Malmtorp. Arkeologisk utredning etapp II och förundersökning i avgränsande. Roger Wikell och Mattias Pettersson. Södermanland.

Transkript

1 1

2 Malmtorp Arkeologisk utredning etapp II och förundersökning i avgränsande syfte Roger Wikell och Mattias Pettersson Södermanland Grödinge socken Botkyrka kommun Vårsta 1:666 & 1:667 RAÄ 536:1 och 420:1 Rapport

3 Innehåll 1. Tekniska och administrativa uppgifter 2. Sammanfattning 3. Geografisk beskrivning 4. Antikvarisk bakgrund RAÄ 536:1 Fornlämningar i närmiljön Möjliga lämningar i detaljplanområdet Sammanfattning av möjliga lämningar 5. Resultat 6. Utvärdering Referenser 3 1. Tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens beteckning Fastighet Vårsta 1:666, 1:667 Socken och kommun: Grödinge socken, Botkyrka kommun Undersökare: Arkeologhuset, Bondvägen 167, Vendelsö. Tel , E-post: husbacken@telia.se Vår beteckning: Arkeologhuset Ansvarig chef: Mattias Pettersson Projektledare: Roger Wikell, , roger@wikell.se Biträdande projektledare: Mattias Pettersson, , telia.se

4 Grävmaskin: BVP mark och fastighetsvård i Haninge AB Detaljplanområdets area: Ca 4 hektar, m 2 Yta undersökt med grävmaskin 553 m 2. Koordinater för detaljplanområdets sydvästra hörn: , Koordinatsystem: Sweref 99 Nivåer i planområdet: m öh 2. Sammanfattning Arkeologhuset har utfört en arkeologisk utredning och förundersökning i Vårsta, sydväst om Stockholm. Arbetet föranleddes av att Botkyrka kommun planerar bygge av äldreboende och förskola. Syftet med undersökningarna var att begränsa utbredningen för stenåldersboplatsen Grödinge RAÄ 536:1 samt att ta reda på om det finns andra, okända kulturhistoriska lämningar i området. Vid inventeringen kunde vi sätta en gräns mot nordost för utbredningen av boplatsen RAÄ 536:1. Vidare påträffades fem tidigare oregistrerade fornlämningar: två kolbottnar, en grop med vall, ett hålvägssystem och en mesolitisk boplats med slagen kvarts. Sistnämnda är skild från den tidigare kända RAÄ 536:1 av ett fyndtomt område och bör betraktas som en separat lokal, förmodligen direkt strandbunden och åtskilliga hundra år äldre än RAÄ 536:1. 3. Geografisk beskrivning Planområdet ligger i den västra delen av Södertörnshalvön, ca 2 mil sydväst om Stockholm (Fig. 1-3). Den aktuella stenåldersboplatsen RAÄ 536:1 är belägen på den östra sluttningen av en markant nord-sydlig sprickdal. Området domineras av sand- och grusavlagringar, en del av Uppsalaåsen. Jordarten är sand och grus med enstaka uppstickande berghällar. Planområdet innefattar det mesta av RAÄ 536:1 (benämnt Delområde 1) samt även ett större område i nordost (Delområde 2) (Fig. 4). Sistnämnda område sluttar svagt mot sydväst och domineras av tallskog. 4

5 Fig. 1 Fig Undersökningsområdets belägenhet i länet och närområdet Fig. 2 Fig. 3 5

6 4. Antikvarisk bakgrund Området har i historisk tid tillhört bland annat Vårsta frälsehemman och Lilla Malmtorp. Det finns två kända fornlämningar inom detaljplaneområdet, en stenåldersboplats, Raä 536:1 och en kolbotten, Raä 420:1, båda i Grödinge socken. RAÄ 536:1 Boplatsen upptäcktes 1948 i samband med att en såg uppfördes på platsen besiktigades och undersöktes den med provgropar av Alf Nordström. Delar av RAÄ 536:1 har förundersökts vid ett antal tillfällen, bland annat i samband med schaktning för fjärrvärmeledning (Olsson 1993, i samband med planering för byggnation (Olsson 1990; Bergh & Lindgren 1991) och inför byggnation (Mutikainen 1998). Vid undersökningen 1998 (ATA Dnr ) konstaterades fynd till 50 meter söder om begränsningen i Fornminnesregistret, men detta har i skrivande stund inte blivit ändrat i FMIS. Dnr 4422/52 Dnr 2157/72 Dnr 6309/72 Dnr 3786/79 Dnr 5549/83 Dnr 79/87 Dnr 3311/90 Dnr 3687/86 Dnr 3350/91 Dnr A. Nordström, undersökning D. Damell mfl. D. Damell A. Åkerlund Delund. UV, H. Sundlin Fynd hösten 1983, bl.a. yxa, S-G. Broström Fynd våren 1986, 1 bryne, S-G. Broström, K. Ihrestam Förundersökning UV-mitt, B. Elvstrand Rapport utredning UV-mitt, S. Berg, C. Lindgren Rapport förundersökning, UV-mitt, M. Mutikainen 6

7 Terrängen inom boplatsen RAÄ 536:1 kan beskrivas som en måttlig sluttning mot SSV som övergår i en betydligt brantare sluttning mot VSV. Fynden har gjorts i ett område på ca 170x120 meter, mellan 33 och 50 meter över havet. I fornlämningsregistret konstateras bland annat att inom området finns stora mängder kvartsavslag i ytskiktet. Vi misstänkte därför att stenåldersboplatsen var mycket omfattande, med motsvarigheter i andra samtida, mycket fynd- och anläggningstäta boplatser på Södertörn. Vi tänkte bland annat på den närbelägna Sjövreten (Raä 526, Grödinge sn) och Jordbro industriområde (Raä 72, Österhaninge sn.). Utgrävningarna på dessa platser kännetecknas av att mycket stora mängder slagen kvarts tagits tillvara, ibland summor på tals bitar. Den aktuella fornlämningen RAÄ 536 ligger i ett mycket snarlikt topografiskt läge: på sydsidan av en rullstensås. Vid ytbesiktningar i tillfälliga markskador inom RAÄ 536 har bland andra Sven-Gunnar Broström (muntlig uppgift) hittat flera yxor, yxfragment och slipstenar. Fig. 4 Delområde 2 Delområde 1 Den aktuella boplatsen verkade också av den sparsamma informationen i FMIS att döma ha ytterligare en beröringspunkt med tidigare undersökta komplexa boplatser, nämligen en stor mängd härdar och kokgropar. För RAÄ 536 finns i fornlämningsregistret bland annat följande beskrivningar: Här och var finns mörkfärgningar i anslutning till skärvstensförekomster och kulturlager upptäckt i samband med grävning av ledningsschakt, längs ca 8 m av schaktet. Lagret var 0,3 m tj och innehöll skärvstenar. Vi förmodar att detta schakt går längs med Vårsta- Tumbavägen och på så sätt skär en tänkt strandlinje. Sannolikt är därmed det angivna måttet på kulturlagret, 8 meter, enbart bredden. Längden kan 7

8 antas fortsätta längs med den forna strandlinjen, och kan då utifrån ovan angivna exempel omfatta åtskilliga 10-tals meter. Sannolikt löper kulturlagret i öst-västlig riktning genom hela det angivna fornlämningsområdet, kring 45 meter över havet, vilket innebär en sträcka av omkring 100 meter. Ett annat genomgående drag för stora mesolitiska boplatser i fördelaktiga topografiska lägen på rullstensåsar är att det finns nedslag fynd och anläggningar från andra tidsperioder. Inte minst var åsar attraktiva för trattbägarkulturens bönder. Från RAÄ 536 finns i FMIS noterat fynd av keramik, och Sven-Gunnar Broström har hittat två flintyxor (muntlig uppgift). Dessutom finns C14-dateringar på träkol från det sotiga kulturlagret som indikerar närvaro under senneolitikum. Sammanfattningsvis kunde vi före utredningen se att fornlämningen uppvisar alla kännetecken för en komplex boplats med stort tidsdjup, men vars tyngdpunkt ligger i senmesolitikum för mellan 6000 och 8000 år sedan. Dessa platser är ett återkommande fenomen och måste ha haft en särskild roll i det mesolitiska kulturlandskapet, en roll som forskningen ännu bara har tangerat. Fornlämningar i närmiljön Den registrerade boplatsen är inte ensam i sitt slag i närområdet. Särskilt stenåldersmiljön är starkt framträdande där lokaler som Korsnäs, Sjövreten, Smällan och Stensborg har varit föremål för arkeologiska undersökningar (se Fig. 3). En rad rapporter och flera artiklar har gjort dessa platser kända inom stenåldersforskningen i östra Mellansverige. Möjliga lämningar i detaljplaneområdet Nivåerna inom markerat område ligger på mellan 33 och 57 m öh. Planområdets högsta delar, längst i öster, lyftes ur havet omkring 7000 f Kr. Allteftersom stranden drog sig undan bildades mer land, men planområdet hade under lång tid ett relativt oskyddat läge, exponerat mot vågor från väster. Från och med en havsnivå ca 45 m över dagens, ca 5000 f Kr., skyddades dock boplatssluttningen av en bergig udde i nordväst, idag en bergrygg som sticker upp ur åsen. På ännu lägre havsnivåer, nedåt 35 m ö.h., motsvarande tidigneolitikum, bildades en skyddad hamnbassäng (Kartsvit Fig. 5). Under senmesolitikum-neolitikum utgjorde den nord-sydliga dalgången ett sund mellan en mindre ö i väster och Södertörns sammanhängande landmassa i öster. Detta sund snördes av först under senneolitikum, vars strandlinje ca 25 meter över dagens finns endast 100 meter väster om RAÄ 536:1. För att sammanfatta, har planområdet haft en an- 8

9 9 Fig. 5

10 knytning till havet under ca 5000 år: först direkt strandbundet, sedan strandnära. Boplatsen RAÄ 536 hade ett gynnsamt läge när åsens sluttning var en strand längs det ovan nämnda sundet. Läget är typiskt för stenålderslokaler på Södertörn. Boplatsen täcker dock endast en mindre del av detaljplaneområdets sammanlagda yta. I öster, bakom den branta strandbrinken, finns stora flacka områden över 50 m ö.h (Delområde 2). Vi frågade oss: hur långt åt detta håll sträcker sig RAÄ 536? Potentiella stenålderslämningar här kunde delas in i direkt strandbundna och sådana som legat indraget från stranden. Av erfarenhet visste vi att det kan finnas strandbundna mesolitiska lokaler på sådana breda sandfält, om det finns en viss skyddande topografi, främst bergryggar som har bildat uddar, eller vikar som bildat goda naturhamnar. Men man ska inte utesluta att strandbundna lokaler har funnits på öppna sandstränder särskilt vintertid, då behovet av en skyddad strand inte har varit lika uttalat. Generellt blir dock åsar sämre ur ett strandbundet perspektiv ju högre upp man kommer på dem. Till slut står vi på något som för låt säga 8000 eller 9000 år sedan var helt oskyddade sandrevlar, vars stränder förändrades med vågor och strömförhållanden. Tillfälliga lägerplatser på sådana låga öar kan redan ha förstörts av stormar för mycket länge sedan. Vi uteslöt inte heller att det på den flacka sluttningen i öster kunde finnas stenålderslokaler som inte varit strandbundna överhuvudtaget, utan har legat en bra bit från stranden. Vi tänkte oss främst tidigneolitiska lokaler, som på en del platser kan finnas långt in på sandhedarna från den samtida stranden sett. Möjligheten att finna fler stenålderslokaler ansåg vi vara tämligen god. Arkeologiska undersökningar hade vidare konstaterat att härdar från äldre järnålder inte är ovanliga i de skogsområden, till exempel på åsar, där man finner de mesolitiska boplatserna. Övriga fornlämningar som vi höll för möjligt att hitta var fler kolbottnar (som nämnts fanns det redan en känd). Kolbottnar brukar ligga i system, för att nyttjandet av skogen ska vara effektivt. Intill kolbottnarna kan det finnas kolarkojor och annat som hade med skogsbruket att göra. Till kategorin sentida eller historiska lämningar räknar vi även gränsrösen. Äldre vägsträckningar kunde misstänkas finnas förutom de två som redan är markerade på kartan, vilka leder till en torpbebyggelse i väster. Kunde det finnas torpgrunder inom området? En vanlig fornlämning på åsar är hålvägar, vilka också är rikt företrädda på Södertörn. Det är heller inte ovanligt att gravar, till exempel stensättningar, ligger i anslutning till hålvägssystemen. Hålvägar bildas i sluttningar på åsar, och generellt sett är hela det aktuella området en sluttning. 10

11 Med tanke på att nuvarande vägen mellan Tumba och Vårsta tangerar området i öster, ansåg vi det inte omöjligt att äldre sträckningar av denna väg i form av hålvägar kunde upptäckas. Dessutom finns ca 1200 m åt nordost ett komplex med hålvägar och en möjlig stensättning (Grödinge sn. RAÄ 289, se Fig. 3). Sammanfattning av möjliga lämningar Strandbundna boplatser från mesolitikum. Icke strandbundna boplatser från neolitikum, främst från tidigneolitikum. Stensättningar. Hålvägar. Skogslämningar: kojruiner, spisrösen, kolbottnar, gränsrösen, äldre vägar etc. Mot bakgrund av ovan diskuterade förutsättningar kunde vi förvänta oss att finna kulturhistoriska lämningar från ca 7000 f Kr och framåt men med betoning på mesolitikum. 5. Resultat Vår målsättning var att avgränsa den fyndrika boplatsen mot norr och att söka igenom detta område efter okända lämningar från forntiden. Det fanns ingen anledning, utifrån uppgifterna i FMIS och mot bakgrund av ovan förda diskussion, att ge sig in i fornlämningsområdets centrala delar. Det skulle bara ha resulterat i en mängd data som tagit för mycket tid och arbete i anspråk i förhållande till utredningens huvudsyfte. Undersökningen inleddes med att området gick igenom och besiktigades. Eventuella identifierade synliga fornlämningar och potentiella boplatslägen noterades. Tre tidigare oregistrerade fornlämningar påträffades, ett hålvägssystem och tre kolningsanläggningar (två kolbottnar och en grop med vall) (Fig. 10). En nedgrävd koja med rasat plåttak intill den större av kolbottnarna bedömdes som nutida. Därefter undersöktes området med sökschakt som togs upp med grävmaskin (Fig. 6). Vi använde en 1,6-tons bandgrävare och 100 cm bredd på skopan. Maskinist var David Olsson, BVP. Torvskiktet togs bort och sedan handrensades ytorna av mineraljorden med skärslev. Syftet med denna metod är att snabbt undersöka stora ytor med minsta möjliga skada på det fynd- 11

12 Fig. 6. Sökschakt och provgropar 12 Fig. 7. Numrering av sökschakt

13 förande lagret. Totalt upptogs 59 schakt, 100 cm breda, med en sammanlagd längd av 553 m. Den totala schaktade ytan var alltså 553 m 2. Dessutom handgrävdes 145 provgropar, storlek ca 0,25 m 2. Undersökningen började med sökschakt och provgropar i den sydvästra delen av detaljplaneområdet, Delområde 1, med syfte att begränsa boplatsen RAÄ 536:1. Sökschakten drogs generellt från nordost till sydväst utifrån ett rimligt antagande att fornlämningen borde glesna på fynd mot nordost. Detta fick vi snart bekräftat: schakten var generellt fyndtomma i detta väderstreck, medan sparsamt med fynd framkom i sydväst (Fig. 8). Vi får intrycket av en zon i boplatsens bakkant med sparsamma fynd, och i denna zon verkar det även finnas fyndtomma partier. I Fig. 9 har vi satt en rimlig begränsning för fornlämningen mot NO. Fyndmaterialet domineras av skörbränd sten med ett litet inslag av slagen kvarts. Bland kvartsföremålen kan nämnas en stor och tydlig plattformskärna i schakt 3. Mest skörbränd sten hittades i schakt 6, längst i väster och strax utanför och på gränsen till planområdet. Nästa mål var det stora nordöstra området, Delområde 2, som är ett svagt sluttande sandfält. Området genomsöktes med sökschakt och ett stort antal provgropar. Marken består här av nästan ren sand med ett relativt Fig. 8. Fynd i schakt och provgropar. 13

14 Fig. 9. Begränsning av RAÄ 536:1 och den nyfunna kvartsförande lokalen. tunt torvlager. Topografiskt kan hela området ses som ett enda objekt. Vi eftersträvade en jämn spridning av sökschakt och provgropar men på vissa ställen koncentrerade vi oss på de subtila lägen för bosättning som ändå kunde urskiljas i den flacka terrängen. Perspektivet var dels tidigneolitiskt, icke strandbundet, där vi letade efter lokala sandryggar; och dels mesolitiskt, direkt strandbundet där vi letade efter strandvinklar och boplatshyllor. Vi hade även härdar från äldre järnålder i tankarna. I norra delen av området fanns ett sandigt matjordslager uppe på en flack höjdrygg och hit koncentrerade vi en del av arbetet. Vidare urskilde vi möjliga mesolitiska lägen längst upp i nordost, invid brant berg, samt i väster, där det vid ett strandläge mellan 51 och 53 m ö.h. gavs något skydd för vågor av en utskjutande bergig udde. De enda förhistoriska artefakterna i delområde 2 tillvaratogs i västra delen av sandfältet, nära Brotorpsvägen. Slagen kvarts påträffades i en provgrop och sju sökschakt togs sedan upp med maskin efter diskussion med Länsstyrelsen (Fig. 8). I två av schakten påträffades mer slagen kvarts och möjligen slagen skiffer. Fynd i sökschakten togs tillvara och mättes in med en noggrannhet av 1 m. Skärvsten återdeponerades i schakten medan kvarts och annan slagen sten togs tillvara. Under arbetet kom boende i grannskapet förbi och fick en kort guidning på platsen. 14

15 Fig. 10. Nyfunna synliga fornlämningar Utvärdering Undersökningen av boplatsen RAÄ 536:1 gav ett sparsamt fyndmaterial, mest av skärvsten, i boplatsens utkant. Längre åt NO var schakten fyndtomma (Schakt 7a+b och de nordöstra halvorna av Schakt 1, 2 & 4), vilket innebär att boplatsen kan begränsas åt det hållet (röd linje i Fig 9). Mest skärvsten framkom i Schakt 6 längst i väster, intill berget och nära den punkt där sluttningen blir mycket brant åt väster. En provgrop inne i den kända delen av fornlämningen här gav också rikligt med skärvsten. I Delområde 2 var utfallet av den arkeologiska utredningen en mesolitisk lokal, två kolbottnar, en grop med vall och ett hålvägssystem förväntat sett utifrån de geografiska förutsättningarna. Området är ett stort sandfält med små höjdskillnader där det är svårt att urskilja bra boplatslägen, både vad gäller strandbundna och senare. Lokalen med slagen kvarts är intressant. Fyndtomma schakt och provgropar som grävdes runtom indikerar att boplatsytan är mindre än ca 250 m 2. Avsaknad av keramik innebär en högst trolig datering till mesolitikum. Problematiken kring denna fyndplats är om den ska betraktas som en egen lokal eller om den kan antas ha varit en icke strandbunden utlöpare till de mesolitiska aktiviteterna på RAÄ 536:1. Om vi jämför de bägge lokalerna skiljer sig den nyfunna från RAÄ 536:1 genom avsaknad av skärvsten. Närmaste fynd inom RAÄ 536:1 ligger ca 70 m från den nyfunna ytan och närmaste kvartsfynd ännu längre bort, ca 80 m. Vi an-

16 ser att den nyfunna lokalen ska betraktas som en egen boplats. Sannolikt har den varit knuten till ett högre strandläge än RAÄ 536:1 och är då äldre. RAÄ 536:1 kan knytas till en högsta möjlig strandnivå på m (och hör till största delen troligen ihop med ännu lägre, senmesolitiska-neolitiska strandnivåer) vilket enligt strandförskjutningskurvan (ref) ger en datering till tidigast ca 5800 f Kr. Den nyfunna lokalen bör istället vara knuten till en strandnivå ca m ö.h. (Fig. 11) vilket ger en datering till minst 6000 f Kr troligen så tidigt som f Kr. Den omgivande skärgården var vid dessa strandlägen glesare än på lägre nivåer, men platsen fick ändå ett visst skydd av udden som sköt ut mot väster samt det långgrunda vattnet utanför boplatsstranden. Hålvägssystemet ansluter nära till den nutida Dalvägen mellan Vårsta och Tumba och visar att denna har en lång historia som kommunikationsled över malmen. Långgrunt vatten Skyddande udde Fig. 11. Detaljplanområdet vid ett havsstrandläge relativt 52 m över dagens, ca f Kr. Röd prick markerar den nyfunna kvartslokalen. 16

17 Fig. 12. Södertörn vid ett havsstrandläge relativt 50 m över dagens, ca 6000 f Kr. Detaljplaneområdet vid Malmtorp hade ett rätt så skyddat läge i skärgårdens västra del. Referenser Bergh, S. & Lindgren, C Rapport över arkeologisk utredning etapp 2. Vårsta 1:40, Stora Malmtorp, Grödinge sn, Södermanland. Riksantikvarieämbetet, UV Stockholm. Rapport i ATA, dnr 3350/91. Mutikainen, M Arkeologisk förundersökning. Boplatslämningar vid Malmtorp. Södermanland, Grödinge sn. Riksantikvarieämbetet, UV mitt. Rapport 1998:

18 Nordström, A Rapport rörande undersökningar av kulturlager och fynd av stenålderskeramik. Södermanland, Grödinge sn, Stora Malmtorp. Rapport i ATA, dnr 4422/52. Olsson, E Rapport över fosfatkartering, Södermanland, Grödinge sn, Vårstaområdet. Riksantivarieämbetet, UV Stockholm. Rapport i ATA, dnr 4047/89. Olsson, E Arkeologisk undersökning. Stora Malmtorp, Grödinge sn, Södermanland. Riksantikvarieämbetet, UV Stockholm. Rapport 1993:69. Åkerlund, A Rapport. Fornlämningarna 477, 524, 528, 527, 558, 536 och 559. Vårsta, Grödinge sn, Södermanland. Riksantikvarieämbetet, UV Stockholm. Rapport i ATA, dnr 3786/79. 18

19 Bilagor Tabell 1. Schakt Schakt nr Längd (m) Fynd Övrigt 1 12 Skärvsten, sparsamt 2 40 Skärvsten, sparsamt-måttligt 3 10 Skärvsten, sparsamt. Kvarts (2) 4 20 Skärvsten, sparsamt. Stensamling 5 25 Skärvsten, måttligt. Kvarts (1) 6 8 Skärvsten, rikligt 7a 20 Skär en vägbank med grus 7b Gul avspärrningstejp på 100 cm djup Påförd sand 100 cm 9 10 Skär två hålvägar Kvarts (9). Bergart (2) 17 6 Kvarts (2). Glas (sen historisk tid) x

20 Tabell 2. Fynd Fyndnr Sakord Material Föremål Antal Kommentar (schakt m.m.) 1 Slagen sten Kvarts Plattformskärna 1 Schakt 3, sv delen av 2 Slagen sten Kvarts Splitter 1 Schakt 3, sv delen av 3 Slagen sten Kvarts Plattformsavslag 1 Schakt 5, sv delen av 4 Slagen sten Kvarts Bipolär kärna 2 Schakt 16 5 Slagen sten Kvarts Avfall 1 Schakt 16 6 Slagen sten Kvarts Splitter 3 Schakt 16 7 Slagen sten Kvarts Avslagsfragment 2 Schakt 16 8 Slagen sten Kvarts Plattformsavslag 1 Schakt 16 9 Slagen sten Kvartsit Plattformsavslag 1 Schakt Slagen sten Kvarts Kärna 1 Schakt 17, östra änden av 20

21 21