- Dendrokronologisk datering av Bondrumsgården -

Transkript

1 - Dendrokronologisk datering av Bondrumsgården - K N A D R I K S K U L T U R B Y G G Rapport 2008:3

2 - Dendrokronologisk datering av Bondrumsgården - Illustration framsida, plan upprättad av Gotthard Gustafsson Folklivsarkivet Tomelilla kommun, Skåne län, 2008 Författare Karl-Magnus Melin KNADRIKS KULTURBYGG Gränsgatan Kristianstad Telefon: Mobil: norup125@hotmail.com ingmar.melin@telia.com KNADRIKS KULTURBYGG

3 INLEDNING 3 FRÅGESTÄLLNINGAR: 3 RESULTAT 3 SLUTDISKUSSION 4 SAMMANFATTNING 6 REFERENSER: 6 BILAGA 1 7 BILAGA 2 9

4 Inledning Dendrokronologisk provtagning utfördes av Hans Linderson från Kvartärgeologiska institutionen på Lunds universitet och av Karl-Magnus Melin på KNADRIKS KULTURBYGG på uppdrag av Albo härads hembygdsförening. Karl-Magnus Melin hade i förväg undersökt lämpliga timmer för provtagning. Förundersökningen bekostades av Albo härads hembygdsförening medan provtagningen och analysen till största delen bekostades av bidrag från Länsstyrelsens kulturmiljöavdelning. Urvalskriterierna för de timmer som valdes till provtagning var: De ska ej uppvisa spår efter att vara återanvända eller sekundärt placerade. De ska uppvisa likartade bearbetningsspår som närliggande timmer som uppfattas som samtida. De ska gärna ha vankant för att ge ett fällningsår. Det ska vara timmer som kan anses ge ökad förståelse för de olika byggnadernas tillkomst. Provtaget material dokumenterades vad gäller placering, bearbetningsspår, dimensioner etcetera, provtagningslista medföljer som bilaga 1. Dendrokronologiska analysresultat medföljer som bilaga 2. Dokumentation samt dendrokronologisk datering kan användas som ett komplement till upprättad vårdplan under framtida restaureringsarbeten. Resultaten ger även ny kunskap om regional byggtradition. Frågeställningar: 1. I vilken turordning har de nuvarande byggnaderna uppförts? 2. Är manesed en rest av den gård som brann 1767? 3. Hur väl överensstämmer de naturvetenskapliga dateringarna med de arkivstudier som tidigare utförts? 4. Kan man få bättre resultat genom tvärvetenskapligt samarbete vid dendrokronologisk provtagning? Resultat Analysresultaten utförda av Hans Linderson medföljer som bilaga 2. Nedan har undertecknad försökt koppla ihop analysresultaten med bland annat den arkivforskning som utfördes av Hans Åström och som presenterades Fråga 3 och 4 behandlas i slutdiskussionen nedan ska Bondrumsgården ha brunnit ner. Undertecknads hypotes var att det ålderdomliga manesed, med spräckta ekbjälkar och utvändig list istället för lösholt, klarat branden och fått vara kvar vid nybyggnationen. Åströms teori var att större delen av den nuvarande gården var uppbyggd efter branden med några få tillskott. Manesedet blev daterat först och timret visade fällningsåret 1800/1801. I sammanhanget ska det nämnas att efter 1763 var Isack Jönsson arrendator han dog Nils Isacsson övertog arrendet och var alltså den som lät uppföra manesedet Huruvida han uppförde mer än så vid 1800-talets början kan vi inte veta. 3

5 Södra längan: Vintern 1823/24 fälldes virket som utgör en del av norra lejden på södra längan. Troligtvis ett par år senare fälls ektimret som utgjorde södra längans östra gavelband, före höladans tillkomst. Det är på denna gavel ett enrisflätat röste blivit bevarat. Ett tredje prov av lejd gick ej att datera. Det medför att dateringen av södra längan inte är helt tillfredställande. Men troligtvis är längan uppförd tidigast Byggherre kan ha varit Nils Isacsson men har timret fått ligga ett par år kan det vara hans son, Isak Nilsson, som lät uppföra byggnaden. Västra längan, manesedet undantaget: En ekgolvbjälke och den norra ekgavelbandet är fällda vintern 1829/30. Det är alltså Isak Nilsson som i samband med övertagandet av arrendet som står som byggherre. Det ska nämnas att även två furulejder provtogs en gick ej att datera och den andra gav ett eventuellt fällningsår, 1822/23. Boningslängan: Virket till boningslängan är fällt vintern 1832/33. Provtagning i fem timmer bekräftar detta. Två timmer exakt datering, 3 mycket nära. Byggherre Isak Nilsson. Östra längan: Tre prover visar på att virket fällts någon gång under perioden Byggherre Isac Nilsson. Höladan: Inget dendrokronologiskt prov tog på denna byggnadsdel. Enligt Åström ska den uppförts omkring Ett vedartsprov togs på en bindbjälke. Materialet visade sig vara al vilket ej var förväntat. Slutdiskussion Resultaten visar på att äldre försök till dateringar inte stämt särskilt bra. Äldre hypoteser som ej visade sig stämma var följande: Den nuvarande Bondrumsgården är inte uppförd under andra halvan av 1700-talet uppfördes inte kvarn- och kistehuset som tillbyggnad på östra längan. Västra längans huggehus är inte en senare tillbyggnad utan jämngammal med övriga längan, exkluderat manesedet. Boningshusets torvhus är inte ett tillbygge utan jämngammalt med övriga boningshuset. Ovanstående hypoteser kunde konstateras som felaktiga genom byggnadsarkeologisk undersökning, dvs det var inte den dendrokronologiska dateringen som låg till grund för detta resultat. Vidare kunde det framställas en hypotes att följande prov härrörde från samma träd: 8 & 9, 13 & 17, 14 & 15, samt 18 & 19. Dendrokronologiskt gick det att bekräfta att 13 & 17, 14 & 15 var från samma träd. Prov 8 & 9 samt 18 & 19 var ej från samma träd. Dessutom kunde det konstateras att prov 1 & 2 var från samma träd. Det är inget unikt för Bondrumsgården att man tidigare antagit byggnaderna vara äldre än de verkligen är. Som exempel kan nämnas Sporrakulla och Örnanäs som tidigare bedömdes vara från 1700-talet men vid dendrokronologisk analys visade sig vara från tidigt 1800-tal. Provtagning av Sporrakulla har gjorts på samma tvärvetenskapliga sätt som på Sporrakulla (Melin 2008). 4

6 Genom att arbeta tvärvetenskapligt kunde vi undvika att ta prover på timmer som härrör från återanvänt timmer och som i sin tur skulle ge missvisande dateringar. De dendrokronologiska resultaten kan ge ett intryck av att man ej använt begagnat virke vid uppförandet av byggnaderna. Det beror dock enbart på att, ett av nedanstående, huvudkriterium vid valet av prov har varit att det ej ska vara återanvänt. Vidare visar detta att vi lyckats bra i val av provtagningsstockar. Undertecknad valde ut timmer efter två huvudkriterier. 1. Utvalt timmer fick inte uppvisa några spår efter att vara återanvända. De skulle vidare ha samma ytbearbetning som närliggande timmer i konstruktionen. 2. Utvalt timmer skulle ge kunskap i de olika byggnadernas tillkomst och eventuella olika byggfaser. Hans Lindersons huvudkriterier vid val av timmer är något annorlunda. 1. Utvalt timmer ska gärna ha många årsringar. 2. Utvalt timmer ska ha jämn årsringsspridning utan lokala och individuella störningar. Det kan även nämnas att Linderson upptäckte spår efter stamkvistning på en ekstolpe. Linderson besitter stora skogliga kunskaper som för en smärre kostnad kan ge ny och värdefull information om historiskt skogsbruk. Lindersons slutkommentar, från bilaga 2, är som följer: Slutliga kommentarer angående Sporrakullas och Bondrums gårdar En omfattande provtagning har gjorts på gårdarna med 33 respektive 25 prov. Detta har gett oss en klar bild av de olika byggnadsenheternas ålder. Med resultatet i hand kan man konstatera att något prov kunde undvaras på ekvirket men ytterligare prover på furuvirket skulle behövas (Bondrumsgården). Om gårdarnas olika enheter varit mer heterogena, d.v.s. uppvisat större åldersskillnad och fler byggfaser, hade även fler ekprover behövts. Gårdarnas dendroprover har lagt grunden för nya dendrokronologiska dateringsserier, som redan under arbetet gjorde det möjligt att datera ett tidigare odaterat objekt, ett nedmonterat hus från Hässleholm (Västra Torups hembygdsförening insänt av Jimmy Juhlin Alftberg ) samtliga prover dateras till vinterhalvåret 1759/60. Vidare kan flera prover från en brokonstruktion vid Landskronas öster port härledas geografiskt till östra Skåne avverkat vinterhalvåret 1787/88., Linderson Sammantaget är både undertecknad och Linderson mycket nöjda med samarbetet och hoppas därför på att få möjlighet att utföra liknande projekt framledes. Nya frågeställningar som förhoppningsvis kan besvaras i framtiden: 1. Det finns en viss antydning på västra- och södra längan att ek och furvirket är av olika ålder. Om fler prov befäster detta kan det tyda på att virket är från olika provenienser och att furuvirket, till lejder, antingen inhandlats tidigare än ekvirket eller legat på lager hos en handlare under längre tid. 2. Datumet som är inkarvat över dörren till kvarnhuset, 1828 D 24 AP, går ej att knyta till uppförandet av byggnaderna. Kan det vara datumet då Isac Nilsson gifte sig med Kjerstina Larsdotter? De fick en son

7 Sammanfattning Den äldsta delen av Bondrumsgården utgörs av manesedet. Timret till denna del fälldes vintern Intressant i sammanhanget är att det var en ny arrendator från år 1800, Nils Isacsson. Han efterträdde sin far Isack Jönsson som dog Södra längan är inte tillfredställande daterad. En furulejd dateras till vintern och en ekbjälke kan tidigast vara fälld Det innebär att det kan ha varit Nils Isacsson som stod som byggherre i slutet av sin arrendatortid. Troligare är att det var hans son Isac Nilsson som lät uppföra även denna byggnad. Resten av den nuvarande Bondrumsgården, exkluderat manesedet och höladan, är uppförda av timmer fällt under perioden vintern t.o.m. vintern Denna byggenskap kan sättas i samband med att Isac Nilsson tog över arrendet efter sin far kring Höladan daterades ej men ska enligt uppgift vara uppförd under 1850-talet. Jämför man dessa resultat med resultaten från dateringen av Sporrakulla slås man av att i stort sett all byggenskap kan relateras till arrendatorsskifte och/eller att arrendatorns far dör. Referenser: Melin Karl-Magnus 2008 Dendrokronologisk datering av Sporrakulla. Knadriks Kulturbygg Rapport 2008:2. Åström Hans 1987 Bondrumsgården. Byggnadsminnen i Kristianstads län. 6

8 Bilaga 1 Dendrokronologisk provtagning på Bondrumsgården 12/ Utfört av Hans Linderson Kvartärgeologen, Karl-Magnus Melin KNADRIKS KULTURBYGG Västra längan: Manesed: B1: barkyta, sannolikt van i prov. Spräckt ekbjälke. Ca 25 x 12 cm, ca 5,5 m lång. B2: barkyta, sannolikt van i prov. Spräckt ekbjälke. Ca 20 x 13 cm, ca 5,5 m lång. B3: klenare ej spräckt ekbjälke. Sannolikt van i prov. Ca 12,5 x 12,5 cm. Ca 5,5 m lång. B4: ekstolpe. Provtagning gjord i vankant. Vankant förlorad i prov. Ca 12 till vankant. Ca 27 x 10 cm, ca 2 m lång. (stolpe B4 sitter ihop med Bindbjälke B2). B5a: Kransågad lejd på västra väggen. Troligtvis fur. Prov tagit nära vankant. Eventuella ravelhål är lodrätt genomgående och har troligtvis som huvuduppgift alternativt enbart som uppgift att hålla stakarna. Hålens cc ca 17 cm. Q ca 25-32mm. Lejdens höjd ca 4 och bredd ca 7,5. Längd ca 5 meter. B5b: Sämre prov från samma lejd. B6: Sågskiva från lös furulejd som liknar den provtagna västra lejden på Manesed. Tapphålen för stolpar har inte lyckats paras ihop med befintliga stolpar på de delar av manesed som har utbytt lejd. Eventuellt kan den lösa lejden komma från en helt annan byggnad. Avstånd mellan de två tapphålen var 117,5 cm. 16,5 x 6,5 cm. Genomgående hål Q 28mm cc cm. B7: Manesedets gavellejd av ek. Denna bjälke kan eventuellt vara återanvänd då den ej är fullängd samt har ett tapphål i västra änden som ej nyttjas. 17 x 12,5 cm, ca 5m lång. Splint 8 årsringar förlorade. Vankant i provtagningspunkt. Resten av västra längan som troligtvis är uppförd vid ett tillfälle: B8: östra furulejden över huggehuset. Kransågad.Van i prov. 4 x 7 ca 7,2 m lång. (B8 och B9 samma individ?) B9: västra furulejden över huggehuset. Kransågad.1-2 årsringar till van, Den biten tas med i provet. 3,5 x 7 ca 7,2 meter lång. B10: västra längans norra gavellejd. Van i prov. Saxsbilad ek. Ca 6 x 6 ca 5,5 m lång. B11 a golvbjälke vid loggolvet. Van i prov. Saxbilad ek. 5 x 6 ca 5,5 m lång. B11 b samma som ovan. Boningshuset: B12: (Räknas ej) Södra långsidelejden. Furulejd bilad och kransågad. Vankant endast yttersta 2 cm. Ca 16,5 x 8 cm och 9,4 m lång. B13: Västra ekgavellejden. Bilad och kransågad. Vankant i prov. Ca 8 x 4,5 och 5,8 m lång B13 och B17 samma individ?) B14:a Ekhanaband på fjärde takstolen från östra gaveln. Vankant i prov, ca 17 innersta ej med i prov. B14 b vankant i prov. 13 cm x 6 cm. Ca 180cm lång. sidor bilade, 1 kransågad sida och 1 sida ramsågad. (B14 och B15 samma individ?) 7

9 B15 a: Ekhanaband på 5:te takstolen from östra gaveln. Inre del ca till splint. Ca 180cm lång. 13, 5 cm x 6 cm. 2 sidor bilade, 1 sida kransågad, 1 sida ramsågad, B15b: Yttre del. Uppskattat överlapp ca 20 årsringar. Van eller nära van. B16: Kappeträ av ek. Högst 5-10 till vankant. 9 x 7 ca 3 m lång B17: östra gavellejdens norra knutskalle. Ek. 17 x 11,5 cm, ca 5,8m lång bilad och kransågad. B13 och B17 samma individ?). Östra längan: B18:1: Bilad och kransågad furulejd. Västra långsidan Prov i 4bitar. Van i prov. 3 x 7, ca 8,4 m lång. (B18 och B19 samma individ?). B18:2: van i prov. B19: Bilad och kransågad furulejd. Östra långsidan. Van i prov. 3 x 7, ca 8,4 m lång. B20: Bilad ekbindbjälke (kan vara sekundär? Eller återanvänd?) Van i prov. 6 x 5 ca 5,5 m lång. B21:1 Bilad ek södra gavellejden mot höladan. 2-5 till vankant. 15,5 x 12,5 cm, ca 5,5 m lång. (B21:2 togs aldrig.) Höladan: B22 OBS vedartsprov på knäckt bindbjälke. Van i provtagningspunkt. Bok? 1 stor och 1 liten bit. 6 x 4,5, ca 5,5 m lång. Södra längan: B23: Ek (gavelband) fd östra gaveln 2-3 till vankant. 6 x 5,5, längd ca 5,5 m. Bilad. B24:1: Bilad och kransågad furulejd mot norr. a-c. Möjligvis saknas någon årsring inne i provet. 6,5 x 3 längd ca 7,45m B24:2: P=3. van kvar. Ett stycke. B25:1: Bilad och kransågad furulejd. Prov tagit invändigt, 2 bitar. Lös ytterst med vankant. 3,5-4 x 7, ca 2,5 m lång B25:2: Prov tagit utvändigt. Ca 2 till vankant. OBS Planritning med provtagningspunkter förvaras på Kvartärgeologiska institutionen i Lund och på Knadriks Kulturbygg i Kristianstad. 8

10 Bilaga 2 9

11 Information: *Dateringar med asterisk är inte helt klarlagda och skall ses som, bästa förslag. Det rekommenderas att dessa inte påverkar objektets byggnadshistorik. -Lw (late wood) delar av sommarveden saknas V vinterhalvåret täcker egentligen tiden september till maj. Sammanfattande beskrivning och diskussion av resultaten En viss spridning av dateringarna har uppstått. Detta kan bero på att man har avverkat under flera år eller att yttersta årsringen närmast under bark (vankant) har saknats så att en bedömning har gjorts. Nedan förda sammanställning bygger på att man antar det snävast möjliga spann för de daterade stockarna inom delobjektet. Manesed: Äldsta delen dateras till vinterhalvåret 1800/01 och har belagts med fyra daterade stockar varav två är tagna ur samma träd, prov 1 och 2. Enligt uppmätning är P1 den nedre stocken, tillsammans bildar de ett fint stamvirke på elva meter (sluten skog). Övriga delen av västra längan dateras till vinterhalvåret 1829/30 baserat på två ek prov, 10 och 11. Prov 8 och 9 som i fält har bedömts som komna ur samma träd har inte kunnat beläggas. Boningshuset (stugan): Vinterhalvåret 1832/33 inkluderande kapeträet i spisen. Östra längan: Fällningsåret har inträffat , vilket tre prover pekar på, prov 18, 20 & 21. Höladan: Bindbjälken har trädslagsbestämts till al (Alnus sp). Södra längan: Två av tre prover dateras, men visar olika ådrar. Den yngsta dateras till Det är möjligt att virket P25 har kommit till användning några år (förslagsvis nära tio) efter avverkningen. Virke från samma område (provenienser): Tallgrupp E: 18, 25 Ekgrupp D: 1, 2, 4, 7, 13, 14, 15, 16, 17, 20, 21, 23 Allt tyder på att virket är taget från närområdet. Prover från gemensamt träd är, parvis: 1 & 2, 13 & 17, 14&15 (sannolikt), inte 18&19 som antagits. Slutliga kommentarer angående Sporrakullas och Bondrums gårdar En omfattande provtagning har gjorts på gårdarna med 33 respektive 25 prov. Detta har gett oss en klar bild av de olika byggnadsenheternas ålder. Med resultatet i hand kan man konstatera att något prov kunde undvaras på ekvirket men ytterligare prover på furuvirket skulle behövas (Bondrumsgården). Om gårdarnas olika enheter varit mer heterogena, d.v.s. uppvisat större åldersskillnad och fler byggfaser, hade även fler ekprover behövts. Gårdarnas dendroprover har lagt grunden för nya dendrokronologiska dateringsserier, som redan under arbetet gjorde det möjligt att datera ett tidigare odaterat objekt, ett nedmonterat hus från Hässleholm (Västra Torups hembygdsförening insänt av Jimmy Juhlin Alftberg ) samtliga prover dateras till vinterhalvåret 1759/60. Vidare kan flera prover från en brokonstruktion vid Landskronas öster port härledas geografiskt till östra Skåne avverkat vinterhalvåret 1787/88. Hans Linderson Sölvegatan 12, S Lund Tel , Fax Hans.Linderson@geol.lu.se 10