Remissyttrande. Förslag om begränsningar i avdragsrätten för ränta m.m. på vissa skulder

Transkript

1 Finansdepartementet Vår referens: Dnr 196/2008 Skatte- och tullavdelningen Stockholm Er referens: Fi2008/4093 Stockholm, Remissyttrande Förslag om begränsningar i avdragsrätten för ränta m.m. på vissa skulder Föreningen Svenskt Näringsliv har beretts tillfälle att avge yttrande över angivna promemoria. Föreningen ansluter sig till vad Näringslivets skattedelegation anfört i bifogat yttrande. SVENSKT NÄRINGSLIV Krister Andersson Richard Hellenius

2 NSD NÄRINGSLIVETS SKATTE- DELEGATION REMISSYTTRANDE Fi 2008/4093 Finansdepartementet Skatte- och Tullavdelningen Stockholm REMISSYTTRANDE FÖRSLAG OM BEGRÄNSNINGAR I AVDRAGSRÄTTEN FÖR RÄNTA M.M. PÅ VISSA SKULDER SAMMANFATTNING Det grundläggande syftet med förslaget är enligt promemorian att motverka transaktioner vars huvudsakliga syfte kan antas vara att reducera en ekonomisk intressegemenskaps sammanlagda beskattning utan att transaktionerna i övrigt fyller några viktiga företagsekonomiska syften. Näringslivets skattedelegation (NSD) håller med om att rent konstlade upplägg skall förhindras. Förslaget slår dock huvudsakligen och allvarligt mot företagsekonomiskt motiverade transaktioner. Ett genomförande av förslaget skulle till följd av detta mycket påtagligt försämra förutsättningarna för det svenska näringslivet. Förslaget har enligt NSD så allvarliga brister att det inte kan läggas till grund för lagstiftning. NSD avstyrker förslaget. BEREDNINGEN M.M. Finansdepartementet har den 25 juni remitterat Skatteverkets promemoria Förslag om begränsningar i avdragsrätten för ränta m.m. Finansminister Anders Borg uttalade därefter under Almedalsveckan att avsikten är att förslaget ska läggas till grund för en proposition till riksdagen under hösten. De ökade skatteintäkter som ett genomförande förutses ge ska enligt finansministern finansiera en sänkning av bolagsskattesatsen.

3 Det grundläggande syftet med förslaget är enligt promemorian att motverka transaktioner vars huvudsakliga syfte kan antas vara att reducera en ekonomisk intressegemenskaps sammanlagda beskattning utan att transaktionerna i övrigt fyller några viktiga företagsekonomiska syften. 2 Förslaget har redan mött skarp kritik från flera håll för att det till huvudsaklig del slår mot andra transaktioner än sådana som förslaget syftar till att motverka och att det kraftigt försämrar förutsättningarna för företagen att bedriva sina verksamheter effektivt. Bristerna i förslaget kan enligt kritikerna förklaras av att förslaget har utarbetats av en arbetsgrupp bestående av endast tre tjänstemän på Skatteverket. Hur skickliga dessa utredare än är kan det inte förväntas att de besitter sådan bred erfarenhet och kompetens som krävs för att inse hur ett förslag som deras påverkar såväl företagen som samhällsekonomin. NSD instämmer, som framgår av detta remissvar, i den kritik som framförts. Finansdepartementet kan inte ha förbisett den betydande risken för att ett förslag utarbetat av en arbetsgrupp inom Skatteverket har väsentliga brister, framför allt vad gäller konsekvensanalyser för berörda företag och statsfinanserna. NSD anser att det är anmärkningsvärt att förslaget under dessa omständigheter remitteras som ett förslag avsett att ligga till grund för omedelbar lagstiftning. Visserligen förekommer skatteflykt och rent konstlade upplägg för att undgå beskattning och NSD håller med om att sådana upplägg skall förhindras. En lagstiftning som syftar till att motverka sådana förfaranden måste dock föregås av ett grundligt utredningsarbete, med experter från olika områden, så att frågorna blir allsidigt belysta. Remissinstanser måste därefter ges utrymme för en grundlig analys av förslaget. Av Regeringskansliets propositionshandbok (Ds 1997:1) framgår att som huvudregel gäller att en remisstid inte bör sättas kortare än tre månader. Hänsyn ska därtill tas till semesterperioder. En sådan kort svarstid som givits i detta ärende ger enligt NSD inte remissinstanserna möjlighet till grundliga analyser och framtagande av konstruktiv kritik. Ett sådant remissförfarande kan enligt NSD inte annat än starkt kritiseras. NSD önskar i detta sammanhang även ta upp den strategiska och principiella betydelsen av lagstiftning som begränsar företagens avdragsrätt för ränteutgifter m.m. Den globala konkurrens som råder mellan såväl företag som stater ställer stora krav på att regler om uttag av företagsskatter utformas så att de i minsta möjliga grad motverkar effektiviteten i näringslivet och inte heller försämrar det svenska investeringsklimatet. Nya regler ska av angivna skäl inte påverka affärsmässiga transaktioner. Inte heller ska de medföra någon betydande ökning av företagens administrativa börda. Dessa aspekter har i lagstiftningssammanhang visats stor respekt. Betydelsen av dessa har även fått en mycket stor genomslagskraft vid de ansträngningar som inom det europeiska samarbetet inom EU sker i syfte att skapa välstånd.

4 3 Den fria ränteavdragsrätten har sedan många decennier varit ett strategiskt viktigt inslag i såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringars skattepolitik. De har värnat nettovinstbeskattningsprincipen. Det kan konstateras att Sverige vunnit stora framgångar med denna strategi. Investeringarna har varit höga och skatteinkomsterna från bolagsskatten har, som andel av storleken av ekonomin (BNP), varit bland de allra högsta i den industrialiserade världen. För statsfinanserna är betydelsen av att ökad kapitalstock leder till ökad sysselsättning och därmed omfattande skatteintäkter från arbete i form av inkomstskatter, arbetsgivareavgifter och mervärdeskatteintäkter än viktigare än storleken på inkomster från bolagsskatterna. Trots, eller kanske tack vare, fri avdragsrätt för räntekostnader har skatteintäkterna bibehållits och ökat. Under de senaste åren har, enligt Konjunkturinstitutet, bolagsskatteintäkterna ökat mer än vad konjunkturen motiverar. Skuldsättningsgraden i näringslivet har även fortsatt att minska. Denna utveckling inleddes i samband med skattesatssänkningen vid skattereformen Det finns enligt NSD inte skäl anta att skuldsättningsgraden skulle öka den närmaste tiden. Det är uppenbart att de stabila och konkurrenskraftiga principer som bolagsskatten har grundats på, har varit mycket framgångsrika, inte minst för att attrahera utländska direktinvesteringar. Att företagssektorn medges avdrag för sina kostnader är av grundläggande betydelse för upprätthållande av den, i detta sammanhang så viktiga, principen om nettovinstbeskattning. Avslutningsvis ska här tilläggas att det naturligtvis är nödvändigt att hålla den effektiva skattesatsen på en konkurrenskraftig nivå. Införande av begränsningsregler som innebär avsteg från principen om nettovinstbeskattning, d.v.s. att intäkter är skattepliktiga och kostnader avdragsgilla, får dock i allmänhet betydligt mer omfattande negativa effekter för investeringar och företagande än en ändring av den nominella bolagsskattesatsen. Utformningen av regler för begränsning av rätten till ränteavdrag bör därför inte kopplas samman med frågan om nivån på bolagsskatten. PROMEMORIAN Övergripande synpunkter Skatteverket anger att skatteplaneringsförfaranden har identifierats där koncerner genomfört interna transaktioner, uteslutande eller så gott som uteslutande av skatteplaneringsskäl, varvid ränteavdrag uppstått i Sverige samtidigt som den korresponderande ränteintäkten blir låg- eller icke-beskattad. Enligt Skatteverket medför dessa förfaranden att det svenska skatteunderlaget reduceras med minst 25 mdkr årligen, motsvarande 7 mdkr i skatt. Ett definitivt skattebortfall om 7 mdkr förutsätter att förfarandena har medfört en rent konstlad extra nettoskuldsättning hos svenska företag om cirka 500 mdkr, eller en sjättedel av landets BNP. I promemorian saknas information som möjliggör en avstämning av om storleken av det antagna skattebortfallet är rimligt. Enligt NSDs bedömning är dock det beräknade skattebortfallet orealistiskt stort.

5 Enligt Skatteverket bör det grundläggande syftet med en begränsning av rätten till ränteavdrag vara att motverka transaktioner vars huvudsakliga syfte kan antas vara att en ekonomisk intressegemenskaps sammanlagda beskattning ska reduceras utan att transaktionerna i övrigt fyller några viktiga företagsekonomiska syften. 4 I det utarbetade lagförslaget anges att ett aktiebolag eller en ekonomisk förening inte får dra av ränteutgifter eller andra utgifter avseende skulder till vissa företag till den del skulden har 1. samband med ett förvärv av en delägarrätt eller en fordringsrätt, och oavsett om tillgången är en lagertillgång eller inte, från ett företag som ingår i intressegemenskapen, 2. medfört att aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen har kunnat lämna utdelning till ett företag i intressegemenskapen, eller 3. medfört att kapitaltillskott har kunnat lämnas till ett företag i intressegemenskapen till den del tillskottet, direkt eller indirekt, har använts för sådana förvärv som avses i första punkten eller för utlåning till ett företag i intressegemenskapen. Företag ska anses vara i intressegemenskap med varandra om företagen är moderbolag och dotterbolag eller står under i huvudsak gemensam ledning, eller ett av företagen direkt eller indirekt genom ägarandel eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande i ett eller flera andra företag. Vidare framgår att avdragsförbudet är begränsat till att omfatta utgifter för skuld till ett företag i intressegemenskapen eller på skuld till ett företag som inte ingår i intressegemenskapen, till den del ett företag i intressegemenskapen har en fordran på det förstnämnda företaget, eller på ett företag i intressegemenskap med det förstnämnda företaget. Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2009 och tillämpas på avdrag för ränteutgifter och andra utgifter som belöper på tiden efter den 31 december Av promemorian framgår att Skatteverket anser att lagförslaget återspeglar det grundläggande syftet med förslaget - att motverka transaktioner vars huvudsakliga syfte kan antas vara att reducera en ekonomisk intressegemenskaps sammanlagda beskattning utan att transaktionerna i övrigt fyller några viktiga företagsekonomiska syften. Skatteverket anger i konsekvensanalysen att den typ av förfaranden som förslaget omfattar inte torde vara vanligt förekommande i normalt bedriven näringsverksamhet utan skatteplaneringsinslag. Det är NSDs bestämda uppfattning att Skatteverket med sitt förslag inte har lyckats uppnå ett resultat som står i rimlig överensstämmelse med arbetets syfte. Förslaget träffar först och främst transaktioner som motiveras av rent affärsmässiga skäl. Förslaget beaktar vidare överhuvudtaget inte om transaktionerna leder till en minskad beskattning av intressegemenskapen. Dessa brister är enligt NSD mycket allvarliga. Under lång tid har den svenska skattelagstiftning ändrats i syfte att undanröja skatteregler som motverkar affärsmässigt motiverade transaktioner. Inom EU, OECD och i olika stater läggs stora resurser ner på att undanröja hinder mot omstruktureringar och

6 5 kapitaltransaktioner som är affärsmässigt motiverade. Satsningar på att undanröja sådana hinder förklaras av att dessa transaktioner bidrar till högre produktivitet och effektivitet inom näringslivet och därmed högre välstånd. Det ska noteras att EUkommissionen under 2007 publicerade en kommunikation (COM785) om hur regler som syftar till att motverka skatteflykt måste utformas för att inte försämra effektiviteten i ekonomin och vara förenliga med Romfördraget. Av dokumentet framgår att en affärsmässigt grundad transaktion inte får hindras eller försvåras av regler mot skatteflykt. Förslaget i promemorian anges syfta till att upprätthålla de principer om ekonomisk dubbelbeskattning av bolagens vinster som bolagsbeskattningen vilar på. En central och grundläggande princip i detta sammanhang är att bolagsbeskattningen ska baseras på nettovinsten. Det föreslagna avdragsförbudet träffar i en mycket betydande omfattning ränteutgifter som motiveras av företagsekonomiska överväganden, vilket betyder att ett genomförande av förslaget skulle innebära ett allvarligt avsteg från denna princip. De skattemässiga konsekvenserna av förslaget skulle inte begränsa sig till en betydande ekonomisk dubbelbeskattning av företagssektorn, utan kommer i en betydande omfattning föranleda en än mer omfattande överbeskattning. Ett exempel på detta är situationer där internt tillhandahållet kapital vidareutlånats i koncernen (exempelvis insättning på konto i en internbank). I dessa situationer kommer avdragsförbudet i många fall slå till i flera led. Skatteverket har inte analyserat de företagsekonomiska fördelarna med interna lån. Utredarna har därvid helt förbisett sådana samordnade finansfunktioner som finns i större koncerner. Detta är en allvarlig och mycket betydelsefull brist. En centraliserad finansförvaltning innebär att betydande stordriftsfördelar och andra synergieffekter med avseende på finansieringen tillvaratas. En centralisering är också en förutsättning för den finansiella riskhanteringen på koncernnivå. Även kreditmarknadens sätt att verka och tillsynsmyndigheternas regelverk ställer krav på att upplåningen är effektiv, transparent och - i praktiken - att den sker centralt. Ett genomförande av förslaget skulle försvåra och förhindra företag att tillvarata sådana fördelar som följer med en centraliserad finansfunktion. Alternativet, att avstå från avdragsrätt för räntekostnader, är enligt NSD inte acceptabelt. Skatteverket anser att det normalt inte är förenat med några betydande svårigheter att genom överföring av eget kapital undvika intern skuldsättning som träffas av förslaget. Enligt NSD är Skatteverkets bedömning helt felaktig. Verket har vid sin bedömning utgått från en mycket förenklad bild av de villkor varunder större koncerner verkar. Ett genomförande av förslaget skulle vidare medföra att samband måste fastställas för företagens skulder. I promemorian saknas analys av hur detta ska ske och vilka problem som kan uppkomma vid arbetet med detta.

7 Enligt NSD skulle det för större koncerner i praktiken bli helt omöjligt att fastställa dessa samband. Med förslagets retroaktiva inslag accentueras problemen med att fastställa samband ytterligare. 6 Sammanfattningsvis anser NSD att de föreslagna avdragsbegränsningarna inte står i rimlig överensstämmelse med vad de syftar till att motverka. Reglerna skulle vidare till stora delar vara omöjliga att tillämpa i praktiken. NSD anser att dessa brister är så allvarliga att förslaget inte kan läggas till grund för lagstiftning. Konsekvensanalysen I konsekvensanalysen för de offentliga finanserna anger Skatteverket att ett genomförande av förslaget skulle medföra att de statliga finanserna stärks med ett belopp som ligger relativt nära de 7 mdkr som anges ha planerats bort genom de beskrivna förfarandena. Förslaget bedöms inte ha några andra betydande effekter på statens intäkter. Vad gäller indirekta effekter anges att [e]n viss smärre anpassning kommer kanske att kunna ske, som förtar en liten del av effekten av förslaget. I konsekvensanalysen för företagen anges att den typ av förfaranden som förslaget omfattar inte torde vara vanligt förekommande i normalt bedriven näringsverksamhet utan skatteplaneringsinslag. NSD anser att Skatteverket grovt missbedömt hur ett genomförande av förslaget skulle påverka såväl näringslivet som de framtida skatteintäkterna. Ett genomförande av förslaget skulle förhindra företag från att organisera sig på ett effektivt sätt och leda till att företag inte medges avdrag för ränteutgifter som motiveras av affärsmässiga överväganden. Sådana försämrade förutsättningar skulle dels leda till att lönsamhetsnivåerna i svenska verksamheter blev lägre, dels att antalet verksamheter i Sverige blev färre. Det senare till följd av att verksamheter i ökad omfattning skulle flyttas ut från Sverige och att antalet nyetableringar i Sverige skulle bli färre. Det är NSDs uppfattning att effekterna på näringslivet skulle ha en mycket betydande negativ inverkan på de offentliga finanserna. Dessa skulle påverkas dels av minskade bolagsskatteintäkter, dels av minskade intäkter från sådana skatter och avgifter som följer med sysselsättning och konsumtion. Sammanfattningsvis anser NSD att Skatteverkets konsekvensanalys har sådana brister att den inte kan utgöra grund för beslut om lagstiftning. Närmare synpunkter AFFÄRSMÄSSIGT MOTIVERADE TRANSAKTIONER I syfte att tydliggöra att förslaget i betydande omfattning träffar transaktioner som genomförs av andra affärsmässiga skäl än skatteminskning redovisas nedan inledningsvis ett avsnitt med affärsmässiga skäl till att extern upplåning och andra finansiella funktioner är centraliserad i större koncerner. Detta följs av följs av avsnitt om

8 affärsmässiga skäl som motiverar det slag av transaktioner som omfattas av förslaget samt ett avsnitt om hinder mot att undvika intern skuldsättning. Till följd av de tidsramar som givits för remissyttrandet har synpunkterna tyvärr fått begränsas till en redovisning av ett antal exempel. Affärsmässiga motiv till centralisering finansiella funktioner: 7 Förslaget utgår från en föreställning om finansiering och likviditetsplanering som är helt främmande för en modern finansförvaltning i ett medelstort eller stort företag. I sådana företag är finansförvaltningen i regel centraliserad. En centralisering innebär att stordriftsfördelar och andra synergieffekter med avseende på finansieringen kan tillvaratas. Centraliseringen är också en förutsättning för en effektiv finansiell riskhantering. Kreditmarknadens sätt att verka och tillsynsmyndigheters regelverk ställer vidare krav på att upplåningen är effektiv, transparent och i praktiken att den sker centralt. Företagen använder många olika finansieringskällor. Bilaterala banklån torde utgöra en mindre del av den totala finansieringen. Företagen emitterar certifikat och obligationer och använder sig av kreditfaciliteter där motparten är ett syndikat av banker. Även andra former av finansiering förekommer, t.ex. olika former av specialfinansiering. Finansförvaltningen arbetar med en portföljsyn där differentiering av lånekällor och balans av löptider och priset för upplåningen eftersträvas. Flera finansieringskällor är överhuvudtaget inte tillgängliga om likviditetsförsörjningen är decentraliserad till enskilda koncernbolag. Volymaspekterna är av avgörande betydelse när det gäller tillgänglighet till och priser på krediter. Kostnader hänförliga till finansiering blir lägre dels genom att stora volymer föranleder lägre ersättningar till externa aktörer för upplåning och andra finansiella tjänster, dels genom den effekt samordningen har på interna administrations- och riskkostnader. Kreditmarknadens utveckling har lett fram till att upplåning i allt större grad måste ske på central nivå inom företagen, antingen i moderbolaget eller i ett eller flera finansbolag. Ett mycket vanligt standardvillkor på denna marknad är exempelvis förbud mot, eller i vart fall betydande begränsningar i möjligheten till, lån på dotterbolagsnivå. Ett brott mot ett sådant villkor innebär att samtliga företagets lån förfaller i förtid. Ofta är kreditgivningen endast baserad på företagets kreditrating (kreditbetyg). Förfaranden med säkerheter är således ovanliga. Lånevillkoren innehåller istället förbud eller begränsning av möjligheten att ställa säkerheter, s.k. negativklausuler. Skälet är att jämställa olika långivare i händelse av betalningsinställelse. Brott mot sådana regler leder även de till att företagets samtliga lån förfaller i förtid. Långivare på dotterbolagsnivå torde komma att kräva säkerhet, vilket av ovan angivna skäl skulle vara omöjligt för dotterbolaget att ge. För enskilda bolag i en koncern innebär centraliseringen bl.a. att de både kan och ska tillgodose behovet av lånefinansiering internt inom koncernen. Undantagsfallen torde regelmässigt utgöra en mycket marginell del av företagets totala finansiering. På mot-

9 svarande sätt gäller att deras likviditet ska placeras internt inom koncernen. För de koncerner som är nettolåntagare, vilket är majoriteten av företag, används överskottslikviditeten till amortering av de centrala krediterna. Detta innebär att det normalt inte finns någon likviditet på dotterbolagsnivå. 8 Även om finansfunktionernas målsättning med likviditetshanteringen i alla företag är densamma, att genom stark centralisering skapa en nettoposition att finansiera, så skiljer sig tekniken åt mellan företagen. Vissa företag arbetar med endast ett nettobelopp mot respektive dotterbolag (ett förlagskonto), medan andra har tidsbundna depositioner och tidsbundna lån samt eller en kombination av de båda teknikerna. Det senare blir vanligen nödvändigt när det handlar om flera valutor. Hur hanteringen sker är till stor del beroende av de administrativa system som nyttjas, var dotterbolagen geografiskt har sin hemvist, sofistikeringsgraden i de nationella banksystemen, tiden för omställning efter förvärv av företag etc. I syfte att uppnå ökad effektivitet sker det löpande förändringar i sättet att organisera verksamheten. Att göra om ett gällande system under kort tid är mer eller mindre omöjligt då flera undersystem behöver programmeras om eller bytas ut och ett stort antal omförhandlingar måste sked med berörda etc. Affärsvolymerna i dessa system är för många företag mycket hög. Affärsmässiga motiv till interna förvärv av delägarrätter och fordringsrätter: Större koncerner består inte sällan av ett stort antal bolag, hemmahörande i ett flertal stater. Det sker regelbundet förändringar i strukturen som är helt affärsmässigt motiverade och som sker av helt andra skäl än skattemässiga. Förändringar av en legal struktur kan ha sin grund i att koncernen gör nyförvärv, eller anpassningar av strukturen till följd av operativa, legala eller administrativa krav och behov. Förvärv av verksamheter sker vanligen genom att aktier i ett moderbolag förvärvas. Med förvärvet följer en struktur med en mängd dotterbolag. Av uppenbara praktiska och ekonomiska skäl föreligger normalt hinder mot att förvärv istället sker genom direkta förvärv av vart och ett av koncernbolagen. En nyförvärvad verksamhet behöver regelmässigt integreras med den befintliga verksamheten. Skälen till detta är många, men en central faktor är att realisera synergieffekter som skapas vid sammanslagningar. Dessa är ur såväl ett företags- som samhällsekonomiskt perspektiv värdeskapande. Andra skäl till integration är att skapa förutsättningar för en skattemässig konsolidering inom ett land. Inom företagen sker vidare kontinuerligt arbeten med att identifiera synergivinster i redan befintlig verksamhet. Ett realiserande av dessa föranleder även de behov av omstruktureringar av den legala strukturen. Den legala strukturen måste även vara så enkel och effektiv som möjligt med hänsyn tagen till administration, kapitalisering, valutaeffekter och legala frågor.

10 Andra exempel på affärsmässiga skäl till ändring av den legala strukturen är förberedelser inför en utförsäljning av ett verksamhetsområde. Av praktiska och ekonomiska skäl föreligger normalt hinder mot att utförsäljning sker enhet för enhet. Affärsmässiga motiv till utdelningar inom koncerner: 9 De affärsmässiga motiven till utdelningar från dotterbolag till moderbolag torde vara uppenbara. Aktiemarknaden ställer krav på utdelningar. En faktor som i betydande grad inverkar på moderbolagets möjlighet att lämna utdelningar till marknaden är utdelningsinkomster från dotterbolag. Utdelningar inom en koncern motiveras även ofta av behov av att uppnå lämpliga risk- och kapitalstrukturer. Krav på utdelningar från dotterbolag kommer ofta även från externa delägare i dotterbolag. Affärsmässiga motiv till sådana kapitalstillskott som träffas av förslaget: Behov av kapitaltillskott till dotterbolag av affärsmässiga skäl uppstår frekvent i koncerner. Detta torde vara uppenbart. Syftet med kapitaltillskott är ofta att åstadkomma en lämplig risk- och kapitalstruktur. Sådana behov blir särskilt påtagliga vid förvärv av bolag. I andra situationer kan krav på kapitaltillskott komma från externa intressenter. Det kan dels vara fråga om legala krav på viss nivå eget kapital, dels krav från leverantörer, kunder, finansiella aktörer etc. på en viss soliditetsnivå. För bolag med centraliserad finansfunktion placeras likvida medel som uppstår till följd av kapitaltillskott i internbanken (se ovan). Något som kan medföra att sådan intern utlåning som förslaget slår mot uppstår. Undvikande av skuldsättning: Skatteverket anser att det normalt inte är förenat med några betydande svårigheter att undvika eller ta sig ur en intern skuldsättning som träffas av förslaget. Enligt NSD är Skatteverkets bedömning helt felaktig. De alternativa finansieringslösningarna som kan aktualiseras utgörs av externa lån och ökningar av det egna kapitalet. Företagsekonomiska fördelar av att extern upplåning sker centralt och hinder mot att enskilda koncernföretag upptar externa lån har redovisats ovan. Möjligheten för enskilda koncernföretag att undvika interna lån genom extern skuldsättning får av de angivna skälen ses som mycket begränsade. Möjligheterna för företagen att överföra eget kapital för undvikande av intern skuldsättning har enligt NSD överskattats kraftigt av Skatteverket. Exempel på affärsmässiga skäl av finansiell karaktär som påverkar beslut om förändringar i kapitalstrukturen har givits ovan. Beslut om förtida lösen kan av likartade skäl försvåras eller förhindras. Exempelvis måste betydelsen av villkor i låneavtal, vad gäller uppsägningstider, räntekompensationsersättningar, etc. beaktas. Vidare kan ett

11 10 lösen av ett lån i utländsk valuta inverka negativt på företagets nettoposition vad gäller risker för förändringar i valutakurser. Nedan ges exempel på faktorer av annat slag som påverkar företagens möjligheter att överföra eget kapital för undvikande av intern skuldsättning. För att kapitaltillskott skall kunna användas som alternativ måste vissa förutsättningar föreligga. Är det moderbolaget som har kapitalbehovet är det uppenbart att kapitaltillskott inte är en lösning. Finns det externa delägare i ett koncernbolag som ska motta tillskottet förutsätts att de externa delägarna är beredda att medverka. I vissa stater utgår vidare skatt vid kapitaltillskott. Finns det lån som medfört att kapitaltillskottet kunnat lämnas skulle vidare de föreslagna reglerna verka hindrande mot lösningar med kapitaltillskott, något som Skatteverket inte har beaktat i sina analyser. Möjligheterna att öka det egna kapitalet i ett koncernföretag genom utdelningar är vidare ofta begränsat. Om utdelningen är tänkt att lämnas av det koncernbolag som är motpart i den transaktion som föranleder finansieringsbehovet måste det beaktas att ersättningen som utgått vid transaktionen inte genererar ett fritt eget kapital motsvarande ersättningen. Från ersättningen måste anskaffningsutgifter, förluster, skatter, avsättningskrav etc. räknas av. Vidare kan det finnas formella hinder mot att utdelningar lämnas i samband med att ett finansieringsbehov uppstår. Utdelning kan exempelvis förutsätta beslut på ordinarie bolagsstämma. Andra hinder mot överföring av eget kapital genom utdelning är att utdelningen kan vara skattepliktig för mottagaren och/eller att det finns externa delägare vars medverkan krävs. I situationer där det inte är fråga om transaktioner mellan ett moderbolag och dess dotterbolag måste vidare effekter av slussningen av kapitalet hos mellanliggande bolag beaktas. En avveckling av lån syftande till att undvika icke avdragsgilla ränteutgifter förutsätter vidare att samband för skulderna kan fastställas. Praktiska problem med att fastställa sådana samband redovisas nedan. Sammanfattning av avsnittet affärsmässigt motiverade transaktioner: Hittills har företagen i mycket betydande omfattning kunnat organisera sina verksamheter på det sett som ger högst effektivitet. I detta sammanhang har möjligheterna till interna omstruktureringar, förändringar av kapitalstrukturer och centraliserade finansförvaltningar utgjort centrala inslag. Genom dessa har betydande synergier åstadkommits. Kostnader och risker har dessutom kunnat minimeras. Ovanstående exempel visar enligt NSD att ett genomförande av förslaget till mycket betydande delar skulle förhindra eller omöjliggöra för företagen att även fortsättningsvis bedriva och förändra sina verksamheter på sådant sätt. NSD anser med beaktande av detta att förslaget innebär sådana orimliga konsekvenser, för andra transaktioner än de förslaget syftar till att motverka, att förslaget omöjligen kan genomföras.

12 11 SAMBAND (ÖRONMÄRKNING) M.M. Ett genomförande av förslaget skulle innebära att alla koncernföretag med interna skulder behöver fastställa samband för sina skulder. I promemorian saknas analys av problem som därvid kan uppstå. Det kommer enligt NSDs uppfattning i normalfallet bli en omöjlig uppgift såväl för företagen, som för Skatteverket och domstolarna att skilja ut vilka ränteutgifter som har ett samband med sådana transaktioner som förslaget omfattar. Med förslagets retroaktiva inslag accentueras problemen ytterligare. Förslaget baserar sig på en föreställning om att företagen har ett antal skuldförbindelser som alla kan hänföras till specifika förändringar i tillgångsposter (investeringar), i skuldposter (utdelningsskulder) eller i övriga förhållanden och att företagen därför utan större problem kan visa (bevisa) vilka skuldräntor som är avdragsgilla och vilka som inte är avdragsgilla. Enligt NSD är det uppenbart att detta en grov missbedömning. Större företag skulle endast i en mycket begränsad omfattning kunna bryta ned sina skulder på ett sådant sätt att direkta samband kan fastställas. Företagen gör löpande, och har sedan lång tid tillbaka genomfört, en mängd internlånefinansierade transaktioner av affärsmässiga skäl som skulle träffas av förslaget om det genomfördes. Uppgiften att binda dessa skulder, helt eller delvis, till specifika transaktioner kan enligt NSD antas bli en omöjlig uppgift. Detta framgår enligt NSD med stor tydlighet av redovisningar och exemplen som lämnats i detta yttrande. Här kan ges ett enkelt exempel som ytterligare illustrerar de problem som kan uppstå: Ett koncernföretag har tagit upp ett lån hos internbanken via sitt koncernkonto om Företagets verksamhet har genererat likvida medel om 700 som satts in på koncernkontot, varför skulden reducerats till 300. Under året har 600 använts till ett koncerninternt förvärv av aktier och 400 till inköp av maskiner och löpande utgifter. Hur stor skuld ska vid tillämpningen av de förslagna reglerna kopplas till förvärvet av aktierna? I förslaget saknas redovisningar som gör att svar kan ges. Adderas till detta transaktionsflöden där skuldökning uppstått vid förvärv av aktier som efter en tid, varunder den kollektiva skulden har minskat, har avyttrats och ersatts av nya investeringar i aktier, maskiner etc., finansierade dels med ersättningen från de sålda aktierna, dels genom förändringar i skuldsättningen, och dessa tillgångar i sin tur har avyttrats och ersatts av nya blir komplexiteten i uppgiften än mer påtaglig. Till ovanstående exempel ska läggas situationer där ett kollektivt lån har lagts om och antingen delats upp i mindre delar eller lags ihop med andra lån. För koncerner som arbetar med sådana förlagskonton som beskrivs ovan torde problematiken vidare bli än mer påtaglig. Antalet transaktioner som i en sådan koncern måste analyseras vid en utredning av sambanden kommer i regel vara oräkneliga. En tillämpning av de förslagna reglerna förutsätter även kartläggningar av koncernföretagens externa fordringsägare, vilka företag som ingår i de olika fordringsägarnas

13 12 intressegemenskaper och vilka skulder koncernföretagen har till dessa företag. Uppgifterna behövs vid en tillämpning av de regler som föreslås för utgifter avseende lån från externa långivare. Att påtagliga problem kan uppstå även vid dessa kartläggningar är enligt NSD uppenbart. Skatteverket anger att det är den skattskyldige som har att visa att förutsättningarna för att ett avdrag ska medges föreligger. NSDs slutsats är att ett genomförande av förslaget skulle ålägga företagen en uppgift som i flertalet fall inte är möjlig att lösa och att företagen som en konsekvens av detta i en mycket betydande omfattning skulle förlora avdragsrätt även för räntekostnader som inte har samband med sådana transaktioner som förslaget omfattar. Det är oacceptabelt att ett sådant förslag läggs till grund för lagstiftning. EXTERNA LÅN SOM OMFATTAS AV FÖRSLAGET Enligt huvudregeln begränsar sig reglerna till interna skuldförhållanden. I förslaget anges dock att upplåning från företag som inte ingår i intressegemenskapen omfattas till den del företag i intressegemenskapen har en fordran på det förstnämnda företaget, eller på ett företag i dess intressegemenskap. Att denna reglering föranleder orimliga konsekvenser är uppenbart. Vid mer betydande lånefinansiering sker företagens upplåning hos den eller de aktörer som för tillfället erbjuder bäst villkor. I större koncerner är upplåning genom s.k. syndikatlån och genom emissioner av certifikat och obligationer vidare mycket vanlig. Företagen har således regelmässigt skulder till en mycket betydande mängd kreditgivare. Ett genomförande av förslaget skulle av angivna skäl leda till att inlåning till dessa aktörer motverkas. Koncernen kan som en konsekvens av ovanstående förhindras att låna in likvida medel till de aktörer som erbjuder bäst villkor. Lagförslaget riskerar här att leda till betydande snedvridningar. Det är vidare svårt att överblicka konsekvenserna för bankerna. Men med tanke på att de ofta eftersträvar att vara såväl kreditgivare som deponibank för samma företag, torde konsekvenserna för dessa bli omfattande. AVSLUTNING NSD anser att de brister som redovisats ovan är mycket allvarliga. Förslaget syftar till att motverka vissa avancerade skatteplaneringsförfaranden, men slår huvudsakligen och mycket allvarligt mot företagsekonomiskt motiverade transaktioner och funktioner och skulle vidare i en mycket betydande omfattning inte kunna tillämpas. Ett genomförande av förslaget skulle enligt NSD motverka och förhindra affärsmässigt motiverade omstruktureringar och centraliserade finansfunktioner i sådan omfattning att det svenska näringslivet och det svenska investeringsklimatet skulle skadas mycket allvarligt Detta

14 i sådan omfattning att det även skulle ha allvarsamma effekter på de offentliga finanserna. NSD är av angivna skäl av den bestämda uppfattningen att förslagen inte kan genomföras och avstyrker därför förslaget. 13 NÄRINGSLIVETS SKATTEDELEGATION Krister Andersson