Fem fokusområden fem år framåt

Transkript

1 REGERINGENS STRATEGI INOM OMRÅDET PSYKISK HÄLSA Fem fokusområden fem år framåt Nationell samordnare inom området psykisk hälsa

2 2

3 I 3 Sveriges utmaning psykisk ohälsa

4 Innehåll I Sveriges utmaning psykisk ohälsa 3 Förord 5 Vad är psykisk hälsa och ohälsa? 6 Psykisk ohälsa vår folkhälsoutmaning 8 Psykisk ohälsa i siffror 10 II Fem fokusområden fem år framåt Förebyggande och främjande insatser Tidiga, tillgängliga insatser Utsatta grupper Delaktighet och rättigheter Ledarskap och organisering 28 III Förutsättningar för förändring 30 Kontakt 36

5 Förord Risken att drabbas av psykisk ohälsa under en livstid är 50 procent. Varannan svensk kommer alltså någon gång i livet att uppleva psykisk ohälsa. WHO räknar med att psykisk ohälsa kommer att stå för den största sjukdomsbördan i världen redan år För att motverka den utvecklingen i Sverige är det avgörande att hela samhället, samtidigt och samordnat, bidrar till psykisk hälsa åt alla. Därför har regeringen tagit fram en strategi fem fokusområden som ska stå i centrum för utvecklingen under de kommande fem åren. Mitt uppdrag som nationell samordnare är att stödja och samordna utvecklingen inom området. I denna skrift finns en beskrivning av regeringens fem fokusområden och de förutsättningar som jag anser behövs för en utveckling i rätt riktning. En utveckling som vi alla måste vara en del av psykisk hälsa är hela samhällets ansvar. Folkhälsan i sin helhet har förbättrats under de senaste decennierna och de allra flesta uppger att de har en bra eller mycket bra hälsa. Dessvärre gäller inte det den psykiska hälsan. Den psykiska ohälsan, med besvär som oro, ångest och sömnproblem, har tvärtom ökat under de senaste tjugo åren. Den ökar i alla grupper, såväl bland barn och unga som bland vuxna och äldre. Staten har länge haft olika satsningar på psykiatri och psykisk ohälsa. Sedan 1995 har staten satsat över nio miljarder kronor för att stimulera utvecklingen i kommuner och landsting. De satsningar som gjorts från statligt håll har mestadels fokuserat på personer med omfattande behov. Därmed har analys och utvecklingsinsatser i första hand tagit sikte på den specialiserade psykiatriska vården och socialtjänsten, främst med inriktning på det som kallas socialpsykiatri och på senare år också barn- och ungdomspsykiatrin och den sociala barn- och ungdomsvården. Personer med omfattande behov är en viktig målgrupp, som behöver uppmärksammas även fortsättningsvis, men vi måste också hantera den växande folkhälsoutmaning som är psykisk ohälsa. Samtidigt. Under 2015 tog regeringen initiativ till en översyn av statens engagemang inom området, med ett tydligt syfte att inte blunda för någon del av de utmaningar vi står inför. Psykisk hälsa och psykisk ohälsa är inte olika spår, de är avhängiga av varandra. I arbetet med översynen träffade jag och mina medarbetare i samordningen mer än 70 olika organisationer som är nyckelaktörer inom det breda området psykisk hälsa och ohälsa. Vi träffade brukar-, patient- och anhörigorganisationer, berörda professionsföreningar, fackföreningar, idéburna organisationer och myndigheter. Syftet var att ta fram en gemensam problemanalys och förslag till lösningar på de utmaningar som vi ser tillsammans. Individperspektiv var en röd tråd i problemanalysen. Varje förändring inom området måste göra skillnad för patienter, brukare och närstående. Barn, unga, vuxna och äldre drabbas av psykisk ohälsa. I allmänhet finns en resa för varje människa, från frisk till risk, indikerat problem, sjuk till rehabilitering/återhämtning. Det finns saker att göra i varje del av den resan. Men för att nå till en punkt där den psykiska hälsan blir en lika viktig fråga som den psykiska ohälsan krävs att hela samhället ser problemen och bidrar efter förmåga. Vi behöver förstärka förebyggande och främjande insatser, erbjuda tidiga och effektiva insatser till de som drabbas och använda våra specialiserade resurser förnuftigt. Frågan om hur vi som samhälle kan motverka den negativa utveckling vi ser i dag är en angelägenhet för alla. Ingen äger ensam lösningen, men alla har en del av ansvaret. Kerstin Evelius, Nationell samordnare inom området psykisk hälsa. 5

6 Vad är psykisk hälsa och ohälsa? 6 Psykisk hälsa är mer än frånvaro av psykisk sjukdom. Psykisk hälsa är ett tillstånd där en person känner ett psykologiskt välbefinnande, kan nå sin fulla potential, hantera vardagliga motgångar och leva sitt liv i värdefulla sociala sammanhang och bidra till samhället. 1 Bara personen själv kan avgöra i vilken utsträckning han eller hon har psykisk hälsa. Psykisk hälsa är inte heller med nödvändighet ett statiskt tillstånd i själva verket kommer de flesta att uppleva både psykisk hälsa och ohälsa under en livstid och även personer som drabbats av en psykisk sjukdom kan under rätt förutsättningar uppnå psykisk hälsa. Psykisk ohälsa är ett begrepp som innefattar allt från psykiska besvär som stör välbefinnandet och påverkar våra dagliga liv till psykisk sjukdom. Det är ett vitt spektrum av tillstånd av olika karaktär och definieras antingen av en individs upplevelse eller som ett kliniskt definierbart sjukdomstillstånd. Psykiska besvär beskriver olika tillstånd då människor visar tecken på psykiska symtom som sömnsvårigheter, oro och ångest eller nedstämdhet. De psykiska besvären kan på olika sätt påverka funktionsförmågan. Det betyder inte alltid att personen har en psykisk sjukdom symtomen behöver inte vara så omfattande att det är fråga om en sjukdom utan kan vara normala reaktioner på en livssituation. Psykisk sjukdom är tillstånd där flera olika symtom förekommer samtidigt på ett sätt som gör att det är meningsfullt att sätta en diagnos. Psykisk störning eller psykisk sjukdom avgränsas idag utifrån operationella definitioner i internationella klassifikationer. Psykisk sjukdom kan också leda till en psykisk funktionsnedsättning. 2 Psykisk funktionsnedsättning definierades av den statliga utredningen Nationell psykiatrisamordning som: ett tillstånd där personen upplever väsentliga svårigheter att utföra aktiviteter på viktiga livsområden. Dessa svårigheter ska ha funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna kan bestå av funktionshinder, det vill säga begränsningar som uppstår i relation mellan en person med en funktionsnedsättning och brister i omgivningen, eller vara en direkt effekt av funktionsnedsättningen. 3 När det gäller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är logiken lite annorlunda, eftersom det handlar om att hjärnan hos en person på ett eller flera områden fungerar på ett annat sätt jämfört med hur det är för de flesta andra. Det är medfött och alltså inte övergående eller botbart, även om många lär sig att leva med sin funktionsnedsättning. 1 EU Joint Action for Mental Health and Wellbeing, Mental health in whole-of-government policies, 2 Socialstyrelsen 2013, Nationell utvärdering 2013 vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni Indikatorer och underlag för bedömningar 3 Nationell psykiatrisamordning 2006, Vad är psykiskt funktionshinder? Nationell psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psykiskt funktionshinder Rapport 2006:5

7 7

8 Psykisk ohälsa vår folkhälsoutmaning 8 Folkhälsan i Sverige har förbättrats under de senaste decennierna. Många hälsoproblem har minskat och drygt 70 procent av befolkningen uppger att de har en bra eller mycket bra hälsa. Den positiva trenden gäller dock inte psykisk hälsa. Ett flertal undersökningar har visat att besvär av ängslan, oro, ångest och sömnsvårigheter har ökat hos svenskarna under de senaste 20 åren. Psykisk ohälsa är i dag ett stort, och växande, folkhälsoproblem. Psykisk ohälsa kan drabba vem som helst, när som helst i livet. Under de senaste årtiondena har nedstämdhet, oro och sömnsvårigheter blivit allt vanligare bland svenska barn och ungdomar. Andelen flickor med den typen problem har i vissa fall fördubblats. Psykosomatiska besvär bland ungdomar kan kopplas till varaktiga negativa effekter på hälsan. Unga personer som upplever ängslan och nervositet löper större risk att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa senare i livet. 4 Även andelen barn och unga som får vård på grund av psykisk ohälsa ökar. Det finns för närvarande inget klart svar på varför den psykiska ohälsan ökar men det finns mönster som talar för att det kan ha skett förändringar i miljöer där unga vistas eller förändringar på samhällelig nivå som påverkat utvecklingen av den psykiska ohälsan. 5 Nästan ett av fem barn växer upp i familjer där en eller båda föräldrarna får eller har fått vård för missbruk eller psykisk ohälsa. För barnet kan det få allvarliga konsekvenser för dess hälsa, skolgång och arbetsliv. Bland de som har en förälder som har vårdats för psykisk ohälsa är det två till tre gånger så vanligt att själv behöva psykiatrisk vård någon gång under livet. Barn till föräldrar som fått vård för en beroendesjukdom saknar oftare fullständiga betyg jämfört med barn som inte är i den situationen. De löper också fyra gånger så hög risk att behöva leva på försörjningsstöd senare i livet. 6 Det finns ett tydligt samband mellan goda skolresultat och psykisk hälsa. Att gå ut skolan med godkända betyg är en stark skyddsfaktor för barn och unga. Och tvärtom, att misslyckas i skolan ökar risken för psykisk ohälsa. Nedsatt psykiskt välbefinnande har en negativ påverkan på skolresultaten. Det finns också ett starkt samband mellan betygen från grundskolan och framtida psykosociala problem. Barn med låga betyg från grundskolan utgör en riskgrupp för att få psykosociala problem, oavsett socioekonomisk bakgrund. Allvarlig kriminalitet i ung vuxen ålder är till exempel åtta till tio gånger 4 Folkhälsomyndigheten, 2014, Skolbarns hälsovanor i Sverige 2013/14 5 Socialstyrelsen, 2013, Psykisk ohälsa bland unga: Underlagsrapport till Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 6 Nationellt kunskapscenter för anhöriga, 2016, Fakta om barn som anhöriga, fakta-om-barn-som-anhoriga/

9 Andelen barn som uppger att de har haft minst två besvär, psykiska och/eller somatiska, mer än en gång i veckan under de senaste sex månaderna ökar, särskilt bland de äldre barnen. Mer än varannan flicka och var tredje pojke som är 15 år hade denna typ av besvär var samma siffror 29 respektive 15 procent. så vanligt bland de som klarade skolan dåligt jämfört med de som klarade skolan bra eller ganska bra. 7 Att aldrig ha påbörjat eller att ha avbrutit en gymnasieutbildning är den faktor som tydligast påverkar risken för en ung person att hamna i en situation där han eller hon varken arbetar eller studerar. Unga som varken arbetar eller studerar under en längre period är många gånger i en svår situation. Ungdomen behöver ofta stöd från en rad myndigheter och aktörer för att förbättra sina chanser att komma in på en utbildning eller få ett arbete. Nästan var fjärde ung person i gruppen som varken arbetar eller studerar saknar helt inkomst. Psykisk ohälsa är en av de identifierade riskfaktorerna för att hamna i en situation där den unge varken arbetar eller studerar. Risken för en ung människa som hamnar i denna situation att fastna i utanförskap är påtaglig studier visar att mer än en tredjedel av gruppen fortfarande varken arbetar eller studerar efter tio år. 8 Psykisk ohälsa är det primära problemet för 82 procent av de unga som beviljas aktivitetsersättning. Statistiken visar att utflödet ur aktivitetsersättning är begränsat. En person som först får aktivitetsersättning och därefter övergår till sjukersättning på garantinivå fastnar på en mycket låg inkomstnivå under hela livscykeln. Ersättningen från socialförsäkringssystemet för en 30-åring som aldrig har arbetat uppgår , 10 till högst kronor per månad. Den disponibla inkomsten för personer med psykiska funktionshinder är cirka 30 procent lägre än genomsnittet för befolkningen. Personer som upplever svåra besvär av ängslan, oro eller ångest är kraftigt överrepresenterade bland låginkomsttagarna i Sverige. Nästan fyra av tio låginkomsttagare har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest. Än värre är läget för personer med schizofrenisjukdom, som några år efter att de fått sin diagnos har hälften så stor disponibel inkomst som personer utan sjukdomen. 11 Antalet svenskar som är sjukskrivna på grund av psykiatriska diagnoser ökar kraftigt. Akut stressreaktion är den vanligaste diagnosen i sjukskrivningsstatistiken. Samtidigt är de allra flesta svenskar som upplever psykisk ohälsa inte sjukskrivna utan arbetar eller studerar. Det finns vetenskapligt stöd för att arbetet kan orsaka psykisk ohälsa, men arbete kan också främja psykisk hälsa. Det är viktigt att stärka friskfaktorer på arbetsplatser, samtidigt som det krävs en 9 7 Socialstyrelsen 2010, Social rapport MUCF, 2014, Bakom siffrorna unga som varken arbetade eller studerade Forsakringskassan.se 10 Olofsson J & Östh J, 2011, Förtidspensionering av unga: En fråga om utsortering efter utbild ningsnivå och socioekonomisk bakgrund? 11 Levinsson H, Jiborn M, NSPH och Handisam, 2013, Minuskontot: Ekonomiska villkor för personer med psykisk funktions nedsättning

10 Psykisk ohälsa i siffror 8251 personer försäkte ta sitt liv personer tog sitt liv 2014 TRE AV FYRA har psykisk ohälsa i sin närhet var män 491 var kvinnor 40 procent av alla sjukfall är psykiska sjukdomar. Antalet har nästan fördubblats de senaste åren. VARANNAN SVENSK riskerar att drabbas av psykisk ohälsa någon gång under livet Av de som tar sitt liv är 70% män Av de som försökt ta sitt liv är 60% kvinnor Risken att drabbas av psykisk ohälsa under en livstid, i procent 25 SAMHÄLLETS KOSTNADER FÖR PSYKISK OHÄLSA VARJE ÅR: 135 MILJARDER Depression Nedsatt psykiskt välbefinnande Ångest Utmattningssyndrom Social fobi Specifik fobi GAD Tvångssyndrom Biopolär sjukdom Schizofreni/psykossjukdom

11 70% av befolkningen i Sverige uppger att de har en bra hälsa Andelen 15-åringar som uppger att de har haft minst två psykiska och/eller somatiska besvär, mer än en gång i veckan Pojkar 31 % Flickor 57 % 3 per klass I en vanlig skolklass lever tre barn med minst en förälder som vårdas för psykisk sjukdom eller missbruk. Nästan ett av fem barn klarade inte kunskapskraven i grundskolan SJUKVÅRDENS BUDGET 9,5 % till specialicerad psykiatri 3,7 % till prevention och folhälsotjänster Äldre i Sverige har en ångestsjukdom Äldre i Sverige har en psykossjukdom Äldre i Sverige har en depression

12 12 utveckling när det gäller att motverka kända riskfaktorer som höga krav i kombination med låg kontroll för arbetstagaren, konflikter och obalans mellan ansträngning och belöning. Det är också viktigt att tillgängliggöra stöd och vid behov vård tidigt i en ohälsoprocess. I allmänhet krävs tillgång till olika kompetenser för att motverka en ogynnsam utveckling för en person, både medicinska, sociala och pedagogiska resurser. Kostnaderna för specialiserad psykiatrisk vård har under de senaste åren inte ökat lika mycket som kostnaderna för specialiserad somatisk vård och primärvård. Trots det har vårdproduktionen, mätt som antal besök och antal vårdtillfällen, ökat mer inom psykiatrin än inom både primärvården och den specialiserade somatiska vården. Den största andelen av de vuxna och äldre som drabbas av nedstämdhet, depression, oro och ångest söker, och får dock sin behandling inom primärvården. 12 I genomsnitt var tredje patient som besöker en svensk vårdcentral har psykisk ohälsa av något slag. I en undersökning som genomfördes utifrån de så kallade VAL-databaserna, Stockholms läns landstings databaser för uppföljning och analys av sjukvårdskonsumtion, konstaterades det att var femte person som besökte en vårdcentral i Stockholm fick hjälp mot psykisk ohälsa, men bara sju procent fick en psykiatrisk diagnos. 13 Ungefär åtta av tio vårdcentraler kan erbjuda psykologisk behandling, men mer än hälften har tillgång till mindre än en heltidsanställd behandlare, vanligtvis en kurator. Primärvården och den specialiserade somatiska vården har också utmaningar när det gäller att möta behov av kroppslig Antal unga mellan 15 och 24 år i Sverige som varken arbetar eller studerar Antal unga mellan 15 och 29 år som beviljades aktivitetsersättning p.g.a. psykisk sjukdom. 80% Andel av unga med bara garantiersättning som lider av psykisk ohälsa. 12 Socialstyrelsen 2010, Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 stöd för styrning och ledning 13 N. Åsbring et.al. Läkartidningen 41/2014

13 Psykisk ohälsa är den dominerande orsaken till sjukskrivning och sjukersättning. Andelen psykiska sjukdomar motsvarar 40 procent av alla sjukfall. Antalet har nästan fördubblats de senaste åren. vård hos personer som har en psykisk ohälsa. Kroppsliga sjukdomar som behandlas framgångsrikt i den övriga befolkningen kan, om de drabbar en person med psykisk ohälsa, leda till att personen dör år i förtid. 14 Under de senaste 50 åren har antalet personer över 65 år mer än fördubblats. De flesta äldre mår bra, sju av åtta personer över 75 år anser att deras hälsotillstånd är gott eller mycket gott. Samtidigt är förekomsten av psykisk ohälsa och psykisk sjukdom bland äldre minst lika vanlig som bland yngre personer. Socialstyrelsen uppskattar att mellan 12 och 15 procent av befolkningen över 65 år har en depression, jämfört med fyra till tio procent för hela befolkningen. 15 Psykossjukdomar debuterar ofta i unga år men kan bidra till en bestående funktionsnedsättning under ålderdomen. Äldre personer använder också regelbundet psykofarmaka i betydligt högre utsträckning än yngre. Trots det är det förhållandevis få äldre svenskar med psykisk ohälsa som vårdas inom den specialiserade psykiatrin. Bara hälften av de som är 85 år och äldre får sin vård vid en psykiatrisk klinik. Motsvarande siffra för den yngre befolkningen är cirka 90 procent. Detta innebär en stor risk för att äldre med psykisk ohälsa missgynnas och inte får tillgång till en god psykiatrisk vård i samma utsträckning som yngre. 16 Ungefär svenskar tar sitt liv varje år. Det är den vanligaste dödsorsaken för män i åldrarna år, och för kvinnor i samma åldersgrupp är det den vanligaste dödsorsaken efter cancer. Sett ur ett internationellt perspektiv ligger Sveriges självmordstal omkring EU-ge Socialstyrelsen 2013, Nationell utvärdering 2013 vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Indikatorer och underlag för bedömningar 15 Socialstyrelsen 2013, Ökat stöd till äldre med psykisk ohälsa, Slutrapport 16 Ibid

14 Varje år tar ungefär svenskar sitt liv. Av de som tar sitt liv är 70 procent män. Av de som har försökt att ta sitt liv är nästan 60 procent kvinnor. 14 nomsnittet, och under de senaste femton åren har antalet självmord minskat med cirka 20 procent i Sverige. Den positiva trenden gäller dock inte ungdomar och unga vuxna, där självmorden legat på samma nivå under en längre tid. 17 För att lyckas minska självmordstalen krävs det att det suicidpreventiva arbetet på alla samhällsnivåer intensifieras. brukare och anhöriga, profession och statistikbärande myndigheter om vilka data som gör skillnad för arbetet och som ger resultat. Det finns en mängd data kring psykisk hälsa och ohälsa, men den är sällan samlad på ett överblickbart sätt. Datainsamligen görs av flera olika myndigheter, kommuner och landsting liksom av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). För att datainsamlingen ska bli användbar krävs att insamlad data struktureras och tillgängliggörs samlat och löpande, för att effektivt kunna analyseras. Ingen vill att vårdpersonalens tid används till överdrivet datainsamlande men för att motverka det krävs en samsyn mellan patienter, 17

15 II Fem fokusområden fem år framåt Förebyggande och främjande insatser 2. Tidiga, tillgängliga insatser 3. Utsatta grupper 4. Delaktighet och rättigheter 5. Ledarskap och organisering

16 Psykisk ohälsa är ett område som fortfarande i alltför hög utsträckning präglas av negativa attityder, fördomar och okunskap. Men vi som arbetat med de här frågorna, märker också att saker och ting börjar gå åt rätt håll. NSPH (2015) 16 Regeringen har pekat ut fem fokusområden som fundament för förändring. 18 Varje fokusområde omfattar personer i alla åldrar, barn, unga, vuxna och äldre, liksom flickor och pojkar, män och kvinnor. De olika fokusområdena utgår från befolkningen, personer som mår bra, personer som har, eller riskerar att drabbas av, psykisk ohälsa och personer med långvarig psykisk funktionsnedsättning. Precis som dessa fokusområden har utarbetats i samverkan mellan många aktörer inom området, måste allt utvecklingsarbete bedrivas samtidigt och i samverkan. De fem fokusområdena är en sammanfattning av vad vi som samhälle behöver fokusera på gemensamt för att främja psykisk hälsa, motverka ohälsa och erbjuda effektiva, säkra och kostnadseffektiva insatser till de som drabbas av psykisk ohälsa. Det kan tyckas som ett alltför stort grepp att peka ut fem fokusområden som i mångt och mycket inkluderar allt som behöver göras, och det är svårt att adressera hela samhället. Men det är inte meningsfullt att hantera psykisk ohälsa-utmaningen i isolerade öar, som utgår från olika organisationer och lagrum. En person som drabbas av psykisk ohälsa har i något skede varit frisk, hamnat i en risksituation och så småningom haft ett indikerat problem. Att inte uppmärksamma de möjligheter som finns innan en individ drabbas av ohälsa riskerar att cementera frågan om psykisk ohälsa som en fråga för hälso- och sjukvården vilket inte kommer att möta folkhälsoutmaningen psykisk ohälsa. Det innebär snarare en uppenbar risk att tidiga, kostnadseffektiva, insatser prioriteras bort till förmån för att möta omfattande behov i ett sent skede av en sjukdomsutveckling. Det tjänar inte samhället på, och för individen är det förödande. Samhällets insatser behöver förstås och bedrivas med utgångspunkt i befolkningens samlade, och enskildas individuella, behov. När analysen utgår från befintliga ansvarsområden och organisationsstrukturer blir den ineffektiv. När stödsystemen är definierade utifrån att ge bistånd eller vård till de som behöver är det den enskildes ohälsotillstånd eller oförmågor som är i fokus. Det motverkar också ett salutogent synsätt på individen. 19 Staten och huvudmännen behöver gå från att fördela ansvar till att löpande förändra och anpassa verksamheter så att de möter de föränderliga behov som en heterogen och växande målgrupp har. Dessutom behöver samarbetet mellan det offentliga och det civila samhället stärkas. 18 Regeringskansliet (Socialdepartementet), 2015, Kommittédirektiv, Dir 2015:138, Nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa 19 Ett salutogent synsätt tar sikte på faktorer som orsakar och vidmakt- håller hälsa, till skillnad från ett patogent synsätt där fokus ligger på att förklara varför människor blir sjuka Alla citat i detta kapitel kommer från Inget om oss utan oss NSPH:s vision och arbete för en förbättrad psykisk hälsa (2015)

17 17

18 1. Förebyggande och främjande insatser 18 Ett förebyggande och främjande arbete när det gäller psykisk hälsa behöver göras på många olika arenor, samtidigt och samordnat. Det är också angeläget att förebyggande och främjande insatser samordnas med de insatser som görs på alkohol-, narkotika-, drog- och tobaksområdet och insatser för att förbättra kostvanor och fysisk aktivitet. Alla beslutsfattare på alla nivåer behöver bli medvetna om hur en förbättrad psykisk hälsa i befolkningen bidrar till en positiv utveckling i Sverige, såväl socialt som ekonomiskt. Det är viktigt att medvetandegöra riskfaktorer och friskfaktorer när det gäller psykisk hälsa och för detta krävs ett gemensamt ansvarstagande från hela samhället. Ett viktigt första steg i det förebyggande arbetet är att öka kunskapen om psykisk ohälsa hos befolkningen och motverka stigmatisering av personer med psykisk ohälsa. Det är ett ansvar för alla att motverka fördomar, okunskap och diskriminering av personer som drabbats av psykisk ohälsa i samhället generellt. Det är särskilt viktigt att motverka fördomar och okunskap bland den personal som möter personer med, eller som riskerar att drabbas av, psykisk ohälsa. Enskilda medborgare behöver också bättre kunskap om hur den egna psykiska hälsan kan förbättras, och att känna igen och förstå psykisk ohälsa hos sig själv och andra. Barn och unga är en särskilt viktig målgrupp i det förebyggande och främjande arbetet. Hälften av all psykisk ohälsa debuterar före 15 års ålder och tre fjärdedelar innan 20 års ålder. Generella insatser för att främja psykisk hälsa, både till föräldrar och till barn, är en god investering. För att stärka barn och ungas psykiska hälsa krävs ökad medvetenhet och kompetens på området. För att detta ska lyckas krävs att myndigheterna kan stödja verksamheter och professioner med högkvalitativ kunskap. För våra barn och unga och deras föräldrar finns många viktiga aktörer här har mödravård, barnavård, förskola, skola och ungdomsmottagningar en viktig roll att spela. En annan viktig investering för Sverige är att motverka psykisk ohälsa hos vuxna. En angelägen insats när det gäller förebyggande arbete är att stärka ambitionen att skapa hälsosamma arbetsplatser. Att vuxna drabbas av psykisk ohälsa och hamnar i längre sjukskrivningar riskerar dessutom att driva utanförskap. Här har både hälso- och sjukvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivarna ett stort ansvar. Inom en snar framtid är 25 procent av alla svenskar 65 år och äldre. Det finns många områden som behöver förstärkas för att motverka ohälsoutvecklingen i gruppen. Bland annat

19 Alla medborgare ska få möjlighet att utvecklas och bidra till samhällets utveckling, var och en utifrån sina egna unika förutsättningar. NSPH (2015) behöver äldre, deras anhöriga och de professionella som möter dem få en ökad medvetenhet om psykisk ohälsa. Det behövs också en ökad kunskap om självmordsrisker. En generell utmaning är att skapa samhällsstrukturer som minskar risken för isolering genom meningsfulla aktiviteter, god fysisk hälsa och ett fysiskt och psykiskt tillgängligt samhällsutbud. I detta arbete är frivilligorganisationernas verksamhet ofta till god hjälp. över av frivilliga, men det finns goda skäl för de offentliga aktörerna att stödja och samarbeta med den lokala idéburna sektorn. Ofta kan den idéburna sektorn erbjuda stöd som inte huvudmännen kan eller ska erbjuda men som får stor betydelse för den enskilde. Frivilligrörelsen har potential att vara en viktig hälsofrämjande kraft för såväl barn som unga, vuxna och äldre. 19 Den idéburna sektorn kan många gånger vara ett viktigt komplement till samhällets utbud av förebyggande och främjande insatser. Frivilligorganisationer kan ofta erbjuda gemenskap, vardagsstöd, och uppmuntra deltagande i meningsfulla aktiviteter. Engagemanget i intresseorganisationer och folkrörelser i Sverige är stort och denna kraft behöver stödjas och tas tillvara. Det betyder inte att kärnverksamheten i det offentliga ska tas

20 2. Tidiga, tillgängliga insatser 20 Personer med psykisk ohälsa oavsett ålder och kön, liksom art och grad av ohälsa måste kunna räkna med att få tillgång till rätt insatser i rätt tid. Det måste vara möjligt att navigera i utbudet och utbudet behöver organiseras för att möta behoven hos brukare, patienter och närstående på ett kostnadseffektivt sätt. Av det skälet behöver ansvarsförhållandena när det gäller att erbjuda tidiga, kanske mindre omfattande insatser definieras i landstinget och kommunen, med en gemensam behovsanalys och med gemensamma strategier. Organisationen för tidiga insatser avgörs lokalt och regionalt och varierar mellan olika delar i landet. Det kan vara bra för att möta befolkningens behov som kan variera mellan och inom regioner, men samtidigt är det helt centralt att en person som drabbas av, eller riskerar, psykisk ohälsa vet vart han eller hon ska vända sig. Den naturliga ingången för all typ av ohälsa är primärvården, och det finns inga skäl för att psykisk ohälsa skulle vara så annorlunda att den som drabbas ska gå direkt till den specialiserade vården. Primärvården är i allmänhet den del av hälso- och sjukvården som har det formella ansvaret för att ge medicinsk och psykologisk behandling till de flesta svenskar som drabbas av psykisk ohälsa. Primärvården utmärks av att vara lätt tillgänglig och ett naturligt första steg in i sjukvården för en person som drabbas av ohälsa. Emellertid finns det utvecklingsbehov när det gäller att säkerställa primärvårdens kompetens för att ta emot och behandla barn, vuxna och äldre som drabbas av psykisk ohälsa. Om personer även med milda till måttliga problem hänvisas till den specialiserade psykiatrin skapas onödiga köer och svårigheter att prioritera. Det är också viktigt, både ur ett individperspektiv och ur ett samhällsperspektiv, att undvika att behandling och stöd ges på en högre nivå än nödvändigt. Primärvården har också ett ansvar när det gäller att motverka den förtida dödligheten hos personer som lever med psykisk ohälsa, en dödlighet som ofta beror på somatiska problem som inte uppmärksammas eller åtgärdas i tid och i tillräcklig utsträckning. För att möta denna utmaning krävs en nära samverkan med främst den specialiserade psykiatrin, men också andra aktörer som kan stödja personer när det gäller livsstil och egenvård. Barnhälsovården, elevhälsan, ungdomsmottagningarna och tandhälsovården är viktiga för tidig upptäckt av riskfaktorer och hälsoproblem som kan bidra till en ogynnsam utveckling. Föräldrastöd är ett exempel på en insats som har visat sig ha goda effekter när det ges till föräldrar på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Det kan bidra till att stärka barns och ungdomars hälsa liksom att stärka föräldraskapet. Barn och unga i riskmiljöer behöver uppmärksammas tidigt och stödinsatser bör erbjudas samordnat utifrån behov. Även barn som inte har uppenbara risker för att utveckla psykisk ohälsa ska uppmärksammas. Nästan var tredje ung person kan tillhöra vad som kallas en osynlig riskgrupp, det vill säga barn och unga vars vardag präglas av hög medieanvändning,

21 21

22 Hälso- och sjukvårdens förmåga att erbjuda adekvata insatser och behandlingar, såväl tillfälliga som långvariga, är avgörande för att människor överhuvudtaget ska kunna värna och utveckla den egna arbetsförmågan. NSPH (2015) 22 dåliga sömnvanor och stillasittande. Denna grupp har visat sig ha lika stor förekomst av självmordstankar, oro och depression som ungdomar i mer traditionella högriskgrupper. Den specialiserade psykiatriska vården behöver noggrant följa, och målinriktat arbeta med att korta, väntetiden innan en person får tillgång till vård och stöd. För att motverka stigmatisering och utanförskap behöver innehållet i vården ha en återhämtningsinriktad karaktär. Med återhämtningsinriktning avses här allt ifrån att aktivt stödja personer till att återgå i arbete eller studier till den mer traditionella definitionen som rör personer med svåra psykiska funktionshinder och deras möjlighet att leva ett liv utifrån egna val. Personer med långvarig psykiatrisk problematik ska genom att utveckla egna färdigheter och med tillräckligt stöd från omgivningen, bli nöjda och väl fungerande utifrån egna och omgivningens krav och förutsättningar, i sitt boende, sysselsättning/arbete, fritid och övriga sociala sammanhang. Personer som drabbas av svår psykisk ohälsa, för första gången eller på nytt, behöver ofta ett samlat stöd från samhället. Det är allas ansvar att se till att behoven möts. För att nå detta mål finns det ofta skäl att se över samarbetsformer mellan primärvården, psykiatrin och socialtjänsten men det viktigaste är samarbetet med individen och hans eller hennes anhöriga. För att möta behoven behöver ofta många kompetenser finnas med och teamarbete är inte sällan en förutsättning för att patienten, brukaren och närstående ska få den hjälp som behövs. Inom äldreomsorgen behöver alla professionella som möter den äldre ökad kunskap om vad som är psykisk ohälsa och vad som kan leda till psykisk ohälsa, liksom en ökad generell förståelse för psykiska funktionsnedsättningar. Personal inom kommun och landsting behöver också vara duktiga på att se och känna igen tidiga tecken på psykisk ohälsa. Även när det gäller äldre är det viktigt att komma ihåg att varje person som drabbas av psykisk ohälsa är unik och har en egen kompetens om sin situation och sina behov av hjälp och stöd. Vissa äldre har också behov av en kombination av somatiskt vård, psykiatrisk vård och socialt stöd. För att möta deras behov på ett bra och kostnadseffektivt sätt är det nästan en förutsättning att organisera samhällets stöd flexibelt, med utgångspunkt i den enskildes behov.

23 3. Utsatta grupper Alla som drabbas av psykisk ohälsa ska få tillgång till en jämlik, tillgänglig, god och säker vård och omsorg i enlighet med bästa tillgängliga kunskap. Med en sådan ambition är det viktigt att vara medveten om att olika grupper och olika individer har olika behov och förutsättningar. Det finns inte en lösning eller modell som passar alla. Därför behöver vissa grupper synliggöras, de som visat sig mer utsatta på olika sätt. Det rör sig både om grupper som riskerar psykisk ohälsa i ökad utsträckning och därför bör uppmärksammas tidigt, men också de grupper som av olika skäl har svårt att få tillgång till samhällets vård- och stödutbud. Generellt finns ett behov av att öka kunskapen om skillnader i psykisk hälsa som kan relateras till kön, könsidentitet eller sexuell läggning, både hos professionella och hos allmänheten. Psykiska problem ser inte sällan olika ut hos män och kvinnor. Kvinnor drabbas till exempel i högre utsträckning av ångest och depression än män. Män utvecklar schizofreni tidigare än kvinnor. Kvinnor gör fler självmordsförsök än män medan män tar sitt liv i högre utsträckning, i synnerhet äldre män. Psykisk ohälsa i form av nedsatt psykiskt välbefinnande förekommer dubbelt så ofta bland homo- och bisexuella personer jämfört med heterosexuella. Var tredje transperson har självmordstankar, och att någon gång ha övervägt att ta sitt liv är dubbelt så vanligt bland homooch bisexuella personer jämfört med heterosexuella. Så mycket som en fjärdedel av unga homo- och bisexuella kvinnor uppger att de någon gång har försökt att ta sitt liv. Barn som är placerade på HVBhem och liknande har sämre fysisk och psykisk hälsa än genomsnittet. Många underpresterar dessutom i skolan trots normal begåvning. Samtidigt är en lyckad skolgång en av de viktigaste faktorerna för barnets utveckling. Möjligheten att förbättra barnens livsvillkor ökar om samverkan mellan socialtjänsten, skolan och hälso- och sjukvården fungerar bra och att barnets eller den unges behov och förutsättningar är utgångspunkten för de insatser som ges. En annan grupp som inte sällan hamnar i en särskild utsatthet är personer med samtidig psykisk ohälsa och andra problem. Det kan se ut på olika sätt samtidig beroendesjukdom och psykisk ohälsa, fysisk funktionsnedsättning och psykisk ohälsa eller multisjuka äldre. Dessa grupper riskerar att råka särskilt illa ut om samhället inte samlat kan möta deras sammansatta behov. Utan samordning ökar också samhällets kostnader utan att dessa personer nödvändigtvis får den hjälp de behöver. För att nå de bästa resultaten för denna grupp krävs att alla inblandade aktörer hittar organisatoriska lösningar som möter behoven, exempelvis integrerade verksamheter eller case manager-system Case management är en insats som samordnar vården för personer med allvarliga psykiska funktionshinder för att de ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt

24 För den enskilde handlar det om att kunna besluta om och påverka utformningen av de insatser som andra kan ge. NSPH (2015) 24 Kriminalvården räknar med att nära en tredjedel av de intagna har varit i kontakt med psykiatrin någon gång innan de fick sin dom. Nästan hälften, 46 procent, av de som varit på anstalt eller varit villkorligt frigivna har fått en diagnos för psykiska sjukdomar, syndrom eller beteendestörningar under sin tid i Kriminalvården. 21 Ångest och sömnproblem är vanliga liksom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, samsjuklighet och självmordstankar. Inom Kriminalvården erbjuds behandlingsprogram och det är viktigt att klienterna får tillgång till kunskapsbaserad vård och behandling för sin ohälsa och att personer som lämnar Kriminalvården har de vårdoch stödinsatser som behövs. De senaste åren har allt fler personer sökt asyl i Sverige. Totalt kom cirka personer under 2015, varav var barn. Mellan var tredje och var femte asylsökande och flykting lider av psykisk ohälsa i någon form, enligt Socialstyrelsens bedömning. 22 Asylsökande och flyktingar ska erbjudas en hälsoundersökning, som inkluderar ett samtal om den undersöktes hälsa med avseende på tidigare och nuvarande fysiska och psykiska hälsotillstånd. För att skapa förutsättningar för denna grupp att bli delaktiga i det svenska samhället lära sig svenska, möta vården, ha barnen i skola, arbeta eller studera krävs att de som lider av psykisk ohälsa får bra vård för det. För att på kort och lång sikt motverka ohälsa i gruppen krävs också ett flexibelt och tillgängligt utbud av effektiva förbyggande och främjande insatser. De nationella minoritetsgrupperna har befolkat Sverige under lång tid och utgör grupper med en uttalad samhörighet. Kunskapen om den psykiska hälsan hos olika minoritetsgrupper är inte tillräcklig, men vi vet att renskötande samer har en sämre psykisk hälsa, och att finlandsfödda män uppgav att de hade färre dagar med god psykisk hälsa jämfört med hela befolkningen. Romernas hälsosituation påverkas starkt av deras livssituation som kännetecknas av hög arbetslöshet, känsla av utanförskap, maktlöshet och diskriminering vilket är riskfaktorer för psykisk ohälsa. Inom vården saknas inte sällan kunskap om både gruppernas hälsosituation och kultur. Det finns ofta behov av att se över hur verksamheter kan förbättras när det gäller till exempel språk- och kulturkompetens för att på bästa sätt motverka psykisk ohälsa och erbjuda ändamålsenliga insatser för personer som drabbas av psykisk ohälsa. Ovanstående är exempel på grupper som kan behöva synliggöras i analys av behov och utbud. Det finns även andra grupper som berörs och landsting, kommuner och myndigheter behöver förstärka sitt arbete med att uppmärksamma och differentiera sina analyser för att förstå de behov som finns och möta dem. 21 Kriminalvården 2013, Klientkartläggning 2013 Ett regeringsuppdrag. En presentation av bakgrundsfaktorer hos Kriminalvårdens klienter 22 Socialstyrelsen 2015, Psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända migranter ett kunskapsunderlag för primärvården

25 25

26 4. Delaktighet och rättigheter 26 I Psykiatrireformen definierades målgruppen personer med psykisk funktionsnedsättning som personer med svår psykisk störning, till exempel personer med psykossjukdomar. I dag är det tydligt att det inte med nödvändighet är diagnosen som avgör hur stora funktionsnedsättningar en person har, i själva verket är variationen stor. Men personer med psykisk funktionsnedsättning är en viktig grupp att uppmärksamma. Personer med psykisk funktionsnedsättning har fortfarande sämre levnadsförhållanden än befolkningen i stort, också i förhållande till andra grupper med funktionsnedsättning. Arbetssätten i psykiatrin och i socialtjänsten behöver kontinuerligt utvecklas i linje med bästa tillgängliga kunskap. Utvecklingen behöver också gå fortare mot att se vård- och omsorgssituationen som en överenskommelse mellan den enskilde och vård- och omsorgsgivaren. Personer med psykiska funktionshinder har samma rätt som alla andra till god vård, omsorg och rehabilitering, respektfullt bemötande och självbestämmande. Den enskilde ska vara huvudpersonen i planeringen och genomförandet av de insatser som ges. Att vara delaktig i den vård och det stöd som ges är inte bara en viktig förutsättning för återhämtning utan också en viktig del i att stärka den enskildes rättigheter. Det är angeläget att utveckla och förstärka arbetet med metoder som stärker den enskildes delaktighet, exempelvis metoder för delat beslutsfattande och andra systematiska angreppssätt. Även på policy- och verksamhetsnivå är det viktigt att personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa är delaktiga i planering och genomförande. I dag finns ett etablerat nätverk i Sverige, Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH), som organiserar olika förbund inom området såväl nationellt som regionalt. På de flesta håll finns också enskilda brukar- och anhörigorganisationer med god kännedom om lokala förhållanden. I arbetet med att utforma ett ändamålsenligt utbud av insatser är det en förutsättning att ha med den kompetens och de erfarenheter som organisationerna representerar. Det är också ofta värdeskapande att anställa personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa i verksamheter som möter målgruppen. När det gäller personer med psykisk funktionsnedsättning som möter betydande svårigheter i sin livsföring ska kommunerna verka för att de får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och leva som andra. Det kan handla om att tillgodose behov inom livsområden som är viktiga för deras återhämtning, exempelvis boende, boendestöd, sysselsättning och stöd för att komma i arbete eller studier. Utbudet måste ta sin utgångspunkt i analyser av de behov som finns lokalt för att säkerställa att det finns stöd att få för personer som drabbas av psykisk ohälsa. För att ta reda på behoven krävs både systematiska inventeringar och nära kontakt med patient-, brukar- och anhörigföreträdare på lokal och regional nivå.

27 Inflytandet och delaktigheten i de insatser som berör människor med psykisk ohälsa och deras anhöriga kan ske på olika nivåer. Grundprincipen Inget om oss utan oss gäller på samtliga av dessa nivåer. NSPH (2015) Barn, unga och vuxna som vårdas mot sin vilja, tvångsvårdas, är en grupp som inte sällan befinner sig i en utsatt situation och vars rättigheter är särskilt viktiga att värna. Fastspänning, avskiljning och andra tvångsåtgärder ska användas mycket restriktivt enligt lagstiftningen. Att minska behovet av tvångsåtgärder inom den psykiatriska vården är en av vårdens mest angelägna frågor eftersom det handlar om grundläggande fri- och rättigheter. Det kräver kompetensutveckling av metoder, bemötande och arbetssätt i vardagen. Det är också en viktig uppgift för både vårdgivare och myndigheter att förstärka arbetet med att sprida kunskap och kännedom om enskildas rättigheter i samband med tvångsvård, och säkerställa att enskildas rättigheter inte kränks. En annan viktig uppgift är samarbete mellan landsting, socialtjänst och vid behov andra myndigheter för att säkerställa att personer som lämnar långa slutenvårdsepisoder, kanske vanligast inom rättspsykiatrin, får det stöd och den hjälp de behöver. Personliga ombud är en yrkesgrupp som ska vara ett stöd för personer med psykisk funktionsnedsättning. De personliga ombuden ska stödja personer med psykisk funk tionsnedsättning så att de ska kunna leva ett självständigt liv och ta del av samhällets utbud av vård, stöd, service, rehabilitering och sysselsättning. Ombuden arbetar på den enskildes uppdrag, fristående från myndigheter och vårdgivare. Ombuden har vid sidan av uppdraget att hjälpa enskilda att tillvarata sina rättigheter också en viktig uppgift att peka på systemfel och förbättringsmöjligheter lokal, regionalt och nationellt. Denna yrkesgrupp har en fortsatt viktig funktion och det är angeläget att deras erfarenheter tas tillvara i planering och genomförande av insatser till målgruppen. 27

28 5. Ledarskap och organisering 28 Psykisk hälsa och psykisk ohälsa berör sammantaget mycket stora delar av samhället och dess funktioner. Alla verksamheter där människor finns, från mödravårdscentraler till skolor, arbetsplatser och äldreboenden, påverkar och påverkas av en utveckling för att stärka den psykiska hälsan i Sverige. De psykiska diagnoserna har ökat i andel i sjukfrånvarostatistiken. I dag har drygt var fjärde långtidssjukskriven psykisk ohälsa som diag nos. För att motverka utvecklingen inom området är ledarskapet viktigt. Arbetet är långt ifrån alltid det som skapar sjukskrivning, men det finns god kunskap om vad som ökar och vad som minskar riskerna för ohälsa som kan kopplas till arbetet. Krav och kontroll behöver vara i balans för medarbetaren, liksom ansträngning i förhållande till belöning. Engagemang och utvecklingsmöjligheter kan stärka välmåendet, medan rollkonflikter och mobbing på arbetsplatsen är riskfaktorer. Chefer och ledare i Sverige har en viktig funktion när det gäller att skapa förutsättningar för psykisk hälsa. Chefer och ledare i offentligfinansierad verksamhet har också en viktig roll att spela när det gäller att utveckla verksamheter som på ett bra sätt kan svara mot befolkningens behov av förebyggande och främjande insatser, likväl som vård, stöd och service. De verksamheter som möter barn, unga, vuxna och äldre med psykisk ohälsa, eller risk för det, behöver ha tillgång till aktuell kunskap och använda den. Kunskapsproduktionen i landet behöver svara mot en efterfrågan som bygger på korrekta analyser. En utmaning är att utveckla effektiva strategier för att implementera de metoder och arbetssätt som har kunskapsstöd och fasa ut insatser som inte har stöd. Analyser av personalbehov behöver göras i ljuset av patienters, brukares och närståendes För föreningar och organisationer är det viktigt att hjälpa tjänstemän och politiker, att prioritera och styra mot det som ökar kvalitén för patienterna, brukarna och de anhöriga. NSPH (2015) behov och med en tydlig ambition att öka graden av teamarbete och samorganisering. Det finns inte sällan stora vinster med att tänka nytt, och fundera över om de kompetenser man traditionellt använder är de rätta, eller om de kan ersättas eller kompletteras med andra. Till exempel finns det för många verksamheter anledning att överväga om det skulle ha ett värde för patienter, brukare och närstående att anställa personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, så kallad peer support. All organisering av insatser för att förebygga, främja, åtgärda och stödja måste göras med utgångspunkt i enskildas och gruppers behov. Olika huvudmän, och olika grenar inom samma huvudmän, har olika definierade ansvarsområden. Detta lyfts ofta fram som ett problem, men den stora faran är inte ansvarsområdena i sig. Det är när de aktörer som tillsammans behövs för att möta komplexa behov stänger in sig i olika byggnader och/eller regelverk och slutar kommunicera. Erfarenheten visar att ledarna, och hur de agerar och kommunicerar, är av stor betydelse för graden av samarbete med vårdgrannar.

29 29

30 III 30 Förutsättningar för förändring

31 De fem fokusområden som presenterades i föregående del är de områden som patient-, brukar- och närståendeorganisationer, frivilligorganisationer, fackföreningar, professionsföreningar, huvudmän och myndigheter har lyft fram som de viktigaste utmaningarna i arbetet med psykisk hälsa och ohälsa. Psykisk (o)hälsa berör hela samhället och hela samhället behöver bidra till att skynda på utvecklingen och se till att den går åt rätt håll. Samtidigt som det finns många intressenter av olika karaktär har nationella, regionala och lokala beslutsfattare ett särskilt ansvar. De har möjligheten att prioritera och investera effektivt för att möta de behov som finns. De har också bäst möjlighet att följa utvecklingen för att på bästa sätt förstå vilka utmaningar som finns nationellt, regionalt och lokalt. Statens ansvar styrning med kunskap För att motverka skillnader i insatser och utbud mellan olika vårdgivare är det viktigt att statens kunskapsstödjande insatser är samordnade och alltid syftar till det ska vara lätt för vård- och omsorgsgivare att göra rätt. Statens fokus under de kommande fem åren bör ta sikte på att samordnat, och i dialog med patient-, brukar- och anhörigorganisationer, fackföreningar och professions- och huvudmannaföreträdare, ge stöd till verksamheten med kunskap, uppföljning och tillsyn. Det finns behov av kunskapsstöd som är heltäckande och som tar sin utgångspunkt i den enskilde. Kunskapen ska syfta till att stödja vårdens och omsorgens processer. Kunskapen behöver också vara lätt att använda i professionellas och chefers vardag. Det innebär att alla uppdrag och initiativ från myndigheterna bör analyseras med utgångspunkt i värdet för verksamheternas möjlighet att säkerställa en personcentrerad, kunskapsbaserad, kostnadseffektiv och säker verksamhet som skapar mervärde för huvudmännen och för de barn, vuxna och äldre som möter verksamheterna. Kunskapsstödet behöver dessutom anpassas så att det kan stärka enskildas förutsättningar till delaktighet och bidra till mer personcentrerade och samordnade insatser från det offentligas aktörer. Det är också viktigt att myndigheterna gör analyser av i vilken utsträckning andra myndigheter är berörda eller skulle kunna tillföra värde i det arbete de utför. Precis som kommuner och landsting måste samarbeta för att möta befolkningens behov måste myndigheterna samarbeta för att möta verksamheternas behov. Huvudmännens ansvar Landsting och kommuner är de huvudsakliga vård- och omsorgsgivarna. Landstingen har många olika grenar som möter personer med psykisk ohälsa, främst specialiserad barn- och ungdomspsykiatrisk vård, primärvård och specialiserad psykiatrisk vård för vuxna. Kommunerna har ansvar för att stödja individer i vardagen och har därmed ett viktigt arbete när det gäller att ge stöd och service till såväl barn som unga, vuxna och äldre. Även skolan som är en viktig aktör när det gäller arbetet med förebyggande och främjande insatser för barn, är en kommunal verksamhet. Båda huvudmännens verksamhet är komplex och kräver ändamålsenliga prioriteringar och analyser av var de största behoven finns. Dessutom ska huvudmannen säkerställa att personalen har rätt kompetens, att verksamheterna är rätt bemannade för att möta de behov som finns och att de insatser som ges får de tänkta effekterna för den enskilde. Inte sällan i samverkan med andra aktörer. I det följande sammanfattas sex förutsättningar för att förstärka arbetet med att utveckla ett samhälle som bättre kan motverka psykisk ohälsa, främja psykisk hälsa och förstärka de samlade resurser som samhället investerar för att möta behoven hos de som drabbas. 31