UV GAL RAPPORT 2012:13 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING. Sten från E22

Transkript

1 UV GAL RAPPORT 2012:13 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Sten från E22 Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från lokalerna 8-9, 12, 13, 14 & 15 från E22-projektet Sölve Stensnäs Blekinge, Ysane socken, RAÄ 41, 44, 47, 14:1 & 52. Erik Ogenhall

2

3 UV GAL RAPPORT 2012:13 GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING Sten från E22 Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från lokalerna 8-9, 12, 13, 14 & 15 från E22-projektet Sölve Stensnäs Blekinge, Ysane socken, RAÄ 41, 44, 47, 14:1 & 52. Dnr Erik Ogenhall Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 3

4 Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten UV GAL Portalgatan 2A UPPSALA Växel: Fax: e-post: e-post: Riksantikvarieämbetet UV GAL Rapport 2012:13 ISSN Utskrift Uppsala 2012

5 Innehåll Sammanfattning... 7 Abstract... 7 Inledning... 9 Metod... 9 Geologiska förutsättningar... 9 Bergarter i fynden från E22-utgrävningarna Diabas Granit-gnejs Kvartsit-Sandsten Vulkanit, sur-ryolitisk Krita-kalksten Skiffer Amfibolit Övriga bergarter Bergarternas proveniens Referenser Administrativa uppgifter Bilagor Bilaga 1. Geologisk ordlista Figurer Tabellförteckning Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 5

6 6 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

7 Sammanfattning På uppdrag av Elisabeth Rudebeck, Sydsvensk Arkeologi AB, har Geoarkeologiskt laboratorium (GAL), UV Mitt i Uppsala, utfört okulära geologiska undersökningar av utvalt arkeologiskt stenmaterial från mesolitiska boplatser i Ysane socken i västra Blekinge. Utgrävningarna är föranledda omdragning av väg E22, Sölve Stensnäs. Frågeställningen har omfattat bergartsbedömning och möjlig proveniens. Det verkar troligt att det analyserade stenmaterialet från de mesolitiska boplatserna kan ha hämtats lokalt, eller i något fall regionalt. Analysresultaten visar att den förhärskande bergarten i fynden av yxor och avslag är diabas och att denna kan komma från sydkusten rakt öster om undersökningarna. Fynd av granit, granodiorit och gnejs (granitoider) har en trolig proveniens i de bergarter som dominerar berggrunden norrut och som sannolikt även dominerar bland blocken i många jordarter lokalt. Kvartsit-sandsten, som finns i ett fåtal fynd, kan ha två ursprungsområden; antingen mycket lokalt (i socknen) eller ett par mil mot NV. Fynd av vulkaniska bergarter kan sannolikt härröra från den s.k. ryolit som är vanlig i närområdet och som troligen också finns i t.ex. moränen. Ett fynd av fossilförande (graptolit) skiffer går sannolikt inte att härleda till närområdet. Det mest troliga är att denna bergart står att finna i Skåne eller på Bornholm. Enstaka fynd av övriga bergarter får anses som högst möjliga att finna lokalt, antingen som block i t.ex. morän eller i fast klyft. Det är dock inte möjligt att avgöra om ett stenstycke är bruten ur ett löst block eller ur fast klyft. Abstract Mesolithic stone artefacts found during excavations in western Blekinge in southern Sweden, initiated by re-routing of road E22, have been examined optically. All artefacts consist of rock types possible to find locally or regionally. The most common rock type, often used in axes, is a dolerite likely to be found on the south coast east of the excavation area. Granitic rocks (and gneisses) are very common immediately to the north of the excavation area and likely also as boulders in the till. A few finds of quartzite-sandstone can be derived from very local bedrock, but also from rocks a few tens of km towards NW. Felsic volcanic rocks are present in the material and can likely come from very local rhyolitic outcrops or boulders in the till. Other identified rock types can likely also be found locally, except from a fossiliferous (graptolite) black shale that likely can be found regionally, e.g. in Skåne or on Bornholm. Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 7

8 8 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

9 Inledning På uppdrag av Elisabeth Rudebeck, Sydsvensk Arkeologi AB, har Geoarkeologiskt laboratorium (GAL), UV Mitt i Uppsala, utfört okulära geologiska undersökningar av utvalt arkeologiskt stenmaterial, huvudsakligen trindyxor eller fragment därav samt avslag, från västra Blekinge (Ysane socken). Utgrävningarna är föranledda av omdragning av väg E22, Sölve Stensnäs, och är ett samarbetsprojekt mellan Blekinge museum, Smålands museum, Sydsvensk Arkeologi AB, Kalmar läns museum och RAÄ UV Syd. Materialet kommer från lokal 8 9, 12, 13, 14 och 15 (RAÄ 41, 44, 47, 14:1 & 52). Frågeställningen har omfattat bl.a. bergartsbestämning och möjlig proveniens. Metod Allt stenmaterial har undersökts okulärt i en Zeiss Stemi DV4 stereolupp och fotograferats digitalt. Mindre åverkan på materialet har endast gjorts i undantagsfall (på avslag/råämne), i övrigt har bergarternas utseende och karaktär bedömts på befintliga, vittrade och ibland prickhuggna ytor, vilket i de flesta fall avsevärt begränsar de mineralogiska observationerna. I mycket finkorniga bergarter kan inte enskilda kristaller identifieras, men ytans beskaffenhet kan ofta ändå ge en fingervisning om innehållet. Optimalt är att göra observationer på färska brottytor, men även vittrade (rena) ytor kan ge viss information. För mer exakta petrografiska analyser krävs tunnslip som studeras i mikroskop och ibland i mikrosond och/eller totalkemisk analys. De vanligaste bergartsbildande mineral, som kan vara möjliga att identifiera okulärt, innefattar bl.a. kvarts, fältspat (t.ex. plagioklas och kalifältspat), glimmer (t.ex. biotit och muskovit) samt ibland amfibol (t.ex. hornblände) och pyroxen (t.ex. augit). Även kalcit (kalk) kan förekomma och kan då ofta identifieras med hjälp av saltsyra. Fördelningen av dessa mineral, tillsammans med bl.a. kornstorlek, kan ge en fingervisning om vilken bergart, eller bergartstyp, materialet består av. Den petrografiska analysens resultat, d.v.s. bergartsbedömningen, har sedan jämförts med tillgängliga geologiska kartor över området (SGU, Sveriges geologiska undersökning i Uppsala). Både berggrundskartor, jordartskartor samt tillhörande kartbeskrivningar har utnyttjats för att ge ett möjligt ursprung (proveniens) till stenmaterialet. Geologiska förutsättningar Den kristallina berggrunden i de sydvästra delarna av Blekinge domineras av 1,7 till 1,4 miljarder år gammalt urberg med varierande utseende och sammansättning, vanligen granitoider (granitlika bergarter) och gnejser. Även metavulkanit förekommer liksom mindre förekomster av grönsten (amfibolit) och diabasgångar. Överlagrande det kristallina urberget finns ställvis avsevärt yngre sedimentära bergarter, huvudsakligen krita, kalksten och sandsten, med en ålder på ca 75 miljoner år (fig. 13 & 14). Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 9

10 Jordarter med ursprung i den underliggande berggrunden domineras av sand och morän. Lokalt förekommer rikligt med gyttja. Fyndlokalerna 8 9, 12 och 13 ligger på den sedimentära berggrunden (krita) men 8 9 alldeles intill metavulkanit. De två nordligaste lokalerna, 14 och 15, ligger på gnejs (fig. 1). Dominerande jordart vid fyndlokalerna är sand, men både morän, grovmo (finsand), gyttja, glaciallera och isälvsmaterial (en rullstensås) finns i nära anslutning (fig. 2). Isräfflor på berghällar i området visar på en rakt sydlig rörelse av inlandsisen, vilket gör att ursprunget till istransporterat stenmaterial i de lösa jordavlagringarna vanligen står att finna mer eller mindre rakt norrut. Figur 1. Förenklad lokal berggrundskarta över området med de aktuella lokalerna utmärkta. Kartutsnittet är ca 6x7 km. SGU 10 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

11 Figur 2. Förenklad lokal jordartskarta över området med de aktuella lokalerna utmärkta. Morän med blå prickar är blockfattig. Horisontella streck som överbeteckning innebär ett tunt ytlager av torv. Röd färg är berg. Kartutsnittet är ca 6x7 km. SGU Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 11

12 Bergarter i fynden från E22-utgrävningarna Diabas Den förhärskande bergarten i yxor, fragment och avslag är diabas (tab. 1), en mörk gångbergart som i naturen kan identifieras både på sitt uppträdande som mörka gångar, samt på sin mineralsammansättning och ofitiska textur (se bilaga 1). Inom de aktuella (geologiska) kartbladen finns två typer av diabas representerade: Hyperitdiabas och Blekinge-Dalarnadiabas (BDD). Hyperitdiabasen är en finkornig till fint medelkornig svart bergart som förekommer i ett stråk från Skåne genom Västergötland till norra Värmland. Denna bergart har länge varit föremål för brytning under handelsnamnet Svart Granit. Den är daterad till ca miljoner år. I närområdet förekommer denna bergart ett par mil västerut i Skåne, bl.a. nära sjön Immeln (fig. 13, lila-hy). Blekinge-Dalarnadiabas (BDD) är vanligen mörkgrå och fint medelkornig och förekommer i ett stråk från Bornholm via Blekinge upp till Dalarna. Den har även kallats olivindiabas då den ofta innehåller mineralet olivin. Den är daterad till ca. 930 miljoner år. Bergarten är vanligt förekommande utmed sydkusten rakt österut från undersökningarna (fig. 14, lila). Den diabas som återfinns i de flesta fynden (fig. 3A B & 4A B) har en vittringshud där man tydligt ser den ofitiska list- texturen och lätt kan identifiera både den vita fältspaten, grågrön pyroxen samt ibland svarta kristaller (troligen) av amfibol. Det råämne som uppvisar samma vittringshud som yxor, fragment och avslag (fig. 5A)(tab. 1) avslöjar, efter att ha delats med såg (fig. 5B), att bergartens egentliga färg är grå och att den ljusbruna vittringshuden kan vara flera mm tjock, en hud som bildats sedan stycket bearbetades. Den bruna färgton som ofta ses på vittringshuden (t.ex. fig. 4B & 5B) kommer sannolikt från nedbrytning (vittring) av pyroxen. Två fynd från lokal 14 (Fnr 9799 och 10549) består av en diabas som uppenbarligen är mer finkornig än de andra. Dock verkar mineralogin överensstämma med övrig diabas och det är troligen fråga om en lokal variation. En yxa från lokal 12 (Fnr 856) med mörkgrå färg och gropig yta kan vara av diabas, men den ofitiska texturen är svår att se och möjligen kan detta vara en amfibolit med vulkaniskt ursprung. 12 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

13 Figur 3A B. Båda dessa trindyxor från lokal 12 är gjorda av bergarten diabas, men på grund av bearbetning och vittring ses tydligt hur utseendet kan variera kraftigt. A (Fnr 803) har en slät polerad yta med en grågrön färgton medan B (Fnr 858) har en gråbrun vittrad ojämn yta med en gråsvart färg innanför. Figur 4A B. Ytterligare exempel på vittring av diabas från lokal 12 där en trindyxa (A, Fnr 130) uppvisar en brun färg, sannolikt från pyroxen. Närbild (B) på den vittrade ytan visar den ofitiska texturen (s.k. lister) där vissa fältspatskristaller kan bli avsevärt större än mellanmassan. Vit plagioklaskristall i bildens mitt är ca 3 mm lång. Figur 5A B. Råämne av diabas (A) från lokal 14 (Fnr 10616) där ett hörn sågades (B) och visade bergartens ovittrade färska mörka insida och den ljusa, ca 2 mm tjocka, vittringshuden. Bild B är ca 1,5x2 cm. Då detta råämne sannolikt delvis bearbetades är denna vittringshud tillkommen sedan dess. Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 13

14 Granit-gnejs Flera varianter av granitoida bergarter (granit, granodiorit, pegmatit etc.) finns representerade i fyndmaterialet, både odeformerade (fig. 6A) och deformerade (gnejsiga)(fig. 6B)(tab. 1). Dessa bergarter finns utbredda inte bara i närområdet norrut, utan dominerar hela södra Sverige (fig. 1, 13 & 14 röd, orange och brun). Morän och isälvsmaterial i undersökningarnas närhet (fig. 2, grön och ljusblå) torde till övervägande del bestå av dessa bergarter. Figur 6A B. Både odeformerade (A, lokal 8 9) och deformerade (gnejsiga)(b, lokal 13 Fnr 1180) varianter av granitoida bergarter finns bland fyndmaterialet. Dessa två exempel domineras av kvarts, plagioklas (vit fältspat) och biotit (svart glimmer) och klassificeras sannolikt som granodiorit (mycket närbesläktat med granit). Kvartsit-Sandsten Ett antal fragment från en klubba (Fnr 1975, lokal 13) bedöms vara av bergarten kvartsit, medan fyra slipstenar (lokal 13 & 14) troligen är av mer oren sandsten (fig. 7A B)(tab. 1). Bergarterna är mycket närbesläktade och utan mer utförliga petrologiska underökningar kan det dock inte uteslutas att alla fynden består av samma bergart. Fynden domineras helt av kvarts men vissa har ett betydande inslag av fältspat och glimmer. I närområdet finns flera platser där kvartssandsten förekommer som en variant i den sedimentära kritan, bl.a. vid Lönneborg, Ekliden, Norje samt 1,5 km NV om Gammalstorps kyrka, där ett stenbrott finns (fig. 1, grön med blå prickar). Norr om Ivösjön i Skåne, ett par mil NV om undersökningarna, förekommer även en kvartsit-glimmerkvartsit som kan vara av aktuell typ (fig. 13, blå-kv). 14 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

15 Figur 7A B. Slipsten från lokal 13 (A, Fnr 1183), som bl.a. innehåller fältspat och glimmer, består av sandsten, medan klubban från lokal 12 (B, Fnr 1975) helt domineras av ljus kvarts och klassas som kvartsit. Bild (B) ca 2x3 mm. Vulkanit, sur-ryolitisk Ett förarbete (fig. 8A) och ett antal avslag (fig. 8B) från lokal 14 består av en finkornig och kvartsrik bergart, sannolikt vulkanisk s.k. ryolit. Denna finns lokalt rikligt representerad i berggrunden huvudsakligen väster om undersökningarna (bl.a. Ryssberget), men även vid Ysane i direkt anslutning till lokal 8 9 (fig. 1, 13 & 14, gul). Några av avslagen är delvis fragmenterade och förefaller blandade med diabas, en association det inte finns något uppenbart stöd för på publicerade geologiska kartor. Figur 8A B. Från lokal 14 kom både ett förarbete (A) samt ett antal avslag (B) av sur vulkanit, sannolikt ryolit. Flera av avslagen, t.ex. (B) innehåller även mindre fragment av diabas. Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 15

16 Krita-kalksten Ett av fynden, lokal 12 Fnr 714 (fig. 9A B), förefaller bestå av en kvartshaltig kalksten/krita (tab. 1). Detta torde vara en ganska vanlig bergart i de lösa jordarterna i närområdet då det lokalt är den vanligaste bergarten och den är lättvittrad (fig. 1, 13 & 14, grön). Det senare orsakar dess poriga yta. Flera varianter av bergarten förekommer, bl.a. kvartssandsten (se stycket Kvartsit-Sandsten ovan). Figur 9A B. En porös sten (A) från lokal 12 visade sig ha en mellanmassa av bl.a. krita/kalk och mm-stora strökorn av mörk, rundad kvarts (B, bild ca 10x15 mm). Skiffer Ett fynd, Fnr 459 från lokal 12 (fig. 10A B), består av en mycket finkornig mörkgrå lagrad/bandad bergart som domineras av kvarts och glimmer. På ytan ses avtryck av fossilet graptolit, möjligen Climacograptus (M. Streng, pers. komm.), vilket förekommer i ordovicisk svartskiffer som bl.a. påträffas i Skåne och på Bornholm. Figur 10A B. Den lilla bit av mycket finkornig skiffer (A) från lokal 12, som på ytan (B) uppvisar fossil av typen graptolit, möjligen s.k. Climacograptus. Fossilets bredd är ca 2 mm. 16 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

17 Amfibolit Ett fynd, Fnr 1221 från lokal 13, består av den metamorfa bergarten amfibolit (ibland kallat grönsten). Den vittrade ytan uppvisar vit plagioklas och svart amfibol, troligen hornblände. Möjligen kan en yxa från lokal 12 (Fnr 856) också klassificeras som amfibolit. Bergarten finns representerad i ett fåtal mindre förekomster norr om undersökningarna men är mer frekvent ett par mil österut, i Skåne (fig. 13 & 14, mörkgrön-am). Figur 11A B. En mindre brunaktig sten (A) visade sig efter mer noggrann rengöring (B) bestå av den metamorfa bergarten amfibolit, som ibland även kallas för grönsten. På den vittrade ytan (B) framträder fältspaten plagioklas som vita kristaller medan amfibol, troligen hornblände, som mörkgrön. Gulbruna kristaller är pyroxen. Bild (B) ca. 3x4 cm. Övriga bergarter Fnr 367 från lokal 12 (fig. 12A) har en sammansättning som påminner om en granit (kvarts, biotit och fältspat, troligen plagioklas), men med för mycket kvarts. Bergarten, som sannolikt är magmatisk (ej sedimentär), kan vara en granit som sekundärt omvandlats (t.ex. av hydrotermala vätskor i anslutning till metamorfos). Fnr 862 från lokal 12 (fig. 12B) består av finkornig kvarts och biotit samt rikligt med sekundärt (under metamorfos) tillväxta granater i cmskala. Ursprungsbergarten kan vara en glimmerskiffer. Liknande bergarter finns i ett stråk mellan Ivösjön och Immeln i Skåne, ett par mil NV om undersökningarna (fig. 13, ljusgul-sk). Figur 12A B. Kvartsrik sten (A) från lokal 12 med osäker bergartsbestämning, möjligen en omvandlad granitoid. Den granat- och glimmerrika stenen från lokal 12 (B) kan ha sitt ursprung i skifferbergarter från Skåne. Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 17

18 bergartsyxa Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas bergartsyxa Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas vittrad bergart, möjligen yxa Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas AH1782 Ljus Medel Plag, Qtz, Bt Granodiorit L107 Ljusbrun Medel Fsp, Qtz, Bt Granit, gnejsig L107 Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Bt Diabas Ljust gråbrun Fin Qtz, Fsp, Gl, (Glaukonit?) Sandsten L107 Grå Fin Medel Qtz, Plag, Kfs, Bt Granit L108 Gråbrun Fin Medel Plag, Amp, Qtz Amfibolit L109 Ljust gråbrun Fin Plag, Qtz, Bt Granit, gnejsig L109 Brun Medel, Ojämn Qtz, Kfs, Plag Granit, svagt gnejsig Förarbete Brun Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister Diabas Slipsten Grå Fin Qtz, möjligen lite Plag Kvartsit-sandsten Avslag Gråbrun Mycket Fin Qtz, Plag, Px, Amp?, Bt, Fragment Diabas + Sur vulkanit Avslag Brun Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas Avslag Gråbrun Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Bt Diabas Avslag Gråbrun Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister Diabas Avslag Grå Mycket Fin Qtz, Fragment? Sur vulkanit Avslag Grå Mycket Fin Qtz, Plag, Fragment Diabas + Sur vulkanit Avslag Grå Fin, Ojämn Qtz, Plag, Px, Amp?, Fragment Diabas + Sur vulkanit Avslag Brun Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas Förarbete Gråbrun Mycket Fin, Ojämn Qtz, Plag, Fragment Sur vulkanit Yxa Grå Mycket Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister Mer Finkornig Diabas Yxa Grå Mycket Fin Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister Mer Fin Diabas Slipsten Brun Fin Qtz, möjligen lite Plag Kvartsit-sandsten Yxa Brun Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas Råämne Brun Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas Slipsten Brun Fin Qtz, Fsp, Gl Sandsten Yxa Ljusbrun Medel Plag, Qtz, Bt Granodiorit

19 Tabell 1. Fyndlista med petrografiska observationer och bergartsbedömning. Använda förkortningar: Qtz - kvarts, Fsp - fältspat (allm.), Plag - plagioklas, Kfs - kalifältspat, Gl - glimmer (allm.), Bt - biotit, Ms - muskovit, Cal - kalcit, Amp - amfibol (allm.), Px - pyroxen (allm.), Grt granat, Py - pyrit. Ordningen på observerade mineral motsvarar uppskattat mängdförhållande, dvs. mest = först. Använd kornstorlektsindelning: <0,5 mm = Mycket Fin, 0,5 1mm = Fin, 1 5mm = Medel, 5 20mm = Grov, >20mm = Mycket Grov. Ofit = ofitisk textur. För ytterligare förklaringar se bilaga 1, Geologisk ordlista. Lokal Fnr Anmärkning Färg Kornstorlek Mineralogi Bergartsbedömning 8 9 A Sten i mesolitisk ränna Grå Grov Qtz, Plag, Bt Granodiorit 8 9 B Sten i mesolitisk ränna Gul Mycket Grov Plag, Qtz, Bt Pegmatit-Granit Bergartsyxa Brun Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas Bergartsyxa Mörkgrå Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Py? Diabas Konstig bergart Grå Fin Medel Qtz, Bt, Plag? Granitoid? ? Grå Mycket Fin Qtz, Gl Skiffer med fossil yxfragment Ljust grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas Lavasten? Ljusgrå Fin Medel Cal, Qtz Kvartshaltig kalksten/krita slipad bergartsyxa Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister Diabas bergartsyxa Mörkgrå Fin Medel, Ofit? Plag, Px?, Amp?, Bt? Diabas/Amfibolit bergartsyxa Mörkgrå Fin, Ofit Plag, Px, Py? Diabas fragm. av bergartsyxa Mörkgrå Fin, Ofit Plag, Px, Py? Diabas fragm. av bergartsyxa Mörkgrå Fin, Ofit Plag, Px, Py? Diabas Granater? Grå/rosa Fin, porfyroblastisk Qtz, Bt, Grt (cm-skala) Glimmerskiffer m. granater Bergartsyxa Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas Möjligt yxfragm. Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas yxa Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp? Diabas yxa Grågrön Fin, Ofit Plag, Px, Amp?, Plag även mm-lister Diabas yxa Mörkgrå Fin, Ofit Plag, Px, Plag även mm-lister Diabas fragm. av ev. stridsklubba Ljus Fin Qtz, möjligen även Plag Kvartsit-sandsten fragm. av klubba m. skafthål Ljus Fin Qtz, möjligen även Plag Kvartsit-sandsten Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 19

20 Bergarternas proveniens Det förefaller troligt att allt stenmaterial från de mesolitiska boplatserna kan ha hämtats lokalt, eller i vissa fall regionalt. Den vanligast använda bergarten, diabas (framför allt i yxorna, tab. 1) är sannolikt av den typ som kallas Blekinge-Dalarnadiabas (BDD) (C.H. Wahlgren, pers. komm.). Denna uppträder som ett antal gångar med NNO SSV-lig utsträckning utmed sydkusten öster om undersökningarna och finns/fanns sannolikt lättåtkomlig på flera av öarna (fig. 14, lila-inringade). Dessa gångar är relativt väl undersökta och utförligare kemiska och petrologiska undersökningar av diabas från utgrävningarna (t.ex. råämnet) skulle möjligen kunna fastställa exakt vilken av gångarna som varit källa till den bearbetade diabasen. Ingen s.k. Hyperitdiabas finns i materialet. Alla fynd av granitoida bergarter, inkl. gnejs, är sannolikt lokala då ett stort antal varianter därav finns representerade i närområdet, framför allt norrut (fig. 13 & 14, röd, orange, brun). De två större, kantiga stenarna från lokal 8 9 är gissningsvis moränmaterial medan ett flertal rundade stenar, t.ex. från lokal 13, kan vara hämtade från de isälvsavlagringar som finns i närområdet (fig. 2, grön). När det gäller fynden av kvartsit-sandsten finns två möjligheter till ursprunget; dels den kvartsrika varianten av krita-kalksten, kvartssandsten, som finns i mycket nära anslutning till undersökningarna (fig. 1, 13 & 14, S), alternativt den kvartsit som finns ca. 2 mil mot NV (fig. 13, blå-kv). Utförligare petrologiska undersökningar krävs för att fastställa detta. Fynd av vulkaniskt material begränsas till ett förarbete av en yxa samt ett antal avslag. Bergarten är mycket kvartsrik och klassificeras därför som ryolit. Denna bergart finns välrepresenterad både i direkt anslutning till undersökningarna (fig. 1, gul) samt längre västerut (fig. 13, gul). Det bör noteras att ryoliten i fynden inte är porfyrisk, vilket annars är det vanligaste. Noterbart är även att några av avslagen innehåller fragment av diabas, vilket skulle kunna tyda på att en diabasgång skär genom ryolit, något det inte hittats stöd för i de publicerade geologiska kartorna (SGU). Ett fynd av en porös sten visade sig sannolikt vara en variant av den krita-kalksten som lokalt finns väl utbredd i närområdet (fig. 1, 13 & 14, ljusgrön). Då bergarten ofta är lättvittrad torde lösfynd vara vanliga i jordavlagringarna. En mycket finkornig skifferliknande bergart från lokal 12 (Fnr 459), som visade sig innehålla fossil, kan inte härledas lokalt utan får troligen eftersökas regionalt, t.ex. i Skåne eller på Bornholm där svartskiffer med liknande fossil finns dokumenterade (M. Streng, pers. komm.). Bergarten amfibolit (ibland kallad grönsten) finns i (minst) ett fynd (Fnr 1221, lokal 13 och ev. Fnr 856, lokal 12) och ursprunget kan vara någon av de små förekomster som finns norr eller väster om undersökningarna (fig. 13 & 14, mörkgrön-am). En sten, Fnr 367 från lokal 12, kan inte härledas utan vidare studier, men det kan antas att ursprunget är en granitoid vilket gör lokalt/regionalt ursprung sannolikt. En granatrik glimmerskiffer (Fnr 862, lokal 12) kan möjligen härledas till den skiffer som uppträder i anslutning till kvartsiten ca. 2 mil mot NV (fig. 13, ljusgul-sk).

21 Figur 13. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området väster om det undersökta området. Granit-gnejs = röd, orange och brun. Ryolit = gul, Krita-kalksten = ljusgrön med S som sandstensvariant. Skiffer (Sk) = ljusgul. Kvartsit (Kv) = blå. Amfibolit (Am) = mörkgrön. Hyperitdiabas (Hy) = lila. Se även lokaler och legend i fig. 1. SGU Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 21

22 Figur 14. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området öster om det undersökta området. Färger och beteckningar samma som fig. 1 & 13. Gångar av Blekinge-Dalarnadiabaser (BDD) inringade (lila): 1Karlshamnsgången, 2-Hällarydsgången, 3-Tärnögången, 4-Hobygången, 5-Sköneviksgången. 22 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

23 Referenser Johansson, L. & Johansson, Å., 1990: Isotope geochemistry and age relationships of mafic intrusions along the Protogine Zone, southern Sweden. Precambrian Research 48, Kornfält, K.A. & Bergström, J., 1983: Berggrundskartan Karlshamn NV skala 1:50 000, SGU Serie Af nr 135 med tillhörande beskrivning. SGU Uppsala. Kornfält, K.A. & Bergström, J., 1986: Berggrundskartan Karlshamn NO skala 1:50 000, SGU Serie Af nr 154 med tillhörande beskrivning. SGU Uppsala. Kornfält, K.A. & Bergström, J., 1990: Berggrundskartorna Karlshamn SV och SO skala 1:50 000, SGU Serie Af nr 167 och 168 med tillhörande beskrivning. SGU Uppsala. Kornfält, K.A., 1993: Berggrundskartan Karlskrona NV/SV skala 1:50 000, SGU Serie Af nr 179 med tillhörande beskrivning. SGU Uppsala. Lundegårdh, P.H., 1971: Nyttosten I Sverige. Almqvist & Wiksell. Persson, M., 1995: Jordartskartan Karlshamn SO skala 1:50 000, SGU Serie Ae nr 116 med tillhörande beskrivning. SGU Uppsala. Söderlund, U., Isachsen, C.E., Bylund, G., Heaman, L.M., Patchett, P.J.J., Vervoort, J.D. & Andersson, U.B., 2005: U-Pb baddeleyite ages and Hf, Nd isotope chemistry constraining repeated mafic magmatism in the Fennoscandian Shield from 1.6 to 0.9 Ga. Contributions to Mineralogy and Petrology 150, 2, Solyom, Z., Andreasson, P.G., Johansson, I. & Hedvall, R., 1984: Petrochemistry of late Proterozoic rift volcanism in Scandinavia. 1. The Blekinge-Dalarna Dolerites (BDD) volcanism in a failed arm if Iapetus? Lund publications in geology 23. Personlig kommunikation: Michael Streng, PhD, Uppsala University, Department of Earth Sciences, Palaeobiology Program. Carl-Henric Wahlgren, 1:e statsgeolog, Sveriges geologiska undersökning. Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 23

24 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Undersökningstid: September Digital dokumentation: förvaras på UV Uppsala. Foto: Erik Ogenhall, GAL 24 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning

25 Bilagor Bilaga 1. Geologisk ordlista Amfibolit: Mörk metamorf bergart som domineras av amfibol (vanligen: hornblände) och plagioklas. Ofta synonymt med grönsten. Basisk: Bergarter med en kiselsyrahalt understigande 52 vikt-%, vilket gör att bergarten sällan innehåller kvarts. Basit: Basisk magmatisk bergart (ofta metamorfoserad) som huvudsakligen består av plagioklas och mörka mineral (hornblände, pyroxen, biotit). Ett vanligt inslag i det svenska urberget, ofta synonymt med grönsten. Biotit: Mörkt bergartsbildande glimmermineral, kaliumjärnmagnesiumsilikat med kristallbundet vatten. Diabas: Magmatisk, basisk gångbergart, oftast svart eller grönsvart, med insprängda lister av plagioklas. Diabaser av olika åldrar är vanliga i den svenska berggrunden. Strökornsförande varianter kallas diabasporfyrit. Djupbergart: Magmatisk bergart som kristalliserat djupt nere i jordskorpan, t ex granit, diorit eller gabbro. Fältspat: Mineralgrupp; aluminiumsilikater med kalium (rosa kalifältspat) eller natrium-kalcium (t.ex. vit plagioklas). De vanligaste bergartsbildande mineralen. Gabbro: Mörk, basisk, ofta grovkornig och massformig djupbergart som karakteriseras av kalciumrik plagioklas och pyroxen. Glimmer: Bergartsbildande bladiga mineral, bl.a. biotit ( svart glimmer ) och muskovit ( vit glimmer ). Glimmerskiffer: Starkt förskiffrad metamorf bergart som domineras av glimmer och kvarts. Gnejs: Metamorf bergart som består av kvarts, fältspat och glimmer och som har god klyvbarhet. Granit: Sur magmatisk djupbergart som består av kvarts, kalifältspat, plagioklas samt oftast glimmer; vanligen medel- till grovkornig. Inom det svenska urberget förekommer dels äldre, oftast förskiffrade graniter (urgranit eller gnejsgranit) samt olika geologiskt yngre graniter, vanligen massformiga. Granitoider: Granitliknande bergarter, t.ex. granodiorit och tonalit. Granodiorit: Granitliknande bergart med högre halt av plagioklas än kalifältspat. Grönsten: Äldre benämning på olika mörka basiska bergarter, t.ex. diabas, basalt och gabbro, som under metamorfos bildat amfibolmineral, vilka ger bergarten en mörkt grågrön färg. Även kallad amfibolit. Gångbergart: Magmatisk bergart som kristalliserat i gångar (sprickor). Exempel på gångbergarter är diabas, porfyr, pegmatit och aplit. Hornblände: Mörkt mineral tillhörande amfibolgruppen, ett kalcium-järnmagnesiumaluminiumsilikat med vatten och fluor, vanligt i djupbergarter (t ex diorit) och metamorfa bergart (t ex amfibolit). Kalcit: Ljust karbonatmineral som dominerar i t.ex. kalksten och marmor. Löses upp av 10%-ig saltsyra (HCl). Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 25

26 26 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning Kalifältspat: Bergartsbildande fältspatsmineral som bl.a. innehåller kalium, ofta rosa till färgen. Kalksten: Ljus och förhållandevis mjuk bergart som i huvudsak består av mineralet kalcit. Vanligen sedimentärt bildad av skalrester från olika djur och kallas då ibland krita. Kan även bildas genom kemisk utfällning av kalcit. Kvartsit: Jämnkornig metamorf bergart, omvandlad från ren sandsten, vanligtvis vit eller grå till färgen och består huvudsakligen av kvarts. Lava: Vulkanisk ytbergart. Matrix/grundmassa: Det finkornigare material i en bergart eller jordart vilken fyller utrymmet mellan de grövre partiklarna/kristallerna. Magmatisk: Bildat ur smältor från jordens inre, dvs. stelnad magma. Se även Djupbergart. Metamorf: Bildat genom metamorfos (ökat tryck och/eller temperatur) vilket innebär en genomgripande omvandling av en bergart så att den mineralogiskt och strukturellt anpassas till rådande miljö i jordskorpan. Ofitisk: Textur som kännetecknas av stavformade ( lister ) av plagioklaskorn inneslutna i pyroxenkristaller. Texturen uppträder främst hos diabas. Plagioklas: Bergartsbildande fältspatsmineral som bl.a. innehåller kalcium, ofta vit till färgen. Porfyrisk: Textur som kännetecknas av större mineralströkorn i en finkornigare grundmassa (matrix). Porfyroblast: Större kristall i en finkornigare grundmassa som bildats/vuxit i en bergart under metamorfos. Pyrit: Svavelkis, sulfidmineral bestående av järn och svavel, mässingsgult och metallglänsande. Pyroxen: Mineralgrupp, kalcium-järn-magnesiumsilikater, bergartsbildande i magmatiska bergarter t ex basalt, diabas och gabbro. Sandsten: Sedimentär bergart som huvudsakligen innehåller sandkorn av kvarts. Se även kvartsit. Skiffer: Starkt förskiffrad metamorf bergart som domineras av glimmer och kvarts. Beroende på glimmermineralet kan bergarten specificeras som t ex biotitskiffer. Skiffrighet/foliation: Planparallell struktur i bergart. Strökorn: Stort mineralkorn i en mer finkornig magmatisk eller metamorf bergart. Sur: Bergarter med en kiselsyrahalt överstigande 65 vikt-%, vilket gör att bergarten oftast är mycket kvartsrik. Tonalit: Djupbergart bestående av i huvudsak plagioklas och kvarts, vanligen med betydande inslag av biotit och hornblände. Närbesläktad med granit och granodiorit. Urgranit: Benämning på de äldre, oftast gnejsiga granitintrusionerna inom det svenska urberget. Vulkanit: Vulkanisk bergart bildad av stelnad lava eller aska från en vulkan.

27 Figurer Figur 1. Förenklad lokal berggrundskarta över området med de aktuella lokalerna utmärkta. Kartutsnittet är ca 6x7 km. SGU Figur 2. Förenklad lokal jordartskarta över området med de aktuella lokalerna utmärkta. Morän med blå prickar är blockfattig. Horisontella streck som överbeteckning innebär ett tunt ytlager av torv. Röd färg är berg. Kartutsnittet är ca 6x7 km. SGU Figur 3A B. Båda dessa trindyxor från lokal 12 är gjorda av samma diabas, men på grund av bearbetning och vittring ses tydligt hur utseendet kan variera kraftigt. (A, Fnr 803) har en slät polerad yta med en grågrön färgton medan (B, Fnr 858) har en gråbrun vittrad ojämn yta med en gråsvart färg innanför. Figur 4A B). Ytterligare exempel på vittring av diabas från lokal 12 där en trindyxa (A, Fnr 130) uppvisar en brun färg, sannolikt från pyroxen. Närbild (B) på den vittrade ytan visar den ofitiska texturen (lister) där vissa fältspatskristaller kan bli avsevärt större än mellanmassan. Vit plagioklaskristall i bildens mitt är ca 3 mm lång. Figur 5A B. Råämne av diabas (A) från lokal 14 (Fnr 10616) där ett hörn sågades (B) och visade bergartens ovittrade färska mörka insida och den ljusa, ca 2 mm tjocka, vittringshuden. Bild (B) är ca 1,5x2 cm. Då detta råämne sannolikt delvis bearbetades är denna vittringshud tillkommen sedan dess. Figur 6A B. Både odeformerade (A, lokal 8 9) och deformerade (gnejsiga)(b, lokal 13 Fnr 1180 ) varianter av granitoida bergarter finns bland fyndmaterialet. Dessa två exempel domineras av kvarts, plagioklas (vit fältspat) och biotit (svart glimmer) och klassificeras sannolikt som granodiorit (mycket närbesläktat med granit). Figur 7A B. Slipsten från lokal 13 (A, Fnr 1183), som bl.a. innehåller fältspat och glimmer, består av sandsten, medan klubban från lokal 12 (B, Fnr 1975) helt domineras av ljus kvarts och klassas som kvartsit. Bild (B) ca 2x3 mm. Figur 8A B. Från lokal 14 kom både ett förarbete (A) samt ett antal avslag (B) av sur vulkanit, sannolikt ryolit. Flera av avslagen, t.ex. (B) ses även innehålla mindre fragment av diabas. Figur 9A B. En porös sten (A) från lokal 12 visade sig ha en mellanmassa av bl.a. krita/kalk och mm-stora strökorn av mörk, rundad kvarts (B, bild ca 10x15 mm). Figur 10A B. Den lilla bit av mycket finkornig skiffer (A) från lokal 12, som på ytan (B) uppvisar fossil av typen graptolit, möjligen s.k. Climacograptus. Fossilets bredd är ca 2 mm. Figur 11A B. En mindre brunaktig sten (A) visade sig efter mer noggrann rengöring (B) bestå av den metamorfa bergarten amfibolit, som ibland även kallas för grönsten. På den vittrade ytan (B) framträder fältspaten plagioklas som vita kristaller medan amfibol, troligen hornblände, som mörkgrön. Gulbruna kristaller är pyroxen. Bild (B) ca. 3x4 cm. Figur 12A B. Kvartsrik sten (A) från lokal 12 med osäker bergartsbestämning, möjligen en omvandlad granit. Den granat- och glimmerrika stenen (B) från lokal 12 kan ha sitt ursprung i skifferbergarter från Skåne. Figur 13. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området väster om det undersökta området. Granit-gnejs = röd, orange och brun. Ryolit = gul, Krita-kalksten = ljusgrön med S som sandstensvariant. Skiffer (Sk) = ljusgul. Kvartsit (Kv) = blå. Amfibolit (Am) = mörkgrön. Hyperitdiabas (Hy) = lila. Se även lokaler och legend i fig. 1. SGU Sten från E22. Bergartsbedömning av mesolitiskt stenmaterial från E22-projektet Sölve Stensborg i västra Blekinge. 27

28 Figur 14. Förenklad och sammansatt berggrundskarta över området öster om det undersökta området. Färger och beteckningar samma som fig. 1 & 13. Gångar av Blekinge-Dalarnadiabaser (BDD) inringade (lila): 1- Karlshamnsgången, 2-Hällarydsgången, 3-Tärnögången, 4-Hobygången, 5-Sköneviksgången. Tabellförteckning Tabell 1. Fyndlista med petrografiska observationer och bergartsbedömning. Använda förkortningar: Qtz - kvarts, Fsp - fältspat (allm.), Plag - plagioklas, Kfs - kalifältspat, Gl - glimmer (allm.), Bt - biotit, Ms - muskovit, Cal - kalcit, Amp - amfibol (allm.), Px - pyroxen (allm.), Grt granat, Py - pyrit. Ordningen på observerade mineral motsvarar uppskattat mängdförhållande, dvs. mest = först. Använd kornstorlektsindelning: <0,5 mm = Mycket Fin, 0,5 1mm = Fin, 1 5mm = Medel, 5 20mm = Grov, >20mm = Mycket Grov. Ofit = ofitisk textur. För ytterligare förklaringar se bilaga 1, Geologisk ordlista. 28 UV GAL Rapport 2012:13. Geoarkeologisk undersökning