Skattefrågor. Statsandelar

Transkript

1 5/2002 Marraskuu November Skattefrågor Statsandelar Utlåtanden av kommunsektionen Socialförsäkringsavgifter år 2003 Beräkning av dröjsmålsränta Revidering av bestämmelserna om preskription av skulder

2 Kuntatalous Kommunalekonomi Nro/nr 5/2002 Lehti ilmestyy n. 6 kertaa vuodessa Infobladet utkommer 7 gånger per år Julkaisija / Utgivare Suomen Kuntaliitto Finlands Kommunförbund Toinen linja 14 Andra linjen Helsinki Helsingfors puh./tfn (09) 7711 fax (09) Painosmäärä 1450 kpl Upplaga 1450 st Painopaikka / Tryckeri Kuntatalon Painatuskeskus, Helsinki Tryckericentralen i Kommunernas hus i Helsingfors Tilaushinnat Tiedotetta toimitetaan kuntiin ja kuntayhtymiin yksi ilmainen kappale. Alla kommuner och samkommuner får ett gratis exemplar av infobladet. Lisätilaukset 67,28 euroa vuosi Kuntatalouden vastuualueelta/ Raija Haaja, p. (09) tai fax. (09) Extra årsprenumerationer 67,28 euro kan beställas av Raija Haaja, fax (09) Tiedote on myös Internetissä Kuntaliiton Internet-sivulla Infobladet finns också på Kommunförbundets webbsidor Palvelut/Kuntatalous Service/Kommunalekonomi Vastuuhenkilöt / Ansvarspersoner Martti Kallio Sisko Myöhänen Toimittaneet / Sammanställt av Raija Haaja ISSN x INNEHÅLL Skattefrågor 3 Skatteuppgifter för år 2001 Redovisningen av kommunalskatt för skatteåren 2002 och 2003 samt avskiljande av inkomster av anställningsoptioner vid beräkning av kommunens fördelningsandelar Utdelningen av samfundsskatt år 2003 (RP 123/2002 rd) Lag om skatteskalorna för 2003 (RP 121/2002 rd) Skatteavdragen 2003 (RP 122/2002 rd) Skattekorten för år 2003 Direktöverföring av uppgifter om förskottsinnehållningen Utdragen ur förskottsuppbördsregistret slopas Befrielse från arbetsgivares socialskyddsavgift i vissa kommuner Grundlagsutskottets utlåtande för förslag till ändringar av skattelagarna Försäkringsersättningar och moms Ny praxis i mervärdesbesktattningen Mervärdesskatten i samarbetsavtal som gäller brand- och räddningsväsendet Ny rättspraxis om annan beskattning Rättelse av statsandelsbesluten för Den allmänna statsandelen Utjämningen av skatteinkomster Statsandel för social- och hälsovården Statsandel för undervisning och kultur Statsandelarna år Allmänt Utjämning av statsandelarna på basis av skatteinkomsterna Den allmänna statsandelen Statsandel för social- och hälsovården Statsandel för undervisning och kultur Utlåtanden av kommunsektionen 24 Utlåtande 55/2002 om bokföring av patientförsäkringsansvar Utlåtande 56/2002 om värdering av aktier och andelar Utlåtande 57/2002 om bokföring vid föregripande beslut om dividendinkomst Socialförsäkringsavgifter år Beräkning av dröjsmålsränta 29 Ändringen av räntelagen Revidering av bestämmelserna om preskription av skulder 31 Gällande lagstiftning Föreslagen ändring (RP 187/2002 rd) Förslag till ändring av elmarknadslagen 36 Nuläge Ändringsförslag som gäller särredovisningen Ändring av 1 i KTAPL 38 Gällande lagstiftning Ändringen av KTAPL Kommunalekonomiska publikationer 40 Bilagor: Utlåtande 55 Utlåtande om bokföring av patientförsäkringsansvar (bilaga 1) Utlåtande 56 Utlåtande om värdering av aktier och andelar (bilaga 2) Utlåtande 57 Utlåtande om bokföring vid föregripande beslut om dividendinkomst (bilaga 3) Kommunarbetsgivarens socialförsäkringsavgifter (bilaga 4) Kommunalekonomiska publikationer (bilaga 5) Sida 2 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

3 Skattefrågor Skatteuppgifter för år 2001 Beskattningen för år 2001 slutfördes Uppgifter om kommunalbeskattningen finns på skatteförvaltningens webbsidor. Adressen är I uppställningen simuleras den redovisning enligt debiteringen för skatteåret 2001 som görs i november. Kommunvisa uppgifter om samfundsskatten kan inte presenteras i det här skedet, eftersom de slutliga fördelningsandelarna räknas ut först i december Tabellen som beskriver redovisningen enligt debiteringen för skatteåret 2001 har sju kolumner: kommunens nummer, kommunens namn, kommunens kommunalskatt, procentuell förändring av skattebeloppet mellan skatteåren 2000 och 2001, det belopp som redan redovisats till skattetagaren per , rättelse = det belopp som har redovisats för mycket (-) eller för litet (+) vid förskottsuppbörden samt skattetagarens andel av de förskottsåterbäringar som fastställts vid beskattningen. Kommunalskattebeloppet enligt debiteringen uppgår till totalt drygt 10,92 miljarder euro. Kommunalskatten ökar med 4,7 % jämfört med föregående år. Till kommunerna har redan redovisats ca 10,83 miljarder euro för skatteåret. Vid redovisningen i november uppbärs ca 396 miljoner euro av kommunerna. Beloppet består av återbäringar till de skattskyldiga (ca 661 miljoner euro) och av för kommunerna positiv rättelse (ca 265 miljoner euro). Kommunerna kan se i tabellen vilket belopp som kommer att uppbäras av dem vid redovisningen i november. Redovisningen av kommunalskatt för skatteåren 2002 och 2003 samt avskiljande av inkomster av anställningsoptioner vid beräkning av kommunens fördelningsandelar Fördelningsandelarna vid förskottsuppbörden för skatteåret 2002 rättas i redovisningen i december Då ändras fördelningsandelarna för enskilda kommuner och för skattetagargrupperna. Finansministeriet uppskattar för närvarande att kommungruppens fördelningsandel för 2002 stiger från nuvarande 52,83 % till ca 53,7 %. En uppskattning av fördelningsandelarna för enskilda kommuner finns på Kommunförbundets webbsidor på adressen > Verotus > Verotilitykset. I samband med ändringen av fördelningsandelarna rättas de skatter som redan redovisats för skatteåret så att de motsvarar de nya fördelningsandelarna. Nya gruppandelar och fördelningsandelar för enskilda kommuner beräknas också för skatteåret 2003, och dessa tillämpas för första gången i redovisningen i februari Kommungruppens fördelningsandel för 2003 uppskattas till ca 53,6 %. I uppskattningen har höjningen av kommunernas inkomstskattesats inte kunnat beaktas, eftersom kommunerna har tid ända till den 18 oktober att meddela sina inkomstskattesatser för 2003 till Skatteförvaltningen. Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/02 3

4 När fördelningsandelarna för enskilda kommuner beräknas för skatteåren 2002 och 2003 används den kommunalskatt som ska betalas för år 2001 som grund. I flera kommuner ingår i den kommunalskatt som ska betalas en avsevärd del sådan kommunalskatt som beror på anställningsoptioner. Denna kommunalskatt är ofta av engångsnatur. När de kommande fördelningsandelarna beräknas bör denna kommunalskatt avdras från den i beräkningen använda kommunalskatt som ska betalas, så att kommunens skatteinkomster inte blir för höga. Om kommunen vill att den kommunalskatt som betalas för optionsinkomster ska avskiljas när fördelningsandelarna för skatteåren 2002 och 2003 beräknas bör kommunen senast skriftligt söka ändring hos finansministeriet. I ansökan ska uppges hur mycket av kommunalskatten som ska avskiljas och för vilka år. Ansökan skickas till Finansministeriet, skatteavdelningen, Merja Taipalus, PB 28, Statsrådet. Ansökan kan också skickas per e-post: merja.taipalus@vm.fi Vi ber er sända en kopia av ansökningen till Juha Mynttinen vid Kommunförbundet. Adressen är Finlands Kommunförbund, PB 200, Helsingfors, eller e-post: juha.mynttinen@kommunforbundet.fi Utdelningen av samfundsskatt år 2003 (RP 123/2002 rd) Kommungruppens utdelning I år slopades återkravet av kommunernas momsåterbäringar. I syfte att kvitta detta och utgående från dåvarande uppskattningar av avkastningen fattades beslut om att sänka kommunernas samfundsskatteandel med 12,03 procentenheter för år Dessutom minskades andelen med 1,13 procentenheter med hänvisning till förändringarna i kommunernas och statens finansiella förhållanden och med 0,87 procentenheter med hänvisning till förändringarna i utjämningen av skatteintäkter. Kommunernas andel av samfundsskatten blev 23,22 procent år I regeringsproposition 123/2002 föreslås att kommunernas samfundsskatteandel sänks till 19,75 procent från och med skatteåret Samfundsskatteandelen ska därefter bli konstant. Slopandet av systemet med återkrav av momsåterbäringarna sänker kommungruppens fördelningsandel med 14,98 procentenheter. Procenttalet har räknats ut genom att det belopp på 806 miljoner euro som ska kvittas ställts i relation till den uppskattade samfundsskattedebiteringen på miljoner euro för Jämfört med innevarande år görs enligt propositionen ingen ytterligare nedskärning av kommunernas samfundsskatteandel på 1,13 procent. I den nya andelen ingår ändå en minskning på 0,50 procentenheter som motiveras med beslutet i fjolårets budgetmangling att sänka kommunernas folkpensionsavgift. Ändringarna i skatteinkomstutjämningen enligt 12 lagen om skatteredovisning uppskattas ge en effekt på 2,02 procentenheter. Efter dessa ändringar vore alltså kommungruppens andel 19,75 %. 4 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

5 Fr.o.m. skatteåret 2000 har staten i praktiken börjat använda kommunernas samfundsskatteandel som redskap för att reglera de finansiella förhållandena mellan staten och kommunerna. I enlighet med denna linje motiveras tilläggsnedskärningen på 0,50 procentenheter med beslutet i fjolårets budgetmangling att sänka kommunarbetsgivarens pensionsförsäkringsavgift. Kommunförbundet anser det inte vara acceptabelt att sänkningen av folkpensionsavgiften används som grund för att sänka kommunernas samfundsskatteandel eftersom kommunerna, i strid mot regeringsprogrammet, fortfarande inte kompenserats för det skatteinkomstbortfall på 375 miljoner euro år som beror på förhöjda skatteavdrag. Kommunernas samfundsskatteandel föreslås bli sänkt med 2,02 procentenheter eftersom utjämningen av statsandelarna till följd av ändringen av systemet med samfundsskatteandelar till enskilda kommuner beräknas öka med 115,5 miljoner euro år 2003 jämfört med det gamla systemet. Utjämningarna av statsandelarna baserar sig på skatteuppgifterna för skatteåret 2001 som fastställdes I regeringspropositionen har effekten på 2,02 procentenheter räknats ut på basis av uppskattningar. Kommunförbundet har krävt att man avstår från den extra nedskärningen på 0,50 procentenheter och föreslår att återkravet av momsåterbäringar beräknas på intäkterna av samfundsskatten under de tre senaste åren i stället för som planerat på de uppskattade samfundsskatteintäkterna Om dessa faktorer beaktas borde kommunernas andel av samfundsskatten uppgå till 22,61 procent. Om andelen blir 2,86 procentenheter större får kommunerna 154 miljoner euro mer i samfundsskatteinkomster jämfört med den utdelning som föreslås i regeringspropositionen. Kommunförbundet anser att effekten av ändringarna i skatteinkomstutjämningen måste räknas ut på basis av de slutliga skatteuppgifterna för skatteåret 2001 i stället för den uppskattning som använts i propositionen. Skatteuppgifterna för skatteåret 2001 tyder på att effekten av sänkningen på 2,02 procentenheter är överdimensionerad. De utjämningar av statsandelar som baserar sig på skatteinkomster beräknas öka med endast 104 miljoner euro i stället för 115,5 miljoner enligt uppskattningen i regeringspropositionen. Kommunernas fördelningsandel borde därför vara ännu större än 22,61 procent. Fördelningsandelen för en kommun I detta skede tillämpas fördelningsandelarna för år 2002 i redovisningarna av samfundsskatten för skatteåret Kommunens slutliga fördelningsandel för skatteåret 2003 fastställs som ett medeltal som beräknats på basis av beskattningen och uppgifterna om arbetsställen för 2000 och De slutliga fördelningsandelarna för skatteåret 2003 beräknas i december och tas i bruk i januari Lag om skatteskalorna för 2003 (RP 121/2002 rd) Regeringen har avlåtit en proposition till riksdagen med förslag till lag om skatteskalorna för 2003 (RP 121/2002). I propositionen föreslås att alla marginalskatteprocentsatser i statens inkomstskatteskala sänks med 0,3 pro- Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002 5

6 centenheter och att skalans inkomstgränser höjs med en procent. Ändringarna i skatteskalan minskar kommunernas intäkter med 2 miljoner euro. Skatteavdragen 2003 (RP 122/2002 rd) I regeringsproposition RP 122/2002 som avlåtits till riksdagen föreslås förhöjningar av avdraget för inkomstens förvärvande och förvärvsinkomstavdraget i kommunalbeskattningen. I propositionen föreslås att det maximala avdraget för inkomstens förvärvande höjs med 80 euro, vilket betyder att maximiavdraget stiger till 540 euro. Förslagets minskar kommunernas intäkter med 35 miljoner euro på årsnivå. Förvärvsinkomstavdragets maximibelopp höjs med 160 euro till euro. Avdragsprocenten höjs med 2,0 procentenheter (35 % -> 37 %) för inkomster upp till euro. För större inkomster höjs procenten med 2,5 procentenheter (10 % -> 12,5 %). Effekten på kommunernas intäkter är 63 miljoner euro på årsnivå. Skatteavdragen har länge använts som betalningsmedel för att man ska få till stånd en inkomstpolitisk helhetsuppgörelse. De pågående inkomstpolitiska förhandlingarna kan därför medföra ett tryck att höja skatteavdragen utöver det som föreslås i propositionen. Skattekorten för år 2003 Skattekorten för 2003 tas enligt planerna i bruk I januari används ännu skattekorten för Den första möjliga förfallodagen för förskottsdebetsedlar är Inkomstgränserna för graderade skattekort ändras år 2003 som följer: Inkomstgräns Förskottsinnehållningsprocent euro 0 % över euro beräknad % över euro 45 % Om arbetsgivaren får information om det graderade skattekortet för 2003 i tillräckligt god tid kan de nya inkomstgränserna användas redan i lönebetalningen för januari. De nya innehållningsprocenttalen tillämpas annars först fr.o.m Direktöverföring av uppgifter om förskottsinnehållningen Skattekorten kan överföras direkt från skattestyrelsen till arbetsgivaren antingen elektroniskt eller genom datamedium (t.ex. diskett). Arbetsgivaren skickar en begäran till skatteförvaltningen med personbeteckning på de löntagare för vilka uppgifterna önskas. Skatteförvaltningen kompletterar filen med uppgifterna om förskottsinnehållning. 6 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

7 Den elektroniska överföringen sker med hjälp av TYVI-operatörerna. Begäran skall skickas in senast Tiden för begäran genom datamedium går ut Följande datamedier kan användas: 3,5 diskett CD-R och CD-RW-skiva magnetband (täthet 6250 bpi eller 1600 bpi) DLT CompacTape I IV (Digital TK50, TK70, TF857, TF867, TZ877) IBM 3480-kompatibel kassett (TA90/TA91) 4 mm DAT-bandkassett Direktöverföring genom datamedium rekommenderas endast för de arbetsgivare och ADB-servicecentraler som har minst 50 arbetstagare på sina datamedier. För arbetsplatser med färre än 50 anställda rekommenderas fortsättningsvis att uppgifterna om förskottsinnehållning införs i löneräkningssystemet utgående från skattekorten. Begränsningen gäller inte begäran om elektronisk direktöverföring (den s.k. TYVI-metoden). Nya arbetsgivare som deltar i direktöverföring Arbetsgivare som skickar en elektronisk begäran Arbetsgivare som använder en TYVI-operatör behöver inte anmäla sig på förhand hos Skattestyrelsen. Skattestyrelsen publicerar anvisningar om direktöverföringsmetoden på sin webbplats. Adressen är >Svenska >Dataöverföring >Direktöverföring av skattekortsuppgifter. Anvisningarna om direktöverföring förnyas varje år, eftersom tidpunkten då skattekorten träder i kraft och därmed också tidsfristen för begäran varierar från år till år. Arbetsgivare som använder datamedium eller har ändringar i postningsuppgifterna De arbetsgivare som inte tidigare har deltagit i direktöverföringsmetoden med hjälp av datamedium måste först anmäla sig hos Skattestyrelsen. Kontaktperson är Marjatta Huiskonen, tfn (09) , fax (09) , e-post: marjatta.huiskonen@vero.fi. Adress: Skattestyrelsen Enheten för beskattningsförfaranden/ Marjatta Huiskonen PB BESKATTNING Nya deltagare ska också kryssa för punkten Ny deltagare i följebrevet. Arbetsgivarna eller ADB-servicecentralerna ska själva se till att Skattestyrelsen har tillgång till de rätta namn-, adress- och kontaktpersonsuppgifterna. Eventuella ändringar meddelas Marjatta Huiskonen på Skattestyrelsen, se kontaktinformationen ovan. De uppgifter som lämnats till henne används vid postningen av följande års anvisningar. Anvisningarna kommer att vara tillgängliga även på Internet, adress >Svenska. Returadressen för datamediet kan vara en annan än postningsadressen Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002 7

8 för anvisningarna. Returadressen och kontaktpersonerna ska antecknas i följebrevet när begäran görs. Utdragen ur förskottsuppbördsregistret slopas Ca skatteförvaltningskunder har antecknats i förskottsuppbördsregistret. En gång om året granskas om de registerförda fortsättningsvis uppfyller förutsättningarna för registrering. Granskningen kan också göras oftare om det finns särskilda skäl. Vid den årliga granskningen har ca kunder avförts ur registret. Den vanligaste orsaken är att kunden upphört med den företagsverksamhet som registreringen grundar sig på. Varför utdrag? När förskottsuppbördsregistret grundades 1995 skickade skattestyrelsen en pappersutskrift av registerutdraget till alla som antecknats i registret. Med hjälp av utdraget kan de som antecknats i registret visa dem som betalar ut arbetsersättningar och bruksavgifter att de inte behöver verkställa förskottsinnehållning på fakturerade prestationer. Utdraget infördes för att skatteförvaltningens resurser, telefonlinjer och personal inte hade räckt till smidig betjäning av betalande kunder om alla registerförfrågningar hade gjorts hos skattestyrelsen per telefon. Företagsdatasystemet ersätter Företagsdatasystemet FODS infördes Med hjälp av systemet kan de som betalar arbetsersättningar och bruksavgifter i realtid kontrollera fakturerarens förskottsuppbördsregistrering: - via Internet på adressen >På svenska, - genom begäran per textmeddelande på numret , - genom förfrågan på det riksomfattande servicenumret Skattestyrelsen har beslutat avstå från pappersutskrifter av registreringar i förskottsuppbördsregistret, eftersom uppgifterna lätt kan fås på andra sätt. De nuvarande utdragen är giltiga t.o.m Nya utdrag skickas inte längre till kunderna. Uppgifter genom textmeddelande, servicenummer eller massinformationstjänst. Till FODS hör också service med textmeddelande. Tjänsten fungerar i Soneras och Radiolinjas GSM-anslutningar. En sökning kostar lika mycket som ett textmeddelande. Den som vill kontrollera huruvida ett företag införts i förskottsuppbördsregistret, kan skicka in företagets FO-nummer som textmeddelande med förkortningen FODS (t.ex. FODS ) till numret Registeruppgifterna för företaget kommer genast som svar. Servicenumret fungerar mellan kl och Om man ringer från en fast anslutning är avgiften lokalsamtalsavgift. Priset på samtal från mobiltelefon bestäms av operatören. Skattestyrelsens informationstjänst 8 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

9 ger fortsättningsvis registeruppgifter i maskinläsbar form. Denna massinformationstjänst är avgiftsbelagd. Granskningsdagen sätts ut i FODS Bland de offentliga uppgifterna i företagsdataregistret införs som en ny uppgift förskottsuppbördsregistrets granskningsdag. Uppgiften kommer att vara synlig fr.o.m Granskningsdagen är vanligen 28.2, ibland Skatteverket kan också bestämma en annan granskningsdag. Det är fortfarande möjligt att i specialfall avföra en kund ur registret före den granskningsdag som satts ut i FODS. Den som betalar för en prestation måste verkställa innehållning på arbetsersättningen om det framgår av FODS att den registerförda avförts ur registret. Den som kontrollerat registeruppgifterna kan dock lita på dem ända till granskningsdagen om inte skattemyndigheterna meddelat honom om att den registerförda avförts ur registret. Befrielse från arbetsgivares socialskyddsavgift i vissa kommuner I regeringsproposition 120/2002 föreslås att arbetsgivares socialskyddsavgift slopas i vissa kommuner under ett treårigt försök. Syftet med försöket är att utreda hur befrielse från socialskyddsavgifter inverkar på sysselsättningen och sysselsättningsbetingelserna. Försöket ska gälla de lappländska kommunerna Enare, Enontekis, Kemijärvi, Kittilä, Kolari, Muonio, Pelkosenniemi, Pello, Posio, Salla, Savukoski, Sodankylä, Utsjoki och Övertorneå samt Karlö från Uleåborgs län. Också de åboländska skärgårdskommunerna Houtskär, Iniö, Korpo, Nagu och Velkua hör till försöksområdet. Befrielsen från socialskyddsavgifter ska gälla löner som betalas under Arbetsgivarens hemort enligt handelsregistret behöver inte vara någon av dessa kommuner. Det räcker med att arbetsgivaren har ett fast driftställe på försöksområdet. Befrielse beviljas då i fråga om lönerna för anställda som arbetar på detta driftställe. Privata hushåll kan bli befriade från avgiften för arbete som utförs i bostad eller fritidsbostad på försöksområdet. Försöket ska omfatta privata arbetsgivare, även hushåll, och statens affärsverk (t.ex. Forststyrelsen). Utanför försöket står bl.a. kommunerna, samkommunerna, församlingarna och staten. På grund av EG-lagstiftningen står följande branscher utanför försöket: - transport - jordbruk, fiske, förädling och saluföring av vissa produkter - produktion av stenkol Branschbegränsningen görs på basis av det huvudsakliga verksamhetsområdet. Stödet i form av befrielse från socialskyddsavgifter får inte överskrida euro per år. Om gränsen överskrids måste arbetsgivaren börja betala socialskyddsavgift igen. Andra de minimis-stöd som företaget fått kan sänka detta maximibelopp. Enligt EG-bestämmelser får det sammanlagda beloppet Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002 9

10 av de minimis-stöd som företaget fått under tre år inte överskrida euro om året. Lindringen i socialskyddsavgifter har dimensionerats så att den är en aning mindre än maximibeloppet, så att det inte ska uppstå återkravssituationer. Arbetsgivare som vill bli befriade från socialskyddsavgifter ska göra en anmälan om inledande av försöket till skatteverket för arbetsgivarens hemort. Först därefter kan socialskyddsavgiften lämnas obetald. Skatteverket ger inget beslut om att arbetsgivaren kan göra så. Om arbetsgivaren inte är säker på om han är berättigad till befrielse, kan han be om ett förhandsavgörande. Arbetsgivarens socialskyddsavgift antecknas i övervakningsdeklarationen till det belopp som borde ha betalts. I punkten Avdrag antecknas beloppet av den avgiftsbefrielse om använts. I samma punkt antecknas också avdrag för sjukdagpenningar och moderskapspenningar. Om arbetsgivaren inte själv kan rätta socialskyddsavgiften för dagpenningar, kan han ansöka om återbäring av dem hos skatteverket. En sådan situation kan uppstå om arbetsgivaren får dagpenningar för 2002 under år 2003 och han då inte betalar arbetsgivares socialskyddsavgift på grund av befrielse. Arbetsgivaren är givetvis inte berättigad till avdrag för löner under försökstiden om han inte betalt socialskyddsavgift. I årsdeklarationen specificeras avdragen för socialskyddsavgifter enligt avdragsgrunden. Om skatteverket anser att arbetsgivaren inte har rätt till stödet (t.ex. på grund av verksamhetsområde), meddelas arbetsgivaren detta. Om arbetsgivaren fortsätter att utnyttja befrielsen debiterar skatteverket den socialskyddsavgift som saknas. Debiteringsbeslutet kan överklagas. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Juha Mynttinen, tfn (09) , Grundlagsutskottets utlåtande om förslag till ändringar av skattelagarna Grundlagsutskottet har givit sitt utlåtande (GrUL 41/2002 rd) om regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av 12 lagen om skatteredovisning och 124 inkomstskattelagen (RP 123/2002). Grundlagsutskottet anser att lagförslagen kan behandlas i vanlig lagstiftningsordning. I regeringens proposition (RP 123/2002 rd) föreslås att lagen om skatteredovisning skall ändras så att kommunernas utdelning av samfundsskatten från och med skatteåret 2003 skall sänkas till 19,75 procent. Enligt lagförslaget blir denna andel därefter permanent. När riksdagen remitterade propositionen till finansutskottet för beredning bestämde riksdagen också att grundlagsutskottet skall lämna utlåtande i saken till finansutskottet. 10 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

11 I motiveringen till sitt utlåtande ansåg grundlagsutskottet att den i grundlagen tryggade kommunala beskattningsrätten i centrala delar innebar att beskattningsrätten bör spela en reell roll för kommunernas möjligheter att självständigt fatta beslut om sin ekonomi. Att kommunernas beskattningsrätt är skyddad som en del av den grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen ansågs inte i sig inverka på behandlingsordningen för lagförslagen. Utskottet ansåg dock att propositionen också kräver en mera generell bedömning med tanke på den kommunala självstyrelsen. Grundlagsutskottet konstaterade att den föreslagna sänkningen av kommunernas utdelning i kombination med vissa andra tidigare åtgärder kommer att bli mycket påtaglig för en del kommuner. Den största konstitutionella konsekvensen av detta gäller kommunernas möjligheter att klara av sina lagfästa uppgifter visavi de sociala och kulturella rättigheterna. Utskottet ansåg att kommunerna i princip kan reagera på ändringar i lagstiftningen genom att höja inkomstskattesatsen, men detta har inte ansetts stå i samklang med vare sig ovan nämnda syfte med reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna eller i längden med den kommunala självstyrelsen. Enligt grundlagsutskottets uppfattning bör riksdagen av regeringen avkräva en utredning om de enskilda kommunernas ekonomiska möjligheter att klara av sina lagstadgade uppgifter när det gäller invånarnas sociala och kulturella rättigheter. Utredningen bör också innehålla en bedömning av den kommunala självstyrelsen och tillgången till rättsliga medel i kommunen i det fall att kommunen anser att den saknar de faktiska möjligheter att klara av uppgifterna som avses i reformen av de grundläggande fri- och rättigheterna. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Kari Prättälä, tfn (09) , Försäkringsersättningar och mervärdesskatt Med hänvisning till systemet för återbäring av mervärdesskatt har försäkringsbolagen från de ersättningsbelopp som de skall betala till kommunerna dragit av ett belopp som motsvarar mervärdesskatten. I september i år bestämde Helsingfors hovrätt att ett försäkringsbolag inte var skyldigt att till en kommun betala den mervärdesskatt som ingick en försäkringsersättning. Praxis i fråga om ersättning av mervärdesskatten för försäkringsersättningar som betalas för inträffad skada har varit omtvistad alltsedan mervärdesskattelagstiftningen reviderades. Om t.ex. en bil som kommunen använder i sin hemtjänst skadas i en krock och en utomstående reparationsverkstad har reparerat bilen, har försäkringsbolagen ansett sig ha rätt att dra av mervärdesskattebeloppet från försäkringsersättningen till kommunen, eftersom kommunen med stöd av mervärdesskattelagen har fått den mervärdesskatt som har ingått i reparationskostnaderna återbetald till sig i form av mervärdesskatteåterbäring. Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/

12 Helsingfors hovrätt förenade sig i sitt utslag i september med tingsrätten och ansåg att försäkringsbolaget inte var skyldigt att till kommunen betala den mervärdesskatt som ingick i försäkringsersättningen. Kommunen yrkade att försäkringsbolaget skulle ersätta också den mervärdesskatt som ingick i reparationskostnaderna, eftersom de mervärdesskattebelopp som återbars till kommunerna i sin helhet återkrävdes av dem enligt systemet med momsåterkrav av kommunerna. I motiveringen till sitt utslag ansåg tingsrätten att återkrävandet av momsåterbäringar inte på något sätt var sammankopplat med det belopp som betalts till kommunerna som momsåterbäring, utan att återkrävandet skedde på kalkylerade grunder. Det belopp som återkrävdes av kommunen kunde inte hänföras till någon bestämd momsåterbäring som kommunen hade fått för en viss anskaffning. Tingsrätten konstaterade att det inte var möjligt att visa att återkravet gällde mervärdesskatten för någon bestämd anskaffning eller något bestämt skadefall och ansåg att det också hade varit återkravssystemets avsikt att det skulle vara på det sättet. Dessutom ansåg tingsrätten att för försäkringsersättningens vidkommande var mervärdesskatten inte en skada som hade drabbat kommunen, eftersom kommunen hade fått mervärdesskatten återburen till sig. Återbäringen ansågs hänföra sig direkt till skadefallet, och om kommunen också hade fått ett belopp som motsvarade mervärdesskatten som försäkringsersättning, hade kommunen fått en ersättning som översteg den skada som kommunen hade lidit. Tingsrätten konstaterade att det var frågan om kommunens rätt till försäkringsersättning, varför det gällde för tingsrätten att i sitt utslag reda ut beloppet av den skada som kommunen hade lidit som försäkringstagare. Enligt tingsrätten kunde återkravssystemet inte beaktas i detta sammanhang. Tingsrätten ansåg, att beloppet av den mervärdesskatt som ingick i fakturorna inte var skada som hade förorsakats kommunen, varför inte heller försäkringsbolaget ansågs ha fått obehörig vinst genom att det inte var skyldigt att betala ett belopp motsvarande mervärdesskatten till kommunen som försäkringsersättning. Tingsrättens avgörande meddelades år 2000, varför man i motiveringen till beslutet hade hänvisat till den då gällande lagstiftningen (bl.a. lagen om återkrävande av mervärdesskatteåterbäring hos kommunerna). Nämnda lag har upphävts från ingången av år 2002, då man avstod från att separat återkräva momsåterbäringar hos kommunerna. Den förlust av inkomster som staten lider till följd av detta har beaktats i penningströmmarna mellan staten och kommunerna så, att kommunernas utdelning av samfundsskatten har sänkts och den kostnadsbas som ligger till grund för statsandelarna har minskats med mervärdesskattens andel. Kommunförbundet har ansett att försäkringsbolagens ersättningspraxis inte har varit riktig. Försäkringsbolagen borde ha ersatt kommunerna också för den mervärdesskatt som ingår i de kostnader som skadan har medfört. Kommuner och samkommuner har rätt att som återbäring få mervärdesskatten på anskaffningar som de har gjort för sin skattefria verksamhet, men fram till år 2002 har dessa återbäringar i sin helhet återkrävs hos kommu- 12 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

13 nerna genom systemet med återkrav. Från år 2002 har återbäringarna beaktats i de övriga penningströmmarna mellan staten och kommunerna. Kommunförbundet är fortfarande av den åsikten att försäkringsbolagens ersättningspraxis inte är riktig, men eftersom man inte ens under den tidigare lagstiftningen har fått ett positivt avgörande i frågan så är det ännu svårare att få ett sådant enligt den gällande lagstiftningen. I praktiken blir man alltså tvungen att nöja sig med hovrättens dom i ärendet. Närmare upplysningar: Juha Mynttinen, tfn. (09) , Mikael Enberg, tfn (09) , Ny rättspraxis i mervärdesbeskattningen Mervärdesskatten i samarbetsavtal som gäller brand- och räddningsväsendet Centralskattenämnden Nr 77/2002 (har inte ännu vunnit laga kraft) I kommunal verksamhet, såsom i brand- och räddningsverksamheten, eftersträvas större enheter. Man håller på att grunda regionala räddningsverk. Åtgärden baserar sig på lagen om bildande av räddningsområden, som trädde i kraft Enligt lagen bör kommunerna senast ingå avtal om organisering av samarbetet och den verksamhet som avses i ett sådant avtal skall inledas från början av år Det mest typiska sättet att genomföra detta är att en verksamhet som kommunen upprätthåller, t.ex. brand- och räddningsverksamheten, överförs till en samkommun eller annan kommun, så att samkommunen eller den andra kommunen bedriver den som sin verksamhet och svarar för den och så att personalen övergår till att på tidigare villkor bli anställd av samkommunen eller den andra kommunen. Byggnaderna hyrs ut, säljs eller överlåts vederlagsfritt till samkommunen eller någon annan som fortsätter verksamheten. På samma sätt kan man gå till väga i fråga om lös egendom. De avtal som gäller verksamheten transporteras på den som fortsätter verksamheten. Den överlåtande kommunen är i allmänhet medlemskommun i den samkommun på vilken verksamheten överförs. Enligt ett samarbetsavtal som omfattar ett landskapsförbunds område överlåter kommunerna vederlagsfritt materiel och utrustning som de äger och använder inom sin räddningsverksamhet i en annan kommuns ägo. Denna materiel, som utan någon nyttjandeersättning överlåts på det regionala räddningsverket får inget värde i det regionala räddningsverkets balans i den andra kommunens bokföring. På motsvarande sätt håller man på grunda andra regionala räddningsverk på olika håll i landet. De lokala skatteverken har kommit med motstridiga ställningstaganden om de mervärdesskattepåföljder som eventuellt är förknippade med arrangemangen. I syfte att förtydliga skattepraxis begärde kommunen A ett förhandsavgörande av Centralskattenämnden och ville ha svar på frågan om kommun A skall betala mervärdesskatt för att Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/

14 ha tagit varorna i eget bruk när kommunen på ovan nämnda grunder vederlagsfritt överlåter dem till kommun B. I sitt förhandsavgörande ansåg Centralskattenämnden att kommunen A inte skulle betala mervärdesskatt för att den på det sätt som beskrivs ovan vederlagsfritt har överlåtit materiel och utrustning från räddningsverksamheten till kommun B, som kommer att svara för förvaltningen av den regionala räddningsverksamheten och skötseln av uppgifterna inom räddningsväsendet. Centralskattenämnden motiverar sitt avgörande med att enligt 62 mervärdesskattelagen skall skatt inte betalas på försäljning eller annan överlåtelse av varor och tjänster i samband med att en rörelse överlåts helt eller delvis, om överlåtelsen sker till någon som tar i bruk de överlåtna varorna och tjänsterna för ett ändamål som berättigar till avdrag. Enligt 133 mervärdesskattelagen tillämpas det som nämnda lag föreskriver om avdragsgill användning och avdragbar skatt också på sådan användning som berättigar till återbäring och skatt som skall återbäras, som avses i a. I lagens 130 bestäms om kommunens rätt till återbäring av skatt enligt 10 kap. som ingår i en anskaffning och från vilken avdrag inte får göras eller för vilken inte betalas återbäring enligt 131. Enligt avtalet för den regionala räddningsverksamheten överlåter A till kommun B den materiel och utrustning för räddningsverksamheten som kommunen A ägt och använt. Enligt nämnda avtal svarar den mottagande kommunen B för att de uppgifter som avses i 4 lagen om räddningsväsendet sköts på det regionala räddningsverkets område. Om mottagarkommunen B i stället på normalt sätt skulle köpa varorna av utomstående, skulle den enligt 130 ha rätt att som återbäring få tillbaka den mervärdesskatt som ingår i de anskaffningar som kommun B har gjort för denna verksamhet. De varor som mottagarkommunen B vederlagsfritt har fått av kommun A använder den i verksamhet som berättigar till återbäring på motsvarande sätt som A skulle ha använt dem. Det är frågan om en sådan skattefri överlåtelse av en del av en affärsrörelse till någon som fortsätter rörelsen som avses i 62 mervärdesskattelagen. Den omständigheten att det är frågan om överlåtelse mellan två kommuner som har rätt till återbäring har inte betydelse för tillämpningen av 62. Följaktligen behöver kommunen inte enligt 21 1 mom. 2 punkten mervärdesskattelagen betala mervärdesskatt för eget bruk av en vara. HFD: /51 Mervärdesskatt Skatteplikt Allmännyttig sammanslutning Eget bruk av fastighetsförvaltningstjänster Hälso- och sjukvård Utbildning A var en förening som skulle betraktas som en allmännyttig sammanslutning och som var huvudman för sådana verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården som gav skattefri hälso- och sjukvård samt läroanstalter som gav skattefri utbildning. I dessa verksamhetsenheter och läroanstalter hade ren- 14 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

15 hållning och annat underhåll av fastigheterna samt ekonomiska tjänster och förvaltningstjänster skötts av A:s personal. Dessa tjänster var inte tjänster som den som bedriver verksamhet inom hälso- och sjukvården sedvanligt ger klienten i samband med vården eller tjänster som den som bedriver utbildningsverksamhet i samband med utbildningen sedvanligt ger studerandena, utan fastighetsförvaltningstjänster för vilka A enligt mervärdesskattelagen skulle betala skatt för eget bruk. När A gav skattefri hälso- och sjukvård samt skattefri utbildning, var A att betrakta som en sådan idkare av ekonomisk verksamhet som även enligt Europeiska gemenskapernas råds sjätte mervärdesskattedirektiv kunde beskattas för eget bruk av dessa tjänster som A själv utfört. Därför skulle A betala skatt för detta bruk av fastighetsförvaltningstjänster. Ansökningar om återbäring för räkenskapsperioderna och mom., 4, 32, 34 och 39 mervärdesskattelagen Europeiska gemenskapernas råds sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEG), artikel 2, 4, 6 och 13 HFD 2002:55 Mervärdesskatt Eget bruk av byggtjänster Rättelse av avdrag som gjorts Företagsarrangemang Överlåtelse av rörelse Överlåtande bolag Hyresgäst A Ab hade hyrt en affärsbyggnad av B Ab. A Ab, som idkade mervärdesskattepliktig verksamhet i byggnaden, hade låtit utföra ombyggnader av byggnaden och med stöd av 102 mervärdesskattelagen dragit av den mervärdesskatt som ingick i dessa ombyggnadsarbeten. Sedermera hade A Ab överlåtit sin rörelse till C Ab genom en sådan överlåtelse av rörelse som avses i 52 d näringsskattelagen och i detta sammanhang hade även hyresrätten till byggnaden överlåtits på C Ab. C Ab fortsatte att i byggnaden bedriva den verksamhet som A Ab tidigare hade bedrivit. En hyresgäst som är den slutliga användaren av en fastighet och som har gjort fastighetsinvesteringarna för den skattepliktiga affärsverksamhet som utövas på fastigheten, kan inte vid tillämpningen av 33 mervärdesskattelagen jämställas med fastighetens ägare. Bestämmelsen i 33 mervärdesskattelagen om rättelse av ett avdrag för byggtjänster blev därför inte tillämpligt på de avdrag som A Ab hade gjort för de tjänster som använts för ombyggnaden. Därför skulle A Ab inte rätta sina avdrag för ombyggnaden av byggnaderna av den anledningen att rörelsen hade överlåtits. Förhandsavgörande för tiden och 62 mervärdesskattelagen /1648 Mervärdesskatt Rörelse Hyra av fastighet Försäljning av tjänster Kostnadsfördelning Skatt som skall återbäras Samkommun En samkommun gav lagstadgad utbildning i en läroanstaltsfastighet som samkommunen ägde. Dessutom bildade samkommunen tillsammans med Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/

16 fyra andra utbildningsanordnare en stiftelse som var huvudman för en yrkeshögskola och som hade fått rätt att använda fastigheten i sin utbildningsverksamhet. Enligt avtalet mellan samkommunen och stiftelsen skulle driftsoch reparationskostnaderna för fastigheten delas mellan användarna så, att den som vållade kostnaderna också stod för dem. Dessutom uppbar samkommunen av stiftelsen 50 procent av kostnaderna för skötseln av de lån som tagits för investeringarna. De belopp som stiftelsen betalade till samkommunen betraktades som vederlag för upplåtelsen av nyttjanderätten till fastigheten och inte som betalningar som baserade sig på en fördelning av kostnaderna. Samkommunen hade inte rätt att som återbäring enligt 130 mervärdesskattelagen få den mervärdesskatt som ingick i kostnaderna för fastigheten till den del som dessa kostnader hänförde sig till stiftelsens användning av fastigheten för utbildningsändamål. Förhandsavgörande för tiden /2698 Mervärdesskatt Skattepliktig försäljning Skattesats Idrottstjänst Skidskola Ett bolag bedrev skidskoleverksamhet, som omfattade undervisning i slalom och snowboardåkning. Undervisningen ordnades som privatundervisning för enskilda personer så, att undervisningen omfattade en lektion på 50 minuter. Bolaget ordnade också gruppundervisning för flera personer åt gången, varvid undervisningen omfattade två lektioner á 50 minuter. En skidskola för barn omfattade tre veckor med lektioner två gånger i veckan. Dessutom ordnades tre timmar långa skidskolor för företag och skolor. När bolaget idkade skidskolverksamhet, tillhandahöll bolaget utbildning som samtidigt gav deltagarna möjlighet att idka idrott. I en situation som denna kunde tjänsten inte i skattehänseende delas upp i två delar, utan det avgörande var om det huvudsakligen var frågan om undervisning eller om idrott. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att det huvudsakliga syftet för den tjänst som såldes, undervisning i slalom och snowboardåkning, var att ge deltagarna tekniska färdigheter och att undervisningen var av väsentlig betydelse för kunderna. Därför skulle bolaget betala mervärdesskatt för de tjänster som tillhandahölls i skidskolan så, att skattesatsen var 22 procent. Förhandsbeslut för tiden och 85 a 1 mom. 3 punkten. Ny rättspraxis om annan beskattning HFD 2002: 57 Överlåtelseskatt Värdepapper Bostadsaktier Köpeskilling Andel av ett bostadsaktiebolags skulder När en delägare i ett bostadsaktiebolag, som under byggnadsskedet av en stiftande delägare som byggde huset hade köpt de aktier som berättigade till besittningen av en lägenhet, senast i samband med att lägenheten blev inflyttningsklar betalade den andel av bolagets skulder som hänförde sig till 16 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

17 aktierna, betraktades betalningen inte som vederlag för överlåtelsen av äganderätten till aktierna och på beloppet skulle därför inte betalas överlåtelseskatt. Förhandsavgörande. 15 och 20 lagen om överlåtelseskatt Närmare upplysningar: Juha Mynttinen, tfn (09) , Tarja Tarkiainen, tfn (09) , Rättelse av statsandelsbesluten för 2002 Statsandelsbesluten för 2002 har reviderats/revideras på grund av ett fel i kommunernas förtjänstnivåindex år Den riktiga indexförhöjningen var 0,3 procent lägre än den tillämpade. På grund av felet har kommunerna fått ca 15 miljoner euro för mycket i statsandelar, vilket återkrävs genom ändring av statsandelsbesluten för innevarande år (grundlös förmån enligt statsandelslagen). Ett nytt beslut har getts/ges för 2002 i fråga om alla statsandelar till kommunerna och priser per enhet för samkommunerna. Den allmänna statsandelen Beslut om korrigering av den allmänna statsandelen för 2002 har fattats (SM /Ha-43). Statsrådet har bekräftat det genomsnittliga korrigerade beloppet Genomsnittsbeloppet sjunker med 0,06 euro, vilket innebär att det minskar från 27,71 till 27,65 euro per invånare. Mellanskillnaden har uppburits i samband med statsandelsredovisningen i november. Den korrigerade allmänna statsandelen för 2002 finns på inrikesministeriets webbsidor. Adressen är > Kommunala frågor > Statistik > Valtionosuudet. Utjämningen av skatteinkomster Indexfelet från år 2000 ändrar inte den skatteinkomstbaserade statsandelsutjämningen för Det beslut som fattades (SM /Ha-43) gäller alltså fortfarande. Utjämningen för 2002 finns på Kommunförbundets webbsidor på adressen > Palvelut >Kuntatalous >Valtionosuudet >Vuoden 2002 valtionosuudet. Statsandel för social- och hälsovården Statsandelen för social- och hälsovården 2002 har ändrats till följd av förhöjningen av statsandelsprocenten och indexfelet. Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/

18 Statsandelsprocenten för 2002 höjdes från 25,3 till 25,36 procent (lagändring 585/2002). Samtidigt sänktes kommunens finansieringsandel per invånare från 1 557,88 euro till 1 556,07 euro (ändring av resursförordningen 720/2002). Orsaken var förändringarna i Sailas-paketet och i finansieringen av kompetenscentrum, vilka inverkade på kommunernas statsandelar. Inverkan beaktades vid utbetalningen i september. På grund av indexfelet 2000 har de kalkylerade grunderna per invånare för social- och hälsovården korrigerats genom en ändring av statsrådets förordning om resurserna för social- och hälsovården (840/2002). Nya beslut om statsandelarna för social- och hälsovården har fattats (Dnr 21/502/2002). Rättelsen har beaktats i statsandelsredovisningen i november. De kalkylerade kostnaderna och kommunens finansieringsandel per invånare sjunker i överensstämmelse med indexfelet. De kalkylerade grunderna för den korrigerade statsandelen är följande (inom parentes anges det belopp som dragits av från det gällande beloppet före korrigeringen): Åldersgrupp Socialvården (euro/inv.) Hälso- och sjukvården (euro/inv.) 0 6-åringar 4 145,46 (12,28) 516,76 (1,53) 7 64-åringar 295,94 (0,88) 587,89 (1,74) åringar 553,89 (1,65) 1 375,74 (4,08) åringar 3 242,81 (9,61) 2 650,64 (7,86) 85-åringar och äldre 9 159,27 (27,15) 4 579,85 (13,58) Enligt sjukfrekvens 256,53 (0,76) Enligt antal arbetslösa 379,05 (1,13) Enligt arbetslöshetsgrad 34,61 (0,10) Kommunens finansieringsandel per invånare 1 551,54 (4,53) Statsandelsprocent 25,36 (Lag 585/2002) De enskilda kommunernas korrigerade statsandelar för social- och hälsovården finns på Kommunförbundets webbsidor på adressen > Palvelut >Kuntatalous >Valtionosuudet >Vuoden 2002 valtionosuuksien oikaisu. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Jouko Heikkilä, tfn (09) , Statsandel för undervisning och kultur Rättelsen av indexfelet 2002 görs före årsskiftet i samband med rättelsen av det övriga statsandelsbeslutet för Då korrigeras finansieringen även annars på basis av antalet elever och studerande. Besluten postas i slutet av januari. Återkrav och eventuella tilläggsbetalningar sker i slutet av februari Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002

19 Statsrådets förordning om de genomsnittliga priser per enhet för undervisnings- och biblioteksväsendet som läggs till grund för statsfinansieringen år 2002 har ändrats (802/2002). De korrigerade genomsnittliga priserna per enhet finns på Kommunförbundets webbsidor på adressen > Palvelut >Kuntatalous >Valtionosuudet >Vuoden 2002 valtionosuuksien oikaisu. Priserna per enhet för enskilda kommuner och huvudmän sjunker i enlighet med indexfelet på 0,3 procent. Det samma gäller kommunernas finansieringsandel per invånare. Besluten om priserna per enhet fattas före utgången av november efter beslutet om priserna per enhet för Kommunernas finansieringsandel per invånare för 2002 justeras i december. Närmare upplysningar: Mikael Enberg, tfn (09) , Gustav Wikström, tfn (09) , Jouko Heikkilä, tfn (09) , Päivi Rajala, tfn (09) , Statsandelarna år 2003 Allmänt Här behandlas i första hand uppgifter som ändrats sedan informationsbladet Kommunalekonomi 4/2002 utkom. Ändringarna har redan funnits tillgängliga på Kommunförbundets internetsidor (uppdaterade ). Om uppgifterna ändras framöver uppdaterar vi dem på Kommunförbundets webbsidor ( De preliminära beräkningarna av statsandelarna utgår från en halverad indexjustering på 1,4 procent. Utjämning av statsandelarna på basis av skatteinkomsterna Utjämningen av statsandelarna för 2003 på basis av skatteinkomsterna kommer att fastställs utgående från den beskattning som fastställs för Till övriga delar har beskattningen blivit klar , men kommunernas fördelningsandelar av samfundsskatten för 2001 fastställs någon gång före årsskiftet, vilket betyder att uppgifterna om skatteinkomstutjämningen ännu inte är slutgiltiga. Vid uträkningen av samfundsskatteandelarna används simulerade andelar där skatte- och koncernuppgifter för år 2001 och uppgifter om arbetsplatserna i kommunerna år 2000 beaktas. Kommunernas fördelningsandelar kommer ännu att justeras och uppgifter om arbetsplatserna år 2001 beaktas. Inrikesministeriet har gjort en uppskattning av utjämningen som bygger på den fastställda kommunalskatten (skattestyrelsen ) och de nyss nämnda uppgifterna om samfundsskatten. Ministeriets kalkyl finns på Kommunförbundets webbsidor på adressen >palve- Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/

20 lut >kuntatalous >valtionosuudet. Uppgifter som utjämningen grundar sig på: - kalkylerad kommunalskatt samfundsskatt kalkylerad fastighetsskatt Övriga beräkningsgrunder: - invånarantalet i början av år 2001, genomsnittlig inkomstskattesats 17,68 - genomsnittliga fastighetsskatteprocentsatser: - allmän 0,68 - stadigvarande bostad 0,26 - annan bostad 0,79 - kraftverk 1,39 - kärnkraftverk 2,20 - allmännyttiga samfund 0,39 - kalkylerad skatteinkomst /invånare - utjämningsgräns (90 %) 2 348,81 /invånare En kommuns kalkylerade kommunalskatt får man genom att dividera den genomsnittliga inkomstskattesatsen med kommunens inkomstskattesats och multiplicera detta relationstal med den kommunalskatt som skall betalas i kommunen (3 a lagen om skatteredovisning 532/1998, ändrad genom 1262/2001). Kommunalskatt som skall betalas framgår av första kolumnen i skatteförvaltningens statistik av den (Redovisning enligt debiteringen för skatteåret 2002). Ett utjämningstillägg till statsandelarna ges till kommuner vars kalkylerade skattinkomster underskrider utjämningsgränsen. Utjämningstillägget utgörs av skillnaden mellan utjämningsgränsen och kommunens kalkylerade skatteinkomst. För kommuner vars kalkylerade skattinkomster överskrider utjämningsgränsen minsaks statsandelen med ett utjämningsavdrag. Utjämningsavdrag utgör 40 % av den kalkylerade skatteinkomst som överskrider utjämningsgränsen. Vid utbetalningen fördelas skatteinkomstutjämningen så att 6 % hänförs till den allmänna statsandelen, 57 % till statsandelen för social- och hälsovård och 37 % till statsandelen för undervisnings- och kulturväsendet. Den allmänna statsandelen Under 2003 uppgår den allmänna statsandelen till i genomsnitt 27,55 euro per invånare. Där beaktas en nedskärning på 7,53 euro per invånare. Skärgårds- och fjärrortstilläggen bestäms enligt ändringen i statsandelsförordningen (1448/2001), som gällde redan detta år. Med stöd av den nyligen gjorda ändringen i statsandelslagen (810/2002) behåller också kommunerna Virolahti och Reisjärvi sina fjärrortstillägg, i motsats till vad som tidigare uppgetts (ny bedömning görs för femårsperioder). En förhandskalkyl över de allmänna statsandelarna med graderingar och avdrag finns på adressen 20 Kuntatalous/Kommunalekonomi 5/2002