Demokratiska folkrepubliken Korea (DPRK) Pyongyang (ca 2,7 miljoner invånare) km2 (55% av Koreahalvöns yta)

Transkript

1 1 (10) Landfakta om Nordkorea Officiellt namn: Huvudstad: Yta: Folkmängd: Befolkning: Språk: Religion: Statsskick: Statschef: Regeringschef: Utrikesminister: Demokratiska folkrepubliken Korea (DPRK) (ca 2,7 miljoner invånare) km2 (55% av Koreahalvöns yta) 24 miljoner invånare Koreaner Koreanska (nordkoreansk variant) Officiell religionsfrihet. Ingen från staten självständig religionsutövning tillåts. Republik, konstitutionell enpartistat i vilken Koreas arbetarparti är överordnad staten. KIM Yong Nam, president, Supreme People's Assembly. Statschefen har främst representationsplikter i externa relationer. Landet leds i realiteten av KIM Jong Il, general - sekreterare för Koreas arbetarparti, ordförande för Nationella försvarskommissionen och överbefälhavare för de väpnade styrkorna. KIM Yong Il PAK Ui Chun Valuta: Won Växelkurs: 135 Won/1 Euro (officiell), Won/ 1 Euro (marknadskurs) Viktigaste näringar: Jordbruk, gruvnäring, textil Utlandsskuld: Ja (inga officiella siffror) Bytesbalans: Negativ (inga officiella siffror) Viktigaste exportprodukter: Mineraler, jordbruksprodukter, textil Viktigaste importprodukter: Maskiner, mineraler, metall Största handelspartners: Kina, Sydkorea, Ryssland

2 Sveriges Ambassad Promemoria 2(10) Svensk export till Nordkorea: Obetydlig Svensk import från Nordkorea: Obetydlig 1. Kort historik Under andra hälften av 600-talet enades tre koreanska kungadömen till ett rike som kom att stå i vasallförhållande till Kina ända fram till i början av talet, då Japan ockuperade Korea och, från 1910, gjorde landet till en japansk koloni. I andra världskrigets slutskede överenskom USA och Sovjetunionen att sovjetiska trupper skulle inta Korea norr om den 38:e breddgraden medan amerikanska trupper skulle inta Korea USA söder om denna. Det begynnande kalla kriget ledde till att denna delning kom att permanentas och den 9 september 1948 utropade sig den norra delen som en självständig stat under namnet Demokratiska Folkrepubliken Korea ( Nordkorea ). Koreakriget utbröt den 25 juni 1950 genom Nordkoreas anfall på Sydkorea. Förhandlingar i syfte att föra kriget till ett slut inleddes i juli 1951 mellan Nordkorea, Kina och FN. Krigshandlingar fortsatte dock i begränsad omfattning parallellt med förhandlingarna och ett stilleståndsavtal kom att undertecknas först i juli Ett formellt fredsavtal saknas alltjämt och den militära närvaron på båda sidorna av DMZ (den demilitariserade zonen) är mycket omfattande. Den koreanska halvön är en av de mest militariserade regionerna i världen. Med stöd av Sovjetunionen tog Kim Il Sung successivt ett fast grepp om makten och han styrde landet från 1945/46, följd av sonen Kim Jong Il sedan Kring de båda ledarna har utvecklats en personkult som saknar motsvarighet i modern tid; kulten kring Stalin respektive Mao var varken lika långvarig eller djupgående. Personkulten och Kim Il Sungs Juche-ideologi genomsyrar ännu idag i stort sett all mänsklig aktivitet i Nordkorea. 2. Nordkoreas utrikespolitik Nordkoreas utrikesrelationer förändrades kraftigt efter det forna östblockets sönderfall. Tidigare hade Nordkorea mottagit omfattande politiskt och ekonomiskt stöd från såväl Sovjetunionen som Kina. Det var därför ett stort bakslag för Nordkorea när de tidigare bundsförvanterna Sovjetunionen (1990) och Kina (1992) etablerade diplomatiska relationer med Sydkorea. Båda länderna har dock bibehållit relationer på hög nivå med Nordkorea. Kina är alltjämt Nordkoreas främsta bundsförvant, ger omfattande bistånd till Nordkorea, främst i form av energi, och har spelat en central roll som ordförande i sexpartssamtalen om Nordkoreas kärnvapenprogram.

3 Sveriges Ambassad Promemoria 3(10) USA framställs i den inhemska propagandan som ett ständigt överhängande hot mot Nordkoreas regim. I början av Clinton-administrationen ledde frågan om Nordkoreas kärnvapenprogram till en mycket allvarlig kris med långtgående förberedelser för en amerikansk militär insats mot Nordkorea. Konflikten fick en lösning genom det s.k. ramavtalet 1994, varigenom Nordkorea frös sitt nukleära program och i utbyte fick omfattande leveranser av bränsleolja (heavy fuel oil, HFO) samt löfte om två lättvattenreaktorer, vilka också började uppföras. Denna utveckling ledde till en period av ökande kontakter, som bl.a. resulterade i besök i 2000 av utrikesminister Albright. Under Bush-administrationen skärptes åter tonläget samtidigt som den nukleära frågan på nytt ledde till kris till följd av uppgifter om ett nordkoreanskt program för framställning av anrikat uran. President Bushs uttalande 2001 om ondskans axelmakter samt Human Rights Act från 2004 framställdes av Nordkorea som bevis på amerikanska avsikter att störta Nordkoreas regim. Inga fungerande kontakter har ännu etablerats mellan Nordkorea och president Obamas administration. Sedan svälten på 1990-talet har USA, periodvis, varit en betydande givare av humanitärt bistånd till Nordkorea. Relationerna till den tidigare ockupationsmakten Japan är komplicerade. Försök att förbättra relationerna, med besök i 2002 och 2004 av den dåvarande premiärministern Koizumi, har än så länge omintetgjorts av den fortfarande delvis olösta frågan om japanska medborgare som under och 1980-talen kidnappades av nordkoreanska agenter och fördes till Nordkorea. Samtidigt svarar en betydande grupp koreaner bosatta i Japan för täta informella kontakter med Nordkorea och bidrag till dess ekonomi. Sådana kontakter mellan länderna har dock minskat till följd av att Japan infört en rad bilaterala sanktioner mot Nordkorea. Sedan hösten 2002 domineras Nordkoreas relationer till det internationella samfundet återigen av den nukleära frågan. Nordkorea drog sig då ur ickespridningsfördraget NPT och tillät inte längre sedvanlig internationell insyn i nukleära aktiviteter genom IAEA. År 2005 förklarade Nordkorea att man tillverkat ett obestämt men begränsat antal kärnvapen inleddes försök att nå en lösning av den nukleära frågan genom de s.k. sexpartssamtalen, med deltagande, förutom av Nordkorea och USA, även av Japan, Kina, Ryssland och Sydkorea. I september 2005 nåddes i sexpartssamtalen en principöverenskommelse om målet att uppnå en koreansk halvö fri från kärnvapen.

4 Sveriges Ambassad Promemoria 4(10) Den 9 oktober 2006 genomförde Nordkorea en första kärnprovsprängning, vilket fördömdes av det internationella samfundet. FN:s säkerhetsråd antog resolution 1718 vilken uppmanade Nordkorea att avbryta sitt kärnvapenprogram och innehåller tvingande regler om sanktioner mot import, export, penningrörelser för verksamheter och resande för personer med koppling till programmet. Flera länder, däribland Sydkorea, Japan och Australien, införde dessutom bilaterala sanktionsåtgärder mot Nordkorea. I februari 2007 kom parterna i sexpartssamtalen överens om en första fas av åtgärder för att genomföra principöverenskommelsen från Nordkorea skulle stänga reaktorn och övriga nukleära anläggningar i Yongbyon, åter tillåta IAEA-inspektioner och med övriga parter diskutera en lista över samtliga dess nukleära program. Övriga parter åtog sig att i denna första fas ge Nordkorea ekonomiskt, humanitärt och energibistånd motsvarande ton bränsleolja. Vidare skulle Nordkorea och USA, samt Nordkorea och Japan, inleda samtal för att lösa bilaterala utestående frågor syftande till en normalisering av deras respektive relationer. I en följande fas skulle Nordkorea göra en fullständig deklaration av alla sina nukleära program samt försätta samtliga kärnanläggningar i obrukbart skick (disablement) medan de övriga parterna skulle ge Nordkorea bistånd med motsvarande ytterligare ton bränsleolja. Vid sexpartssamtalsrundan i oktober 2007 gick Nordkorea med på att före det årets slut försätta reaktorn i Yongbyon, och ytterligare två anläggningar där för produktion av plutonium och reaktorbränsle, i obrukbart skick samt att överlämna en deklaration av samtliga sina nukleära program. Övriga parter bekräftade löftet från februariöverenskommelsen att tillhandahålla Nordkorea bistånd motsvarande sammanlagt 1 miljon ton bränsleolja. När det gällde Nordkoreas och USA:s åtagande att arbeta för en normalisering av de bilaterala förbindelserna utfäste sig USA att, parallellt med genomförandet av Nordkoreas åtaganden, påbörja processen att avsluta tillämpningen gentemot Nordkorea av lagen om handel med fiendenationer samt att avlägsna Nordkorea från USA:s förteckning över stater som stödjer terrorism. Genomförandet av överenskommelsen drabbades av motgångar och fördröjningar både av politisk och praktisk natur, men implementeringen löpte ändå på. I juni 2008 överlämnade Nordkorea en deklaration över sina nukleära anläggningar och sitt plutonium. I oktober 2008 avförde USA Nordkorea från listan över länder som stödjer terrorism. Den senaste sexpartssamtalsrundan i december 2008 slutade i oenighet kring frågan om metoderna för verifikation av Nordkoreas deklaration. I april 2009 hade anläggningarna i Yongbyon till

5 Sveriges Ambassad Promemoria 5(10) största delen försatts i obrukbart skick (ett antal utbrända bränslestavar återstod att avlägsna från reaktorn). Nordkorea genomförde i april 2009 en uppskjutning av, vad man beskrev som en sattelit, men som omvärlden uppfattade som i realiteten en test av en långdistansmissil (något som var förbjudet för Nordkorea bl.a. till följd av säkerhetsrådets resolution 1718). Sedan FN:s säkerhetsråd genom ett ordförandeuttalande kritiserat Nordkorea för uppskjutningen, meddelade Nordkorea, som reaktion härpå, att man oåterkalleligen lämnade sexpartssamtalen, åter skulle starta kärnreaktorn i Yongbyon och produktionen av plutonium, att man avsåg konstruera en lättvattenreaktor samt ytterligare utveckla kärnvapen för avskräckning. I maj 2009 genomförde Nordkorea en andra kärnprovsprängning, som ledde till ett nytt fördömande av FN:s säkerhetsråd genom resolution 1874, vilken inför utvidgade och förstärkta sanktioner mot Nordkorea. Den 26 mars 2010 sänktes det sydkoreanska krigsfartyget Cheonan varvid 46 sydkoreanska militärer omkom. Det mesta tyder på att Nordkorea stod bakom sänkningen även om detta förnekas från nordkoreansk sida. Den 9 juli 2010 antog FN:s säkerhetsråd ett ordförandeskapsuttalande som fördömde attacken mot Cheonan. Den 21 november 2010 uppvisade Nordkorea urananrikningsutrustning för den amerikanska vetenskapsmannen Dr. Hecker. Den 23 november 2010 genomförde Nordkorea en artilleriattack mot den sydkoreanska ön Yonpyong i samband med att en sydkoreansk militärövning pågick i området. Vid attacken omkom två soldater och fyra civila. Händelsen får bedömas vara en av de allvarligaste incidenterna mellan de båda länderna på många år. I början av 2011 förklarade Nordkorea att man var beredd att återuppta sexpartssamtalen och dialogen med Sydkorea utan villkor. Responsen från USA, Sydkorea och Japan har dock varit mycket återhållsam. I början av juni 2011, direkt efter Kim Jong Ils besök i Kina, återupptog Nordkorea sina skarpa verbala angrepp mot president Lee och hans regering och förklarade att man inte längre var beredd att samarbeta med den sydkoreanska presidenten. 3. Relationen till Sydkorea Ett återförenat Korea är ett överordnat politiskt mål för Nordkorea, som strikt håller på principen att nord-sydrelationen skall hanteras utan inblandning av

6 Sveriges Ambassad Promemoria 6(10) utomstående parter. Toppmötet 2000 mellan Kim Jong Il och Sydkoreas president Kim Dae-jung och den då antagna s.k. 15 juni-deklarationen ledde till påtagligt förbättrade relationer och inledning av omfattande regeringskontakter, bistånd från Syd- till Nordkorea samt ekonomiskt samarbete. Det främsta uttrycket för denna historiska förändring var två samarbetsprojekt av stor ekonomisk och symbolisk betydelse för båda parter, industrizonen i Kaesong samt en turistanläggning i Kumgangsan, ett naturskönt bergsområde i sydöstra Nordkorea. I oktober 2007 hölls ett andra interkoreanskt toppmöte mellan Kim Jong Il och president Roh Moo-hyun, vid vilket man kom överens om ytterligare utvidgat och fördjupat interkoreanskt samarbete. Sedan Sydkoreas president Lee Myung-bak tillträdde och ställde krav på ökad reciprocitet och på framsteg i den nukleära frågan som villkor för en expansion av det ekonomiska samarbetet och för fortsatt bistånd till Nordkorea, har en dramatisk försämring inträtt i relationerna mellan Nord- och Sydkorea. Nordkorea riktar upprepade skarpa verbala angrepp mot president Lee och hans regering. Besöken av sydkoreanska turister i Kumgangsan har suspenderats, och i december 2008 tog Nordkorea steget att halvera antalet sydkoreanska officiella representanter i industrizonen i Kaesong samt att begränsa trafiken mellan Sydkorea och zonen. Produktionen i zonen, som har stor ekonomisk betydelse för Nordkorea, fortsätter trots allt att expandera. I mars 2011 noterades de högsta produktionssiffrorna någonsin. 4. Ekonomisk politik Under 1970-talet betraktades Nordkorea som en ledande industrination i regionen, men det planekonomiska systemet i kombination med brister i övergripande ekonomisk styrning ledde till överinvestering, uteblivna betalningar och brutna handelsförbindelser med många länder. Sedan 1990-talet befinner sig Nordkoreas ekonomi i ett tillstånd av kollaps och landets beroende av utländskt stöd för att täcka befolkningens grundbehov är betydande. Bristen på investeringskapital, insatsvaror och energi i kombination med en allt mer förfallen infrastruktur är svåröverstigliga hinder för att uppnå ökad produktion inom industrin. Den av Kim Jong Il initierade Songun-politiken ("militären främst") innebär att de väpnade styrkornas resursbehov sätts främst. Denna politik förvärrar ytterligare en omfattande resursbrist inom andra sektorer som hälso- och sjukvård, utbildning samt jordbruk och bidrar ytterligare till det gradvisa sönderfallet av grundläggande infrastruktur såsom vägar, el, vatten och avlopp.

7 Sveriges Ambassad Promemoria 7(10) De förändringar av den ekonomiska politiken som initierades under 2002 har resulterat i en ökning av vinstdrivande verksamheter men utan att medföra en generell förbättring av landets ekonomi. Regeringens satsning har inte varit genomgripande utan har inriktat sig på en uppgradering av utvalda sektorer som är tänkta att generera ökade inkomster, t ex gruvnäringen, textil- och pappersindustrin. Alltfler statliga organ driver affärsrörelser i vinstsyfte, t ex trading, restauranger (ofta utomlands), och butiker. Staten söker locka utländska investerare, främst till tillverkningsindustri och ett mindre antal samriskföretag har etablerats. Många av dem lider av produktions- och lönsamhetsproblem p.g.a. illa anpassade lokala förhållanden. Regeringen har sedan några år sökt göra en förstärkt satsning på jordbrukssektorn. Skördarna är starkt beroende av väderleksförhållanden och tillförsel av konstgödsel. Tidigare år har man huvudsakligen erhållit konstgödsel från Sydkorea, men sedan 2008, till följd av de försämrade nord-sydförbindelserna, har leveranserna uteblivit. Efter två år av negativ tillväxt uppvisade den nordkoreanska ekonomin år 2008 en tillväxt på 3,1 %, enligt Economist Intelligence Unit (EIU). Enligt EIU:s rapport i maj 2011 minskade tillväxttakten med -0,9% 2009 för att därefter öka med 2,1% Handelspolitik Nordkoreas attraktivitet som handelspartner är mycket begränsad, dels på grund av den osäkra politiska situationen, dels mot bakgrund av det sätt varpå landet tidigare uppträtt i handelssammanhang, dess stora utlandsskulder samt bristande förutsägbarhet och transparens i affärstransaktioner. Kompetensen när det gäller internationella handelsregler ökar men förmågan att efterleva dessa är ännu begränsad. Statshandelstänkande är alltjämt påtagligt hos ansvariga ministerier och myndigheter. Bristen på kapital och i synnerhet utländsk valuta gör att utländska partners ofta erbjuds betalning in natura eller som andel i framtida vinster. Landets banker upplever stora svårigheter att via utländska bankförbindelser utföra internationella penningtransaktioner. Sannolikt har även de handelsrestriktioner och sanktioner mot Nordkorea som införts såväl multilateralt som bilateralt haft en inte ringa inverkan på Nordkoreas möjligheter att idka handel. Hur betydande effekterna är på landets han-

8 Sveriges Ambassad Promemoria 8(10) delsrelationer och dess ekonomi är svårt att uppskatta. Under många år har värdet av Nordkoreas export endast utgjort hälften av dess import. Landets främsta handelspartners är Kina och Sydkorea som står för ca. 80% av Nordkoreas handel. De viktigaste exportprodukterna har varit jordbruksprodukter, mineraler och metaller. Importen har dominerats av maskiner, mineraler och metaller. 6. Den humanitära situationen Nordkoreas ekonomiska kollaps i kombination med dess strävan att, trots dåliga naturliga förutsättningar, vara självförsörjande med livsmedel ledde i mitten av 1990-talet till en svältkatastrof vari, enligt olika bedömningar, mellan en halv och två miljoner människor kan ha dött. Landet har sedan dess mottagit omfattande livsmedelsbistånd från omvärlden, huvudsakligen kanaliserat via WFP. Trots detta råder alltjämt en utbredd undernäring. Den senaste oberoende landsomfattande undersökningen av befolkningens näringsstatus, genomförd 2009 av UNICEF och WFP, utvisade att 32,4 % av barnen var hämmade i växten pga kronisk undernäring (stunted). Bl.a. till följd av en bättre skörd 2005 beslöt Nordkorea att kraftigt reducera sitt mottagande av humanitärt bistånd. Det ledde till att WFP tvingades minska sitt program i Nordkorea. Medan FN-organet under åren givit 6-6,5 miljoner människor i 160 kommuner (i tio provinser) livsmedelshjälp, innebar den överenskommelse man 2006 ingick med Nordkorea ett tvåårigt reducerat program avsett att nå 1,9 miljoner människor i 50 kommuner (i fem provinser). Till följd av underfinansiering nådde man dock i praktiken inte ens upp till dessa betydligt lägre nivåer. Översvämningar sommaren 2007 och de dåliga utsikterna för höstskörden 2007 föranledde Nordkoreas regering att vidta åtgärder för att avhjälpa en svår livsmedelssituation. I maj 2008 överlämnade Nordkorea en skriftlig begäran om matbistånd till WFP och Nordkoreas och USA:s regeringar undertecknade ett protokoll om leverans av maximalt ton amerikanskt livsmedelsbistånd, varav ton skulle distribueras av WFP och återstoden, ton, av ett konsortium bestående av fem amerikanska NGOs. Biståndet skulle nå 5 miljoner människor i 153 kommuner (i tio provinser) och villkoren för distribution och övervakning förbättrades jämfört med de standarder som WFP tidigare tillämpat. Till följd av motsättningar om tillämpningen av de överenskomna villkoren för övervakning av distribution av biståndet, avbröt USA under hösten 2008 leve-

9 Sveriges Ambassad Promemoria 9(10) ranserna till WFP:s andel, och i mars avbröt den nordkoreanska sidan det fortsatta genomförandet av överenskommelsen helt och hållet med hänvisning, dels till de uteblivna sändningarna från USA, dels också till de pågående gemensamma militärövningarna mellan USA och Sydkorea, och de amerikanska NGO-representanterna ombads lämna landet. WFP:s program, som byggde på det utlovade amerikanska biståndet om ton och på ytterligare ton ställda i utsikt av andra givarländer, drabbades, i första hand till följd av det avbrutna amerikanska biståndet, av mycket stora svårigheter. WFP var därför tvunget att kraftigt minska omfattningen och kretsen av mottagare liksom storleken på utdelade ransoner. I början av 2011 meddelades från nordkoreansk sida att man förutsåg en försämring av livsmedelstillgången under perioden maj-juli I januari 2011 överlämnade Nordkorea en begäran om matbistånd till WFP. Samtidigt vände man sig till flera regeringar och utländska NGO:er med begäran om livsmedelsbistånd. Som ett svar på Nordkoreas begäran om livsmedelshjälp genomförde WFP och FAO i februari/mars 2011 en Rapid Food Security Assessment. På grundval av undersökningen utfärdade WFP en Emergency Operation propsal (EMOP)i början av maj EMOP är inriktat på att stödja utsatta undernärda grupper med ton livsmedel. 7. Sveriges relationer med Nordkorea Sverige har haft diplomatiska relationer med Nordkorea sedan 1973 och upprätthållit en ambassad där sedan Fram till år 2001 var Sverige enda västland med diplomatisk representation i Nordkorea sedan 1970-talet. Under de senaste åren har Sverige, bl.a. genom sin närvaro i landet, sökt bidra till ökad öppenhet och en stegvis integration av Nordkorea i det internationella samfundet. Under det svenska EU-ordförandeskapet 2001 intog Sverige en mycket aktiv roll, inte minst genom att statsminister Göran Persson besökte landet som ordförande för Europeiska rådet i spetsen för EU-trojkan. Sverige har, sedan svältkatastrofen i mitten av 1990-talet, givit omfattande humanitärt bistånd till Nordkorea (f.n. ca 35 msek/år), huvudsakligen via FN-organ och enskilda biståndsorganisationer. En allt starkare tonvikt i Sveriges bilaterala relationer med Nordkorea har varit kunskapsöverföring till stöd för en modernisering av landets ekonomiska sys-

10 Sveriges Ambassad Promemoria 10(10) tem. Ca. 20 nordkoreanska deltagare antas varje år till Sidas internationella kurser (ITP). Handelshögskolan i Stockholm har tidigare under tre år (i Vietnam) anordnat skräddarsydda kurser med inriktning på ekonomisk modernisering för nordkoreanska akademiker och planerare. För närvarande pågår planering för en sex månaders utbildning i nationalekonomi och statistik i under Näringslivets Internationella Råd (NIR) har, med stöd av Sida, under flera år drivit ett utbildnings- och kompetensutvecklingsprojekt med främsta syfte att förändra en nordkoreansk referensram starkt präglad av statshandelstänkande. Under 2011 pågår kurser i Sverige och Nordkorea i ämnen med företagsekonomisk inriktning. Sida har tidigare finansierat ett projekt inom vilket statstjänstemän givits möjlighet till kompetensuppbyggnad inom rustningskontroll och nedrustningsfrågor vid europeiska forskningsinstitut med säkerhetsinriktning. I november 2010 anordnade Sverige tillsammans med Schweiz ett seminarium i Peking med nordkoreanska deltagare om förtroendeskapande åtgärder. Detta var en uppföljning av ett liknande seminarium i november Det nordkoreanska deltagandet i kurser om mänskliga rättigheter (MR) vid Raoul Wallenberg-institutet (RWI) i Lund som påbörjades 2001, avbröts av Nordkorea 2003 med hänvisning till EU:s initiativ till en MR-resolution riktad mot Nordkorea vid FN:s MR-kommission i Genève och har sedan, till följd av förnyade resolutioner, och med samma motivering inte återupptagits. Nordkorea har en skuld till Sverige som uppgår till närmare 2,6 miljarder kronor. Skulden härrör från 1970-talet. Sverige har i Nordkorea uppdrag för några andra länder. Sedan 1995 fungerar Sverige som s.k. skyddsmakt för USA. Sverige har även konsulär representation för Australien, Kanada och de nordiska länderna samt Schengen-representation för Grekland, Italien och de nordiska länderna.