EUROPAPARLAMENTET BAKGRUNDSDOKUMENT. Budgetkontrollutskottet. 25 september om bekämpning av bedrägerier och korruption i Europeiska unionen

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 1999 Budgetkontrollutskottet september 2002 BAKGRUNDSDOKUMENT om bekämpning av bedrägerier och korruption i Europeiska unionen Budgetkontrollutskottet Föredragande: Herbert Bösch DT\ doc PE

2 Bakgrundsdokument om bekämpning av bedrägerier och korruption i Europeiska unionen Den 26 mars 2002 diskuterade budgetkontrollutskottet (CONT) frågan om Paul van Buitenen skulle inbjudas för att göra ett uttalande. Diskussionen utlöstes på grund av att hans andra betänkande (van Buitenen II), inklusive en utvärdering av de missförhållanden som påtalats av byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), hade kommit i händerna på medierna. På så sätt hamnade ledamöter av Europaparlamentet som kontrollorgan plötsligt i en situation där de behövde kommentera påstådda eller faktiska missförhållanden inom EU-institutionerna som de själva bara fått kännedom om genom pressen. Dessa omständigheter, och den kommande omfattande utvärderingen av OLAF på grundval av kommissionens rapport enligt artikel 15 i förordning 1073/99, gav upphov till tre frågor: Hur står det till med de interna kontrollmekanismerna inom EU-institutionerna, och då särskilt kommissionen? Hur oberoende, verkningsfullt och effektivt arbetar OLAF? Hur informeras Europaparlamentet och det ansvariga budgetkontrollutskottet om pågående och avslutade undersökningar? Rättsligt regelverk I artikel i EG-fördraget förklaras: Gemenskapen och medlemsstaterna skall bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot gemenskapens ekonomiska intressen genom åtgärder som skall vidtas i enlighet med denna artikel och som skall ha avskräckande effekt och ge ett effektivt skydd i medlemsstaterna. På denna rättsliga grund ges OLAF genom artiklarna 1-4 i förordning 1073/99 i uppdrag att genomföra externa och interna undersökningar till skydd för gemenskapens ekonomiska intressen. Kommissionen och OLAF, i egenskap av oberoende organ inom kommissionen (Kommissionens beslut, EGT L 136, , s. 20) skall svara inför Europaparlamentet. Denna skyldighet följer även av artikel 280 i EG-fördraget, enligt vilken kommissionen i samarbete med medlemsstaterna varje år för Europaparlamentet och rådet skall lägga fram en rapport om de åtgärder som vidtagits för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen. Dessutom skall OLAF underrätta Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten om resultaten från undersökningarna. En särskild ansvarsskyldighet gentemot parlamentet för kommissionen och därmed även för OLAF följer av artikel 197 (skyldighet att besvara parlamentsfrågor) och artikel 276 (skyldighet att lägga fram upplysningar inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet) i EG-fördraget. OLAF omfattas helt och hållet av skyldigheterna i dessa artiklar. Bestämmelserna bör dock preciseras eftersom ansvarsfördelningen mellan kommissionen och OLAF är tvetydig. I detta sammanhang måste man också påminna om att ledamöter av Europaparlamentet enligt artikel 287 inte heller får nekas tillgång till upplysningar som är sekretessbelagda. PE /8 DT\ doc

3 Även om bedrägerier i medlemsstaterna kostar betydligt mer än skadorna på grund av interna missförhållanden fäster Europaparlamentet stor vikt vid interna undersökningar eftersom gemenskapsorganen skall ta sitt ansvar och interna fall kan orsaka svåra skador på institutionernas anseende bland allmänheten. Eurostat För närvarande pågår flera undersökningar mot anställda och uppdragstagare vid Europeiska statistikbyrån. I två fall har OLAF redan överlämnat undersökningsresultaten till rättsliga instanser i Luxemburg. Budgetkontrollutskottet anser till exempel att tilldelningen av ett kontrakt för att genomföra Prodcom-projektet till företaget Eurogramme väcker allvarliga frågor. Statistikbyråns internrevision kom i december 2000 till följande slutsatser: Eurogramme lämnade oriktiga upplysningar om sina finansiella och operationella resurser i sin ansökan i anbudsinfordran. Dessa kontrollerades inte tillräckligt. Bestämmelserna om förfaranden i EU:s budgetförordning beaktades inte. Skyldigheterna enligt avtalet när det gäller tidsfrister och arbetets kvalitet uppfylldes inte. Projektbeskrivningen är ofullständig. Detta ger upphov till följande frågor: Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit på grundval av revisionsrapporten? Varför uteslöts inte företaget Eurogramme, som lämnat felaktiga upplysningar, från tilldelningen av uppdraget, såsom föreskrivs i rådets förordning 92/50? Finns det planer på att ge ytterligare uppdrag till detta företag? Arbetar liksom tidigare så kallad ubåtspersonal (anställda från privata företag som har fasta arbetsplatser i kommissionens lokaler) vid Eurostat? Om inte, när upphörde denna praxis? Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit internt inom sin förvaltning för att förbättra projektledningen vid Eurostat? Vilka disciplinära åtgärder har vidtagits mot den eller de ansvariga tjänstemännen? På vilket sätt kommer budgetkontrollutskottet underrättas om de ytterligare åtgärder som rättsliga instanser i Luxemburg vidtar? Kommissionens redovisningssystem I revisionsrättens rapporter och i yttranden från kommissionens interna revisorer riktas kritik mot kommissionens redovisningssystem (SINCOM 2) som anses vara otillförlitligt. Internationella redovisningsnormer respekteras inte, informationsflödet mellan avdelningarna är osäkert, ändringar i redovisningssystemet kan inte spåras, utbildade redovisningsekonomer saknas, åtskillnaden mellan revision och bokföring är otillräcklig, samarbetet på redovisningsområdet med medlemsstaterna ger upphov till problem och det finns risk för att för höga belopp utbetalas som sedan blir mycket svåra att kräva tillbaka. Dessutom tog kommissionen i juli del av sina generaldirektörers och avdelningschefers uttalanden om förvaltningen. Enligt uppgifter i pressen har flera generaldirektörer nekat att avge revisionsförklaringar. Dessutom innehåller årsrapporten 135 reservationer och anmärkningar. Hur förklarar kommissionen att inte större framsteg gjorts sedan 1999? DT\ doc 3/8 PE

4 Har de brister som revisionsrätten påpekade i årsrapporten för 2000 nu åtgärdats? Vilka brister som påverkar systemens tillförlitlighet kvarstår? Är en reform av SINCOM 2 möjlig och meningsfull eller bör ett nytt redovisningssystem införas? Vilka fördelar och förändringar medför övergången från ett redovisningssystem baserat på kontantmetoden ( cash based accounting system ) till ett integrerat redovisningssystem med periodisering ("integrated accrual accounting system")? Hur mycket har man budgeterat för införandet av SINCOM 2? Hur mycket skulle det kosta att införa ett annat redovisningssystem? Watt-fallet: påstådda missförhållanden vid revisionsrätten I sitt brev till EU-ombudsmannen från april 2002 riktar Robert Watt, revisor vid revisionsrätten, en rad anklagelser mot sin institution. Dessa gäller korruption, favoritsystem, missbruk av ersättningar och sexuella trakasserier av underställd personal. Watt hävdar att dessa missförhållanden är av strukturell natur och specifika för revisionsrätten eftersom dess ledamöter inte behöver stå till svars. Direkt efter det att revisionsrätten fått kännedom om anklagelserna förmedlades dessa till OLAF. Kan OLAF redan nu upplysa om man anser att anklagelserna är berättigade? Har OLAF redan haft tillfälle att tala med anmälaren? Om inte, vilka är skälen till det? Missförhållanden vid kommissionens representationer Mellan februari 1997 till 1998 utnyttjade kommissionens representation i Wien med full vetskap en enskild uppdragstagares tjänster, en kvinna som sedan begärde högre ersättning hos arbetsdomstolen i Wien och vann. Hur länge har kommissionen känt till denna praxis vid kommissionens representation i Wien? Vilka disciplinära åtgärder har kommissionen vidtagit mot representationens chef och dennes ställföreträdare? På vilka grunder blev styrelseordföranden för kommissionens representation i Wien först suspenderad i maj 2001 och sedan avsatt i februari 2002? Hur stora anser kommissionen att chanserna är att vinna det mål som nu har inletts av arbetsdomstolen i Wien mot avsättningen av styrelseledamoten? Vilken ekonomisk skada kommer Europeiska gemenskapen att åsamkas i händelse av en fällande dom? I maj 2000 överlämnade OLAF en utredningsrapport om missförhållanden vid kommissionens representation i Stockholm till kommissionen och till det svenska rättsväsendet. En månad senare inledde kommissionen disciplinförfaranden mot tre tjänstemän. Hur har disciplinförfarandena utfallit och var arbetar de berörda nu? Vad har de svenska rättsinstanserna kommit fram till? Toth-fallet: Intressekonflikter och kontrollsystem i kandidatländerna Under 2000 rapporterade pressen om misstänkta fall av bedrägerier i samband med Pharemedel i Slovakien. Den anklagade tjänstemannen Roland Toth, chef för avdelningen för externt bistånd, avsattes den 15 mars 2001, och den ansvarige vice statsministern Pavol PE /8 DT\ doc

5 Hamzik tvingades avgå den 5 maj Budgetkontrollutskottet gick närmare in på detta fall under sitt besök i Slovakien i juni Utskottet kom fram till följande slutsatser: Intressekonflikter för innehavare av offentliga ämbeten är endast straffbara om det handlar om regeringsmedlemmar. I andra fall behandlas de enbart om administrativa oegentligheter. Detta gynnar ett avancerat favoritsystem och gör det inte bara i Toth-fallet omöjligt att ställa de ansvariga till svars. Straffrättsliga förfaranden i fall av bedrägeri och korruption försvåras ytterligare av att åklagaren inte får stödja sig direkt på polisens utredningsresultat utan att en ytterligare nivå (den så kallade utredaren ) kopplas in däremellan. Det höjer risken för mörkläggning och försvagar skyddet av de berörda när åklagarmyndigheten först kopplas in vid en senare tidpunkt. En modern lag om offentlig förvaltning har ännu inte antagits och därigenom försenas nödvändiga reformer av förvaltningsapparaten ytterligare. I april 2002 lade den regionala undersökningsmyndigheten fram sin slutrapport till polisen i Bratislava och av denna framgick att undersökningarna i Toth-fallet lagts ned eftersom misstankarna om bedrägeri och överträdelser av straffrättsliga bestämmelser inte kunde styrkas. I detta sammanhang kan det nämnas att ett liknande fall (ARMA) upptäckts i Polen förra året, där brister i förvaltnings- och kontrollsystemen avslöjades. Vad anser kommissionen om den rapport som den regionala undersökningsmyndigheten lämnade till polisen i Bratislava? Vilka åtgärder vidtogs för att undersöka de anklagelser som riktades mot kommissionstjänsteman och de konsultfirmor som betalats av kommissionen i samband med detta ärende? Har OLAF i samband med detta inlett en formell intern undersökning, såsom budgetkontrollutskottets delegation rekommenderat? Kan OLAF tillhandahålla sin avslutande undersökningsrapport? Vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att förstärka ekonomistyrningen i kandidatländerna? I vilken grad kan man skylla fel på olika förvaltningskulturer och hur kan man undvika att fel uppstår? Kan kommissionen bekräfta att den polska regeringen ersatt det felaktigt utbetalade beloppet på 2,8 miljoner euro? Vad kan man säga om de nya anklagelser som blev nyligen blev kända i samband med genomförandet av Sapard-programmet i Polen? Misstankar om bedrägeri och favoritsystem inom kommissionen Misstankar om bedrägeri och favoritsystem i den dåvarande kommissionen var en av anledningarna till att Europaparlamentet inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för 1996 avsatte kommissionen Bland annat förekom misstankar om att tjänstebilar utnyttjats i privat syfte och att orimliga förmåner åtnjutits vid kontraktstilldelning och hyra av en lägenhet. DT\ doc 5/8 PE

6 I resolutionen om bedrägeribekämpning av den 29 november 2001 (A5-0393/2001) tog Europaparlamentet ställning till den hittills uteblivna behandlingen av fallet. I resolutionen stod följande: 20. (Europaparlamentet) ställer sig oförstående till att kommissionen, trots ett tillkännagivande från kommissionens vice ordförande Kinnock i mars 2001, fortfarande inte har tillmötesgått parlamentets krav (punkt 14 i resolutionen av den 4 april 2001 om genomförandet av den allmänna budgeten för 1998) om att uppträda som medanklagande part i PerryLux-affären och därigenom få tillgång till handlingarna i fallet, 21. ( ); påminner dessutom om att det fortfarande finns ouppklarade anklagelser mot ytterligare en tidigare ledamot av kommissionen, bland annat a) att det inte gick riktigt till vid tilldelningen av åtskilliga kontrakt till en firma som hon hade förbindelser med kort tid före det att hon tillträdde som ledamot av kommissionen, b) att en av hennes rådgivare med hjälp av henne gratis fick förfoga över en dyr lägenhet i Bryssel, c) att en tysk advokat under täckmanteln att ha kontrakt för oviktiga studier och undersökningar fick möjlighet att få tillträde till kommissionsledamotens kabinett och kunde på så sätt eventuellt få insyn i och inflytande över känsliga fall (LEUNA-affären), som kommissionen vid den tidpunkten var sysselsatt med, 22. uppmärksammar kommissionen på att sådana förhållanden kanske inte är straffbara enligt belgisk lagstiftning, men att de kan och måste bestraffas såsom åsidosättande av en kommissionsledamots förpliktelser i enlighet med artikel 213 i EG-fördraget; upprepar därför sitt krav att väcka talan vid domstolen om det bekräftas att ledamöter av den tidigare kommissionen åsidosatt de förpliktelser som följer med ämbetet; uppmanar uttryckligen kommissionen att överge sin avvaktande hållning och inleda de relevanta undersökningarna, Vilka slutsatser har OLAF kommit fram till i sina undersökningar i tjänstebilfallet? Vilka följdåtgärder har OLAF rekommenderat? Hur har kommissionen reagerat? OLAF har överlämnat undersökningsresultaten om kontraktstilldelningen och hyreskontraktet på en lägenhet till belgiska rättsinstanser. När kan OLAF underrätta Europaparlamentets budgetkontrollutskott om de åtgärder som vidtagits av belgiska rättsinstanser? När och med vilket resultat förhörde OLAF den tidigare kommissionsledamoten och hennes dåvarande kabinettchef om de aktuella anklagelserna? Har OLAF kommit fram till om den tyska advokaten fått otillbörlig tillgång till kommissionens handlingar? Kommer kommissionen att väcka åtal i PerryLux-affären inte bara i Luxemburg utan även i Belgien? Vilka åtgärder har de luxemburgiska myndigheter vidtagit? Stämmer det att inte en enda misstänkt i PerryLux-affären har förhörts hittills? Vilka åtgärder har belgiska rättsinstanser vidtagit sedan OLAF:s undersökningsrapport överlämnats? Avser kommissionen att inleda ett förfarande för överträdelser av skyldigheter enligt artikel 213 i EG-fördraget? PE /8 DT\ doc

7 Upptäcka och anmäla svåra missförhållanden i EU:s institutioner ( whistle blowing ) Rättslig grund för anmälan av svåra missförhållanden är tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställda i Europeiska gemenskaperna samt institutionernas beslut, särskilt kommissionens, om förfarandet. I artiklarna 11, 12, 17, 21, 24 och 90 fastställs en tjänsteman skall fullgöra sina uppgifter och uppträda med gemenskapens bästa för ögonen och att det krävs diskretion, lojalitet och tystnad av de anställda. I gengäld är institutionen förpliktad att värna om och bistå tjänstemän och övriga anställda. År 1999 fattade Europaparlamentet, ministerrådet och Europeiska kommissionen ett standardbeslut (EGT L 135, , s. 15) som reglerar tjänstemän och övriga anställdas upplysningsskyldighet, skyldighet att samarbeta med OLAF, besked till de berörda, information om att interna undersökningar inställts och upphävande av immunitet. Detta standardbeslut har sedan dess genomförts av alla institutioner med undantag för Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken. Kommissionen har fattat två beslut som reglerar villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar (EGT L 149, , s. 57) och anmälan av svåra missförhållanden (C(2002) 845 antagen ). I bestämmelserna föreskrivs att tjänstemän och övriga anställda omedelbart måste upplysa sina överordnade respektive byrån för bedrägeribekämpning OLAF om möjliga fall av bedrägeri, korruption eller andra olagliga handlingar som skadar gemenskapens ekonomiska intressen och att avdelningarna skall samarbete med OLAF i samband med undersökningar. Vidare fastställs det i besluten att tjänstemän och övriga anställda inte skall särbehandlas negativt på grund av de vidareförmedlat upplysningar, förutsatt att de handlat i god tro. Tjänstemän och övriga anställda som vidareförmedlat upplysningar till instanser utanför kommissionen eller OLAF skall inte behandlas ofördelaktigt, om följande villkor är uppfyllda: a) de ansåg att upplysningarna i sak var riktiga b) de hade tidigare lämnat samma upplysningar till kommissionen eller OLAF och givit kommissionen eller OLAF en rimlig frist för att vidta åtgärder c) de hade anmält saken till revisionsrättens ordförande, rådets ordförande, Europaparlamentets talman eller EU-ombudsmannen. I förslaget till förordning KOM (2002) 213 uppmanas kommissionen att införliva detta beslut i tjänsteföreskrifterna. Enligt förslaget kan upplysningar lämnas till Europaparlamentet talman eller rådets, revisionsrättens eller kommissionens ordförande eller EU-ombudsmannen endast om ovannämnda villkor a) och b) är uppfyllda. Detta beslutet och senare fall där upplysningar lämnats till utomstående, väcker en rad frågor: Genom vem och vilket förfarande får uppgiftslämnaren skydd och hjälp (möjlig intressekonflikt mellan institutionen som anklagad och som garant för personalens bästa)? Skall uppgiftslämnare i princip garanteras anonymitet? Bör OLAF få en mer framträdande roll? Kan OLAF det utan att vara oberoende? Bör en utomstående förtroendeinsats (advokat?) införas så att förmodade missförhållanden kan undersökas sakligt och uppgiftslämnaren skyddas? Hur kan det kontrolleras att upplysningar framskaffas på ett riktigt sätt? Vad är en rimlig tidsfrist för att vidta åtgärder? Vad menas med att lämna upplysningar och vilket är syftet med detta villkor? DT\ doc 7/8 PE

8 Hur skall kontrollorgan underrättas om anmälningar om missförhållanden och vidtagna åtgärder? Hur skall budgetkontrollutskottet förhålla sig till uppgiftslämnare? Om dessa enskilda frågor önskar föredraganden väcka ett antal frågor som följer av den senaste OLAF-rapporten om interna undersökningar: Vad händer med de avslutade fallen i UCLAF:s Irene-arkiv? På vilken grund avslutades dessa och varför är det inte nödvändigt att följa upp resultaten? Hur kan man förklara att den första bedömningen av misstänkta fall ofta dröjer mer än ett år och att många undersökningar delvis inte kan avslutas efter mer än två år? Vilka är utsikterna för att dessa undersökningar skall kunna avslutas med framgång? Vad tänker OLAF göra i de fall där undersökningarna inte kunnat slutföras eftersom det förflutit för lång tid sedan de inleddes? Vad menar OLAF med follow-up i denna rapport? Hur upplyses OLAF om utvecklingen för ett fall efter det att undersökningsresultaten överlämnats till ansvariga rättsliga instanser eller disciplinära myndigheter? Har budgetkontrollutskottet och OLAF:s förslag beaktats i samband med ändringen av budgetförordningen? Hur kan man förklara det kraftigt minskade antalet fall där OLAF gjort undersökningar i samarbete med nationella myndigheter? Stämmer det att OLAF nyligen fått kritik från EU-ombudsmannen för sina undersökningsmetoder? PE /8 DT\ doc