Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

Transkript

1 1 (51) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Ronnebyån HARO 82 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län, Kalmar län och Kronobergs län Arbetsmaterial Mars 2014 Kulturreservatet Ronneby Brunn. Gamla Brunnshotellet i bakgrunden, samt bryggor för båtarna som kom med gäster från Ronneby centrum. I förgrunden till höger en kvinna som tvättar. Foto: Wilhelm Eurenius, 1908 (Blekinge museum).

2 2 (51) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Avrinningsområdet Kulturlandskapet Kulturlandskapet och bebyggelsen Landskapets karaktärsdrag Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattenförvaltning Ekologisk status Kemisk status Biotopkartering och fiske-/biotopvård Biologisk återställning Fagerhultsån, Kronobergs län KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Internationella och nationella intressen Natur-/kulturvattendrag Värdefulla vattendrag Riksintressen för naturvården, Natura2000 och naturreservat Riksintressen för kulturmiljövården och kulturreservat Regionala kulturmiljöprogram Kommunala kulturmiljöprogram Byggnadsminnen och kyrkor Övrig information Inventeringar Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Skog och Historia inventeringen Broar Kraftverk Svenskt dammregister Kvarnar och sågar Flottning Handpappersbruk Glasbruk Herrgårdar Dikningsföretag och historiska våtmarker Odlingslandskap Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Ronnebyåns avrinningsområde KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Geografisk Tematisk KUNSKAPSUPPBYGGNAD KULTURMILJÖ Förkortningar REFERENSER Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag... 46

3 3 (51) Kartbilagor Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Kartbilaga 4 Värdefulla vatten Kartbilaga 5 Natura 2000 och naturreservat Kartbilaga 6 KMP, riksintressen och kulturreservat Kartbilaga 7 FMIS Kartbilaga 8 BBR och kulturbroar Kartbilaga 9 Svenskt dammregister, Kvarnar och sågar Kartbilaga 10 Markavvattnings- och dikesföretag Kartbilaga 11 Odlingslandskap Kartbilaga 12 Glasbruk, herrgårdar och flottning

4 4 (51) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammal och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län och antikvarie Petra Stråkendal Länsstyrelsen i Blekinge län. Kartproduktion: Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län.

5 5 (51)

6 6 (51) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län och Petra Stråkendal, antikvarie vid Länsstyrelsen i Blekinge län. Synpunkter på delar av rapporten har lämnats av Karl-Oskar Erlandsson, arkeolog vid Länsstyrelsen i Blekinge län och Theodor Samuelsson, vattenvårdshandläggare vid Länsstyrelsen i Kronobergs län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens eventuella egna kommentarer/tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 12 Blekinge Arkipelag Ronnebyåns källflöden upprinner på sydsluttningen av småländska höglandet. Avrinningsområdets norra och mellersta delar tillhör den sydsmåländska sjö- och slättbygden. Ronnebyån rinner genom en markerad sprickdal som i Blekinge skär igenom landskap med tre olika terrängtyper. I norra Blekinge består ARO av ett kulligt platåområde som sluttar långsamt söderut. Platåområdet övergår till ett starkt kuperat dallandskap. Dallandskapet är rikt på små sjöar. Dallandskapet övergår söderut till ett flackare kustland som är sjöfattigt. Största biflödet

7 7 (51) är Lesseboån (243 km²) och de största sjöarna med storlek km² är Rottnen och Läen. I avrinningsområdet finns även 10 sjöar med storleken 1-10 km². Bergrunden i avrinningsområdet utgörs huvudsakligen av svårvittrade graniter. Dominerande jordart är morän och i södra Blekinge är jordtäcket ställvis mycket tunt. Inom avrinningsområdet finns stråk av isälvssediment som i regel följer dalgångarna för Ronnebyån och dess biflöden. En större flack deltayta har utbildats där dallandskapet når fram till slättlandet vid Kallinge flygflottilj. Ån är kraftigt utnyttjad för vattenkraft vilket innebär många vattenmagasin och få kvarvarande forssträckor. Industriutsläpp förekommer på flera ställen. Sjöarna i övre delen av vattensystemet är som regel näringsfattiga och har ett klart och rent vatten. Sörbybäcken som dränerar Leråkradeltat inklusive flygfältsområdet samt kringliggande åkermark och har inte alls det humösa och lågalkaliska vatten som är vanligt i Blekinges åar och bäckar (Dokab & Östensson). Tabellen visar de kommuner som ingår i Ronnebyåns HARO. Län Kommun Blekinge län Ronneby Blekinge län Karlskrona Kalmar län Emmaboda Kronobergs län Tingsryd Kronobergs län Uppvidinge Kronobergs län Växjö Kronobergs län Lessebo 1.2 Kulturlandskapet Kulturlandskapet och bebyggelsen Ronnebyåns HARO 82 ligger inom två kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (1994). Blekinge Den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark bildar regionens norra gräns. Småbygder påträffas här över högsta kustlinjen. Mestadels ensamgårdar eller gårdsgrupper som uppkommit genom sen delning av ensamgårdar, omgärdade av ett ängs- och beteslandskap som på sina håll är välbevarat. Mot söder vidtar dalbebyggelse med relativt stora höjdskillnader, välbevarade byar och små samhällen. I zonen mot de mera uppodlade delarna förekommer tätt sammanliggande hemmansdelar på geometriskt reglerade tomter en 1700-talsföreteelse. I huvudsak strax norr om väg E22 möter relativt väl avgränsade slättbygder som utvecklats i de sedimentfyllda nord-sydliga sprickdalarna. I kustzonen förekommer fiskelägen, rester av stenhantering, ett agrart näringsfång med ängs- och betesmarker samt strandängar. Stora delar av Blekingekusten domineras emellertid av sommar- och fritidsbebyggelse (SNA 1994). Mellersta och södra Småland Områdets södra del, som motsvarar det gamla folklandet Värend, är beläget ovanför högsta kustlinjen men slätterna i dess centrala del bygger till stor del på sjösediment. I söder förekommer relativt små höjdskillnader, i norr är landskapet mera kuperat. I centrala bygder och runt de stora

8 8 (51) sjöarna förekommer betydande öppna arealer. Granskogen dominerar särskilt i öster men här förekommer också inslag av ädellövskog och ängsmarker. Den agrara bebyggelsen återfinns som löst sammanhållna oregelbundna byar i de centrala bygderna och som mestadels nedlagda ensamgårdar i perifera områden. Sirkön och trakten söder om Åsnen har utvecklat en specialisering på frukt- och bärodling. Möbelindustrin är framträdande liksom de många glasbruken i områdets östra del. Större orter är få. Södra stambanan har dock ett flertal smärre orter utefter sin sträckning. Ett annat område, motsvarande folklanden Finnveden och Njudung, är till största delen beläget ovanför högsta kustlinjen. Det har små relativa höjdskillnader. Granskog dominerar i väster men stora områden upptas av myrmarker. I den norra delen är den agrara bebyggelsen ofta knuten till höjdlägen. Den bästa åkerjorden återfinns på flacka moränhöjder som utgör karaktäristiska öar i skogshavet (SNA 1994) Landskapets karaktärsdrag Vägverket (Antonsson 2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut Ronnebyåns HARO berörs av 2 sådana regioner. Drumlinlandskapet, region 11 En centralbygd som ligger ovanför högsta kustlinjen. Landskapet är starkt kuperat genom de många moränavlagringarna, såsom drumliner och åsar. Regionen genomskärs av några större vattendrag och är rik på både stora och små sjöar. Bebyggelsen är liten, ofta ensamliggande eller i mindre grupper och ligger vanligen lokaliserad till krönet på dessa moränavlagringar. Där ligger också åkermarken. Åkrarna är ofta små, och terränganpassade och kantas vanligen av stenmurar och odlingsrösen. På åkermarken odlas till övervägande del vall och fodersäd. Nedanför åkermarken ligger sjöar och bäckar och betesmarker. I betesmarkerna växer buskar och ädellövträd. De är öppnare nära åkrarna och sluter sig ju längre bort från dessa man kommer. Bortom betesmarkerna tar skogen vid. Ofta är det en blandning mellan ädellövskog och barrskog. Barrskogen dominerar dock, inte minst på grund av planteringar. Inom hela region är jordbruken i huvudsak inriktade på boskap. I regionens centrala delar, kring de stora sjöarna, finns större åkerområden. Där finns också ett herrgårdspräglat landskap som på många sätt på minner om säterierna i Södermanland och Skåne, fast i en mindre skala. Inom området finns en större stad (Växjö) och ett flertal mindre samhällen vars ursprung kan härledas till exempelvis trävaruindustri (Antonson 2006). Östra höglandet (Glasriket), region 12 Läget för dagens agrara bebyggelse etablerades framförallt under medeltiden. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Området är kulligt och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Bebyggelsen ligger som på andra delar av höglandet oftast lokaliserad till större eller mindre moränkullar. Rester efter mindre sätesgårdar finns i området med anor i 1600-tal. På samma sätt som i Södermanland och Skåne, fast i miniatyr, är landskapet kring de mindre sätesgårdarna planlagt jämfört med bondgårdarna med siktlinjer, rationaliserade åkrar, alléer o.s.v. Några typiska ortnamnsformer som innehåller efterleden skruv (samband med medeltida järnhantering) eller måla (betyder avmätt jordområde, medeltida ursprung) finns i denna del av Sverige. Bygden är känd för sin glasindustri och turismsatsningen kopplad till denna (Antonson 2006).

9 9 (51) Skärgården, region 18 Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området ligger i sin helhet under högsta kustlinjen. Regionen består framförallt av skärgårdsöarna, men även av en smal remsa kust. Öarna är jordfattiga och bergiga. Flera är öppna, gräsbeväxta och saknar skog. Öarnas topografi är flack, flera ligger under 5 m.ö.h. De större öarna kan nås med bil. Näringarna såsom aktiva jordbruk saknas i princip idag. Istället har fritidsbebyggelsen brett ut sig med ett omfattande båtliv (Antonson 2006). Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse. Flera stora samhällen och städer (bl.a. Ronneby, Karlskrona, Karlshamn) är lokaliserade till denna region och ligger många gånger i skärningspunkten mellan å och kust (Antonson 2006) Agrarhistorisk landskapsanalys Kronobergs län I Kronobergs läns har Stefan Höglin för Riksantikvarieämbetet tagit fram en agrarhistorisk landskapsanalys över Kronobergs län. I den finns en regional indelning av 11 karaktäristiska landskapsavsnitt. Följande berör Ronnebyåns HARO. Område II:A Centralbygd med kontinuerlig bosättning från stenåldern med tydliga samband mellan gravfält, ortnamn från järnåldern och historiska byar. Under medeltiden utgjorde området huvudbygd i folklandet Värend. Säteribildningen under 1600-talet var omfattande och resulterade förutom i en rad herrgårdsmiljöer även i en viss upplösning av den förhistoriska bygden till följd av avhysningar. Bebyggelse och odlingsmark har varit tydligt knutna till drumliner vars symmetriska karaktär erbjudit en naturlig zonering av markanvändningen. Byarna var i allmänhet stora, över tio hemman var ingen ovanlighet. Gårdarnas lokalisering varierade, men en placering på rad längs med drumlinens ena sida var vanlig. Åkermarken var väl samlad på drumlinens krön och övre sluttningar och var uppdelar i långsmala bandparceller i enlighet med det tegskifte som också omfattade den till svackorna lokaliserade ängen. Idag präglas landskapet i hög grad av 1800-talets jordbruksomvandling med regelbundet utlagda lagaskiftesgränser i form av stenmurar, en viss utflyttning av gårdar och omfattande utdikningsföretag som givit delar av området helåkerbygdens karaktär (Höglin 1998). Område II:B Ett svagt kuperat område i länets sydöstra hörn. Fornlämningsbilden indikerar ett brott i kontinuiteten under yngre järnåldern med en återkolonisation under medeltid bl.a. representerat av ett stort antal enheter med ortnamnsefterleden måla. Området dominerades

10 10 (51) av ensamgårdar och mindre byar med upp till fyra hemman medan bebyggelsetätheten var stor. Odlingslandskapet kännetecknades av små och starkt uppslittrade åkrar inom stora ängsgärden. Också idag är odlingslandskapet småskaligt med en relativt hög andel ängs- och hagmarker (Höglin 1998). Område II:G Delar av området räknas till Högsmåland men har inte samma dramatiska relativa relief som norra Kronoberg. Huvudsakligen ett rent medeltida kolonisationsområde med karaktäristiska ortnamnsformer på skruv. Området har delvis varit mycket glest bebyggt, där ensamgårdar var den vanligaste bebyggelseformen. Under historisk tid har odlingslandskapet därför dominerats av mycket omfattande utmarker, liksom av stora ängsgärden där små och spridda åkrar legat som öar i inägorna. Svedjandet var här tidigt mycket omfattande. Delvis har odlingslandskapet varit anpassat till sydost-nordväst gående höjdryggar. Från 1600-talet och framåt har bruksnäringen haft stor betydelse för gårdarnas ekonomi. Kolproduktion och malmupptagning var därför viktiga liksom andra utmarksnäringar som exempelvis tjärframställning för avsalu spelade säkert en väsentlig roll i bondeekonomin. Idag finns här länets största andel bevarade ängs- och hagmarker (Höglin 1998). 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse För forntidens människor var Ronnebyån en viktig farled in i sydöstra Värend. Den tidiga bosättningen som därmed kom till stånd efterlämnade spår som fortfarande framträder i landskapet. Det finns exempelvis stenåldersboplatser och gravlämningar från bronsåldern. Under medeltiden fanns fyra städer i Blekinge; Avaskär, Elleholm, Ronneby och Sölvesborg. År 1387 fick Ronneby sina första stadsprivilegier och orten var då en viktig handelsstad. Namnet Ronnebyån härleds således till staden Ronneby. Vattendraget har även kallats för Rottneå efter sjön Rottnen i Kronobergs län. Sjöfartsförhållandena i Ronneby var unika med en yttre hamn och en innerhamn, ca fyra km uppströms havet, försedd med lastkajer. År 1749 bedrev köpmän i Ronneby handel med bönder i Småland. Det var bl.a. tjära och beck som transporterades vattenvägen samt timmer som flottades ner så långt sim en mil innan byn. I början av 1800-talet i Ronneby fanns det gevärsfaktori, såpsjuderi, garverier, pappersbruk och flera kvarnar. I mitten av 1800-talet var Ronnebyåns inlopp stängt av en sandbank som hindrade fartyg att ta sig uppför ån. Upprensningsarbetet hade börjat på 1840-talet och vid färdigställandet kunde segelfartyg ta sig in i Ronneby hamn. Vissa fartyg var dock för långa för att kunna vända i ån. Mellan åren muddrades ån. Hamnen kom att förlora sin kommersiella betydelse då järnvägen introducerades år Transport till fartyg pågick förvisso fortfarande men de djupgående fick ankra vid Redden närmare Ronnebyåns mynning. Längs Ronnebyån gick det även att ta sig till Ronneby brunn. Brunnverksamheten ska ha börjat år 1705, då många svenskar besökte Ronneby för att prova vattnets kraft, som redan då ansågs ha hög minrealhalt. Mot senare delen av 1700-talet byggdes brunnen ut till en större anläggning och under 1800-talet kom brunnverksamhetens blomstringsår då bl.a. de fyra balerna årligen firades i brunnsparken. Ronneby brunn kom under 1800-talet att bli Sveriges största kurort.

11 11 (51) Gästerna transporterades till kurorten längs Ronnebyån på dragslupar, d.v.s båtar som med linor drogs av män längs strandkanten. Så småningom anlades även en väg för transport med vagn. Fiskebåtarna drogs likaså till Ronneby. Detta tunga arbete utfördes oftast av kvinnor. Det fanns trafikregler för hur båtar skulle mötas. Vid möte skulle den båt som drogs uppströms gå på innersidan. Vissa situationer fick lösas genom att linorna kastades över mötandes mast eller lät man linan löpa under den andra båten. Även Kockumverken trafikerade Ronnebyån med sina transportpråmar. Dessa gick främst till Kallinge och bruket i Konga/ Örmo järnbruk (Rollof 1977). Genom den rika fornlämningsmiljön utgör Ronnebyåns vattensystem centrala vattenvägar och ett värdefullt exempel på en gång viktiga samband i landskapet. Förutom att vattnet nyttjades som kraft till kvarnar/sågar och transport så var även flottningen stor i området under i synnerhet 1800-talet. Flygfoto över Ronnebyån. Till vänster om vattendraget ligger Ronneby brunnspark och till höger Fridhems gård (Blekinge museum). 1.4 Vattenförvaltning I området utförs övervakning inom Samordnad recipientkontroll (Ronnebyåns Vattenförbund). Övervakning utförs också av Länsstyrelsen inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram med flera olika regionala program. Färgtalet nära utloppet av Ronnebyån har ökat med ca 60 % sedan början av 80-talet. I den norra delen av avrinningsområdet har färgtalen ökat betydligt mindre och på 2000-talet visar färgtalet en nedåtgående tendens. En svag ökning av kvävetransporten sedan slutet av 80-talet har uppmätts, vilket följer vattenföringens variation mycket väl. Punktkällors påverkan och effekter av kalkning av försurande områden samt opåverkade områden övervakas. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge

12 12 (51) län. Det finns två stationer inom avrinningsområdet och tre i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Inom Ronnebyåns avrinningsområde finns problem med försurning och flera vattenförekomster kalkas. Om kalkningsåtgärderna fortsätter kan god status förväntas uppnås men för att långsiktigt lösa problemet med försurning krävs det minskade utsläpp av försurande ämnen och ett icke försurande skogsbruk. Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet. Avrinningsområdet ligger inom Växjö, Lessebo, Tingsryd och Ronneby kommun. Huvuddelen av jordbruket bedrivs inom Ronneby kommun. I kommunen är 48 % av den totala åkerarealen ansluten till Greppa Näringen. Kallinge flygplats ligger inom avrinngsområdet. Stora delar av Ronnebyåns avrinningsområde har problem med övergödning. När det gäller fosfor så är det främst industri och reningsverk som står för de antropogena utsläppen. De mest belastade områdena är alltså i de delavrinningsområden där det finns tätbebyggda samhällen. Även kustområdena har övergödningsproblem. För att minska övergödningsproblemen längs kusten och i havet behövs en reduktion av kväve och fosfor från både landbaserade källor och utsjön. Detta innebär att åtgärder kan behövas i syfte att minska problemen i kustvattnen även i de områden i vilka inlandsvattnet inte har övergödningsproblem. Exempel på åtgärder är effektivare rening för avloppsreningsverk, förbättrad rening av industrier, anslutning av enskilda avlopp till kommunalt VA, anlägga skyddszoner och våtmarker. Ronnebyåns avrinningsområde har problem med brunifiering, vilket kan leda till förändringar i ekosystem samt att vattnet försämras som råvara för produktion och dricksvattenförsörjning. Som försiktighetsåtgärd behövs bl.a. ökad hänsyn i skogs- och jordbruk samt att återskapa strukturer och funktioner som har förstörts av mänskliga aktiviteter. Ett större problem i Ronnebyåns HARO är hydromorfologiska förändringar av vattendrag. Detta är en av de största anledningarna till att flera vattendrag inte uppnår god ekologisk status. Påverkan i form av rensningar och kontinuitetsförändringar såsom vandringshinder gör det angeläget att restaurera flera vattendrag för att uppnå god ekologisk status. I Ronnebyåns avrinningsområde finns totalt 25 vattendragssträckor och 12 sjöar som är de vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU. I avrinningsområdet saknas biologisk övervakning för 17 av vattenförekomsterna, varav fem är sjöar. I ytterligare två vattenförekomster saknas fysikalisk-kemisk övervakning. Stora delar av Ronnebyåns vattensystem är reglerat och hydromorfologisk övervakning kan behövas. Transporten av närsalter till havet mäts nära åmynningen av vattenvårdsförbundet. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av Kronobergs luftvårdsförbund. Av de prioriterade ämnena övervakas enbart några metaller (Hg, Cd, Pb och Ni) inom avrinningsområdet. Det finns inga

13 13 (51) betydande utsläpp av andra förorenande ämnen. Zooplankton, makrofyter och påväxt mäts inte (Dokab & Östensson 2007) Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Statusklassningen är preliminär och kan komma att ändras. Klassningen nedan är hämtad från VISS Tabellen visar vattendragens ekologiska status inom Ronnebyåns HARO. Vattendrag med god status har grönmarkerats då resterande vattendrag kan tänkas vara aktuella för åtgärdsarbeten. EU CD Namn Ekologisk status SE Bäck från Läen God SE Bäck från Rånnamåla Måttlig SE Bäck från Stora Hensjön Måttlig SE Bäck från Vasen God SE Bäck från Vikholmen Måttlig SE Bäck vid Öljeholm Måttlig SE Fagerekeån Måttlig SE LESSEBOÅN: Bäck från Läen - Öjen Måttlig SE LESSEBOÅN: Fagerhultsån Otillfredsställande SE LESSEBOÅN: Ronnebyån - Bäck från Läen Måttlig SE LESSEBOÅN: Öjen - Läen Dålig SE Lillasjöån God SE LILLÅN: Ronnebyån (Dämn. Omr.) - Kinnen God SE MÅLLEBÄCKEN: Ronnebyån - Boklången Måttlig SE RONNEBYÅN: Bäck från Stora Hensjön - Krokfjorden Måttlig SE RONNEBYÅN: Bäck från Vasen - Rottnen Måttlig SE RONNEBYÅN: Bäck från Vikholmen - Viren Dålig SE RONNEBYÅN: Bäck vid Öljeholm - Lesseboån Måttlig SE RONNEBYÅN: Fibbleån Måttlig SE RONNEBYÅN: Krokfjorden - Sandsjön vid Södra Sandsjö Måttlig SE RONNEBYÅN: Lesseboån - Bäck från Vasen Dålig SE RONNEBYÅN: Lillån - Bäck från Stora Hensjön Måttlig SE RONNEBYÅN: Mållebäcken - Ronnebyån (Dämn Omr) Måttlig SE RONNEBYÅN: Sandsjön vid Södra Sandsjö - Bäck från Vikholmen Måttlig SE RONNEBYÅN: Sörbybäcken - Mållebäcken Otillfredsställande SE RONNEBYÅN: Viren - Bäck vid Öljeholm Dålig SE RONNEBYÅN: Östersjön - Sörbybäcken Dålig SE Stångsmålaån Måttlig SE Sörbybäcken Måttlig

14 14 (51) Tabellen visar den ekologiska statusen i sjöarna inom Ronnebyåns HARO EU CD Namn Ekologisk status SE Horsasjön Måttilig SE Kinnen God SE Krokfjorden Dålig SE Linnerydssjön God SE Läen Otillfredsställande SE Rottnen Otillfredsställande SE Sandsjön vid Södra Sandsjö Dålig SE Sandsjön vid Åhult Måttilig SE Stora Hensjön God SE Vasen God SE Vikholmen Måttilig SE Viren Måttilig SE ÖJEN: Norra delen God SE ÖJEN: Oset Måttilig SE ÖJEN: Sörsjön Måttilig Kemisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Den kemiska statusen uppnår inte god status i hela Ronnebyåns HARO Biotopkartering och fiske-/biotopvård I Blekinge län finns inga biotopkarteringar eller detaljerade åtgärdsplaner. I Kronobergs län finns en vattenvårdsplan i Fagerhultsån (del av Lesseboån). Lessebo kommun gav 2011 Jönköpings Fiskeribiologi AB i uppdrag att genomföra en förprojektering av möjliga biotopvårdsåtgärder i Fagerhultsån mellan Läen och Sandsjön inom Ronnebyåns huvudavrinningsområde, samt presentera detta i en åtgärdsplan. I föreliggande rapport presenteras de föreslagna åtgärderna. Fagerhultsån rinner ca 13 km mellan sjöarna Läen och Sandsjön genom Uppvidinge och Lessebo kommun i Kronobergs län och Ronnebyåns HARO. Länsstyrelsen i Kronobergs län tog fram en åtgärdsplan år 2001 för Fagerhultsån i syfte att återställa den ekologiska statusen i vattendraget. Åtgärdsarbetet påbörjades år då bl.a. Ekeforsdammen revs ut. På uppdrag av Lessebo kommun tog Jönköpings Fiskeribiologi AB fram en uppdaterad och detaljerad åtgärdsplan år 2012 för Fagerhultsån. De åtgärder som framförallt behövdes var tillförsel av lekgrus samt block och död ved (Lindvall och Nilsson 2012). Samma år inventerades vattendraget på flottningslämningar av antikvarier vid Länsstyrelsen i Kronobergs län. De kunde med stöd av arkivmaterial konstatera att vattendraget hade flottats och att lämningarna härrör från 1800-talet. Eriksson och Roslund-Forenius påpekade att alla

15 15 (51) åtgärder måste ske med försiktighet, då vattendraget i sin helhet med alla lämningar skapar ett högt pedagogiskt och kulturhistoriskt värde. Sammanlagt föreslås att drygt 80 åtgärder till en kostnad av cirka 1 miljon kronor genomförs i Fagerhultsån. Den dominerande åtgärdstypen, sett till antal föreslagna åtgärder, är tillförsel av lekgrus för att förbättra eller skapa nya lekbäddar följt av tillförsel av block och/eller död ved för att förbättra uppväxtområdenas kvalitet. Det enskilt dyraste åtgärdsförslaget är dock utrivningen av dammen vid Sågtorpet (cirka kr) som i dagsläget utgör ett definitivt vandringshinder. Vidare föreslås att åtgärderna genomförs i paket, dvs. att markägarkontakter och ansökan sker för flera åtgärder inom ett område (t.ex. delsträcka 25-28) för att hålla nere etableringskostnader för maskiner, res-/inställelsetider för utförare och sakkunnig, samt få ett effektivt åtgärdsarbete. Det anses även mycket angeläget att den påbörjade återintroduktionen av öring i Fagerhultsån fortgår, samt utökas till fler platser. Detta eftersom det är en process som kan ta lång tid beroende på tillgången på utsättningsmaterial (öringyngel) och därför inte bör skjutas på framtiden. Effekterna av de genomförda biotopvårdsåtgärderna kommer först till sin fulla rätt då det finns lekmogen öring som kan utnyttja lekområdena och besätta uppväxtområdena. Läs mer: Marktorp Jakob & Roslund-Forenius Ylva Flottningslämningar i Blekinge, Kronoberg och Skåne län. Lindvall Peter & Nilsson Niklas Åtgärdsplan för biotopvårdsåtgärder i Fagerhultsån. Jönköpings Fiskeribiologi AB Biologisk återställning Fagerhultsån, Kronobergs län Under 2013 genomfördes vattenvårdsåtgärder i Fagerhultsån, Kronobergs län. Fältbesök ( ) Fagerhultsån inför biotopvård Delsträcka 7 enligt åtgärdsplanen för biotopvård: Biotopvård kan ske manuellt på hela sträckan, men med närvaro, inledningsvis, av kulturmiljö (Jakob Marktorp). Man får prova sig fram på sträckan för att se vad som är mest lämpligt för att både biologi och kulturmiljö ska öka respektive behålla sina värden. Förslagsvis görs insatser enligt följande: 1. Block läggs tillbaka punktvis som leder vatten in mot mer orensade områden, vilket gör att rensade delar kommer att avlösas av mer återställda delar 2. Den västra kanten av rensningen behålls intakt medan block från andra sidan av den rensade fåran kan flyttas tillbaka i den rensade delen av åfåran.

16 16 (51) 3. Vissa delar sparas helt medan resten återställs helt. Vid de båda parallella fårorna mitt på sträckan rörs ej den rensade fåran. Här leds istället vattnet in i den västra orensade fåran med samma teknik som vid teststräckan vid Gubbamon, men om möjligt med manuellt arbete. Varianterna har olika för och nackdelar. Förslag 1 riskerar att ge ån ett underlig utseende med korta sträckor av återställda och rensade sträckor. I förslag 2 kan västra kantens numera tydliga utseende minska och försvinna när block från andra kanten läggs ut. En kombination av alla tre förslagen anpassat efter sträckans utseende och naturliga sträckning kan troligen vara det bästa alternativet men kräver mycket delaktighet från kultur- respektive vattenvårdsfunktionen. Delsträcka 7. Foto Jakob Marktorp Delsträcka 4 enligt åtgärdsplanen för biotopvård: Åtgärder vid det partiella vandringshindret uppströms vägen är ok att åtgärda genom att lägga ut sten och block som redan i dag, i hög grad, har rasat ut i vattendraget. Delsträcka 2 enligt åtgärdsplanen för biotopvård: Biotopvård kan ske manuellt på sträckan från fallet och nedströms (bild nedan). Här kan block och sten tas från kanterna. Ovan fallet görs endast begränsad biotopvård. Sten och block kan här tas från omgivningen, men ej från vallar. Att öppna upp en sidofåra vid fallet är ok om man inte rör vallarna.

17 17 (51) Sträcka nedströms fallet. Blockutläggning går bra. Foto Jakob Marktorp. Ledarm ovan fallet. Ingen sten får tas från vallarna uppströms denna sträcka. Foto Jakob Marktorp.

18 18 (51) Del av samma ledarm som i föregående bild. Foto Jakob Marktorp. Ytterkurva av vall där ingen sten får tas. Foto Jakob Marktorp.

19 19 (51) Fältbesök ( ) Kårestadsån (Mörrumsåns HARO) inför biotopvård Sågtorpet: Vandringshindret vid Sågtorpet kan åtgärdas. Övre delen biotopvårdas manuellt med närvaro, inledningsvis, av Kulturmiljö (Jakob Marktorp). Sten tillförs utifrån, åtminstone i den övre delen som är lättillgänglig för maskin. Att öppna upp sidofåror är ok. Försök att spara strukturer så man kan se att fåran flottats. Nedre delen, nedanför kvillområdet, biotopvårdas med maskin. Sten och block ska inte tas från vallarna, förutom redan nedrasad sten eller material som tydligt är upplagd på vallarna och inte är överväxt av gräs. Stenmaterial tas i huvudsak utifrån. Vandringshinder (dammtröskel) vid sågtorpet. Foto Jakob Marktorp.

20 20 (51) Åtgärdssträcka i övre delen. Foto Jakob Marktorp Åtgärdssträcka nedre delen. Maskinellt arbete går bra men vallarna ska hållas intakta. Foto Jakob Marktorp.

21 21 (51) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen Natur-/kulturvattendrag Ronnebyån är inte utpekad i Vattendragsutredningens Omtankar om vattendrag (SOU 1996:155) Värdefulla vattendrag Kartbilaga 4 Värdefulla vatten Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, fiskeoch kulturmiljösynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Nationellt värdefulla och särskilt värdefulla vattendrag enligt Naturvårdsverket. Horsasjön är en näringsfattig klarvattensjö med förekomst av sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii) och flodkräfta. Området Hjortsjön-Mållsjöbäcken-Mållsjön är utpekat som värdefulla vatten och består av näringsfattiga sjöar, samt sammanbindande bäck, med rik biologisk mångfald och flera rödlistade arter. Nationellt värdefulla vattendrag enligt Fiskeriverket. Horsasjön och Östersjön är utpekade pga. förekomst av flodkräfta. Nationellt särskilt värdefulla vattendrag enligt Riksantikvarieämbetet. Lessebo med levande bruksmiljö och omland. Bebyggelse från och 1800-talen. Korrö med småskalig tidig industriell miljö från 1800-talet med anor från 1500-talet. Ronneby Brunnspark, kurparksmiljö från 1800-talets andra hälft och utmarkinägostrukturen i Brunnsskogen samt det omgivande odlingslandskapets ålderdomliga struktur. Ronnebyån från Kallinge till utloppet Riksintressen för naturvården, Natura2000 och naturreservat Kartbilaga 5 Natura 2000 och naturreservat I Tabellen visas de 11 naturreservat som ligger inom Ronnebyåns HARO. ID Naturreservat Län Kommun Grönvik Kronoberg Tingsryd Göljahult Blekinge Ronneby

22 22 (51) Hedasjön Kronoberg Uppvidinge Hensjönäset Kronoberg Tingsryd Korrö Kronoberg Tingsryd Ljuva mon Kronoberg Tingsryd Moabacken Blekinge Ronneby Skärgöl Kronoberg Lessebo Stocksmyr-Brännan Kronoberg Uppvidinge,Lessebo Storasjöområdet Kronoberg Uppvidinge Södra Brunnsskogen Blekinge Ronneby Tabellen nedan visar de 16 Natura 2000-områden som ligger inom Ronnebyåns HARO. ID Natura2000 SE Bro SE Brunnsskogen SE Dammarskulla SE Fornanäs SE Fornanäs östra SE Horsasjön SE Korrö SE Kulla-Skärgöl SE Pettersborg SE Piskabacken SE Rävsmåla SE Skarup SE Stocksmyr SE Stora Hensjön SE Storasjöområdet SE Tomeshultagölen Förutom Korrö lyfter inget av naturreservaten eller Natura 2000-områdena några kulturmiljövärden med vattenanknytning. De vattenanknutna kulturmiljöer som finns vid Korrö presenteras under riksintressen för kulturmiljövården Riksintressen för kulturmiljövården och kulturreservat Kartbilaga 6 KMP, riksintressen och kulturreservat Kulturreservat Ronneby brunnspark är det enda kulturreservatet i Blekinge och ligger inom Ronnebyåns avrinningsområde. Brunnsmiljön härrör från 1800-talet och är Sveriges kanske bäst bevarade brunnsmiljö från den klassiska brunnsdrickningstiden. Brunnsdrickningen har förekommit här sedan tidigt 1700-tal. År 1873 bildades ett nytt bolag, Ronneby hälsobrunn, med avsikten att genom kapitaltillskott och utvidgning av verksamheten skänka förnyelse åt Ronneby brunn. Den nya anläggningen var i stort sett färdigbyggd vid sekelskiftet. Den omfattade då bl.a. ett brunnshotell, brunnshall, tre badhus, gymnastiksal och restaurang. Sexton villor hade uppförts

23 23 (51) för brunnsgästerna och personalen. Byggnaderna hade en tidstypisk brunnsarkitektur och utgjorde med sina trähus och sin snickarglädje fram till 1950-talet en vanligt enhetlig brunnsmiljö från slutande 1800-tal (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). Riksintressen för kulturmiljövården Samtliga riksintressen för kulturmiljövården inom Ronnebyåns avrinningsområde har stark vattenanknytning. Ronneby brunn/blekan - Fridhem - Rönning [K 10] (Ronneby socken) Motivering: Välutbyggd brunnsmiljö med kringfunktioner från det sena 1800-talet. En av landets mest besökta kurortsmiljöer. Uttryck för riksintresset: Bebyggelse med välbevarad panelarkitektur och stor brunnspark. Inom Blekan, Rönninge och Fridhem, finns till brunnsverksamheten knuten bostads- och pensionatsbebyggelse. Bevarad tomtstruktur och gatunät (Riksantikvarieämbetet 2014). Ronnebyån och järnvägsstationen vid Ronneby brunnspark (Ronnebys hembygdsförening). Korrö [G 2] (Linneryds socken) Motivering: Småskalig tidigindustriell miljö från 1800-talet med anor från 1500-talet, med omgivande odlingslandskap som ger en uppfattning om det historiska sambandet mellan de agrara och de industriella näringarna. Uttryck för riksintresset: Hantverksby vid Ronnebyån med Korrö gård från 1700-och 1800-talet och kvarn, garveri, färgeri, såg och skomakeri. Ängs- och hagmark utmed ån präglad av bete och slåtter (Riksantikvarieämbetet 2014).

24 24 (51) Kosta [G 32] (Ekeberga socken) Motivering: Länets äldsta sammanhållna bruksmiljö med bevarad struktur, bebyggelse och funktioner. Uttryck för riksintresset: Traditionellt bebyggelsemönster och ålderdomlig relation mellan byggnader och vägsystem. Bruket grundades 1742, och dagens glashyttor härrör från 1902 och 1978 (Riksantikvarieämbetet 2014). Lessebo [G 31] (Hovmantorps sn) Motivering: Bruksmiljö med bebyggelse från 1700-och 1800-talen med omland. (Bymiljö). Uttryck för riksintresset: Järnbruk anlagt 1658 och under 1800-talet omvandlat till träindustri och pappersbruk. Två tidsåldrars egnahemsområden uppbyggda i planmässiga former. Lämningar efter Läseboda by i form av husgrunder, källor och invallningar (Riksantikvarieämbetet 2014) Regionala kulturmiljöprogram Län Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Kronoberg Blekinge Blekinge Blekinge Blekinge Blekinge Namn Kosta Lessebo Bredebäckshult Fagerhult Hovmantorp Hästebäck och Bergdala Korrö Kylleskruv Lessebo Linneryd Rolsmo S. Sandsjö och Konga Skogsryd Tjugosjö Ugnanäs Vida och Ljuder Vieboda Vraneke och Herråkra Ronneby stadskärna Ronneby Brunn Klackamåla Bokön Röda Sta n Kallinge Nedan beskrivs de områden som har starkare vattenanknytning och som tidigare inte presenterats. Det regionala kulturmiljöprogrammet i Kalmar län berör inte Ronnebyåns

25 25 (51) avrinningsområde. Områdena i Blekinge läns regionala kulturmiljöprogram tar inte upp några värden med direkt vattenanknytning. Hästebäck och Bergdala, Kronobergs län Bergdala glasbruk består, förutom av den återuppbyggda trähyttan, av arbetarbostäder och disponentvilla, samt en mängd andra byggnader för brukets behov. I Lövås finns en kvarnbyggnad med en mindre kraftstation (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Kylleskruv, Kronobergs län Förleden Kylle anses komma från ordet kvill, som syftar på plasten där två vattendrag rinner samman. Byns kvarn låg 1856 på en samfällighet vid det lilla bäckflödet strax sydväst om bebyggelsen och strax intill låg den gemensamma tjärdalen. År 1879 anlades Kylleskruvs glasbruk, som var verksamt till 1887, då det brann och aldrig återuppbyggdes. Fornlämningarna är inte många men speglar skogsbyns sammansatta näringsliv. Här finns flera lämningar efter tjärtillverkning, s.k. tjärdalar, en lintorkningsugn, slaggförekomster efter järnhanteringen samt en damvall som hängt samman med kvarnverksamheten. Efter glasbruket finns bland annat ett antal husgrunder (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). S.Sandsjön och Konga, Kronobergs län Området omfattar kulturmiljöerna kring Ronnebyån inom byarna Dångebo, Dångemåla, Örmåla samt den tidigare byn och bruket Örmo. Endast i begränsad omfattning innehåller landskapet några jordbruksmarker. Istället rör det sig bebyggelsemiljöer av olika slag, som en kyrkby, bruksbyggnader och industribyggnader. S Sandsjö tillhör de yngre sockenbildningarna i Kronobergs län. Genom avsöndring från Linneryd 1598 blev Sandsjö egen socken och kyrkan kom att placeras invid bygdens farled, Ronnebyån. En kvarn har funnits i Dångeborås sedan 1600-talet. Den nuvarande byggnaden är troligen från 1800-talet och ombyggdes i samband med elektrifieringen Kvarnen var i drift fram till 1960-talet och ombyggdes därefter till mekanisk verkstad. Kraftstationen anlades 1913, utvidgades tre år senare och nedlades under 1950-talet återupptogs elproduktionen. I södra delen av området ligger den äldre industrimiljön i Konga, med bevarade traditioner av Öhrmo järnbruk (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Skogsryd, Kronobergs län Skogskvarn intill Ronnebyån utgjorde ett skifteslag. Av namnet framgår att här fanns en kvarn etablerad och hade så gjort sedan medeltiden. Vid Ronnebyån uppfördes vid 1750-talet en kvarn som var belägen vid nuvarande brons södra brofäste. Kvarnen brann ner Den nya kvarnen samt en sågkvarn stod färdiga 1929 och drevs med elektricitet från Lessebo pappersbruks kraftstation en bit uppströms Ronnebyån (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014). Ugnanäs, Kronobergs län Kvarnfallet vid Västra bro köptes 1918 av Hovmantorps Kraft AB, som inrättade en kraftstation på platsen. Kvarnverksamhet hade emellertid bedrivits på platsen åtminstone sedan tidigt 1700-tal. Kvarnen drevs som tullkvarn till 1929 och nedlades troligen Kraftstationen var i drift till 1949 (Länsstyrelsen i Kronobergs län 2014).

26 26 (51) Kommunala kulturmiljöprogram Det finns ännu inga heltäckande kommunala kulturmiljöprogram i Karlskrona eller Ronnebys kommuner, Blekinge län. I Emmaboda kommun, Kalmar län, berörs inte Ronnebyåns HARO av utpekade kulturmiljöer. I Kronobergs län har Växjö, Uppvidinge och Tingsryds kommuner egna kulturmiljöprogram. Lessebo kommun inget kulturmiljöprogram. I Växjö kommuns kulturmiljöprogram ligger inget område inom Ronnebyåns avrinningsområde. I Tingsryds kommun finns ett antal utpekade miljöer med vattenanknytning: Rolsmo (KL 6), Linneryds socken Rolsmo by ligger på östra sidan av Rolsmosjön. I området finns flera knuttimrade ängslador (Åhman 1992). Skogsryd Skogsrydstorp Skogskvarn (KL 7), Linneryds socken Vid Skogsryd fanns år 1487 en gård och en kvarn. Kvarnen är sannolikt Skogskvarn vid Ronnebyån som tillsammans med Skogsrydssjön spelat en viktig roll i bebyggelsens lokalisering.av kvarnen vid Skogskvarn återstår endast rester men söder om Ronnebyån på mark som ingår i Vilshult och Kålshult finns en kvarnbyggnad och såg från början av talet (Åhman 1992). Öljeholm Öljemåla (KL 8), Linneryds socken Byarna är belägna vid Ronnebyån och ett av dess små biflöden. Båda byarna lagaskiftades och år 1862 avstyckades en kvarnplan vid Ronnebyån. Det är sannolikt att fler kvarnar legat vid biflödet på gränsen mellan byarna, på tidigare samfälld mark (Åhman 1992). Korrö (KL 14), Linneryds socken Korrö är beläget vid Ronnebyån, där den delar sig i två smala armar. Vattenkraften har nyttjas sedan medeltiden på platsen. Första gången platsen nämns i skrift är år Det fanns kvarnar redan på 1600-talet. År 1742 omnämns två hjulkvarnar och år 1818 tre tullmjölkvarnar. På 1820-talet tillkom sågkvarn, skomakeri och gelbgjuteri, handelsbod och en surbrunn. År 1890 anlades ett bryggeri och till sist en kvarn och såg år Området är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården (Åhman 1992). Läs mer om Korrö: Åhman Eva Korrö hantverksby kulturhistorisk utredning. Smålands museum 2005:49. Bro (KL 15), Linneryd socken Bro är beläget på båda sidor om Ronnebyån. Byn omnämns år 1545 och under 1800-talet växte industriverksamhet fram vid byn. Denna omfattade bl.a. garveri, kvarn och såg. År 1842 tillkom färgeri och vadmalsstamp. År 1922 uppfördes även en kraftstation (Åhman 1992). S. Sandsjö och Konga (KS 4), Södra Sandsjö socken Området omfattar delar av Dångebo, Dångemåla och Örmo. Förstavelsen dång kommer av dunag, den dånande och syftar på Ronnebyån. Platsen Dångebo omnämns i början av talet. Till några av gårdarna har hört kvarnar och sågkvarnar i ån, bl.a. Dångs kvarn omtalad

27 27 (51) 1645 och nedlagd Det har även funnits färgeri, garveri, smedja och kopparslageri. Örmo järnbruk anlades 1743 med masugn och gjuterilada. År 1889 ersattes järnhanteringen av sulfitmassetillverkning (Åhman 1992). I Uppvidinge kommuns kulturmiljöplan finns ett antal områden med vattenanknytning: Holma, Herråkra socken År 1751 fanns en ödelagd kvarn i sydöstra hörnet av inägomarken i bäckdraget mellan Holmasjön och Myrasjö. Kvarnen hade ägts gemensamt med Vraneke Södregård. Denna gård hade 1750 en annan kvarn vid samma bäck på Holmas utmark. Hult, Herråkra socken Namnet Kvarnamaden minner om att byn haft en skvaltkvarn vid Djupabäcken ett stycke väster om bytomten. Vraneke/Herråkra, Herråkra socken På byns utmark ca två kilometer öster om bebyggelsen låg byns kvarn vid Kvarnbäcken. Kylleskruv, Lenhovda socken Byns kvarn låg år 1856 på en samfällighet vid det lilla bäckflödet strax sydväst om bebyggelsen. År 1879 anlades Kylleskruvs glasbruk, som var verksamt till 1887, då det brann ned (Åhman & Persson 2000) Byggnadsminnen och kyrkor Kartbilaga 8 BBR och kulturbroar Inom Ronnebyåns avrinningsområde ligger tre byggnadsminnen. ID Län Kommun Socken Namn Kronoberg Tingsryd Linneryd Kyrkstall Kronoberg Tingsryd Linneryd Sockenmagasin Blekinge Ronneby Ronneby Ronneby brunnspark Tabellen visar de kyrkliga kulturminnen som ligger inom Ronnebyåns avrinningsområde. Län Kommun Socken Namn Blekinge Ronneby Ronneby HELIGA KORS KYRKA Blekinge Ronneby Ronneby BREDÅKRA KYRKA Blekinge Ronneby Ronneby MÖLJERYDS KYRKA Blekinge Ronneby Ronneby KALLINGE KYRKA Kronoberg Lessebo Hovmantorp LESSEBO KYRKA Kronoberg Tingsryd Södra Sandsjö SÖDRA SANDSJÖ KYRKA Kronoberg Lessebo Hovmantorp HOVMANTORPS KYRKA Kronoberg Tingsryd Älmeboda ÄLMEBODA KYRKA Kronoberg Tingsryd Linneryd LINNERYDS KYRKA Kronoberg Tingsryd Södra Sandsjö TIMMERMANNENS KAPELL

28 28 (51) Övrig information Inget RAMSAR-område ligger inom Ronnebyåns HARO. 2.2 Inventeringar Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kartbilaga 7 FMIS Tabellen visar de fornlämningar som ligger inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt. Blåmarkeringarna visar de lämningar som har starkare vattenanknytning. FMIS: LÄMNINGTYP Summa alla Punkt Yta Linje Bergshistorisk lämning 1 1 Blästbrukslämning Blästplats Boplats Bro Brott/täkt 1 1 Brunn/källa 3 3 Byggnad annan 3 3 Bytomt/gårdstomt Dammvall Fornborg 1 1 Fornlämningsliknande bildning 2 2 Fossil åker/omr med fossil åker Fyndplats Fyndsamling 1 1 Fångstanläggning 1 1 Fångstgrop 1 1 Färdväg 8 8 Förvaringsanläggning 3 3 Glasindustri Grav markerad av sten 1 1 Gravfält 1 1 Grav- och boplatsområde 1 1 Gränsmärke 9 9 Husgrund, historisk tid Hyttlämning 1 1 Hägnad 3 3 Hög 1 1

29 29 (51) Industri övrig 1 1 Kemisk industri Kraftindustri 1 1 Kolningsanläggning Kvarn Kyrka/kapell Livsmedelsindustri 1 1 Lägenhetsbebyggelse Minnesmärke 2 2 Naturföremål/-bildning med tradition Område med skogsbrukslämningar Park-/trädgårdsanläggning 1 1 Plats med tradition Ristning, medeltid/historisk tid 1 1 Röse 1 1 Samlingsplats 1 1 Sammanförda lämningar 2 2 Småindustriområde 5 5 Stadslager 1 1 Stenkammargrav 2 2 Stensättning 4 4 Textilindustri 9 9 Träindustri Vägmärke Övrigt 4 4 Totalt Ronnebyåns avrinningsområde är fornlämningstätt vilket visar på människans tidiga exploatering och kontinuitet i området. Vattnet och skogen har med all sannolikhet varit viktiga näringar för föda och virkesuttag samt en förutsättning för de industrier som uppkommit. Exempelvis har vattnet fungerat som flottleder för timmertransporten till orterna i det södra området. Det finns därmed ett starkt samband mellan flera av de vattenanknutna kulturmiljöerna och utvecklingen mot dagens samhälle Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets databas FMIS. Det innebär inventeringen inte tas upp här utan behandlas under fornlämningar.