Äldre - en resurs för idrottsrörelsen

Transkript

1 FoU-rapport 2008:7

2 STOCKHOLM FEBRUARI 2009 ANDRÈN & HOLM FOTO: Colourbox FoU-rapporter 2004:1 Ätstörningar en kunskapsöversikt (Christian Carlsson) 2004:2 Kostnader för idrott en studie om kostnader för barns idrottande :3 Varför lämnar ungdomar idrotten (Mats Franzén, Tomas Peterson) 2004:4 IT-användning inom idrotten (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2004:5 Svenskarnas idrottsvanor en studie av svenska folkets tävlings- och motionsvanor :6 Idrotten i den ideella sektorn en kunskapsöversikt (Johan R Norberg) 2004:7 Den goda barnidrotten föräldrar om barns idrottande (Staffan Karp) 2004:8 Föräldraengagemang i barns idrottsföreningar (Göran Patriksson, Stefan Wagnsson) 2005:1 Doping- och antidopingforskning 2005:2 Kvinnor och män inom idrotten :3 Idrottens föreningar - en studie om idrottsföreningarnas situation 2005:4 Toppningsstudien - en kvalitativ analys av barn och ledares uppfattningar av hur lag konstitueras inom barnidrott (Eva-Carin Lindgren, Hansi Hinic) 2005:5 Idrottens sociala betydelse - en statistisk undersökning hösten :6 Ungdomars tävlings- och motionsvanor - en statistisk undersökning våren :7 Inkilning inom idrottsrörelsen - en kvalitativ studie 2006:1 Lärande och erfarenheters värde (Per Gerrevall, Samanthi Carlsson och Ylva Nilsson) 2006:2 Regler och tävlingssystem (Bo Carlsson, Kristin Fransson) 2006:3 Fysisk aktivitet på Recept (FaR) (Annika Mellquist) 2006:4 Nya perspektiv på riksidrottsgymnasierna(maja Uebel) 2006:5 Kvinnor och män inom idrotten :6 Utvärdering av den idrottspsykologiska profi len - IPS-profi len (Göran Kenttä, Peter Hassmén och Carolina Lundqvist) 2006:7 Vägen till elittränarskap (Sten Eriksson) 2006:8 Näridrott i skolmiljö (Björn Forsberg) 2006:9 Kartläggning av det idrottspsykologiska området med avseende på svensk elitidrott (Göran Kenttä) 2007:1 Idrotten Vill - en utvärdering av barn- och ungdomsidrotten (Lars-Magnus Engström, Johan R Norberg och Joakim Åkesson) 2007:2 Sexualisering av det offentliga rummet (Birgitta Fagrell, Jesper Fundberg, Kutte Jönsson, Håkan Larsson, Eva Olofsson och Helena Tolvhed) 2007:3 Det sociala ledarskapet (Martin Börjeson, Johan von Essen) 2007:4 Frivilligt arbete inom idrotten (Lars-Erik Olsson) 2007:5 Varumärkets betydelse inom idrotten (Anna Fyrberg, Sten Söderman) 2007:6 Analys av träningstider inom föreningsidrotten - en studie av sju lagidrotter sett ur ett ålders- och könsperspektiv (Christian Augustsson, Göran Patriksson, Owe Stråhlman och Stefan Wangsson) 2007:7 Målstyrning och bidragsgivning inom svensk idrott (Johan Söderholm ) 2007:8 Ekonomiska styrmedel inom ideella organisationer (Erik Lundmark, Alf Westelius) 2007:9 Näridrott i skolmiljö, etapp 2 (Josef Fahlén, Björn Forsberg) 2007:10 Doping - personlighet, motiv och moral i idrotten (Jesper Thiborg, Bo Carlsson) 2007:11 Eliten e liten - men växer. Förändrade perspektiv på elitidrott (Mikael Lindfelt) 2008:1 Doping- och antidopingforskning - En inventering av samhälls- och beteendevetenskaplig forskning och publikationer (David Hoff) 2008:2 Idrottens anläggningar ägande, driftsförhållanden och dess effekter (Josef Fahlén, Paul Sjöblom) 2008:3 Idrottens roll i samhället ll (Sara Sandström, Mats Nilsson) 2008:4 Vilka stannar kvar och varför? (Britta Thedin Jakobsson, Lars-Magnus Engström) 2008:7 Äldre en resurs för idrottsrörelsen (Margareta Johansson) 2008:8 Möjliga tekniklösningar för LOK-stöd, SISU verksamhet och antidoping (Kenneth Olausson, Stewe Gårdare, Torbjörn Johansson, Mikael Wiberg, Oskar Juhlin) Rapporterna kan beställas från Riksidrottsförbundets kundtjänst kundtjanst@rf.se eller tel

3 Förord De äldre, 55 år och äldre, utgör en stor och växande del av befolkningen. Redan idag handlar det om nästan tre miljoner människor. Det är dessutom en grupp som blir friskare och allt mer aktiv. Inom idrottsrörelsen talas det ibland om de äldre som en propp som hindrar ungdomars möjlighet till inflytande. Men den enkätundersökning RF låtit Statistiska Centralbyrån göra, och som redovisas i denna rapport, visar att det snarare handlar om de äldre är en outnyttjad resurs. Siffrorna, som Margareta Johansson, folkhälsochef på Örebro Läns Idrottsförbund, har hjälpt till att analysera, visar att det finns ett stort intresse bland äldre att ta på sig uppdrag inom idrottsrörelsen. Frågan är om vi, med vår kroniska ledarbrist, har råd att avstå från ett sådant erbjudande. Och har vi råd att vända ryggen till de kunskaper och erfarenheter den äldre generationen besitter? Samtidigt visar undersökningen att idrottsrörelsen, om vi vill engagera fler äldre, kanske i viss måste anpassa sin verksamhet. Är vi beredda att göra det? SCB:s undersökning ställer viktiga frågor och pekar på spännande utmaningar. Förhoppningsvis ger den ett underlag för utvecklande diskussioner i både föreningar och förbund. Maja Uebel Idrottsutvecklingschef, RF

4

5 Sammanfattning Drygt en tredjedel av Sveriges befolkning består idag av personer som är 55 år eller äldre. Det är en stor och växande grupp, som är en viktig resurs för samhället och samtidigt en underutnyttjad tillgång för idrottsrörelsen. Riksidrottsförbundet har låtit Statistiska Centralbyrån (SCB) genomföra en studie med syfte att undersöka möjligheterna att rekrytera äldre personer för olika uppdrag som idrottsledare. Studien genomfördes som en enkät riktad till män och kvinnor i åldern 55 till 75 år. Undersökningen visar att var femte kvinna och var fjärde man i åldersgruppen idag är medlem i en idrottsförening. Det innebär att av idrottsrörelsens drygt 3 miljoner medlemmar är över 55 år och över 66 år. Nästan personer över 55 år har någon form av ledaruppdrag. Det kan vara allt från organisationsledare i styrelse, valberedning och kommitté till tränare eller domare. Deltagarna i undersökningen, som idag inte har ledaruppdrag i en idrottsförening, har besvarat frågan om de kan tänka sig att ta på sig ett sådant. 3 procent av kvinnorna och 9 procent av männen svarar jakande på den frågan. Det kan tyckas vara en låg andel, men omräknat till antal individer innebär detta cirka potentiella nya idrottsledare i åldern år. Vad skulle då kunna förmå dem att ta ett ledaruppdrag? En förutsättning är att de alls blir tillfrågade. Dessutom vill de dela ansvaret med fler och helst arbeta med könsblandade grupper. Men de vill också få utbildning för sitt uppdrag. Framför allt kvinnor vill inte arbeta med rena pojkgrupper. En gång i veckan tycker de flesta är en lagom insats. En satsning på att engagera äldre som idrottsledare skapar en vinn-vinn-situation: Genom att se äldre som en resurs och ta till vara den vilja som finns att åta sig olika ledaruppdrag, kan vi lösa en del av den ledarbrist som finns inom idrottsrörelsen. Genom att engagera äldre som idrottsledare kan vi tillföra föreningsidrotten fler trygga och erfarna vuxna för att skapa goda idrottsmiljöer för barn och ungdomar. Genom att utveckla en idrottsrörelse som möjliggör för äldre att fortsätta vara aktiva idrottsutövare men också att engagera fler äldre som ledare innebär att vi kan få se en äldre generation som i ännu större utsträckning bibehåller en god hälsa långt upp i åren. Har idrottsrörelsen råd att avstå från den möjligheten? 5

6 Bakgrund Den pigga pensionären Människor i Sverige lever allt längre och får allt fler år med god hälsa och livskvalitet. Medellivslängden har sedan mitten av talet till 2006 ökat från 34 år till 79 år för män och från 37 till 83 år för kvinnor. Demografiska prognoser pekar på att ökningen kommer att fortsätta (1). År 2025 kommer en tredjedel av Europas befolkning att vara 60 år eller äldre (2). Andelen med svår ohälsa bland äldre har minskat. Vi känner oss allt friskare längre upp i åldrarna. Det är i 80-årsåldern som de stora hälsoproblemen accelererar (Figur1). på livet. Det är nu de har tid till föreningsgemenskap och andra sociala aktiviteter. Många engagerar sig i olika typer av frivilligarbete, något som bidrar till både en ökad självkänsla och en meningsfull sysselsättning. Var tredje nypensionerad beklagar att de gått i pension. De upplever att det sociala nätverket försvinner eller minskar, vardagsrutinen störs och vardagen kanske inte längre upplevs som meningsfull. Vidareutbildning och förvärvande av nya kunskaper och färdigheter kan upplevas som en meningsfull aktivitet i livet som nybliven pensionär (1). Och ett föreningsengagemang kan ge både ett nytt socialt nätverk och en känsla av att vara till nytta. Figur 1. Andel med mycket bra eller bra hälsa i olika åldersgrupper, år, 2007 (3) Tiden som ålderspensionär spänner över en hel generation från 65 år och uppåt. I 65-årsåldern är man, även som pensionär, alltså fortfarande mitt uppe i livet. Många har ansvar för både barnbarn och gamla föräldrar. Den brittiske sociologen Peter Lasletts kallat denna del av livet för den tredje livsfasen eller den tredje åldern: Den tredje åldern är den del av pensionärstillvaron som präglas av en arbetsfri ekonomisk grundtrygghet utan nämnvärda begränsningar av aktiviteter på grund av ohälsa och funktionsnedsättning. (1) De flesta som uppnår den formella pensionsåldern kan se fram emot en ganska lång tid av aktivt liv. De yngre friska äldregrupperna har ökat i antal och får då chansen till att på olika sätt förverkliga en del av sina förväntningar Det ideella engagemanget Det ideella arbetet i Sverige är omfattande. Det motsvarar ca en halv miljon heltidsarbeten och innefattar allt från insatser inom olika frivilligorganisationer till informella hjälpinsatser till grannar, kollegor, vänner och familjemedlemmar. Detta visar en undersökning om medborgarnas insatser och engagemang i civilsamhället som gjordes på uppdrag av regeringen 2005 (4). Oftast målas en relativ mörk bild av den ideella sektorns utveckling och särskilt framhålls befolkningens stadigt minskade intresse för föreningsverksamhet. Men undersökningar visar att drygt 90 procent av den svenska befolkningen i åldrarna år tillhör åtminstone en frivilligorganisation och dessutom att mer än var fjärde person är engagerad i någon form av förtroendeuppdrag (5). Idrotten är den organisation som med sina idrottsföreningar samlar flest frivilligarbetare och det finns en långsiktig tendens till ökning. 20 procent av den svenska befolkningen mellan år genomför en mängd olika insatser inom idrottsföreningarnas hägn. Männen är mer aktiva inom idrotten än kvinnorna även om andelen frivilligt arbetande kvinnor ökar 6

7 påtagligt. Sett till antal timmar är det kvinnorna som arbetar mest, ca 17 timmar per månad jämfört med männens ca 15 timmar (6). Medelåldern för män som utför frivilligt arbete generellt är 45 år medan den inom idrottsrörelsen är 40 år. För kvinnor är motsvarande siffror 44 år respektive 38 år. Faktorer som verkar ha stor betydelse för förekomsten av frivilligt arbete hos yngre personer inom idrotten är om man har hemmaboende barn (6). Många föräldrar vill gärna dela sina barns fritidsintressen och det blir då naturligt att åta sig ledaruppdrag i den idrottsförening där barnen är aktiva. Äldre en outnyttjad resurs Idrottsrörelsen attraherar med andra ord den äldre åldersgruppen i lägre utsträckning än den övriga frivilligsektorn. Idrotten verkar attrahera yngre personer medan föreningslivet i övrigt får fler aktiva frivilligarbetare med åren och ett mer stabilt tillflöde (6). Det tycks finnas strukturer inom idrottsrörelsen som främst gynnar yngres engagemang medan man ser det motsatta förhållandet inom det övriga föreningslivet. Man kan tolka det så att idrotten inte har dörren öppen för alla grupper när det gäller frivilligarbete. Detta stärks av idrottens idé- program Idrotten vill där man betonar att rekrytering av ledare bör ske i underrepresenterade grupper och nämner ungdomar, kvinnor och personer med invandrarbakgrund (7). De äldre nämns inte som en grupp att rekrytera ur, trots att den också är underrepresenterad. personer har i dag en stark ställning i föreningslivet generellt, men det aktiva medlemskapet i föreningslivet minskar. Den framtidsbild som SENIOR 2005 ger är att en person som är äldre än 65 och vill påverka eller arbeta frivilligt inte funderar över sin ålder, utan vad han eller hon kan tillföra (8). Det förutsätter att samhället och dess organisationer skapar möjligheter för äldre att vara delaktiga och att det sker en fortsatt förändrad attityd gentemot äldre som innebär att äldre personer ses som resurser i samhället och inom idrottsrörelsen (9). Den ständiga ledarbristen Minskade ideella insatser och ledarbrist uppfattas av idrottsrörelsen som ett av de största framtidshoten. Framför allt gäller det inom lagidrottsföreningar där 73 procent befarar minskade ideella insatser (10). Många idrottsföreningar arbetar medvetet för att rekrytera unga ledare, t ex genom att ge ungdomar inflytande över verksamheten i organiserad form. De vanligaste sätten är genom att tillsätta en eller flera ungdomsrepresentanter i styrelser samt genom arbetsgrupper och liknande Utbildning och annat stöd erbjuds också unga ledare för att minimera risken att de slutar. Strategiska satsningar på att rekrytera äldre till ledaruppdrag saknas däremot oftast. Den parlamentariska äldreberedningen SE- NIOR 2005 har i sitt betänkande konstaterat att morgondagens äldre, dvs. de som idag är över 50 år, är en resurs med bl.a. sitt sociala nätverk och sin utbildning. Äldre bör ges större möjligheter till inflytande och delaktighet och där kan idrottens organisationer vara med att bidra till en ändrad syn. Äldre och medelålders 7

8 Metod Det var mot den bakgrunden Riksidrottsförbundet (RF) gav Statistiska Centralbyrån (SCB) i uppdrag att under våren 2008 göra en undersökning om äldres idrottsliga engagemang och vilja att ta på sig ledaruppdrag. Undersökningen genomfördes i form av en kombinerad postal och webbaserad enkät (respondenterna fick välja mellan att svara via Internet eller att skicka in ett frågeformulär) riktad till slumpmässigt utvalda män och kvinnor mellan år. Enkäten bestod av tolv frågor som behandlade Nuvarande och tidigare engagemang i idrottsrörelsen Ledarutbildning Tankar om framtida engagemang Vilja att ta på sig ledaruppdrag och förutsättningar för att göra det Respondenterna fick också ange bland annat kön, ålder, födelseland och medborgarskap, utbildningsnivå samt typ av bostadsort. Det skulle alltså vara möjligt att särredovisa resultaten baserat på dessa kategorier. Men i vissa fall är grupperna så små att man ska vara försiktig med att dra för långtgående slutsatser. 64 procent (1 919 personer) svarade på enkäten, vilket får anses som ett bra resultat. Dock är det väl rimligt att anta att de idrottsintresserade har svarat i högre utsträckning än de som inte är det. Om det stämmer är siffrorna förmodligen något för positiva sedda ur idrottsrörelsens synvinkel. Högst har svarsfrekvensen varit bland personer med följande egenskaper Födda i Sverige år Gifta Hög årlig inkomst Kvinnor har svarat i något högre utsträckning än män, 65 jämfört med 63 procent Personer födda i annat land än Sverige är den grupp med störst bortfall. Endast 48 procent av de utlandsfödda personer som fått enkäten har valt att svara på den. Språksvårigheter är med stor sannolikhet en förklarande orsak till det höga bortfallet Resultat Äldres engagemang i idrottsföreningar Undersökningen visar att mer än hälften i åldersgruppen år är eller har varit medlemmar i en idrottsförening. Var femte kvinna och mer än var fjärde man är fortfarande medlem. Precis som i befolkningen som helhet är de med lång utbildning mer idrottsaktiva än de som har kort utbildning. 55 procent av gruppen med förgymnasial utbildning har aldrig varit med i en förening jämfört med 39 procent av de med eftergymnasial utbildning. 27 procent av de senare är fortfarande med i en idrottsförening. I februari 2008 var drygt 2,1 miljoner av Sveriges befolkning mellan 55 och 75 år. Det innebär att cirka personer i den åldersgruppen är medlemmar i en idrottsförening. Av dem är över 66 år. Man kan också notera att medlemmarna är idrottsrörelsen trogna. 70 procent har varit med i en förening i mer än 10 år. Som medlem i en idrottsförening kan man många ha olika funktioner och roller. De flesta i den undersökta åldersgruppen är aktiva utövare på motions- eller tävlingsnivå. Här finns en tydlig skillnad mellan könen (Figur 2). Kvinnor ägnar sig mer åt motionsidrott än tävlingsidrott, 50 respektive 12 procent. Bland männen är det tvärtom 25 procent ägnar sig åt motionsidrott och 48 procent tävlar. Av kvinnorna anger 33 procent att de är passiva medlemmar jämfört med 22 procent av männen. 8

9 Passiv medlem Motionär Tävlingsaktiv Aktivitetsledare Män Kvinnor Organisationsledare Domare/funktionär Hjälptränare vid enstaka tillfällen Figur 2. Vilken funktion har/hade du i föreningen? Flera alternativ kan ha angetts. Andel i procent fördelat på kön. Det är en allmän uppfattning att pojkar/män är mer tävlingsinriktade än flickor/kvinnor, en uppfattning som bekräftas av undersökningen. Men motsvarande studier av ungdomar visar att skillnaderna minskar. Kanske ser vi här en successiv utjämning av könsrollerna, där de äldre av naturliga skäl speglar tidigare en tidigare verklighet. Man ser även en tydlig könsskillnad avseende alla typer av ledaruppdrag i föreningen. 31 procent av männen och har angett att de är aktivitetsledare, t ex tränare, jämfört med 10 procent av kvinnorna. 30 procent män och 13 procent kvinnor har en roll som organisationsledare (dvs styrelseledamot eller aktiv i någon kommitté eller liknande). Precis som när det gäller befolkningen i allmänhet finns det en klar skillnad mellan olika utbildningsnivåer vad gäller fysisk aktivitet. De högutbildade är eller har varit betydigt mer motionsaktiva än lågutbildade (45 respektive 26 procent). Lite överraskande gäller denna skillnad dock inte tävlingsaktivitet och inte heller ledaruppdrag i föreningen. Av dem som är eller har varit medlemmar i en idrottsförening har ungefär var fjärde (24 procent) fått någon form av ledarutbildning inom idrottsrörelsen. Det motsvarar drygt personer. Också här finns det en markant könsskillnad: 31 procent av männen jämfört med bara 14 procent av kvinnorna har utbildat sig. I tolkningen av de här siffrorna ska man komma ihåg att idrottsrörelsens utbildningsverksamhet tog verklig fart på 1970-talet. Idrottens utbildningsorganisation SISU Idrottsutbildarna bildades 1985, vilket ledde till en ny snabb utveckling. Många av deltagarna i den här undersökningen gjorde sina ledarinsatser tidigare än så. Idag är siffrorna alltså högre, och vi ser inte heller samma könsskillnader. Äldres ledaruppdrag Studien visar att nästan personer i åldern år har någon form av ledaruppdrag inom idrottsrörelsen. Här kan man se två huvudgrupper av ledare; de som lägger ner mycket tid på sitt ledarskap, och alltså förmodligen har ett fast ledaruppdrag, och de som 9

10 bara engagerar sig några enstaka gånger per år (Figur 3). 41 procent ägnar sig åt sitt ledaruppdrag minst en gång i veckan, vilket tyder på att de har ett fast uppdrag, medan 29 procent bara är engagerade någon eller några gånger per år. En intressant notering är att fler kvinnor än män är ledaraktiva två eller flera gånger i veckan (33 respektive 27 procent). Samtidigt är det också fler kvinnor som gör mer tillfälliga inhopp (någon gång per år). Värt att notera är också att lågutbildade tycks vara mer aktiva än högutbildade. Eftersom det faktiska antalet svarande här är ganska litet ska man dock akta sig för att dra alltför långtgående slutsatser Kvinnor Män 10 0 flera ggr/vecka 1g/vecka 2-3 ggr/mån 1g/mån några ggr/år Figur 3. Hur ofta har du ledaruppdrag? Andel i procent fördelat på kön Eftersom det rör sig om äldre personer skulle man kunna tänka sig att de har ett förhållandevis kortsiktigt perspektiv på sitt engagemang. Det är ju också en allmänt omvittnad tendens att människor i allt mindre utsträckning är beredda att ta på sig ett långsiktigt ansvar men gärna gör tillfälliga eller i alla fall tidsbegränsade insatser. Därför är det intressant att de personer som åtar sig ledaruppdrag ofta gör det under lång tid (Tabell 1). Endast var femte tror att de kommer att avsluta sitt åtagande inom ett år. Majoriteten tror att de kommer att fortsätta i ytterligare 2 till 9 år, medan mer än var tionde anger att de kan tänka sig att fortsätta i mer än 10 år. Faktum är att de äldre (66-75 år) generellt har ett längre tidsperspektiv än de yngre (55-65 år). Också här ser vi dessutom en könsskillnad, nämligen att fler män än kvinnor räknar med att avsluta sin ledargärning inom det kommande året. Möjligen är det så att de äldre har en syn på långsiktigt ansvarstagande som successivt håller på att försvinna. Men återigen handlar det om små grupper så osäkerhetsmarginalen är stor. < 1 år 2-4 år 5-9 år > 10 år Män 26 % 34 % 27 % 13 % Kvinnor 9 % 54 % 26 % 11 % år 22 % 40 % 23 % 15 % år 21 % 38 % 35 % 6 % Totalt 21 % 40 % 27 % 12 % Tabell 1. Hur länge tror du att du kommer att fortsätta med ditt/dina ledaruppdrag? 10

11 Rekrytering av nya ledare Deltagarna i undersökningen som idag inte är idrottsledare har besvarat frågan om de kan tänka sig att bli det. 94 procent svarar nej. De som angett skäl till det tycker framför allt att de är för gamla eller sjuka. Men - tre procent av kvinnorna och nio procent av männen svarar ja. Det kan vid en första anblick kännas som nedslående siffror, men räknar vi om procenttalen till antal individer innebär de potentiella nya ledare i åldern år. Personer med eftergymnasial utbildning ställer sig mer positiva till att åta sig ledaruppdrag jämfört med personer med kortare utbildning, vilket kan verka överraskande med tanke på att de lågutbildade var mer aktiva. En tolkning skulle kunna vara att det beror på just det, nämligen att de lågutbildade redan är det. Kvinnor % Män % Att någon frågar mig Att jag får vara tillsammans med mina barn/barnbarn Att jag får ekonomisk ersättning Att jag erbjuds ledarutbildning Att vi är flera som delar på ansvaret Tabell 2. Vad krävs för att du ska tacka ja till ledaruppdrag. Flera alternativ kan ha angetts Totalt % Vad krävs då för att man ska ta på sig ett ledaruppdrag? Två villkor sticker ut: Att någon frågar, vilket i och för sig kan tyckas självklart, och delat ansvar. Många ser också utbildning som en förutsättning för att vara beredd att ta ett ansvar. Detta att bli tillfrågad är viktigare för männen, medan utbildning prioriteras högre av kvinnorna (tabell 2). Precis som i andra undersökningar visar det sig att ekonomisk ersättning inte ligger särskilt högt på önskelistan, inte ens bland de lågutbildade som förmodligen också i högre utsträckning är lågavlönade. Tvärtom finns det i den gruppen inte någon (!) som angett ekonomisk ersättning som en förutsättning för att ta på sig ledaruppdrag (tabell 2). Nya ledare i föreningen De som i undersökningen säger sig vara beredda att ta på sig ledaruppdrag vill framför allt vara aktivitetsledare (51 procent) eller att hoppa in som hjälpledare vid enstaka tillfällen (47 procent). Men mer än var tredje (38 procent) kan tänka sig att vara organisationsledare, dvs sitta i en styrelse, kommitté eller liknande. Procentuellt blir det inga stora siffror men omräknat i absoluta tal pratar vi om ett möjligt tillskott på aktivitetsledare, organisationsledare, domare/ funktionärer och nya hjälptränare vid enstaka tillfällen (figur 4) Det ligger nära till hands att de äldre i första hand skulle kunna tänka sig att hoppa in tillfälligt där och när det behövs. Men hela 71 procent är beredda att ställa upp en gång i veckan eller mer. Och återigen är lågutbildade villiga att ägna mer tid åt idrottsledarskapet än högutbildade med reservation för osäkra siffror. 11

12 Kvinnor Män Aktivitetsledare Organisationsledare Domare/funktionär Hjälptränare vid enstaka tillfällen Annat Figur 4. Vilken typ av uppdrag skulle du kunna tänka dig (fl era alternativ kan ha angetts)? Andel i procent fördelat på kön. De presumtiva aktivitetsledarna har också uppgett vilka åldersgrupper de skulle vilja arbeta med. Här finns intressanta könsskillnader: För männen verkar det inte spela någon större roll, dvs deras preferenser är relativt jämt spridda. Kvinnorna föredrar däremot väldigt tydligt barn eller äldre. Framför allt är det få som vill leda tonårsgrupper vilket 60 procent av männen gärna gör (tabell 3). Aktivitetsledarna har fått ange vilken eller vilka typ av grupper de skulle vilja arbeta med: flickor/ kvinnor, pojkar/män eller könsblandade grupper. Här svarar en klar majoritet av både männen och kvinnorna (87 respektive 85 procent) att de gärna vill arbeta med blandade grupper. Kvinnorna vill definitivt inte ta hand om pojkar/män, inte en enda anger detta alternativ, medan en del män (29 procent) kan tänka sig att leda flickor/kvinnor. I den här frågan ser vi med andra ord tydliga spår av traditionellt könsrollstänkande (tabell 4). Kvinnor % Män % Totalt % Barn upp till 12 år Ungdomar år Vuxna år Vuxna 56 år och äldre Tabell 3: Vilken åldersgrupp skulle du vilja arbeta med? Kvinnor % Män % Totalt % Flickor/kvinnor Pojkar/män Blandgrupper Tabell 4: Vilken gruppsammansättning skulle du vilja arbeta med? 12

13 Diskussion Det finns i Sverige idag nästan 2,1 miljoner människor som är mellan 55 och 75 år. År 2025 beräknas de vara ytterligare drygt Det är med andra ord en stor och växande grupp. Och det är dessutom en grupp som blir allt friskare och därmed allt mer aktiv. Dagens, och morgondagens, äldre vill inte behandlas som en homogen skara med samma intressen. Det rör sig om individer, med individuella behov och ambitioner. En del har kallat det för den andra tonårsperioden, en period utan krav från vare sig arbetsgivare eller barn. Alla dessa individer är människor som, med sina kunskaper och erfarenheter och inte minst sin lediga tid, skulle kunna vara en fantastisk resurs för samhället i allmänhet och idrottsrörelsen i synnerhet. Trots att de äldre i debatten ibland utpekas som en propp som hindrar ungdomar från att komma fram inom föreningslivet visar siffrorna att de faktiskt totalt sett är underrepresenterade. Faktum är att det är grupp som idrottsrörelsen i sin inriktning på barn och ungdomar i stor utsträckning negligerat. SCB:s undersökning visar att det finns många äldre som är idrottsintresserade och också vill göra en aktiv insats. 24 procent, vilket motsvarar nästan en halv miljon människor, är medlemmar i en idrottsförening, har någon form av ledaruppdrag. 3 procent av de kvinnor och 9 procent av de män som inte är det säger att de kan tänka sig att bli ledare. Man kan tycka att det inte är särskilt många, men omräknat till antal individer innebär det om potentiellt nya. Överraskande nog är det dessutom många av dem som är beredda att ta på sig ett kontinuerligt och långsiktigt ansvar, dvs ägna en gång eller mer i veckan i flera år framöver. För att lyckas engagera dessa äldre ledare ställs dock, enligt undersökningen, vissa krav. För det första, naturligtvis, att de blir tillfrågade. Men också att de erbjuds möjlighet att dela ansvaret med någon eller några andra, erbjuds utbildning och i första hand får leda könsblandade grupper. Är idrottsrörelsen beredd att göra den satsningen för att rekrytera nya ledare? Å andra sidan: Har idrottsrörelsen råd att låta bli? Det förs idag en intensiv diskussion om hur föreningar och förbund ska kunna engagera unga ledare. Med stöd från RF görs också särskilda satsningar på det området. Självklart är de viktiga och riktiga, inte minst ur demokratisk synvinkel den generation som står för huvuddelen av verksamheten ska rimligen också ha ett stort inflytande över denna verksamhets utformning. Men det får inte leda till att en annan stor, och växande, grupp ställs utanför. En folkhälsoinsats Enligt idéprogrammet Idrotten vill ska idrottsrörelsen erbjuda alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska eller psykiska förutsättningar, en positiv, hälsofrämjande och utvecklande fritidsmiljö. Genom att göra detta bidrar den till folkhälsan hos den äldre befolkningen. Statens Folkhälsoinstitut har identifierat fyra hörnpelare för att främja en god hälsa för äldre (11): Social gemenskap Meningsfull sysselsättning/att känna sig behövd Fysisk aktivitet Goda matvanor Allt detta kan idrottsrörelsen bidra med, inte minst för den äldre befolkningen. Att vara medlem i en idrottsförening där man samlas kring ett gemensamt intresse och får uppleva en gemenskap med andra människor kan för många vara en ersättning för den arbetsgemenskap som ofta går förlorad i samband med pensionen. Att alla goda krafter behövs 13

14 för att idrottsrörelsen ska kunna fortsätta att utvecklas är uppenbart. I både föreningar och förbund finns många olika uppgifter där människor kan känna att de gör en insats och är behövda. Fysisk aktivitet är idrottens kärna. Alla kan vara aktiva på sin nivå utifrån sin förmåga och sina ambitioner. Och goda matvanor är en förutsättning för att orka med den fysiska aktiviteten. En åldrande befolkning kan betyda starkt ökande sjukvårds- och omsorgskostnader för samhället. Att skapa förutsättningar för att äldre är friska är därför en samhällsekonomiskt betydelsefull insats. Idrotten kan bidra till den och många äldre vill, enligt undersökningen, att idrottsrörelsen gör det. Sammanfattningsvis handlar det om en vinnvinn-situation: Genom att se äldre som en resurs och ta till vara den vilja som finns att åta sig olika ledaruppdrag, kan vi lösa en del av den ledarbrist som finns inom idrottsrörelsen. Genom att engagera äldre som idrottsledare kan vi tillföra föreningsidrotten fler trygga och erfarna vuxna för att skapa goda idrottsmiljöer för barn och ungdomar. Genom att utveckla en idrottsrörelse som möjliggör för äldre att fortsätta vara aktiva idrottsutövare men också att engagera fler äldre som ledare innebär att vi kan få se en äldre generation som i ännu större utsträckning bibehåller en god hälsa långt upp i åren. 14

15 Referenser 1. Agahi, N, Lagergren, M, Thorslund, M & Wånell, S-E. Hälsoutveckling och hälsofrämjande insatser på äldre dar. En Kunskapssammanställning. R 2005:6. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitutet; Statens folkhälsoinstitut. Äldres hälsa en utmaning för Europa. Kortversion av Healthy Ageing- projektets huvudrapport. S 2007:02. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut; Statens Folkhälsoinstitut. Hälsa på lika villkor, Nationella folkhälsoenkäten Östersund: Statens folkhälsoinstitut; Olsson, L-E, Svedberg, L & Grassman, E. Medborgarnas insatser och engagemang i civilsamhället några grundläggande uppgifter från en ny befolkningsstudie. Stockholm: Justitiedepartementet; Riksidrottsförbundet. Idrotten i den ideella sektorn. FoU-rapport 2004:6. Stockholm: Riksidrottsförbundet; Riksidrottsförbundet Frivilligt arbete inom idrotten möjlighet och ofrånkomlighet. FoU-rapport 2007:4. Stockholm: Riksidrottsförbundet; Riksidrottsförbundet. Idrotten vill. Verksamhetsidé och riktlinjer för idrottsrörelsen in i talet. Stockholm: Riksidrottsförbundet; Socialdepartementet. Riv ålderstrappan! Livslopp i förändring. SENIOR 2005: Socialdepartementet: Stockholm; Statens Folkhälsoinstitut. Var med och bestäm! Delaktighet och inflytande en förutsättning för hälsosamt åldrande. Erfarenheter av hälsofrämjande arbete. R 2008:11. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut; Riksidrottsförbundet. Idrottens föreningar en studie om idrottsföreningarnas situation. FoU rapport 2005:3. Stockholm: Riksidrottsförbundet; Statens Folkhälsoinstitut. Var med och bestäm! Delaktighet och inflytande en förutsättning för hälsosamt åldrande. R 2008:11. Östersund: Statens Folkhälsoinstitut;

16 Bilaga A Engagemang i en idrottsförening 1. Är du medlem i någon idrottsförening? 1 Ja 2 Nej, men jag har tidigare varit medlem 3 Nej, jag har aldrig varit medlem i någon idrottsförening Gå vidare till avsnitt C och fråga Hur länge har du sammanlagt varit medlem i någon idrottsförening? 1 Kortare än 10 år 2 10 år eller längre 3. Vilken funktion har/hade du i föreningen? Ange ett eller flera alternativ. 1 Passiv medlem 1 Motionär 1 Tävlingsaktiv 1 Aktivitetsledare, t.ex. tränare, ledare, coach, mentor och handledare. 1 Organisationsledare, t.ex. styrelser, kommittéer, valberedningar och verkställande organ. 1 Domare/funktionär 1 Hjälptränare vid enstaka tillfällen 4. Har du någon gång fått ledarutbildning inom idrottsrörelsen? 1 Ja 2 Nej B Du som har ledaruppdrag inom idrottsrörelsen Följande frågor ska besvaras av dig som angivit att du är aktivitetsledare, organisationsledare, domare/funktionär eller hjälptränare vid enstaka tillfällen på fråga 3. Övriga går vidare till avsnitt C och fråga Hur ofta har du ledaruppdrag? 1 2 eller flera gånger i veckan 2 1 gång i veckan gånger i månaden 4 1 gång i månaden 5 Någon eller några gånger per år 6. Hur länge tror du att du kommer att fortsätta med ditt/dina ledaruppdrag? 1 1 år eller kortare år år 4 10 år eller längre 16

17 C Du som inte är ledare inom idrotten 7. Skulle du kunna tänka dig att bli ledare inom idrotten? 1 Ja 2 Nej Tack för din medverkan! Skicka in blanketten i bifogat svarskuvert eller via Internet. 8. Vad krävs för att du ska tacka ja? Ange ett eller flera alternativ. 1 Att någon frågar mig 1 Att jag i föreningen får vara tillsammans med mina barn/barnbarn 1 Att jag får ekonomisk ersättning 1 Att jag erbjuds ledarutbildning 1 Att vi är flera som delar på ansvaret 1 Annat, ange vad: 9. Hur ofta kan du tänka dig att ställa upp som ledare? 1 2 eller flera gånger i veckan 2 1 gång i veckan gånger i månaden 4 1 gång i månaden 5 Någon eller några gånger per år 10. Vilken typ av uppdrag skulle du kunna tänka dig? Ange ett eller flera alternativ. 1 Aktivitetsledare 1 Organisationsledare 1 Domare/funktionär 1 Hjälptränare vid enstaka tillfällen 1 Annan typ, ange vilken: 11. Om du vill bli aktivitetsledare; Vilken åldersgrupp skulle du vilja arbeta med? Ange ett eller flera alternativ. 1 Barn upp till 12 år 1 Ungdomar år 1 Vuxna, år 1 Vuxna, 56 år och äldre 12. Om du vill bli aktivitetsledare; Vilken gruppsammansättning skulle du vilja arbeta med? Ange ett eller flera alternativ. 1 Flickor/kvinnor 1 Pojkar/män 1 Blandgrupper (flickor/kvinnor och pojkar/män ihop) Tack för att du svarade på enkäten! 17

18 18

19 19

20 Idrottens Hus, Stockholm Tel: Fax: E-post: 20 Hemsida: