Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

Transkript

1 1 (54) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Nättrabyån HARO 81 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län, Kalmar län och Kronobergs län Arbetsmaterial januari 2014 Ålboden Ålavärmen i Yxnanäs vid Nättrabyån. Foto Jakob Marktorp.

2 2 (54)

3 3 (54) Kartbilagor Kartbilagorna återfinns ej i detta textdokument utan i separata filer i enlighet med nedanstående, observera att rekommenderat utskriftsformat är A4 stående. Det finns ingen kartbilaga 4, då den utgått i samband med de nya statusklassningarna. Kartbilaga 1 Översiktkarta Kartbilaga 2 Kommuner Kartbilaga 3 Vattenförvaltning, Ekologisk status Kartbilaga 5 Vattenförvaltning, Miljöproblem kontinuitet Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Kartbilaga 7 Kulturmiljö. Kulturmiljöprogram, fornlämningar (FMIS), byggnadsminnen och kyrkliga byggnader. Kartbilaga 8 Vandringshinder och dammregister Kartbilaga 9 Industriminnen, flottning och broar Kartbilaga 10 Odlingslandskap, ängslador och ängs- och betesmarksinventeringen Kartbilaga 11 Historiska våtmarker och dikning Kartbilaga 12 Blekinge arkipelag

4 4 (54) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Avrinningsområdet Det blekingska kulturlandskapet Landskapets karaktärsdrag Kulturlandskapet och bebyggelsen Vattnets kulturhistoriska betydelse Rensning och rätning Vattenförvaltning och biotopvård Områdesbeskrivning Natur- och nyttjandevärden Påverkan och åtgärdsbehov Ekologisk status Målsättning Genomförda åtgärder Planerade åtgärder Uppföljning och tillsyn Pågående övervakning Miljöproblem hot och möjligheter KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Befintliga kunskapsunderlag Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksintressen för kulturmiljövården Kulturreservat Byggnadsminnen och kyrkor Riksintressen för naturvården Natura Naturreservat Blekinge Arkipelag Övrig information Kulturmiljöprogram och inventeringar Regionalt kulturmiljöprogram Kommunalt kulturmiljöprogram Fornlämningar (FMIS) Skog och Historia inventeringen Broar och värdefulla vägmiljöer Industriminnen/industrimiljöer Kvarnar och sågar Flottning Herrgårdar Dammar/vandringshinder Dikningsföretag och historiska våtmarker Odlingslandskap och ängslador... 43

5 5 (54) 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Nättrabyåns avrinningsområde KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Morfologi: rensade, rätade, reglerade vattendrag KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING - KULTURMILJÖ Tematisk kunskapsuppbyggnad Geografisk kunskapsuppbyggnad Kunskapsuppbyggnad kulturmiljö REFERENSER Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag... 49

6 6 (54) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att många av de fintliga kunskapsunderlagen är gamla och/eller behäftade med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp, Länsstyrelsen i Kronobergs län och antikvarie Petra Torebrink, Länsstyrelsen Blekinge. Kartproduktion: GIS-samordnare Johan Karlsson, Länsstyrelsen Blekinge

7 7 (54) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och Petra Torebrink, antikvarie vid Länsstyrelsen Blekinge län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Andreas Nilsson, vattenvården vid Länsstyrelsen i Blekinge län samt Magnus Petersson, antikvarie vid Länsstyrelsen Blekinge län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Kommuner Kartbilaga 3 Vattenförvaltning, Ekologisk status Nättrabyåns källområden är belägna på den sydsmåländska sjö- och slättbygden och rinner genom en sprickdal som i Blekinge som skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Både platåområdet och dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Berggrunden i ARO utgörs huvudsakligen av svårvittrad granit och granodiorit. Dominerande jordart är morän. Vattensystemet omfattar ett stort antal sjöar. I den övre delen av vattensystemet dominerar humösa sjöar (brunfärgade) medan sjöarna i den nedre delen har gul-gulgrön vattenfärg. Buffringsförmågan i sjöarna närmare kusten är betydligt sämre än i sjöarna längre norrut. Det finns inga större tillflöden till huvudfåran. De fyra största sjöarna med storlek 1-10 km² är Flaken, Kvesen, Nätterhövden och Stora Alljungen. (Dokab & Östensson, 2007). Nättrabyån HARO 81 omsluter delar av Blekinge, Kronoberg och Kalmar län. Kommuner som ligger inom Nättrabyåns avrinningsområde är i Blekinge län Karlskrona och Ronneby, i Kronoberg Lessebo och Tingsryd samt i Kalmar Emmaboda. Berörda socknar i Blekinge är: Eringsboda, Fridlevstad, Förkärla, Hjortsberga, Nättraby, Sillhövda och Tving. I Kronobergs län berörs socknarna Ljuder och Älmeboda. I Kalmar län berörs socknarna Långasjö och Vissefjärda. 1.2 Det blekingska kulturlandskapet Blekinge län inrättades 1683 och omfattar hela landskapet Blekinge. Det är landets till ytan minsta län, från norr till söder ca 4 mil och från öst till väst ca 11 mil. Fyra av de fem kommunerna har kust. I länet finns ca 950 sjöar (>1 hektar), 12 åar (>1 m3/sekund i medelflöde) och ca 800 öar (längre än 50 m) (Länsstyrelsen Blekinge 2011; Nationalencyklopedin 2012). I Silletorpsåns avrinningsområde finns 58 sjöar. Topografiskt sett är det inget enhetligt landskap (Björnsson 1946:3). Större delen av Blekinge är ett urbergsområde. Undantag är kustlinjen längst i öster och Listerlandet i väster. Landskapet karakteriseras till stor del av sprickdalar som löper i ungefärlig nord-sydlig riktning med

8 8 (54) mellanliggande höjdpartier (Lagerås, 2004). I Nättrabysåns HARO 81 finns fyra områden som ingår i det blekingska kulturlandskapet. Norra Blekinges platåområde är en del av sydsvenska höglandet. Dallandskapet (sprickdalslandskap). Utmärkande och karaktäristiskt för Blekinge är dalgångar (sprickdalar) med mellanliggande bergsryggar. Området sträcker sig från Pukavik i väster till Jämjö/Torhamn i öster. Urberget består mestadels av granit som bildades för en till två miljoner år sedan. Med tiden har sprickzoner i berggrunden gröpts ur av vatten och inlandsis. De flesta sprickdalarna sträcker sig i nord-sydlig riktning. I norra delen av länet är dalstråken smala och blir bredare ju närmre kusten man kommer. I dalgångarna löper vattendrag av varierande storlek, allt från små bäckar till större åar som Mörrumsån och Ronnebyån. Höjdlägena är till största delen skogsbevuxna av främst tall, men björk, ek och bok är också vanliga. Landskapet i dalgångarna är oftast öppna och det finkorniga sedimentet ger bra åkerjordar. Bebyggelsen inom sprickdalsterrängen är ofta lokaliserad i gränszonen mellan skog och öppen mark. I sprickdalsterrängen spelar kunskapen om strandförskjutningen roll, eftersom flera av ådalarna utgjorde havsvikar. Skärgården. Sprickdalslandskapet avgränsas söderut av kusten. Gradvis sänker sig landet under vattenytan och skärgården är en fortsättning på sprickdalsterrängen. Bergsryggarna bildar öar och skär och åarnas dalar blir till djupa fjärdar. Detta har utgjort goda förutsättningar för strategiskt placerade hamnar under förhistorisk och historisk tid (Nordström 2003). Variationen i vattendjup är mycket stort, från några decimeter i de grundaste havsvikarna till omkring 50 meter sydväst Utklippan. I de grunda vikarna dominerar mjukbottnar med organiska sediment eller sand. I innerskärgårdens yttre delar finns ett betydande inslag av hårdbotten såsom undervattensklippor och rev. Längst ut på större djup, dominerar mjukbotten. Den flacka östkusten är långgrund med ett största vattendjup på ca 30 meter och har ett stort inslag av hårda bottnar. (Blekinge Arkipelag 2009). Hanöbanken söder om Hanö består av flera drumlinliknande åsar med varierande djup (Sjöfartsverket 2000). Östblekinges urbergsslätt. Torhamn/Jämjö till Bröms/Smålandsgränsen Landskapszonen har likheter med resten av Blekinge, men skiljer sig framför allt genom den något flackare topografin och avsaknaden av större sprickdalar. Med undantag för de kustnära delarna är landskapet till stor del skogklätt.

9 9 (54) Fig. 2. Karta med områdesindelning (från Björnsson 1946). 1.3 Landskapets karaktärsdrag Vägverket (Antonsson, 2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut Nättrabyåns avrinningsområde berörs av 4 sådana regioner. Skärgården, region 18 Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området ligger i sin helhet under högsta kustlinjen. Regionen består framförallt av skärgårdsöarna, men även av en smal remsa kust. Öarna är jordfattiga och bergiga. Flera är öppna, gräsbeväxta och saknar skog. Öarnas topografi är flack, flera ligger under 5 m.ö.h. De större öarna kan nås med bil. Näringarna såsom aktiva jordbruk saknas i princip idag. Istället har fritidsbebyggelsen brett ut sig med ett omfattande båtliv. Kring Karlskrona gör sig flottans betydelse sig påmind genom många historiska byggnadsverk. (Antonsson, 2006) Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina Eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse. Flera stora samhällen och städer (bl.a.

10 10 (54) Ronneby, Karlskrona, Karlshamn) är lokaliserade till denna region och ligger många gånger i skärningspunkten mellan å och kust. (Antonsson, 2006) Östra höglandet (Glasriket), region 12 Läget för dagens agrara bebyggelse etablerades framförallt under medeltiden. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Området är kulligt och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Bebyggelsen ligger som på andra delar av höglandet oftast lokaliserad till större eller mindre moränkullar. Rester efter mindre sätesgårdar finns i området med anor i 1600-tal. På samma sätt som i Södermanland och Skåne, fast i miniatyr, är landskapet kring de mindre sätesgårdarna planlagt jämfört med bondgårdarna med siktlinjer, rationaliserade åkrar, alléer o.s.v. Några typiska ortnamnsformer som innehåller efterleden skruv (samband med medeltida järnhantering) eller måla (betyder avmätt jordområde, medeltida ursprung) finns in denna del av Sverige. Bygden är känd för sin glasindustri och turismsatsningen kopplad till denna. Norr om gränstrakterna till Blekinge län ligger ett område kring sjöarna Åsnen och Mien med äppelodlingar, s.k. ängsfruktodlingar, anlagda under 1800-talet (Antonsson, 2006). Drumlinlandskapet, region 11 En centralbygd som ligger ovanför högsta kustlinjen. Landskapet är starkt kuperat genom de många moränavlagringarna, såsom drumliner och åsar. Regionen genomskärs av några större vattendrag såsom Nissan, Ätran, Lagan och är även rik på både stora och små sjöar, där de exempel på de senare är Möckeln, Bolmen, Åsnen, Helgasjön och Örken. Bebyggelsen är liten, ofta ensamliggande eller i mindre grupper och ligger vanligen lokaliserad till krönet på dessa moränavlagringar. Där ligger också åkermarken. Åkrarna är ofta små, och terränganpassade och kantas vanligen av stenmurar och odlingsrösen. På åkermarken odlas till övervägande del vall och fodersäd. Nedanför åkermarken ligger sjöar och bäckar och betesmarker. I betesmarkerna växer buskar och ädellövträd. De är öppnare nära åkrarna och sluter sig ju längre bort från dessa man kommer. Bortom betesmarkerna tar skogen vid. Ofta är det en blandning mellan ädellövskog och barrskog. Barrskogen dominerar dock, inte minst på grund av planteringar. Inom hela region är jordbruken i huvudsak inriktade på boskap. I regionens centrala delar, kring de stora sjöarna, finns större åkerområden. Där finns också ett herrgårdspräglat landskap som på många sätt på minner om säterierna i Södermanland och Skåne, fast i en mindre skala. Inom området finns en större stad (Växjö) och ett flertal mindre samhällen fars ursprung kan härledas till exempelvis trävaruindustri (Antonsson, 2006). 1.4 Kulturlandskapet och bebyggelsen Nättrabyåns avrinningsområde 81 ligger inom tre kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (1994). Blekinge. Den agrara bebyggelsen är oftast spridd och kulturlandskapet är präglat av talets skiften. Uppodlade dalgångar åtskiljs av skogsklädda höjdryggar. Framför allt i söder finns ädellövskogar med bok och ek. Skogsbygden koloniserades först under vikingatid-tidig medeltid. Bebyggelsen expanderade kraftigt under 1800-talet, då ny odlingsmark vanns genom utdikning av kärr och mossar och stenröjning på moränjordar. Animalieproduktion

11 11 (54) dominerade och ännu finns ängar och hagmarker som hävdas på traditionsenligt sätt. Mycket av bebyggelsen har i dag försvunnit och skogen har vuxit in över hagarna (Helmfrid 1994). Mellersta och södra Småland En stor del av den norra delen av Nättrabyåns HARO ligger i Glasriket, i Kronobergs östra och Kalmars västra delar. Landskapet kan ses som typiskt för södra Sveriges skogsbygder med insprängda odlade områden, ofta dåligt arronderade. Redan under järnåldern fanns här små blästerugnar i vilka framställdes järn av sjö- och myrmalmer. Under och talen byggdes ca 60 järnbruk i Småland där lokala malmförekomster kompletterades med bergmalm från Utö i Stockholms skärgård. Järnbruken betydde möjligheter för bönderna att sälja skogsprodukter, främst träkol men också pottaska, tjära, virke och ved. Skogssvedjorna var viktiga komplement till den odlade jorden. Hemmansklyvningen under 1700-talet måste ses mot bakgrunden av de arbetstillfällen, som just exploateringen av skogarna skapade. Nya uppfinningar inom metallurgin vid 1800-talets mitt innebar möjligheter att leva vidare men på järnrikets grund växte glasriket fram från seklets mitt. Träkolet till masugnar och smedjor ersattes av ved till glasbrukens ugnar. Med bondekapital och kunskaper från mästarna på Kosta växte verksamheten fram anlades inte mindre än ca 40 bruk. Under 1800-talets sista decennier grundades också sågverk och snickeriföretag men även cellulosafabriker, pappersbruk och mekaniska verkstäder. Järnvägsbyggandet var en förutsättning för dessa etableringar. Under de senaste decennierna kan vi registrera betydande förändringar. Både den odlade arealen och antalet gårdar har minskat drastiskt. Ett flertal glasbruk har under och 1980-talen lagts ned. Medelstora företag har i det närmaste helt försvunnit eller kommit att ingå i olika koncerner. Däremot har flera studiehyttor vuxit fram. De stora företagen inom skogs- och verkstadsbranscherna har också minskat i antal. Istället har vi fått en mer mångfacetterad småindustri, inte minst inom olika tekniksektorer. Sedan mitten av 1960-talet har det uppstått en betydande turistnäring inom glasriket som under sommarmånaderna upplever en invasion av turister (Helmfrid 1994). Södra Smålands kustbygd Agrarbebyggelsen på slättbygderna på Smålandssidan av Kalmarsund äger samma vördnadsvärda ålder med rötter i järnåldern. Medan på Öland landborgarna varit bebyggelsegeografiska ledlinjer, har här de mot sydost strömmande åarna fyllt en liknande funktion. Goda lättbrukade mo- och sandjordar utgör underlaget för Möres helåkersdistrikt, Smålands viktigaste. Byarna i Möre har inte varit reglerade i samma grad som de på Öland. Inägorna var tegskiftade, men gårdsbebyggelsen har mindre ofta erhållit regelbunden radform. Orter av helt annat slag, utmärkande för Kalmarkusten, är den rad av hamnplatser med medeltida ursprung som från och med 1620 års privilegier för Kalmar stad framträder som borgerskapets lydköpingar : Bergkvara, Pataholm, Mönsterås, Påskallavik, Döderhultsvik (nu Oskarshamn), Figeholm. Hit koncentrerades den innanförboende allmogens köpenskap, och härifrån utskeppades skogsbygdernas produkter. Mönsterås uppstod vid kontakten mellan rullstensås och havsvik, där samfärdseln till lands och till sjöss kunde mötas. Dess bebyggelse började som räckor av bodar dels längs landsvägen på åsen norr om sockenkyrkan, dels nere utefter sjökanten (Helmfrid 1994).

12 12 (54) 1.5 Vattnets kulturhistoriska betydelse Nättrabyåns avrinningsområde utgör ett varierande landskap som består av ett sjö rikt, kulligt platåområde som övergår i ett starkt kuperat dallandskap och därefter ett flackare kustland som är sjöfattigt. De många fornlämningarna vittnar om att området länge bebotts av människor. Nättrabyåns avrinningsområde har ett stort antal ängslador och även flera garverier vilket påvisar vikten av boskapsskötsel i området. Flera kulturmiljöer har även vattenanknytning och visar på vattendragens betydelse för den mänskliga vistelsen i området. Det finns exempelvis broar, brunnar och källor, dammvallar, hammarområden, kemiska industrier och gott om kvarnar. Nättrabyån har länge använts som naturlig färdväg och riktning i landskapet och således varit viktig för handeln och utskeppningen vid Nättraby. Första gången Nättrabyån nämns i skrift är år 1551 då det i Kancelliets Brevböcker framgår att utlänningar fick lov att besöka Nederbyaae och Hiorthammar men inte Silleeaae. Då Trossös ägare, Vitus Andersson, avled år 1688 fördes hans stoft i en havseka uppströms Nättrabyån för att begravas vid Nättraby kyrka (Rollof 1977). Nättrabyåns dalgång är känd för sin idylliska skönhet. Genom denna trakt drogs en järnväg för bygdens kontakt med Karlskrona. Denna byggdes år enligt Kostasystemet från Nättrabyhamn i Nättrabyåns dalsänka till Alnaryd. Den 49.1 km långa järnvägen byggdes i tre etapper. År 1905 förlängdes den till Älmeboda där den slutade utan annan järnvägsförbindelse. Avsikten var att förlänga den till Ingelstad där den skulle fått förbindelse med Växjö-Tingsryd järnväg. Dessa planer realiserades dock inte. Från flera av stationerna utgick stickspår till sågverk och andra industrier. Godstrafiken blev med åren betydande och omfattade förutom jordbruksprodukter även ved, träkol samt sågat virke. Grus fraktades Karlskrona och ved till öarna Tjurkö, Sturkö, Hasslö och Aspö. Till Tjurkö fraktades även sten och granit, där straffångar lossade och omlastade stenen på ångfartyg för frakt till Tyskland. Bruket i Alnaryd fraktade spik och tråd till hela landet (Rollof 1977). Järnvägen korsade Nättrabyån tre gånger på sin väg. Under bättre sommardagar kunde vagnarna fyllas med resenärer medan en ensam personvagn under vintern hade få resenärer. Under bärsäsongen kunde likaså vagnarna fyllas då plockare skulle till Karlskrona för handel. Eftersom tåget i uppförsbackar rörde sig tämligen långsamt, sades det att man hann stiga av för att plocka bär eller krösen. Tåget kallades därför för Krösnatåget. Krösen är ett i folkmun uttryck för lingon. Då järnvägen lades ner såldes rälsen och istället byggdes länsväg 82 (Rollof 1977).

13 13 (54) 1.6 Rensning och rätning Några belägg kring flottning i Nättrabyån har inte hittats. Delar av Nättrabyån är oflottbar och om flottning har pågått har detta varit i mycket småskalig utbredning. Det är mycket troligt att kanaliseringar kan har gjorts i samband med kvarn- och sågbyggen samt för dränering och markavvattning för åkermark. Vattendraget är även morfologiskt förändrad av andra anledningar. En större var för att öka Nättrabyåns farbarhet. På 1860-talet bildades nämligen ett bolag som trafikerade Nättrabyån med ånglupar (Rollof 1977). År 1885 beviljades att upprensning av Nättrabyån samt understödjande av hamn- och brobyggnader skulle göras. Förslag till detta hade beviljats redan år År 1867 hade otillräckliga medel getts för understödjande av hamn- och brobyggnader samt upprensning av ån för att öka dess farbarhet. Det var därför angeläget att bevilja större medel för att få det fullständiga resultat som önskades. Efter åtgärderna år 1885 skulle sträckan mellan havet och Nättraby kyrka få ett djup av fyra fot under havets lägsta vattenyta efter önskemål från kapten Blix. År 1886 kom även godkännande om medel för sänkning av sjön Björkeryds sjö (Riksarkivet 1885). År 1907 beslutades att upprensning och strandskoning av Nättrabyån skulle göras för att öka dess farbarhet. Det framgår dock att åtgärdsarbetet redan tidigare hade börjat. Förslagen på nya förstärkningar utgjorde en sammanlagd längd om 950 meter. Bakgrunden till beslutet var att bl.a. att sedan järnvägen Nättraby-Alnaryd-Eringsboda anlades har även trafiken i farleden Nättrabyån ökat. De farkoster som befraktade farleden hade tilltagit i storlek vilket gjorde det angeläget att förbättra underhållet genom ökad muddring samt att skydda strandkanten mot vattnets åverkan. Strandskoningar var således nödvändiga överallt där behov var nödvändigt. Strandskoningen bestod av att tämligen grova pålar om 0,5 meter med 1 meters avstånd. Förankringspålarna var 6 till 9 meter. Förankring inåt land gjordes med bakåtvarande planklämmar. På kortare sträckor föreslogs tätpålning utan planklämmar men med behövlig förankring, vilket lämpade sig i lösare grundförhållanden. Där grövre träd förekom och som växte ner till strandlinjen föreslogs kortare längder med endast tätpålning. Någon upprensning verkar inte ha genomförts vid det här tillfället (Riksarkivet 1907). År 1937 kom nya förslag på upprensning och förbättringsåtgärder av Nättrabyån. Anledningen till ny rensning av ån var att ångsluparna som gick mellan Nättraby och Karlskrona för persontrafik betingade ett vattendjup av minst 1,2 meter vilket det inte fanns överallt. De senaste åren hade ångsluparna haft problem med framkomligheten vid lågvatten. Detta hade varit till stort obehag för trafikanterna som hade fått avbryta sina resor. Vid lågvatten hade även större lastade farkoster som ankommit till Nättraby inte heller kunnat passera farleden. Lasterna hade därför fått lastats av i mindre båtar för vidare transport till Nättraby hamn, varigenom vederbörande rederier fått vidkännas extra transportkostnader. Den senaste upprensningen hade gjorts år 1887 vilket gjorde det angeläget med en ny muddring av bottnen. Bottnens beskaffenhet vid tiden utgjordes av dels dy, lös lera, sand och sten. Hamnbassängens botten utgjordes av fast botten med sten och eventuellt berg. Vrangöpassagen utgjordes av grus, sten samt berg. Bredden på ån varierade även; hamnbassängen var mellan 13 och 18 meter, farleden i övrigt 7,5 meter utom vid Vrångöpassagen där den var minst 6 meter och i

14 14 (54) utloppet 12 meter. Strandskoningen som fanns längs farledens stränden var i synnerligen bristfälligt skick varför det ansågs motiverat att snarast åtgärda detta för att skydda det vackra och säregna trädbeståndet längs farledens stränder (Riksarkivet 1937). Eftersom Nättrabyån var allmän farled ville denna avskaffas av kommunen år Farleden var nämligen en större utgift än inkomstkälla. Beslut fattades, vilket även medförde att hans K. Maj:t friades från skyldigheten att hålla farleden segelbar. Den reguljära båttrafiken fortgick utan någon förändring. År 1972 muddrades återigen Nättrabyån, då även stränderna rensades upp och kanterna pålades och skoddes. Samma år byggdes det likaså sex nya bryggor längs ån (Rollof 1977). På 1850-talet grävde 15 bönder olagligt ett dike mellan Stora Alljungen och Skäravattnet, som ligger ett par hundra meter väster om Alljungen. I samband med det här sänktes Alljungen flera meter. Bönderna ålades att snabbt fylla igen diket, vilket återförde vattennivån i de båda sjöarna. Stora Alljungen sänktes dock återigen år 1890 med 3,6 meter. Sjön hade sedermera en yta av 166,5 hektar och ett största djup av 22,9 meter. På sjön Alljungen flottades vid den här tiden timmer, varvid flottarna bogserades med eka. Flottning av timmer förekom även i ett dike från Holmsjötrakten. 1.7 Vattenförvaltning och biotopvård Kartbilaga 3 Ekologisk status Kartbilaga 5 Miljöproblem kontinuitet Områdesbeskrivning Nättrabyåns avrinningsområde ligger till största delen inom Blekinge län, men den norra delen går in i Kronobergs respektive Kalmar län. Vattensystemet omfattar ett stort antal sjöar. I den övre delen dominerar humösa sjöar medan sjöarna i den nedre delen har en gul-gulgrön vattenfärg. Buffringsförmågan i sjöarna närmare kusten är sämre än i sjöarna längre norrut. Den första kalkningen inom åtgärdsområdet skedde 1976 och 1984 började man kalka i större skala. Åtgärdsområdet är beroende av kalkning i uppströms liggande områden i Kronobergsoch Kalmar län. I vattensystemet finns nio fiskevårdsområden, Nättrabyåns, Hörnens, St. Alljungens, Åsjöns m.fl. sjöars, Skepens (delvis Kalmar län), Nätterhövdens (delvis Kalmar län), Älmeboda-Eringsboda (delvis Kalmar län) Ältens och Sidlångens fiskevårdsområde (delvis Kalmar län) (Länsstyrelsen Blekinge 2007). Nättrabyåns avrinningsområde berörs inte av Länsstyrelsen i Kronobergs läns BÅ-plan Natur- och nyttjandevärden Inom vattensystemet finns ett flertal skyddsvärda arter bl.a. flodpärlmussla, flodkräfta, stationär och havsvandrande öring samt bäcknejonöga och sik. Inom området finns även fiskberoende fåglar såsom fiskgjuse och storlom. Längs ån ses dessutom regelbundet häckande strömstare och forsärla. Havsöringen kan i dag vandra hela vägen upp till dammen i Alnaryd via de fiskvägar som byggts under senare år. Yngeltätheterna är bitvis mycket goda. I ån nedströms Tvings kraftverk visar de provfiskade lokalerna på god föryngring av öring. Åfåran upp till och med St. Åsjön utgör riksintresse för biologisk mångfald. Nedre delen av ån är av riksintresse för naturvården (Länsstyrelsen Blekinge 2007).

15 15 (54) I avrinningsområdet finns två ytvattentäkter och vattenkraft utvinns i Nättrabyån. I området finns ett Natura2000 område, Alnaryd, med en total yta på 3,6 ha varav 0,8 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. Inom avrinningsområdet bedöms två sjöar som regionalt värdefulla, Nätterhövden och Sidlången, och en sjö som regionalt särskilt värdefull, Skärsjön-Tving. Ett vattendrag bedöms som nationellt värdefullt, Lillån Alnaryd. Ett vattendrag, Nättrabyån (S Gäddegöl-Fundersmåla) och ett vattendragssystem, Nättrabyån-Björkerydssjön, bedöms som regionalt särskilt värdefulla samt ett vattendrag, Långasjöbäcken-Alnaryd, bedöms som regionalt värdefullt. (Dokab & Östensson, 2007) Påverkan och åtgärdsbehov Vid högvattenföring 1972 hade huvudfåran ph under 6 ned till ca 5km från mynningen i havet, alkaliniteten var under 0.1 mekv/l. Ett stort antal av sjöarna i systemet hade under 70- talet svag alkalinitet. Utifrån de bottenfaunaundersökningar som utförts sedan 1994 inom målområdet för vattendrag, bedöms de undersökta lokalerna som ej eller obetydligt påverkade av försurning. Det enda undantaget är biflödet Långasjöbäcken, där bottenfaunan visade på betydande försurningspåverkan under åren 2001 och Gäddor från ett flertal sjöar har konstaterats innehålla mer än 1 mg kvicksilver/kg fiskkött. Flodpärlmussla finns i de nedre delarna av ån. I åns övre delar är kunskapen om eventuella stormusslor dålig. Under 2005/2006 byggdes en fiskväg förbi dammen i Tving. Det återstår ytterligare 6 vandringshinder i huvudfåran inom Blekinge län. Nättrabyåns fiskevårdsområdesförening har noterat att mängden öring i ån verkar minska från år till år. Stora delar av ån är flottningsrensad och uträtad, vilket har innebär att flera av öringens naturliga habitat har förändrats, vilket med största sannolikhet har påverkat beståndet negativt. Åtgärdsprogrammet för Nättrabyåns avrinningsområde är i sin nuvarande form ett arbetsmaterial som togs fram i samband med förvaltningsplanen för södra Östersjöns vattendistrikt Åtgärdsprogrammet omfattar sju miljöproblem. Vattenkategorierna sjöar och vattendrag kan ha problem med försurning, övergödning, miljögifter, främmande arter, vattenuttag eller fysiska förändringar. För en närmare presentation hänvisas till programmet. I Nättrabyån finns problem med miljögifter, försurning, fysiska förändringar och övergödning. Det finns 17 vattenförekomster av vilka sex är sjöar, tio vattendrag och ett grundvatten (Länsstyrelsen Blekinge 2007). Problemet med försurning åtgärdas genom att flera vattenförekomster kalkas. Om kalkningsåtgärderna fortsätter kan god status förväntas uppnås men för att långsiktigt lösa problemet med försurning krävs minskade utsläpp av försurande ämnen och ett icke försurande skogsbruk (VISS 2014). Stora delar av Nättrabyåns avrinningsområde har problem med övergödning. I källområdena och de mellersta delarna är den antropogena belastningen låg medan övriga delar har hög eller mycket hög belastning. Parametern för näringsämnen i området visar hög till god status, men det behövs minskningar av bl.a. fosfor för att utesluta risk för att god resp. hög status inte kan behållas. Även kustområdena har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten och i havet behövs en reduktion av kväve och fosfor från både landbaserade källor och utsjön. Detta innebär att åtgärder kan behövas i syfte att minska problemen i kustvattnen även i de områden i vilka inlandsvattnet inte har övergödningsproblem. Exempel på åtgärder är effektivare rening för avloppsreningsverk,

16 16 (54) anslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA, anlägga skyddszoner och våtmarker (VISS 2014) Ekologisk status Kartbilaga 3 Vattenförvaltning, Ekologisk status Egen kommentar: År 2013 uppdaterades bedömningarna men statusklassningarna är ännu inte beslutade och därför kan det ske förändringar i klassningen. Kartbilaga 3 visar bedömningen av ekologisk status. Nedan berörs de vattendrag som har sämre status än god. Fysiska förändringar är ett miljöproblem i fler vattenförekomster än vad kartan visar. Beskrivningarna nedan speglar bakomliggande orsaker till statusklassningarna. Lillån Den sammanvägda ekologiska statusen för Lillån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd). Nättrabyån: Stora Skälen till Kvillebäcken Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet). Nättrabyån: Östersjön till Lillån Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till otillfredsställande på grund av status för fisk och måttlig status för bottenfauna (ingen konstaterad reproduktion av flodpärlmussla). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd). Nättrabyån Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till otillfredsställande på grund av status för fisk och försurning (måttlig). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet). Stora Alljungen Den sammanvägda ekologiska statusen för Stora Alljungen bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts. Kvillebäcken: Bäck från Flaken till Nätterhövden Den sammanvägda ekologiska statusen för Kvillebäcken bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet) Bäck från Stora Skälen Den sammanvägda ekologiska statusen för Nättrabyån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd).

17 17 (54) Sidlången Den sammanvägda ekologiska statusen för Sidlången bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts. Nätterhövden Den sammanvägda ekologiska statusen för Nätterhövden bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts Målsättning Målsättningen är uppnå god ekologisk status vilket bl.a. innebär att ett antal vandringshinder måste åtgärdas. Exempelvis vid Marielunds kvarn har markägaren tillsammans med fiskevårdsområdet inlett processen att riva ut dammvallen Genomförda åtgärder Enligt Nättrabyåns fiskevårdsområdesförening har man de senaste 18 åren satt ut havsöringsyngel och rom för att förstärka det naturliga beståndet. Även lax utplanterades tidigare, dock utan hållbart resultat. Man har även planterat ut signalkräfta. Biotopvård på sträckan Nättraby till Tving har pågått under en längre tid i Nättrabyåns fiskevårdsområdes regi. Fisktrappor har byggts i Nättraby vid E22 och Marielund. Biotopkartering , Fiskväg vid Tving 2005 och Musselinventering Planerade åtgärder Biotopvård Tving Alnaryd. Återställa en del av den gamla åfåran nedströms Alnaryd där fåran finns kvar som en sänka i jordbrukslandskapet. Förbättra fiskväg förbi Marielunds kvarn (Länsstyrelsen Blekinge 2007) Uppföljning och tillsyn Länsstyrelsen genomför regelbundet vattenprovtagningar i sjöarna inom åtgärdsområdet. Elfisken bedrivs återkommande inom ramen för kalkeffektuppföljningen. Nättrabyåns fiskevårdsområdesförening bedriver fisktillsyn i ån och har även fått fiskevårdsbidrag för att bedriva tillsyn i området. Enligt fiskevårdsområdet förekommer det tidvis ett intensivt nätfiske i och utanför fredningsområdet vid mynningen i havet. Länsstyrelsen utarbetar nu en fiskevårdsplan för kusten. I samband med denna plan kommer man att ta upp frågan om fredningsområden samt möjligheterna och behovet av att utöka dessa Pågående övervakning Effekter av kalkning av försurande områden samt opåverkade områden övervakas. I området utförs övervakning inom ett kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program (regi: länsstyrelsen). Inom avrinningsområdet finns även övervakning av en IKEUsjö (extensiv, regi: NV) och en regional referenssjö (regi: lst K) (Dokab & Östensson, 2007). År 2014 övervakas även stormusslor inom den regionala miljöövervakningen. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. (Dokab & Östensson, 2007).

18 18 (54) Miljöproblem hot och möjligheter Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. (Dokab & Östensson, 2007). Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående pågående humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkning. (Dokab & Östensson, 2007). Större delen av ån är rensad och rätad. Åkermarken i avrinningsområdet ligger huvudsakligen inom Karlskrona kommun. I kommunen är 31 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen (Dokab & Östensson, 2007). Förändringsbehov med anledning av den nya vattenförvaltningen i Nättrabyåns avrinningsområde finns totalt 11 vattendrag och 6 sjöar som är vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU. Övervakning av biologiska såväl som kemiska/fysikaliska kvalitetsfaktorer saknas helt i en av dessa vattenförekomster. Övervakning av biologiska kvalitetsfaktorer saknas utmed en 5 km vf, i en mkt kort vattenförekomst (<1 km) före sammanflöde samt i en sjö (Kvesen) som är en vattenförekomst (Dokab & Östensson, 2007). Inom övervakning av hydromorfologi finns behov av vattenföringsmätningar för att övervaka kontinuitet. I vattendraget saknas helt mätningar av tillförseln av näringsämnen till havet. Av de prioriterade ämnena övervakas kadmium och bly inom avrinningsområdet. Det finns inga betydande utsläpp av förorenande ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt övervakas inte (Dokab & Östensson, 2007). Nättrabyåns avrinningsområde har problem med brunifiering, vilket kan leda till förändringar i ekosystem samt att vattnet försämras som råvara för produktion och dricksvattenförsörjning. Som försiktighetsåtgärd behövs bl.a. ökad hänsyn i skogs- och jordbruk samt att återskapa strukturer och funktioner som har förstörts av mänskliga aktiviteter. Foto Jakob Marktorp.

19 19 (54) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Befintliga kunskapsunderlag Listan nedan visar kunskapsunderlagen som är länsspecifika och berör Nättrabyåns avrinningsområde och som använts i översikten. Ej länsspecifika underlag, exempelvis riksintressen, fornminnesregistret och ängs- och betesmarksinventeringen, redovisas ej i listan. Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län (1983) och Kronobergs län (1981). (regionalt kulturmiljöprogram med ett urval av miljöer saknas för Kalmar län). Kommunala kulturminnesvårdsprogram med urval av kulturmiljöer: Saknas helt i Blekinge län. I Kalmar och Kronobergs län finns kommunala kulturmiljöprogram eller motsvarande i vissa av kommunerna. I HARO finns kommunalt kulturmiljöprogram i Emmaboda kommun. Industrivarvsdatabas (Kalmar län): Länsomfattande databas, sammanställd av Kalmar läns museum 2001, finns tillgängligt som digitalt skikt med attributdata. Är byråmässigt gjord d.v.s bygger inte på fältinventeringar utan på tips. Ängsladeinventering (Kalmar län): genomfördes vid 1990-talets mitt, ladorna är digitaliserade. Lador, register/inventering (Kronobergs län): byråmässig inventering där lador digitaliserats utifrån historiska kartor, en del har även besökts i fält. Värna vägar: inventering av värdefulla vägar/vägmiljöer i Kalmar län, gjordes i slutet av 1990-talet. Kulturlämningar: digitala skikt, ej antikvariskt granskade forn- /kulturlämningar, arbetsmaterial Länsstyrelsen Kalmar län. Broinventering: Inventering av kulturhistoriskt värdefulla broar är gjorda i samtliga län men inte digitalt. Regional plan för kulturhistoriskt värdefulla broar är gjorda i länen. I Blekinge finns en utpekad bro i avrinningsområdet. Biotopkartering: Inom Kronoberg och Kalmar är inga sträckor inventerade. I Blekinge är enligt metod för biotopkartering. Dammregistret: Finns som GIS-skikt i samtliga län. Dikningsföretag: digitalt skikt på Länsstyrelsen Kalmar, ej komplett. Länsstyrelsen Kronobergs län har ett digitalt skikt med markavvattningsföretag samt ett för vattenförrättningar. Blekinge har likaså digitaliserat dikningsföretag. Kommunala industriarvsrapporter Kalmar län. Lamke lotta Emmaboda kommuns industriarv. Kalmar läns museum. Bevarandeplan för odlingslandskapet. Finns som GIS-skikt i Kalmar, Kronoberg och Blekinge län. I Kronobergs län har det genomförts kulturhistoriska inventeringar av kvarnar och sågar, herrgårdar, glasbruk, gjuterier, möbelindustri och flottningslämningar.

20 20 (54) I Blekinge län har det genomförts kulturhistorisk inventering av flottningslämningar (digitalt) och handpappersbruk (ej digitalt). Flera av de kunskaps-/planeringsunderlag som använts är kortfattat beskrivna i bilaga Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nättrabyån pekas inte ut som något natur- och kulturvattendrag enligt Vattendragsutredningen (SOU 1996:155) Omtankar om vattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Se kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Kulturmiljövård Ingen vattenförekomst inom avrinningsområdet har pekats ut som värdefullt enligt Riksantikvarieämbetet. Naturvård Lillån och Alnaryds ån (K 2423) har pekats ut som värdefulla vatten enligt naturvårdsverket med motiveringen: Näringsfattigt, till stor del hydrologiskt intakt vattendrag med stor biologisk mångfald och förekomst av rödlistade arter. I anslutning till ån har bl.a. påträffats flera kalkkrävande svamparter, exempelvis den rödlistade violgubben. Flera nyckelbiotoper ligger likaså i anslutning till vattendraget. Fiskevården Två områden i Nättrabyåns avrinningsområde har pekats ut som värdefulla enligt Fiskeriverket. Den södra delen av huvudfåran (K_FiV_13) hyser hotade arter såsom flodkräfta och flodpärlmussla samt havsvandrande öring. I nordväst, omkring Yasjön, Djupasjön och Östersjön (G_FiV_31), finns den hotade arten flodpärlmussla Riksintressen för kulturmiljövården Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Johannishus m.m [K 11] (Hjortsberga socken) Motivering: Slottslandskap med stordriftsprägel, förknippat med 1600-talets försvenskningsprocess och med välbevarade och omfattande fornlämningsmiljöer samt kyrkomiljö. (Bymiljö). Uttryck för riksintresset: Åssträckning med gammal väg och bronsåldersrösen i söder, samt flera järnåldersgravfält, varav ett mycket stort i anslutning till kyrkan. I söder det märkliga runmonumentet "Björketorpsstenen". Johannishus slott med välbevarad huvudbyggnad i rokokostil från 1700-talets mitt. Västra Vångs oskiftade bybebyggelse med tillhörande torp, kyrkomiljön vid Hjortsberga - den traditionella platsen för Blekinge landsting - med tidigmedeltida kyrka (Riksantikvarieämbetet 2013).

21 21 (54) Kulturreservat Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Inget kulturreservat ligger inom avrinningsområdet Byggnadsminnen och kyrkor Kartbilaga 7 Kulturmiljö. Kulturmiljöprogram, fornlämningar (FMIS), byggnadsminnen och kyrkliga byggnader. Det finns inga byggnadsminnen inom avrinningsområdet. Det ligger tre kyrkor inom Nättrabyåns avrinningsområde. Nättraby kyrka, Karlskrona kommun (Nättraby socken) Kyrkan i Nättraby anges ofta som länets äldsta. Det är en 1100-talskyrka. Den har ett idylliskt läge vid Nättrabyåns strand och omges av stora och vackra träd. Arkeologiska undersökningar på 1960-talet har visat att kyrkan utöver sin nuvarande plan även haft ett tornhus i väster. På kyrkogården vilar ett stort antal personer med anknytning till Blekingsk kulturhistoria. De många gravkapell som tidigare prydde kyrkogården är numera nerrivna (det sista så sent som 1975). En hög minnessten nära kyrkan är rest över Trossöbonden Vittus Andersson och hans hustru. Vid Nättrabyåns strand står numera den gamla stigluckans porthus av ek från slutet av 1600-talet. Det hade tidigare sin plats vid kyrkogårdsmuren i öster. En tjärad klockstapel med spåntak har sin plats på höjden väster om kyrkan (Länsstyrelsen i Blekinge 1983). Tvings kyrka, Karlskrona kommun (Tving socken) En medeltida kyrka finns i äldre tid, troligen på samma plats som den nuvarande. Om den gamla kyrkan vet man i övrigt ingenting annat än att den på grund av förfall revs år Den nya kyrkan uppfördes därefter på åsen efter ritningar av C.Ståhl (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Eringsboda kyrka, Ronneby kommun (Eringsboda socken) Kyrkan är byggd av liggande timmer med panel. De vitmålade fasaderna är indelade i pilastrar. Klockstapeln av trä och rödfärgad, fick sitt nuvarande utseende år Mittemot kyrkan ligger den gamla skolan. Numera har dess funktion ändrats och kommunen driver där en vävindustri. Tillsammans bildar objekten en enhetlig miljö av ålderdomlig karaktär (Länsstyrelsen Blekinge 1983) Riksintressen för naturvården Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Sex riksintressen för naturvården enligt naturvårdsverket ligger inom Nättrabyåns avrinningsområde. Ett ligger i Kalmar län (Strängsmåla) och resten i Blekinge län. Johannishusåsarna Grindstugan [NK14] I huvudsak ekdominerade hagmarker som innehåller ett stort antal rödlistade arter av bl.a. vedinsekter, lavar och svampar. Åsarna utgör också värdefulla geologiska dokument av stort pedagogiskt och vetenskapligt intresse.

22 22 (54) Skärva Danmarksfjärden Nättraby [NK18] Området uppvisar ett representativt herrgårdslandskap med ekhagar, blandlövhagar och betade havsstrandängar, samt ädellövskogar. Delar av skogen har naturskogskaraktär. Danmarksfjärden är en av de viktigaste rast- och övervintringslokalerna för sjöfågel. Vidare ingår Nättrabyån och Sillertorpsån som båda har stora ekologiska värden genom bl.a. förekomst av öring och flodpärlmussla. I området ingår också den näringsrika Björkerydssjön. Måstadtorp [NK32] En välbevarad torpmiljö med tillhörande slåtter- och naturbetesmarker. Saleboda-avlagringen [NK19] Området, som även omfattar Antamåla rör i Kalmar län, är en isälvsavlagring av stort geovetenskapligt värde. Listersjön Sännen [NK13] Ett mångformigt och artrikt skogs-, sjö- och myrområde. Det innehåller bl a en betydande andel naturskog (både barrskog och ädellövskog) samt det för länet stora våtmarkskomplexet Storemosse. Strängsmåla [NRO08119] Representativt, välbevarat och välhävdat odlingslandskap med flera olika naturbetesmarker. Rik lund- och hävdgynnad flora med inslag av västliga arter Natura 2000 Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval Natura 2000-områden enligt Fågeldirektivet (SPA) och Habitatdirektivet (SCI) finns 14 områden. Samtliga ligger i Blekinge län. Vantakalleberget-Gröngölsmåla (SE ) Område som är av både gemenskapsintresse enligt habitatdirektivet och skyddsområde enligt fågeldirektivet (samma avgränsning och objektkod). Barrskog i anslutning till oligotrof sjö (Länsstyrelsen Blekinge 1992). Staggelid (SE ) Staggelid inom Natura 2000, utgörs av kuperade björkdominerade backar med inslag av ek. I buskskiktet syns bl a en och nypon. Andra träd och buskar finns represeneterade men i mindre omfattning, t ex bok, rönn, gran hagtorn och slån. Häradskartan från början av 1900-talet visar på att områet har lång kontinuitet som betesmark, men här finns spår av äldre odlingar, terrassåkrar omgivna av stenmurar. Idag förekommer knappt någon gran, men historiskt ses en inblandningen av barrträd västerifrån. Hagen sluttar åt väst och i de lägre delarna finns en källa som alltid har vatten. Fältskiktet är rikt och inte minst förekomsten av kattfot har ökat genom en av markägaren genomtänkt skötsel. Förutom kattfot växer även andra hävdgynnade arter i hagen bl a bockrot, hirsstarr, jungfrulin, nattviol, smultron, solvända, stor blåklocka, svinrot och vårbrodd. Områdets sydvästra del utgörs av en gammal mossodling vars värde på

23 23 (54) sikt ökar genom naturlig utmagring. Hagenär välhävdad med ett 30-tal får samt hästar (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Alnaryd Västra (SE ) Alnaryd Västra är beläget i Nättrabyåns dalgång, i övergångszonen mellan dalbygden och skogsbygden. Ådalen karaktäriseras här av ett antal höga och getryggsformade åsar där bl.a Alnarydsåsen, vilken når en nivå av 60 meter (dvs strax under högsta kustlinjen), har ett mycket högt geologiskt värde. Nättrabyåns slingrande lopp tillsammans med de geologiska formationerna och dalgångens många gånger branta och blockrika sluttningar ger en mycket intresseväckande och värdefull landskapsbild. Natura 2000-området Alnaryd Västra utgörs av en avenbokdominerad ädellövskog i en rikblockig, kraftig ostsluttning. Trädskiktet innehåller avenbok i olika åldrar samt enstaka spridda gamla bokar och ekar. I områdets södra del är naturvärdena i första hand knutna till det stora flertalet äldre, senvuxna ekar som växer på ett markant höjdparti. Förekomsten av döda träd och högstubbar, samt senvuxna träd är mycket stor. Vid nyckelbiotopsinventeringen noterades sex stycken rödlistade arter och ett stort antal för övrigt skyddsvärda arter, främst bland kryptogamer, kärlväxter och svampar. Sannolikt förekommer grönsten i berggrunden, vilket medför positiva effekter på marktillståndet. I sydväst gränsar området mot Långasjöbäcken som är en okanaliserad, naturlig bäck med många mindre forssträckor (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Alnaryd Östra (SE ) Natura 2000-området Alnaryd Östra är beläget i Nättrabyåns dalgång, i övergångszonen mellan dalbygden och skogsbygden. Ådalen karakteriseras här av ett antal höga och getryggsformade åsar där bl.a Alnarydsåsen, vilken når en nivå av 60 meter (dvs strax under högsta kustlinjen), har ett mycket högt geologiskt värde. Nättrabyåns slingrande lopp tillsammans med de geologiska formationerna och dalgångens många gånger branta och blockrika sluttningar ger en mycket intresseväckande och värdefull landskapsbild. Området Alnaryd Östra utgörs av ädellövskog i blockrika, kraftiga sluttningar kring ett större höjdparti, dels i västlig sluttning ner mot Nättrabyån, dels i nordlig och i östlig sluttning ner mot en liten naturlig skogsbäck och en källa med omgivande översilningsmark. Framförallt den östra sluttningen innehåller många olika strukturer såsom överhäng, mossbevuxna stenblock och skrymslen. Luftfuktigheten i anslutning till den mindre bäcken och översilningsmarken är hög och jämn. Här finns en rik förekomst av hänglavar och ormbunkar, samt en värdefull kryptogamflora. Ädellövskogen är bok- ek- och avenbokdominerad och den har en god åldersfördelning med inslag av gamla träd, ett stort innehåll av senvuxna träd och död ved i olika former och dimensioner. Vid nyckelbiotopsinventeringen noterades sex stycken rödlistade arter och ett flertal i övrigt värdefulla arter främst bland kryptogamer, kärlväxter och svampar (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Broddamåla (SE ) Hagmarken ligger längs vägen mellan Eringsboda och Tingsryd i norra Ronneby kommun. Hagen betas med häst och domineras i det tämligen täta trädskiktet av björk och ek. Enbuskar växer ståtligt och rikligt i större delen av området, där även buskar av hassel, slån och ros återfinns. En äldre åkermark, som idag betas ingår i Natura 2000-området och i södra delarna nyttjades marken tidigare för slåtter, men betas även den idag. Enligt äldre kartor var hagen betydligt öppnare tidigare. Floran är rik både vad gäller antal arter men även utbredning. Här återfinns arter som stenmåra, blåtåtel, gulmåra, gökblomster, hirsstarr, jungfru Marie nycklar, jungfrulin, ljung, liten blåklocka, kattfot, slåttergubbe och stagg. Under mykologiveckan 2003

24 24 (54) återfanns i området ett 60-tal svamparter, dock ingen rödlistad (Länsstyrelsen Blekinge 2006). Totasjö (SE ) Natura 2000-området Totasjö är ett varierat område, präglat av sjön och åsbildningarna. I öster och söder utgörs området av tämligen stora beteshagar med ett trädskikt som domineras av vidkronig ek i öster och björk i söder. Sydost om sjön breder betade sjömader ut sig och närmast gården slåtterhävdas sedan 2004 åter en ängsmark. Floran är rik i såväl ängen som beteshagarna med arter som backtimjan, stortimjan, gullviva, jungfrulin, prästkrage, slåttergubbe, solvända, sommarfibbla, stagg, Jungfru Marie nycklar och nattviol. Den östra beteshagen hyser dessutom en av Blekinges fem populationer av den sällsynta och hotade trumgräshoppan. Området betas av nötkreatur. Stora Lönnemåla (SE ) Slåtterängarna i Stora lönnemåla är vackra marker i ett ålderdomligt mosaiklandskap med åker, hage och äng. Två mindre ängar slås idag med lie och här finns ett 10-tal gamla hamlade askar i norra ängen, som är tämligen stenig. Träden hamlas regelbundet. Trädskiktet domineras av ask, men även bok, björk och ek förekommer. Floran är rik med bl a svinrot som blommar på våren. Här växer även arter som gullviva, gulmåra, nattviol, prästkrage, slåttergubbe, blodrot, gökärt, stor blåklocka och ängsvädd. Fältgentinana har setts i ängen fram till 1986 (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Marielund (SE ) Området utgörs av ädellövskog växande längs med en långsträckt och på sidorna delvis blockig bergsrygg varifrån man har vidsträckt utsikt över landskapet. Bergsryggen sträcker sig i nordsydlig riktning. Hela Natura 2000-området är nyckelbiotop och det finns flera nyckelbiotoper med ädellöv i närområdet. Inplanterad ädelgran förekommer. Enligt äldre kartor förekom ingen gran i området i början av 1900-talet, endast enstaka tall i de höglänta delarna. Grova träd av ek och bok återfinns framförallt i områdets norra del, där de rödlistade skalbaggarna läderbagge (Osmoderma eremita) och ekoxe (Lucanus cervus) trivs. Hål- och boträd förekommer. På toppen av åsen växer ek-tallskog med inslag av gammal tall och enstaka lågor. Större delen av åsens sidor täcks av bokskog, i de blockiga och småbranta delarna dominerar avenbok med inslag av ek. Åsen har sannolikt använts för utmarksbete sedan åtminstone 1700-talet. Då var andelen åkermark på gården liten och större delen av arealen utgjordes av ängsmark och utmarksbete (Länsstyrelsen Blekinge 2006). Skallakultsåsen (SE ) Skallahultsåsen är ett mindre skogsområde angränsande till vägen mellan Nättraby och Björkeryd i närheten av Nättrabyån i södra Karlskrona kommun. Vägen avgränsar i öster, ett avverkningsområde (planterat med gran) åt väst, åker i norr och söderut produktionsskog av bok. Tre nyckelbiotoper ingår i området. Området utgörs av granitbranter med inslag av flera trädslag av ädellöv såsom lind, lönn, ek och bok. Områdets norra delar är delvis källpåverkat av en naturlig skogsbäck omgiven av bl.a. ask och alm. Någon ask bär tydliga spår av tidigare hamling. Ett tiotal riktigt grova mulmträd av ek återfinns i områdets sydvästra del. I en mindre del av områdets bokskog är marken sluttande och översilad. Här växer några halvdöda jättegranar till glädje för hackspettar. Stora delar av Skallahultsåsen utgörs av näringsfattig bokskog utan fältskikt. I de delar där fältskikt förekommer växer bl.a. buskstjärnblomma, bäckbräsma, skogsbräsma, skärmstarr,

25 25 (54) tandrot, blåsippa och vitsippa. Flera signalarter har vid nyckelbiotopsinventering hittats i området, varav ett 10-tal arter av mossa och ca 17 arter av lavar. Bland de rödlistade arterna (ett 10-tal) finns bl.a. Pyrenula nitida (bokvårtlav), Pyrenula nitidiella (askvårtlav), Bacidia rosella (rosa lundlav), Opegrapha vermicellifera (stiftklotterlav), Sphinctrina turbinata (kortskaftad parasitspik) och Gyalecta flotowii (blek kraterlav). Flera lågor finns framförallt i områdets centrala delar, många av dessa fallna vid stormarna hösten 2002 och januari Stort värde för den biologiska mångfalden har de senvuxna lönnarna i branten och de gamla grova träden av ek och bok och inte minst den döda ved som förekommer i området (Länsstyrelsen Blekinge 2006). Johannishus åsar (SE ) Johannishus åsar utgörs av ett system av rullstensåsar, som bildades när den senaste inlandsisen smälte för cirka år sedan. De ringlar idag fram över en sträcka på 6-7 km i det omgivande bördiga odlingslandskapet. De hävdade åsarna och de naturvärden som är knutna till dem, framför allt till de gamla ekarna, har bevarats tack vare att de sedan slutet av 1600-talet hört till Johannishus gods. På åsen finns ett av södra Sveriges rikaste och mest varierade fornlämningsområden, där det i anslutning till åsen finns omkring 350 registrerade fornlämningar. Inom Natura 2000-området finns bl a nio gravfält och ett stort antal domarringar, stensättningar och skeppssättningar registrerade. Natura 2000-området består av 22 delområden, varav många utgörs av torra betade trädklädda åsar med mycket gamla och grova ekar. Några ekar är troligen över 500 år gamla. Knutna till framför allt dessa gamla ekar, men även till andra gamla eller grova ädellövträd är en lång rad sällsynta vedinsekter, lavar, svampar och andra organismer. Av rödlistade vedinsekter kan nämnas läderbagge (Osmoderma eremita), ekoxe (Lucanus cervus), mattmjölbagge (Tenebrio opacus), smalknäppare (Procraerus tibialis), kardinalfärgad rödrock (Ampedus cardinalis), ädelguldbagge (Gnorimus nobilis), Plectophoeus nitidus, större sågsvartbagge (Uloma culinaris), gulbent kamklobagge (Allecula morio) och tvåfläckig smalpraktbagge (Agrilus biguttatus). Av ett knappt tiotal rödlistade lavarter kan nämnas matt pricklav (Arthonia pruinata) och gammelekslav (Lecanographa amylacea). Även öppnare hagmarker finns och liksom ekhagmarkerna hyser de en rik hävdgynnad kärlväxtflora med arter som backsippa, back- och stortimjan, brudbröd, solvända, jungfrulin, slåtterfibbla, svinrot och backnejlika. Tre delområden på Kasakulle och Hjortsberga gravfält betas inte utan slås i stället av fornvården respektive naturvårdsförvaltningen på länsstyrelsen. Några mindre områden med ek-bokskog, tallskog och alsumpskog ingår också i Natura 2000-området, som i sin helhet innefattas i område av riksintresse för naturvården (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Jämsunda (SE ) Natura 2000-området i Jämsunda ligger på gränsen mot Ronneby kommun omgiven av framförallt åkermark. Ädellövskogen i Jämsunda sluttar svagt mot öst och vilar på en berggrund av granodiorit eller Tvingsgranit. I princip hela området är nyckelbiotop eller naturvärdesobjekt. I norra delen löper stenmurar längs fastighetsgränserna. Flera äldre brukningsvägar löper genom området i öst - västlig riktning. Hela området har tydlig prägel av tidigare hävd genom bete, men har idag sina naturvärden knutna till ädellövträden och floran. Den tidigare markanvändningen syns bl a i förekomsten av grova träd av både ek och lind, samt spår av hamling hos enstaka lindar. Andra trädslag som förekommer är bok, lönn, oxel samt enstaka gran och tall. Barrträd förekom överhuvudtaget i början på 1900-talet enligt

26 26 (54) gamla häradskartan. I buskskiktet ses hassel, björnbär och hagtorn. Områdets mellanparti domineras av likåldrig avenbok med inslag av ek, enstaka gran och sälg. Här behöver tiden ge området ett större inslag av äldre och grova träd samt tillgång till död ved. Lundfloran är mycket rik i stora delar av området. Här ses bl a blåsippa, buskstjärnblomma, lungört, skogsbingel, tandrot, vitsippa och vårärt. Flera signalarter av mossor växer på träden bl a fällmossa, guldlockmossa, platt fjädermossa och porellor. Träden i områdets norra delar har riklig påväxt av skägglavar (Usnea sp). Enligt uppgift finns mindre hackspett i området (Länsstyrelsen Blekinge 2006). Södra Stensjö (SE ) Natura 2000-området utgörs av tre delområden som åtskiljs av större vägar. Det norra delområdet är tämligen magert och stora delar har hedkaraktär, men också artrik hagmark och gamla åkrar ingår i betesfållan. Trädskiktet är koncentrerat till tätare partier och består främst av ek, björk och enstaka ask, medan buskskiktet huvudsakligen utgörs av en och hassel. De två sydliga delområdena är mer tuviga och steniga. De rymmer både torrare ekbevuxna moränkullar och mer eller mindre öppna ytor och svackor med fuktigare mark. Den hävdgynnade floran är rik med arter som slåttergubbe, back- och stortimjan, jungfrulin, stagg, nattviol, skallror och den rödlistade granspiran. Av kulturhistoriskt intresse är en stensättning på en moränås i södra delområdet. Hela området betas med nötkreatur (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Spetsamåla (SE ) "En doft av evigheten", skrev en tjänsteman från länsstyrelsen i sina fältanteckningar efter att ha besökt området, och det med all rätt, eftersom man nog får betrakta denna hagmark som en av de finaste i Blekinge. Historiskt är marken en mosaik av åkertegar och av floran att döma ängsmark, såväl torrängar som fuktängar. Idag betas Natura 2000-området av nötkreatur, som låter sig väl smaka av den rika och varierade gräsmarksfloran. Floran är starkt slåtterpräglad med arter som prästkrage, korskovall, nattviol, jungfru Marie nycklar, darrgräs och slåttergubbe. Andra hävdgynnade gräsmarksarter är t ex solvända, jungfrulin och den sällsynta och rödlistade granspiran. Låsbräken har noterats tidigare, men ej setts på några år. Den södra delen är tämligen öppen med en glest enbevuxen torräng, ett mindre fuktdråg och en gammal utmagrad åker, medan norra delen har lite mer träd- och buskinslag av bl a ek, bok, hassel och hagtorn. I norra delen finns även en fuktäng, som historiskt varit åker. Området betas av nötkreatur (Länsstyrelsen Blekinge 2005). Älmtamåla (SE ) Natura 2000-området Älmtamåla, som ligger i östra Blekinges skogsbygd, utgörs av en liten frisk, stenbunden och glest enbevuxen hage som betas av får. Större delen av hagen är staggrik gräsmark med glest stående enar, samt enstaka vildapel och al samt en rad lönnar längs muren i söder. Den hävdgynnade floran är rik, vid sidan av stagg, med arter som jungfrulin, hundstarr, käringtand, knägräs och ärenpris (Länsstyrelsen Blekinge 2005) Naturreservat Kartbilaga 6 Nationella intressen i urval I Nättrabyåns avrinningsområde finns 5 naturreservat. Samtliga ligger i Blekinge län.

27 27 (54) Finnamaden Naturreservatet Finnamaden består av en slåttermad och skog på Nättrabyåns östra sida i Blåningsmåla. Reservatet består av en slåttermad, en almskog med en naturlig bäck och blandskog i sluttningen ner mot Nättrabyån. Finnamaden är ett litet men artrikt område med omväxlande natur i en brant och blockig västvänd sluttning ner mot Nättrabyån. Naturreservat Finnamaden är nyligen bildat och en aktiv förvaltning har ännu inte kommit igång. Inga anordningar eller parkeringsplatser finns inom reservatet som ligger drygt 400m från närmsta väg (Länsstyrelsen Blekinge 2011). Vantakalleberget och Gröngölsmåla De båda naturreservaten Vantakalleberget och Gröngölsmåla utgör tillsammans ett stort barrskogsdominerat område i Blekinge. Skogen är av växlande ålder och har skötts enligt gammal tradition genom blädning och plockgallring. Den har härigenom behållit sin naturskogskaraktär, vilket bland annat skapat förutsättningar för en artrik fauna. Skogen utgörs på de magra hällmarkerna huvudsakligen av tall med mindre granbestånd insprängda i de fuktigare sänkorna och i den norra delen av barrblandskog. Inslaget av björk, ek och bok är ganska stort, särskilt i de lägre partierna samt vid Hallsjön och dess tillopp. Grönticka är en sällsynt trädsvamp som är knuten till bok och förekommer vid Hallsjöns södra del. Gallringar och slyröjningar som gynnar utvecklingen av äldre bok och ökar ljusinsläppet, gynnar även gröntickan. Bred gulbrämad dykare och bred paljettdykare är två fridlysta skalbaggsarter som har påträffats i Hallsjön. Bägge är utpräglade rovdjur både som larv och vuxen skalbagge (Länsstyrelsen Blekinge 1982). Blåningsmåla Naturreservatet Blåningsmåla består av ett blandlövskogsområde med inslag av grov gran. Trädskiktet domineras av asp och med ett stort inslag av ek, bok och gran. Död ved är rikligt förekommande i olika nedbrytningsstadier som högstubbar av asp och björk samt som lågor av asp, ek, vårtbjörk och glasbjörk. På träd i området finns rikligt med tickor och hänglavar. I området finns en mindre sumpskog. Marken består av blockig morän. I nordvästra delen av reservatet går gränsen i strandlinjen mot Mörksjön. Nära sjön finns en husgrund med en mindre källare. I anslutning till husgrunden finns ett mindre område med flera vällagda odlingsrösen omgivet av en stenmur som går upp till södra gränsen. På den tidigare odlade ytan växer en tät smalstammig avenbokskog. Blåningsmåla naturreservat är nyligen bildat och en aktiv förvaltning har ännu inte kommit igång. Inga anordningar eller parkeringsplatser finns inom reservatet (Länsstyrelsen Blekinge 2008). Alnaryd Åsen har en höjd av tjugo meter där en brant sluttning planar ut mot Nättrabyån, som har en fallhöjd på ca fem meter inom reservatet (Länsstyrelsen Blekinge 1981) Blekinge Arkipelag Blekinge Arkipelag är ett småbrutet, variationsrikt landskap i Östersjöns södra delar. Området har mycket höga natur- och kulturarvsvärden, med få, om ens några motsvarigheter på andra håll i världen. Områdets natur- och kulturlandskapsresurser är viktiga för många näringsverksamheter, såsom småskaligt kustnära fiske och jordbruk samt turism. Lokalbefolkningens möjligheter till åretruntboende och nyttjande av naturresurserna på ett långsiktigt hållbart sätt är en förutsättning för att det typiska blekingska skärgårds- och

28 28 (54) kustlandskapet ska finnas kvar. Området är också av stor betydelse för rekreation och friluftsliv. Sedan hösten 2006 pågår arbetet med att bilda ett biosfärområde i Blekinges skärgårds- och kustlandskap. Biosfärområden är modellområden där syftet är att naturen, den biologiska mångfalden och kulturarvet kan bevaras. Samtidigt ska social och ekonomisk utveckling med lokal förankring gynnas. Biosfärkandidatområdet drivs i samverkan mellan Karlshamn, Karlskrona och Ronneby kommuner samt Länsstyrelsen Blekinge. I området finns: Ett kustnära fiske och småskaligt jordbruk. Genuina levande hantverkstraditioner, t ex båtbyggeri. Höga landskapsvärden är strandängar, små öar och skär, havsvikar, grunda bottnar, trädbärande hagmarker, ädellövskogar osv. Ett unikt landskap ovan och under vattenytan, Kulturreservatet Ronneby Brunnspark och Världsarvet Örlogsstaden Karlskrona. (Blekinge Arkipelag) Övrig information Det finns inga s.k. RAMSAR-området inom avrinningsområdet. 2.3 Kulturmiljöprogram och inventeringar Regionalt kulturmiljöprogram Kartbilaga 7 Kulturmiljö. Kulturmiljöprogram, fornlämningar (FMIS), byggnadsminnen och kyrkliga byggnader. Inget utpekat område i Kalmar och Kronobergs läns regionala kulturmiljöprogram ligger inom Nättrabyåns avrinningsområde. I Blekinge län ligger 8 utpekade områden i det regionala kulturminnesvårdsprogrammet inom Nättrabyåns avrinningsområde. Blåningsmåla (80.1), Tvings socken Motivering: Ålderdomligt präglad by i välhävdat kulturlandskap. Beskrivning: Vid laga skiftet år 1840 bestod byn av 3 gårdar. Bebyggelsen låg samlad i anslutning till gården A. Skiftet innebar att 2 gårdar hade skyldighet till utflyttning (B och C). Några år efter laga skiftet delades gården C i två delar (Ca och Cb), varvid gården Cb hade skyldighet till utflyttning. Från denna tidpunkt och fram till idag har mycket få förändringar skett vad gäller ägogränser och bebyggelsens läge och omfattning. Åker- och ängsmarkens omfattning vid laga skiftet överensstämmer väl med dagens situation. Även ett flertal torp med tillhörande produktionsmark existerar idag. Landskapet i anslutning till bebyggelsen är öppet, välhävdat och överskådligt. Stora delar av inägomarken har nyligen röjts vilket gör att landskapet är mycket lätt överskådligt.

29 29 (54) Störningar inom området förekommer i form av fyra boningshus. Byggnaderna är delvis anpassade till lokal byggnadstradition och påverkar inte helhetsintrycket (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Guttamålad (80.2), Tvings socken Motivering: Ålderdomligt präglad bymiljö i välhävdat kulturlandskap. Beskrivning: Vid laga skiftet år 1856 utgjordes byn av 8 gårdar. Bybebyggelsen var och är koncentrerad till ett höjdstråk och åker- och ängsmarken sluttar ut från bebyggelsen. Bybebyggelsen var redan före skiftet något löst grupperad och detta medförde att huvuddelen av gårdarna vid skiftet fick rätt till kvarboende på deras gamla tomtplatser. Endast 2 gårdar (F och G) hade skyldighet att utflytta. År 1868 delades en gård (D) i två delar, varvid den ena bonden hade utflyttningsskyldighet (Db). Från denna tidpunkt och fram till idag har byn genomgått obetydliga förändringar. Detta gäller även kulturmarkens omfattning. Ett flertal torplägenheter existerar ännu idag, några som permanentbostad (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Måstadtorp (80.3), Tvings socken Motivering: Illustrativt exempel på torpens lokalisering till byns utmark. Beskrivning: Ägorna till byarna Måstad och Tving sträcker sig i långsmal form från Nättrabyåns dalgång och långt upp i skogen. Under äldre tid brukades utmarken gemensamt av bönderna i de två byarna i form av byallmänning. År 1810 genomfördes storskifte av utmarken, troligen mot bakgrund av att bönderna ville upplåta mark för torpbebyggelse. Av de 8 torp som existerade inom Måstads mark år 1918, består 6 idag. Åtminstone ett torp är permanent bebott och ett antal betesdjur håller här landskapet öppet, välhävdat och tilltalande. Längs vägen som går genom området har tillkommit 3 fritidshus samt ett permanenthus. Denna tillkommande bebyggelse stör inte i nämnvärd grad upplevelsen av landskapet. Landskapsbilden är karakteristisk för torpen och en färd längs vägen belyser väl torpens lokalisering till utmarken. Önskvärt vore om landskapet i ökad omfattning kunde hävdas genom t.ex. betning, på motsvarande sätt som sker inom fastigheten 2:7 (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Tving (80.4), Tvings socken Motivering: By på ås med väg, kyrka och bebyggelse på åsen, åker och nedanför åsen på de fuktiga markerna vid ån. Beskrivning: Tving är en radby i skogsbygden, belägen på en ås. På åskrönet löper den väg som förr utgjorde stora vägen från Karlskrona till Växjö. Utmed vägen, på åskrönet, grupperar sig kyrkan, komministergården samt ett antal gårdsanläggningar. Flera av gårdarna har mangårdsbyggnader av salsningar. Flera av gårdarna har mangårdsbyggnader av salstyp, varav några av betydande format och med traditionellt utformade ekonomibyggnader. Nedanför åsen utbreder sig de gamla sidvallsängarna i anslutning till Nättrabyån. Ängsmarken är numera omvandlad till åkerjord. Vid stranden av Nättrabyån ligger prästgården från 1700-talet (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Gåsenabb-Älmtamåla (80.10), Sillhövda socken Motivering: Anläggningen utgör fast fornlämning. Beskrivning: Fornlämningsområdet utgörs av ön Gåsenabb i sjön Älten och udden söder därom. Det upptas av hagmark. En fornlämning, en borgruin, är registrerad. Ruinen tillhör medeltid. Fästet upptar hela ön och består av en 28 m stor och intill 1,2 m hög platå med en 8x8 m stor husgrund. Från holmen leder en raserad

30 30 (54) broläggning till fastlandet. Borgen ligger inom Magnus Erikssons godsinnehav i Blekinge och torde ingå i unionstidens kolonisation av gränsbygden (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Skumpamåla (81.23), Eringsboda socken Motivering: By i skogsbygd med ålderdomliga och för trakten karaktäristiska drag. Beskrivning: Vid enskiftet åren utgjordes byn av 10 gårdar. Skiftet genomfördes endast inom den norra delen av byn. Gårdarna A, B och D låg ursprungligen tillsammans på östra sidan av landsvägen, mitt emot gården A. Skiftet innebar att gårdarna B och D flyttades ut. Gården A flyttade till andra sidan vägen. Gården C kvarlåg på dess gamla gårdstomt. Den södra delen av byn består av fyra tätt liggande gårdar och två något längre söderut. Den sydligaste gården förefaller att stå tom. Landskapet som uppstod i samband med skiftet har i stora drag bevarats till våra dagar. Byn är som helhet en fungerande jordbruksbygd. Landskapet är öppet och överskådligt och fördelningen av bebyggelse, inägomark och utmark i rummet är mycket illustrativt. En sommarstuga är den enda störningen inom området. Skumpamåla by har en enhetligt utformad bebyggelse som tillkommit under senare hälften av 1800-talet. De flesta av boningshusen är 1 ½ plans salstugor med verandor. Husen är panelade och gråmålade. Ekonomibyggnaderna är byggda i skiftesverk och rödmålade. Flertalet av gårdarna ligger utmed vägen, som går genom byns åkrar och ängar (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Totasjö (81.24), Eringsboda socken Motivering: Vackert belägen och påtagligt oförändrad bymiljö. Beskrivning: Totasjö är en mindre skogsby, belägen i nordöstra delen av kommunen. Vid laga skiftet åren utgjordes byn av fyra gårdar. Bebyggelsen koncentrerades före skiftet till ett område mellan Totasjön och bebyggelsen till nuvarande fastigheten 1:4 och 1:5. Skiftet innebar att gårdarna A och B hade utflyttningsskyldighet, medan gårdarna C och D hade rätt till kvarboende på den gamla bytomten. I anslutning till ån i nordvästra delen av byn finns resterna av en kvarn. Överensstämmelsen mellan situationen efter laga skiftet och situationen idag är påfallande. Kulturlandskapet är överlag öppet, välhävdat och överskådligt (Länsstyrelsen Blekinge 1983). Gäddegöl och Ulvsmåla (81.25), Eringsboda socken Motivering: Område med lämningar efter kolonisering under yngre stenålder/ äldre bronsålder. Beskrivning: Fornlämningsområdet omfattar en mjukt bruten moränrygg mellan Ulvsjön och S Gärdesgölen inom Ulvsmåla och Gäddegöls byar. Det är till större delen uppodlat eller upptas av mindre betesmarker. Åtta fornlämningar fördelade på sju lokaler är kända. Endast ett bebyggelsearkeologiskt stadium är representerat i materialet: senneolitikum/ Äldre bronsålder. De tämligen glest liggande gravanläggningarna utgörs av enbart rösen, ca m stora. Två av dessa har synlig hällkista av senneolitisk karaktär varav den ena har undersökts. Området, som hör samman med Värens rösebygder, saknar kontinuitet framåt och torde ha ödelagts senast vid bronsålderns mitt. Det återkoloniserades först under medeltid (Länsstyrelsen Blekinge 1983).

31 31 (54) Kommunalt kulturmiljöprogram Kartbilaga 7 Kulturmiljö. Kulturmiljöprogram, fornlämningar (FMIS), byggnadsminnen och kyrkliga byggnader. Det finns ännu inga kommunala kulturmiljöprogram i Karlskrona eller Ronnebys kommuner, Blekinge län. I Lessebo kommun berörs inga utpekade kulturmiljöer i det kommunala kulturmiljöprogrammet. I Tingsryd kommun berörs 3 områden i det kommunala kulturmiljöprogrammet. I Emmaboda kommun finns 8 utpekade områden i det kommunala kulturmiljöprogrammet. Några av dem beskriver värdefulla vattenanknutna kulturmiljöer. Egen kommentar: Ett nytt kommunalt kulturmiljöprogram för Emmaboda kommun är under utarbetande ( ). Skärsjöhult (KÄ 13), Älmeboda socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län Beskrivning: Byn är belägen vid Blekingegränsen på en svag höjdrygg mellan Nättrabyån i öster och Östersjön i sydväst. Äldsta omnämnandet är 1515 då Sten Turesson Bielke köper en gård i Skersehwlt av Kristina Tygesdotter. År 1545 finns tre frälsegårdar. År 1612 blir gårdarna röffuat och bränt aff jutharne. Omkring 1660 blir Skärsjöhult säteri. På 1850-talet övergår säteriet omfattande Mellan- och Norregården i allmogehänder. Huvudbyggnaden på Skärsjöhults gård är enligt uppgift uppförd på 1640-talet. Byggnaden är reveterad och mycket vacker. Till gården hör en mycket stor ladugård delvis murad av gråsten. De båda gårdarna 3:7 och 3:13 har också värdefull bebyggelse, troligen från 1800-talets slut. I inägorna finns talrika, välbyggda stenmurar och några stora odlingsrösen i ett till största delen totalröjt odlingslandskap. Vid Nättrabyån på utmarkerna i sydost ligger Skärsjöhults kvarn och såg. På samma ställe har kvarn funnits minst sedan 1600-talet (Tingsryds kommun 1992). Kvisingsbo-Kvisingsö (KÄ 10), Älmeboda socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län Beskrivning: Bebyggelsen i Kvisingsbo och Kvisingsö är belägen på små höjdsträckningar öster om sjön Kvesens östra arm. Förledet i namnet antyder till sjöns namn som f.ö. betyder den tudelade. År 1487 ärver Erik Trolle en gård i Quisnisbode efter sin mor Kristina Gedda och 1545 finns här en skatte- och två frälsegårdar. Kvisingsö benämns 1545 Önne och omfattar en frälsegård. Denna gård bebos av ståndspersoner ända fram till 1700-talets slut. År 1780 byggs den nu existerande mangårdsbyggnaden av regementspastorn J.E. Wickelgren. Storskifte förrättades i Kvisingsbo Laga skifte har inte ägt rum. Bebyggelsen på Kvisingsö har stort kulturhistoriskt värde både vad avser den stora vackra mangårdsbyggnaden från 1780 och flera förnämliga ekonomibyggnader bl.a. ett magasin med vällingklocka, som har hängt i Granhults kyrkas klockstapel. Också i Kvisingsbo finns värdefull bebyggelse bl.a. två fina parstugor från talet och ekonomibyggnader i skiftesverk. På Kvisingsö ändrades år 1780 en gammal skvaltkvarn till hjulkvarn. På platsen, som ligger ett stycke SV om gården finns en kvarnbyggnad och två ålderdomliga ryggåsstugor. Kulturlandskapet har mycket höga kvaliteter med enorma murar och stentippar i utkanterna av stenröjda åkermarker samt vackra ängs- och hagmarker (Tingsryds kommun 1992). Fagrasjö-Lummemåla (KÄ 5), Älmeboda socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län Beskrinvning: Lummemåla antas ha fått sitt namn från bäckdraget som rinner tvärs igenom. Den kallas idag Lummemåla bäck men har nog ursprungligen hetat Lumma den ljumma. I Lummemåla fanns 1545 ett frälsehemman och i Fagrasjö en skattegård. Lummemåla har en

32 32 (54) mycket liten areal och har utgjort bara ett par brukningsenheter; Fagrasjö har större areal och har kluvits i fler hemman. Fagrasjö storskiftades 1812 och lagaskiftades , Lummemåla har av allt att döma länge varit en ensamgård och ej skiftats. Här finns en stor, välbevarad framkammarstuga med fina ekonomibyggnader. I anslutning till gården finns Lindekvarn, en av de få små kvarnar som fortfarande är i bruk, men som sannolikt snart läggs ner. Den är i mycket bra skick. Till denna hör en såg som ej är i drift. Även i Fagrasjö finns värdefull bebyggelse bl.a. en fin parstuga. Vid sekelskiftet tillkom en stor skolbyggnad här i tidstypisk stil och i anslutning till denna har några villor tillkommit 1900 och En mycket vacker reveterad byggnad har varit affär. Kulturlandskapet är öppet och odlat med spår av äldre tiders åkerbruk i form av bl.a. odlingsrösen (Tingsryds kommun 1992). Allgunås-Häljanäs (14), Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Odlingslandskapet kring byn är relativt öppet med ett flertal stenmurar kring ägorna. Området är flackt men bebyggelsen i västra delen av byn ligger något högre än i den östra. Vid enskiftet i början av 1800-talet bestod Allgunås av tre grupper av gårdar. Två av dessa kan liknas vid släktbyar med fyra gårdar i varje bydel. Den östra bydelens bebyggelse låg samlad utmed byvägen. Trots att både enskifte och laga skifte förrättats har ingen gård blivit utflyttningsskyldig men byn är idag spridd och kan betecknas som en mycket utglesad klungby. Vägnätet inom byn är i stort detsamma som för drygt 150 år sedan. Öster och väster om området finns ett antal rösen bl a «Kungagraven». I områdets nordliga del ligger Ödegärdet, ett område med omkring 8 ödelagda åkrar, begränsade av m långa stensträngar. På och invid åkrarna finns också odlingsrösen. Miljön utgörs av en för kommunen mycket sällsynt koncentration av förhistoriska fornlämningar, troligen från perioden yngre stenålder o -bronsåldern. Den fossila åkermarken är betydligt yngre och ger en uppfattning om hur åken var indelad i tegar före 1800-talets skiften (Emmaboda kommun 1984). Enkoneryd (16), Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Odlingslandskapet kring Enkoneryd är öppet och kuperat, enstaka stenmurar förekommer. Vid tiden för laga skiftet, som genomfördes under första hälften av 1800-talet, låg byns fyra gårdar samlade i form av en släktby. Skiftet berörde inte bebyggelsen men gårdarna ligger idag relativt spridda (Emmaboda kommun 1992). Lida (21), Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Kulturlandskapet är öppet men relativt småbrutet. Höjdskillnaderna är inte stora men södra delen av byn är belägen på ett något högre parti. Byn, som var förhållandevis stor, bestod vid laga skiftets genomförande i början av 1830-talet av tio gårdar. Förrättningen gjordes så att samtliga gårdar fick kvarboenderätt men vid ett andra laga skifte drygt trettio år senare utflyttades en gård. Byn låg samlad men trots det kan två delar urskiljas på skifteskartan, den södra delen med radbykaraktär och den norra som påminner om släktby. Norra bydelen är idag utglesad medan södra delen har behållit sin radbykaraktär. Till Lida Östergård har hört en kvarn belägen söder om byn. Kvarnplanen undantogs vid laga skifte 1831 till samfällighet. I början av 1940-talet tillföll kvarnplanen fastigheten Lida 1:2 eftersom arean ansågs för liten att delas mellan flera gårdar. Kvarnen med tillhörande såg hade då varit nedlagd i drygt 50 år (Emmaboda kommun 1984). Piggsmåla (24), Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Piggsmåla ligger i södra delen av Långasjö socken och gränsar till Blekinge. Under slutet av

33 33 (54) 1930-talet byggdes vägen mellan Pellamåla och Eringsboda. Byn hade innan dess varit tämligen isolerad. Odlingslandskapet är småbrutet och kuperat med bybebyggelsen belägen på en höjd. Byn hade före laga skiftet på 1830-talet karaktär av radby. Trots att endast en av byns sex gårdar blev utflyttningsskyldig har byn idag karaktär av klungby. En karta från 1969 redovisar en kvarnplan ca 400 m väster om byn. På denna plats är idag en såg belägen (Emmaboda kommun 1984). Ramsjö (26), Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län I sydvästra Långasjö socken, nära gränsen till Kronobergs län, är byn Ramsjö belägen. Området ligger relativt högt, är kuperat, öppet och omges av täta skogar. Åkrarna delas av stenmurar. Enskifte förrättades 1829 men ingen av de åtta gårdarna blev skyldig till utflyttning. Ramsjö by har behållit sin radbykaraktär trots att hälften av gårdarna i bykärnan har försvunnit. Inom området finns ett flertal fornlämningar, bl.a. rösen och hällkistor som antagligen är från yngre stenåldern eller bronsåldern (Emmaboda kommun 1984). Runnamåla (27), Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Runnamåla i sydvästra Långasjö socken gränsar till Kronobergs län. Byn är delad i två bebyggelsekoncentrationer, Norrgården och Södergården. Här beskrivs bara den södra delen. Byn omges av ett öppet och kuperat kulturlandskap med inslag av mindre lövträdsbestånd. Inägornas åkrar kantas av mycket stora och vällagda stenmurar. I början av 1800-talet låg gårdarna samlade i en fyrkant med vägen gående igenom byn. Vid enskifte och hemmansklyvning har två gårdar flyttats ut under 1800-talet och idag återstår tre gårdar som ligger relativt spridda utmed vägen (Emmaboda kommun 1984). Skurebo (28), Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Landskapet kring Skurebo är öppet och starkt kuperat med bebyggelsen belägen på höjderna. Byn kan beskrivas som en utglesad klungby. På lagaskifteskartan från 1831 består byn ay fyra bebyggelsekoncentrationer: Norrgården (två gårdar), Västergården och Södergården. I lagaskifteshandlingen finns inga uppgifter om skyldighet till utflyttning för någon av gårdarna och förrättningen har förmodligen genomförts med tanke på att gårdarna skulle kunna ligga kvar. De fyra bebyggelsegrupperna kan fortfarande urskiljas. Intill mangårdsbyggnaden på Västergårdens norra tomt står ett antal hamlade träd. Mittemot dessa träd ligger en damm. Ett flertal vägar genomkorsar byn och vägnätet har inte förändrats nämnvärt sedan mitten av 1800-talet. På inägomarken finns odlingsrösen och på en plats öster om byn en fyndplats för skafthålsyxa och flintdolk (Emmaboda kommun 1984). Stångsmåla (39), Vissefjärda socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Stångsmåla i sydöstra delev av Vissefjärda socken omges av ett småbrutet och svagt kuperat odlingslandskap. Stenmurar av hög klass kantar den slingrande byvägen och åkrarna. Hemmanet nr 2 enskiftades Vid detta skifte blev en av de tre gårdarna utflyttningsskyldig. I mitten av 1800-talet laga skiftades hemmanet nr 1. De tre gårdarna fick alla kvarboenderätt och byggnaderna ligger kvar vid den gamla byplatsen. Inom området finns ett antal odlingsrösen Fornlämningar (FMIS) Kartbilaga 7 Kulturmiljö. Kulturmiljöprogram, fornlämningar (FMIS), byggnadsminnen och kyrkliga byggnader.

34 34 (54) Nedan visas de lämningar som finns registrerade i FMIS ( ) inom en buffertzon av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt i Nättrabyåns HARO 81. Totalt finns 146 lämningar varav 61 punkter, 69 ytor och 16 linjer. Av det totala antalet av 146 är 15 bevakningsobjekt, 18 fast fornlämning, 1 uppgift om samt 112 övrig kulturhistorisk lämning. De blåmarkerade lämningstyperna i tabellen kan ha starkare anknytning till vatten än övriga. Egen kommentar: Observera att flera av lämningarna i olika skikt kan motsvara samma lämning. Observera även att den antikvariska bedömningen kan vara inaktuell p.g.a. den nya kulturmiljölagen. Utfall på antal lämningstyper i Fornminnesregistret inom 50 meter runt fastighetskartans vatten. Tabellen visar både fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Summa alla Punkt Yta Linje FMIS: LÄMNINGTYP Boplats 5 5 Borg 1 1 Bro Brott/täkt Brunn/kallkälla 3 3 Bytomt/gårdstomt Dammvall 3 3 Fossil åker/omr med fossil åker 5 5 Fyndplats 5 5 Förvaringsanläggning Färdväg 6 6 Hammarområde 1 1 Hytt- och hammarområde 1 1 Husgrund, historisk tid 8 8 Kemisk industri 6 6 Kolningsanläggning 8 8 Kvarn Lägenhetsbebyggelse Metallindustri/järnbruk 2 2 Naturföremål/-bildning med tradition 4 4 Område med fossil åkermark 1 1 Plats med tradition Röjningsröse 1 1 Stenkrets 1 1 Textilindustri 5 5 Övrigt 3 3 Totalt Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets databas FMIS. Det innebär inventeringen inte tas upp här utan behandlas tillsammans i kap 2.3.3

35 35 (54) Broar och värdefulla vägmiljöer Kartbilaga 9 Industriminnen, flottning och broar Blekinge län 5 broar är registrerade i FMIS (inom 50meter från fastighetskartans vattenskikt). Det rör sig sannolikt om stenvalvbroar. Regional bevarandeplan för kulturhistoriskt värdefulla broar har valt ut en bro i området, K 151 Bro över Nättrabyån vid Notarna, Blekinge län Bron är en typisk representant för de sista, välbyggda stenbroarna i landet och togs i drift år (Vägverket 2009) Bron är inte utvald i Nationell bevarandeplan för bevarandevärda broar (Vägverket 2005). Broar i Blekinge (1982) är en kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen, som genomfördes Den är inte digitaliserad och kartmaterialet är inte numrerat med bronumreringen utan enbart med vilken grupp bron tillhör. När materialet är digitaliserat kan det kompletteras här. (Eriksson 1982). Våra broar en kulturskatt av Ahlberg och Spade (2001) tar inte upp några broar inom ARO. 44 broar registrerade i biotopkarteringen Blekinge (k) län (strukturelement) Karta 9_81 22 broar enligt brodata G (kbrodata). Kronobergs län Inga broar är utpekade i Länsstyrelsens GIS-skikt över kulturbroar. Kalmar län I Kalmar län gjordes 1999 en inventering av värdefulla vägar och vägmiljöer (natur- och kulturmiljövärden). Indelning har gjorts i tre grupper där A är vägar med högsta bevarandevärde, grupp B med mycket högt bevarandevärde och grupp C med högt bevarandevärde. Inom Nättrabyåns avrinningsområde ligger 3 sådana vägar. Nr 93. Strängsmåla Rammsjö länsgränsen, Emmaboda kommun (Grupp B) En till stor del obelagd allmän väg. Söder om Rammsjö slingrar den sig karakteristiskt genom skogsbygd och gammal stenbunden odlingsbygd med rikligt förekommande stenmurar. Begränsade ingrepp har gynnat en fin vägflora på många håll och storväxande solitära träd. Norr om Rammsjö har vägen belagts, framför allt för att vägen trafikeras av mycket tung trafik till och från ett par sågverk. En ombyggnad av den enskilda vägen H392 har gjort att trafiken nu leds från den allmänna vägen ut till lv 120 vid Totamåla. Tyvärr har detta skett med stora ingrepp i vägmiljön utan anpassning till den äldre vägsträckans karaktär. Den norra delen av den allmänna vägen är också grusväg fram till Strängsmåla. Värdeomdöme: En av få allmänna vägsträckor i denna del av länet som till stor del är grusväg. Vägen är i stort väl anpassad till landskapet. Högt bevarandevärde.

36 36 (54) Nr 94. Plaggebo, Emmaboda kommun (Grupp B) En smal enskild grusväg som i norr mynnar i lv 120. Den går genom ett delvis öppet odlingslandskap som karakteriseras av ett mycket stort antal askar varav flera är hamlade. I Plaggebo finns även en fin ask/lönn-allé. Vägen hyser vällagda stenmurar och en rik flora även i nästa by Karsamåla. Den tidigare landsvägen (föregångare till lv 120) har tidigare gått genom byn där det även funnits en gästgivargård med skjutsskyldighet för fyra bönder. Vägen slingrar sig genom landskapet omgiven av lövträd till Karsamåla. Värdeomdöme: En väg väl anpassad till landskapet. Högt bevarandevärde. Nr 95. Delvis obelagd väg till Blekinge, Emmaboda kommun En äldre allmän väg genom gammal gränsbygd. Vägen som är mycket karakteristiskt slingrande går huvudsakligen genom skog, men passerar även en del äldre bymiljöer, alla med namn som slutar på -måla. Söder om allmän väg nr 500 och fram till länsgränsen mot Blekinge är den grusväg. Ett antal resta mindre stenar står på flera håll i vägkanterna. Vägen fort-sätter mot Holmsjö i Blekinge, och är belagd söder om länsgränsen. Värdeomdöme: En av få allmänna vägsträckor i denna del av länet som till stor del är grusväg. Det är viktigt att bibehålla den äldre och mycket slingrande karaktären hos denna väg. Högt bevarandevärde. (Källa: Almqvist & Lindegård, 1999, Vägen som kulturarv värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län) Industriminnen/industrimiljöer Kartbilaga 9 Industriminnen, flottning och broar Kronobergs län I inventeringen för förorenade områden i Kronobergs län inom Nättrabyåns avrinningsområde finns 7 utpekade områden. Län Kommun Namn Primär bransch Kronobergs län Tingsryd Tipp, Skärsjöhult Avfallsdeponier Kronobergs län Tingsryd Yxnanäs ARV Avloppsreningsverk Kronobergs län Tingsryd YXNANÄS BILVERKSTAD Bilvårdsanläggning Kronobergs län Tingsryd Åkeri & Entreprenadfirma Bilvårdsanläggning Kronobergs län Tingsryd Älmeboda Skjutbana Skjutbana - kulor Kronobergs län Tingsryd Skärsjöhults Kvarn och Såg Sågverk Kronobergs län Tingsryd Wesaborgs AB (Ödemåla) Verkstadsindustri I Kronobergs län har man gjort kulturhistoriska inventeringar av glasbruk samt kvarnar och sågar. Inga glasbruk ligger inom Nättrabyåns avrinningsområde inom Kronobergs län. Däremot finns två kvarnar/sågar registrerade i kvarn- och såginventeringen i Kronobergs län. Läs vidare Kvarnar och sågar.

37 37 (54) Kalmar län I inventeringen för förorenade områden i Kalmar län inom Nättrabyåns avrinningsområde finns 7 utpekade områden, varav ett glasbruk samt 3 sågverk. Samma miljöer pekas ut i Emmaboda kommuns industriarv (Lamke 2008). Län Kommun Namn Primär bransch Kalmar län Emmaboda Hälljunga glasbruk Glasindustri Kalmar län Emmaboda Långasjö skjutbana Skjutbana Kalmar län Emmaboda Häljanäs Elsåg AB Sågverk Kalmar län Emmaboda Allgunnås Sågverk Sågverk Kalmar län Emmaboda Bennsäters sågverk AB Sågverk Kalmar län Emmaboda Liljegrens sågverk Sågverk Kalmar län Emmaboda Ernst Hulténs möbelverkstad Ytbehandling av trä Blekinge I inventeringen för förorenade områden i Blekinge län finns 68 utpekade områden inom Nättrabyåns avrinningsområde. Det finns bl.a. 2 garverier och 15 sågverk. Län Kommun Objektnamn Primär bransch Blekinge län Ronneby Eringsboda, Krösnavägen (ERI) Avfallsdeponier Blekinge län Karlskrona Nättraby, Stationsvägen Avfallsdeponier Blekinge län Karlskrona Tving, Måstad Avfallsdeponier Blekinge län Ronneby Eringsboda, Gäddegölsvägen (ERB) Avfallsdeponier Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 204 Avloppsreningsverk Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 219 Avloppsreningsverk Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 230 Avloppsreningsverk Blekinge län Ronneby Ej namngivet 785 Avloppsreningsverk Blekinge län Karlskrona Långasjömåla Kvarn & Såg Betning av säd Blekinge län Karlskrona Tvings Kvarn (Betning av säd) Betning av säd Blekinge län Karlskrona Frörenseriet i Nättraby Betning av säd Blekinge län Karlskrona Långasjö Kvarn & Såg Betning av säd Blekinge län Karlskrona Marielunds kvarn Betning av säd Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 286 Betong- och cementindustri Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 287 Betong- och cementindustri Blekinge län Karlskrona Nättraby Mek. Verkstad Bilvårdsanläggning Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 345 Bilvårdsanläggning Blekinge län Ronneby Ej namngivet 834 Bilvårdsanläggning Blekinge län Ronneby Ej namngivet 876 Bilvårdsanläggning Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 314 Bilvårdsanläggning Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 368 Bilvårdsanläggning Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 360 Bilvårdsanläggning

38 38 (54) Blekinge län Karlskrona OK Bensinstation Drivmedelshantering Blekinge län Ronneby OKQ8 Eringsboda Drivmedelshantering Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 276 Drivmedelshantering Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 278 Drivmedelshantering Blekinge län Karlskrona Nättraby, F.d. Garveri Nättraby Garveri Blekinge län Karlskrona Nettraby läderfabrik/nättraby Bruk Garveri Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 475 Hamnar - fritidsbåtshamn Blekinge län Karlskrona Nättraby, Nättraby Bruk Massa och pappersindustri Blekinge län Karlskrona Handelsträdgård i Sommarbo Plantskola Blekinge län Karlskrona Trädgård i Heleneborg Plantskola Blekinge län Karlskrona Marielunds herrgårdsträdgård Plantskola Blekinge län Karlskrona Josefssons handelsträdgård Plantskola Blekinge län Karlskrona Växthus i norra Nättraby Plantskola Blekinge län Karlskrona Fritz Gustafssons handelsträdgård Plantskola Blekinge län Karlskrona Nättraby Järnvägs reparationsverkstad SJ:s verkstäder Blekinge län Ronneby Eringsboda gamla skjutbana Skjutbana - kulor Blekinge län Karlskrona Nättraby skjutbana Skjutbana - kulor Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 545 Sågverk Blekinge län Ronneby Eringsboda Sågverk Sågverk Blekinge län Karlskrona Blåningsmåla kvarn och sågverk Sågverk Blekinge län Karlskrona Alnaryds såg Sågverk Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 492 Sågverk Blekinge län Ronneby Ekelidens Sågverk Sågverk Blekinge län Karlskrona Tving, Bråstorps Ångsåg Sågverk Blekinge län Ronneby Totasjö kvarn och sågverk Sågverk Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 494 Sågverk Blekinge län Ronneby Gäddegöls sågverk och kvarn Sågverk Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 504 Sågverk Blekinge län Ronneby Broddamåla kvarn och såg Sågverk Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 533 Sågverk Blekinge län Karlskrona Mummelycke sågverk Sågverk Blekinge län Karlskrona Holmsjö/Långasjö Kvarn och Såg Sågverk Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 567 Tillverkning av plast Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 582 Transformatorstation Blekinge län Karlskrona Alnaryds bruk Tungmetallgjuterier Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 629 Verkstadsindustri Blekinge län Ronneby Ej namngivet 976 Verkstadsindustri Blekinge län Karlskrona Jorima Maskin AB Verkstadsindustri Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 609 Verkstadsindustri Blekinge län Ronneby Eringsboda Svets HB Verkstadsindustri Blekinge län Ronneby Ej namngivet 1165 Ytbehandling av trä Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 723 Ytbehandling av trä

39 39 (54) Blekinge län Ronneby Ej namngivet 1004 Ytbehandling av trä Blekinge län Ronneby Eringsboda Träindustri Ytbehandling av trä Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 701 Ytbehandling av trä Blekinge län Karlskrona Ej namngivet 769 Övrigt BKL 4 Uppgifter ur kulturhistorisk vattendragsdokumentation Inga uppgifter om industrilämningar ur kulturhistorisk vattendragsdokumentation i Blekinge län inom Nättrabyåns avrinningsområde Kvarnar och sågar Ur genomgånget material har flera kvarnar och sågar framkommit. I FMIS finns totalt 12 kvarnar registrerade och i MIFO inventeringarna har 20 kvarn/sågverk registrerats. Några av dem beskrivs i det här kapitlet. Källeström, Älmeboda socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län Beskrivning: Källeströms kvarn och såg anlades 1846 och kompletterades senare med snickerifabrik. Rörelsen omfattade 7-8 anställda under 1920-talet, men gick därefter tillbaka och snickeriet flyttade till Rävemåla kring Sågen nedlades 1968 och ombyggdes till spannmålstork Kvarnen och torken var i drift till Vattenturbinen renoverades och kompletterades med en generator 1993, och den fd såg- och kvarnbyggnaden används numera som kraftstation. Motivering: Mycket stort kulturhistoriskt värde. En intressant miljö där alla byggnaderna på något sätt varit relaterade till kvarn- och sågverksrörelsen. Kvarnen och mjölnarbostaden är troligen de äldsta, kvarnen är sedan tillbyggd med ett såghus. Vidare finns här ett mindre bostadshus, vilket användes som kontor, och en större lanthandel, vilken drevs av kvarnägaren. För kvarn- och sågdriften uppfördes ett särskilt ångmaskinhus i sten. Detta hus var på grund av brandfaran byggt en bit från kvarnen. Ångmaskinen användes främst vid lågvatten och remtansmissionen från maskinhuset gick i en kulvert under marken till kvarnoch sågverkets drivaxel. En del utrustning relaterad till malning och torkning finns bevarad i kvarnen, medan all sågutrustning är avsåld (Länsstyrelsen i Kronobergs län). Lindekvarn, Älmeboda socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län Beskrivning: Lindekvarn anlades av Lummemåla gård på 1600-talet byggdes en ny mjölnarbostad och 1923 anlades en betonggjuten kvarndamm och ränna. Kvarnen ombyggdes 1926 och nytt kvarnverk med valsstol och plansikt installerades Sågen drevs till 1983 och kvarnen, som fortfarande är körduglig, till Motivering: Synnerligen stort kulturhistoriskt värde. Lindekvarn är ett ovanligt fint och välbevarat exempel på de små tulloch bygdekvarnar som till för inte så länge sedan var en del av jordbruket - här maldes säd och foder och här rensades utsäde. Flera byggnader bildar en komplex helhet med ladugård och hönshus kvar från tullkvarnens tid, då betalning utgick in natura (Länsstyrelsen i Kronobergs län). Långasjö kvarn, Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Kvarnen uppfördes 1932 i 3 våningar. Taxeringsvärdet år 1940 var kr. Kvarnen drevs av ett vattenfall om 5 meter, från Nättrabyån under hela året. Kvarnverket som bestod av 2 par stenar som drevs av 3 stycken vattenturbiner. Kvarnen bestod likväl av 1 st valsstol och ett

40 40 (54) fullständigt rensverk. Elektrisk belysning fanns från det egna kraftverket. Kvarnen sysselsatte 1 man som jämsides bedrev sågverksrörelse (Winning 1940). Långasjö & Måla kvarn, Långasjö socken, Emmaboda kommun, Kalmar län Kvarnen uppfördes i 3 våningar. År 1940 hade kvarnen ett taxeringsvärde av kr. Drivkraften utvanns ur ett vattenfall om 2.1 meter från Nättrabyån, som lämnar drivkraft hela året. Kvarnverket som består av 2 par stenar och fullständigt rensverk drivs av 1 turbin. Kvarnen sysselsatte 1 man som jämsides bedrev sågverksrörelse (Winning 1940). Marielunds kvarn, Nättraby socken, Karlskrona kommun, Blekinge län Kvarnen uppfördes i 4 våningar. Nytt kvarnverk installerades år Kvarnen drevs av ett vattenfall om 3,6 meter från Nättrabyån under 8 månader om året. Tillskottskraft från en råoljemotor fanns som komplement. Kvarnverket bestod av 3 par stenar som drevs av 2 turbiner. Kvarnverket bestod även av 1 st dubbel valsstol, korngrynsverk och fullständigt rensverk. Eget kraftverk fanns likaså som försåg verksamheten med egen belysning. Kvarnen sysselsatte en person (Winning 1940). Blåningsmåla kvarn, Tving socken, Karlskrona kommun, Blekinge län Kvarnen uppfördes på 1750-talet i 3 våningar. År 1940 hade tillbyggnads gjorts senast år Taxeringsvärdet år 1940 var 7000 kr. Kvarnen drevs av ett vattenfall om 4,3 meter från Nättrabyån som lämnade drivkraft under hela året. Kompletterande tillskottskraft kom dock från en turbin. Kvarnverket drevs av 1 råoljemotor och bestod av 2 par stenar samt en skalare. Kvarnen sysselsatte 1 person som jämsides bedrev sågverksrörelse (Winning 1940). Fotasjö kvarn, Tving socken, Karlskrona kommun, Blekinge län Kvarnen uppfördes i början av 1800-talet i 2 våningar. År 1940 var taxeringsvärdet kr. Kvarnverksamheten drevs av ett vattenfall om 2,4 meter från Nättrabyån som lämnade drivkraft under 6 månader om året. Kompletterande tillskottskraft från 1 råoljemotor. Kvarnverket drevs av 2 turbiner och bestod av 2 par stenar, skalare, kross och samsikt. Eget kraftverk försåg byggnaden med elektrisk belysning. Kvarnen sysselsatte 1 person som jämsides bedrev sågverksrörelse (Winning 1940). Marielunds kvarn, Nättraby socken. Foto Andreas Nilsson.

41 41 (54) Flottning Kartbilaga 9 Industriminnen, flottning och broar Det har sannolikt inte flottats i själva Nättrabyån (Marktorp & Roslund-Forenius 2013). Däremot har det flottats på sjön Alljungen i slutet av 1800-talet, varvid flottarna bogserades med eka. Flottning av timmer förekom även i ett dike från Holmsjötrakten (Rollof 1977) Herrgårdar I Kronobergs län genomfördes år 2001 en inventering av länets herrgårdsmiljöer. Syftet med inventeringen var att kartlägga vilka byggnader och miljöer som finns bevarade i Kronobergs län. Förutom bebyggelsen har avsikten varit att belysa hela herrgårdsmiljöer, dvs även odlingslandskapet och exempelvis alléer, parkmiljöer m.m. Inventeringen bygger på en sammanställning över herrgårdar från 1920-talet av P G Vejde. I Hyltén-Cavalliusföreningens årsskrift från gjorde P G Vejde en sammanställning över Kronobergs läns herrgårdar. Denna sammanställning baserar sig inte på någon inventering i fält utan på arkivforskning. P G Vejde fann 309 herrgårdar i Kronobergs län. En del av dessa herrgårdar hade funnits på 1200-talet. De flesta kom till på 1600-talet, under stormaktstiden. Vissa kom till så sent som under 1800-talet. Många av dessa herrgårdar fanns dock inte kvar ens på Vejdes tid. I Nättrabyåns avrinningsområde och inom Kronobergs län finns 2 utpekade herrgårdar; Skärsjöhult (94), Älmeboda socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län Säteri sedan 1600-talets mitt. Gården har få men stora byggnader. Huvudbyggnad, ladugård samt ekonomibyggnad. Ilareboda (88), Älmeboda socken, Tingsryds kommun, Kronobergs län Säteri Huvudbyggnad, två ladugårdar samt ett flertal ekonomibyggnader. Båda sätesgårdarna härrör från mitten av 1600-talet. Perioden är känd i Sverige som stormaktstiden och präglades av krig och konflikter. Ett stort antal fältslag utkämpades och många var de segrar som vanns. Krigsmakten var oerhört betydelsefull för landet, och de officerare som utmärkte sig i fält belönades rikts av kronan. Belöningen bestod ofta av adelskap med tillhörande säteri. Under denna period mångdubblades antalet herrgårdar i Kronobergs län. I nästan varje socken fanns nu minst en bofast herreman. För många bönder blev förändringen mycket stor från att tidigare ha varit relativt fria blev de nu helt beroende av adeln (Åkerberg 2003). Johannishus, Ronneby kommun, Blekinge län Johannishus slott med park och tillhörande ekonomibyggnader och arbetarbostäder är länets enda exempel på en välbevarad och representativ högreståndsmiljö från 1700-talet. Det är Blekinges största jordegendom och en av de större i landet. Godset hade ursprungligen namn efter den intilliggande byn Dagtorp. Landsdomaren Nils Skunck köpte upp flera frälsehemman och grundade 1670 säteriet Skunckenberg. År 1684 förvärvades gården av amiralgeneralen Hans Wachtmeister. Godset har sedan dess tillhört hans efterkommande i rakt nedstigande led i nio generationer. Skunkenberg var från början splittrat i ett flertal på olika håll belägna brukningsdelar av rätt ringa lönsamhet. Den odlade jorden var av blygsam

42 42 (54) omfattning. Större delen av godset var täckt av skog och buskvegetation. Hans Wachtmeisters insats som jordbrukare tog sikte på båda dessa förhållanden. Den gick i korthet ut på att genom köp och byten sammanbinda de spridda ägorna, genom nyförvärv utvidga den ursprungliga arealen samt genom nyodlingar och intensivare brukning uppdriva jordens avkastning. Egendomen bildade stomme i ett efter hand växande innehav av gårdar, som år 1712 instiftades som fideikommiss. Fideikommisset, som skulle bibehållas odelad inom släkten, bestod av Skunckenberg, Tromtö och amiralgeneralens residens i Karlskrona, Grevagården. Namnet ändrades 1769 till Johannishus efter släktens forna gods i Livland. Den äldsta huvudbyggnaden på Johannishus var en rödmålad tvåvånings träbyggnad under tegeltak. Vid mitten av 1700-talet var denna mycket förfallen och dåvarande fideikommissarien, sonson till amiralgeneralen, uppdrog åt överintendenten Carl Fredrik Adelcrantz att utföra ritningar till ett nytt boningshus. Adelcrantz är skapare av bl.a. Gustav III:s operahus, Kina slott och Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Åt släkten Wachtmeister ritade han 1772 en tvåvåningsbyggnad, i klassicistisk stil, i sten med valmat, brutet tak försett med lucaner. Kraftiga gesimser understryker våningsindelningen, där bottenvåningen är låg och närmast fungerar som en sockel till andra våningen, paradvåningen. Sydfasaden har markerat mittparti och hörnpaviljonger. Exteriören har i stort sett bevarat bilden av ett mindre lantslott i klassicistisk utformning. Färgen på huvudbyggnaden, som ursprungligen var rosa, har dock ändrats så att byggnaden numera är svagt gul med vita rustikpartier. I anslutning till huvudbyggnaden ligger ekonomibyggnader i trä och gråsten från 1760-talet, en gårdskvarn i schweizerstil byggd 1919, samt arbetarbostäder. Under senare delen av talet skedde en omvälvande förändring och modernisering av jord- och skogsbruket åtgärder som än i dag återspeglas i landskapet. Söder om slottet fanns fram till sekelskiftet ett lusthus, som av okänd anledning försvann. På platsen av det gamla lusthuset uppfördes 1983 ett annat lusthus, det Bornemanska lusthuset, som ursprungligen uppförts i Karlskrona stad men flyttades då fastigheten bebyggdes med andra byggnader. Det Bornemanska lusthuset byggdes av Johan Aron Kihlgren, härstammande från Värmland och som gjorde karriär inom Örlogsflottan. Kihlgren adlades 1818 till af Borneman. Lusthusets fasad är smyckad med kannelerade pilastrar och fyra joniska kolonner som bär upp frontonen. Parken och slottet är inte öppna för besökare. Anläggningen är belägen inom riksintresseområde för kulturmiljövården: Johannishus åsar, Vång, Johannishus gods som representerar ett slottslandskap med stordriftsprägel, förknippat med 1600-talets förverkningsprocess och med välbevarade och omfattande fornlämningsmiljöer samt kyrkomiljö (Länsstyrelsen Blekinge) Dammar/vandringshinder Kartbilaga 8 Vandringshinder och dammregister Egen kommentar: I många av de tidigare uppräknade kulturmiljöerna är dammarna av central betydelse för förståelse av kulturmiljön. Ofta är vattenkraft ursprunget/förklaringen till kulturmiljöns karaktär och placering. Till exempel garverierna behövde inte vattenkraft, däremot nära tillgång till vatten, varför de ofta placerades vid sjöar och vattendrag. Några särskilda kulturhistoriska inventeringar/bedömningar av dammanläggningar har varken gjorts i Kronobergs eller Kalmar län. Några dammanläggningar har dock registrerats i FMIS och några är omnämnda i svepande ordalag i utpekade kulturmiljöer i de kulturmiljöprogrammen.

43 43 (54) I Nättrabyåns HARO är 14 dammar registrerade i svenskt dammregister. I Blekinge länsplan för biologisk återställning finns 15 vandringshinder utpekade. 1 vandringshinder finns även utpekat i Kronobergs län men inget i Kalmar län Dikningsföretag och historiska våtmarker Kartbilaga 11 Historiska våtmarker och dikning Kartan visar var diknings-/markavvattningsföretag genomförts, utifrån det digitala underlag som länsstyrelserna har över diknings- och markavvattningsföretag. Kartan ger inte en fullständig bild. Alla dikningsföretag har inte digitaliserats. Vilken typ av dikningsföretag det handlar om och när de utfördes har inte analyserats. Kartbilden visar var i avrinningsområdet rensningar och rätningar sannolikt kan hänföras till just dikningsverksamhet. Om kartbilden kompletteras med samtliga utförda företag blir den ännu mer användbar för framtida kunskapsuppbyggnad och som planeringsunderlag kulturmiljö vs vattenförvaltning. Kartan visar även våtmarker, digitaliserade utifrån Generalstabskartan. Uppgifter om var de historiska våtmarkerna är av betydelse vid anläggande av nya våtmarker och som planeringsunderlag Odlingslandskap och ängslador Kartbilaga 10 Odlingslandskap, ängslador, ängs- och betesmarksinventeringen Kartbilagan redovisar värdefulla odlingslandskap enligt de regionala bevarandeprogrammen för odlingslandskap som togs fram i mitten av 1990-talet, riksintressen samt den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet. I Kronobergs län inom Nättrabyåns HARO finns 11 områden med bevarandeplan för odlingslandskapet. I Kalmar län 14 områden, och flera av dem pekas ut i Emmabodas kulturmiljöprogram som värdefulla kulturmiljöer. Två områden, Skurebo och Rammsjö har det högsta bevarandevärdet. I Blekinge län är 35 områden utpekade. Vad gäller uppgifter om bevarade ängslador, så finns det 27 registrerade i Länsstyrelsens (Kronoberg och Kalmar) GIS-skikt över ängsladeinventeringar. De förekommer i avrinningsområdets övre delar. Flera av dem ligger i anslutning till vatten. I Blekinge har ingen ängsladeinventering gjorts vilket ger en missvisande bild av utbredningen. 2.4 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Nättrabyåns avrinningsområde Med hänvisning till rapporten Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3. Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett vattendistriktsperspektiv och som berör Nättrabyåns avrinningsområde är:

44 44 (54) Snickeriindustriområet i Småland en av Sveriges industriregioner; t.ex. Källeström snickerifabrik flyttades under 1950-talet till Rävemåla, Kronobergs län. Kärnområde boskapsskötsel/höga andel naturliga fodermarker sydöstra Sverige Nättrabyåns avrinningsområde har ett stort antal ängslador och även flera garverier vilket visar på vikten av boskapsskötsel i området. Vad gäller unika/sällsynta limniska miljöer (jämför rapporten Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län), kap 5.3.) finns inom avrinningsområde: Ängslador i och i anslutning till våta eller översvämmade ängar, särskilt genom bete/slåtter-hävdade marker. Finns många ängslador i de norra delarna av avrinningsområdet. Flera av dem ligger i anslutning till äldre bete- och slåttermarker. 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ 3.1 Morfologi: rensade, rätade, reglerade vattendrag Generellt för södra Sverige så har vattendrag rensats, rätats, kanaliserats och reglerats för flera ändamål: flottning (eller andra transporter), dikningsföretag/markavvattning, kraftutvinning, processvattenuttag. Dessa spår/kulturmiljöer har inte uppmärksammats i kulturmiljövårdens kunskapsunderlag. Att försöka stadsfästa olika tid (när de gjorts) och kontext (ursprung och funktion) för olika typer av rensningar, rätningar och liknande regleringar är därför av stor betydelse inför framtida åtgärder. 4 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING - KULTURMILJÖ 4.1 Tematisk kunskapsuppbyggnad I Blekinge län saknas bl.a. ängsladeinventeringar och kvarn- och såginventering vilket gör den här typen av inventeringar prioriterade för kunskapsuppbyggnad. Särskilt kvarn- och sågmiljöer har förändrat vattendragen hydromorfologiskt vilket gör kulturmiljöerna angelägna för vattenvårdsrestaureringar. En dokumentation av vattendrag (Jämför Torebrink 2010) är nödvändig. Fältinventera och därigenom kunna framhålla representativa eller unika exempel på dikningslandskap/dikningsrensning/-reglering av olika karaktär och från skilda tider inom avrinningsområdet.

45 45 (54) Det vore intressant för såväl vattenförvaltning som kulturmiljö att söka historiska uppgifter kring fiske och pärlfiske i vattendraget. Går detta att koppla till särskilda anläggningar eller kulturmiljöer vid vattnet? Erhålla en mer fullödig bild av dikningsföretagen, var och när de utförts (genomgång av lantmäteriets arkiv och länsstyrelsernas Vattenarkiv samt litteratur). Det är av intresse för såväl naturvård och vattenförvaltning som kulturmiljövården. Åtgärdsarbeten som innebär återskapande av odlingsfria zoner eller skuggande kantzoner skulle inte ge någon direkt negativ effekt på de kulturhistoriska värden som finns. Återskapande av våtmarksområden bör planeras i samverkan mellan vattenförvaltning och kulturmiljö. Samordningsvinster kan göras. Blekinge är i behov av en kvarn och såginventering. Här visas Vörta kvarn vid Nättrabyån. Foto Andreas Nilsson. 4.2 Geografisk kunskapsuppbyggnad Inventering av flottningslämningar bör göras vid sjön Stora Alljungen samt i diken vid Holmsjötrakten. Utgå lämpligtvis från närliggande kvarnar och sågar. I de nedre och mellersta delarna är Nättrabyåns avrinningsområde utsatt för övergödningar, vilket gör det angeläget med anläggande av våtmarker i de områdena.

46 46 (54) Dessa bör anläggas utifrån historiska våtmarkers lägen. Samråd med kulturmiljö och antikvarisk medverkan rekommenderas. Förutom längst i norr har i princip alla vattendrag i avrinningsområdet problem med kontinuitet. Detta beror sannolikt på dammanläggningar samt kvarn- och sågmiljöer. Det är den mittersta delen som har sämst ekologisk status vilket gör den delen av avrinningsområdet prioriterad för kunskapsuppbyggnad kring vattenanknutna kulturmiljöer. Primärt måste antikvariska värderingar göras av befintliga kulturmiljöer. Det bör dock först göras en kulturhistorisk fältinventering och dokumentation av Nättrabyån med biflöden. Stora delar av Nättrabyån är rensad och rätad. Den morfologiska påverkan är dock generellt oklassad i hela vattendraget. Rensningarna och rätningarna i huvudfåran är sannolikt inte efter flottning, utan för bl.a. båttrafik upp till Nättraby kyrka. Prioriterad kunskapsuppbyggnad kring de morfologiska förändringarnas kontext utöver det som framgår i den här kunskapsöversikten. 4.3 Kunskapsuppbyggnad kulturmiljö (Övrig kunskapsuppbyggnad) Flera av ängsladorna ligger i områden som i äldre tider brukats med traditionella metoder såsom slåtter och bete. Går det att härleda ängsladorna till områden med höga naturvärden och biologisk mångfald? Kanske går det att göra tvärsektoriella samordningsvinster. 5 REFERENSER Ahlbäck, A & Albertsson, R Flottning och flottleder i södra Sverige. Antonsson, Hans Landskapets karaktärsdrag En beskrivning för infrastruktursektorn. Publikation från Vägverket 2006:33. Björnsson, Sven Blekinge. En studie av det blekingska kulturlandskapet. Blekinge Arkipelag Ansökningsförmulär för biosfärområde Blekinge Arkipelag. Svensk version daterat ( ). Blekinge hemsida. Länsfakta.[Elektronisk] Tillgänglig: [ ] Brunnström, L; Spade, B Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar Stockholm Riksantikvarieämbetet.

47 47 (54) Dedering, C Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt/länsstyrelsen Kalmar län, i samverkan med berörda länsstyrelser. Dokab, Robert & Östensson, Emma (red) (2007). Miljöövervakning av vatten. Tillstånd hos inlands-, kust- och grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Publikation från Vattenmyndigheten i Södra Östersjöns vattendistrikt (2007:1). Emmaboda kommun Kommunalt kulturmiljöprogram. Eriksson, Annika Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen. Helmfrid, Staffan Sveriges nationalatlas (SNA) Kulturlandskapet och bebyggelsen. Krantz Karl Johan Historia för framtiden, kulturminnesvårdsprogram för Kronobergs län Länsstyrelsen, Smålands museum, Smålandspostens boktryckeri AB Lagerås, Per Miljöarkeologisk utredning. I: Aspeborg, Håkan & Persson, Elisabeth. E22. Sträckan Sölve Trensum. Arkeologisk utredning, steg 1. UV Syd rapport 1999: Landskapet längs E22:an. Naturgeografisk zonindelning av vägens närområde genom Skåne och Blekinge. UV Syd Rapport 2004:17, Lund. Lamke lotta Emmaboda kommuns industriarv. Kalmar läns museum. Länsstyrelsen Blekinge Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten i Blekinge län Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Alnaryd Östra Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Alnaryd Västra Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Staggelid Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Broddamåla Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Totasjö Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Stora Lönnemåla Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Marielund

48 48 (54) Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Skallahultsåsen Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Johannishus åsar Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Jämsunda Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Södra Stensjö Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Spetsamåla Länsstyrelsen Blekinge Bevarandeplan för Natura 2000-område SE Älmtamåla Länsstyrelsen Blekinge Bildande av naturreservatet Gröngölsmåla i Karlshamns kommun Länsstyrelsen Blekinge Länsstyrelsens i Blekinge län föreskrifter i beslut om bildande av naturreservatet Finnamaden i Karlskrona kommun 2011:32. Länsstyrelsen Blekinge Länsstyrelsen i Blekinges län föreskrifter i beslut om bildande av naturreservatet Blåningsmåla i Karlskrona kommun 2008:37. Länsstyrelsen Blekinge Kungörelse om bildande av naturreservat Alnaryd Länsstyrelsen Blekinge Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län, del I-III. Marktorp Jakob & Roslund-Forenius Ylva Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Länsstyrelsen i Kronobergs län 2013:15. Nordström, Pernilla Sveriges kust- och skärgårdslandskap. Kulturhistoriska karaktärsdrag och känslighet för vindkraft. Rapport från Riksantikvarieämbetet 2003:4 Riksarkivet. Kungliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Huvudarkivet vol. 3. Nättrabyån Riksarkivet. Kungliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Huvudarkivet vol. 3. Arbetsplan till upprensning av Nättraby farled Riksarkivet. Kungliga väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Huvudarkivet vol. 3. Om Nättrabyån, upprensning och sänkning av Björkeryds sjö Rollof Yngve Sveriges inre vattenvägar Skåne, Blekinge, Halland och Småland. Rabén & Sjögren. Stockholm 1977.

49 49 (54) Sjöfartsverket Sjökort 822. Karlshamn-Åhus. SOU 1996:155. Omtankar om vattendrag - ett nytt angreppsätt. Tingsryds kommun Kulturmiljöprogram för Tingsryds kommun. Vattenmyndigheten Södra Östersjöns vattendistrikt Förslag till åtgärdsprogram för Södra Östersjöns vattendistrikt underlagsmaterial, Vägverket Nationell plan för bevarandevärda broar. Publikation 2005:151. Vägverket Regional bevarandeplan för bevarandevärda broar. Publikation 2009:29 Winning Jacob Svenska kvarnar. Karlskrona ett levande världsarv Strategi och inriktningsprogram för Världsarvet Örlogsstaden Karlskrona Riksantikvarieämbetet Riksintressen för kulturmiljövården Blekinge län (K). Åkerberg Helena I Vejdes fotspår Bland herrgårdar i Kronobergs län. Länsstyrelsen i Kronobergs län Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps- /planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för södra Östersjöns vattendistrikt. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna Områden med skydd enligt lag eller konvention, Planer och program med urval av objekt/miljöer, Inventeringar samt Övrigt har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco s Världsarvskommitté

50 50 (54) som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade Ramsarområden Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Nationalpark Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2 ), att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturminneslagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturminneslagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen.

51 51 (54) Fornlämningar och fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna sedan Fornlämningar är skyddade enligt Kulturmiljölagens 2 kapitel. Så kallade övrig kulturhistorisk lämning har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30 ) och i kulturmiljölagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (fornminnesinformationssystem). Detta finns tillgängligt på Riksantikvarieämbetets hemsida genom söktjänsten Fornsök. q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är q-märkt (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och

52 52 (54) karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. Kulturvattendrag m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive orördhet. Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. Nationell plan för bevarandevärda broar har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen) Inventeringar Skog & Historia Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och

53 53 (54) Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/- lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem Kotten. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka dammar ( Kartplan information om mark, fastigheter och klimat utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). Ängs- och betesmarksinventering TUVA Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). Våra broar en kulturskatt (Ahlberg, Spade m fl) har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt talets broar industrisamhällets broar - genomförd av Vägverket och Banverket. Övrigt Flottning och flottleder i södra Sverige är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck & Albertsson 2006) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län en rapport av inventeringar och metodstudie kring flottningslämningar och vattenanknutna kulturmiljöer i länen. Utgiven av Länsstyrelsen i Kronobergs län (Marktorp & Roslund-Forenius 2013). Dikningsföretag/markavvattning Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring:

54 54 (54) Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån. Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, , hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den äldre vattenlagen. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). Referensavsnitt om dikningsföretag/markavvattning: Hagerberg m fl Åmansboken. Vård, skötsel och restaurering av åar i jordbruksbygd. Saxns-Braåns vattenvårdskommitté (s 6 f, 119) SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar sid 8-9, 15 (om arkiv och lagstiftning) Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer. (SMHI:s hemsida )