Område 5: Sättunaviken från observationsplattformen

Transkript

1 Område 5: Sättunaviken från observationsplattformen Allmänt Läge Man kommer till Sättunaviken genom att svänga åt öster i höjd med vägen till Kaga. Efter 500 meter tar man av på en markväg norrut, skyltad Naturreservat, som efter 200 meter leder fram till en parkeringsplats. Vid parkeringsplatsen, som rymmer minst tio bilar, finns en tavla med reservatsinformation. Därifrån följer man gåendes markvägen längs med bäcken/diket ytterligare drygt 500 meter norrut. Man är nu framme vid en nybyggd observationsplattform (ej klar dec. 01). Plattformen ligger på västra dikesvallen, med god utsikt över stora delar av reservatets södra delar. Området Sättunaviken beskrivs utifrån vad man kan se från plattformen. Det är främst vikens inre del, Guppan, strandängarna vid Guppan samt diket som berörs. Att tänka på Från plattformen har man god utsikt över Sättunaviken utan att störa fågellivet. Området är mycket viktigt som uppehållsplats för störningskänsliga fåglar under hela den isfria delen av året. Man bör inte ta sig längre ut än till plattformen och särskilt inte till de fågelrika strandängarna öster om diket. Detta gäller även utanför tiden med tillträdesförbud (som endast omfattar häckningstiden mellan 1/4 och 30/6). Topografi Sättunaviken sträcker sig med sin inre del, Guppan, nästan fram till plattformen. Sjöns normalvattennivå ligger på 33,6 meter över havet enligt ekonomiska kartan, men det skiljer normalt ca. 1 meter mellan dess högsta och lägsta notering under ett enskilt år. Sjöns nivå varierar upp till två meter sett på lite längre sikt. Hagmarkens kant mot åkern ligger på 35 m.ö.h. Dikesvallen ligger något lägre än 35 m.ö.h. Vid lågvatten torrläggs delar av Guppan. Vid högvatten kan det vara skönt att veta att plattformen ligger något upphöjd över dikesvallen. Västerut och norrut har man stora, plana strandängsområden som till stor del kan vara översvämmade vid högvatten. Åkermarken åt SO höjer sig snart till drygt 40 m.ö.h. Den mäktiga Sättunahögen reser sig ytterligare 5 meter.

2 Geologi Området ligger på svämsediment utav finjord (finmo-lera). På en liten yta mellan viken och åkern finns svämsediment uppbyggt av grövre partiklar, (grovmomellansand). På åkermarken upp mot Sättunahögen finns sandig-moig morän. Uppgifterna är hämtade från jordartskartan Linköping NO, med tillhörande beskrivning. Öster om diket sträcker sig tre uddar norrut, en direkt öster om diket, en mitt i Guppan och en som bildar en östlig inramning av Guppan. De verkar vara förlängningar av moränmarken då de alla är rika på block. Flertalet block är små (medelstorlek 4 dm) men det finns också större. Den mellersta udden kan uppvisa ett block som är ca 1,5 meter stort. Natur Sättunaviken är ofta den fågelrikaste delen av Svartåmynningens naturreservat. Från plattformen kan olika vadare, måsfåglar, andfåglar och andra fåglar observeras inom inte allt för stort avstånd. Även om man ser mycket med bara handkikare rekommenderas dock tubkikare. Många fåglar rastar inne i Guppan. Längre ut i viken finns ytterligare andfåglar att upptäcka. I diket rastar änder och vadare, särskilt nära mynningen. Strandängen ut mot Guppan betas av nötkreatur, som går ända ut till vattnet. Marken är välhävdad, vilket innebär att många örter kan vara svåra att hitta eftersom de inte är uppe i blom. Floran på den yta som ligger närmast plattformen innehåller nästan enbart vanliga, beteståliga arter. Bland de lite ovanligare kan sprödarv och strandskräppa nämnas. Den sistnämnda arten är vanlig här, liksom vid Tåkern, men är huvudsakligen en havsstrandsväxt. I diket och på dess kanter växer en lång rad strand- och skräpmarksväxter. Betet håller dikesvegetationen gles. Den obetade delen av diket, söder om bron, är mer eller i mindre igenväxt med högvuxna gräs och örter. Från SV till N har man stora, fuktiga strandängar att skåda ut över. Under häckningssäsongen ser man mycket änder och vadare här ute. SV om plattformen finns även en grävd damm, belägen nära markvägen. Kultur Fornlämningar från trakten är i huvudsak funna över 40 m.ö.h. Litorinahavet, som nådde in hit mellan sen jägarstenålder och slutet av bronsåldern, låg mestadels kring 40-metersnivån på dagens kartor. Det innebär att det mesta av reservatet har legat under vatten fram till i slutet av bronsåldern, då Roxen avsnördes från havet. Den närbelägna Sättunahögen (fornlämning 10 i Kaga socken) är belägen strax ovan 40- metersnivån. Den måste ha legat mycket nära stranden om den uppfördes under bronsåldern, vilket är troligt. Alternativt kan den vara från folkvandringstid (ca e.kr). Diket som mynnar i Sättunaviken har ursprungligen varit en bäck, och kanske skulle man kalla den så än idag trots djupgrävning och uträtning. Den kan följas till Kärna mosse och södra Rydskogen. Den yttre delen från parkeringsplatsen ut till Sättunaviken går som en rak kanal genom landskapet, med grävmassorna bildande tydliga vallar ovan dikeskanterna.

3 Vegetation Trädskikt Ute i Guppan finns tre dungar med pil, troligen knäckepil. Längs strandängens kant mot åkern står enstaka träd, men ute på strandängen är det trädfritt. På den östra udden vid Guppan står en rad med klibbalar. Buskskikt På strandängen ut mot Guppan finns enstaka nyponrosbuskar. I övrigt saknas det buskar. Fältskikt På strandängen ut mot Guppan växer beteståliga växter av olika slag. Här beskrivs strandängens övre del, upp mot åkern och nära diket. Indikatorarter för ogödslad fodermark, hävdarter, finns endast i liten utsträckning. Endast blåklocka, rödkämpar och ängssyra hittades. Istället finns många arter som gynnas av högt näringsinnehåll. T.ex. hör ogräsmaskros, röllika och vitklöver till de vanligaste arterna. Andra vanliga växter är daggkåpa (obestämd), höstfibbla, vitgröe, krypven och rödven. Övriga arter på frisk eller svagt fuktig mark är: Majveronika Humleblomster Engelskt rajgräs Teveronika Krusskräppa Ängssvingel Vanlig smörblomma Vägtistel Kruståtel Revsmörblomma Brännässla Tuvtåtel Gåsört Hönsarv Kamäxing Revfingerört Brunört Rödsvingel I åkerkanten utanför stenmuren växer tätt med hallon. På lite torrare mark invid block hittas fårsvingel, käringtand, gulmåra, gråfibbla och rödkämpar. I översvämningszonen längre ned, mellan frilagda block, växer en hel del strandskräppa. Man ser den redan på håll lysa till i gult under sensommar/tidig höst. Nära diket sågs sprödarv i samma zon. I dikeskanten, som också betas, växer mycket vägtistel. Det växer även åkertistel och andra kvävegynnade arter som gårdsskräppa och gråbo. Av de lite mindre arterna ses t.ex. sommargyllen, groblad, hönsarv och trampört. Bottenskikt Gräshakmossa växer i botten av den täta gräs- och örtmattan i strandängens övre del. Där det är lite fuktigare hittas på något ställe palmmossa. Tittar man på de många blocken blir bilden en helt annan. Här växer ett stort antal lavarter samt några mossor. Inga kärlväxter klarar denna miljö. Följande mossor och lavar sågs på block vid fältbesöket: Raggmossor Färglav Kuddägglav Cypressfläta Obestämd rosettlav Ev. fler ägglavar Kaklav Vägglav Obestämda skorplavar Smalflikig sköldlav Gråstenslavar Bruna sköldlavar 2 arter Kvartslav Epifyter Ej noterat.

4 Småmiljöer och enskilda objekt Diket Diket är 3-4 meter brett. Vattnet är minst en halvmeter djupt, men kan vara betydligt djupare beroende på sjöns vattenstånd. Sträckan utanför bron fram till sjön betas. Vegetationen är starkt präglad av det omfattande betet och trampet. Jag har här beskrivit vegetationen mellan bron och vägbanken, d.v.s. den sträcka som ligger närmast plattformen. Flertalet arter är hårt nedbetade, men skräppor, nässlor och den illasmakande bitterpilörten står oskadade. Strandkanten: Vägtåg Tomtskräppa Obestämd fräne Åkermynta Vitgröe Blåmålla Tiggarranunkel Strandlysing Jättegröe Brännässla Amerik. dunört Fackelblomster Bitterpilört Sprödarv Rosendunört Flenört Strandskräppa Sumpfräne Knölsyska Nickskära I vattnet: Vattenpest dom. Sköldmöja Krusnate Nickskära Krypven vanl. (v) Svalting Vattenveronika Brunskära Äkta förgätmigej v Vattenskräppa Bäckveronika Tiggarranunkel Jättegröe vanlig Kärrkavle Hästsvans Trådlika alger Som en jämförelse bör man titta på dikesvegetationen på den obetade sträckan av diket, söder om bron. I vattnet växer jättegröen högt och på kanterna står andra högvuxna arter och trängs. En lista på de vanligaste arterna följer här: Jättegröe dom. Sengröe Hundloka Strandklo Andmat i vattnet Kvickrot Strandlysing Besksöta Rosendunört Rörflen Brännässla Artgrupper Fåglar Så fort delar av viken blir isfri börjar fåglar dyka upp. Det rör sig om gråtrut, fiskmås, häger, sångsvan, gräsand och olika dykänder som t.ex. knipa, stor- och salskrake. Rovfåglar som havsörn, blå kärrhök och duvhök kan dra förbi eller vila i något träd eller buske. Den första vågen av flyttfåglar, med arter som sånglärka, ängspiplärka, stare och tofsvipa kommer tidigt hit. Redan en bit in i mars är chanserna goda att få se dem. En bit in i april börjar det bli mycket fågel. Nu ser man rikligt med grågäss, olika simänder och vadare som rödbena och enkelbeckasin. Snart kommer rödspoven, Svartåmynningens celebritet. Mot slutet av månaden drar brushanespelet igång, och de första gulärlorna kommer. I början av maj kan dvärgmås börja ses. Lite senare dyker svarttärnor upp. Nu har redan tidiga arter som tofsvipa och grågås fått sina ungar. Under maj månad kan en stor del av områdets arter ses. Arktiska vadare som kärr- och mosnäppa kan rasta liksom havsarter som skräntärna. Guppan är en av de bästa platserna för dessa rastare. Rastande fåglar ses långt in i juni.

5 Strax efter midsommar börjar de första sydflyttarna anlända, med storspov i spetsen. I juli-augusti kan det vara fullt med arktiska vadare på de blottade stränderna, i sällskap med områdets egna vadararter, alla Sveriges simänder, flera arter tärnor, dvärgmås och andra måsar och trutar samt mycket gäss. I september tunnas vadare och tärnor ut, men änder och gäss är fortfarande vanliga. Årtan har dock flyttat. I september passerar många rovfåglar. Pilgrimsfalk kan ofta ses. Rödstrupig piplärka rastar ihop med ängspiplärkor. Från slutet av september börjar nordliga arter såsom blå kärrhök, fjällvråk och salskrake att dyka upp. Arktiska gäss, främst sädgäss, drar förbi eller rastar ett tag. Senare under hösten försvinner de flesta simänder. Av de flyttande arterna är det främst krickor och bläsänder som härdar ut ännu ett tag. Skrattmåsar drar söderut. Kanadagässen håller ut längre än grågässen. Ännu i december kan ett tjugotal fågelarter ses vid ett besök i området, medräknat vinterarter som gråsiska och förbiflygande sidensvansar. Aktiviteter Fågelskådning Givetvis det främsta skälet till att komma hit. Det blir mycket stillastående, så räkna med att det kan behövas varmare kläder än vad man förväntar sig. I stort sett alla fågelarter kan ses från plattformen. Vadare är en intressant grupp. Ben- och näbblängd samt näbbens form skiljer sig åt inom gruppen. Studera hur vadarna söker efter mat och var olika arter håller till. Hur utnyttjas långa ben och långa näbbar? Är det någon skillnad på att ha rak näbb och att ha böjd näbb? Under augusti-september ser man många ungfåglar, vilka kan vara svåra att känna igen för nybörjaren. Lär er olika arters kontaktläten. Lätet kan ofta vara mer specifikt än utseendet. Träna er i att bedöma fåglars storlek. Pröva på några vanliga arter. Jämför t.ex. gräsand och kricka på olika avstånd. Ibland kan gräsänderna se ovanligt små ut, men när de vänder sidan till får de åter full storlek. En kråka kan ofta se vråkstor ut, och en vråk kan tas för en örn. Studera fåglars olika form. Simänderna skiljes åt på huvudform, näbbform, hållning och hur långsträckt kroppen verkar. Stjärtanden blir mycket långhalsad när den sträcker på sig. Skedanden ser ofta framtung ut. Lär er lite om olika fåglars vanor. Simänder och svanar tippar när de ska äta på grunt vatten. Dykänder, sothöna och doppingar dyker efter mat. Tärnorna störtdyker (utom svarttärna). Bläsand och grågås kommer ofta upp på land och betar. Starar går omkring medan trastfåglar hoppar. Ärlor vippar ivrigt på stjärten, liksom drillsnäppan bland vadarna. En sparvhök slår några snabba vingslag som följs av en stunds glidande medan falkarna normalt slår regelbundna slag med vingarna. Tornfalk, fjällvråk, fiskgjuse och vissa ormvråkar ryttlar. Vilka fler fåglar brukar ryttla? Lavstudier Undersök vad som växer på alla block. Block finns nära plattformen, så man behöver inte gå någonstans där man stör fågellivet. Studera betes- och tramppåverkan Jämför dikesvegetationen i den betade och den obetade delen. Jämför växtligheten kring plattformen med den välhävdade marken öster om diket.