Skaveröd. Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 Glenn Johansson och Gundela Lindman UV VÄST, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2002:5

Transkript

1 UV VÄST, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2002:5 ARKEOLOGISK SLUTUNDERSÖKNING Skaveröd Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 Glenn Johansson och Gundela Lindman

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Väst Box , Kungsbacka Besöksadress: Nygatan 11 Växel: Fax: e-post: e-post: Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet UV Väst Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5 ISSN 1650-xxxx Utskrift Elanders digitaltryck, Göteborg, UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5

3 Innehåll Inledning...4 Undersökningens förutsättningar...4 Målsättning och metod...4 Resultat...5 Analyser...6 Fosfatkartering...6 Makrofossilanalys C-analyser...7 Övriga analyser...7 Utvärdering...7 Resultat i förhållande till undersökningsplanen...7 Faktorer som påverkat undersökningsresultatet...7 Metodik...8 Betydelse för kunskapsuppbyggnaden...9 Kommande arbete...9 Sammanfattning...9 Referenser...10 Administrativa uppgifter...11 Bilagor...12 Bilaga 1. Makrofossilanalyser av prov från Hogdal RAÄ Tabellförteckning...14 Figurer...14 Listor...14 Skaveröd. Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 3

4 När gårdstomten till den medeltida gården Skaveröd undersöktes fann man lämningar från alla perioder från yngre stenålder till nutid. Här upptäcktes bl.a. den första trattbägarboplatsen i norra Bohuslän, en märklig palissadliknande lämning från romersk järnålder/folkvandringstid och rester av primitiv järnhantering vid den senmedeltida gården. Inledning Inför utbyggnaden av E6 till motorväg på sträckan Hogdal Nordby i norra Bohuslän undersöktes den medeltida gården Skaveröd. Undersökningen var en av fyra undersökningar av gårdstomter som utfördes längs vägsträckan. Arbetet utfördes enligt beslut av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och bekostades av Vägverket. Riksantikvarieämbetet var ansvarig institution och arbetet utfördes i samverkan med Bohusläns museum. Undersökningen utfördes under två etapper sommaren och senhösten Som grävningsledare fungerade Gundela Lindman och Glenn Johansson. Fynden har sorterats och bearbetats av Rune Bark, Glenn Johansson, Gundela Lindman och Louise Olsson. Undersökningens förutsättningar Fornlämningen var registrerad i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister som en gårdstomt. Skaveröds äldsta skriftliga belägg finns i Röda boken från slutet av 1300-talet och gården är även omnämnd i 1573 års jordebok (Framme, 1985, s. 65). Förstagångsbelägget visar troligen inte gårdens ålder, utan enbart att den fanns vid denna tidpunkt. Efter kriget 1658 låg gården Skaveröd öde. Skaveröd var ett exempel på en gård som inte ödelades under den senmedeltida agrarkrisen och skulle därför kunna visa den förmodat obrutna bosättningshistorien från medeltid till 1600-talet. Ett vanligt drag i Bohusläns fornlämningsbild är lokaler med lämningar från vitt skilda tidsperioder. Vid gårdstomten fanns även uppgift om fyndplatser för en skafthålsyxa och en flintskära. Tillsammans med de två skålgropsförekomster som fanns registrerade vid gården visade de att området förmodligen utnyttjats även under neolitikum och bronsålder. Till det bidrog även att platsen hade ett utmärkt läge för bosättning med torr mark kring låga bergryggar och utöver lämningarna från gårdstomten förväntades också spår av äldre bosättningar. Fornlämningen förundersöktes 1992 (Schaller Åhrberg 1992). Eftersom hela området inte var tillgängligt fick förundersökningen begränsad omfattning. Ett skärvstensskikt och förhistorisk/medeltida keramik påträffades. Vid undersökningstillfället var gården fortfarande bebodd. Målsättning och metod Syftet med undersökningen var att fastlägga bosättningens ursprung, bebyggelseutveckling och bebyggelsestruktur. En intressant arkeologisk fråga var om det fanns kontinuitet med järnåldersbosättningar, liksom den äldsta uppodlingens historia. Undersökningen inleddes med avbaning av matjordslagret i den odlade marken (fig. 4). På tomten borttogs grästorv och yngre fyllnadsmassor med maskin. Grästorvslagret togs även bort i de icke odlade kanterna mellan åkrarna och bergväggarna. Med avsikt att dokumentera röjnings- 4 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5

5 bränningar som kunde vara bevarade sparades profiler dels genom åkrarna och dels vinkelrätt ut från bergväggarna i områden som inte var plöjda. Stora delar av tomten undersöktes genom grävning av kvadratmeterstora rutor, totalt 205 stycken. Samtliga anläggningar undersöktes. Anläggningarna snittades och undersöktes till hälften. Anläggningar och fynd inmättes med totalstation i Intrasissystemet. Enstaka fynd på den avbanade ytan inmättes var för sig, medan resten av fynden knöts antingen till en meterruta, en anläggning eller en s.k. fri grävenhet. Metalldetektoravsökning utfördes partiellt efter det att marken banats av. Sökningen koncentrerades till områden som inte undersöktes på annat sätt, d.v.s. genom rutgrävning och anläggningsgrävning. Framför allt utnyttjades metalldetektorn i bergsskrevor och bergsfickor där sannolikheten för ostörda fynd bedömdes som bäst. Prov för 14 C-datering, vedartsanalys, fosfatanalys (på ett utvalt delområde) och makrofossilanalys (särskilt för odlingslämningarna) insamlades. Flygfotografering utfördes ej som planerat, då flygbilder fanns tillgängliga. Resultat Gårdens äldsta skriftliga belägg är från slutet av 1300-talet, men fynd och anläggningar från de flesta tidsperioder påträffades inom undersökningsområdet. 14 C-dateringarna (tabell 1) visar att lämningarna är från tidig mellanneolitisk tid (en härd), senneolitikum/bronsålder (härd, kokgrop och brandröjningskol från odlingar), förromersk järnålder (brandröjningskol från odlingar) och romersk järnålder/folkvandringstid (en härd och en brett stråk med pinnhål). Järnframställningsplatsen och ett hus på krönet dateras till ca tal. De äldsta lämningarna utgjordes av boplatsmaterial från en trattbägarboplats. Inom tre väl avgränsade delytor förekom koncentrationer med trattbägarkeramik och slagen flinta. I anslutning till detta neolitiska material fanns också olika typer av anläggningar, bl.a. stolphål och härdar. Vid en bergvägg upptäcktes ett mindre kvartsbrott med intilliggande rester av råhuggen kvarts. På spridda ställen inom undersökningsområdet påträffades flintartefakter med dateringar till senneolitikum/äldre bronsålder, bl.a. ett fragment av en flathuggen dolk- eller spjutspets. Till fynden från detta tidsavsnitt kan också räknas enstaka keramikskärvor. Pågårdenvarsedantidigare också registrerat en fyndplats för skafthålsyxa och flintskära.på krönet hittades även en mynning till ett bronskärl, rester av äldre väggrännor och en förmodad syllstock. Undersökningen omfattade fyndplatsen RAÄ 39, en fyndplats för skafthålsyxa och flintskära, vilken ingick i det undersökta boplatsområdet. I anslutning till gårdstomten fanns två tidigare registrerade skålgropslokaler. Inga skålgropar påträffades dock på de angivna platserna. På platsen för RAÄ 236 finns numera endast en plan åker. Sannolikt kan det ha funnits ett mindre impediment som röjts bort eller plöjts över. På Skaveröd. Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 5

6 platsen för RAÄ 237 syntes tydliga spår av relativt färsk stenbrytning, vilken sannolikt utplånat skålgroparna. I en bergsficka återfanns lämningar av primitiv järnhantering, bestående av rester av en stensatt ugn, gropar (för rostning och/eller kolning) samt slagg (bl.a. bottenskållor), bränd lera och järn. Lämningarna är daterade till tal. I åkermarken och i kanterna mot berget framkom spår av brandröjning i form av kollager och spår av äldre odling i form av årderspår genom en överplöjd härd. Nära områdets centrala del hittades en spånkniv (som kan ha använts som skära) i ett av kollagren i en bergsficka. De äldsta daterade brandröjningarna härrör från senneolitikum/bronsålder medan något yngre brandröjningar är daterade till förromersk järnålder. Enligt den äldsta lantmäterikartan, en storskifteskarta från slutet av 1700-talet, låg vid denna tidpunkt låg två gårdar på bergets centrala del. Flera utröjda och omrörda husgrunder kunde här konstateras. Ett hus var nerbränt på krönet. Det har 14 C-datering till tal. Dess datering gör det inte osannolikt att det kan ha varit i samband med ödeläggelsen av gården under år På högsta krönet låg en yngre kraftig kallmurad stengrund och strax intill rester av ytterligare två yngre husgrunder. Uppe på krönet fanns också två parallella tomtdiken, vilka efter ett avbrott i den branta bergssluttningen fortsatte mot nordost nere i åkermarken. Flera skäl talar för att tomtdikena haft en äldre föregångare i ungefär samma sträckning. Bl.a. påträffades ett drygt meterbrett och ca 10 meter långt stråkavca170tätt satta pinnhål. Detta är daterat till romersk järnålder/folkvandringstid. Fyndmaterialet spänner från neolitisk tid till talsföremål och består bl.a. av knackstenar, spån, två yxor i bergart, fragment av slipade flintyxor, flintavslag, tvärpilar, spånskrapa, rest av flintdolk/spjutspets, del av mynning till bronskärl, dekorerad och odekorerad trattbägarkeramik, dekorerad och odekorerad keramik från senneolitikum och äldre bronsålder, annan förhistorisk keramik, råjärn, slagg, kvarts, bränd lera, vävtyngdsfragment, järnföremål (bl.a. beslag, nitar, hästskosöm och 3 gevärskulor, totalt över 700 föremål, förutom spikar av olika slag), fragment av täljstenskärl, bit av räfflad bakhäll, ben, yngre rödgods, vitgods, fajans, glas, tegel, porslin och kritpiphuvuden. Analyser Fosfatkartering Ett mindre delområde vid det södra området med trattbägarkeramik fosfatkarterades. Proverna togs med en meters mellanrum. Makrofossilanalys Tio prover inlämnades för makrofossilanalys. Fyra av dessa innehöll brända fröer (jfr bilaga 1). 6 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5

7 14 C-analyser Labnr Idnr Anl. Typ Vedart BP Kalibrerat värde* Ua PK6161 A6166 Härd, TRB Al 4675± BC Ua PK 7361 A 7376 Härd 3195± BC Ua PK4405 Profil Röjningskol 3045± BC Ua PK4404 Profil Röjningskol Al 3000± BC Ua PK5947 A3179 Kokgrop Al 2955± BC Ua PK5571 A5532 Kokgrop/härd 2910± BC Ua PK50019 A2125 Grav? Asp 2780± BC Ua PK5950 Profil 4734 Röjningskol 2105± BC Ua PK6369 Pinnhål Prunus 1630±60 AD Ua PK50016 A3669 Härd Björk 1535±60 AD Ua PK6045 A4832 Ugn 345±70 AD KIA15102 PK20021 Bränt virke bland stenar * 1 sigma, enligt Stuiver et al Tabell 1. Förteckning över 14 C-dateringar. Syllstensrad i hus på krönet Gran 330±25 AD Övriga analyser Vedartsanalys har utförs av prover som valts ut för 14 C-analys. Osteologisk analys av påträffade ben planeras att utföras och konservering av ett strikt urval av påträffade järnföremål pågår. Utvärdering Resultat i förhållande till undersökningsplanen Undersökningen i Skaveröd illustrerade det i Bohuslän mycket vanliga förhållandet att lämningar från flera förhistoriska och historiska perioder förekommer på samma plats. Detta var väntat, även om det välbevarade och välavgränsade trattbägarmaterialet utgjorde ett fullständigt oväntat inslag.ävenspårenavprimitivjärnhanteringmedenugn,slaggochflera intilliggande förmodade rostningsgropar var ett nytt element i undersökningen. Frågan om gårdens ursprung kunde inte med säkerhet besvaras då just den stora tidsspridningen ger ett splittrat mönster med många luckor som antingen kan vara reella brott i användningen av området eller luckor som kan bero på olika källkritiska förhållanden. Undersökningen gav värdefulla erfarenheter av hur spår av röjning och odling kan bevaras i kanterna utanför de nutida åkrarna. Ett första steg i att belysa odlingshistorien, vilket var en målsättning för undersökningen, har därmed kunnat tas. Faktorer som påverkat undersökningsresultatet De begränsade insatserna i utredningsskedet och vid förundersökningen, beroende på att gården var bebodd, gjorde att vi var i stort sett ovetande Skaveröd. Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 7

8 om vad som var att vänta. Å ena sidan är det naturligtvis en nackdel, eftersom arbetstiden hade beräknats annorlunda om vi hade känt till graden av komplexitet i området. Å andra sidan är det bra att veta att inga känsliga konstruktioner eller lagerföljder grävts sönder i förundersökningsskedet. Risken är stor att förundersökningar ohjälpligt skadar vitala delar av undersökningsytan på sådana platser där komplicerade strukturer är sammanvävda med varandra. Man kan ofta ha mer att förlora än att vinna på intensiva förundersökningar där. En positiv faktor var att grävningen utsattes för ytterst växlande väderleksförhållanden. Genombrottet för upptäckten av de rikliga fynden av trattbägarkeramik kom efter ett omfattande åskväder vars regn spolade fram keramiken ur leran. Flera ytterligare ösregn bidrog till att vi efter hand fick upp ögonen för nya fyndområden. Vi tvingades att genomföra undersökningen i två etapper. Den sista etappen genomfördes under senhösten, då mörker, kyla och regn allvarligt försvårade arbetet, som därmed inte fick samma kvalitet och resultat som under normala förhållanden. Metodik Terrängen i Bohuslän ger ofta begränsade val för det optimala läget för en boplats. Det är därför inte konstigt att man gång på gång väljer samma yta för bosättning. När detta kombineras med en i stort sett obefintlig avlagring av kulturlager leder det till att man på samma yta möter en varierad mosaik av t.ex. yxor från tidigneolitikum sida vid sida med järnslagg, kritpipor etc. Just på detta sätt var förhållandena i Skaveröd. Den intensiva användning av krönet resulterade i svårigheter att bestämma stratigrafier. En viktig metodisk erfarenhet är lokaliseringen av de tre delytorna med trattbägarmaterial inom undersökningsytan. Framtagningsförhållandena var mycket speciella. Dessa fynd kom fram genom enstaka lösfynd vilket ledde till en fortsatt intensifierad utgrävning i lager som såvitt man kunde se var helt orörda och innehållslösa. Keramikskärvorna fick hackas fram en efter en ur den hårda leran. Boplatserna visade sig också innehålla anläggningar som var fullständigt osynliga trots en hård avbaning ner till vad man normalt brukar kalla "orörd mark". Uppenbarligen har en hård urlakning skett av humusämnen. En synnerligen viktig faktor för arkeologiska undersökningars resultat är att man förstår vikten av att lära känna områdets egenskaper under en längre period. Det är alltså mera fördelaktigt att vara få personer under längre tid jämfört med många under kort tid, även om antalet arbetstimmar är exakt desamma. Det krävs tid för att man skall få upp ögonen för spåren av den komplicerade strukturen av alla tidsåldrars lämningar. Detta illustreras väl av hur medvetandet om trattbägarboplatserna stegvis växte fram. Det krävdes intensiva efterforskningar för att komma dem på spåren och de växlande väderförhållandena var en viktig faktor. Man behöver både regn och torrperioder för att så många olika spår som möjligt skall bli synliga. Efter att samma sommar ha prövat en särskild metodik för att undersöka odlingshistorien på andra gårdar, blev Skaveröd ytterligare en plats 8 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5

9 där denna metodik kunde prövas. I korthet bygger den på att man fäster uppmärksamheten på de små kantbitar som ligger mellan de nuvarande åkrarna och bergssidorna, där markhistorien i gynnsamma fall kan ha bevarats ostörd. Betydelse för kunskapsuppbyggnaden Undersökningen resulterade i flera viktiga resultat av större regional betydelse och gav också viktiga erfarenheter rörande den metodiska utvecklingen av fältarkeologin. Vi kan här i största korthet peka på upptäckten av en trattbägarbosättning i norra Bohuslän. Trattbägarboplatsen vid Skaveröd kan dateras till tidigt mellanneolitikum och är den första kända i norra Bohuslän. Dess närmaste motsvarighet är belägen betydligt längre söderut. Boplatsen Rörby i Tossene socken, undersökt 1932 av Nils Niklasson, har ett fyndmaterial som tidsmässigt motsvarar materialet från Skaveröd. Vi kan också konstatera att boplatsen vid Skaveröd varit belägen närmare en kilometer från den dåtida havsstranden, vilket betyder att boplatser från denna tid inte enbart kan lokaliseras utifrån en dåtida strandlinje. Uppenbart har också helt andra faktorer än närhet till stranden varit avgörande för var boplatserna anlagts. Detta får konsekvenser för kommande arkeologiska inventeringar och utredningar, då boplatserna i princip kan förekomma på vilka nivåer som helst över den dåtida havsnivån. Såvitt känt är det också första gången som småskalig, primitiv järnframställning med rester av en järnugn har identifierats i Bohuslän. Ett annat viktigt resultat är att de metodiska redskapen för att undersöka odlingshistorien i landskapet visade sig fungera. En viktig erfarenhet var den stora skillnad som fanns mellan lämningarna och de från tidigare undersökta bytomter i södra Bohuslän och Västergötland. Särskilt anmärkningsvärt var att det inte fanns tillnärmelsevis den mängd av stolphål som karaktäriserade undersökningarna i Sund och Berghem (Lindman 1999, Lindman & Stibéus 2000). Man måste nog tolka detta som ett bevis för skilda lokala byggnadstraditioner. Kommande arbete En samlad publikation med redogörelse för undersökningarna av de fyra gårdstomterna är under arbete. Den planeras att bl.a. innehålla en studie av trattbägarmaterialet. I samband med denna kommer fullständiga fyndoch anläggningslistor att arkiveras på ATA. Sammanfattning Inför utbyggnaden av E6 till motorväg på sträckan Hogdal Nordby undersöktes den medeltida gården Skaveröd med lämningar från. stenålder, bronsålder, järnålder, medeltid och postreformatorisk tid. De äldsta lämningarna utgjordes av tre delytor med trattbägarkeramik. På dessa lokaler fanns också stolphål och härdar tillsammans med fynd av flinta och sten. Skaveröd. Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 9

10 I området påträffades även lämningar från senneolitikum/äldre bronsålder i form av fynd och odlingsspår. Brandröjningskol kunde dateras till både bronsålder och äldre järnålder. Dessutom påträffades ett drygt meterbrett och ca 10 meter långt stråk av ca 170 tätt satta pinnhål som daterats till romersk järnålder/folkvandringstid. Vid gården återfanns lämningar av äldre primitiv järnhantering, bestående av rester av bl.a. en stensatt ugn, några gropar samt slagg. Flera utröjda och omrörda husgrunder från tal kunde här konstateras. Det fanns också två parallella tomtdiken. Fyndmaterialet spänner från neolitisk tid till talsföremål och består bl.a. av sten, flinta, kvarts, brons, järn, slagg, trattbägarkeramik, annan förhistorisk keramik, vävtyngdsfragment, täljsten, slagg, yngre rödgods, stengods, fajans, glas, tegel, ben och kritpipor. Referenser Framme, G Ödegårdar i Vätte härad. Skrifter utgivna av Dialekt-, Ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg. Göteborg. Lindman, G Stora Sund arkeologisk undersökning av en bohuslänsk by. Riksantikvarieämbetet. UV Väst Rapport 1998:2. Lindman, G & Stibéus, M Berghem en arkeologisk undersökning i en vikingatida medeltida by i Viskans dalgång. Riksantikvarieämbetet UV Väst Rapport 2000:5. Schaller Åhrberg, E Rapport över arkeologisk förundersökning av planerad ny E6 i Bohuslän, sträckan Hogdal Svinesund. Riksantikvarieämbetet UV Väst. Kungsbacka. Stuiver et al Ox Cal v UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5

11 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Undersökningstid: 30 juli 31 augusti, samt 22 okt 14 nov Deltagare: Rune Bark, Glenn Johansson, Ola Kadefors, Kristina Lindholm, Gundela Lindman, Louise Olsson samt under kortare tid Pia Claesson, Ingela Lundin, Eva Schaller och Stig Swedberg. Underkonsulter: Erik Danielsson, Vedlab, Håkan Ranheden, Riksantikvarieämbetet UV Mitt, Ångströmslaboratoriet, Uppsala, Visby fosfatlaboratorium, Västsvensk konservatorsateljé, Göteborg. Undersökt yta: 5410 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10A 1h. Koordinatsystem: RTR057,5gonV65: 1 Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: RH 70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 14 profilritningar i skala 1:20. Fynd: Fnr Skaveröd. Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 11

12 Bilagor Bilaga 1. Makrofossilanalyser av prov från Hogdal RAÄ 315 Håkan Ranheden Prov Resultat Antal PM4911 Inga frön/frukter PM4912, Profil 2108 Inga frön/frukter PM4913, Profil 2108 Triticum cf. aestivum (brödvete) 1 PM4914 Inga frön/frukter PM5130 Filipendula vulgaris (brudbröd-rotknöl), ½ Rubus idaeus (hallon) 1 PM5131 Rubus idaeus (hallon) 1 PM5915 Cerealie sp.cf.triticum dicoccum (emmervete) PM5916 Inga frön/frukter PM5917 Inga frön/frukter PM6057 Inga frön/frukter 1 Kommentar Obränt material har inte noterats. Ett par frön av vete har påträffats i var sitt prov. Det är vanligt att man påträffar just sädeskorn som brända då man studerar gamla kontexter. Sådana stärkelserika frön kan absorbera mycket värme vid eld på ett sådant sätt att de förkolnas utan att fröet för den skull destrueras helt vilket många andra frö/frukttyper gör. Samma förhållande gäller för rotknölar av brudbröd vilka då och då påträffas som brända i äldre kontexter. Frön av hallon har istället hårda och starka skal och de är som obrända mycket vanliga i olika typer av prov och utgör många gånger då kontaminerat material från senare tider. Den typen av frön eller frukter är mycket motståndskraftiga mot erosion men blir som brända mycket fragila varför de är relativt sällsynta i detta skick. Här har dock ett par brända frön noterats vilket kan bero på att de legat skyddade mot mekanisk påverkan. Rotknölar av brudbröd påträffas som sagt då och då i prov från torrare jordar, t.ex. gravar, högar o.dyl. och man måste utgå ifrån att de kan vara lämningar från naturlig vegetation på platsen även om brudbrödet är mycket hemerofil, d.v.s. att den gynnas av människans användande av marken. Det finns dock exempel på undersökningar där förekomsten av rotknölar från brudbröd tolkats till att vara medvetet insamlade, bl.a. har man noterat sådana i järnåldersgravar och antagit att de är rester av gravgåvor. Starkt kulturgynnad är även hallon som numer växer vild på allehanda öppna områden som på hyggen, på stenrösen, i odlingsmark eller utefter diverse gränszoner. På vissa typer av mark eller anläggningar kan vegetation av t.ex. hallon också hänga kvar från gamla tider genom att inlagrade frön i marken gror vilket ger upphov till nya frön vilka bevaras ett tagförattsedangroetc.påsåsättkanmansägaatthallondelsrepresenterar naturlig eller neutraliserad vegetation, dels är en rest av äldre sådan 12 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5

13 liksom att de funktionellt kan ha en koppling till äldre verksamhet vid platsen för de provtagna anläggningarna. Signifikanta för tolkning bör de två vetefröerna vara. Det ena är av vanlig aestivum-typ medan det andra ser ut att kunna vara av dicoccumtyp d.v.s. av en äldre form av vete. Vanligt vete (aestivum) och emmervete (dicoccum) har troligen funnits parallellt under långa tider men odlingen av emmervete upphörde på många håll någon gång under sen bronsålder eller tidig järnålder enligt vad man vet hittills. Även vanligt vete är alltså gammalt i odling men skillnaden, gentemot emmervetet, är att det blivit en viktigare gröda under senare tider. Skaveröd. Bohuslän, Hogdals socken, Skaveröd 1:9, RAÄ 315 och 39 13

14 Tabellförteckning Tabell 1. Förteckning över 14 C-dateringar....7 Figurer Figurerna finns i en separat figurbilaga. Listor Fynd- och anläggningslistor finns i en separat listbilaga. 14 UV Väst, Dokumentation av fältarbetsfasen 2002:5