Ge de äldre frihet att välja den vård de vill i livets slutskede

Transkript

1 Ge de äldre frihet att välja den vård de vill i livets slutskede Den här artikeln kan också läsas på Läkemedelsbehandlingen av äldre kan i vissa fall liknas vid vanvård. Det menar Barbro Westerholm (fp), som i höstas gjorde comeback i riksdagen. Denna gång satsar hon krutet på äldrefrågorna: Låt äldre få en fast läkarkontakt. Hon vill även inrätta ett livsslutskort där människor får uttrycka sin vilja om vård och boende den sista tiden i livet. Egentligen hade Barbro Westerholm inte tänkt att fortsätta med politik på riksnivå. Men när Gabriel Romanus inför valet i höstas ville lämna sin riksdagsplats för att skriva Systembolagets historia, undrade han om inte Barbro Westerholm hade lust att ersätta honom. Efter sex år som ordförande för Sveriges Pensionärsförbund (SPF) insåg hon att det fanns massor av kunskap och erfarenheter att föra vidare till riksdagen. Fantastisk chans Jag fick plötsligt en fantastisk chans att jobba vidare med äldrepolitik. Det remissvar som vi inom SPF skrev på utredningen Senior 2005, innehöll allt det som vi anser bör göras för att förbättra villkoren, vården och boendet för äldre. Det arbetet vill jag nu fortsätta att driva, Hon är läkaren och forskaren som gjort en gedigen karriär inom både politiken och det offentliga. Hon har haft tunga chefsposter i Medicinalstyrelsen, Socialstyrelsen och Apoteksbolaget AB. Hon har varit ordförande för organisationer som Läkare mot aids, Friluftsfrämjandet och Sveriges pensionärsförbund. Internationellt har hon bland annat varit konsult i läkemedelsfrågor inom Världshälsoorganisationen samt vice ordförande för Older People s Platform (AGE), ett paraply för äldreorganisationer inom EU. Nästan samtidigt som hon tog plats i riksdagen blev hon utnämnd till ny ordförande i Delegationen för utveckling av bostäder och boende för äldre. Det är en statlig utredning som ska analysera och föreslå åtgärder för att stimulera utvecklingen av särskilda boendeformer för personer med ett omfattande vårdbehov. Delegationen ska också arbeta för en utveckling av boendeformer som motverkar ensamhet och isolering. Om jag bara skulle få igenom en enda sak i riksdagen, skulle det vara att skapa valfrihet för människor så att de får bestämma hur de vill bo och vilken vård och omsorg de vill ha under den sista delen av livet, säger Barbro Westerholm. Slutet av livsresan bör präglas av valfrihet, respekt och integritet, vi ska kunna välja vilken vård vi vill ha, ingen ska bli påtvingad behandlingar mot sin vilja. Fortsättning nästa uppslag >> Barbro Westerholm är läkaren och forskaren som gjort en gedigen karriär inom både politiken och det offentliga. Att trappe ner är ett ord hon inte känner till. Foto: Kurt Pettersson 48

2

3 Hälso- och sjukvårdslagen ger oss den rätten, menar hon. När många av de multisjuka och dementa som bor i särskilt boende skickas till akuten, sätter läkare in alla möjliga behandlingar för att förlänga livet, i kanske ytterligare en vecka. Men om de äldre får stanna kvar i vårdboendet och att sjukhusexpertisen istället kommer dit, skulle många kunna få ett lugnare slut än att tillbringa livets sista tid på akuten, säger Barbro Westerholm. Likaväl som man kan ta ställning i donationsfrågor Personligt Namn: Barbro Westerholm Aktuell: Läkare, professor, för andra gången vald till riksdagsledamot för folkpartiet. Ålder: 74 år. Familj: Gift sedan 1959 med Peter Westerholm. Fyra barn mellan 47 och 37 år. Ingen av dem har valt läkaryrket. Gillar: Skärgårdsliv med barn och barnbarn. Ogillar: Politiskt taktiserande. Drivkraft: Karolina Widerströms uttalande: Att det icke hänt att en kvinna icke genomfört det hon verkligen velat. Den viktigaste hälso- och sjukvårdsfrågan att driva igenom i riksdagen: Att människors sista levnadsår ska präglas av självbestämmande, valfrihet och bevarad värdighet. via ett särskilt donationskort, bör man också inrätta särskilda livsslutskort, anser hon. Människor skulle då kunna få uttrycka om de inte önskar livsuppehållande vård eller behandling i en situation där livet inte längre går att rädda. Har varit engagerad i decennier I decennier har hon engagerat sig i olika typer av läkemedelsfrågor. Barbro Westerholm skrev sin avhandling i farmakologi 1964 och blev därefter docent på Karolinska Institutet. Där fick hon uppdraget att bygga upp den svenska läkemedelsbiverkningsrapporteringen. Då kom jag underfund med att grundforskning inte riktigt var min starka sida. Det som verkligen fångade mig var läkemedelsepidemiologi och hur vi skulle kunna identifiera och kvantifiera riskerna med olika läkemedel. Den kunskapsbas som vi byggde upp har räddat många människor från skadeverkningar av läkemedel, men fortfarande finns mycket kvar att göra, Efter 36 års strävande fick hon lön för sitt mångåriga arbete; 2005 fick Sverige fick ett rikstäckande individbaserat läkemedelsregister. Ett arbete som startade redan 1969 i Genève då hon tillsammans med kollegor från flera länder diskuterade vad som behövde göras för en säkrare och mer rationell läkemedelsanvändning. Läkemedelsbehandling kan vara onödig Nu har vi äntligen fått bra möjligheter att följa upp nytta och risker med olika läkemedelsbehandlingar, inte minst för äldre som är den stora konsumentgruppen. Kanske är det så att vi inte ska behandla alla sjukdomar som äldre har med läkemedel. Även om läkemedelsbehandling för var och en av sjukdomarna är effektiv, gör kombinationen av 12 till 14 läkemedel till äldre att slutresultatet många gånger blir långt ifrån det man skulle önska. Man har till exempel visat att det råder en hög förskrivning av lipidsänkare till 90-åringar, vilken glädje för det med sig? Felaktig läkemedelsbehandling räknas internationellt som ett övergrepp mot äldre. Det är en form av vanvård, menar Barbro Westerholm, som vill att problemet nu åtgärdas politiskt. Det här är ingenting nytt, det här såg vi redan på 70-talet när vi fick vår första läkemedelsstatistik. Till min glädje ser jag nu att SBU och Sveriges kommuner och landsting satsar på frågan. Samtidigt inser jag svårigheterna med att ändra på kollegornas förskrivningsvanor, För att motverka läkemedelsvanvård bör 50

4 Sjukhusläkaren 3/2007 äldre ha tillgång till en fast läkarkontakt som ansvarar för hela läkemedelsbehandlingen, menar hon. Alla som vill ha en fast läkarkontakt bör få det, men särskilt äldre multisjuka. Det skulle kunna vara en specialistläkare i allmänmedicin med en ordentlig vidareutbildning i geriatrik och läkemedelsbehandling. Läkarens uppgift blir att samordna och vid behov ifrågasätta föreslagna behandlingar, säger Barbro Westerholm. Hon har i olika folkpartisammanhang och inför partiets landsmöte i september fört fram att var och en ska ha rätt till en egen läkare. Även om de flesta väljer en specialist i allmänmedicin, ska man fritt kunna välja en annan specialist om det passar bättre. Det skulle kunna vara en kroniker med reumatism som hellre vill ha sin specialistläkare som lots till andra specialister, dit även allmänläkare kan höra. Osynlig diskriminering av äldre Det finns idag, menar Barbro Westerholm, en icke så synlig diskriminering av äldre. Rehabiliteringen av äldre är mycket mer eftersatt än den för yngre. Ett exempel är strokevården. Den behandling patienter får efter sin första stroke lever inte upp till riktlinjerna, och för den som återinsjuknar finns inga riktlinjer för vården. Det finns också stora nationella skillnader i behandling mellan olika strokecentra. Vi behöver bland annat stärka resurserna så att sjukgymnaster och logopeder tidigt kan komma in i rehabiliteringen efter en stroke. Hade strokepatienter kunnat få hjälp med rörelse- och röstträning skulle de kanske inte behöva vara så dåliga när de kommer till särskilt boende, Vid 74 års ålder fortsätter hon ihärdigt att driva sina frågor med stor glöd. Hur orkar hon, kan man lugnt undra? Det här är en västanfläkt jämfört med uppdraget som generaldirektör för Socialstyrelsen. Jag mötte frågor som handlade om alltifrån moderlivet till graven och som var försummade, glömda och gömda, Några av de brännheta frågor som hon skulle Fortsättning nästa uppslag >> 51

5 tackla handlade om insemination, hjärt- och hjärndödsbegreppet, metadonbehandling för narkomaner och särbehandling av homosexuella var hon en av initiativtagarna till en ny partnerskapslag. Kärlek mellan människor är ju ingen sjukdom. Nu vill jag ersätta lagen med en gemensam äktenskapsbalk för alla partnerrelationer. Besjälat samarbete Även 1979 var det Gabriel Romanus, som då var socialminister, som rekryterade henne till posten som generaldirektör. Bägge två var besjälade av sina arbeten, men de insåg också att något måste göras för att de skulle kunna förena jobbet med ett hyggligt privatliv. Gabriel Romanus var nyskild förälder och Barbro Westerholm var mamma till fyra barn, varav det yngsta var nio år. Tillsammans stöttade de varandra när krävande tjänstemän beordrade möten på helgerna. Det ringde en expeditionschef en torsdag och sa att på söndag måste vi ha ett viktigt sammanträde på socialdepartementet. Nej, sa jag som skulle sätta potatis på landet. Helgerna ska jag ha fria, det hade ju jag och socialministern enats om. Då ringde han till Gabriel Romanus som svarade, nej det går inte för då har jag tvättstugan. Hade vi fått fortsätta tillsammans efter september 1979, då tror jag att vi hade kunnat göra mer för jämställdheten och privatlivet, säger Barbro Westerholm. Hon tycker att hon lyckats ganska bra att värna om sitt privatliv, även om det var tuffa år på Socialstyrelsen. När hon slutade 1985 kommenterade yngste sonen: Mamma vad bra att du nu är hemma med huvudet. Som äldre med vuxna utflugna barn och en lång yrkeserfarenhet har hon nu möjligheten att fokusera sin kraft på frågor som engagerar henne. Vid sidan av riksdagsarbetet är hon också nyvald ordförande i Samfundet äldre läkare, en intresseorganisation inom Sveriges Läkarförbund. Nyligen lyssnade hon till en debatt i riksdagen som präglades av en skrämmande syn på äldre läkare, menar hon: Det målades upp en bild av att äldre läkare överförskriver till missbrukare och att de inte hänger med i utvecklingen. Men det finns även läkare i 50 årsåldern och yngre som missbrukar sin läkarlegitimation och de ska man hitta genom tillsynen. Jag vill att man ser äldre läkare som den resurs de är och att de hinder som ligger i vägen för äldre läkare att fortsätta i någon form rivs. Det tjänar vi alla på. Inte minst samhället, Maila gärna dina synpunkter redaktion@sjukhuslakaren.se Eva Nordin Frågor som Barbro Westerholm vill driva i riksdagen Inrätta livsslutskort där människor får uttrycka hur de vill avsluta sin sista tid i livet. Skapa en fast läkarkontakt för äldre som tar ansvar för individens samlade läkemedelsbehandling. Låt multisjuka äldre på särskilda boenden få tillgång till akut medicinsk hjälp på plats istället för att skickas akut till sjukhus. Människor som lider av spelberoende ska ha rätt till hjälp hos psykiater eller psykolog. Förbättra strokevården- stärk resurserna och låt sjukgymnaster och logopeder tidigt komma in i rehabiliteringen. Skapa ett större utrymme i läkarutbildningen för ämnen som geriatrik och läkemedelsbehandling av äldre multisjuka. Särskilda satsningar på forskning som kan hjälpa människor med sällsynta sjukdomar och svårigheter, till exempel Duchennes muskelsjukdom. Eller de som lider av psykisk problem efter inflytande av auktoritärt och destruktivt ledarskap. Forskning ska vara fri säger man. Det låter vackert, men idag satsar man alltför mycket på potentiell nobelpristagarforskning och för lite på forskning som skulle kunna ge politiker och andra beslutsfattare ett bättre underlag för sina beslut. Eva Nordin 52