På cykel genom Järfälla på talet

Transkript

1 MEDLEMSBLAD FÖR JÄRFÄLLA HEMBYGDSFÖRENING NR 3 AUGUSTI 2018 ÅRG 42 På cykel genom Järfälla på talet Göran Hillman hittade Stockholmarnas cykelbok hos en äldre släkting. Tur nr 11 i boken gick från Roslagstull till Görväln och Gåseborg en cykeltur på 48 km. Läs mer på sid

2 MEDLEMSBLAD FÖR JÄRFÄLLA HEMBYGDSFÖRENING UTKOMMER MED 4 NUMMER PER ÅR Innehåll: ANSVARIG UTGIVARE: Monica Boye-Møller, tel Mobil REDAKTIONSKOMMITTÉ Birgitta Almrén, tel e-post: birgitta.almren@comhem.se Berit Bolin, tel Ingrid Kennerstedt Bornhall, tel e-post: ingrid.kennerstedt@gmail.com Roland Norén, tel Corinne Wredén, tel e-post: corinne@outbox.nu På cykel genom Järfälla på 1930-talet... 3 Göran Hillman Notiser... 7 Stäkets historia och Stäketfläcken del Anders Karpesjö Nationaldagen Monica Boye-Møller Utgrävning av en liten järnåldersboplats vid Barkarby flygfält Andreas Forsgren Program hösten Nya medlemmar januari-juni TRYCK: Jakobsbergs Tryckeri AB HEMBYGDSFÖRENINGENS STYRELSE: Monica Boye-Møller, tel Ordförande Thea Dulz Jonsson, tel Vice ordförande Håkan Jelvestam, tel Kassör Marta Hedberg-Granath, tel Sekreterare Övriga ledamöter: Berit Bolin, tel Hans Garheden, tel Anders Hjelm, tel Carina Ingerby, tel Monica Leksell, tel HEMBYGDSFÖRENINGENS ADRESS: c/o Monica Boye-Møller, Sångvägen 2A, Järfälla HEMSIDA: E-POSTADRESS: jarfalla.hembygd@gmail.com FACEBOOK: Järfälla Hembygdsförening MUSEIANSVARIGA: BOLINDERMUSEET Kåre Andersson, tel GÖRVÄLNS GÅRDSMUSEUM Kåre Andersson, tel JÄRFÄLLA HEMBYGDSMUSEUM Thea Dulz Jonsson, tel MEDLEMSAVGIFTER: PlusGiro , Bankgiro Avgift för enskild medlem 120 kr och för ytterligare familjemedlem 50 kr. Föreningar, institutioner och företag 200 kr. 2

3 På cykel genom Järfälla på 1930-talet Svenska turistföreningen utgav 1936 en turbok till tjänst för de växande skaror av stockholmare, som på lediga stunder med cykelns hjälp ville söka sig ut i stadens omgivningar. Så inleddes förordet till den andra upplagan av Stockholmarnas cykelbok, som utgavs av Svenska turistföreningen i början av andra världskriget. Den innehåller 24 olika turer som alla utgår från Stockholms innerstad och ut i landskapet och de omgivande socknarna och kommunerna. Det finns utflykter som kan klaras av på en dag och sådana som krävde övernattning över flera dagar, lämpligtvis på någon av turistföreningens vandrarhem. De längsta turerna sträckte sig till Norrtälje, Uppsala, Enköping, Västerås, ända ner till Nyköping, Trosa och Nynäshamn. dagens. Det är många grindar och skyltar med Privat område. Bokens entusiastiska tilltal, uppmuntrande tillrop och beskrivningar av miljöer, som är sig både lika och helt förändrade, lockar onekligen till en ny tur Göran Hillman Tur 11. Till Görväln och Gåseborg. C:a 48 km. Roslagstull 6 Danderyds kyrka 7 Edsberg 4,5 Rotebro 6 Stäket 2 Kallhäll 7 Gåseborg (söder om Sandvik) 3,5 Hässelby 7 Åkeshov 5 Fridhemsplan. Under 30-talet kom den första lagstadgade semestern, först med två veckor och 1951 med tre veckor. Tidsandan uppmuntrade vandringar i skog och mark, naturbad, gymnastik och rörelse. Friluftsliv blev något av en folkrörelse. Sportstugor började byggas av de som hade det lite bättre ställt i skärgård och fjällvärld. Svenska turistföreningen slog ett slag för detta nya intresse och vidgade sin verksamhet mot nya grupper. Nu tillkom nya vandrarhem. Det skulle inte kosta så mycket pengar att närturista. En cykel, en matsäckskorg och punkteringsutrustning kunde räcka för att upptäcka nya miljöer och få spännande naturupplevelser. Mitt exemplar av Stockholmarnas cykelbok hittade jag i en äldre släktings bokhylla. Hon och hennes man cyklade ut på helgerna på och 40-talet till långt in på hösten och avverkade nästan alla bokens turer, berättade hon. Det gjorde att hon verkligen kände Stockholms omgivningar in på minsta cykelstig, hade avverkat alla kyrkor och sevärdheter som fanns att beskåda. Detta var ju långt innan bilen blev allas drömverklighet och då färderna blev betydligt längre. Med cykeln genomforskades storstadens näraliggande omgivningar. Tur nr 11 heter Till Görväln och Gåseborg och omfattade en sträcka på 48 km. Genom Järfälla färdas vi på vägar och stigar som i stort är ganska lika Detta är en liten lagom söndagstur, som leder genom vackra och trevliga trakter alldeles inpå storstadens knutar, och dess höjdpunkt är besöket på Gåseborg, en av Mälardalens finaste utsiktspunkter. Bara i början och i slutet behöva vi använda oss av stora permanentbelagda vägar, ty större delen av färden går på idylliska småvägar genom ängar, hagar och skog, och sjöutsikter och badplatser saknas inte heller. Stockholms utfartsvägar förbättras långsamt men säkert, och tullarna ha under de senare åren fått stora portar. Nålsögat vid Roslagstull är sålunda numera försvunnet, men de närmaste kilometerna utåt äro 3

4 fortfarande i smalaste laget och alltför livliga huvudkast avrådas. I ögonvrån kunna vi dock uppfatta de många kulturinstitutioner vi till en början passera. Som nummer ett ligger Veterinärhögskolan, bäst kännetecknad av höga hundskall, och på samma sida av vägen Skogshögskolan, och bara vi åkt under järnvägen se vi Experimentalfältet, som inte bara fullföljer det syfte namnet anger utan även saluhåller nytto- och prydnadsväxter för den, som vill förbättra den egna trädgården. Vetenskapsakademiens vackra gård, nästa byggnad på vänster hand, är granne till Naturhistoriska riksmuseets jättekomplex och mittför detta ligger Bergianska trädgården, vars växthus bl.a. innehålla sällsynta orkidéer. Bortom Riksmuseet är vägen modern och cykelbanan är lika bred som forna dagars landsväg. Från Ålkistan komma vi numera rakt på bron över Edsviken och fortsätta i till en början svag men vid Mörby lasarett kraftigare uppförsbacke, som emellertid följes av en utmärkt långsluttande medlut ända ner till Danderyds kyrka. Denna var synlig redan i backens krön, men skulle någon till äventyrs inte ha sett den, så behöver det inte skyllas på morgonsömnighet, ty trots sin massiva yta smälter den väl samman med bortomliggande skogar. Den saknar också torn, och klockklangen, som kanske möter oss, kommer från en vacker gulbrun klockstapel. Kyrkan stammar delvis från medeltiden, och den vackra interiören pryds bl.a. av kalkmålningar från 1500-talet och ätten Banérs till Djursholm ståtliga grav från 1630-talet. Utanför stå flera runstenar, däribland en som hitflyttats från den berömde Jarlabankes bro i Täby (se tur 16). Vi svänga ner mot Nora, men vika av från stora vägen redan vid första husen i samhället. Tag åt höger Danarövägen och fortsätt på endera av de två grenvägarna, som båda leda fram till Sätravägen. I en skarp krok runda vi Sätra gård, Danderyds forna, idylliska prästgård, och svänga i riktning mot sjön och Sjöbergs vackra sportstugeområde. Längs granhäcken utmed Bergendals gård komma vi in på Edsbergsvägen och genom Landsnora fram till Edsbergs herrgård (se tur 6) och Uppsalavägen. Mitt över Edsviken, som vid Landsnora tar sig ovanligt bra ut syns det höga tornet av S:t Eriks kyrka d.v.s. Turebergs 1930 invigda kyrka. På vägens jämna cementyta går det raskt undan genom Häggvik och Norrviken och förbi Sollentuna 1200-talskyrka (se tur 13). Till höger i backkrönet ovanför kyrkan står Maratonpelaren vändpunkten för 1912 års olympiska maratonlopp. I medlutet svänga vi in på vänstra vägen (mot Rotebro station), men innan vi komma fram till denna anger vägskylten 6 Stäket att vi böra hålla åt vänster. Genom samhället komma vi snart ut på riktiga landet, där Sollentuna härads allmänningsskog snart sluter sig om oss. På sidorna om vägen se vi ofta fragment av den gamla vägen och lägga märke till den talrika förekomsten av lärkträd. Ner till själva Stäket (se tur 13) är det inte vår mening att åka i dag, utan vi svänga våra cyklar mot stockholmshållet och fortsätta ungefär halvannan km tills vi nedanför en backe hitta vägen till Kallhäll. Längs skogskanten komma vi till samhället och åka mellan bostäderna över järnvägen, där vi hålla åt höger, d.v.s. ner mot fabriksanläggningen (Bolinders). Så följa vi stängslet förbi affärskontoret (skylt) och hejdas av den avskräckande skylten Ej infart. Vi behöva dock inte ta den så allvarligt, ty förbudet gäller bara bilar och alltså fortsätta vi mot Hälleboda. Ett kort stycke längre fram delar sig denna åter och vi åka upp i skogen. Utkomna ur den, stöta vi på skylten Hälleboda privat område och åka följaktligen vägen rakt fram i stället. Kanske ni tycker att vägen inte är bra nog för en cykelfärd? Kanske inte men varför inte gå ett stycke, om det till äventyrs skulle vara lite besvärligt att cyk- Bolinders Fabriks AB i Kallhäll. Verkstäderna från infarten. T v hejarsmedjan, härdningen och emaljverket. T h gaveln på pressar- och restaurangverkstaden och t h därom skymtar ett fönster på verkstadskontoret. Till vänster om renseriet låg gjutgodsförrådet och godsbearbetningen samt på baksidan av renseriet - metallgjuteriet. Bilden tagen i samband med Bolinders invigning av det nya Bolinders. Statsminister Per-Albin Hansson lämnar Kallhäll. Bilden införd i Bolinders Bladet nr och Aktuellt i Järfälla nr Fotoår:

5 över mälarfjärdar. Har man en gång lärt sig tycka om mälarnaturen med allt vad den innefattar av idyll och vänhet, sviker man inte sin gamla kärlek ens för skumstänkta kobbar i Nassa skärgård! Görvälns gård. Huvudbyggnaden med köksutbyggnaden. Fotoår: Fotograf: Kempf. la? Det känns bara skönt. Några svårigheter att tala om erbjuder dock inte vår lilla väg jo, vi ha ett litet hinder som vi måste ta oss förbi; när vi komma ut ur skogen (vi ha nämligen kommit in i den igen) hindras vi av en låst grind, men det är inte förbjudet att leda cykeln genom hålet i stängslet. På ängen ha vi en härlig möjlighet att ta en mat- och varför inte också badrast. Mälarfjärden Görväln erbjuder sitt friska och rena vatten. På andra sidan skogsbältet ligger Görvälns gård, vars ståtliga vita corps de logis har ingen mindre än Nic. Tessin d.ä. till byggherre. Är det någon som måste snabbt tillbaka till staden, kan han genom att följa allén i östlig riktning via Jakobsberg komma ut till stora landsvägen, men då går han miste om den vackraste delen av färden, ty nu skola vi söka oss fram längs Mälaren och på små ängsvägar och skuggiga skogsstigar ta oss fram till utsikten på Gåseborg. Vi åka alltså genom allén rakt ner till ängen, cykla över ån och trampa i rakt sydlig riktning förbi en hög träställning. Den noggranne kartläsaren finner att vägen nu skall upphöra och övergå i stig, men här bedrar oss kartan på ett angenämt sätt, ty vi finna en alldeles utmärkt körväg som lätt och bekvämt låter oss komma ner mot Mälaren. Plötsligt få vi syn på en pittoresk gatlykta av den allra äldsta sorten -- en sådan som längst fanns kvar på Kungsklippan -- och den står vid ingången till en stor tomt. Där finns ingen grind och inget obehagligt anslag om förbjuden väg och privat område, varför vi försiktigt våga åka in till vänster för att kunna fortsätta på vägen bortom garaget och gärdesgården. Är det inte vackert här så säg! Vägen slingrar fram genom björkdungar, längs ängar med ståtliga ekar och förbi nätta stugor och titt och tätt ha vi fri utsikt Vi äro snart nere vid Sandudden och ha Lövholmen framför oss. På dess utsida ligger vattenreningsverket för norra förstäderna. Vägen stiger upp från stranden, och i själva stigningen skola vi svänga in på en avtagsväg åt höger. Ej infart återkommer även här, men förbudet gäller fortfarande bara för bilister. Det bär nedför till en ekbevuxen äng och därefter in i skog. Bara något hundratal meter senare komma vi ut i en åkerglänta. Ta av åt höger snett bakåt och sväng åt vänster framme vid skylten Privat område. Vid skogskanten se vi baksidan av en liknande skylt och mycket riktigt, där står samma text. Men vi klara oss vidare utan att överträda förbudet. Alldeles ovanför skylten finns en liten stig in genom staketet och den bär nedåt sjön. Återigen se vi samma anslag, och denna gång ta vi det som orienteringspunkt för vår fortsatta färd. Vinkelrätt mot skylten går nämligen en stig till vänster upp genom skogen, och på den dra vi cyklarna för att på krönet åter kunna sätta oss på dem och åka utför den lilla backen. När stigen återigen börjar dra sig uppför parkera vi cyklarna, ty nu skola vi gå upp på Gåseborg. Det här lät nog rätt krångligt, men det är lättare att ta sig fram än att beskriva det. Alltnog, när vi ställt undan cyklarna, gå vi upp mot höger genom ett par stenvallar, som äro skyddsmurar mot fornborgens landssida, och stå uppe i borggården. Sedan trava vi vidare upp på bergets allra högsta topp och möta en utsikt som knappast har någon motsvarighet i stockholmstrakten -- det skulle i så fall vara Rösaring i Lossa (tur 20) och Bornhuvud vid Södra Björkfjärden (tur 8). Mot norr se vi Görväln och i dess bakgrund Stäkesön, mot Vy över Mälaren mot Skäftingeholmen. Bilden tagen mot nordväst från Gåseborg. Fotoår: 1930-talet. Fotograf: John Lif. 5

6 Lövsta renhållningsverk, Stockholms stads renhållningsverk. Trumman för lossning av sopor ur järnvägsvagnar på sopviadukten och tippvagnar på bana ut till stranden. Fotoår: 1930-talet. Fotograf: Stadsmuseet Stockholm. Torpet Sandudden. Skogvaktare Viktor Klintebäck (bodde i Sandudden) har fångat gäddor. I bakgrunden t v bron till Koffsan t h Koffsan. Viktor Klintebäck var skogvaktare vid Sandudden Fotoår: 1920-talet. nordväst sträcka sig Näs- och Brofjärdarna. Skogarna rakt framför oss ligga på Svartsjölandet, som begränsar Lövstafjärden ända mot söder där Lovön tar vid. En bättre försvarsplats än denna kunde våra förfäder näppeligen ha valt för att skydda sig mot fiendeskaror på Mälaren, och kanske har borgen många gånger fått göra tjänst här förbi går ju den urgamla farleden från östra Mälarinloppet till Uppsala. När vi förtärt vår matsäck kanske vi längta efter ett bad, och eftersom bergväggen, stupar för brant här få vi söka en mer tillgänglig strand. Vi leda cyklarna vidare i sydlig riktning och kunna efter en stund vika in i terrängen och klättra ner till sjön. Bäst går det vid en väg till en gammal rostande stenkross. På berget bakom den är det lätt att ta sig ner och från strandklipporna kan man hoppa direkt i sjön. Vattnet är mycket klart det är ingen tillfällighet att det ligger ett vattenverk i vardera änden av fjärden och bara solen tittar fram, gassar den på klipporna från morgon till kväll. Kvällen ja den kommer obevekligen och med den hemfärden. Förbi Kyrkhamn följa vi vägen ovanför stranden fram till Lövsta, Stockholms moderna sopstation. Den elektriska brännerianläggningen är endast några få år gammal. Alla sopor som forslas hit i specialgjorda järnvägsvagnar brännas nämligen innan de hamna på den jättelika sophögen. Att det inte är fråga om småsaker framgår av att renhållningsverket per år forslar c:a vagnar hit ut. På andra sidan Lövsta åka vi över järnvägen och upp genom en ståtlig allé som mynnar in i en annan liknande. Vid vinkeln ligger Riddersviks gård och när vi svänga ur den sistnämnda allén äro vi inne i Hässelby villastad samhället som lever på sina växthus. De äro ungefär 200 till antalet och ligga faktiskt glasvägg vid glasvägg. Härifrån levereras också en stor del av de blommor som vår, sommar och höst prunka på de stockholmska torgen och i blomsteraffärerna. På vår fortsatta färd cykla vi förbi Hässelby kyrka, vars torn har en mycket modernistisk form. Vi passera även skola och poststation, och tio minuter efter det vi åkt över Berghamnsvägen äro vi vid Hässelby slott. Det tillhör sedan 1931 Stockholms stad och uppfördes på 1600-talet av riksskattmästaren Gustaf Bonde. Förbi slottet går den nya utfartsvägen (eller i vårt fall infartsvägen) som är den bekvämaste förbindelsen till vår stad. Vi cykla tvärsigenom Bromma, där nya kvarter utbyggas nästan för varje månad, ty det är häråt staden växer, och de små täcka koloniträdgårdarna få maka sig åt sidan undan för undan. Idyllen ger vika för storstaden, sådan är ju kulturens gång. Staden söker dock att så mycket som möjligt bibehålla naturparkskaraktären, och för cyklisten är det ingen oäven kvällstur att ge sig ut på upptäcktsfärd på slingrande småvägar genom alla de välordnade samhällen som Bromma församling är sammansatt av. Sista delen av storvägen går spikrakt på Alvik, och där börjar så sakteliga lutningen upp mot Tranebergsbron. På andra sidan se vi vår kära stad, och därmed äro vi hemma igen. Kanske vi sett något nytt, som vi skildrar för våra vänner, kanske vi funnit en tältplats eller ett bra badställe, och säkert ha vi lärt att en lagom lång tur på små slingrande vägar är det bästa sättet en cyklist kan använda sin lediga söndag till, inte sant? 6

7 Notiser Bricka med motiv från Kvarnbacken Järfälla Hembygdsförening värnar, som alla vet, om Järfällas kulturmiljöer. Det gör vi på olika sätt. För ett par år sedan tog vi fram en bricka med Görvälnmotiv. Den blev populär och är nu slutsåld. Lagom till Görvälndagen/Nationaldagen i år presenterade vi en ny bricka, denna gång med motiv från Kvarnbacken. Brickan kan köpas vid föreningens större arrangemang och direkt från någon i föreningens arbetsutskott för 200 kr. Den kan diskas i maskin och är tålig. 20x27 cm. Biblioteksprojekt Järfälla Hembygdsförening kommer att medverka i ett biblioteksprojekt, Järfälla läser, som pågår under hösten 2018 och våren Projektets mål är att öka Järfällas invånares delaktighet i den egna hembygden genom läsupplevelser och samtal, som handlar om människans roll i den växande staden. Projektet inleds vid den s.k. hemvändardagen den 22 september på Hyllan Jakobsbergs bibliotek, med introduktion av Per Wirtén, som skrivit boken Där jag kommer ifrån. Det blir också den första boken som behandlas under läsfrämjandeåret. Järfälla Hembygdsförenings utställning om Folkskolan 175 år kommer att finnas på Herresta bibliotek under oktober månad Bilder härifrån En tid. En plats. Ett liv. 1 september 7 oktober 2018 i Jakobsbergs konsthall, Jakobsbergs bibliotek, Centrumgallerian. Den 1 september öppnar en utställning med foton ur Järfälla kommuns bildarkiv. Bilderna berättar om människor, byggnader och livet i Järfälla under åren Från att ha varit en utpräglad jordbruksbygd börjar Järfälla så sakta förändras. Bolinders öppnar en fabrik i Kallhäll. De stora gårdarna köps upp av egnahemsbolag och styckas till villatomter och trädgårdsbruk. Befolkningen mer än fördubblas. En del av utställningen uppmärksammar också John Lif, fjärdingsman och hembygdsfotograf. Det blir också föredrag och andra aktiviteter. Skolplanscher Bilder från en svunnen tid Under 2017 uppmärksammade Järfälla Hembygdsförening folkskolans 175-årsjubileum på olika sätt. Även under 2018 har detta fortgått och till Kulturarvsdagen den 9 september kommer föreningens almanacka för 2019 att vara klar. I den har vi valt att lyfta fram skolplanscherna som tema. I flera av Järfällas grundskolor finns en mängd skolplanscher förvarade.hembygdsföreningen har med tillåtelse av Vattmyraskolan fotograferat de planscher som finns i almanackan. Almanackan SKOLPLANSCHER - bilder från en svunnen tid kommer att finnas till försäljning vid hembygdsföreningens olika arrangemang. Det går också bra att beställa 2019 den via vår hemsida jarfalla.hembygd@gmail.com Den 2 september invigs Järfällas nya kulturoch aktivitetshus Huset på höjden Huset ligger på f.d. Volvotaket i Jakobsberg. Enligt beslut i Kultur-, demokrati- och fritidsnämnden flyttar Järfälla Hembygdsmuseum in i de nya lokalerna. Hembygdsmuseet fick flytta från lokaler i Jakobsbergs bibliotek eftersom biblioteksytan krympt. Järfälla Hembygdsförening ser positivt på att flytta in i de nya lokalerna med möjligheter till kontakt med nya målgrupper och verksamheter. Nyinvigning av museet beräknas ske under våren Barkarby. Motorcykel på dåvarande Enköpingsvägen, nuvarande Häradsvägen utanför Fransborg. På motorcykeln Abel Tell vid styret och Per Ekmark bakom honom. I sidovagnen okänd. I bakgrunden t v Järfälla kyrka. I bakgrunden t h ålderdomshemmet med villan Marieborg framför och villan Solvåg (den vita längst t h). Foto 1920-talet. Du kan redan nu botanisera bland över tiotusen bilder på Järfälla kommuns hemsida 7

8 Stäkets historia och Stäketfläcken del 2 av Anders Karpesjö I det förra numret av Järfälla Hembygdsblad skrev Anders Karpesjö en artikel om Stäkets historia och Stäketfläcken. Det var den första av planerade två artiklar och handlade om historien från istiden till runt 1700-talet. Detta är den andra artikeln och den sträcker sig från 1700-talet till andra världskrigets slut. När arbetet med artiklarna fortskridit har det visat sig att materialet är så omfattande och digert att det räcker till ytterligare en artikel, som handlar om den nyare tiden fram till idag. När Sveriges stormaktstid definitivt upphör 1718, i och med Karl XII:s död, har Almare-Stäket redan varit med om två intressanta skeden i svensk historia. Dels dragkampen om borgen från 1100-talet fram till Gustav Vasa. Dels statens misslyckade strävan under 1600-talets stormaktstid att utveckla staden Stäketfläcken. Sett ur vanligt folks perspektiv kan knappast dessa skeden betraktas som några guldåldrar. De återkommande striderna mellan olika intressen innebär att sundet vid Stäket inte är en trygg plats att bosätta sig vid. Med Stockholms utveckling till Sveriges huvudstad växer den centrala administrationen. De högsta ämbetsmännen, militärer såväl som civila, adlas och får som ersättning för sin arbetsinsats godsförläningar. Antalet säterier nära huvudstaden ökar, bönderna förlorar sin jord och deras ställning försvagas. De ersätts av underlydande torpare och lantarbetare (statare). Ett exempel på försämring är skjutshållet. Bönderna är skyldiga att mot ersättning skjutsa resande från gräns till gräns i ett härad. Just vid Stäketfläcken, gränsen mellan Bro och Sollentuna härader, finns inga bönder, men redan 1571 klagar bönderna i Bro härad på att bönderna i Spånga och Järfälla (Sollentuna härad) inte avlöser med ny häst och kusk. Bönder från Bro tvingas att skjutsa resenärerna ända in till Stockholm. Antalet bönder minskar genom säteriernas framväxt, och de bönder som lyder under adeln är befriade från skjutsplikten. Redan år 1612 skriver Bengt Hanson på sin ärvda gård i Råby, Bro härad, till kungen och ber att få byta mot en hälften så stor gård i Hacksta socken. Han begär ingen betalning emellan. Bengt Hanson har varit riksdagsman för Bro härad år Om Stäketfläckens utveckling effektivt stoppas när staten 1664 säljer marken till Anna Skytte på Almare- Stäkets gård, så hindrar den rådande svenska näringspolitiken all annan utveckling i Eds och Järfälla socknar. På landsbygden råder sedan urminnes tider byorganisationen men många byar försvinner i Stockholmsområdet i och med säteribildningarna. Hantverket skyddas av skråväsendet som endast får utövas i städerna. Ärkebiskoparnas S:t Eriks slott och stormaktstidens Stäketfläcken hade satt Almare-Stäket på kartan. Nu kan man säga att historiens vingslag med viss regelbundenhet i stället passerar Stäket under de följande århundradena. Några 1700-talsexempel: Historiska vingslag under 1700-talet Midsommarafton 1731 är den 34-årige Carl Linnaeus ( , 1757 adlad von Linné) på väg från Uppsala genom Stäketsundet till Stockholm. Det är varmt och vindstilla, fartyget måste ros fram. Längre ner på Görväln tas en kort paus vid den lilla ön Koffsan. Medan roddarna vilar upp sig gör Linnaeus på Koffsan världshistoriens första systematiska växtkartläggning utbryter ett daluppror och 4500 man tågar från Falun till Stockholm. Vid midsommartid övernattar dalkarlarna vid Tibble gästgiveri (våra dagars Kungsängen) med omnejd. Upproret riktar sig bland annat mot ekonomisk misär akut utlöst av missväxt, samt hattregimens misslyckade krig mot Ryssland med stora förluster för Dalregementet. En del tar sig med båt till Stockholm, en del färjas över Stäketsundet. I Stockholm urartar situationen till en militär massaker på dalkarlarna, nedlåtande benämnd Stora Daldansen. En person som jag med bestämdhet vet passerar Stäket vid den här tiden är en av mina anfäder, bergsmannen Anders Larsson från Gamla Pershyttan. Han är riksdagsledamot och ingår i den kommission som utreder generalernas skuld i det nyss avslutade och misslyckade kriget mot Ryssland. Men helt bortglömd är inte Almare-Stäkets ärofulla historia disputerar Olof Berg ( ) i Uppsala, under handledning av professorn i historia Olof Celsius d y ( ) med en avhandling om Almare-Stäket. Han kommer av en prästsläkt med anor i Bro från slutet av 1500-talet. Avhandlingen som inspireras av Elias Palmskiöld koncentrerar sig 8

9 på platsens medeltida historia. I sin avhandling citerar Olof Berg en anteckning efter Palmskiöld som påstås handla om ett meningsutbyte mellan en fiskare i Stäketsundet och ärkebiskopen stående i ett fönster i borgen. Fiskaren har bland annat fångat en lax och rimmar skämtsamt: Lax, lax lerbak, inte kommer du på biskopens fat. När ärkebiskopen hör detta svarar han: Så svär jag vid min biskopshatt att du skall sitta i tornet i natt. Fiskaren blir skrämd men repar mod och svarar i sin tur: Så svär jag vid min tröja grå, att jag straxt rymmer här ifrå. Vid Stäkes Färja ögnade vi å nyo de där uppreste bekanta Stenar, den ena till åminnelse af vår Enke- Drottnings Resa här förbi vid Dess ankomst till förestående Förmälning; den andra till skillnad mellan Stockholms och Upsala Län, och tillika till hågkomst af Konung Adolph Fredrics Förmälning. Och jag återsåg med nöje de lugna vikar, som jag fordom tecknade under passagen öfver Färjan. I en liten byggning syntes några välklädda Flickor. Det var oss ej om hjertat att veta deras namn, men glädjen lyste angenämt ur deras blickar och vittnade att de lyckligt öfvergifvit Staden, för att njuta Landets enfald och frihet under den vackra årstiden. Tegelbrukets byggnader gjorde vid Färjan en behaglig effect imellan buskaschen; och Herregården syntes, sedan man efter Färjans passerande öfvervunnit den där motande backen; men hvarken smickrade den betydliga Stenhusbyggnaden på detta afstånd med något hopp om lycklig smak, eller vuen om utmärkt skön belägenhet, ehuru Mälarens uddar och vikar sällan kan förnekas all fägring. I brevet framgår att Linnerhielm en gång tidigare har passerat sundet och att han den gången har gjort teckningar. Men i boken Bref under resor i Sverige där brevet publiceras finns ingen teckning av Almare- Stäket publiceras Olof Bergs avhandling om det medeltida Almar- Stäket. Liksom sina anfäder i Bro gör han prästkarriär. I texten finns bland annat den sanna (?) historien om Lax, lax lerbak. Efter det hoppar fiskaren i båten och undkommer. I den förra artikeln nämner jag Alf Henrikssons krönikespel Lax, lax lerbak om Stockholms grundande Dramat inleds av att en fiskare och hans hustru står på scenen och utbrister Lax, lax lerbak haver jag dragit ur Mälarens sjö på bispens domäner vid Tynnelsö (Strängnäs stift). Palmskiölds anteckning får väl betraktas som den ursprungliga. Den ligger dock helt fel i tiden, Stäketfiskaren kan omöjligen vara delaktig i Stockholms grundande. Ett halvsekel efter Olof Bergs avhandling verkar Carl Jonas Linnerhielm ( ), som brukar kallas Sveriges första turistskildrare. I resebrev skildrar han olika delar av landet. I mitten av juli 1796 passerar Linnerhielm Stäketsundet, en händelse som han nedtecknar i ett resebrev daterat Nora den 17 juli 1796, Resa från Stockholm genom Wästerås till Nora : Genom valet av utsiktspunkt är vyn 1824 över Stäketsundet en historisk blinkning till Erik Dahlbergs kopparstick från 1600-talet. Här finns dock inte längre någon synlig borgruin. Samuel af Ugglas bro är helt ny, byggd Hjulångaren Upsala (byggd 1822), är den första ångbåten som passerar Stäketsundet. Om det just nu inte kan hittas teckningar av Jonas Carl Linnerhielm, föreställande Almare-Stäket, så finns det ett intressant motiv från I tecknaren och grafikern, militären Ulrik Thersners ( ) planschverk Fordna och Närvarande Sverige finns bland annat en vy från östra sidan av Stäketsundet. I bildens mitt ser vi tegelbruket. Längst till höger i sundet skymtar den bro som ägaren av Almare-Stäkets gård, nyutnämnde greven Samuel af Ugglas, har låtit bygga år Brofästet på slottsholmen finns ännu kvar. Den nya bron har kommit väl till pass när ytterligare ett historiskt vingslag korsar Stäketsundet. Efter det 9

10 katastrofala finska kriget , när det svenska riket klyvs och Finland tillfaller Ryssland, abdikerar kung Gustav IV Adolf den 29 mars Initiativ till ett nytt statsskick tas genom ett manifest daterat den 7 mars av överstelöjtnant Georg Adlersparre. Som befälhavare över Västra armén startar han samma dag en marsch från Karlstad mot Stockholm. Den 2000 man starka armén passerar Stäketsundet ett par veckor senare. Adlersparres insats innebär att den nya konstitution som antas den 6 juni 1809 får ett betydligt mer liberalt innehåll än annars. Ångfartyget Upsala Men det allra mest intressanta föremålet på bilden är trots allt hjulångaren. Om detta stämmer så är ju detta det allra första ångfartyg som passerar Stäketsundet. Upsala så heter hon har byggts 1822 på Samuel Owens ( ) verkstad på Kungsholmen. Den 6 maj 1822 sätts hon i trafik mellan Uppsala och Stockholm. Hon är drygt 78 fot lång och 14 fot bred, rymmer 200 passagerare. På sin färd anlöper hon Nockeby, Stäket, Rosersberg, Sigtuna och Skokloster. Färdbiljett har man kanske inhandlat hos August Strindbergs ( ) farfar, kryddkramhandlaren och stadsmajoren Zacharias Strindberg ( ). Biljettförsäljning är belagd åtminstone från Zacharias dotter Lisette ( ) är sedan 21 april 1822 gift med Samuel Owen. Vad är en turist? Den frågan ställer Carl Jonas Love Almqvist ( ) i sin första Aftonbladsartikel, daterad Paris den 28 augusti Det lär vara första gången ordet turist förekommer i det svenska språket. Samma år utkommer från trycket hans novell Mälaren som inleds med orden: Segelleden emellan Stockholm och Uppsala liknar på många ställen farten på en ström, emedan Mälaren här stundom är så smal, att man kan stå på var sin strand och samtala med varandra. Likväl är den knappast någonstädes smalare, än i ett sund som kallas Tärnsundet, beläget ej långt ifrån Stäket. Sjön liknar här en lång, djup ränna, som på ena sidan har Munkholmen, bevuxen med höga tallar över branta berg, och på den andra sidan det lika högt skogbevuxna Granhammars- och Sundbylandet, hörande till Ryds socken. På detta land, just vid vattnet, ligger en liten krog för sjöfarandes uppfriskning: krogen heter även Tärnsund. Entreprenörer i Stäket På 1800-talet är Sverige ett av Europas fattigaste länder, samtidigt som befolkningen ökar kraftigt. Landsbygden polariseras alltmer i å ena sidan relativt välmående bönder och å andra sidan fattiga, egendomslösa torpare och statare. Entreprenörskap är förbehållet städerna års manufakturprivilegier innebär att fabriker ska ligga i städerna, och där har manufakturidkarna monopol på sin näring utfärdar Oscar I en ny fabriks- och hantverksordning samt en ny handelsordning, följd av en ny näringsförordning1846. Effekten är att skråväsendet avskaffas och monopolen bryts upp. Året därpå, 1848, utfärdar kungen en förordning om aktiebolag. Nu blir det bland annat möjligt för näringsidkare att skilja mellan den privata ekonomin och företagets. Det här får på kort sikt inte någon större betydelse för invånarna i Ed och Järfälla. En positiv förändring därtill är 1862 års kommunallagar. Nu bildas landskommunerna bland dem Eds och Järfälla landskommuner. Invånarna får i princip samma rättigheter som invånarna i städerna. Inte heller detta får dock på kort sikt någon större praktisk betydelse för människor i allmänhet i vår bygd. Ovan nämnde Samuel Owen har 1809 startat Sveriges första mekaniska verkstad på Kungsholmen i Stockholm. Företaget bildar skola och fostrar nya entreprenörer. En av Owens lärlingar är Carl Gerhard Bolinder ( ). Tillsammans med brodern Jean ( ) startar han 1845 Bolinders Mekaniska Verkstad, också det på Kungsholmen. Först 1873 ombildas företaget till aktiebolag. Bolinders flytt till Kallhäll sker först 1909, så det är inte det första aktiebolaget i Järfälla. Vi får i stället förflytta oss till Stäket. Denna aktie i sprängämnestillverkaren Sebastin AB inhandlas den 28 maj 1877 av disponenten vid bergslagsgruvan Kaveltorps AB, David Cable Keiller ( ). Sebastin är ett sprängmedel patenterat av apotekaren och entreprenören August M:son Baeckman. Det är också det första aktiebolaget i Eds och Järfällas historia. 10

11 1874 köper apotekare August M:son Baeckman ( ) Horsgärdet och Utjorden (numera Uddnäs) för det nybildade aktiebolaget Sebastins räkning. Här ska tillverkas sprängämnet Sebastin, enligt hans egen uppfinning patenterad den 28 augusti Baeckman är en sann entreprenör som äger apoteket Vita Björn i Stockholm och startar det första apoteket i Åkersberga. Vid sin död begravs han på Österåkers kyrkogård i riddräkt, med sporrar, gula sämskskinnsbyxor, vit väst, svart bonjour, hatt och med ridpiskan vid sin sida. Men först har han balsamerats och mumifierats av professor Algot Key-Åberg enligt ett eget recept. Han har också bestämt att hans grav ska öppnas efter hundra år. Ett viktigt skäl för Sebastinbolagets etablering i Stäket är närheten till sjötransport samt sannolikt den kommande järnvägen. Stockholm-Wästerås-Bergslagen Järnvägs AB bildas dras järnvägen förbi Stäket. Banvallen byggs ovanpå den gamla Stäketfläcken och den gamla landsvägen. I Stäket har man till en början bara ett stopp för att fylla vatten till ångloken men Stäkets station öppnas Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar bildades år 1871 för att knyta samman Stockholm med Västmanland och Bergslagen. Bilden visar invigningen av järnvägsbron över Stäketsundet den 12 december Av artikeln framgår att järnvägsbolaget ställer i utsikt pendeltåg från Stäket till Stockholm, 30 km på tiden minuter. I nästa artikel den 20 maj 1904 framgår att tomtförsäljningen nu tar sin början (202 tomter, förf:s anm.) byggs ett fint stationshus (som rivs 1973). Greve Gustaf Björnstjerna ( ) behöver pengar för att finansiera ombyggnader på gården. Han inspireras av villastäderna Djursholm och Saltsjöbaden, samt engelska förebilder. Den allra första köparen av tomt lär ha varit amanuensen i kammarrätten Otto Silfverskiöld ( ), som bebor sitt byggda Hyltabo. En annan tidig köpare är Paulus U. Bergström (skaparen av PUB i Stockholm). Som ung har han vandrat från Dalarna förbi Stäket till Stockholm. Ambitionen är att Stäkets villasamhälle ska få en exklusiv prägel. Det kanske är skäl till att Stäket inte finns med i den översikt på 30 orter, Stockholms Förstäder och Villasamhällen som utges Tomterna marknadsförs via andra kanaler. Stäkets Villasamhälle som en exklusiv bostadsort blir inte riktigt den framgång som Gustaf Björnstjerna tänker sig. En viktig orsak kan vara att konkurrensen i Stockholm är alltför hård och att Djursholm och Saltsjöbaden redan är väl etablerade. Småskola kommer inte till stånd förrän Med tiden lyckas arbetare på Bolinders fabrik i Kallhäll runda Björnstjernas restriktioner och bosätter sig i Stäket. Dessa köper Gångbiljett på järnvägen med tillstånd att gå längs banvallen mellan hemmet och jobbet på egen risk. Biljetten kostar 5 kronor per år. En begynnande turism I slutet av 1800-talet utvecklas skolresan som undervisningsmetod. Sommaren 1904 reser folkskolläraren Ett villasamhälle växer fram Den 26 september 1903 innehåller Svenska Dagbladet en artikel med rubriken En ny villastad för ämbetsoch tjänstemän : Af egendomen Almare-Stäket, hvilken som bekant tillhör öfverste G. M. O. Björnstjerna, kommer en del att utstyckas till egnahemstomter, närmast afsedda för civila eller militära ämbets- och tjänstemän och med dem likställda personer. Området, hvilket omfattar omkr. 150 tunnland. Är beläget på östra sidan om sundet vid Stäket, omkring stationsområdet. Trakten är af ovanlig naturskönhet, och området är äfven i övrigt synnerligen lämpligt för anläggande af ett villasamhälle... Flygbild över Stäketsundet och Stäketfläcken, ca tal. Så här såg området ut när fastighetsägarföreningens ordförande Melcher von Post skickade brevet till greve Björnstierna. Enköpingsvägen och järnvägen går vågrätt genom bilden. Utmed Enköpingsvägen fr v ligger Stäketsborg, Konditori & Kafé Solberga, Stäkets Lanthandel (Byxan), godsmagasinet och järnvägsstationen och pumphuset (den höga smala utmed järnvägen). Utmed sundet Stäkets krog och värdshus, till höger Stäkets Motorbåtssällskap. 11

12 G. Sjöqvist vid Östermalms folkskola med elva pojkar till Bergslagen och Värmland: Vid Sundbyberg börja spörsmålen: Huru förstäder uppstå och uppgå i storstäderna. Vid Stäket historiska erinringar Sjöqvists artikel ingår i Svenska Turistföreningens (STF) årsskrift Tio år senare innehåller årsskriften en artikel om Turistleder i Uppland. Turism är på väg att bli en folkrörelse. Känslan för hembygden och att bevara och skydda unika miljöer ökar. Den 6 juli 1922 uppvaktas greve Björnstjerna på sin 75-årsdag. Ett par veckor senare, den 20 juli, har Stäkets Fastighetsägareförening (SFF) årsmöte. Där beslutas att vända sig till greven, bland annat med anledning av att det kan komma att säljas tomter nere vid sundet. Det är föreningens ordförande, byrådirektören vid Patentverket Melcher von Post ( ) som undertecknar brevet. SFF:s medlemmar blir bönhörda, någon försäljning eller byggnation blir inte av på Stäketfläcken. Här slutar artikel 2 om Stäkets och Stäketfläckens historia. Stäketbornas omsorg om sundet och platsen för Stäketfläcken fortsätter in i nutid. En ny brytningstid stundar för Stäket efter andra världskriget införs generellt byggförbud. Skälet är att det saknas kommunalt vatten och avlopp förs Stäket över till Järfälla kommun, trots dess politikers oro för vatten- och avloppskostnaderna. Detta blir upptakten för artikel 3. Det lilla huset (finns kvar än i dag) med långsidan mot sundet är lilla krogen, medan det större till vänster med gaveln mot betraktaren är gästgiveriet (rivs 1956). Båda krogarna har anor från 1620-talet. Till höger järnvägsstationen. Foton ur Järfälla kommuns bildarkiv. Nationaldagen årets största kulturevenemang för alla åldrar! Årets nationaldag bjöd på vackert men lite kyligt och blåsigt väder. Detta hindrade inte tusentals människor, gamla och unga, från att ta sig till Görvälns slottspark för att delta i firandet av vår hembygdsdag och nationaldag. Programmet blir allt större år från år och i vartenda hörn av parken och naturen runt slottet sjöd det av liv och aktiviteter. Som brukligt inleddes dagen med att Järfälla musikkår tågade in anförda av Åke Hedbom och med Berit Lykvist som fanbärare. Musik, sång och dans fyllde sedan scenen, även här med en stor spännvidd: barnkörer, orkestrar från kulturskolan, dansgrupper, spelmanslag, manskör, nycirkus. Talen stod kommunalråden Claes Thunblad och Aphram Melki samt hembygdsföreningens ordförande Monica Boye-Møller för. Musikgruppen Kolonien, den nya generationens folkmusik-band stod för det inhyrda inslaget. Saabs kulturpris gick i år till föreningen Görvälnlammet. De tre priserna för årets naturstädning gick till 1. Björkebyskolans åk 7, 2. IF Triangeln, 3. Jakobsbergs scoutkår. Scenprogrammet leddes av Annelie Arffman. Parallellt med scenprogrammet pågick den stora marknaden med hantverkare och utställare, många aktiviteter för barn: dockteater, häst och vagn, prova på fäktning, jollesegling, kulturtält med kulturskolan. Kaffeservering, korv- och strömmingsgrillning och mycket, mycket mera erbjöd dagen inköpta flaggor gick åt! Och som vanligt gjorde Civilförsvaret/FRG en betydande insats för att parkering och bussar skulle fungera smidigt! Strax före nationaldagsfirandet arrangerade kommunen en ceremoni för nya medborgare i en del av parken med underbar utsikt över Mälaren. En av de nya medborgarna gick efter ceremonin direkt till hembygdsföreningens bokbord för att bli medlem varmt välkommen ska han vara! Järfälla Hembygdsförening är stolt över att för 45 år sedan ha startat firandet av Görvälndagen som i samspel med kommunen har utvecklats till kommunens nationaldagsfirande och största kulturevenemang! Monica Boye-Møller 12

13 Nationaldagen Foton: Anders Hjelm 13

14 Utgrävning av en liten järnåldersboplats vid Barkarby flygfält av Andreas Forsgren Andreas är arkeolog och kulturarvspedagog på Stiftelsen Kulturmiljövård (KM). Han är speciellt inriktad på järnålder (främst vikingatid) och har tidigare bland annat arbetat som chefsguide på Birka vikingastaden. Han är en van föredragshållare och går att boka för spännande, informativa och underhållande arkeologiska föredrag. Under maj-juni 2017 undersökte arkeologerna Andreas Forsgren och Ann Vinberg från Stiftelsen Kulturmiljövård en liten järnåldersboplats (Järfälla 403:1) strax söder om landningsbanan till Barkarby flygfält. Bakgrunden till undersökningen är att kommunen planerar att etablera en stenkross inom området, och en arkeologisk utredning hade år 1991 gett indikationer på boplatslämningar i åkern där stenkrossen planeras. Undersökningsområdet bestod huvudsakligen av äldre åkermark vilken under 1900-talet påverkades kraftigt av nivelleringsarbeten i samband med flygfältets anläggande. Större delen av det undersökta området var därmed kraftigt påverkat av markberedning i form av urschaktade ytor och ytor med påförda jordmassor av olika slag. Turligt nog så var ett område med en liten boplats från äldre järnålder relativt intakt. Boplatsen bestod av en avgränsad liten gårdsenhet med lämningar efter framför allt ett treskeppigt stolphus i två faser, daterat till förromersk järnålder. Intilliggande och troligen samtida odlingslager kunde identifieras. Fynden inkluderade oidentifierbara och starkt korroderade järnfragment, keramik, bränd lera, en löpare (malsten) i bergart samt brända och obrända djurben. Det rörde sig alltså om en boplats som har använts främst under förromersk järnålder (ca 400 f.kr. år 0). Inom boplatsen påträffades ett treskeppigt långhus i två faser. Långhuset är den byggnad som framför allt förknippas med nordisk forntid, och har i varierande mån använts från yngre stenålder (ca f.kr.) ända in i medeltid (ca e.kr.). Under järnåldern var de allmänt förekommande. De treskeppiga långhusen under järnålder vanligtvis omkring meter långa hade en inre takbärande konstruktion som har utgjorts av parvis ställda stolpar. Stolphålen i det första huset (hus 1) kunde dateras till mellan ca f.kr. Det andra huset (hus 2) uppfördes cirka två meter förskjutet åt nordnordväst, troligen efter att det första huset hade stått länge nog för att vara uttjänt. Den sista dateringen på platsen ligger omkring år 0-20 e.kr. och representerar möjligen den ungefärliga tidpunkten för de sista aktiviteterna på boplatsen. Båda husen bör ha varit omkring meter långa och ca 7-7,5 meter breda. Boplatserna under yngre bronsålder och äldre järnålder har märkligt nog ofta legat just så här ute på flacken i det som senare ofta har utgjort åkermark. Den yngre järnålderns (ca e.kr.) gårdar låg däremot oftare i skogsbackar och på impediment, samma mönster som fortsatte in i medeltid och även modern tid. Vid arkeologiska undersökningar är det vanligt att man tar jordprover för makrofossilanalys i syfte att försöka utröna om det går att finna lämningar av organiskt material i form av t.ex. spannmål eller vegetabilier. Det mesta organiska materialet har försvunnit genom förmultningsprocessen, men det går att finna spår av material som går att analysera i form av rester av fröer, frukter, stenfrukter, kärnor och nötter. Dessa spår av makrofossil går att finna i såväl gravar (gravgåvor) som boplatsernas härdar och stolphål (matrester). Möjligen kan sådana spår också tyda på utsmyckning med växtmaterial. Spridningsbilden av makrofossilt material vid boplatsen här tyder på att husen inte hade några innerväggar. I den södra delen av huslämningarna återfanns ett sotigt kulturlager som kan vara rester av en mycket förstörd och sönderplöjd härd. Ekonomibyggnader och anläggningar i form av kokgropar, förrådsgropar, avfallsgropar, etc., saknades. Sådana kan eventuellt ha funnits i nära anslutning till långhusen, men har inte gått att identifiera på grund av de kraftigt störda ytorna. Båda husen bör trots avsaknaden av ovanstående utgöra bostadshus snarare än till exempel ängslador med tanke på fyndmaterialet i form av benmaterial, keramik och en löpare. Även makrofossilanalyserna vilka uppvisade spår av förkolnade sädeskorn tyder på detta. Boplatsläget är också centralt beläget i odlingslandskapet i Barkarbyområdet med flera kända boplatser och gårdslägen runt omkring. Som exempel på delvis samtida och omfattande boplatslämningar kan nämnas ett område cirka 1,5 km väster om undersökningsområdet, vid Kalvshälla och Dragonbacken. Där har främst 14

15 Stockholms läns museum undersökt ett större fornlämningskomplex daterat till framför allt järnåldern, bestående av en boplats (Järfälla 19:1) och två gravfält (Järfälla 19:4 samt Järfälla 20:1). Direkt väster och söder om boplatsen har det funnits en åkeryta som verkar ha varit samtida med bosättningen. Detta äldre odlingslager låg i anslutning till ett par härdar, vilket antyder en koppling mellan härdarna och odlingen. Kanske har man här odlat det råg och/eller skalkorn som påträffades i några av anläggningarna. kan dessa knytas till boplatsen i kraft av dateringar från äldre järnålder, även om dateringarna tenderar att luta åt främst romersk järnålder (ca år e.kr.) och framåt. Dateringar till just förromersk järnålder finns dock på ett annat närliggande gravfält (Järfälla 23:2). Varför gården kom att överges omkring eller strax efter år 0 går inte att besvara, men flera av de människor som för lite mer än år sedan har brukat denna gård i Barkarbytrakten bör ha fått sin sista vila på något av gravfälten i närheten. Strax österut, i nära anslutning till boplatsen, har det enligt strandlinjekartorna legat en fornsjö. Idag syns det med blotta ögat ingenting i markytan som antyder detta, men en tolkning är att fornsjön inte alls var särskilt djup utan snarare att betrakta som en mindre våtmark. I anslutning till denna kan det ha funnits växtlighet lämplig för gårdens djur, då strandängar rent generellt ofta har erbjudit fördelaktigt djurfoder och har brukats till betes- eller slåttermark. I närheten ligger ett par gravfält som i varierande omfattning är arkeologiskt undersökta (Järfälla 23:1, 23:2, 248:1 samt 442), vilka alla kan utgöra delar av samma större gravfält från äldre järnålder. Möjligen Översikt över undersökningsområdet just efter att de första schakten drogs. I bakgrunden syns flygfältets hangar. Fotografiet är taget från nordöst av Andreas Forsgren. Hus 1, ca 24 meter långt, indikeras av de inmätta stolphålen i form av de röda polygonerna. Dessa markerar alltså paren av takbärande stockar, även om inte alla stolphål gick att återfinna. Lämningar efter väggarna gick inte heller att återfinna. Hus 2, ca 25 meter långt, indikeras av de inmätta stolphålen i form av de röda polygonerna. Dessa markerar alltså paren av takbärande stockar, även om inte alla stolphål gick att återfinna. Lämningar efter väggarna gick inte heller att återfinna. Översikt över undersökningsområdet med husytan centralt i bild. I bakgrunden syns flygfältets landningsbana. I schaktet ses flera små pinnar som arkeologerna använder för att markera intressanta anläggningar eller fynd. Den lilla cirkeln i schaktet är ett stolphål under utgrävning. Fotografiet är taget från sydväst av Andreas Forsgren. Den löpare som hittades vid boplatsen. En löpare kan enkelt sägas vara en malsten vilken har använts för att mot en underliggande stenhäll (kallad just underliggare ) mala sädesslag. På så sätt har löparna ofta av slitaget fått facetterade sidor. Denna löpare har två facetterade och relativt plana sidor, inte lätta att se i bild då löparen vilar på den ena och den andra är riktad rakt uppåt i bild. Foto: Andreas Forsgren. 15

16 B Porto betalt Medlemstidning för Järfälla Hembygdsförening c/o Monica Boye-Møller Sångv 2 A, Järfälla Program hösten 2018 För mer information: Söndag 9 september kl Kulturarvsdagen: Görvälns Gård och Görvälnområdet en unik kulturmiljö i ett växande storstadsområde Kulturarvsdagen ingår i European Heritage Days och firas runt om i Europa. Kulturarvsdagen fyller 30 år i år. Under 2018 infaller också Europaåret för kulturarv. Temat 2018 är Dela kulturarvet det handlar om att visa lokala kulturmiljöer och låta besökarna ta del av historien. Årets kulturarvsdag ägnas kommunens stolthet, kultur- och naturmiljöerna vid Görväln. Det blir information om gårdens historia, skulpturparken, naturreservatet. Kulturvandringar, tipspromenad, museivisning, servering och mycket mera! Plats: Görvälns gård, Stallbacken. Arr: Järfälla Hembygdsförening och Järfälla Kultur. Måndag 1 oktober kl Film härifrån! LokalTV:s historia och Järfällafilmer Järfälla LokalTV lades ner våren Föreningen efterlämnar en kulturskatt av filmer med teman från Järfälla. Ett stort antal filmer handlar om Järfällas historia. Birgitta Johansson, mångårig medarbetare vid LokalTV och tidigare på Järfälla Kultur, medverkar med information och berättelser. Programmet har en nära koppling till den utställning med bilder ur kommunens bildarkiv som perioden 1/9-7/10 anordnas i konsthallen, Jakobsbergs bibliotek, med titeln Bilder härifrån! Fotografier från Järfälla Plats: Hyllan, Jakobsbergs bibliotek. Arr: Järfälla Hembygdsförening. Onsdag 7 november kl Berättarkafé Hembygdsrörelsen är en berättarrörelse! För tredje året arrangerar hembygdsföreningen ett berättarkafé med Pelle Olsson, flerfaldig svensk och nordisk mästare i muntligt berättande. Kom och lyssna, kom och berätta! Alla är välkomna. Vi delar med oss av våra minnen och erfarenheter. Kaffeservering. Plats: Folkets Hus Kallhäll. Arr: Järfälla Hembygdsförening och Folkets Hus Kallhäll. Tisdag 4 december Musikaliskt program med bronslur Trombonisten och Järfällabon Christer Torgé framför Nordiska klanger på bronslur. Christer är ett stort namn både inom och utanför landets gränser. Bronsluren är ett instrument från nordisk hednatid, som blivit populärt igen under senare tid. Den bronslur som Christer spelar på är en dyrgrip för sällskapet Bar Bricole, som lånar ut den till Christer. Plats: Hyllan, Jakobsbergs bibliotek. Arr: Järfälla Hembygdsförening. Hans Andersson Marianne Bengtsberg Björn Dahlberg Bengt Eresund Pia Eresund Mattias Friberg Mari-Anne Fridlund Nya medlemmar januari-juni 2018 Dieter Geisler Liselott Geisler Barbro Birgitta Hellqvist Roland Idstam Helena Kumlin Ulla Lindfors Jan Lindroth Välkomna till Järfälla Hembygdsförening! 16 Maria Mitra Ekström Berit Persson Valdemar Persson Kaj Skoglund Inger Thörn Inger Törnkvist Ingrid Westin