 1995/96:133 s. 12), också avses nämnder med sammansättning av särskilda ledamöter (t. ex. vetenskapliga ledamöter). Denna bedömning gjordes utifrån en genomgång av Europadomstolens praxis i frågan. Sammanfattningsvis görs alltså bedömningen att de regionala nämnderna och den centrala nämnden för forskningsetik motsvarar de förutsättningar som anges i artikel 6 i konventionen. " 3(6)

4 s synpunkter på Promemoria angående "Behovet av snabba avgöranden och fördelarna med specialisering talar således för överprövning i central nämnd för forskningsetik. Denna nämnd skulle ägna sig åt enbart dessa ärenden, vilket torde innebära stora förutsättningar för en enhetlig praxis. " menar att en breddning av Centrala etikprövningsnämndens ansvarsområde riskerar att urholka nämndens status som domstolsliknande organ och att det därmed kan ifrågasättas om Sverige efterlever de krav som ställs i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Ytterligare en aspekt, av stor praktisk betydelse menar, är att det föreligger en risk för att såväl forskarsamhället som allmänheten blandar ihop de olika uppgifterna för Centrala etikprövningsnämnden. Etikprövning, ytterst i syfte att skydda den enskilda människan som medverkar i forskning, skiljer sig väsentligt från bedömningar av misstänkt oredlighet i forskning. vill betona att de ovan påtalade invändningarna mot en placering vid Centrala etikprövningsnämnden inte är någon misstro mot nämndens kapacitet att förvalta den föreslagna expertgruppen. är också medvetet om att regeringen i sin senaste forskningsproposition (prop. 2008/09:50) föreslår att en expertgrupp inrättas vid Centrala etikprövningsnämnden. Eftersom frågan om en eventuell vidgning av Centrala etikprövningsnämndens uppgifter inte varit föremål för beredning innan de lades fram i en proposition vill påtala de principiella frågeställningar som är kopplade till detta. Sammansättning noterar att regeringen i stora drag valt att följa det förslag på sammansättning som lämnat tillsammans med SUHF. I regeringens förslag har gruppen ersättare. Baserat på den erfarenhet har tillägnat sig genom åren då myndigheten bistått lärosätena med yttranden i fall av misstänkt vetenskaplig oredlighet, menar att det vore bättre med fler ordinarie ledamöter än ett system med ersättare. En bedömning, utifrån erfarenheten av arbete med dessa frågor, är att ett system med ersättare riskerar att inte fungera särskilt bra i den här typen av verksamhet där erfarenheten av utredningar av en specifik karaktär är särskilt viktig. En utökning skulle däremot göra det möjligt att vidga gruppens vetenskapliga kompetensområde och därmed bemöta den kritik som funnits vad gäller gruppens kompetens. Dessutom skulle en större grupps ledamöter förhoppningsvis bli mindre utsatta för angrepp. Verksamheten är typiskt sett väldigt massmedial och det finns exempel på att ledamöter råkat mycket illa ut. Det vore också bra om ledamöterna byttes ut successivt och inte alla på en gång för att bibehålla kontinuitet i verksamheten. föreslår att får i uppgift att lämna förslag på vissa av ledamöterna (och deras ersättare i förekommande fall), efter samråd med FAS, Formas och Vinnova. Förslaget till 4(6)

5 s synpunkter på Promemoria angående skrivning, där ledamöter och ersättare utses av fyra myndigheter gemensamt, medför praktiska svårigheter som riskerar att innebära att förslag på personer drar ut på tiden. Det bör tydliggöras i förordningen att förslag på ledamöter (och deras ersättare i förekommande fall) med vetenskaplig kompetens lämnas av respektive av SUHF, medan förslag på ledamot med etisk sakkunskap lämnas av Centrala etikprövningsnämnden. Utformning av riktlinjer menar att utformning av riktlinjer för vad som ska anses vara oredlighet i forskningen är en viktig uppgift. Sådana riktlinjer skulle vara till ledning för bedömningen av frågor om misstänkt oredlighet vid högskolor och universitet. menar att det krävs en tydlig handläggningsordning. Om tydliga riktlinjer inte finns så riskerar följsamheten bland universitet och högskolor att bli ojämn, vilket missgynnar gruppens arbete och skadar rättssäkerheten. Erfarenheten visar att just definitionen av oredlighetsbegreppet är central för att tydliggöra vad som utgör avvikelse från god vetenskaplig sed. Det är vidare viktigt att det finns enhetlighet i bedömning av oredlighet. Utan riktlinjer finns risk att definition och avgränsning av vad som bör betraktas som oredlighet i forskning görs på olika sätt. Rättssäkerheten förutsätter att bedömningen sker enligt samma principer. Förslaget saknar skrivningar angående framtagning av riktlinjer. menar att det vore en fördel om utarbetande av riktlinjer vilar på samma instans som gör bedömningen av de enskilda ärendena. Utlåtande I ärenden där det blivit diskussion kring utlåtanden från dagens grupp inom så har det ofta bottnat i att man sett på gruppens arbete med processrättsliga ögon. Status på gruppens utlåtande bör därför stärkas, t ex genom att det framgår att dess utlåtanden normalt ska följas. Erfarenheten från arbetet i den nuvarande expertgruppen för frågor om oredlighet i forskning inom är att det ibland händer att ett lärosäte, trots att expertgruppen i sitt utlåtande pekat på uppenbara avvikelser från god vetenskaplig sed, inte vidtar några åtgärder. En tänkbar modell skulle därför kunna vara att expertgruppen ges befogenhet att i sina utlåtanden rekommendera åtgärder. Sekretess under handläggningen i expertgruppen bör vara en självklarhet, liksom att gruppens utlåtanden bör bli offentliga när de överlämnas till uppdragsgivaren. Möjlighet att initiera ett ärende Enligt de föreslagna skrivningarna kan expertgruppen endast agera efter initiativ av ett lärosäte. noterar att lärosäten ska inhämta yttrande från expertgruppen om den person som väckt frågan, eller den mot vilken misstanken riktas, begär det. 5(6)

6 s synpunkter på Promemoria angående menar att det är positivt att de personer som är närmast berörda av ett ärende kan initiera utredning i expertgruppen. En svaghet i förslaget är emellertid att lärosätena (i praktiken rektorerna) ska avgöra om en begäran om utredning av expertgruppen som görs av den anmälde eller den som anmält far prövas av expertgruppen. anser att denna del måste överarbetas i förslaget så att det i förväg blir känt under vilka förutsättningar som den anmälde respektive anmälaren kan begära ett yttrande från expertgruppen så att denna nyhet i förhållande till idag verkligen blir en reell förstärkning av rättssäkerheten. Begränsning till vissa forskningshuvudmän Enligt de föreslagna skrivningarna begränsas nyttjandet av utredningsresurser via den föreslagna expertgruppen till högskolor med offentlig huvudman och enskilda utbildningssamordnare. Detta innebär att forskning som utförs vid andra myndigheter och statliga institutioner samt inom icke-statlig forskning såsom den kommunala sektorn och näringslivet inte ges möjlighet till den sakkunniga granskning och utredning som ska erbjudas via den föreslagna expertgruppen. menar att detta är en brist. Tillgängliga expertresurser bör kunna användas av hela forskningssamhället, oavsett huvudman. Allmän kommentar Det internationella perspektivet saknas i förslaget. Gruppen bör ha ett internationellt perspektiv på det nationella arbetet med frågor om misstänkt oredlighet i forskning. Alltmer forskning bedrivs i samarbete mellan forskare i olika länder. Likartade riktlinjer och definitioner är då en klar fördel. Beslut i ärendet har fattats av ställföreträdande generaldirektör Gunnel Gustafsson. Ärendet har beretts internt inom, varvid företrädare för s expertgrupp för etik (tidigare Etikkommittén) och Expertgruppen för frågor om oredlighet i forskniiu har bidragit med underlag och synpunkter. 6(6)