Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

Transkript

1 1 (54) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Nättrabyån HARO 81 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län, Kalmar län och Kronobergs län Arbetsmaterial januari 2014 Ålboden Ålavärmen i Yxnanäs vid Nättrabyån. Foto Jakob Marktorp.

2 2 (54)

3 3 (54) Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata filer i enlighet med nedanstående, observera att rekommenderat utskriftsformat är A4 stående. Det finns ingen kartbilaga 4, då den utgått i samband med de nya statusklassningarna. Kartbilaga 1 Översiktkarta Kartbilaga 2 Kommuner Kartbilaga 3 Vattenförvaltning, Ekologisk status Kartbilaga 5 Vattenförvaltning, Miljöproblem kontinuitet Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Kartbilaga 7 Kulturmiljö. Kulturmiljöprogram, fornlämningar (FMIS), byggnadsminnen och kyrkliga byggnader. Kartbilaga 8 Vandringshinder och dammregister Kartbilaga 9 Industriminnen, flottning och broar Kartbilaga 10 Odlingslandskap, ängslador och ängs- och betesmarksinventeringen Kartbilaga 11 Historiska våtmarker och dikning Kartbilaga 12 Blekinge arkipelag

4 4 (54) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Avrinningsområdet Det blekingska kulturlandskapet Landskapets karaktärsdrag Kulturlandskapet och bebyggelsen Vattnets kulturhistoriska betydelse Rensning och rätning Vattenförvaltning och biotopvård Områdesbeskrivning Natur- och nyttjandevärden Påverkan och åtgärdsbehov Ekologisk status Målsättning Genomförda åtgärder Planerade åtgärder Uppföljning och tillsyn Pågående övervakning Miljöproblem hot och möjligheter KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Befintliga kunskapsunderlag Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksintressen för kulturmiljövården Kulturreservat Byggnadsminnen och kyrkor Riksintressen för naturvården Natura Naturreservat Blekinge Arkipelag Övrig information Kulturmiljöprogram och inventeringar Regionalt kulturmiljöprogram Kommunalt kulturmiljöprogram Fornlämningar (FMIS) Skog och Historia inventeringen Broar och värdefulla vägmiljöer Industriminnen/industrimiljöer Kvarnar och sågar Flottning Herrgårdar Dammar/vandringshinder Dikningsföretag och historiska våtmarker Odlingslandskap och ängslador... 43

5 5 (54) 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Nättrabyåns avrinningsområde KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Morfologi: rensade, rätade, reglerade vattendrag KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING - KULTURMILJÖ Tematisk kunskapsuppbyggnad Geografisk kunskapsuppbyggnad Kunskapsuppbyggnad kulturmiljö REFERENSER Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag... 49

6 6 (54) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de fintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp, Länsstyrelsen i Kronobergs län och antikvarie Petra Torebrink, Länsstyrelsen Blekinge. Kartproduktion: GIS-samordnare Johan Karlsson, Länsstyrelsen Blekinge

7 7 (54) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och Petra Torebrink, antikvarie vid Länsstyrelsen Blekinge län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Andreas Nilsson, vattenvården vid Länsstyrelsen i Blekinge län samt Magnus Petersson, antikvarie vid Länsstyrelsen Blekinge län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Kommuner Kartbilaga 3 Vattenförvaltning, Ekologisk status Nättrabyåns källområden är belägna på den sydsmåländska sjö- och slättbygden och rinner genom en sprickdal som i Blekinge som skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Både platåområdet och dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Berggrunden i ARO utgörs huvudsakligen av svårvittrad granit och granodiorit. Dominerande jordart är morän. Vattensystemet omfattar ett stort antal sjöar. I den övre delen av vattensystemet dominerar humösa sjöar (brunfärgade) medan sjöarna i den nedre delen har gul-gulgrön vattenfärg. Buffringsförmågan i sjöarna närmare kusten är betydligt sämre än i sjöarna längre norrut. Det finns inga större tillflöden till huvudfåran. De fyra största sjöarna med storlek 1-10 km² är Flaken, Kvesen, Nätterhövden och Stora Alljungen. (Dokab & Östensson, 2007). Nättrabyån HARO 81 omsluter delar av Blekinge, Kronoberg och Kalmar län. Kommuner som ligger inom Nättrabyåns avrinningsområde är i Blekinge län Karlskrona och Ronneby, i Kronoberg Lessebo och Tingsryd samt i Kalmar Emmaboda. Berörda socknar i Blekinge är: Eringsboda, Fridlevstad, Förkärla, Hjortsberga, Nättraby, Sillhövda och Tving. I Kronobergs län berörs socknarna Ljuder och Älmeboda. I Kalmar län berörs socknarna Långasjö och Vissefjärda. 1.2 Det blekingska kulturlandskapet Blekinge län inrättades 1683 och omfattar hela landskapet Blekinge. Det är landets till ytan minsta län, från norr till söder ca 4 mil och från öst till väst ca 11 mil. Fyra av de fem kommunerna har kust. I länet finns ca 950 sjöar (>1 hektar), 12 åar (>1 m3/sekund i medelflöde) och ca 800 öar (längre än 50 m) (Länsstyrelsen Blekinge 2011; Nationalencyklopedin 2012). I Silletorpsåns avrinningsområde finns 58 sjöar. Topografiskt sett är det inget enhetligt landskap (Björnsson 1946:3). Större delen av Blekinge är ett urbergsområde. Undantag är kustlinjen längst i öster och Listerlandet i väster. Landskapet karakteriseras till stor del av sprickdalar som löper i ungefärlig nord-sydlig riktning med

8 8 (54) mellanliggande höjdpartier (Lagerås, 2004). I Nättrabysåns HARO 81 finns fyra områden som ingår i det blekingska kulturlandskapet. Norra Blekinges platåområde är en del av sydsvenska höglandet. Dallandskapet (sprickdalslandskap). Utmärkande och karaktäristiskt för Blekinge är dalgångar (sprickdalar) med mellanliggande bergsryggar. Området sträcker sig från Pukavik i väster till Jämjö/Torhamn i öster. Urberget består mestadels av granit som bildades för en till två miljoner år sedan. Med tiden har sprickzoner i berggrunden gröpts ur av vatten och inlandsis. De flesta sprickdalarna sträcker sig i nord-sydlig riktning. I norra delen av länet är dalstråken smala och blir bredare ju närmre kusten man kommer. I dalgångarna löper vattendrag av varierande storlek, allt från små bäckar till större åar som Mörrumsån och Ronnebyån. Höjdlägena är till största delen skogsbevuxna av främst tall, men björk, ek och bok är också vanliga. Landskapet i dalgångarna är oftast öppna och det finkorniga sedimentet ger bra åkerjordar. Bebyggelsen inom sprickdalsterrängen är ofta lokaliserad i gränszonen mellan skog och öppen mark. I sprickdalsterrängen spelar kunskapen om strandförskjutningen roll, eftersom flera av ådalarna utgjorde havsvikar. Skärgården. Sprickdalslandskapet avgränsas söderut av kusten. Gradvis sänker sig landet under vattenytan och skärgården är en fortsättning på sprickdalsterrängen. Bergsryggarna bildar öar och skär och åarnas dalar blir till djupa fjärdar. Detta har utgjort goda förutsättningar för strategiskt placerade hamnar under förhistorisk och historisk tid (Nordström 2003). Variationen i vattendjup är mycket stort, från några decimeter i de grundaste havsvikarna till omkring 50 meter sydväst Utklippan. I de grunda vikarna dominerar mjukbottnar med organiska sediment eller sand. I innerskärgårdens yttre delar finns ett betydande inslag av hårdbotten såsom undervattensklippor och rev. Längst ut på större djup, dominerar mjukbotten. Den flacka östkusten är långgrund med ett största vattendjup på ca 30 meter och har ett stort inslag av hårda bottnar. (Blekinge Arkipelag 2009). Hanöbanken söder om Hanö består av flera drumlinliknande åsar med varierande djup (Sjöfartsverket 2000). Östblekinges urbergsslätt. Torhamn/Jämjö till Bröms/Smålandsgränsen Landskapszonen har likheter med resten av Blekinge, men skiljer sig framför allt genom den något flackare topografin och avsaknaden av större sprickdalar. Med undantag för de kustnära delarna är landskapet till stor del skogklätt.

9 9 (54) Fig. 2. Karta med områdesindelning (från Björnsson 1946). 1.3 Landskapets karaktärsdrag Vägverket (Antonsson, 2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut Nättrabyåns avrinningsområde berörs av 4 sådana regioner. Skärgården, region 18 Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området ligger i sin helhet under högsta kustlinjen. Regionen består framförallt av skärgårdsöarna, men även av en smal remsa kust. Öarna är jordfattiga och bergiga. Flera är öppna, gräsbeväxta och saknar skog. Öarnas topografi är flack, flera ligger under 5 m.ö.h. De större öarna kan nås med bil. Näringarna såsom aktiva jordbruk saknas i princip idag. Istället har fritidsbebyggelsen brett ut sig med ett omfattande båtliv. Kring Karlskrona gör sig flottans betydelse sig påmind genom många historiska byggnadsverk. (Antonsson, 2006) Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina Eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse. Flera stora samhällen och städer (bl.a.

10 10 (54) Ronneby, Karlskrona, Karlshamn) är lokaliserade till denna region och ligger många gånger i skärningspunkten mellan å och kust. (Antonsson, 2006) Östra höglandet (Glasriket), region 12 Läget för dagens agrara bebyggelse etablerades framförallt under medeltiden. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Området är kulligt och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Bebyggelsen ligger som på andra delar av höglandet oftast lokaliserad till större eller mindre moränkullar. Rester efter mindre sätesgårdar finns i området med anor i 1600-tal. På samma sätt som i Södermanland och Skåne, fast i miniatyr, är landskapet kring de mindre sätesgårdarna planlagt jämfört med bondgårdarna med siktlinjer, rationaliserade åkrar, alléer o.s.v. Några typiska ortnamnsformer som innehåller efterleden skruv (samband med medeltida järnhantering) eller måla (betyder avmätt jordområde, medeltida ursprung) finns in denna del av Sverige. Bygden är känd för sin glasindustri och turismsatsningen kopplad till denna. Norr om gränstrakterna till Blekinge län ligger ett område kring sjöarna Åsnen och Mien med äppelodlingar, s.k. ängsfruktodlingar, anlagda under 1800-talet (Antonsson, 2006). Drumlinlandskapet, region 11 En centralbygd som ligger ovanför högsta kustlinjen. Landskapet är starkt kuperat genom de många moränavlagringarna, såsom drumliner och åsar. Regionen genomskärs av några större vattendrag såsom Nissan, Ätran, Lagan och är även rik på både stora och små sjöar, där de exempel på de senare är Möckeln, Bolmen, Åsnen, Helgasjön och Örken. Bebyggelsen är liten, ofta ensamliggande eller i mindre grupper och ligger vanligen lokaliserad till krönet på dessa moränavlagringar. Där ligger också åkermarken. Åkrarna är ofta små, och terränganpassade och kantas vanligen av stenmurar och odlingsrösen. På åkermarken odlas till övervägande del vall och fodersäd. Nedanför åkermarken ligger sjöar och bäckar och betesmarker. I betesmarkerna växer buskar och ädellövträd. De är öppnare nära åkrarna och sluter sig ju längre bort från dessa man kommer. Bortom betesmarkerna tar skogen vid. Ofta är det en blandning mellan ädellövskog och barrskog. Barrskogen dominerar dock, inte minst på grund av planteringar. Inom hela region är jordbruken i huvudsak inriktade på boskap. I regionens centrala delar, kring de stora sjöarna, finns större åkerområden. Där finns också ett herrgårdspräglat landskap som på många sätt på minner om säterierna i Södermanland och Skåne, fast i en mindre skala. Inom området finns en större stad (Växjö) och ett flertal mindre samhällen fars ursprung kan härledas till exempelvis trävaruindustri (Antonsson, 2006). 1.4 Kulturlandskapet och bebyggelsen Nättrabyåns avrinningsområde 81 ligger inom tre kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (1994). Blekinge. Den agrara bebyggelsen är oftast spridd och kulturlandskapet är präglat av talets skiften. Uppodlade dalgångar åtskiljs av skogsklädda höjdryggar. Framför allt i söder finns ädellövskogar med bok och ek. Skogsbygden koloniserades först under vikingatid-tidig medeltid. Bebyggelsen expanderade kraftigt under 1800-talet, då ny odlingsmark vanns genom utdikning av kärr och mossar och stenröjning på moränjordar. Animalieproduktion

11 11 (54) dominerade och ännu finns ängar och hagmarker som hävdas på traditionsenligt sätt. Mycket av bebyggelsen har i dag försvunnit och skogen har vuxit in över hagarna (Helmfrid 1994). Mellersta och södra Småland En stor del av den norra delen av Nättrabyåns HARO ligger i Glasriket, i Kronobergs östra och Kalmars västra delar. Landskapet kan ses som typiskt för södra Sveriges skogsbygder med insprängda odlade områden, ofta dåligt arronderade. Redan under järnåldern fanns här små blästerugnar i vilka framställdes järn av sjö- och myrmalmer. Under och talen byggdes ca 60 järnbruk i Småland där lokala malmförekomster kompletterades med bergmalm från Utö i Stockholms skärgård. Järnbruken betydde möjligheter för bönderna att sälja skogsprodukter, främst träkol men också pottaska, tjära, virke och ved. Skogssvedjorna var viktiga komplement till den odlade jorden. Hemmansklyvningen under 1700-talet måste ses mot bakgrunden av de arbetstillfällen, som just exploateringen av skogarna skapade. Nya uppfinningar inom metallurgin vid 1800-talets mitt innebar möjligheter att leva vidare men på järnrikets grund växte glasriket fram från seklets mitt. Träkolet till masugnar och smedjor ersattes av ved till glasbrukens ugnar. Med bondekapital och kunskaper från mästarna på Kosta växte verksamheten fram anlades inte mindre än ca 40 bruk. Under 1800-talets sista decennier grundades också sågverk och snickeriföretag men även cellulosafabriker, pappersbruk och mekaniska verkstäder. Järnvägsbyggandet var en förutsättning för dessa etableringar. Under de senaste decennierna kan vi registrera betydande förändringar. Både den odlade arealen och antalet gårdar har minskat drastiskt. Ett flertal glasbruk har under och 1980-talen lagts ned. Medelstora företag har i det närmaste helt försvunnit eller kommit att ingå i olika koncerner. Däremot har flera studiehyttor vuxit fram. De stora företagen inom skogs- och verkstadsbranscherna har också minskat i antal. Istället har vi fått en mer mångfacetterad småindustri, inte minst inom olika tekniksektorer. Sedan mitten av 1960-talet har det uppstått en betydande turistnäring inom glasriket som under sommarmånaderna upplever en invasion av turister (Helmfrid 1994). Södra Smålands kustbygd Agrarbebyggelsen på slättbygderna på Smålandssidan av Kalmarsund äger samma vördnadsvärda ålder med rötter i järnåldern. Medan på Öland landborgarna varit bebyggelsegeografiska ledlinjer, har här de mot sydost strömmande åarna fyllt en liknande funktion. Goda lättbrukade mo- och sandjordar utgör underlaget för Möres helåkersdistrikt, Smålands viktigaste. Byarna i Möre har inte varit reglerade i samma grad som de på Öland. Inägorna var tegskiftade, men gårdsbebyggelsen har mindre ofta erhållit regelbunden radform. Orter av helt annat slag, utmärkande för Kalmarkusten, är den rad av hamnplatser med medeltida ursprung som från och med 1620 års privilegier för Kalmar stad framträder som borgerskapets lydköpingar : Bergkvara, Pataholm, Mönsterås, Påskallavik, Döderhultsvik (nu Oskarshamn), Figeholm. Hit koncentrerades den innanförboende allmogens köpenskap, och härifrån utskeppades skogsbygdernas produkter. Mönsterås uppstod vid kontakten mellan rullstensås och havsvik, där samfärdseln till lands och till sjöss kunde mötas. Dess bebyggelse började som räckor av bodar dels längs landsvägen på åsen norr om sockenkyrkan, dels nere utefter sjökanten (Helmfrid 1994).

12 12 (54) 1.5 Vattnets kulturhistoriska betydelse Nättrabyåns avrinningsområde utgör ett varierande landskap som består av ett sjö rikt, kulligt platåområde som övergår i ett starkt kuperat dallandskap och därefter ett flackare kustland som är sjöfattigt. De många fornlämningarna vittnar om att området länge bebotts av människor. Nättrabyåns avrinningsområde har ett stort antal ängslador och även flera garverier vilket påvisar vikten av boskapsskötsel i området. Flera kulturmiljöer har även vattenanknytning och visar på vattendragens betydelse för den mänskliga vistelsen i området. Det finns exempelvis broar, brunnar och källor, dammvallar, hammarområden, kemiska industrier och gott om kvarnar. Nättrabyån har länge använts som naturlig färdväg och riktning i landskapet och således varit viktig för handeln och utskeppningen vid Nättraby. Första gången Nättrabyån nämns i skrift är år 1551 då det i Kancelliets Brevböcker framgår att utlänningar fick lov att besöka Nederbyaae och Hiorthammar men inte Silleeaae. Då Trossös ägare, Vitus Andersson, avled år 1688 fördes hans stoft i en havseka uppströms Nättrabyån för att begravas vid Nättraby kyrka (Rollof 1977). Nättrabyåns dalgång är känd för sin idylliska skönhet. Genom denna trakt drogs en järnväg för bygdens kontakt med Karlskrona. Denna byggdes år enligt Kostasystemet från Nättrabyhamn i Nättrabyåns dalsänka till Alnaryd. Den 49.1 km långa järnvägen byggdes i tre etapper. År 1905 förlängdes den till Älmeboda där den slutade utan annan järnvägsförbindelse. Avsikten var att förlänga den till Ingelstad där den skulle fått förbindelse med Växjö-Tingsryd järnväg. Dessa planer realiserades dock inte. Från flera av stationerna utgick stickspår till sågverk och andra industrier. Godstrafiken blev med åren betydande och omfattade förutom jordbruksprodukter även ved, träkol samt sågat virke. Grus fraktades Karlskrona och ved till öarna Tjurkö, Sturkö, Hasslö och Aspö. Till Tjurkö fraktades även sten och granit, där straffångar lossade och omlastade stenen på ångfartyg för frakt till Tyskland. Bruket i Alnaryd fraktade spik och tråd till hela landet (Rollof 1977). Järnvägen korsade Nättrabyån tre gånger på sin väg. Under bättre sommardagar kunde vagnarna fyllas med resenärer medan en ensam personvagn under vintern hade få resenärer. Under bärsäsongen kunde likaså vagnarna fyllas då plockare skulle till Karlskrona för handel. Eftersom tåget i uppförsbackar rörde sig tämligen långsamt, sades det att man hann stiga av för att plocka bär eller krösen. Tåget kallades därför för Krösnatåget. Krösen är ett i folkmun uttryck för lingon. Då järnvägen lades ner såldes rälsen och istället byggdes länsväg 82 (Rollof 1977).

13 13 (54) 1.6 Rensning och rätning Några belägg kring flottning i Nättrabyån har inte hittats. Delar av Nättrabyån är oflottbar och om flottning har pågått har detta varit i mycket småskalig utbredning. Det är mycket troligt att kanaliseringar kan har gjorts i samband med kvarn- och sågbyggen samt för dränering och markavvattning för åkermark. Vattendraget är även morfologiskt förändrad av andra anledningar. En större var för att öka Nättrabyåns farbarhet. På 1860-talet bildades nämligen ett bolag som trafikerade Nättrabyån med ånglupar (Rollof 1977). År 1885 beviljades att upprensning av Nättrabyån samt understödjande av hamn- och brobyggnader skulle göras. Förslag till detta hade beviljats redan år År 1867 hade otillräckliga medel getts för understödjande av hamn- och brobyggnader samt upprensning av ån för att öka dess farbarhet. Det var därför angeläget att bevilja större medel för att få det fullständiga resultat som önskades. Efter åtgärderna år 1885 skulle sträckan mellan havet och Nättraby kyrka få ett djup av fyra fot under havets lägsta vattenyta efter önskemål från kapten Blix. År 1886 kom även godkännande om medel för sänkning av sjön Björkeryds sjö (Riksarkivet 1885). År 1907 beslutades att upprensning och strandskoning av Nättrabyån skulle göras för att öka dess farbarhet. Det framgår dock att åtgärdsarbetet redan tidigare hade börjat. Förslagen på nya förstärkningar utgjorde en sammanlagd längd om 950 meter. Bakgrunden till beslutet var att bl.a. att sedan järnvägen Nättraby-Alnaryd-Eringsboda anlades har även trafiken i farleden Nättrabyån ökat. De farkoster som befraktade farleden hade tilltagit i storlek vilket gjorde det angeläget att förbättra underhållet genom ökad muddring samt att skydda strandkanten mot vattnets åverkan. Strandskoningar var således nödvändiga överallt där behov var nödvändigt. Strandskoningen bestod av att tämligen grova pålar om 0,5 meter med 1 meters avstånd. Förankringspålarna var 6 till 9 meter. Förankring inåt land gjordes med bakåtvarande planklämmar. På kortare sträckor föreslogs tätpålning utan planklämmar men med behövlig förankring, vilket lämpade sig i lösare grundförhållanden. Där grövre träd förekom och som växte ner till strandlinjen föreslogs kortare längder med endast tätpålning. Någon upprensning verkar inte ha genomförts vid det här tillfället (Riksarkivet 1907). År 1937 kom nya förslag på upprensning och förbättringsåtgärder av Nättrabyån. Anledningen till ny rensning av ån var att ångsluparna som gick mellan Nättraby och Karlskrona för persontrafik betingade ett vattendjup av minst 1,2 meter vilket det inte fanns överallt. De senaste åren hade ångsluparna haft problem med framkomligheten vid lågvatten. Detta hade varit till stort obehag för trafikanterna som hade fått avbryta sina resor. Vid lågvatten hade även större lastade farkoster som ankommit till Nättraby inte heller kunnat passera farleden. Lasterna hade därför fått lastats av i mindre båtar för vidare transport till Nättraby hamn, varigenom vederbörande rederier fått vidkännas extra transportkostnader. Den senaste upprensningen hade gjorts år 1887 vilket gjorde det angeläget med en ny muddring av bottnen. Bottnens beskaffenhet vid tiden utgjordes av dels dy, lös lera, sand och sten. Hamnbassängens botten utgjordes av fast botten med sten och eventuellt berg. Vrangöpassagen utgjordes av grus, sten samt berg. Bredden på ån varierade även; hamnbassängen var mellan 13 och 18 meter, farleden i övrigt 7,5 meter utom vid Vrångöpassagen där den var minst 6 meter och i

14 14 (54) utloppet 12 meter. Strandskoningen som fanns längs farledens stränden var i synnerligen bristfälligt skick varför det ansågs motiverat att snarast åtgärda detta för att skydda det vackra och säregna trädbeståndet längs farledens stränder (Riksarkivet 1937). Eftersom Nättrabyån var allmän farled ville denna avskaffas av kommunen år Farleden var nämligen en större utgift än inkomstkälla. Beslut fattades, vilket även medförde att hans K. Maj:t friades från skyldigheten att hålla farleden segelbar. Den reguljära båttrafiken fortgick utan någon förändring. År 1972 muddrades återigen Nättrabyån, då även stränderna rensades upp och kanterna pålades och skoddes. Samma år byggdes det likaså sex nya bryggor längs ån (Rollof 1977). På 1850-talet grävde 15 bönder olagligt ett dike mellan Stora Alljungen och Skäravattnet, som ligger ett par hundra meter väster om Alljungen. I samband med det här sänktes Alljungen flera meter. Bönderna ålades att snabbt fylla igen diket, vilket återförde vattennivån i de båda sjöarna. Stora Alljungen sänktes dock återigen år 1890 med 3,6 meter. Sjön hade sedermera en yta av 166,5 hektar och ett största djup av 22,9 meter. På sjön Alljungen flottades vid den här tiden timmer, varvid flottarna bogserades med eka. Flottning av timmer förekom även i ett dike från Holmsjötrakten. 1.7 Vattenförvaltning och biotopvård Kartbilaga 3 Ekologisk status Kartbilaga 5 Miljöproblem kontinuitet Områdesbeskrivning Nättrabyåns avrinningsområde ligger till största delen inom Blekinge län, men den norra delen går in i Kronobergs respektive Kalmar län. Vattensystemet omfattar ett stort antal sjöar. I den övre delen dominerar humösa sjöar medan sjöarna i den nedre delen har en gul-gulgrön vattenfärg. Buffringsförmågan i sjöarna närmare kusten är sämre än i sjöarna längre norrut. Den första kalkningen inom åtgärdsområdet skedde 1976 och 1984 började man kalka i större skala. Åtgärdsområdet är beroende av kalkning i uppströms liggande områden i Kronobergsoch Kalmar län. I vattensystemet finns nio fiskevårdsområden, Nättrabyåns, Hörnens, St. Alljungens, Åsjöns m.fl. sjöars, Skepens (delvis Kalmar län), Nätterhövdens (delvis Kalmar län), Älmeboda-Eringsboda (delvis Kalmar län) Ältens och Sidlångens fiskevårdsområde (delvis Kalmar län) (Länsstyrelsen Blekinge 2007). Nättrabyåns avrinningsområde berörs inte av Länsstyrelsen i Kronobergs läns BÅ-plan Natur- och nyttjandevärden Inom vattensystemet finns ett flertal skyddsvärda arter bl.a. flodpärlmussla, flodkräfta, stationär och havsvandrande öring samt bäcknejonöga och sik. Inom området finns även fiskberoende fåglar såsom fiskgjuse och storlom. Längs ån ses dessutom regelbundet häckande strömstare och forsärla. Havsöringen kan i dag vandra hela vägen upp till dammen i Alnaryd via de fiskvägar som byggts under senare år. Yngeltätheterna är bitvis mycket goda. I ån nedströms Tvings kraftverk visar de provfiskade lokalerna på god föryngring av öring. Åfåran upp till och med St. Åsjön utgör riksintresse för biologisk mångfald. Nedre delen av ån är av riksintresse för naturvården (Länsstyrelsen Blekinge 2007).

15 15 (54) I avrinningsområdet finns två ytvattentäkter och vattenkraft utvinns i Nättrabyån. I området finns ett Natura2000 område, Alnaryd, med en total yta på 3,6 ha varav 0,8 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Inom avrinningsområdet bedöms två sjöar som regionalt värdefulla, Nätterhövden och Sidlången, och en sjö som regionalt särskilt värdefull, Skärsjön-Tving. Ett vattendrag bedöms som nationellt värdefullt, Lillån Alnaryd. Ett vattendrag, Nättrabyån (S Gäddegöl-Fundersmåla) och ett vattendragssystem, Nättrabyån-Björkerydssjön, bedöms som regionalt särskilt värdefulla samt ett vattendrag, Långasjöbäcken-Alnaryd, bedöms som regionalt värdefullt. (Dokab & Östensson, 2007) Påverkan och åtgärdsbehov Vid högvattenföring 1972 hade huvudfåran ph under 6 ned till ca 5km från mynningen i havet, alkaliniteten var under 0.1 mekv/l. Ett stort antal av sjöarna i systemet hade under 70- talet svag alkalinitet. Utifrån de bottenfaunaundersökningar som utförts sedan 1994 inom målområdet för vattendrag, bedöms de undersökta lokalerna som ej eller obetydligt påverkade av försurning. Det enda undantaget är biflödet Långasjöbäcken, där bottenfaunan visade på betydande försurningspåverkan under åren 2001 och Gäddor från ett flertal sjöar har konstaterats innehålla mer än 1 mg kvicksilver/kg fiskkött. Flodpärlmussla finns i de nedre delarna av ån. I åns övre delar är kunskapen om eventuella stormusslor dålig. Under 2005/2006 byggdes en fiskväg förbi dammen i Tving. Det återstår ytterligare 6 vandringshinder i huvudfåran inom Blekinge län. Nättrabyåns fiskevårdsområdesförening har noterat att mängden öring i ån verkar minska från år till år. Stora delar av ån är flottningsrensad och uträtad, vilket har innebär att flera av öringens naturliga habitat har förändrats, vilket med största sannolikhet har påverkat beståndet negativt. Åtgärdsprogrammet för Nättrabyåns avrinningsområde är i sin nuvarande form ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt Åtgärdsprogrammet omfattar sju miljöproblem. Vattenkategorierna sjöar och vattendrag kan ha problem med försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, vattenuttag eller fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet. I Nättrabyån finns problem med miljögifter, försurning, fysiska förändringar och övergödning. Det finns 17 vattenförekomster av vilka sex är sjöar, tio vattendrag och ett grundvatten (Länsstyrelsen Blekinge 2007). Problemet med försurning åtgärdas genom att flera vattenförekomster kalkas. Om kalkningsåtgärderna fortsätter kan god status förväntas uppnås men för att långsiktigt lösa problemet med försurning krävs minskade utsläpp av försurande ämnen och ett icke försurande skogsbruk (VISS 2014). Stora delar av Nättrabyåns avrinningsområde har problem med övergödning. I källområdena och de mellersta delarna är den antropogena belastningen låg medan övriga delar har hög eller mycket hög belastning. Parametern för näringsämnen i området visar hög till god status, men det behövs minskningar av bl.a. fosfor för att utesluta risk för att god resp. hög status inte kan behållas. Även kustområdena har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten och i havet behövs en reduktion av kväve och fosfor från både landbaserade källor och utsjön. Detta innebär att åtgärder kan behövas i syfte att minska problemen i kustvattnen även i de områden i vilka inlandsvattnet inte har övergödningsproblem. Exempel på åtgärder är effektivare rening för avloppsreningsverk,

16 16 (54) anslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA, anlägga skyddszoner och våtmarker (VISS 2014) Ekologisk status Kartbilaga 3 Vattenförvaltning, Ekologisk status Egen kommentar: År 2013 uppdaterades bedömningarna men statusklassningarna är ännu inte beslutade och därför kan det ske förändringar i klassningen. Kartbilaga 3 visar bedömningen av ekologisk status. Nedan berörs de vattendrag som har sämre status än god. Fysiska förändringar är ett miljöproblem i fler vattenförekomster än vad kartan visar. Beskrivningarna nedan speglar bakomliggande orsaker till statusklassningarna. Lillån Den sammanvägda ekologiska statusen för Lillån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd). Nättrabyån: Stora Skälen till Kvillebäcken Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet). Nättrabyån: Östersjön till Lillån Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till otillfredsställande på grund av status för fisk och måttlig status för bottenfauna (ingen konstaterad reproduktion av flodpärlmussla). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd). Nättrabyån Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till otillfredsställande på grund av status för fisk och försurning (måttlig). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet). Stora Alljungen Den sammanvägda ekologiska statusen för Stora Alljungen bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts. Kvillebäcken: Bäck från Flaken till Nätterhövden Den sammanvägda ekologiska statusen för Kvillebäcken bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet) Bäck från Stora Skälen Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd).

17 17 (54) Sidlången Den sammanvägda ekologiska statusen för Sidlången bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts. Nätterhövden Den sammanvägda ekologiska statusen för Nätterhövden bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts Målsättning Målsättningen är uppnå god ekologisk status vilket bl.a. innebär att ett antal vandringshinder måste åtgärdas. Exempelvis vid Marielunds kvarn har markägaren tillsammans med fiskevårdsområdet inlett processen att riva ut dammvallen Genomförda åtgärder Enligt Nättrabyåns fiskevårdsområdesförening har man de senaste 18 åren satt ut havsöringsyngel och rom för att förstärka det naturliga beståndet. Även lax utplanterades tidigare, dock utan hållbart resultat. Man har även planterat ut signalkräfta. Biotopvård på sträckan Nättraby till Tving har pågått under en längre tid i Nättrabyåns fiskevårdsområdes regi. Fisktrappor har byggts i Nättraby vid E22 och Marielund. Biotopkartering , Fiskväg vid Tving 2005 och Musselinventering Planerade åtgärder Biotopvård Tving Alnaryd. Återställa en del av den gamla åfåran nedströms Alnaryd där fåran finns kvar som en sänka i jordbrukslandskapet. Förbättra fiskväg förbi Marielunds kvarn (Länsstyrelsen Blekinge 2007) Uppföljning och tillsyn Länsstyrelsen genomför regelbundet vattenprovtagningar i sjöarna inom åtgärdsområdet. Elfisken bedrivs återkommande inom ramen för kalkeffektuppföljningen. Nättrabyåns fiskevårdsområdesförening bedriver fisktillsyn i ån och har även fått fiskevårdsbidrag för att bedriva tillsyn i området. Enligt fiskevårdsområdet förekommer det tidvis ett intensivt nätfiske i och utanför fredningsområdet vid mynningen i havet. Länsstyrelsen utarbetar nu en fiskevårdsplan för kusten. I samband med denna plan kommer man att ta upp frågan om fredningsområden samt möjligheterna och behovet av att utöka dessa Pågående övervakning Effekter av kalkning av försurande områden samt opåverkade områden övervakas. I området utförs övervakning inom ett kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program (regi: länsstyrelsen). Inom avrinningsområdet finns även övervakning av en IKEUsjö (extensiv, regi: NV) och en regional referenssjö (regi: lst K) (Dokab & Östensson, 2007). År 2014 övervakas även stormusslor inom den regionala miljöövervakningen. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. (Dokab & Östensson, 2007).

18 18 (54) Miljöproblem hot och möjligheter Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. (Dokab & Östensson, 2007). Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående pågående humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkning. (Dokab & Östensson, 2007). Större delen av ån är rensad och rätad. Åkermarken i avrinningsområdet ligger huvudsakligen inom Karlskrona kommun. I kommunen är 31 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen (Dokab & Östensson, 2007). Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen i Nättrabyåns avrinningsområde finns totalt 11 vattendrag och 6 sjöar som är vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU. Övervakning av biologiska såväl som kemiska/fysikaliska kvalitetsfaktorer saknas helt i en av dessa vattenförekomster. Övervakning av biologiska kvalitetsfaktorer saknas utmed en 5 km vf, i en mkt kort vattenförekomst (<1 km) före sammanflöde samt i en sjö (Kvesen) som är en vattenförekomst (Dokab & Östensson, 2007). Inom övervakning av hydromorfologi finns behov av vattenföringsmätningar för att övervaka kontinuitet. I vattendraget saknas helt mätningar av tillförseln av näringsämnen till havet. Av de prioriterade ämnena övervakas kadmium och bly inom avrinningsområdet. Det finns inga betydande utsläpp av förorenande ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte (Dokab & Östensson, 2007). Nättrabyåns avrinningsområde har problem med brunifiering, vilket kan leda till förändringar i ekosystem samt att vattnet försämras som råvara för produktion och dricksvattenförsörjning. Som försiktighetsåtgärd behövs bl.a. ökad hänsyn i skogs- och jordbruk samt att återskapa strukturer och funktioner som har förstörts av mänskliga aktiviteter. Foto Jakob Marktorp.

19 19 (54) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Befintliga kunskapsunderlag Listan nedan visar kunskapsunderlagen som är länsspecifika och berör Nättrabyåns avrinningsområde och som använts i översikten. Ej länsspecifika underlag, exempelvis riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarksinventeringen, redovisas ej i listan. Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län (1983) och Kronobergs län (1981). (regionalt kulturmiljöprogram med ett urval av miljöer saknas för Kalmar län). Kommunala kulturminnesvårdsprogram med urval av kulturmiljöer: Saknas helt i Blekinge län. I Kalmar och Kronobergs län finns kommunala kulturmiljöprogram eller motsvarande i vissa av kommunerna. I HARO finns kommunalt kulturmiljöprogram i Emmaboda kommun. Industrivarvsdatabas (Kalmar län): Länsomfattande databas, sammanställd av Kalmar läns museum 2001, finns tillgängligt som digitalt skikt med attributdata. Är byråmässigt gjord d.v.s bygger inte på fältinventeringar utan på tips. Ängsladeinventering (Kalmar län): genomfördes vid 1990-talets mitt, ladorna är digitaliserade. Lador, register/inventering (Kronobergs län): byråmässig inventering där lador digitaliserats utifrån historiska kartor, en del har även besökts i fält. Värna vägar: inventering av värdefulla vägar/vägmiljöer i Kalmar län, gjordes i slutet av 1990-talet. Kulturlämningar: digitala skikt, ej antikvariskt granskade forn- /kulturlämningar, arbetsmaterial Länsstyrelsen Kalmar län. Broinventering: Inventering av kulturhistoriskt värdefulla broar är gjorda i samtliga län men inte digitalt. Regional plan för kulturhistoriskt värdefulla broar är gjorda i länen. I Blekinge finns en utpekad bro i avrinningsområdet. Biotopkartering: Inom Kronoberg och Kalmar är inga sträckor inventerade. I Blekinge är enligt metod för biotopkartering. Dammregistret: Finns som GIS-skikt i samtliga län. Dikningsföretag: digitalt skikt på Länsstyrelsen Kalmar, ej komplett. Länsstyrelsen Kronobergs län har ett digitalt skikt med markavvattningsföretag samt ett för vattenförrättningar. Blekinge har likaså digitaliserat dikningsföretag. Kommunala industriarvsrapporter Kalmar län. Lamke lotta Emmaboda kommuns industriarv. Kalmar läns museum. Bevarandeplan för odlingslandskapet. Finns som GIS-skikt i Kalmar, Kronoberg och Blekinge län. I Kronobergs län har det genomförts kulturhistoriska inventeringar av kvarnar och sågar, herrgårdar, glasbruk, gjuterier, möbelindustri och flottningslämningar.

20 20 (54) I Blekinge län har det genomförts kulturhistorisk inventering av flottningslämningar (digitalt) och handpappersbruk (ej digitalt). Flera av de kunskaps-/planeringsunderlag som använts är kortfattat beskrivna i bilaga Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nättrabyån pekas inte ut som något natur- och kulturvattendrag enligt Vattendragsutredningen (SOU 1996:155) Omtankar om vattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Se kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Kulturmiljövård Ingen vattenförekomst inom avrinningsområdet har pekats ut som värdefullt enligt Riksantikvarieämbetet. Naturvård Lillån och Alnaryds ån (K 2423) har pekats ut som värdefulla vatten enligt naturvårdsverket med motiveringen: Näringsfattigt, till stor del hydrologiskt intakt vattendrag med stor biologisk mångfald och förekomst av rödlistade arter. I anslutning till ån har bl.a. påträffats flera kalkkrävande svamparter, exempelvis den rödlistade violgubben. Flera nyckelbiotoper ligger likaså i anslutning till vattendraget. Fiskevården Två områden i Nättrabyåns avrinningsområde har pekats ut som värdefulla enligt Fiskeriverket. Den södra delen av huvudfåran (K_FiV_13) hyser hotade arter såsom flodkräfta och flodpärlmussla samt havsvandrande öring. I nordväst, omkring Yasjön, Djupasjön och Östersjön (G_FiV_31), finns den hotade arten flodpärlmussla Riksintressen för kulturmiljövården Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Johannishus m.m [K 11] (Hjortsberga socken) Motivering: Slottslandskap med stordriftsprägel, förknippat med 1600-talets försvenskningsprocess och med välbevarade och omfattande fornlämningsmiljöer samt kyrkomiljö. (Bymiljö). Uttryck för riksintresset: Åssträckning med gammal väg och bronsåldersrösen i söder, samt flera järnåldersgravfält, varav ett mycket stort i anslutning till kyrkan. I söder det märkliga runmonumentet "Björketorpsstenen". Johannishus slott med välbevarad huvudbyggnad i rokokostil från 1700-talets mitt. Västra Vångs oskiftade bybebyggelse med tillhörande torp, kyrkomiljön vid Hjortsberga - den traditionella platsen för Blekinge landsting - med tidigmedeltida kyrka (Riksantikvarieämbetet 2013).

21 21 (54) Kulturreservat Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Inget kulturreservat ligger inom avrinningsområdet Byggnadsminnen och kyrkor Kartbilaga 7 Kulturmiljö. Kulturmiljöprogram, fornlämningar (FMIS), byggnadsminnen och kyrkliga byggnader. Det finns inga byggnadsminnen inom avrinningsområdet. Det ligger tre kyrkor inom Nättrabyåns avrinningsområde. Nättraby kyrka, Karlskrona kommun (Nättraby socken) Kyrkan i Nättraby anges ofta som länets äldsta. Det är en 1100-talskyrka. Den har ett idylliskt läge vid Nättrabyåns strand och omges av stora och vackra träd. Arkeologiska undersökningar på 1960-talet har visat att kyrkan utöver sin nuvarande plan även haft ett tornhus i väster. På kyrkogården vilar ett stort antal personer med anknytning till Blekingsk kulturhistoria. De många gravkapell som tidigare prydde kyrkogården är numera nerrivna (det sista så sent som 1975). En hög minnessten nära kyrkan är rest över Trossöbonden Vittus Andersson och hans hustru. Vid Nättrabyåns strand står numera den gamla stigluckans porthus av ek från slutet av 1600-talet. Det hade tidigare sin plats vid kyrkogårdsmuren i öster. En tjärad klockstapel med spåntak har sin plats på höjden väster om kyrkan (Länsstyrelsen i Blekinge 1983). Tvings kyrka, Karlskrona kommun (Tving socken) En medeltida kyrka finns i äldre tid, troligen på samma plats som den nuvarande. Om den gamla kyrkan vet man i övrigt ingenting annat än att den på grund av förfall revs år Den nya kyrkan uppfördes därefter på åsen efter ritningar av C.Ståhl (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Eringsboda kyrka, Ronneby kommun (Eringsboda socken) Kyrkan är byggd av liggande timmer med panel. De vitmålade fasaderna är indelade i pilastrar. Klockstapeln av trä och rödfärgad, fick sitt nuvarande utseende år Mittemot kyrkan ligger den gamla skolan. Numera har dess funktion ändrats och kommunen driver där en vävindustri. Tillsammans bildar objekten en enhetlig miljö av ålderdomlig karaktär (Länsstyrelsen Blekinge 1983) Riksintressen för naturvården Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Sex riksintressen för naturvården enligt naturvårdsverket ligger inom Nättrabyåns avrinningsområde. Ett ligger i Kalmar län (Strängsmåla) och resten i Blekinge län. Johannishusåsarna Grindstugan [NK14] I huvudsak ekdominerade hagmarker som innehåller ett stort antal rödlistade arter av bl.a. vedinsekter, lavar och svampar. Åsarna utgör också värdefulla geologiska dokument av stort pedagogiskt och vetenskapligt intresse.

22 22 (54) Skärva Danmarksfjärden Nättraby [NK18] Området uppvisar ett representativt herrgårdslandskap med ekhagar, blandlövhagar och betade havsstrandängar, samt ädellövskogar. Delar av skogen har naturskogskaraktär. Danmarksfjärden är en av de viktigaste rast- och övervintringslokalerna för sjöfågel. Vidare ingår Nättrabyån och Sillertorpsån som båda har stora ekologiska värden genom bl.a. förekomst av öring och flodpärlmussla. I området ingår också den näringsrika Björkerydssjön. Måstadtorp [NK32] En välbevarad torpmiljö med tillhörande slåtter- och naturbetesmarker. Saleboda-avlagringen [NK19] Området, som även omfattar Antamåla rör i Kalmar län, är en isälvsavlagring av stort geovetenskapligt värde. Listersjön Sännen [NK13] Ett mångformigt och artrikt skogs-, sjö- och myrområde. Det innehåller bl a en betydande andel naturskog (både barrskog och ädellövskog) samt det för länet stora våtmarkskomplexet Storemosse. Strängsmåla [NRO08119] Representativt, välbevarat och välhävdat odlingslandskap med flera olika naturbetesmarker. Rik lund- och hävdgynnad flora med inslag av västliga arter Natura 2000 Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Natura 2000-områden enligt Fågeldirektivet (SPA) och Habitatdirektivet (SCI) finns 14 områden. Samtliga ligger i Blekinge län. Vantakalleberget-Gröngölsmåla (SE ) Område som är av både gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet och skyddsområde enligt fågeldirektivet (samma avgränsning och objektkod). Barrskog i anslutning till oligotrof sjö (Länsstyrelsen Blekinge 1992). Staggelid (SE ) Staggelid inom Natura 2000, utgörs av kuperade björkdominerade backar med inslag av ek. I buskskiktet syns bl a en och nypon. Andra träd och buskar finns represeneterade men i mindre omfattning, t ex bok, rönn, gran hagtorn och slån. Häradskartan från början av 1900-talet visar på att områet har lång kontinuitet som betesmark, men här finns spår av äldre odlingar, terrassåkrar omgivna av stenmurar. Idag förekommer knappt någon gran, men historiskt ses en inblandningen av barrträd västerifrån. Hagen sluttar åt väst och i de lägre delarna finns en källa som alltid har vatten. Fältskiktet är rikt och inte minst förekomsten av kattfot har ökat genom en av markägaren genomtänkt skötsel. Förutom kattfot växer även andra hävdgynnade arter i hagen bl a bockrot, hirsstarr, jungfrulin, nattviol, smultron, solvända, stor blåklocka, svinrot och vårbrodd. Områdets sydvästra del utgörs av en gammal mossodling vars värde på

23 23 (54) sikt ökar genom naturlig utmagring. Hagenär välhävdad med ett 30-tal får samt hästar (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Alnaryd Västra (SE ) Alnaryd Västra är beläget i Nättrabyåns dalgång, i övergångszonen mellan dalbygden och skogsbygden. Ådalen karaktäriseras här av ett antal höga och getryggsformade åsar där bl.a Alnarydsåsen, vilken når en nivå av 60 meter (dvs strax under högsta kustlinjen), har ett mycket högt geologiskt värde. Nättrabyåns slingrande lopp tillsammans med de geologiska formationerna och dalgångens många gånger branta och blockrika sluttningar ger en mycket intresseväckande och värdefull landskapsbild. Natura 2000-området Alnaryd Västra utgörs av en avenbokdominerad ädellövskog i en rikblockig, kraftig ostsluttning. Trädskiktet innehåller avenbok i olika åldrar samt enstaka spridda gamla bokar och ekar. I områdets södra del är naturvärdena i första hand knutna till det stora flertalet äldre, senvuxna ekar som växer på ett markant höjdparti. Förekomsten av döda träd och högstubbar, samt senvuxna träd är mycket stor. Vid nyckelbiotopsinventeringen noterades sex stycken rödlistade arter och ett stort antal för övrigt skyddsvärda arter, främst bland kryptogamer, kärlväxter och svampar. Sannolikt förekommer grönsten i berggrunden, vilket medför positiva effekter på marktillståndet. I sydväst gränsar området mot Långasjöbäcken som är en okanaliserad, naturlig bäck med många mindre forssträckor (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Alnaryd Östra (SE ) Natura 2000-området Alnaryd Östra är beläget i Nättrabyåns dalgång, i övergångszonen mellan dalbygden och skogsbygden. Ådalen karakteriseras här av ett antal höga och getryggsformade åsar där bl.a Alnarydsåsen, vilken når en nivå av 60 meter (dvs strax under högsta kustlinjen), har ett mycket högt geologiskt värde. Nättrabyåns slingrande lopp tillsammans med de geologiska formationerna och dalgångens många gånger branta och blockrika sluttningar ger en mycket intresseväckande och värdefull landskapsbild. Området Alnaryd Östra utgörs av ädellövskog i blockrika, kraftiga sluttningar kring ett större höjdparti, dels i västlig sluttning ner mot Nättrabyån, dels i nordlig och i östlig sluttning ner mot en liten naturlig skogsbäck och en källa med omgivande översilningsmark. Framförallt den östra sluttningen innehåller många olika strukturer såsom överhäng, mossbevuxna stenblock och skrymslen. Luftfuktigheten i anslutning till den mindre bäcken och översilningsmarken är hög och jämn. Här finns en rik förekomst av hänglavar och ormbunkar, samt en värdefull kryptogamflora. Ädellövskogen är bok- ek- och avenbokdominerad och den har en god åldersfördelning med inslag av gamla träd, ett stort innehåll av senvuxna träd och död ved i olika former och dimensioner. Vid nyckelbiotopsinventeringen noterades sex stycken rödlistade arter och ett flertal i övrigt värdefulla arter främst bland kryptogamer, kärlväxter och svampar (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Broddamåla (SE ) Hagmarken ligger längs vägen mellan Eringsboda och Tingsryd i norra Ronneby kommun. Hagen betas med häst och domineras i det tämligen täta trädskiktet av björk och ek. Enbuskar växer ståtligt och rikligt i större delen av området, där även buskar av hassel, slån och ros återfinns. En äldre åkermark, som idag betas ingår i Natura 2000-området och i södra delarna nyttjades marken tidigare för slåtter, men betas även den idag. Enligt äldre kartor var hagen betydligt öppnare tidigare. Floran är rik både vad gäller antal arter men även utbredning. Här återfinns arter som stenmåra, blåtåtel, gulmåra, gökblomster, hirsstarr, jungfru Marie nycklar, jungfrulin, ljung, liten blåklocka, kattfot, slåttergubbe och stagg. Under mykologiveckan 2003