MÖLNDALS KVARNBY. Kulturhistorisk förundersökning och dokumentation av kvarnfall Göteborg Martin Lindholm Johanna Lange

Transkript

1 MÖLNDALS KVARNBY Kulturhistorisk förundersökning och dokumentation av kvarnfall 6-10 Göteborg Martin Lindholm Johanna Lange

2 Bakgrund 3 Syfte och målsättning 3 Lagstiftning och bestämmelser kring skydd och bevarande 4 Riksintresse för kulturmiljövården 4 Mölndals kommuns kulturmiljövårdsprogram 4 Skydds- och varsamhetsbestämmelser enligt PBL 6 Historik 7 Industrialisering och glansperiod 7 Verksamheter på norra stranden 8 Verksamheter fram till mitten av 1800-talet 8 Oljeslageriet etableras och byggs ut 10 M.E. Delblanco 10 Svenska oljeslageriaktiebolaget, SOAB Bebyggelse på norra stranden 15 Historisk översikt 15 Analys av kartmaterial 20 Beskrivning och karakterisering 22 F-fabriken 22 Exteriör 22 Interiör 25 O-fabriken 29 Exteriör 29 Interiör 31 Kulturhistorisk värdering och riktlinjer 34 Rumsbildning 34 F-fabriken 35 O-fabriken 37 Kulturmiljövårdsprogram 39 Riksintresset 40 Källmaterial 40 ÖSTRA HAMNGATAN GÖTEBORG TEL: E-POST: martin@lindholm-restaurering.se johanna@lindholm-restaurering.se HEMSIDA: 2

3 Bakgrund Fastigheten norr om Mölndalsforsen, SOAB:s gamla industriområde i Mölndals Kvarnby, har inköpts av NCC tillsammans med Sverigehuset i syfte att utveckla ett nytt bostadsområde. För att möjliggöra den nya bebyggelsen skall en ny detaljplan tas fram och planerna är att byggstart skall kunna genomföras under I den gamla industrifastigheten ingår två fabriksbyggnader utmed forsen, O- och F- fabriken, som också skall utvecklas och få ny användning. Då dessa ligger i direkt anslutning till vattnet och den gamla industrimiljön, är det av stor betydelse att dessa hanteras varsamt och med hänsyn till deras kulturhistoriska status. Lindholm Restaurering har på uppdrag av NCC utarbetat följande kulturhistoriska förundersökning och dokumentation med fokus på O- och F- fabriken. Mölndals Kvarnby. O- och F-fabrikernas läge är markerat med vitt. Flygfoto: Eniro. Syfte och målsättning att beskriva O- och F-fabrikernas historik och deras kulturhistoriska kvaliteter att utforma riktlinjer för varsam utveckling, ombyggnad och eventuell komplettering av O- och F-fabriken att föreliggande undersökning skall ligga till grund för skydds- och varsamhetsbestämmelser i den nya detaljplanen för området 3

4 Lagstiftning och bestämmelser kring skydd och bevarande Riksintresse för kulturmiljövården Mark- och vattenområden som har nationell betydelse för bevarande eller utveckling kan enligt miljöbalkens tredje kapitel betecknas som område av riksintresse. Riksantikvarieämbetet har ansvar för att besluta om dessa områden inom kulturmiljövården med syftet att dessa nationella intressen ska hävdas i den kommunala fysiska planeringen och i andra beslut om markanvändning. Områdena ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada de värden som är av riksintresse. Kvarnbyns industriområde är av riksintresse för kulturmiljövården vilket motiveras enligt följande: Mölndalsåns industriområde och Kvarnbyn [O 29] (Mölndals sn) Motivering: Koncentrerad kvarnmiljö och industrimiljö vid Mölndalsån, vars kraftiga fall nyttjats för kvarndrift i större skala sedan medeltiden, med stor betydelse för den tidigindustriella utvecklingen i Göteborgsregionen. Uttryck för riksintresset: Mölndalsåns fall, industribebyggelse främst från 1800-talets senare hälft, bl. a kvarn från 1858 vid kvarnfall 24, Lilla Götafors f.d. pappersbruk, Götafors f.d. sulfitfabrik och kvarnlämningar. Bostadsbebyggelse från och 1800-talet i form av kvarngårdar och egna hem. Oregelbundet gatunät med trappor och slingrande lider. 1 Mölndals kommuns kulturmiljövårdsprogram Det som utmärker Kvarnbyn är bland annat den långa kontinuitet av verksamheter som pågått under flera århundraden, samt att den bevarade industrimiljön speglar den industriella utvecklingen från medeltid fram till idag. Hela området utgör en samhällsmiljö med industrilokaler, bostäder och institutioner vilket gör Kvarnbyn inte bara intressant på ett lokalt plan, utan för hela Sverige vilket riksintresset ger uttryck för. Idag etablerar sig många nya företag kring forsen vilket kan ses som ytterligare en förlängning i den kedja av näringsverksamhet som pågått sedan 1300-talet. Alltifrån äldre tiders behov av kvarnar under jordbrukssamhället till staden Göteborgs grundande och dess behov av produkter som till exempel filtar och kläde. Senare, under 1700-talet, växte efterfrågan på papper och detta blev den huvudsakliga produktionen i Kvarnbyn. Med 1800-talet kom linoljefärgen och det första oljeslageriet etablerades. Även textilindustrin växte fram under 1800-talet i takt med den ökande industrialiseringen och utgjordes i huvudsak av spinnerier. I takt med att 1 4

5 Kvarnbyn expanderade tillkom under 1800-talet även skolor, sjukhus, bibliotek och handelsbodar. Ett nytt samhälle hade växt fram. I och med den snabba utvecklingen under 1900-talet startades flera nya företag parallellt med befintlig papperstillverkning och oljeslageri. Strumpfabrik, trikåfabrik, färgerier, m.m., vilka blomstrade under första halvan av seklet. Under 1940-talet utkonkurrerades kvarnverksamheten och den sista kvarnen togs ur bruk varpå en månghundraårig epok gick i graven. Tekoindustrins kris i slutet av talet och början av 1970-talet slog hårt mot företagen vilket ledde till att flertalet lades ned, och i början av 1980-talet avvecklades den sista textilindustrin. Den breda sammansättning av företag som idag huserar i de gamla kvarn- och industrilokalerna gör att Kvarnbyns utveckling fortsätter in i framtiden. 2 I Kulturmiljövårdsprogrammet för Mölndals kommun anges några viktiga karaktärsdrag för Kvarnbyns industrimiljö som bör ses som särskilt betydelsefulla: Forsen - Sedan medeltiden är detta själva förutsättningen för Kvarnbyns existens och framväxt. Hela området är baserat kring forsen som energikälla vilket fortfarande idag kan avläsas genom lämningar och spår som illustrerar användandet genom århundradena. Industrimiljökaraktären - Det viktiga är att den karaktäristiska industrimiljön bibehålls och att miljön inte blir alltför tillrättalagd i området. Industribyggnaderna - Byggnaderna kring forsen visar på olika industriarkitektoniska ideal då de är uppförda under flera olika tidsepoker. Allt från den förmodernistiska periodens röda tegelfasader, via funktionalismens putsade ljusa fasader, till den kemiska stålrörsindustrins ingenjörsbyggande under efterkrigstiden. Denna karaktäristiska mångfald är av värde för att påvisa områdets kontinuitet och utveckling och därför bör byggnadernas karaktärsdrag bevaras. Gamla torget - Tidigare var detta Mölndals centrum. Här bedrevs handel, och stadshuset var beläget på denna plats. Idag finns endast namnet kvar som en indikation på tidigare funktion. Området skulle vinna mycket på om en ny torgkänsla återskapades på platsen. Naturstensmurar - Dessa utgör värdefulla delar av kulturmiljön, och återkommer såväl vid forsen som vid terrasseringarna mot bergskullen. Ett för området mycket karaktäristiskt inslag. Kvarnbyggnaden - Byggnaden ägs av Mölndals kommun och är byggnadsminnesförklarad sedan Kvarnen uppfördes 1858 och är den enda verksamhetsbyggnad som vittnar om områdets tidigare huvudfunktion. 2 Anna Krus (2000) Kulturmiljöer i Mölndal, Kållered och Lindome. Kulturmiljövårdsprogram för Mölndals kommun

6 Rekommendationerna vad gäller bevarande och vård av Kvarnbyns industrimiljöer i Kulturmiljövårdsprogrammet för Mölndals kommun, pekar på flera viktiga aspekter att se till vid framtida förändringar: Området kring forsen bör tillgängliggöras genom förbättrade promenadstråk, broar och utsiktsplatser. Upprensning av vegetation kring forsen möjliggör detta. Rännor, dammluckor, tuber, spångar och andra befintliga spår skall bevaras. Bebyggelsens karaktärsdag skall bevaras. All förändring bör ske varsamt med särskild hänsyn till material, färgval, fönster- och entré utformningar. Nya byggnader bör uppföras med särskild hänsyn till bebyggelsens karaktär, samtidigt som de bär en samtida prägel vilket bildar framtida spår i området på vår tids tillskott i miljön. Kringmiljön får inte bli för tillrättalagd. Den historiska dimensionen bör lyftas fram och spår från den industriella epoken bör bevaras. Naturstensmurar bör underhållas. Skydds- och varsamhetsbestämmelser enligt PBL Plan- och bygglovsfrågor regleras i enlighet med Plan- och bygglagen. Särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer skall skyddas från förvanskning enligt 8 kap 13, 14 och 17. Nedanstående paragrafer är alla tillämpliga på området i Mölndals Kvarnby. Ur PBL 8 kap: 13 En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas. Första stycket ska tillämpas också på 1. anläggningar som är bygglovspliktiga enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 7, 2. tomter i de avseenden som omfattas av skyddsbestämmelser i en detaljplan eller i områdesbestämmelser, 3. allmänna platser, och 4. bebyggelseområden. 14 Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och underhållas så att dess utformning och de tekniska egenskaper som avses i 4 i huvudsak bevaras. Underhållet ska anpassas till omgivningens karaktär och byggnadsverkets värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt. Om byggnadsverket är särskilt värdefullt från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så att de särskilda värdena bevaras. En anordning för ett syfte som avses i 4 första stycket 2 4, 6 eller 8, ska hållas i sådant skick att den alltid fyller sitt ändamål. Lag (2011:335). 17 Ändring av en byggnad och flyttning av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. 6

7 Historik Kvarnar som drivits av forsen har funnits i Mölndals Kvarnby sedan medeltiden. Tekniken att mala med vattenkraft spreds från södra Europa genom kyrkans utbredning till Norden. På 1300-talet ägde bland annat ett halländskt kloster samt biskopen i Skara mjölkvarnar i Kvarnbyn. På 1500-talet fanns ca femton kvarnar vid forsen som ägdes av stora gårdar i Hindås, Askim och Hisingetrakten. I en redogörelse för Mölndalsfallen, skriven av holländaren Herbinus år 1678, angavs kvarnarnas antal till fjorton stycken. Det fanns då elva spannmålskvarnar och tre sågverk. Holländaren beskriver Mölndalsfallen som jämbördiga andra europeiska motsvariga fall vilket pekar på att han tillmätte dem stor betydelse. 3 Då Göteborg började växa fram under 1600-talet ökade efterfrågan på de produkter som framställdes i Mölndal, bland annat mjöl och ulltyg. Men med tiden ökade både mängden och mångfalden av varor och kom med tiden att omfatta papper, linolja och socker. Den största delen av de varor som producerades i Mölndal såldes i Göteborg med omnejd. Under 1800-talet blev Mölndals Kvarnby alltmer beroende av import från England för sin produktion. Till de råvaror som importerades hörde linfrö till oljeslagerierna, bomull till spinnerierna, bresiljeträ (råvara till färgämne) och råsocker. I mitten på 1800-talet var antalet kvarnar som störst och uppgick då till 47 st. Under andra hälften av 1800-talet minskade mjölkvarnarna i antal och verksamheten i Kvarnbyn koncentrerades till textil-, pappers- och oljeslageriindustrierna som började utvecklas. På 1940-talet lades den sista mjölkvarnen ner som låg i kvarnfall Industrialisering och glansperiod Perioden mellan 1830 och 1890 karakteriserades i Mölndals Kvarnby av stark industrialisering och ekonomisk utveckling. Det var en tid då möjligheten att utnyttja forsen som kraftkälla var en förutsättning för etablerandet av industriell tillverkning. Efter 1890 började elektriciteten att alltmer ta över som den viktigaste energikällan och den direkta vattenkraften förlorade sin tidigare dominans. Elektriciteten medförde i förlängningen att industrierna kunde förläggas till andra platser som svarade mot industrins olika behov. Under perioden fram till 1830 fanns i Mölndals Kvarnby delvis mjölkvarnar och delvis protoindustrier som papper, sågverk och vadmalsstamp. Efter 1830 började papperstillverkningen att effektiviseras och omvandlas från hantverk till mer industriell tillverkning. Samtidigt började man tillverka linolja med hantverksmässiga metoder. Även bomullsindustrin etablerades under denna period och kom att dominera produktionen fram till Hallén och Olsson (2010) Det stora fallet. s Kvarnar i Mölndals Kvarnby (1986) Kulturhistorisk dokumentation inför byggnadsminnesförklaring. Nr 33. Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län 7

8 Perioden efter 1850 karakteriserades av en mer mångfasetterad industriproduktion med papper, socker, bomullsgarn och linolja, den viktigaste av dessa var dock av papperstillverkningen. Fram till 1879 var pappersindustrin dominerande i Sverige, även sockerindustrin och linoljeslageriet tillhörde de svenska storföretagen vid tiden. 5 Verksamheter på norra stranden F- och O-fabriken är belägna på norra stranden av Mölndalsforsen vid kvarnfall 5, 6, 7 och 10. Här har tidigare legat mjölkvarnar, klädesstamp, oljekvarn och industriella oljeslagerier från 1800-talets mitt. Kvarnverksamheten vid de olika fallen kan följas från och med talen. Verksamheter fram till mitten av 1800-talet Kvarnfall 5 - Trädgårdskvarn eller Hjulkvarn Vid kvarnfall 5 låg en kronokvarn Kronokvarnarna ägdes av kronan och försedde kronobagerierna med mjöl kallades kvarnen Börje i Trädgården och var då en frälsekvarn, dvs. befriad från skatt. 6 Kvarnen vid kvarnfall 5 kallades på kartan från 1819 för Trädgårdskvarn. Den hade två par stenar och ägdes vid tiden av bagaren Anders Molin ägdes kvarnen av Magnus Mohlin och hade då blivit oljeslageri. Kvarnfall 6 - Olof Perssons eller Limmerhults kvarn Vid kvarnfall 6 låg en skattekvarn före 1700 men 1725 gick den över till kronan kallades kvarnen Olof Sågares vilket möjligen kan indikera att det även legat ett sågverk här kallades kvarnen Olof Perssons eller Limmerhults kvarn. Kvarnen hade då två par stenar och ägdes av Carl Olsson Hallén och Olsson (2010) Det stora fallet. s Fritsch, Sara (1997)Mölndals Kvarnby - Industrimiljön längs forsen 7 Karta över Mölndals Kvarnby upprättad Fritsch, Sara (1997)Mölndals Kvarnby - Industrimiljön längs forsen 9 Geometrisk avmätning Karta över Mölndals Kvarnby upprättad

9 Detalj av karta över Mölndals Kvarnby från Utsnittet visar kvarnfall 5-10 på den norra sidan av Mölndalsforsen. Karta: Lantmäteriet. Kvarnfall 7 - Joachim Marcussons kvarn Vid kvarnfall 7 grundades det första pappersbruket i Mölndal Thomas Kuhn Men på 1670-talet köptes kvarnfallet av Kronobagare Joachim Marcusson som startade en mjölkvarn. 11 På 1690-talet skall här även ha legat en klädesstamp. 12 På en karta över Mölndals ström från 1726 kallades denna kvarn för Joachim Bagares kvarn. 13 Fortfarande år 1819 kallades kvarnen vid kvarnfall 7 för Joachim Marcussons kvarn. Namnet bestod alltså under åtminstone 150 år och ändrades inte vid ägarbyte. Joachim Marcussons kvarn hade två par stenar Det ena paret ägdes 1819 av Abraham Andersson och det andra stenparet ägdes av Andreas Abrahams änka. 14 Kvarnfall 10 - Biskopskvarn Vid kvarnfall 10 låg 1697 en obeskattad kvarn.på kartan från 1726 kallades den Per Anderssons kvarn vilket kan vara ett namn som funnits med sedan längre tid tillbaka ägdes kvarnfallet av Gudmund Dahl och fungerade då som klädesstamp var här oljeslageri Peter Dahl o Co kallades kvarnfall 10 för Biskopskvarn och var en oljekvarn samt hade två par stenar. Biskopskvarn ägdes till två tredjedelar av handlanden G.F. Hennig samt till en tredjedel av handlanden Peter Dahl Hallén och Olsson (2010) Det stora fallet. s Fritsch, Sara (1997)Mölndals Kvarnby - Industrimiljön längs forsen 13 Geometrisk avmätning Karta över Mölndals Kvarnby upprättad Fritsch, Sara (1997)Mölndals Kvarnby - Industrimiljön längs forsen 16 Karta över Mölndals Kvarnby upprättad

10 Oljeslageriet etableras och byggs ut 1848 ägdes oljekvarnen vid kvarnfall 10 av M.E. Delblanco köptes även de båda fallen 6 och 7 av M.E. Delblanco som redan ägde kvarnfall 9 och 10, och oljeslageriverksamheten byggdes ut. Vid sekelskiftet 1900 omfattade oljeslageriet kvarnfall 4-12 på norra sidan forsen och ägdes av Handels och Fabriks AB M.E. Delblanco blev namnet på fabriken Svenska Oljeslageriaktiebolaget, SOAB. 17 M.E. Delblanco M.E Delblanco var född i Hamburg 1780 och kom till Göteborg som köpman. Han kom in i oljeslageribranschen på 1820-talet. Man vet att han ägt vattenfall i Mölndal från år 1826 och tillverkat linolja där. Från 1827 hade han tillstånd att driva oljekvarn i Mölndal. Vid sidan om tillverkningen av linolja gjordes även vaxduk samt färgning. Då man även drev en kritkvarn vid forsen kunde Delblanco också sälja färdig oljefärg. Delblancos tillverkning fördubblades fram till år 1840 från riksdaler till På 1840-talet expanderade verksamheten ännu mer och värdet på produktionen nästan tredubblades fram till år Oljeslageriverksamheten hade inte behov av särskilt stor arbetskraft och i slutet av 1840-talet varierade antalet anställda mellan man. Den stora kostnaden för linoljeindustrin av inköp av linolja. Råvarupriserna följdes noga och man köpte mer när priserna sjönk för att kunna balansera produktionskostnaden även då priset på linoljefrö steg. Variationerna var stora och förmågan att hantera prisvariationerna var avgörande för oljeslageriets förmåga att överleva. Men det fanns också goda avsättningsmöjligheter under mitten av 1800-talet för linoljebaserade produkter. Linolja var basen för all oljemålning vid tiden och de växande städerna blev en allt viktigare marknad för färgindustrin. Ett annat betydelsefullt användningsområde för linoljan var impregnering av träfartyg. Det gick åt stora mängder linolja både i samband med byggande av träbåtar och därefter till löpande underhåll. Industrialisering, växande städer med ökande handel och transporter som följd, under perioden , innebar en starkt växande marknad för linoljebaserade produkter. De större oljeslagerierna började under 1800-talets andra hälft att införa mer avancerad tillverkningsteknik med hydrauliska pressar. Dessa gjorde utvinningen av olja mer effektiv och överlägsen den äldre mer hantverksmässiga produktionen som fortfarande bedrevs i mindre enheter. Omkring 1850 började även linoljefrö att importeras i stor skala. Dessa två faktorer gjorde att de mindre oljeslagerierna sakta men säkert slogs ut av de mer industrialiserade och effektiva storföretagen, samt att den inhemska linodlingen fick svår priskonkurrens. 17 Fritsch, Sara (1997)Mölndals Kvarnby - Industrimiljön längs forsen 10

11 M.E. Delblancos oljeslageri efter en brand sommaren Bilden visar resterna av en lång sammanbyggd fabrik. Foto: Mölndals museum fanns två svenska oljeslagerier som hade utvecklats till industrier. Dessa var Delblancos oljeslageri i Mölndal och oljeslageriet i Trollhättan. En brandförsäkringsakt från 1887 ger en bild av hur Delblancos fabrik var uppbyggd och organiserad. Fabriksbyggnaden var byggd på en grund av gråsten och fasadmurarna var av tegel. Taket var täckt med asfaltpapper från Munksjö. I källarvåningen fanns ett flertal fundament för de tunga maskinerna samt en lokomobil som fanns i ett rum med egen ingång skild från fabriken i övrigt. Lokomobilen var en slags ångmaskin på hjul. Kvarnen skildes åt från oljeslageriet med genomgående väggar i alla våningsplan. Oljeslageriet hade tre par hydrauliska pressar som användes för att pressa oljan ur uppvärmt linoljefrö. Där fanns också fyra par krosstenar, två fyrugnar av tegel samt två par krossvalsar. För uppsamling av oljan fanns cisterner tillverkade av koppar järnplåt och fyrtumsplank. Det fanns också fyra mindre järnaxlar med hjul, skivor och tillbehör för en rensmaskin samt en hiss. Byggnaden hade även försetts med en ångskorsten. I anslutning till denna fabrik fanns en ny byggnad som innehöll en dubbel turbin av järn samt ett vattenhjul med axelledning, remskivor och tillbehör till verkstaden. Den nya byggnaden hade också en lång vattenränna av tretumsplank samt en reparationsverkstad med svarvar och hyvelbänkar. Moderniseringen av produktionen påverkade organisationen av kvarn- och fabriksbyggnaderna längs forsen. Under perioden mellan 1876 och 1887 låg kvarn och oljeslageri kvar på samma plats i en och samma byggnad vid kvarnfall Men 1897 hade oljeslageriet flyttats till fall 5-7 medan kvarnverksamheten låg kvar vid kvarnfall

12 M.E. Delblanco drev oljeslageriet fram till 1916 då företaget blev en del av ett nationellt företag, Sveriges Förenade Oljeslagerier AB. Tillverkningen bibehölls dock i Mölndal och SOAB förlade även sitt huvudkontor dit. 18 Fotografi från 1910 som visar de sammanbyggda oljeslageribyggnaderna mot nuvarande Kvarnbygatan. Svenska oljeslageriaktiebolaget, SOAB Med första världskrigets början genomfördes en sammanslagning av de svenska oljeslagerierna. I och med denna sammanslagning bildades SOAB, Svenska Oljeslageri Aktiebolaget, den 1:a december Bolaget förvärvade detta datum Firma M E Delbanco, AB Sommelii Fabrikers oljeslagerianläggningar i Nacka samt Trollhätte Oljeslageri AB, Trollhättan. Två företag såldes däremot ej, Malmö Oljeslageri AB, Malmö och Thorburns Söners AB, Uddevalla. 19 Vid sammanslagningen 1916 blev SOAB ägare till 13,283 ton linfrö i England och ett särskilt bolag bildades, Svenska Linfröimport AB. I detta bolag ingick även de övriga oljeslagerier som ej gått med i den tidigare sammanslagningen. Det var svårt att få tag i nödvändigt tonnage, och Svenska Linfröimport AB köpte för SOAB:s räkning 2,850 ton linfrö för upplagring i Buenos Aires, Argentina. Ytterligare samarbete förekom sedan, oljeslagerierna emellan i fråga om inköp, men då i andra former. Först den 29:e november 1918 kom linfrö till Göteborg igen från Calcutta, och när arbetet väl åter kommit igång svarade SOAB för ca 70 % av den svenska produktionen, vilket motsvarade ton per år. 18 Hallén och Olsson (2010) Det stora fallet. s , Dokument från Föreningsarkivet, Mölndals Museum. 12

13 De första två åren efter sammanslagningen var hårda, då de tre oljeslagerierna inte hade linfrö på lager, utan i stället var tvungna att syssla med bl.a. pressning av olika metallsvarvspån och skrot till bricketter. Bearbetning av kött- och fiskavfall förekom också. Mellan åren pressades dock en viss mängd linfrö, svenskodlad sådan, men gav inte samma höga kvalitet som det importerade. Den största och snabbaste utvecklingen inom SOAB skedde under andra världskriget då företaget satsade stort på forskning för att leda in företaget på nya produktionsgrenar. Ett forskningslaboratorium inrättades, dels för att säkra sysselsättningen för de anställda, och dels för om möjligt täcka landets behov av sådana produkter som på grund av kriget var svåra eller omöjliga att importera. I första hand koncentrerade sig företaget på produkter inom färg- och lackindustrin. Forskningen intensifierades snabbt inom oljeområdet. I första hand skulle de gamla oljorna förbättras och förädlas, men mycket tid lades ner på att framställa helt nya oljor. Under 1950-talet satsas det intensivt på forskning inom följande områden: - alkyder - FSA - melaminhartser - fenolhartser - karbamidhartser - epoxihartser - omättade polyesterhartser - mjukningsmedel - disk- och tvättmedel - petrokemi - råvaror till PAS - fraktionering - textilhjälpmedel 1954 hade SOAB tagit fram den omättade esterplasten som hade fantastiska egenskaper. Hållbarheten var lika stark, eller starkare än järn, men med endast en fjärdedel av järnets vikt. Detta var utan tvekan framtidens material. Produktionen gick mycket bra i takt med att efterfrågan ökade, och som bevis på framgångarna ökade antalet anställda kemister enormt utgjordes den tekniska personalen av tre kemister, jämfört med år 1959 då personalen bestod av ca 120 ingenjörer och laboratoriebiträden. Framställningen av olika alkydhartser samt ftalsyreanhydrid ledde till flera ut- samt nybyggnationer av lokaler för SOAB. Nedan följer några årtal under vilka SOAB:s byggnader förändrats eller nya tillkommit revs de gamla byggnaderna där stampkvarnen ursprungligen legat och ett konsthartslaboratorium byggs färdigställdes en ny lagerlokal för linfrökakor 1943 byggdes en gammal kvarnbyggnad om genom förstärkningar till FSA-fabrik. (FSA= ftalsyreanhydrid, därav namnet F-fabriken) 13

14 1944 gjordes en före detta lagerlokal för linfrö om till konsthartsfabrik, kallad K- fabriken utvidgades K-fabriken i norr med en flygelbyggnad samt i söder med en byggnad utökade K-fabriken med två byggnader och ett sidoskepp byggdes F-fabriken ut för andra gången. Två nya sidoskepp till K-fabriken byggdes och en metaaminofenolanläggning uppförs byggdes tankstationen ut för första gången. En byggnad innehållande omklädningsrum, matsal och bibliotek uppfördes tredje utbyggnaden av F-fabriken avslutades tankstationens andra utbyggnad fullbordades avslutas F-fabrikens fjärde utbyggnad byggdes västra delen av magasinet om till en modern fattvätt påbörjades en utbyggnad av K-fabriken i form av ett sidoskepp, man uppförde en provisorisk verkstad uppfördes en rörverkstad bredvid snickarverkstaden ändrades och utvidgades dr. H. Grolls laboratorium. Den 18:e september 1951 inträffade en explosion i FSA-fabriken med ett dödsoffer. F- fabriken byggdes snabbt upp igen och produktionen fortsatte till 1965 när den flyttades till Nol. 20 Under 1960-talet förvärvades SOAB av Matts Carlgren i Mo Domsjö AB och kom så småningom med Berol i Statsföretags ägo köps Svenska Oljeslageri AB av AB Wilh. Becker och antar nytt namn, Soab AB och bindemedelstillverkningen koncentrerades till Mölndal. Under 1980-talet upphörde tillverkningen av aminohartser medan tillverkning av latex startade. Oljeslagerifabriken revs och ett nytt kontor samt utvecklingslaboratorium byggdes. Soab AB köptes 1996 av Mc Worther Technologies vilka i sin tur sedan köptes upp av Eastman Chemical Company år köptes företaget av Apollo Management och det nya namnet på industrin blev Resolution Specialty Materials Sweden AB. Inom Apollogruppen bildades 2005 ett nytt bolag och namnet på Mölndalsanläggningen blev då Hexion Specialty Chemicals Sweden AB. Våren 2007 lade det amerikanska företaget Hexion ned anläggningen i Kvarnbyn. 20 SOAB ett Mölndalsföretag och dess historia. Jerry Andreasson. Föreningsarkivet, Mölndals Museum. 14

15 Bebyggelse på norra stranden Historisk översikt Att det legat kvarnar vid Mölndalsforsens norra strand sedan lång tid tillbaka finns ett flertal källor som belägger. Hur denna bebyggelse sett ut är det däremot svårare att veta med säkerhet. I Suecia Antiqua et Hodierna finns Mölndals fall representerat med stor detaljrikedom. Skisserna till denna gjordes troligen kring 1690-talet och visar kvarnarna i forsen. På norra stranden ovanför Forsebron finns kvarnarna utplacerade med jämna mellanrum i anslutning till de olika kvarnfallen. Kvarnverksamheten förefaller att ha varit väl etablerad med en mängd kvarnar av varierande storlek utmed båda stränderna. Avbildning av Mölndals fall med den norra stranden i förgrunden. Detalj ur Suecia Antiqua et Hodierna av Erik Dahlberg. En geometrisk mätning från 1726 visar också en stor mängd kvarnar utmed båda stränderna. Kvarnarna är utmärkta med sina respektive namn vilket gör det möjligt att identifiera dem på senare kartor då namnen har bibehållits under lång tid Geometrisk avmätning Karta: Lantmäteriet. 15

16 Profil och plankarta över Mölndals ström från Karta: Lantmäteriet gjordes en mer detaljerad karta över forsen. Här numrerades även kvarnarna efter vilket kvarnfall de hade. Namnen och kvarnfallens placering på de olika kartorna talar för att de behöll ungefär samma läge under 100 år mellan 1726 och Men kvarnarna byggdes troligen om relativt kontinuerligt vilket också kan ha påverkat deras läge efter hand. Kvarnfallens numrering verkar dock har legat fast åtminstone under och 1900-talen. På 1940-talet genomfördes omfattande uppmätningar av Mölndalsforsen. Vid den tiden fanns fortfarande en del av den äldre träbebyggelsen kvar vid sidan av nyare fabriksbyggnader. Planritningen nedan visar den del av Mölndalsforsen närmast Forsebron. Ritningen är orienterad med norrpilen pekande nedåt, ungefär motsatt orientering i jämförelse med kartan från Planritningen visar den stora anläggning som utgörs av SOAB:s fabrikslokaler, numera O-fabriken, i ritningens nedre del samt F-fabriken till vänster. Ritningen ger en bild av en mycket tätbebyggd miljö där forsen leds under byggnaderna för att utnyttjas som kraftkälla och resterande vattenmassor tvingas in i en smal remsa mellan husen. Uppmätningsritning av bl.a. kvarnfall 5-10 från 1940-talet. Ritning: Mölndals museum. 16

17 På 1940-talet gjordes även en fotodokumentation av området kring O- och F-fabriken, vilket ger en tydligare bild av bebyggelsens sammansättning. Montage av två fotografier från 1940-talet som visar SOAB:s sammanbyggda fabriksbyggnader till vänster. Foto: Mölndals museum. Utsikt från Stora Götafors som visar SOAB:s putsade fasader, skorstenar och platta tak. Byggnader som idag är rivna. Foto: Mölndals museum. 17

18 Rivna byggnader Del av O- fabriken som finns kvar idag. Utsikt från Stora Götafors. Foto: Mölndals museum. Kråkan 1921, idag rivna delar av SOAB på höger sida samt Götiska förbundets skola på vänster sida. Foto: Knut Kjellman. 18

19 F- och O-fabrikernas i dag rivna delar mot Kråkan, bild från 60-talet?. Foto: Mölndals museum. F-fabrikens idag rivna del mot Kråkan. Foto: Mölndals museum. 19

20 På 1970-talet var bilden en annan och en stor del av bebyggelsen på den norra sidan hade rivits. På vänstra sidan av bilden nedan syns O-fabrikens gavel. O-fabriken har här kvar sin höga skorsten av tegel. Götiska förbundets skolhus som tidigare låg i den smala gränd som Kråkan utgjorde fick den öppna och övergivna placering som huset har ännu idag. I samband med rivningen av större delarna av den gamla oljeslagerifabriken på forsens norra sidan blev gestaltningen av Kvarnbyns nedre del helt förändrad. Denna ändring innebar även att man kopplade låss det gamla torget från sitt bebyggelsemässiga sammanhang, något som området fortfarande lider av. Utsikt från Forsebron Foto: Mölndals museum. Mölndals Kråka sänktes och breddades I samband med detta revs delar av F- och O-fabriken och fasaderna plåtbekläddes delvis. Foto: Mölndals museum. Analys av kartmaterial Eftersom bebyggelsen har ändrats kraftigt genom historien är det svårt att omedelbart identifiera O- och F-fabrikens placering i förhållande till de tidigare byggnaderna kring forsen. För att kunna påvisa hur de olika skikten av historiska byggnader förhåller sig till varandra har kartmaterial från 1819, 1940-talet och 1996 använts för att sammanställa en bild över utvecklingen av området kring de aktuella fabriksbyggnaderna. Kartorna nedan är 20