Frimurarbrödraföreningen S:T BOTVID NYKÖPING

Transkript

1 Frimurarbrödraföreningen S:T BOTVID NYKÖPING /

2 2

3 Frimurarbrödraföreningen S:t Botvid i Nyköping 75 år Minnesskrift Valspråk: JUSTITIA BONITAS MISERICORDIA Utarbetad och sammanställd av OLLE ÖHRN 3

4 Kort historik över Svenska Frimurareordens tillkomst och utveckling Greven Knut Carlson Posse hade från den franska frimurareorganisationen, greven Clermont Tonnerre erhållit ett konstiturial som gjorde det möjligt för honom att starta logen S:t Jean Auxili (Auxiliaire) i Stockholm Han blev av logens nio äldsta bröder utsedd till logens Stormästare, dvs. OM. Detta var möjligt eftersom han den 24 juni 1750 i Köln blivit stormästarerättigheten tillagd. Logen kom att kallas Sveriges moderloge och var den första lagliga svenska logen, den svenska landslogen. Friherren Carl Fredrik Scheffer, som blivit frimurare 1739 i Prins Clermonts loge i Paris, fick den 25 november samma år av stormästaren för den franska frimurareorden fullmakt att konstituera en eller flera loger i konungariket Sverige, samt att upptaga sökande bröder i de tre första graderna och att utnämna ordförande mästare och bevakande bröder. Logerna skulle lyda under den franske stormästaren fram till att man utsett sin egen stormästare. Tack vare Scheffers fullmakt, vilken var känd av bröderna i logen S:t Jean Auxili, beslöt man där vid en sammankomst den 7 april 1753 att erbjuda honom stormästerskapet av landet. Den 18 april mottog han därför landsstormästarebefattningen och den 13 december stadfästes han i denna befattning av Konung Adolf Fredrik. Några år senare, år 1760 hade antalet loger i Sverige växt till en sådan omfattning att man ansåg att det måste upprättas en storloge, Svenska Stora Landslogen. I december år 1761 upprättades en fullständig förteckning, matrikel, över Stora landslogens ledamöter. 4

5 Landsstormästare var riksrådet, friherre Carl Fredrik Scheffer. Deputerad landsstormästare var kunglige sekreteraren Carl Fredrik Eckleff, som också var ordensmästare i sin egenskap av högste styresman för det 1759 inrättade storkapitlet L`Innocente, tidigare den första svenska S:t Andreaslogen. Som förste storbevakande broder tjänstgjorde majoren, greve Knut Carlson Posse och som andre storbevakande broder ryttmästaren John Jennings. Storceremonimästare var översten, friherre Fredrik Horn. Som övriga ledamöter i Stora landslogen inträdde S:t Johanneslogernas OM, DM och BB samt de som tidigare innehaft dessa ämbeten. Denna organisation behölls ända tills hertig Carl av Södermanland den 30 november 1774 övertog landsstormästareämbetet. Landslogen upplöstes då och dess myndighet överfördes till Storkapitlet i Stockholm som övertog benämningen Svenska stora landslogen. Den frimureriska verksamheten i Sverige utvecklades sig under de följande åren på ett så positivt sätt att man med tiden blev tvingad att organisera den i olika fördelningar över landet. Sammanlagt uppstod 8 olika fördelningar som var och en leddes av en provinsialloge. Stora landslogen var förutom ordens ledande loge, även provinsialloge i första fördelningen. Denna fördelning kom också att bli den största av samtliga fördelningar och så småningom visade det sig att Stora landslogens dubbla uppgift blev ganska betungande och svårhanterlig togs därför fram ett förslag om att ersätta stora landslogens ledande roll inom första fördelningen med en nyinrättad provinsialloge i Stockholm. Provinsiallogen föreslogs erhålla namnet Svea. Först 1993 skedde denna omorganisation och provinsiallogen Svea instiftades då i Ordens stamhus som provinsialloge för 1:a fördelningen. 5

6 Något om den Svenska Frimurarordens historiska knytning till Södermanland Vid Östra Hjälmarens norra strand ligger Stora Sundby Slott, en fantastisk byggnad med urgamla anor som i dag äges av släkten Klingspor. Under slutet av 1600-talet ägdes slottet av fältmarskalken och ambassadören Erik Sparre, greve till Sundby, den s.k. Stora Sparren. Erik Sparre var gift med excellensen greve Fabian Wredes äldsta dotter. I äktenskapet föddes den 1 december 1708 Axel Wrede Sparre. Han bars till dopet av riksänkedrottningen Ulrika Eleonora, änka efter Karl XI, vilket säger en del om den sociala status släkten Wrede Sparre åtnjöt i dåtidens Sverige. Att Axel Wrede Sparre, som snarare skulle komma att räknas som en av Svenska Frimurareordens första grundare och portalfigur, ansågs vara en mycket betydande person framgår av brev från dåvarande franske ministern i Stockholm som uppger att man inom högadliga kretsar i Sverige hade långt gående planer på att utse Axel Wrede Sparre till svensk kung. Efter Karl XII död blev dennes syster Ulrika Eleonora drottning i Sverige. Om hon skulle avlida barnlös, var det tänkt att Axel Wrede Sparre skulle utses till svensk kung, en ny Gustav Wasa, och förmälas (giftas) med kanslipresidenten greve Arvid Horns dotter. Men historien fick som bekant en annan utformning och Axel Wrede Sparre avled den 18 januari 1772 och var då Överståthållare i Stockholm. Han avslutade den grevliga ätt som skrev sig till Sundby. Han begravdes i Öja Kyrka där han som ägare till Sundby var patronus, och hans vapensköld krossades. I början av 1730-talet kom den då unge Axel Wrede Sparre till Paris. Det var på den tiden en nödvändig del av en ung adelsmans uppfostran att vistas en tid i denna världsstad. Faderns, Erik Sparres gamla bekanta från dennes tid som svenskt sändebud i Paris, tog hand om den unge Axel Wrede Sparre. Till dessa bekanta hörde åtskilliga av de jakobinska flyktingar som lämnat England i en påtvingad landsflykt, engelska adelsmän som fört med sig frimureriet som genom den engelska storlogens 6

7 upprättande 1717 blivit en enhetlig organisation som gjorde den Konungsliga Konsten lämplig att exportera till andra länder. Frankrike blev därmed det första land utanför England som fick en organiserad frimurarloge Det rådde en förkärlek till allt engelskt och den frihet och humanitet som detta representerade, ett behov som var ett resultat av den situation som rådde i Frankrike. Ett barn, Ludwig XV, var regent, en vild sedeslöshet behärskade samhällslivet, landet var utsuget och dignade under oerhörda skulder och församlingsfrihet saknades. Det humanitära och mytiskt färgade budskap som frimureriet utgjorde, verkade lockande på en del av de andligt fattiga adelsmännen. Det erbjöd en form av samvaro som skänkte ett djupare innehåll och lockade till sig den bättre delen av de franska ädlingarna tillsammans med en hel del borgare och konstnärer. Det fanns även ett annat skäl för frimureriets starka uppgång i Frankrike, ett politiskt skäl. Den från sin tron bortjagade engelske kungen Jacob II hade funnit en fristad i Paris och betraktades där allmänt som Englands rättmätige kung. Detta förhållande gjorde det enklare för det engelska frimureriet att bli populärt i Paris. Det blev således naturligt att faderns gamla bekanta introducerade den unge och mycket socialt begåvade Axel Wrede Sparre i den jacobinska frimurarlogen i Rue des Boucheries där Axel recipierade i lärlings- och medbrodersgraderna år 1731 samt i mästargraden Efter hemkomsten till Stockholm blev Axel invald i det sällskapet Awazu och Wallassis, en högpatriotiskt och livaktigt sällskap som instiftats år 1732 av Olof Dalin. Här sammanträffade Axel med andra svenska adelsmän som i likhet med honom själv recipierat till frimurare utomlands. Sannolikt kom det att bland dessa uppstå tankar om att få träffas i en något mindre yster och opolitisk form än i Awazubröderna. I ett bevarat brev daterat den 7 januari 1735 skrev Carl Gustav Tessin till sin maka, Axel Wrede Sparres syster, följande rader: Kan man tänka sig, broder Axel umgås med planer på att efter 7

8 franskt mönster i Stockholm bilda en atelier för frimurare och alltså hos oss införa detta gamla mysteriösa och humanitära sällskap, som, ehuru till namnet känt av alla, likväl i själva verket förbliver en hemlighet för den stora allmänheten. Våra vänner i Awazu ha förtrollat honom! Den 17 mars 1735 har tydligen Axel Wrede Sparre förverkligat sina planer och kunde tilldela sin svåger lärlings- och medbrodersgraden. Denna reception skedde hemma hos Axel. I ett bevarat brev författat kort före påsken 1735, skriver Axel till sin svåger C.G. Tessin en inbjudan för denne att komma till Sundby för att jaga. I brevet framföres även en undran om det icke kunde vara tid för Tessin att tänka på att gå vidare i den Konungsliga Konsten, vars första grader blevo för honom avslöjade för några veckor sedan hemma hos Wrede Sparre i det gamla stenbockska palatset. Vad vi känner till efterkom Tessin sin svågers önskan och recipierade i mästargraden den 25 april 1735 på Stora Sundby Slott i Södermanland. Tessins inträde i Axels nya frimurareloge kom att bli mycket betydelsefull att i allmänhetens ögon och framförallt bland Tessins vänner och medarbetare skänka frimureriet respekt och auktoritet i Sverige. Axel Wrede Sparres första svenska frimurareloge verkar ha bestått endast i ca. 12 år. År 1747 förflyttades Axel till Västgöta kavalleriregemente. Efter hans förflyttning verkar logen mer eller mindre ha dött ut. Men en nybildad S:t Johannesloge, St. Jean Auxili, förelöparen till existerande logen Den Nordiska Första, tog in Axel Wrede Sparre och samtliga bröder i dennes nu avsomnade första frimurareloge. Det råder således inget tvivel om att den sörmländske greven Axel Wrede Sparre hade ett mycket stort och kanske avgörande inflytande på den svenska frimurarordens tillkomst och utveckling. Dessa historiska händelser och kedja av sammanträffanden mellan för sin tid betydelsefulla personer som hade möjlighet och kunskap att utbyta djupare tankar om liv, 8

9 religion, etik och mänsklig humanitet resulterade bl.a. i att det 200 år senare bildades en frimurareförening i Nyköping. Tidig frimurareverksamhet i Nyköping Redan 1883 bildades S:t Johanneslogen Södermanland i Eskilstuna. Varför det inte redan då fanns en frimurareloge i länets residensstad kan verka egendomligt i synnerhet som det i Nyköping bodde och verkade ganska många frimurarebröder, en del med ganska höga grader. En av stiftarna till S:t Johanneslogen Södermanland var bl.a. dåvarande borgmästaren i Nyköping, Carl Wellander, och ett flertal nyköpingsbor var bland de första medlemmarna i Södermanland. Men det är inte känt om man försökt starta någon organiserad frimurareverksamhet i Nyköping tidigare, Vad som däremot är känt och varifrån handlingar finns bevarade är från försöket att bilda en brödraförening redan Av handlingar i S:t Botvids arkiv framgår att 7 stycken frimurarebröder i Nyköping med omnejd sammanträffade i mars 1912 för att diskutera bildandet av en organiserad frimurareverksamhet i staden. Man enades om att ge brodern och konsuln Alphonse Rydberg i uppdrag att ta kontakt med professorn N.C. Dunér, ordföranden i Frimurarordens loge Directorium, för att få råd om hur man lämpligen borde förfara för att bilda en brödraförening. I ett handskrivet brev från professor Dunér daterat den 31 mars 1912 ställt till Herr Konsul, Högst lysande Broder! rekommenderas att bröderna i Nyköping inkommer med en skriftlig ansökan till ordensledningen. Till brevet fanns fogat ett utdrag ur de då gällande allmänna lagarna om hur bildandet av en frimurareförening skulle gå till. Den 6 september 1912 samlades bröderna i Nyköping till ett nytt möte. Från detta sammanträde finns protokoll ur vilket framgår att man beslutade att bilda en frimurareförening i Nyköping och insända en ansökan till den högsta ordensledningen. En styrelse valdes vid mötet för den tilltänkta föreningen. Som ordförande 9

10 utsågs Kyrkoherden G. Sjöström och som vice ordförande kyrkoherden Carl Lundberg. Till övriga ämbetsmän valdes handlaren Carl Ekman, tandläkaren K. Järle, fabrikören Bror H. Giertz samt konsuln A. Rydberg. I ett handskrivet brev till frimurareordens V.S.V. daterat den 6 september 1912 och undertecknat av Georg Sjöström, ansöker man om att: i djupaste underdånighet utbedja oss rättigheten att sammansluta oss till en Brödraförening benämnd Heimdall, inom vilken undervisning får meddelas i den konungsliga konsten inom de lägsta åtta graderna af Orden. I november samma år erhåller man svar från ordföranden i IX Frimurareprovinsens Logedirectorium om att man bör inkomma med närmare detaljer om hur man tänkt lösa problemen med lämpliga lokaler, nödvändiga tillbehör och de ekonomiska frågorna. Den 22 november sammanträdde bröderna igen i Nyköping och man beslöt att ge broder Rydberg i uppdrag att personligen besöka Stockholm för att skaffa sig bättre kunskaper om vad som fordrades för att bilda en förening. Dessutom tog man upp namnen på ytterligare 20 stycken frimurarebröder boende i Nyköping med omnejd som skulle tillfrågas om medlemskap i en eventuell brödraförening. I januari 1913 samlas man igen och det framgår att Rydberg varit i Stockholm och bl.a. presenterat skisser på planerade sammanträdeslokaler, ekonomiska beräkningar m.m. för professor Dunér. Det sista som handlingarna i S:t Botvids arkiv visar om brödernas försök att bilda brödraföreningen Heimdall är ett brev daterat 4 februari 1913 ställt till A. Rydberg om vissa kostnader m.m. från den då nybildade brödraföreningen i Värnamo. Sannolikt blev de ekonomiska problemen avgörande för att någon brödraförening ej bildades i Nyköping. Det finns inga fler handlingar som kan berätta om hur det hela slutade. Men bröderna 10

11 hade lagt ned ett förtjänstfullt pionjärarbete som några år senare blev till nytta när S:t Botvid bildades. Sanct Botvid Sedan det förtjänstfulla arbetet med försök att bilda frimurareföreningen Heimdall i Nyköping sannolikt på grund av ekonomiska orsaker, misslyckats, lades arbetet ner i början av år Under de kommande åren tillfördes Nyköping med omnejd allt fler frimurarebröder i takt med att orden växte även i övriga Sverige. Man kan väl föreställa sig hur dessa bröder i Nyköping väl fick planera sina resor och sin tid när de skulle besöka någon loge antingen för egen reception eller i övrigt. Närmaste loge fanns i Norrköping, och därför var det från början ganska naturligt att samröret med frimurarprovinsen i Östergötland blev ganska stort. Men besök gjordes även i Eskilstuna och i Stockholm. Vi vet inte i dag hur bröderna i huvudsak färdades till sina besök, tåg fanns men bilen var vid denna tid inte precis det fordon som alla förfogade över, snarare var det hästen som då fortfarande var det sätt på vilket man i huvudsak förflyttade sig, åtminstone kortare sträckor. Vilket färdmedel man än valde så var en resa till en frimurarloge sannolikt något som krävde så väl planering som betydande tid, kanske var man tvungen att övernatta på hotell efter ett logebesök. Det är väl ganska sannolikt att bröderna i Nyköping inte gärna gjorde sådana logebesök ensamma utan man tog kontakt med varandra för att göra en gemensam resa precis som vi bröder gärna gör än i dag då vi vill besöka andra frimurarloger. Vi vet ju att efter ett logebesök är det trevligt att ha några bröder att diskutera kvällens upplevelser med under hemresan. Det är därför ganska troligt att bröderna i Nyköping hade bra kontakt med varandra och troligen hände det mer än en gång att man under dessa resor kom att tala om fördelen med en frimurarorganisation av något slag på närmare håll. Man kände säkert till det tidigare försöket att bilda en förening i Nyköping 11

12 och också de svårigheter som en gång satte stopp för dessa försök. Det är troligen en väsentlig orsak till att det dröjde 17 år innan nästa försök att bilda en förening i Nyköping åter konkretiserades. Någon gång under sommaren 1929 var det några bröder i Nyköping som såg fram emot den kommande höstens frimureriska arbete och med det förnyade resor och därmed sammanhängande problem. Fyra bröder, apotekaren E. Lundgren, landsfiskalen Einar Göthman, 1:e stationsskrivaren H. E. Söderberg och bankrevisorn Per E. Grönlund beslöt att gemensamt göra en resa till en närbelägen brödraförening i syfte att skaffa sig kunskap om vad som krävdes för att bilda en sådan förening. Dom visste att kammarskrivaren Åke Norelius i Nyköping var frimurarbroder och att dennes fader teologie doktorn A. Norelius var ordförande för frimurarföreningen S:t Olov i Norrköping. Tillsammans beslöt dessa fem herrar att med Åke Norelius hjälp och kontakter försöka få till stånd ett sammanträffande med doktor Norelius i Norrköping. Den nu självutnämnda kommittén blev genom Åke Norelius inbjudna att gästa S:t Olov i Norrköping där de blev väl mottagna i samband med ett av föreningens ordinarie sammankomster den 18 oktober En timme innan sammanträdet började fick de av O i S:t Olov dr. Norelius samt föreningens vice O telegrafkommissarien Olin ta del av alla de handlingar som förekommit då S:t Olov bildades och de fick också svar på sina frågor om hur man skulle gå till väga och vad som kunde krävas för att bilda en brödraförening. Därefter fick de närvara under det följande sammanträdet i VI graden och bl.a. lyssna på ett föredrag av kaptenen Ridderborg. Man kan väl föreställa sig vilka diskussioner som förekom mellan nyköpingsbröderna under hemresan, diskussioner som sannolikt präglades av optimism och entreprenörsanda. Väl hemma startade brödernas arbete omedelbart. Efter att noggrant studerat de handlingar man fått låna med sig hem från S:t Olov arbetade man fram ett detaljerat program för det fortsatta arbetet med att starta en frimurarförening i Nyköping. Dock fanns det ett formellt 12

13 hinder som vid denna tid troligen var ganska betydande. Bröderna i kommittén ansåg sig ej ha tillräckligt höga grader för att ta kontakt med Frimurarordens ledning i Stockholm eftersom de visste att det i Nyköping fanns andra bröder med högre grader. Men det visade sig inte vara några större problem med att få dessa bröder intresserade att vara med och verka för en förening i Nyköping. Alla ställde sig till förfogande och erbjöd sig att underteckna en kallelse ställd till alla frimurarebröder i Nyköping med omnejd. Kallelsen skickades ut och hade följande innehåll: Frimurarebroder! Enär det visat sig förefinnas intresse för bildande av en brödraförening i Nyköping, vilja undertecknade, därom anmodade, kalla Eder till särskilt sammanträde å Standard Hotells festvåning torsdagen den 12 december 1929 kl. 7 e.m. för dryftande av frågan om bildandet av en brödraförening för Nyköping med omnejd. Eder personliga närvaro är önskvärd icke minst för utrönande av omfattningen av förefintligt intresse härför. Nyköping den 26 november 1929 Nils Åkesson. Bror H. Giertz. Claes Lewenhaupt. C. Steenmark. Elis Erlandsson. Inte mindre än 37 frimurarebröder av olika grader hörsammade kallelsen och infann sig på Standard Hotell den 12 december klockan Sammanträdet öppnades av Med. Dr. Nils Åkesson som också enhälligt valdes till kvällens ordförande. Till sekreterare valdes bankrevisorn Per E. Grönlund, en ur den självvalda gruppen som låg bakom initiativet. En annan ur denna grupp, landsfiskalen Einar Göthman fick därefter redogöra för tankarna bakom planerna att bilda en frimurarförening, vilka som mer var aktiva i gruppen och vad man inhämtat från sitt besök i Norrköping i oktober samma år. Gruppen hade lagt ned ett omfattande förarbete och kunde vid 13

14 mötet redogöra för hur man skulle anskaffa lämplig lokal, rekvisita och på vilket sätt nödvändigt kapital skulle ordnas. Han läste även upp 15 ur Ordens Fundamentalstadga om vad som erfordrades för bildandet av en förening och avslutade med att redogöra för hur många frimurarebröder med olika grader som fanns i Nyköping med omnejd, sammanlagt 62 stycken. Efter en viss diskussion frågade ordföranden de närvarande om de var villiga att medverka för att bilda en förening i Nyköping, och han fick då ett enhälligt Ja! till svar. Därefter antecknade sig alla närvarande på en lista där de förklarade sig villiga att ingå som medlemmar i en nybildad brödraförening i Nyköping. Man förklarade även att en sådan förening borde tillhöra Östergötlands provins, vilket visar att de flesta sannolikt hade sina frimureriska kontakter i huvudsak i denna provins. Slutligen beslöt de närvarande att tillsätta en gemensam kommitté med uppdrag att arbeta vidare mot bildandet av en förening. I den tillsatta kommittén ingick samtliga fem ur den första självvalda kommittén tillsammans med ytterligare 6 bröder. Som ordförande i kommittén utsågs doktor Nils Åkesson. Den nu enhälligt utsedda kommittén startade omedelbart sitt arbete och det första sammanträdet skedde den 6 februari För att arbetet skulle gå smidigare beslöt man vid detta möte att inom sig välja en arbetsgrupp om tre personer som till sig vid behov skulle kunna associera fler om så skulle fordras. Arbetsgruppen kom att bestå av disponenten Bror Giertz (som för övrigt var med redan då man försökte bilda brödraföreningen Heimdal 1912) landsfiskalen Einar Göthman och bankrevisorn Per E. Grönlund. Arbetsgruppens första uppdrag blev att utreda de ekonomiska förutsättningarna samt att arbeta fram ett stadgeförslag samt att skaffa mer information genom besök hos andra brödraföreningar. Det är troligt att man redan nu hade haft långt gående kontakter med ledningen på Standard Hotell om lokalfrågan eftersom man redan fått sig anvisat utrymmen för förvaring av rekvisita m.m. 14

15 Dessa utrymmen inspekterades under kvällen och verkade vara helt godtagbara. Arbetsgruppen kontaktade omedelbart en rad andra föreningar och loger i landet och skaffade sig information, exemplar av stadgar och andra dokument som behövdes. Alla dessa handlingar var ju hemliga och behövde förvaras på ett betryggande ställe, varför dom låstas in i kassaskåpet hos landsfiskalen Göthman där dom ju förvarades under ständig bevakning av stadens poliskår. Vid ett besök som arbetsgruppen gjorde hos frimurarföreningen III x III i Motala den 18 maj blev man mycket väl mottagna av föreningens ordförande och sekreterare. Man fick ta del av denna förenings arbetssätt och utrustning i minsta detalj, bl.a. föreningens föreskrifter om städningen av lokalen inför sammankomsterna i de olika graderna. Vid besöket i Motala följde även fem övriga ur huvudkommittén med. Det var tydligen en mycket fin resa och en vacker vårdag eftersom bröderna på hemvägen stannade till vid Stjärntorp och intog en smörgåslunch vid stranden av sjön Roxen. Bröderna i arbetsgruppen hade nu en hektisk sommar framför sig. De utarbetade skisser till all behövlig rekvisita och gjorde upp kostnadsförslag m.m. Kommittén kallades så till sammanträde den 25 september 1930 på Standard Hotell. Ordförande vid mötet blev disponenten Bror Giertz eftersom doktor Nils Åkesson insjuknat. Arbetsgruppen redogjorde nu för sitt arbete under sommaren som bl.a. resulterat i att man beräknat kostnaden för inköp och anskaffandet av nödvändigt material till sammanlagt kronor. Kommittén godkände arbetsgruppens arbete och man diskuterade hur man skulle anskaffa det första nödvändiga startkapitalet som beräknades till 1000 kronor. Det beslöts att några utvalda bröder skulle uppvakta ett antal frimurarebröder i Nyköping med omnejd för att höra om de skulle kunna tänka sig att bidraga med ekonomiska medel. Under oktober månad borde 15

16 man kalla till ett allmänt möte för att redovisa hur långt kommittén kommit i sitt arbete, men dessförinnan borde man ha ett nytt kommittémöte där man skulle enas om ett förslag till stadgar samt ett förslag till vilka som skulle ingå som en första styrelse i föreningen för att man vid det allmänna mötet skulle kunna enas om att till Konung Gustav V inge en ansökan om bildandet av en förening. Arbetsutskottet och de för penninginsamlandet ansvariga bröderna gick nu omedelbart till verket med att utarbeta stadgar och samla in pengar. Av protokollen framgår att bröderna visade en enastående offervilja då det gällde att bidraga med ekonomiska medel, men troligen var detta arbete inte så lätt i praktiken eftersom man inte kunde kalla till det planerade allmänna mötet förrän i februari Dessförinnan, den 6 februari hade kommittén ett nytt möte. Det kunde då konstateras att insamlingen av pengar givit till resultat att man nu hade kronor som 23 bröder bidragit med. Ett förslag till stadgar lästes upp och efter en viss diskussion där vissa ändringar beslutades, godkände kommittén ett stadgeförslag samt ett förslag till styrelse. Enligt förslaget skulle den kommande föreningen få följande styrelse: Ordförande 1:e provinsialläkaren Med. Dr Nils Åkesson VO Kontraktsprosten Carl Persson, Gnesta FFBB Bankrevisor Per E. Grönlund AFBB Apotekare Erik Lundgren FABB Överlantmästaren Ernst Petrelius AABB Förste stationsskrivare Erik Söderberg FSkM Disponent Bror Giertz ASkM Fabrikör S. E. Westberg T Kyrkoherde Elis Erlandsson FCM Läroverksadjunkt Ossian Eriksson ACM Bankdirektör Ingemar Widebeck FS Landsfiskal Einar Göthman AS Fil. Mag. Robert Wennberg 16

17 Då nu kommittén ansåg att man fullgjort sitt uppdrag, kallades till ett allmänt möte fredagen den 20 februari 1931 kl 1830 på Hotell Standard. En kallelse gick nu ut till samtliga de bröder som den 12 december 1929 skrivit på listan om önskat medlemskap i en frimurarförening i Nyköping. Kallelsen hade följande utformning: Frimurarebroder. Sedan vid sammanträde den 12 december 1929 med intresserade för bildandet i Nyköping av en brödraförening för Nyköping med omnejd utsedda kommittén nu anser sig hava fullgjort sitt uppdrag, har jag äran kalla Eder till sammanträde å Hotell Standard i Nyköping klubbvåning fredagen den 20 februari kl ½7 e.m., då kommittén kommer att framlägga sin utredning bland annat om de ekonomiska förutsättningarna samt förslag om: sökande av nådigt medgivande att bilda dylik förening; föreningens benämning; antagande av stadgar och fastställande av medlemsavgifter; utseende, under förutsättning av nådigt bifall till ansökan, av styrelse för föreningen. Enär det enligt ovan är fråga om omfattande av för frimurararbetet i orten betydelsefulla beslut, är Eder närvaro vid sammanträdet synnerligen önskvärt. Broderligen För kommittén Nils Åkesson Enkel supé med samkväm anordnas efter sammanträdet. Detta sammanträde skulle ju kunna rubriceras som det första organiserade frimurarsammanträdet i Nyköpings historia. Det fanns en styrelse som hade utsetts, kommittén, de som infann sig hade redan förbundit sig som medlemmar i en kommande laglig brödraförening, och inte minst, en brödramåltid var inplanerad efter sammanträdet. Mötet öppnades av Nils Åkesson och till sekreterare valdes Per E. Grönlund. Det konstaterades att 48 17

18 bröder infunnit sig samt ytterligare fem bröder skickat med fullmakter. Landsfiskalen Einar Göthman redogjorde för kommittén och arbetsgruppens arbete samt för vad Frimurarordens Allmänna Lagar föreskrev om brödraföreningar och dess bildande. Dessutom redogjorde han för kommitténs förslag till namn för den tänkta brödraföreningen Frimurarebrödraföreningen S:t Botvid i Nyköping. Göthman berättade även att nödvändiga inventarier beräknats kosta kronor. Häri ingick dock inte kostnader för svärd, ritualer och ämbetstecken samt fåtöljer för ämbetsmännen. För täckandet av dessa föremål behövdes enligt kommitténs beräkningar ytterligare 377:50. Dessutom ansåg man sig behöva ett startkapital om 1000 kronor. Eftersom man samlat in sammanlagt kronor ombads de närvarande att bidraga med vardera 25 kronor som en första medlemsavgift. Man efterlyste även namn på bröder som var villiga att hjälpa till vid föreningens första arbeten. Därefter frågade ordföranden de församlade om det var deras önskan att bilda en frimurarebrödraförening i Nyköping och han fick då ett enhälligt Ja! Det blev sedan av viss diskussion om föreningens namn som ju av kommittén föreslagits bli S:t Botvid. Det framkom att även ett annat namn hade dryftats nämligen Gripen, men eftersom det namnet redan ingick i en annan loges namn skulle det förmodligen inte godkännas. Kyrkoherden Erlandsson redogjorde då för varför man fastnat för namnet S:t Botvid. Detta var ju Sörmlands andre apostel och var dessutom nära förbundet med landskapet eftersom han dött martyrdöden enligt sägnen i Nyköpings skärgård på Rågö. Hans symboler var yxan, det vapen som ändade hans liv, samt fisken som skulle påminna om hans martyrdöd i skärgården. De församlade bröderna enades då om namnet Frimurareföreningen Sanct Botvid i Nyköping. 18

19 Därefter dryftades stadgeförslaget och en viss diskussion utbröt. Häradsskrivaren Ödman ansåg att medlemsavgiften var för låg, men ordföranden upplyste då om att man inte ville ha en avgift som skulle kunna avhålla bröder från att bli medlemmar i föreningen och att man därför stannat vid denna summa. Göthman förklarade efter viss förfrågan att man inte ansett att föreningen behövde några tjänande bröder utan man ville att bröderna själva skulle hjälpa till med städningen av lokalen före varje sammanträde. Enligt stadgarna skulle föreningen äga rätt att varje år under december månad utdela understöd till behövande. Bankdirektören Widebeck ville ha inskrivet i stadgarna att detta skulle ske vid föreningens högtidsdag. Ordföranden påpekade då att någon högtidsdag ännu ej beslutats eftersom den enligt bestämmelserna skulle infalla i samband med föreningens högtidliga instituering och eftersom någon förening ännu ej bildats kunde man ej skriva in detta i stadgarna. Man enades då om att föreningens styrelse årligen och när den finner det lämpligt ur kassan utdela understöd. Därefter antogs stadgarna enhälligt. Mötet biföll även enhälligt kommitténs förslag till föreningens första styrelse. Därutöver valdes tre bröder att ansvara för föreningens litteratur och andra handlingar. Nu återstod ansökan till Orden om att få bilda föreningen. Att ingiva en sådan ansökan krävde tydligen visst arbete och kunde vara ganska känsligt. Man ville tillhöra Östergötlands provins och därför beslöts att man skulle företaga en uppvaktning av provinsialmästaren i Östgöta Provinsialloge. Ansökan till Ordens V.S.V. hade undertecknats av den konstituerande styrelse. Dessa utsåg nu inom sig fem bröder som skulle uppvakta provinsialmästaren kaptenen H.J.L Westman i Linköping. Man lade ner ett stort arbete på att ansökningshandlingarna skulle vara korrekta och ansökte sedan om att få företräde hos provinsialmästaren i Linköping. Den 26 mars fick så de fem utsedda bröderna tillstånd att träffa provinsialmästaren. Han hade vid mötet sällskap av den deputerade mästaren häradshövdingen 19

20 J.G. Odenkrantz samt sekreteraren löjtnanten C.A.Jaeger. Under ett par timmar gicks nu alla ansökningshandlingar igenom. Provinsialmästaren läste noga alla handlingar så att dessa skulle vara helt korrekta. Han lovade sedan att han skulle göra så mycket han kunde för att ansökan så snabbt som möjligt skulle kunna behandlas och översändas till V.S.V. Hans Majestät Konungen eftersom han förstod att bröderna ville börja sitt arbete om möjligt i slutet av året. Nu kunde de noggrant genomgångna ansökningshandlingarna äntligen skickas till Stockholm. Frimurareföreningen S:t Botvids ansökan är daterad den 20 februari 1931 och inledes på följande sätt: Till Konungen, V.S.V. Undertecknade, i Nyköping med omnejd boende frimurarebröder, få härmed i underdånighet anhålla om nådigt medgivande att bilda en Brödraförening benämnd Frimurareföreningen S:t Botvid i Nyköping med syfte att i förhyrd lokal å Hotell Standard i Nyköping meddela undervisning i den Konungsliga Konsten inom S:t Johannisgraderna. Därefter innehåller ansökan en redogörelse för den föreslagna styrelsen, stadgeförslag, förslag till vapen, valspråk och en försäkran av tre bröder om förvaring av litteratur m.m. i brandsäkert skåp. Vidare bifogades en planritning över de lokaler på Standard Hotell där sammanträdena skulle hållas samt en utförlig beskrivning över dessa lokaler. Som bilaga bifogades en förteckning över de 53 bröder som förklarat sig villiga att vara medlemmar i föreningen. / Se på omslagets insida en kopia av skiss över lokalerna på Standard hotell / 20

21 Så kom då äntligen belöningen för allt slit. Den 13 juni 1931 erhöll Med Dr Nils Åkesson ett brev från S.T.S.B. amiralen Arvid Lindman daterat den 12 juni 1931 med följande lydelse: Till den Högt upplyste brodern f.d. förste provinsialläkaren Nils Åkesson. Var hälsad med fridens trefaldiga hälsning!!! Sedan Hans Majt Konungen, Frimurare Ordens Höge Beskyddare, den IX Frimurare Provinsens V.S.V. och styrande mästare, denna dag funnit gott i nåder tillåta, att i Nyköping må bildas en brödraförening inom S:t Johannesgraderna, benämnd S:t Botvid, vilken förening skall lyda direkt under Stora Landslogen, har Hans Majt Konungen, V.S.V. tillika behagat i nåder förordna Eder att vara ordförande i nämnda brödraförening. Jämte den trefalt Store Byggmästarens mäktiga hägn och beskydd tillönskas Eder frid, glädje och välsignelse. Vänligen och Broderligen!!! På nådigste befallning Arvid Lindman S.T.S.B. Detta brev utgör S:t Botvids konstiturial eftersom det var en brödraförening och ej en loge som skulle bildas. Kort därefter kom ett brev från IX Frimurareprovinsens Logedirektorium som föreskrev att S:t Botvid skulle lyda under Stora Landslogen och ej under Östgöta Provinsialloge. Dessutom fanns en del mindre synpunkter på ljudisoleringen mellan föreningens sammanträdeslokaler och intilliggande rum på Hotell Standard. Till brevet fogades ett ex av ritualer för sammanträde i S:t Johannesgraderna samt en undertecknad och godkänd skiss över lokalerna med mindre ändringar, ett godkänt exemplar av stadgarna samt ett exemplar av stadgar för vården av frimurarehandlingar. 21

22 Det var nu allvaret började för bröderna i Nyköping. Inriktningen var att börja arbetet i den nya föreningen under hösten Innan dess skulle massor av arbete utföras. Alla anbud som man lagt ut på inventarier och utrustning skulle nu bekräftas och leveranser skulle ordnas så snart som möjligt. Efterhand som de anlände skulle dom granskas och godkännas och allt skulle förvaras på ett betryggande sätt. Landsfiskalens kassaskåp räckte inte längre till i synnerhet som den nyutnämnde ordföranden Nils Åkesson vid ett besök i Lund fick så bra kontakt med en av ämbetsmännen där, professor Malmgren, som ordnade så att till frimurarföreningen S:t Botvid överlämnades professor Nils Flensburgs hela serie med frimureriska föredrag i arbetsgraderna. Denna gåva blev grunden för S:t Botvids bibliotek. Det som nu måste bestämmas och arrangeras var dagen för föreningens högtidliga invigning. Eftersom man var beroende av Stora Landslogen måste detta ske i samråd med denna. Nils Åkesson och Carl Persson begav sig till Stockholm för att uppvakta amiralen Arvid Lindman och fråga om denne ville vara vänlig att förrätta invigningen. Det bestämdes då att invigningen skulle ske den 14 november och Arvid Lindman förklarade att han gärna skulle åtaga sig att inviga S:t Botvid. Han skulle då ta med sig några av Stora Landslogens officianter att biträda med detta. Sedan vidtog ett antal repetitioner inför invigningen och sammankomstlokalen provbesiktigades ett flertal gånger för att allt skulle vara perfekt vid invigningsdagen. Ordföranden Nils Åkesson var tydligen en mycket noggrann man så ingenting fick lämnas åt slumpen. 22

23 Invigningen Lördagen den 14 november 1931 möttes så amiralen Arvid Lindman och revisionssekreteraren Yngve Wisén på centralstationen i Nyköping av Doktor Nils Åkesson. I förväg var det rum beställda åt herrarna på Hotell Standard, där man också beställt rum till övriga särskilt inbjudna gäster som OM i Johanneslogen Södermanland, greven C.A.A. Lewenhaupt och VO i Andreasföreningen S:t Olov, telegrafkommissarien A.H.Olin. Exakt klockan 1745 började så invigningen. De inbjudna gästerna fördes in i rangordning, sist S.T.S.B. Arvid Lindman som erhöll klubban av ordföranden. Lindman öppnade därefter sammanträdet enligt ritual samt tände för första gången i Nyköping de frimureriska ljusen. Ordföranden Nils Åkesson fortsatte därefter att leda ceremonin då man bl.a. läste upp föreningens konstitutionsbrev och Hans Majestät Konungens, V.S.V. förordnande för Med Dr Nils Åkesson att vara föreningens förste ordförande. Därefter invigde amiral Lindman föreningen och förklarade dess verksamhet påbörjad till välsignelse och gagn för frimurarorden och föreningens bröder. För första gången framfördes sedan den av föreningens talman författade brödrasången som tonsatts av Fritz Steneberg. I sitt första tal som ordförande talade Nils Åkesson bl.a. om föreningens valspråk: Justitia, Bonitas, Misericordia. Justitia betyder rättvisa, rättrådighet, rättfärdighet och rättskaffenhet. Han symboliserade detta ord genom att erinra om vissa delar i ritualen, samt om att bröderna i sitt handlande skulle visa rättvisa och rättrådighet mot sina medmänniskor och att man skulle akta sig för att med sina handlingar kränka någon annans rätt. Ordet Bonitas betyder godhet, välvillighet, ädel-het, redlighet och ärlighet. Han menade att betydelsen borde vara klar för en frimurarebroder som skall sträva efter ett gott hjärta, att ej tala illa om sin nästa utan visa förståelse och kärleksfullt möta våra medmänniskor. I ordets betydelse kan även läggas in ödmjukhet och ett osjälviskt sinnelag. Det tredje ordet Misericordia betyder 23

24 medlidande, medömkan och barmhärtighet som är en av frimurarebrödernas huvuddygder. Han fortsatte sedan sitt tal med vad som menas med frimurarnas Konungsliga konst och lämnade exempel på ett flertal föremål som förekommer som symboler under ritualerna och dess betydelse för frimurarebroderns strävan att förkovra sig själv. Han slutade sitt tal med följande ord: Det är en dålig frimurare, som med flytande tunga upprepar Ordens läror och genast förgäter de läxor, de meddela, likväl som den, vilken bär dess hedrande dräkt för att dölja en självisk ande, eller hos vilken dess stora och enkla symboler endast frambringa en yttre hänförelse utan motsvarande inre trängtan till det högsta av allt gott S.T.S.B. Arvid Lindman höll i sitt invigningstal en redogörelse för frimurarordens betydelse för den enskilde och om den uppgift som Orden har i samhället. Därefter talade han om frimureriets historia och om de män som haft stor betydelse för denna och framhöll för bröderna att dom nu skapat en frimurareförening..men ännu fattas något: dess levande brödraskap, ordföranden, ämbetsmän och bröder på vilka det nu beror på att föreningen skall bliva en samlingsplats för höga ideal och allvarlig strävan att förverkliga frimureriets idéer. Det verkar som om hela den högtidliga invigningen kunde genomföras på ett klanderfritt sätt och vid den efterföljande brödramåltiden hölls en mängd tal och tack till alla de som gjort det möjligt att bilda S:t Botvid. Ett flertal telegram upplästes bl.a. ett från Konungen med följande lydelse: Jag sänder Eder alla mitt uppriktiga tack min broderliga hälsning och min hjärtliga lyckönskan på invigningsdagen. Gustaf. Södermanlands Läns Tidning hade kort därpå en artikel om föreningen där man kortfattat beskrev invigningen och vilka gäster som var närvarande. Måltiden serverades i hotellets stora matsal och var dukad runt ett U-bord. Sammanlagt var det 57 bröder som deltog och hedersplatsen till höger om ordföranden var vigd åt S.T.S.B. och OM i S:t Johanneslogen Den Nordiska Första, amiralen Arvid 24

25 Lindman. På sin vänstra sida hade ordföranden S.T.S Revisionssekreteraren Yngve Wisén. Av bevarade handlingar framgår att brödramåltiden med efterföljande samkväm var mycket lyckad. Ett flertal högtidliga tal hölls och stämningen tycks ha varit mycket god. Man kan i dag väl föreställa sig hur nöjda och glada de bröder som lagt ned åratals arbete nu kände sig. Äntligen hade man en organiserad frimurareförening i Nyköping. De därpå följande åren verkar ha varit ganska livaktiga i föreningen. Man gjorde ett flertal utflykter till andra föreningar och loger och man tog även emot flera besök av bröder från andra loger. Många utmärkta föredrag hölls under åren, varav ett flertal finns bevarade. Utmärkande för dessa föredrag var att de hölls av bröder som hade mycket stor kunskap om frimureriet och dess historia. Föredragen var ytterst välskrivna och ganska långa. Troligen tog ett ordinarie föredrag ca. en timme. Den 1 september 1936 skedde nästa stora händelse i S:t Botvids historia. Då lämnade V.S.M. föreningen tillstånd att arbeta i S:t Andreasgraderna, och den 8 september, ett år senare, tändes för första gången i arbetsrummet ljusen för den första sammankomsten i Andreas lärlinge- och medbroders-graden. Därefter tog det 60 år till nästa steg för S:t Botvid. Den 7 november 1996 beslutade V.S.M. att S:t Botvid skulle få bli deputationsloge under Johanneslogen Södermanland. Det innebar att man för första gången kunde recipiera nya bröder i S:t Johannes Lärlinge- och Medbrodersgraderna. Den första receptionen hölls i samband med jullogen i december samma år, då en ny broder recipierades av föreningens förste OM, Olle Öhrn. Därefter har ett flertal bröder recipierats i såväl första som andra graden. Min personliga uppfattning är dock att S:t Botvid ännu ej sett slutet på sin utveckling. Inför föreningens planerade 75- årsjubileum diskuterades för första gången på allvar om man inte borde göra S:t Botvid till en egen loge. Att dess planer ännu bara 25

26 stannat vid just planer, beror ej på bristande ambitioner hos bröderna, utan mer på att vissa praktiska svårigheter ännu ej funnit sin lösning. Den dagen så sker, kommer med all sannolikhet Nyköping få sin första Frimurareloge. Föreningens lokaler Som framgått av ovanstående beskrivning över invigningen så sammanträdde föreningen från början i särskilda lokaler på dåvarande Hotell Standard i Nyköping. Hotellet var då beläget i hörnet av Västra Kvarngatan och Fruängsgatan. Festvåningen på översta planet i hotellet, hade en magnifik balkong utmed Västra Kvarngatan där bröderna kunde svalka sig efter sammankomsterna. I dag är hotellet ombyggt till lägenheter, men balkongen finns fortfarande kvar. I S:t Botvids arkiv finns ännu originalritningen kvar över de första lokalerna på hotellet och av den framgår att festsalen som användes vid sammankomsterna var 9 meter lång och 7,5 meter bred med en takhöjd av 2,75 meter. Förutom festsalen fanns två större klubbrum samt kapprum och serveringsrum som disponerades av föreningen. Klubbrummen användes som bibliotek och läsrum samt vid samkväm efter sammankomsterna. Så småningom blev emellertid lokalerna på Standard Hotell för trånga eftersom föreningen växte. I slutet av 1960-talet blev det akut med att skaffa nya lokaler och 1969 kunde man flytta till Drottningkällaren på Nyköpingshus. Det var en magnifik miljö för det frimureriska arbetet som kunde hållas i lokaler från 1500-talet. Dessutom fick man tillstånd att använda Kungasalen vid föreningens högtidsdagar, en miljö som de flesta gästande bröder var mycket avundsjuka på. Men på slottet fanns ej några möjligheter att anordna bibliotek och andra administrativa utrymmen för föreningen. Det löstes genom generös medverkan av broder Olof Hansson. Föreningen fick tillgång till en egen biblioteks- och sammanträdesutrymme i gamla maskinrummet till biografen Grand på Brunnsgatan i Nyköping. Lokalen hade två 26

27 rum, förvaringsutrymmen, toalett och ett litet kök. Där kunde föreningen förvara sin litteratur och sina arkivhandlingar i låsta plåtskåp. Bord och stolar anskaffades att användas vid styrelsemöten och bibliotekskvällar ansåg emellertid den nya länsmuseiledningen att det ej var lämpligt med frimuraresammankomster på Nyköpingshus. Än en gång fick föreningen se sig om efter nya lokaler för sina sammankomster. Samma år träffades därför ett hyresavtal med Odd Fellowlogerna i Nyköping om att få använda deras fastighet. Odd Fellowhuset byggdes ungefär när de första försöken att starta en frimurareförening i Nyköping gjordes Möjligen kan det ha varit en bidragande orsak till planerna på den första frimurareverksamheten? Huset ritades av den kände arkitekten Ragnar Österberg, som för övrigt ritat bl.a. stadshuset i Stockholm. Huset uppfördes från början som logehus åt Odd Fellow och har därför utmärkta utrymmen för logeverksamhet som även passar frimurarna. Sedan 1983 har därför S:t Botvid sina sammankomster i detta förnäma hus. Men bibliotekslokalen på Brunnsgatan fick övergivas 2006 eftersom en ny ägare till huset ville ha en högre hyra än vad föreningen ansåg sig mäkta med. Från samma år har därför S:t Botvid avtal med Odd Fellow i Nyköping om att även få använda deras lokaler för styrelsesammanträden, samt har föreningen fått tillgång till förrådsutrymmen i källaren. I ett nyinköpt låsbart biblioteksskåp förvaras nu föreningens utlåningslitteratur i Odd Fellows eget bibliotek. Där kan numera utlåning av litteratur ske i samband med sammankomsterna. Föreningens ordförande Inför föreningens 75-års jubileum är det värt att notera även ett annat, visserligen blygsammare, men ändock ett slags jubileum. S:t Botvid leds inför högtidsdagen 2006 av sin tionde ordförande och OM. Följande bröder har haft förmånen att under de 75 åren få leda verksamheten i föreningen: 27

28 Förste provinsialläkaren Nils Åkesson Kontraktsprosten Carl Persson Överlantmästaren Ernst Petrelius Landsfiskalen G. E. Göthman Teol. Dr. Curt Lindhagen Rådmannen Gösta Fischer Skogsmästaren Erik von Eckerman Kriminalkommissarien Olle Öhrn Platschefen Matts Stenberg Kyrkoherden Sven Björkborg Slutord Då jag åtog mig uppgiften att skriva en minnesskrift över S:t Botvid inför 75-års jubileet anade jag inte vad detta skulle medföra. Jag visste att det i föreningens arkiv fanns en ganska rik flora att ösa ur, men jag visste inte vilka fantastiska dokument som finns där. Dokument och handlingar, ibland handskrivna, som författats av bröder för längesedan. Rader som innehåller så mycket mer än bara orden. Ur protokollen kan man utläsa inte enbart vad som förekom vid sammankomsterna, utan även mellan raderna brödernas engagemang och stora frimureriska kunnande. Det har varit litet som att gräva ut en fornlämning. Lager på lager av historien har visat sig och berättat sin tids historia efterhand som jag läst gamla protokoll, föredrag, minnesskrifter m.m. Jag har känt och förstått vilket arbete som våra tidigare bröder har lagt ned för att S:t Botvid nu skall kunna fira sitt 75-års jubileum. Det är med stor respekt för dessa våra tidigare bröder som jag försökt att på några korta sidor redovisa S:t Botvids historia. Det har varit svårare att begränsa sig än att fylla sidorna i denna jubileumsskrift. Förutom protokoll och andra handlingar som jag tagit del av, har jag hämtat mycket ut tidigare jubileumsskrifter som är fantastiska och välskrivna av Hjalmar Nelson och senare Arne 28

29 Håkansson. Dessutom har jag haft förmånen att läsa en del av de tidiga föredrag som hållits av bröderna och ur dem kunnat hämta en del uppgifter. En av många fantastiska föredragshållare i S:t Botvids historia var teol.dr. Curt Lindhagen som lämnat efter sig en rik skatt att värna om i form av föredrag i olika frimuraregrader. Även ur föredrag hållna av den förste OM i S:t Andreaslogen Birger Jarl i Skövde, Friherren och Hovstallmästaren Gustaf Adolph Klingspor, en gång ägare av slottet Stora Sundby, har jag kunnat hämta bl.a. historien om den tidiga frimurareverksamhet på detta slott från. Min förhoppning är att S:t Botvid, i vilken form föreningen än kommer att ha i framtiden, skall fortsätta att vara det frimureriska vattenhål som det under många år har varit för bröderna i Nyköping med omnejd. Nyköping den 2 oktober 2006 Olle Öhrn f.d. O och OM INNEHÅLL S.4 Kort historik över Svenska Frimurarordens tillkomst och utveckling S.6 Något om den Svenska Frimurarordens historiska anknytning till Södermanland S.9 Tidig frimurareverksamhet i Nyköping S.11 Sanct Botvid S.23 Invigningen S.26 Föreningens lokaler S.27 Föreningens ordförande S.28 Slutord S.29 Innehållsförteckning S.30 Ritning över lokalerna på Standard Hotell 29

30 30