Område 2: Stigen och bryggan ut till Svartån

Transkript

1 Område 2: Stigen och bryggan ut till Svartån Allmänt Läge Från Nybrobadens fritidshusområde går en stig ut mot Svartån. Stigen börjar direkt efter fritidshusområdets parkering. Den går genom fuktskog fram mot en brygga som leder ut till ån. Det bör påpekas att bryggan är privat och tillhör fritidshusföreningen. Topografi Från fritidshusområdet som ligger något högre än omgivande marker kommer man nästan direkt ner i översvämningszonen, präglad av jättegröe och sumpskog. Bryggan går genom nästa zon, vassbältet, där det i stort sett alltid är blött. Stigen ut till bryggan ligger aningen högre än omgivande mader, men det händer ofta att den översvämmas om vårarna. Enligt ekonomiska kartan från 1982 så ligger Roxens normalvattennivå på 33,6 m.ö.h. Stugområdet befinner sig något högre, men under 35 m.ö.h. Vårar med mycket vatten kan översvämningen gå fram till fritidshusområdets parkering, och vissa fritidshustomter kan ha oroande hög grundvattennivå. Vid den svåra övervämningen 1966 stod det vatten upp på de tre sydligaste tomterna. Dessa har därefter fyllts på med jord för att komma upp något ovan den värsta riskzonen. Geologi Området ligger på svämsediment uppbyggt av grovmo-sand. Natur En kort bit går stigen längs en öppen översvämningsmad vars vegetation domineras av jättegröe. Jättegröe är ett gräs som blir manshögt framåt sommaren i den näringsrika maden här vid Svartån. Till skillnad från bladvass, vars strån står kvar hela vintern, klarar inte jättegröens strån av vinterns frost utan segnar ihop och lägger sig mot marken. Under vårens högvatten kan maden vara helt vattendränkt och man anar föga vilken tät gräsdjungel den kommer att utvecklas till. Snart kommer man in under höga knäckepilar och befinner sig i en sumpskog av pil, al och vide. Trädens växtkraft är slående, trots alla översvämningar de drabbas av. På träden växer rikligt med lavar. Bryggan går genom en röjning i vassbältet. I vassen skymtar rörsångare och andra vasslevande fåglar. Bryggans yttre del går ut till fritt vatten. Härute har man god sikt över fågellivet i och kring Svartån, ut till mynningen i Roxen.

2 Kultur På häradskartan från 1870-talet ligger Svartåns övre strandlinje på ungefär samma plats som idag. Där det nedom denna linje idag utbreder sig vassar och jättegröebälten eller sumpskog var det troligen mer eller mindre vegetationsfritt i slutet av 1800-talet. På södra sidan om Svartån, från Nybron till åmynningen, fanns då en fuktig betesmark. Öster och söder om betesmarken vidtog den vidsträckta slåtterängen Storängen. Handledningens område 1-3 ligger alla innanför den forna betesmarkens gräns, d.v.s. inom ägorna Alguvi 6:2-3 på ekonomiska kartan från och 1980-talet. Nybrobadens fritidshusområde direkt öster om område 2 var till stor del utbyggt redan på 1940-talet enligt 40-talets ekonomiska karta. Under ett torrår på 50-talet lät fritidshusområdet lägga upp en låg jordbank ut genom blötmarken varifrån en brygga skulle utgå. Bryggan togs in mellan säsongerna. Den användes fram till år 2001 då den nuvarande, längre, stationära bryggan uppfördes på samma plats. Stigen ut till bryggan går längs jordbanken. Från sandstrand till vegetationsdjungel Område 2 ligger sydväst om den före detta badplatsen, som hette Nybrobaden och var flitigt frekventerad sommartid fram till mitten av 60-talet. Under badplatsens tid hade inte vassoch jättegröe-bälten utbildats i någon nämnvärd omfattning kring badet. Istället hade man en fin sandbotten att tillgå. Själva badplatsen hölls aktivt öppen. Inom område 2 kom igenväxningen igång lite tidigare. Ett smalt vassbälte fanns redan på badets tid, dock ej att jämföra med dagens breda vegetationsbälten. På ekonomiska kartan från 1982 (flygfotot är från 78) syns stora vegetationsbälten från området och norrut. Den period igenväxningen pågått har för reservatet som helhet kännetecknats av svag eller utebliven hävd och ett stort närsaltinnehåll i Svartåns och Roxens vatten. Båda sakerna främjar igenväxning. Dessutom har säkert jordbanken ut till bryggan bidragit till igenväxningen, då den hindrat åvattnet från att rensa bort material men tillåtit material att ansamlas vid högvatten. Till skillnad från huvuddelen av Svartåmynningens naturreservat så har södra Svartåstranden inte kommit att hävdas på nytt, vilket heller inte är tänkt enligt reservatets skötselplan. Därför finns det inget som stoppar en fortsatt igenväxning. Hade det inte varit för det varierande och ofta höga vattenståndet, som försvårar för vedväxter att etablera sig, skulle en än större del vuxit igen till videsnår och sumpskog. Dagens träd- och buskar, åtminstone större delen av dem, har etablerats från 50-talet och framåt.

3 Vegetation Trädskikt Sumpskogsdelen av området är bevuxen med grova knäckepilar samt yngre klibbalar och aspar. Pilarna mäter 4-5,5 dm i brösthöjdsdiameter. Det finns även några yngre knäckepilar. Buskskikt Buskskiktet domineras av gråvide. En del gråvidebuskar är mycket stora, men har ändå räknats in i buskskiktet. Vidare finns någon liten hassel, en liten klasespirea vid stigens början och en del småträd. Fältskikt Den öppna madens vegetation är som sagt dominerad av jättegröe, som är ett upp till två meter högt gräs. I jättegröebältet ingår dock en lång rad arter, särskilt mot kanterna. I kanten mot stigen är bitterpilört, snårvinda och äkta förgätmigej vanliga och tomtskräppa och bladvass ganska vanligt förekommande. Här följer en lista på madens arter: Gräs: Örter: Knölsyska Jättegröe Bitterpilört Svinmålla Revsmörblomma Rörflen Snårvinda Åkermolke Sprängört Krypven Äkta förgätmigej Brunskära Gåsört Ängssvingel Tomtskräppa Nickskära (trol.) Besksöta Kvickrot Brännässla Svinmolke Våtarv Bladvass Älgört Strandklo Åkertistel Gårds- eller krusskräppa Amerikansk dunört Vattenmåra Inne i sumpskogen växer fortfarande flera av de nämnda arterna. Det finns också flera nya arter. På själva stigen finns tramptåliga växter som groblad, vitgröe, maskros och vitklöver. I kanterna står fackelblomster, ängsruta, vattenmärke, strandlysing, strandfräne, åkermynta och åkerfräken. På marken kring bryggfästet är det åter öppet. I strandkanten finns ett flertal småvuxna växter. Källarv, strandfräne, brunskära, nickskära, förgätmigejer och bitterpilört hör till de rikligast förekommande. Även jättegröe är vanligt förekommande. I det öppna vattnet vid bryggan växer andmat, dyblad och sköldmöja tillsammans med ett flertal andra, sparsammare förekommande vattenväxter. Längre ut ser man bl.a. gul näckros. Här hittades också vattenstjärna, Ricciocarpus natans, som är en vattenlevande mossa. Nere i vattnet är hornsärv vanlig. Nedan listas de växter som vid fältbesöket hittades i, på eller uppstickande ur vattnet nära bryggan. V betyder vanligt förekommande. Nere i vattnet: På vattenytan: Uppstickande: Hornsärv V Vanlig andmat V Nickskära V Strandfräne Trubbnate Sköldmöja V Jättegröe V Strandklo Vattenpest - smal? Dyblad V Bladvass V Äkta förgätmigej Korsandmat Gul näckros V Krypven Sumpförgätmigej Stor andmat Blomvass Sprängört Obest igelknopp Flaskstarr Vattenmåra Vattenstjärna Svalting Vattenmynta Bitterpilört Fackelblomster Tomtskräppa Brunskära Källarv

4 Utanför vassbältet finns ruggar av säv. I en större sävrugge strax uppströms bryggan växer även sprängört, gul iris och bredkaveldun. Bottenskikt Saknas? Epifyter De stora knäckepilarna är rikligt beväxta med epifyter. Föjande arter sågs på områdets knäckepilar: Kyrkogårdslav Finlav Gulkantad dagglav Klubbsköldlav Hjälmrosettlav Obestämd kantlav Skrynkellav Mjölig brosklav Pukstockslav Vanlig brosklav Mossor: Blåslav Vägglav Obestämda hättemossor Slånlav Mångfruktig vägglav Cypressfläta Rosettlav Dagglav På asp växer ungefär samma lavar som på knäckepil, men ingen närmare undersökning gjordes. Vägglavar färglägger stora ytor i gult. Den rikliga förekomsten av arter ur släktena Physcia, Physconia och Xanthoria (rosettlavar, dagglavar och vägglavar) visar att båda dessa trädslag har så kallad rikbark, d.v.s. bark med ph-värde över 5. Klibbalen har något fattigare bark än asp och pil, vilket visar sig på att rikbarkslavarna är sämre representerade, medan fattigbarksarter som näver-, och gällav förekommer. På al växte följande lavar ( och algen trädgröna): Skrynkellav Slånlav Vägglav Näverlav Blåslav Obestämd kantlav Gällav Finlav Trädgröna Brämlav Hjälmrosettlav Småmiljöer och enskilda objekt Öppen gräsyta vid stigans början Där stigen börjar finns en ca 10x10 meter stor gräsyta. Här skulle man kunna samlas och berätta om vassarna och det intilliggande jättegröebältet, samtidigt som någon är ute vid bryggan och håvar in lite vattendjur att visa upp. Ut mot kanten av gräsytan växer förutom jättegröe även många andra strandväxter som är väl värda att visa, t.ex. den ytterst giftiga sprängörten (se lista under Vegetation). Sumpskogen/videsnåren syns också bra härifrån.

5 Artgrupper Fåglar Sothöns, skäggdoppingar, fisktärna och en del änder kan ofta ses i denna del av ån. Under vinterhalvåret samlas ofta skrakar och knipor ut mot mynningen. Titta särskilt efter salskraken, en art som i Sverige bara häckar i Norrbotten men som besöker våra trakter från senhöst till vår. I vassbältet kan man få se sävsparvar och rör- och sävsångare. Med lite tur får man ögonen på någon av de skäggmesar som brukar hålla till i reservatets vassar. När den bruna kärrhöken sveper förbi på resta vingar blir det oroligt, och en gömd beckasin kanske far iväg. I vassen gömmer sig rördrom och ibland vattenrall, vilka ofta hörs men sällan ses. Skäggdoppingarna bygger flytande bon som de förankrar i vassen. År 2001 fanns en koloni med över 100 bon i vassbältets innerkant. Inne från sumpskogen sjunger ofta näktergalen under senvåren. Året runt ses gärdsmygar hoppa omkring på låg höjd i videsnåren. Vatten- och strandväxter Vattendjur Kring bryggan är det mycket gott om snäckor och andra små vattendjur. Någon vattendjursundersökning har inte gjorts. Några olika sorters vattendjur noterades dock vid fältbesöket. På ytan hoppade skräddare. Nere bland vattenväxter och bottensediment sågs sötvattengråsuggor, skivsnäckor och rikligt med stora posthornsnäckor. Åkergrodor höll till i den fuktiga omgivningen. Lavar Aktiviteter Vattenhåvning Från bryggan kan man komma åt att håva efter vattendjur. Det finns en lång rad av smådjur i vattnet. Fågelskådning Växtstudier Inom området finns fyra skilda vegetationstyper, den öppna maden med jättegröe, sumpskogen, vassbältet och det fria vattnet. Kommentarer Bryggan är privat och tillhör fritidshusföreningen. Om man vill använda bryggan för någon naturaktivitet med en mindre elevgrupp bör fritidshusföreningens bryggansvarige först tillfrågas. Han heter Bengt Brosché och har tel (adress: Skattegården 3, linköping).