Polis, åklagare och tull

Transkript

1 2016/17:JO1 Polis, åklagare och tull Kritik mot en polisman bl.a. för att han i ett inlägg på polisens konto på Facebook har lämnat alltför detaljerad information om ett ingripande mot en enskild (Dnr ) Beslutet i korthet: JO har granskat ett inlägg som gjorts på ett av polisens konton på Facebook. Inlägget innehöll en detaljerad beskrivning av ett ingripande mot en man och det framgick bl.a. att han var misstänkt för narkotikabrott. I anslutning till texten fanns en bild där mannen ligger på marken och blir omhändertagen av ambulanspersonal. Den polis som ansvarade för inlägget kritiseras dels för att det fanns en viss risk för att mannen som var föremål för ingripandet kunde identifieras, dels för att bilden visade mannen i en utsatt situation. Polismannen har enligt JO dessutom äventyrat tilltron till polisens saklighet och opartiskhet genom att i inlägget uttrycka sin åsikt om kostnaderna för ingripandet. I beslutet uttalar sig JO också om hur polisen bör förhålla sig när det gäller beskrivningar av enskilda personer i sociala medier. Det konstateras att om den som t.ex. blivit omhändertagen av polisen eller haft någon annan kontakt med polisen löper en risk att detta beskrivs mer eller mindre detaljerat av polisen i sociala medier, kan förtroendet för polisen undergrävas. Det gäller särskilt när det handlar om händelser som är av känslig eller integritetskränkande natur för den enskilde. Under förutsättning att enskildas integritet och privatliv respekteras finns det dock enligt JO inget som hindrar att polisen i allmänna ordalag och utan närmare detaljer om enskilda berättar om sin verksamhet, om en särskild insats eller om någon annan händelse i sociala medier. Enligt JO:s mening är det granskade inlägget ett tydligt exempel på ett inlägg som beskriver en enskild person i en utsatt situation, och som innehåller alltför detaljerad information om ingripandet. Med hänsyn till förtroendet för polisen lämpar sig inte inlägg av det slaget för publicering i sociala medier. Bakgrund Polisen i Eskilstuna har ett konto på Facebook där man gör inlägg om bl.a. sin verksamhet. Den 15 augusti 2014 publicerades ett inlägg med följande innehåll. Droger, droger, droger... Natten mot fredagen den 15. Klockan närmar sig när en polispatrull bestående av Thomas och Robert åker med polisbil på Nedre Hamnstigen. Vid utegymmet tränar en naken man. När han ser polisbilen går han med bestämda steg till vattenbrynet. Trots rop från polispatrullen fortsätter han ut i vattnet och börjar simma mot strömmen. Sen försvinner han. I kläderna som han haft på sig anträffas mannens ID-handling. Han är känd av 360

2 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 oss sedan tidigare och brukar kunna prata för sig, men nu säger han ingenting. Vi kan inte se den simmande mannen längre och gör bedömningen att han gömmer sig i vassen. Men eftersom han inte svarar på tillrop eller kommer fram kallar vi på Räddningstjänsten för att få en båt till platsen. När Räddningstjänsten får i båten börjar en katt-och-råtta-lek. Mannen som nu verkar än mer irrationell vill inte bli uppdragen av brandmännen och simmar över ån för att komma undan. Han viftar med en stor trädgren mot dem för att de inte skall komma nära honom. Vi kan se att han börjar bli nedkyld och ropar till honom att komma upp. Han vägrar och ropar tillbaka att han aldrig kommer att ge upp. En av poliserna byter plats med en brandman i båten och lyckas OC-spraya mannen när han försöker gömma sig under en gren. Mannen säger att han ger upp och låter sig bogseras till den sida där ambulansen väntar. Han har då försökt komma undan polis och räddningstjänst i över en timme. När vi frågar honom i ambulansen hade han tagit amfetamin. Polispatrullen med Thomas och Robert fortsätter avrapporteringen på sjukhuset. Mannen är svårt medtagen och nedkyld, hans kroppstemperatur togs i ambulansen och visade 32 grader. Han behandlades med värmefilt och rapporterades för ringa narkotikabrott; ett brott som ger ett bötesbelopp som baseras på hur hans inkomst ser ut. Den sammanlagda kostnaden för de poliser, brandmän och ambulanssjukvårdare som var på plats och arbetade tillsammans för den narkotikapåverkade mannens skull törs jag inte ens spekulera i. Droger, droger, droger... Under texten hade polisen publicerat tre fotografier som tagits i samband med räddningsinsatsen. På en av bilderna kunde man se hur mannen som var föremål för ingripandet låg på marken och blev omhändertagen av ambulanspersonal. Delar av hans huvud syntes och det framgick bl.a. att hans hjässa var kal. Anmälan T.L. anmälde inlägget till JO och förde fram att hon ansåg att det var integritetskränkande för den person som ingripandet riktades mot. Innehållet tillsammans med bilderna gjorde också att det fanns en risk för att personen kunde identifieras. Utredning Dåvarande Polismyndigheten i Södermanlands län (länspolismästaren Torbjörn Johansson) yttrade sig om publiceringen av inlägget. Inför yttrandet hade polismyndigheten hämtat in upplysningar från sin informationschef, Fredrik Wallén, och från den polis som ansvarade för inlägget, polisinspektören Thomas Bergqvist. Myndighetens medverkan på Facebook Polismyndigheten lämnade inledningsvis en redogörelse för sin medverkan på Facebook. Den upplyste att polisen i varje kommun i länet hade ett eget konto på Facebook, som administrerades av särskilda s.k. kommunpoliser. Dessa personer fick en introduktionsutbildning om bl.a. den nationella handledningen på området och om praktiska rutiner. 361

3 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL Polismyndigheten uppgav vidare att informationsfunktionen vid myndigheten ansvarar för att dagligen gå igenom samtliga inlägg och kommentarer från allmänheten och se till att de som är olämpliga tas bort. Det aktuella inlägget föranledde inte någon åtgärd från informationsfunktionen. Vid en granskning i efterhand ansåg informationschefen Fredrik Wallén att den gripne personen på bilden inte kunde identifieras. Inlägget doldes dock för allmänheten den 20 augusti 2014 i avvaktan på JO:s utredning. Syftet med det aktuella inlägget Thomas Bergqvist har anfört att hans syfte med inlägget var att beskriva en händelse från ett nattpass och att belysa vad drogmissbruk kan leda till. Hans avsikt var inte att peka ut någon enskild. Mannen på bilden hade enligt Thomas Bergqvist ett så vanligt utseende att det inte fanns någon risk för att hans integritet skulle äventyras. Polismyndighetens bedömning Polismyndigheten redovisade sin bedömning av inlägget utifrån bl.a. sekretess- och lämplighetsaspekter. Polismyndigheten konstaterade att mannen som var föremål för det aktuella ingripandet var misstänkt för narkotikabrott och att uppgifterna om hans identitet omfattades av sekretess när publiceringen gjordes (35 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen). Enligt polismyndighetens bedömning röjde texten och bilderna i inlägget inte identiteten på mannen. Man konstaterade dock att det fanns en liten risk för att någon som gjort iakttagelser på platsen fått del av ytterligare, sekretessbelagd, information om händelsen genom inlägget. Med hänsyn till den försiktighet som polisen ska iaktta när den lämnar ut uppgifter om enskildas personliga förhållanden ansåg myndigheten att inlägget var alltför detaljerat, även om den misstänktes identitet inte direkt framgick. Polismyndigheten konstaterade i fråga om fotografierna att bilden där mannen låg på marken inte borde ha publicerats eftersom den visade honom i en utsatt situation. Vidare hänvisade polismyndigheten till ett tidigare uttalande från JO om att man som företrädare för polisen i sociala medier bör vara återhållsam med att uttrycka personliga känslor inför sina arbetsuppgifter (se JO 2014/15 s. 137, dnr ). Mot den bakgrunden ansåg polismyndigheten att den sista meningen i inlägget, som handlade om kostnaden för insatsen, gick över gränsen för de personliga känslor som en företrädare för polisen bör uttrycka i sådana här sammanhang. Sammanfattningsvis ansåg polismyndigheten att inlägget hade ett gott syfte att sprida kunskap om konsekvenserna av narkotikamissbruk. Myndigheten ansåg dock att bild och text var alltför detaljerade och innehöll inslag av personliga värderingar som inte var lämpliga. I ett beslut den 3 december 2015 anförde JO Renfors följande: 362

4 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 Bedömning Utgångspunkter Jag har tidigare behandlat frågan om polisens medverkan i sociala medier och uttalade då bl.a. att det inte finns skäl att ifrågasätta polisens närvaro i sociala medier i sig. En självklar utgångspunkt är dock att den ska ske i enlighet med de författningar som finns. Det får t.ex. inte förekomma att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut och inte heller i övrigt att personer som varit föremål för ingripanden kan identifieras. Polisen måste naturligtvis också leva upp till regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Även polisförordningens allmänna krav på hur anställda inom polisen bör uppträda ska beaktas vid deltagandet i sociala medier. (Se JO 2014/15 s. 137 och 146, dnr respektive ) Polisen har sedan ett antal år en handledning för sitt deltagande i sociala medier. Denna har till syfte att säkerställa att polisen uppfattas som en enhetlig och tydlig avsändare i sociala medier och att juridiska krav följs. (Se Handledning Polisen i sociala medier, version 2.3, ) I besluten som nämns ovan konstaterade jag att det regelverk som finns för polisens deltagande i sociala medier om det följs normalt är tillräckligt för att det inte ska förekomma publiceringar som riskerar att äventyra tilltron till polisens saklighet och opartiskhet eller i övrigt är olämpliga. Det aktuella inlägget I det anmälda inlägget ges en detaljerad beskrivning av ingripandet och hur mannen agerade innan han greps. Det framgår också att mannen hade tagit amfetamin och var misstänkt för narkotikabrott. På en bild i anslutning till texten låg han på marken och blev omhändertagen av ambulanspersonal. Flera olika synpunkter kan enligt min mening anläggas på en publicering av detta slag. Det rör sig om både sådana som tar sikte på de regler som har betydelse vid en publicering och sådana som mer tar sikte på det lämpliga i att en myndighet som polisen publicerar vissa slag av inlägg i sociala medier. I det sammanhanget finns anledning att ha polisens övergripande uppgifter att förebygga och utreda brott och ge allmänheten skydd och hjälp i åtanke. Beskrivningar av en enskild Alla som av någon anledning kommer i kontakt med enskilda poliser eller med polisens verksamhet på annat sätt ska kunna känna förtroende för polisen. Det gäller oavsett om man är hjälpsökande, offer för brott, misstänkt för brott eller om man av ett eller annat skäl blir föremål för ett ingripande. I detta ligger enligt min mening inte enbart att var och en har rätt att få en korrekt och rättssäker behandling, utan också att man inte ska behöva riskera att bli omskriven av polisen i sociala medier på ett sätt som gör att man känner sig utpekad. Om den som t.ex. blivit omhändertagen av polisen eller haft någon annan kontakt med polisen löper en risk att detta beskrivs mer eller mindre detaljerat av polisen i sociala medier, kan förtroendet för polisen undergrävas. Jag vill också betona att det är angeläget att polisen överväger syftet och värdet med en publicering innan den görs. Det är en avgörande skillnad mellan 363

5 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL de fall då polisen lämnar information i ett brottsutredande eller brottsförebyggande syfte, t.ex. för att få tips från allmänheten, eller för att lugna oroliga människor, och de fall då polisen vill berätta om sitt arbete eller sprida kunskap. I de senare fallen väger normalt sett intresset av att publicera ett inlägg lätt i jämförelse med den integritetskränkning som en enskild kan uppleva när ett ingripande man varit utsatt för beskrivs av polisen i sociala medier och blir tillgängligt för alla som vill ta del av det. När det gäller händelser som är av känslig eller integritetskränkande natur väger den enskildes intresse särskilt tungt. Det kan mot den bakgrunden diskuteras i vilken utsträckning som beskrivningar av människor i utsatta situationer lämpar sig för polisens inlägg i sociala medier. Jag har tidigare gett uttryck för den uppfattningen med anledning av ett inlägg om ett omhändertagande av en ung kvinna med självskadebeteende (JO 2014/15 s. 137, dnr ). Hur olika personer upplever information som rör honom eller henne i ett inlägg av polisen i sociala medier varierar självklart. Det som upplevs som mycket integritetskränkande och besvärande av en person kan uppfattas som mindre allvarligt av en annan. För att respekten för den enskildes integritet och privatliv ska kunna upprätthållas måste det därför vid varje publicering finnas en tillräcklig försiktighetsmarginal. Självklart är det alltid polisen som har ansvaret för innehållet i det som publiceras. Under förutsättning att enskildas integritet och privatliv respekteras ser jag dock inget som hindrar att polisen i allmänna ordalag och utan närmare detaljer om enskilda berättar om sin verksamhet, om en särskild insats eller om någon annan händelse i sociala medier. Genom Thomas Bergqvists inlägg ges allmänheten en ingående beskrivning av polisens ingripande mot den aktuelle mannen. Det framgår tydligt hur desperat och irrationellt han uppträdde och att han var naken när han befann sig vid utegymmet. Enligt min mening är detta ett tydligt exempel på ett inlägg som beskriver en enskild person i en utsatt situation, och som innehåller alltför detaljerad information om ingripandet. Att ingripandet beskrivs så ingående medför dessutom att mannen, om han tog del av inlägget, sannolikt skulle förstå att det handlade om honom. Detsamma skulle kunna vara fallet beträffande hans närmast anhöriga. Eftersom syftet med inlägget enligt Thomas Bergqvist bl.a. var att sprida kunskap om konsekvenserna av narkotikamissbruk vill jag också framhålla att det inte är lämpligt att enskilda individer på detta sätt används som avskräckande exempel. Sammantaget tillhör detta inlägg en kategori som jag ställer mig mycket tveksam till. Genom att så detaljerad och känslig information lämnas ut på polisens egna konton i sociala medier äventyras enskildas integritet och därmed också förtroendet för polisen. Risken för att en enskild kan identifieras Det finns vidare anledning att ha synpunkter på publiceringen av inlägget utifrån risken för identifiering. Som jag tidigare uttalat får polisen inte publicera information som gör att personer som varit föremål för ingripanden kan identifieras, när det inte är motiverat av utredningsskäl. Även i polisens handledning för sociala medier anges att information som gör att läsaren kan identifiera 364

6 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 en enskild individ inte ska publiceras (avsnitt 8.5). Det finns också en bestämmelse om att en bild där en person direkt eller indirekt kan identifieras endast får publiceras i inläggen om polisen fått tillåtelse av den berörda personen (avsnitt ). Utgångspunkten är alltså att man inte ska kunna identifiera en person genom den information som polisen lämnar i ett inlägg. Såvida inte namn eller andra personuppgifter publiceras är det svårt att slå fast om en person på grund av viss information kan identifieras eller inte. I ett fall som detta ett inlägg med detaljerad information om en persons agerande och en bild som visar en del av hans kropp beror det främst på vad läsaren har för tidigare kunskaper eller information om personen i fråga. Det kan också ha betydelse hur stor orten är där händelsen inträffat och i vilken utsträckning den person som det handlar om är känd på orten. Polisen måste göra en bedömning av samtliga omständigheter, och naturligtvis avstå från att publicera ett visst inlägg om det finns en risk för att den person som man ingripit mot kan identifieras. Av Thomas Bergqvists inlägg framgår bl.a. att den aktuelle mannen var känd av polisen sedan tidigare och att han brukade kunna tala för sig. Genom denna information, i kombination med bilden och beskrivningen av hans beteende, anser jag att det funnits en viss risk för att han kunde identifieras av t.ex. boende på orten. Polisen har i vart fall inte haft den försiktighetsmarginal som bör krävas, särskilt inte med beaktande av att innehållet i inlägget var av ett integritetskänsligt slag. Av inlägget framgår dessutom att mannen som polisen ingrep mot var misstänkt för narkotikabrott. Det innebär att bestämmelserna om sekretess för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en förundersökning var tillämpliga. För sådana uppgifter finns det en presumtion för sekretess, vilket bl.a. innebär att polisen bör vara mycket restriktiv med att lämna ut information som kan göra att en misstänkt person kan identifieras (se 35 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen). I polisens handledning anges att man inte ska publicera information som kan riskera brottsmisstänktas integritet och säkerhet (avsnitt 8.5). Eftersom jag anser att den samlade information som lämnades i inlägget gjorde att det fanns en viss risk för att mannen kunde identifieras, anser jag även att det sekretesskydd som finns för misstänkta har äventyrats. Publicering av bilden Som nämnts ovan får polisen enligt sin handledning inte publicera en bild i sociala medier utan tillstånd från berörda personer, dvs. de som direkt eller indirekt kan identifieras på bilden. I en tidigare version av handledningen angavs också uttryckligen att bilder på personer i utsatta situationer inte borde publiceras. Detta är en självklarhet för mig, och det bör gälla oavsett den enskildes inställning till publiceringen. Mot denna bakgrund anser jag, som polismyndigheten också angett i sitt yttrande, att bilden där mannen ligger på marken och blir omhändertagen av ambulanspersonal inte borde ha publicerats. Detta gäller oavsett inläggets innehåll i övrigt. 365

7 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL Uttryck för en åsikt Thomas Bergqvist avslutade inlägget med att ange att han inte vågade spekulera i den sammanlagda kostnaden för de poliser, brandmän och ambulanssjukvårdare som var på plats och arbetade tillsammans för den narkotikapåverkade mannen. Detta är enligt min mening närmast ett uttryck för en åsikt och inte någon del av beskrivningen av händelseförloppet. I polisens handledning anges att kommunikationen på sociala medier ska förmedla fakta och inte åsikter (avsnitt 8.4). Jag har också tidigare betonat vikten av att den som skriver ett inlägg ska undvika att förmedla åsikter eftersom det riskerar att äventyra tilltron till polisens saklighet och opartiskhet (JO 2014/15 s. 146, dnr ). Avslutning Det finns alltså flera skäl till att texten och bilden i inlägget inte borde ha publicerats på ett sådant sätt som skedde. Thomas Bergqvist har fört fram att hans syfte med inlägget var att beskriva en händelse från ett nattpass och att belysa vad drogmissbruk kan leda till. Hans avsikt var inte att peka ut någon enskild. Jag har i och för sig inte någon anledning att tro att han avsett att kränka eller peka ut den person som ingripandet riktades mot. Som jag angett ovan är det dock viktigt att man som polis överväger innehållet i de inlägg som man publicerar, särskilt de som inte är helt allmänt hållna. Det är naturligt att polisen vill göra inlägg som kan väcka människors intresse och engagemang det är ett av syftena med närvaron i sociala medier. Jag vill dock framhålla att strävan efter att få genomslag inte får medföra att polisen åsidosätter kraven på saklighet och opartiskhet, eller publicerar inlägg vars lämplighet av andra skäl kan ifrågasättas. Det får heller aldrig ske på bekostnad av någon enskild. Sammanfattningsvis ska Thomas Bergqvist kritiseras för sitt inlägg, dels för att det fanns en viss risk för att mannen som var föremål för ingripandet kunde identifieras, dels för att bilden visade mannen i en utsatt situation. Thomas Bergqvist har vidare äventyrat tilltron till polisens saklighet och opartiskhet genom att i inlägget uttrycka sin åsikt om kostnaderna för ingripandet. Att inlägget innehåller så detaljerade uppgifter om en person i en utsatt situation gör dessutom att det är av ett slag som med hänsyn till förtroendet för polisen inte lämpar sig för publicering i sociala medier. Jag har konstaterat att publiceringen av inlägget stred mot polisens handledning för sociala medier på ett flertal punkter. Det är mot den bakgrunden förvånande att myndighetens informationsenhet inte vidtog någon åtgärd med anledning av inlägget. Det finns därför skäl att understryka vikten av att riktlinjerna i handledningen följs och att polisen regelbundet reflekterar över vad som publiceras på polisens sidor i sociala medier och syftet med publiceringarna. Ärendet avslutas. 366

8 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 Uttalanden om ett inlägg på polisens konto på Facebook, där en polisman bl.a. gett uttryck för sina personliga åsikter och reflektioner (Dnr ) Beslutet i korthet: JO har granskat ett inlägg som gjorts på polisens konto på Facebook, där en polis redovisar sina synpunkter på att han och andra poliser ofta blir kallade rasister. Enligt JO är det svårt att se att inlägget har relevans för ändamålet med polisens närvaro i sociala medier att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det har inte något brottsförebyggande budskap och ger inte någon direkt information om polisens arbete. Mot den bakgrunden finns det en risk för att polisen inte uppfattas som saklig. I beslutet framhålls också att den som skriver för polisens räkning i sociala medier representerar myndigheten och att det inte är lämpligt att enskilda poliser redovisar sina personliga uppfattningar i det sammanhanget. JO har även vissa synpunkter på uttryckssättet i inlägget. Bakgrund Polismyndigheten har konton på Facebook där polisen gör inlägg om bl.a. sin verksamhet. Den 14 januari 2015 publicerades följande inlägg på kontot som tillhör polisen i Växjö och Alvesta. På förekommen anledning vill jag skriva ett inlägg om rasism. Mina kollegor och jag har blivit kallade för rasister vid ganska många tillfällen den senaste tiden. Som invandrare själv, dessutom en invandrare som har ett jobb där jag många gånger har ställt upp mot rasism, lämnar det en väldigt bitter smak att bli kallad rasist. Till er RIKTIGA rasister varje gång ni blottar era fula åsikter eller höjer era fula röster gör ni det svårare för alla era kära landsmän som inte är rasister. Plötsligt blir flera svenskar rasister i invandrares ögon när du säger att ni talar för svenska folket. Till er invandrare som skriker rasist varje gång ni är ifrågasatta eller möter motstånd i livet sluta med att dra upp rasistkortet från översta fickan i er offerkofta. Varje gång ni gör det tar ni mycket ifrån invandrare som verkligen har blivit utsatta för rasism. Mellan er som är fula rasister och er som är offerkofta-invandrare finns vi miljontals vanliga svenskar och invandrare som vill leva ihop tillsammans i ett land utan hat. Kommentera gärna men inga fula rasister eller offerkofta-invandrare, tack! Inlägget var undertecknat Scott. Anmälan P.O. anmälde Polismyndigheten och den polis som ansvarade för inlägget, Scott Goodwin, till JO. Han förde fram bl.a. att han ansåg att polisen genom Scott Goodwins inlägg spred personliga åsikter av nedsättande karaktär och att 367

9 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL man genom att mynta begrepp som offerkofta-invandrare skuldbelade invandrare för den rasism som de får utstå. P.O. ansåg också att polisen eldade på hat genom att ställa människor mot varandra, vilket inte är lämpligt eftersom polisens uppdrag är att tjäna samhället i sin helhet. Utredning Polismyndigheten (chefen för rättsavdelningen Gunilla Svahn Lindström) yttrade sig över det som förts fram i anmälan. Inför yttrandet hade Polismyndigheten hämtat in upplysningar från bl.a. polisinspektören Scott Goodwin, som arbetar vid Växjö lokalpolisområde. Polisens användning av sociala medier Polismyndigheten redogjorde inledningsvis för polisens användning av sociala medier och hur detta arbete är organiserat det framkom bl.a. att polisen har över 160 konton registrerade i sociala medier. Polismyndigheten redogjorde också för syftet med polisens närvaro i sociala medier och uppgav bl.a. att det övergripande syftet är att leva upp till uppdraget att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Genom sin närvaro i dessa medier blir polisen synlig och tillgänglig i ett forum där många människor vistas och kan på så sätt nå fler målgrupper. Som exempel angavs att många ungdomar följer polisen i sociala medier. Polisen kan också nå ut med information på ett effektivt sätt och även t.ex. efterlysa tips. Vidare anfördes att utgångspunkten är att alla inlägg som görs ska ske i enlighet med gällande författningar; bl.a. måste regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet beaktas. Samtidigt ansåg Polismyndigheten att det ligger i sakens natur att polisen för att nå ut med sitt budskap till flera grupper av befolkningen måste skriva på ett mer lättfattligt sätt än vad man gör i mer traditionell kommunikation. Det är dock självklart att uttalanden i polisens sociala mediekanaler som innebär att en enskild person kränks eller hånas inte under några omständigheter är godtagbara. Det ska inte heller förekomma uttalanden som är felaktiga, nedlåtande, respektlösa, ironiska eller liknande. Vad som är lämpligt och inte i övrigt, t.ex. när det gäller humor, personlighet och känslor, måste enligt Polismyndigheten avgöras i varje enskilt fall. Polismyndigheten hänvisade också till den handledning som finns för polisens medverkan i sociala medier och upplyste att det pågick ett arbete med att ta fram nya styrdokument med anledning av polisens omorganisation. Scott Goodwins upplysningar Scott Goodwin har inledningsvis angett att han skriver inlägg om polisens vardag allt från tragiska och seriösa händelser till roliga incidenter och solskenshistorier. Eftersom det är en myndighetssida skriver han dock aldrig från en politisk utgångspunkt. I fråga om det aktuella inlägget uppgav Scott Goodwin att han inte hade sökt råd eller godkännandet från sin närmaste chef eller ansvarig informationschef innan han publicerade det. Han har vidare anfört bl.a. följande. 368

10 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 Budskapet som jag ville få fram med statusuppdateringen är att högljudda rasister bidrar till otrygghet bland invandrare genom att framföra sina åsikter under paraplyet vanliga svenskar när i verkligheten vanliga svenskar är toleranta mot och stödjer invandrare. Inlägget handlar även om hur invandrare som kallar folk rasister utan att ha blivit utsatta för rasism, påverkar mångas syn på invandrare på ett negativt sätt. Dessa människor tar kraften ifrån ordet rasism och därmed kraften ifrån människor som har blivit utsatta för riktig rasism. Statusuppdateringen var ett inlägg för invandrare som utsätts för rasism och inte tvärtom. Detta reflekteras i sista stycket i inlägget där jag skrev, Mellan er som är fula rasister och er som är offerkofta-invandrare finns vi miljontals vanliga svenskar och invandrare som vill leva ihop tillsammans i ett land utan hat. Hur en individ tolkar ett inlägg är i högsta grad subjektivt, beroende på [individens] egen utgångspunkt. I detta fall har P.O. tolkat statusuppdateringen från sitt eget, subjektiva, perspektiv som tyvärr inte stämmer överens med budskapet i statusuppdateringen. Statusuppdateringen handlar lika mycket om rasister som uttalar sig som vanliga svenskar men P.O. fokuserar endast på delen av inlägget som handlar om invandrare. Det har aldrig varit mitt mål att kränka eller nedvärdera individer eller grupper. P.O. har inte specificerat någon individ eller grupp som inlägget skulle nedvärdera. Scott Goodwin anförde att han valde begrepp som fula rasister och offerkoftainvandrare för att anpassa uttryckssättet till den målgrupp som följer polisen på Facebook. Det var inte skrivet med avsikt att nedvärdera någon. Han angav också att tryggheten kan öka om polisen dels kan påverka rasister att inte uttala sig rasistiskt, dels förhindra att människor använder ordet rasist utan belägg. Han upplyste också att inlägget hade fått nästan gillamarkeringar och nått över personer, och att det därmed var en av sidans mest lästa. Med tanke på att de personer som följer polisen på Facebook representerar hela samhället, med ett brett åsiktsspektrum, kan man enligt Scott Goodwin dra slutsatsen att budskapet var mycket uppskattat av de flesta. Polismyndighetens bedömning Polismyndigheten lämnade följande bedömning. Såvitt avser det nu granskade inlägget bedömer Polismyndigheten inledningsvis att ingen enskild hanterats eller bemötts på ett osakligt eller partiskt sätt genom inlägget. Inte heller kan Polismyndigheten se att myndigheten genom inlägget agerat utanför sitt uppdrag. Det aktuella inlägget beskriver en upplevelse av intryck och belyser ett problem som polisen möter i det vardagliga polisarbetet. Inlägget har relevans för ändamålet med polisens närvaro i sociala medier och för polisens övergripande uppdrag att öka tryggheten [ ]. [ ] Av [Scott Goodwins] yttrande framgår att syftet med inlägget var att belysa att det mellan två extrema åsikter finns många svenskar och invandrare som vill leva i ett samhälle utan hat. Det anges att om man kan påverka rasister att inte uttala sig rasistiskt och förhindra invandrare från att använda ordet rasist utan belägg kan det i förlängningen leda till ökad trygghet. Genom att beskriva polisens vardag på ett sätt som var anpassat efter målgruppen var syftet att peka på en problematik och inte att kränka eller nedvärdera individer eller grupper. Polismyndigheten anser inte heller att inlägget är av den karaktären att en enskild person eller grupp av individer kränks eller hånas eller att inlägget är felaktigt, nedlåtande eller liknande. I det aktuella inlägget kan dock 369

11 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL innehållet anses gå utöver vad som är nödvändigt för att beskriva den problematik som polisen ställs inför i sitt arbete. Detta beror sannolikt på att man vill förstärka budskapet att öka tryggheten. Polismyndigheten bedömer dock inte att denna omständighet innebär att innehållet avviker från kravet [ ] på saklighet och opartiskhet. Inte heller i övrigt kan Polismyndigheten se att innehållet i inlägget strider mot någon författning. Polismyndigheten anser emellertid att den sista delen i inlägget som innefattar begreppet offerkofta-invandrare, är olyckligt formulerad då den skulle kunna missuppfattas som nedvärderande. Detta har dock inte varit avsikten med inlägget. Polismyndigheten vill framhålla att det är viktigt att myndigheten alltid vinnlägger sig om att behandla alla lika och inte göra skillnad på individer och grupper. Detta gäller särskilt i ett sammanhang som tar sin utgångspunkt från rasism mellan invandrare och svenskar. Rasism förekommer på många håll i Sverige och globalt och är ett livligt debatterat ämne, så även inom polisen. Man bör därför som företrädare för polisen i sociala medier vara särskilt vaksam på att de inlägg som görs är vederhäftigt underbyggda och inte kan ifrågasättas. Polismyndigheten ansåg sammanfattningsvis att innehållet i inlägget inte var av det slaget att det avviker från regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. I ett beslut den 15 december 2015 anförde JO Renfors följande: Bedömning Utgångspunkter Av 1 kap. 9 regeringsformen följer att myndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Reglerna om saklighet och opartiskhet överlappar i viss mån varandra. Kravet på saklighet innefattar dock annat och mer än vad kraven på likabehandling och opartiskhet medför, t.ex. vad gäller bemötande, formuleringar och förmåga att hålla sig till den sakfråga som myndigheten vanligen har att avgöra i förhållande till den enskilde. (Se Bull och Sterzel, Regeringsformen en kommentar, tredje upplagan s. 53 f.) JO har tidigare uttalat att den information som en myndighet tillhandahåller allmänheten, exempelvis på en webbplats, omfattas av regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Detta innebär bl.a. att uppgifter som lämnas ska vara korrekta till såväl innehåll som form, att de ska baseras på hållfast underlag och att det ska vara sakligt motiverat för myndigheten att ge spridning åt uppgifterna. Kravet på opartiskhet innebär bl.a. att informationen ska vara allsidig och objektiv. (Se JO 2010/11 s. 616, dnr ) Jag har tidigare behandlat frågan om polisens medverkan i sociala medier och uttalade då bl.a. att det inte finns skäl att ifrågasätta polisens närvaro i sociala medier i sig. En självklar utgångspunkt är dock att den ska ske i enlighet med de författningar som finns. Det får t.ex. inte förekomma att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut och inte heller i övrigt att personer som varit föremål för ingripanden kan identifieras. Polisen måste naturligtvis också leva upp till regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. I det avseendet ska särskilt beaktas att bestämmelsen inte bara omfattar hur en sak rent faktiskt handläggs 370

12 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 eller vilka verkliga skäl som ligger bakom ett handlande från myndigheten, utan även hur agerandet uppfattas är av betydelse. Redan risken för att andra kan uppfatta att saklighet och opartiskhet inte iakttas är tillräckligt för att handlandet kan anses strida mot grundlagens krav. Även polisförordningens allmänna krav på hur anställda inom polisen bör uppträda bör beaktas vid deltagandet i sociala medier. (Se JO 2014/15 s. 137 och 146, dnr respektive ) Som Polismyndigheten angett i sitt yttrande har man sedan ett antal år en handledning för sitt deltagande i sociala medier. Denna har till syfte att säkerställa att polisen uppfattas som en enhetlig och tydlig avsändare i sociala medier och att juridiska krav följs. Av handledningen framgår att utgångspunkten för polisens deltagande i sociala medier ska vara polisens övergripande uppdrag att minska brottsligheten och öka tryggheten. De övergripande syftena är enligt handledningen att bidra till en ökad dialog, att dela brottsförebyggande information, att berätta om polisens arbete för att öka tryggheten och att nå ut med information om att polisen vill ha tips och vittnesuppgifter för att lösa brott. (Se Handledning Polisen i sociala medier, version 2.3, , avsnitt 1 och 4.) I besluten som nämns ovan konstaterade jag att det regelverk som finns för polisens deltagande i sociala medier om det följs normalt är tillräckligt för att det inte ska förekomma publiceringar som riskerar att äventyra tilltron till polisens saklighet och opartiskhet eller i övrigt är olämpliga. Det aktuella inlägget Relevans för polisens verksamhet m.m. En naturlig förutsättning för polisens medverkan i sociala medier är att de inlägg som görs är relevanta för polisens verksamhet. En sådan hållning ligger i linje med regeringsformens krav på saklighet som bl.a. innebär att det ska vara sakligt motiverat för polisen att ge spridning åt de uppgifter man lämnar. I handledningen för polisen i sociala medier anges att de inlägg som görs bör vara kopplade dels till syftet med närvaron i sociala medier, dels till det övergripande uppdraget att öka tryggheten och minska brottsligheten. Där anges också att kommunikationen på sociala medier ska förmedla fakta och inte åsikter (avsnitt 8.4). Scott Goodwins inlägg handlar varken om någon särskild händelse eller något specifikt ingripande. Han redovisar i stället sina synpunkter på att han och andra poliser ofta blir kallade rasister. Jag har svårt att se att inlägget har relevans för ändamålet med polisens närvaro i sociala medier att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det har inte något brottsförebyggande budskap och ger inte någon direkt information om polisens arbete. Ett inlägg som på det sättet saknar direkt koppling till polisens verksamhet och syftet med närvaron i sociala medier innebär en risk för att polisen inte uppfattas som saklig. Jag noterar att även Polismyndigheten anser att innehållet i inlägget går utöver vad som är nödvändigt för att beskriva den problematik som polisen ställs inför i sitt arbete. 371

13 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL Mot bakgrund av att Scott Goodwin i inlägget ger uttryck för sina personliga åsikter och reflektioner vill jag framhålla att den som skriver för polisens räkning i sociala medier representerar myndigheten och att det inte är lämpligt att enskilda poliser redovisar sina personliga uppfattningar i det sammanhanget. Detta följer av polisens egen handledning och jag har tidigare betonat att det riskerar att äventyra tilltron till polisens saklighet och opartiskhet. (Se JO 2014/15 s. 146, dnr ) Uttryckssättet Utöver att ett inlägg ska vara relevant i sak är det också väsentligt att det har en ton som är lämplig för en företrädare för polisen. Jag har i och för sig inte någon invändning mot att uttryckssättet i de sociala medierna har en annan och mindre formell karaktär än annan myndighetsinformation, dvs. att tonen ibland är mer lättsam än vid mer traditionell kommunikation. Det kan t.ex. föra med sig att budskapet når ut till en större del av befolkningen. Detta får dock inte leda till att polisen gör inlägg som kan uppfattas som raljerande eller nedvärderande. Även denna aspekt behandlas i polisens handledning, där det bl.a. anges att man ska använda en respektfull ton och aldrig uttrycka sig nedlåtande eller ha en attityd som kan uppfattas som stötande eller överlägsen. Det anges också att man ska tänka på att undvika värdeladdade ord. (Se avsnitt 8.3 och 8.4.) Med den utgångspunkten anser jag att det finns anledning att ha synpunkter på det sätt på vilket Scott Goodwin formulerat sig i inlägget. Jag syftar främst på uttrycken rasistkort och offerkofta-invandrare, som gör att inlägget får en raljerande ton. Att använda sig av ett begrepp som offerkofta-invandrare kan dessutom uppfattas som nedvärderande, vilket även Polismyndigheten konstaterat i sitt yttrande. Som jag tidigare uttalat innebär nedlåtande uttryck och en raljerande ton i inläggen på polisens sociala medier en risk för att polisens saklighet sätts i fråga. (Se JO 2014/15 s. 137, dnr ) Avslutning Jag anser alltså att det finns anledning att ifrågasätta lämpligheten av Scott Goodwins inlägg. Mina invändningar gäller främst hans ton och uttryckssätt, och att han som företrädare för polisen gett uttryck för sina personliga åsikter och reflektioner. Scott Goodwin har bl.a. fört fram att inlägget var skrivet till stöd för invandrare som utsätts för rasism och att han valde begrepp som fula rasister och offerkofta-invandrare för att anpassa uttryckssättet till den målgrupp som följer polisen på Facebook. Hans avsikt var inte att nedvärdera någon. Jag har i och för sig inte anledning att tro något annat än att Scott Goodwin hade goda avsikter med sitt inlägg och att han ville ta upp en angelägen fråga. Jag vill emellertid betona att avsikten hos den som har gjort ett inlägg inte är avgörande, utan hur det uppfattas av andra. Det är därför viktigt att den som gör ett inlägg noga överväger innehållet, särskilt när det inte är helt allmänt hållet. Det är naturligt att polisen vill göra inlägg som kan väcka människors intresse och engagemang det är ett av syftena med närvaron i sociala medier. Strävan efter 372

14 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 att få genomslag får dock inte medföra att polisen åsidosätter kraven på saklighet och opartiskhet, eller publicerar inlägg vars lämplighet av andra skäl kan ifrågasättas. Med hänsyn till att de invändningar som jag har mot Scott Goodwins inlägg också behandlas i polisens handledning för sociala medier vill jag understryka vikten av att riktlinjerna i handledningen följs, och att polisen regelbundet reflekterar över vad som publiceras på polisens sidor i sociala medier och syftet med publiceringarna. Med dessa synpunkter avslutas ärendet. Kritik mot en närpolischef för att han lämnat sekretessbelagda uppgifter om att en person var misstänkt för brott till en utbildningsförvaltning och en skola (Dnr ) Beslutet i korthet: En närpolischef lämnade ut sekretessbelagda uppgifter till bl.a. en skola om att en person som var anställd där var misstänkt för narkotikabrott. Uppgifterna lämnades ut efter en intresseavvägning enligt den s.k. generalklausulen i 10 kap. 27 offentlighets- och sekretesslagen. En förutsättning för att uppgifterna skulle kunna lämnas ut var att det hos mottagaren fanns ett behov av uppgifterna och att intresset av att de lämnades ut uppenbart hade företräde framför det intresse sekretessen skulle skydda. En utgångspunkt vid intresseavvägningen måste enligt JO vara att de skäl som bär upp den sekretess som gäller till skydd för den som är misstänkt för brott väger tungt. I det aktuella fallet fanns ingenting som tydde på att brottsligheten berörde eleverna på skolan eller andra barn och ungdomar. Det fanns inte heller någonting som tydde på att den misstänkte hade begått brott på skolans område eller att den brottslighet han misstänktes för innebar någon konkret risk för att eleverna på skolan skulle kunna fara illa. Vid dessa förhållanden saknades förutsättningar att lämna ut uppgifter om brottsmisstankarna. Närpolischefen får kritik för att han lämnade ut uppgifterna. Bakgrund I en anmälan till JO den 27 mars 2014 förde E.J. fram kritik mot närpolischefen Jerry Elmqvist vid dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län, Västerorts polismästardistrikt, och menade att han brutit mot tystnadsplikten genom att lämna uppgifter om brottsmisstankar mot E.J. till ledningen för den grundskola där E.J. arbetade. E.J. anförde också att Jerry Elmqvist lämnat felaktiga uppgifter till skolan om att E.J. skulle ha varit häktad. I ett beslut den 6 maj 2014 lämnade jag över ärendet till Åklagarmyndigheten, dåvarande Riksenheten för polismål, i enlighet med 18 lagen med instruktion för Riksdagens ombudsmän. Chefsåklagaren Anders Jakobsson inledde en förundersökning om brott mot tystnadsplikten, men beslutade den 373

15 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 6 oktober 2014 att lägga ned den. Motiveringen var att det saknades anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats. Av förundersökningsprotokollet framgick att Jerry Elmqvist lämnat ut uppgifterna efter en intresseavvägning med tillämpning av den s.k. generalklausulen i 10 kap. 27 offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Av den bestämmelsen följer att en sekretessbelagd uppgift i vissa fall får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Den 3 november 2014 inledde jag ett initiativärende om polisens möjlighet att lämna uppgifter om brott till en skola i vissa fall. Utredning Polismyndigheten, polisregion Stockholm (tf. chefen för rättsenheten Gunnar Edeland), hämtade in upplysningar från dåvarande Västerorts polismästardistrikt och anförde med hänvisning till polismästardistriktets redogörelse i huvudsak följande om händelsen och dess bakgrund. Den 19 december 2013 gjorde länsnarkotikarotelns personal en iakttagelse av ett misstänkt narkotikabrott i närheten av E.J:s bostad. Länsnarkotikarotelns ungdomssektion grep den 13 mars 2014 E.J. misstänkt för brott mot narkotikastrafflagen och genomförde en husrannsakan hemma hos E.J. Vid husrannsakan påträffades bl.a. cannabis, blixtlåspåsar och digitalvågar. Dagen därpå anhölls E.J. och förhör hölls med honom i polisens lokaler. Under förhöret framkom att E.J. arbetade på en grundskola. Vid förhöret erkände han narkotikabrott genom överlåtelse. Den 15 mars 2014 hävdes anhållandet. Den 24 mars 2014 kontaktade Jerry Elmqvist chefen för Barn- och utbildningsförvaltningen i Sundbyberg och informerade honom om att E.J. gripits misstänkt för narkotikabrott genom överlåtelse och eget innehav av narkotika samt drograttfylleri. Några dagar senare blev Jerry Elmqvist uppringd av rektorn för skolan. Vid samtalet bekräftade Jerry Elmqvist uppgifterna om E.J. Polismyndigheten redovisade följande synpunkter från Västerorts polismästardistrikt. Uppgifterna om att E.J. var misstänkt för drograttfylleri, narkotikabrott genom förvärv i överlåtelsesyfte och ringa narkotikabrott genom överlåtelse var sekretessbelagda hos polismyndigheten enligt 18 kap. 1 samt 35 kap. 1 första stycket OSL. Sekretessen gällde som utgångspunkt även i förhållande till andra myndigheter. Den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 27 OSL (generalklausulen) innebär dock att uppgifter som omfattas av sekretess i vissa fall, efter prövning i varje enskilt fall, kan lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Generalklausulen i 10 kap. 27 OSL är av avgörande betydelse för att myndigheter ska kunna samverka för att bekämpa brott samt försvåra för människor att försörja sig genom brottslig verksamhet. Myndigheternas samverkan i detta hänseende är vidare av mycket stor betydelse för att nå framgång i den brottsbekämpande och brottsförebyggande verksamheten. Att stoppa barns och ungdomars kontakt med narkotika är av stor vikt, inte minst ur ett brottsförebyggande perspektiv. Det är en aspekt som måste beaktas i en sådan intresseavvägning som ska göras enligt 10 kap

16 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL 2016/17:JO1 OSL. Västerorts polismästardistrikt anser beträffande det nu aktuella ärendet att en intresseavvägning enligt 10 kap. 27 OSL mycket väl kan leda till bedömningen att uppgifter om E.J:s personliga och ekonomiska förhållanden kan lämnas ut till Barn- och utbildningsförvaltningen i Sundbyberg. Västerorts polismästardistrikt anser att det är viktigt att ta hänsyn till att dessa bedömningar ofta är svåra att göra och görs utifrån en helhetsbedömning av situationen i det enskilda fallet. När Jerry Elmqvist lämnade ut uppgifterna om brottsmisstankarna mot E.J. till Barn- och utbildningsförvaltningen i Sundbyberg måste det, trots att förundersökningen pågick fortfarande, ha stått klart att E.J. var misstänkt för brott som gjorde att det fanns grund för misstanke om att barnen på den skola där E.J. arbetade riskerade att fara illa. Därmed ansåg Jerry Elmqvist att uppgifterna kunde lämnas ut till chefen för Barn- och utbildningsförvaltningen enligt 10 kap. 27 OSL då det enligt Jerry Elmqvists bedömning var uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnades ut vägde tyngre än det intresse som sekretessen för uppgifterna var avsedd att skydda. E.J. anser att Jerry Elmqvist har tagit lagen i egna händer och låtit moral gå före sin professionalitet genom att bryta mot förundersökningssekretessen genom att kontakta E.J:s arbetsgivare och informera denne om de brott som E.J. misstänktes för. Genom det samverkansavtal som finns inom Polismyndigheten i Stockholms län mellan skolor och kontaktpolisverksamheten är en kontaktpolis uppdrag bland annat att lämna upplysningar och svara på frågor och funderingar som rör brott i och kring skolan samt att hålla sig välinformerad med brottsutvecklingen i och kring skolan. Jerry Elmqvist är, i egenskap av närpolischef för Sundbyberg, en kontaktpolis som fungerar som en direkt länk mellan Polisen och skolledningen. De uppgifter som polismyndigheten lämnar till skolledningen måste självklart vara korrekta. E.J:s påståenden om att Jerry Elmqvist lämnat felaktiga uppgifter om att E.J. varit häktad efter en häktningsförhandling är inget som är styrkt genom förhör som gjordes i den interna utredningen. Feltolkningen av begreppen gripen, anhållen och häktad är något som kan ha uppstått i informationskedjan på vägen. Av Jerry Elmqvists promemoria framgår det vilka uppgifter som har vidarebefordrats till Barn- och utbildningsförvaltningen i Sundbyberg och senare bekräftats till skolan. Det framgår uttryckligen av Jerry Elmqvists promemoria, daterad den 27 mars 2014, att en enskild intresseavvägning som krävs vid tillämpningen av bestämmelsen i 10 kap. 27 OSL gjordes innan utlämningen skedde samt att Jerry Elmqvist ansåg att det var uppenbart att intresset av att lämna ut uppgifterna hade företräde framför intresset av att skydda uppgifterna om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden. Västerorts polismästardistrikt anser att inget finns att erinra gentemot Jerry Elmqvists beslut att lämna ut de aktuella uppgifterna, efter den intresseavvägning som gjordes, till Barn- och utbildningsförvaltningen i Sundbyberg med stöd av generalklausulen i 10 kap. 27 OSL. Polismyndigheten gjorde följande bedömning. Polismästardistriktet har bl.a. uppgett att när befattningshavaren lämnade ut uppgifterna om brottsmisstanke måste det, trots pågående förundersökning, ha stått klart att brottsmisstanken gjorde att det fanns grund för misstanke om att barnen på den skola där den misstänkte arbetade riskerade att fara illa. Enligt polismästardistriktet ansåg befattningshavaren därmed att uppgifterna kunde lämnas ut då denne bedömde att det var uppenbart att [intresset av att] uppgifterna lämnades ut vägde tyngre än det intresse som sekretessen avsåg att skydda. Polismästardistriktet har härutöver sammanfattningsvis uppgett att det inte har visats att befattningshavaren lämnat felaktiga uppgifter om att anmälaren skulle varit häktad efter häktningsförhandlingen. 375

17 2016/17:JO1 P OLIS, ÅKLAGARE OCH TULL Polismyndigheten konstaterar att de ifrågavarande uppgifterna var sekretessbelagda hos polismyndigheten enligt 18 kap. 1 första stycket och 35 kap. 1 första stycket OSL. Frågan är om uppgifterna ändå kunde lämnas ut till skolan efter en intresseavvägning enligt generalklausulen i 10 kap. 27 OSL. Generalklausulen innebär att en myndighet på eget initiativ eller på begäran får, med vissa angivna undantag, lämna ut en sekretessbelagd uppgift till en annan myndighet, om det efter en intresseavvägning framstår som uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Enligt praxis är utgångspunkten vid nämnda intresseavvägning att den mottagande myndigheten har ett behov av uppgifterna. Ytterligare omständigheter som är av betydelse vid intresseavvägningen är uppgifternas art och i vilket syfte de ska användas (se t.ex. domar meddelade av Kammarrätten i Stockholm den 15 mars 2013, mål nr samt den 17 september 2014, mål nr ). Hänsyn tas vidare till vilket sekretesskydd uppgifterna får hos den mottagande myndigheten. Möjligheten att utväxla uppgifter mellan myndigheter får utnyttjas mer sparsamt och med större försiktighet om uppgifterna inte är sekretesskyddade hos den mottagande myndigheten. Detta gäller särskilt i fråga om uppgifter som är hemliga med hänsyn till enskilds intressen (prop. 1979/80:2, del A, s. 77). Beträffande uppgifternas sekretesskydd hos skolan konstaterar polismyndigheten att uppgifterna inte skyddades av sekretess hos skolan enligt 35 kap. 1 första stycket OSL. Polismyndigheten finner emellertid att sekretessen enligt 18 kap. 1 första stycket OSL följde med uppgifterna när de lämnades vidare till skolan. Uppgifterna var således också hos skolan skyddade av sekretess enligt 18 kap. 1 första stycket OSL. Bestämmelsen föreskriver ett s.k. rakt skaderekvisit. Detta innebär att frågan huruvida sekretess gäller eller inte i första hand inte behöver knytas till en skadebedömning i det enskilda fallet. Avgörande bör i stället vara om uppgiften som sådan är av den arten att ett utlämnande typiskt sett kan vara ägnat att medföra skada för det intresse som ska skyddas genom bestämmelsen. Om uppgiften är sådan att den genomsnittligt sett måste betraktas som harmlös, ska den alltså normalt anses falla utanför sekretessen (a. prop. s. 80). Skyddsintresset enligt nämnd bestämmelse är bl.a. alla slags uppgifter som skulle kunna skada förundersökningen om de lämnades ut. Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet finner polismyndigheten i likhet med polismästardistriktet inte anledning att ifrågasätta att det efter en intresseavvägning bedömts att det var uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnades hade företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Avslutningsvis anser polismyndigheten att det i ärendet inte har framkommit något som tyder på att befattningshavaren har lämnat felaktiga uppgifter till skolan. I ett beslut den 10 maj 2016 anförde JO Renfors följande: Rättslig reglering Av 18 kap. 1 första stycket offentlighets- och sekretesslagen (OSL) följer att sekretess gäller för uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål eller till angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott, om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Av 35 kap. 1 första stycket 1 och 2 OSL följer att sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående 376