Fjärde söndagen efter Trefaldighet, 1 årg

Transkript

1 Fjärde söndagen efter Trefaldighet, 1 årg Att inte döma Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga - du som har en bjälke i ditt öga? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. (Matt 7:1-5) Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer. Vi vet att Guds dom över dem som lever så är väl grundad. Men du som dömer dem som lever så och ändå själv gör samma sak, inbillar du dig att just du skall undgå Guds dom? Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. Han skall löna var och en efter hans gärningar: evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och oförgänglighet, men vrede och straff över dem som i självhävdelse vänder ryggen åt sanningen och följer orätten. (Rom 2:1-6) Idag är det fjärde söndagen i Trefaldighetstiden, en tid i kyrkoåret som handlar om att leva och växa som kristen. Vi kan påminnas om att Trefaldighetstiden har med växande att göra när vi ser den gröna färgen i kyrkorummet och i prästens kläder. Samma färg som gräs, träd och buskar. Åtminstone när det inte är så här torrt. Ni som har eller har haft trädgård eller någon liten täppa vet att det som växer våra gräsmattor och trädgårdsväxter - ibland behöver klippas eller beskäras för att må bra och ge god frukt. Detsamma gäller oss människor. Ibland behöver vi se över hur vi växer, kanske klippa bort vissa grenar som inte växer som de ska. I vår evangelietext idag hamnar vi mitt i Jesu bergspredikan. Döm inte, säger Jesus. Han talar direkt till den som lyssnar, till oss. Usch, vad jobbigt med en sån text!? Den är liksom utpekande och avslöjande Svårt att värja sig. Det vore mycket skönare att få vara ifred. Slippa fundera på om vi håller måttet. Att växa som människa tar kraft, det är jobbigt. Men när vi arbetar med oss själva börjar så småningom goda frukter växa i våra liv. 1

2 Vad handlar detta om: att döma eller inte döma? Varför är det så viktigt för Gud? Det kan verka lockande att förstå Jesus som att vi inte ska ägna oss åt någonting som medför att vi dömer andra. Det är en populär tanke i vår tid att var och en av oss har sin egen måttstock för rätt och fel, gott och ont. Och ingen har rätt att säga att någons syn på rätt och fel är mer giltig än någon annans. Det här sättet att tänka kallas relativism. Men så kan inte Jesus mena. För Bibeln gör anspråk på att det finns något som objektivt är rätt och fel, ont och gott: Guds bedömning Guds bud. Genom hela Bibeln tilldelas människor dömande funktioner över andra: stamfäderna dömde under den äldsta tiden, Mose under ökenvandringen, domarna i domarboken, kungarna och tempelprästerna. Det behövs ordning: rätt och fel för att samhället eller församlingen ska bestå och fungera. Vårt uppehållande av ordning här och nu hänger alltså ihop med Guds uppehållande av ordning. När vi människor tilldelas uppgiften att skilja mellan rätt och fel gör vi egentligen det på Guds mandat. Vi utför Guds dom redan på jorden, som en förebild av den stora domen där Gud ensam är den som dömer. Därför är det viktigt att vi dömer riktigt, så att den som gjort fel får möjlighet att här och nu göra rätt det som blivit fel, och bättra sig. Profeten Jeremia beskriver i en situation i Jerusalem där folket slutat bry sig om rätt och fel: Alla, hög som låg, vill girigt roffa åt sig. Alla, profet som präst, handlar svekfullt. De botar skadan hos mitt folk, men bara på ytan. De säger "Allt är väl, allt är väl!" men allt är inte väl. (Jer 6:13f) Vi kan fråga oss om vi gör likadant: låtsas som att allt är väl. Men i själva verket sticker vi huvudet i sanden som en struts. Det är viktigt att försöka göra sunda bedömningar. Gud har gett dig och mig ansvar i de sammanhang där vi finns. Vi har lagar och normer att utgå ifrån och vi har ett samvete som vägleder oss i vårt handlande. Det är alltså helt i sin ordning att vi försöker skilja mellan gott och ont och rätt och fel. Jesus säger faktiskt i Johannesevangeliets sjunde kapitel: Döm inte efter skenet, utan döm rättvist. (Joh 7:24). Ett problem för oss är att vi inte stannar i objektiva, rättvisa bedömningar. För några år sedan läste jag sociologi en termin här på universitetet. Då sade en av våra föreläsare att färgade män i allmänhet dömdes till hårdare straff än vita män som begått likvärdiga brott. Om det händer dömer man inte rättvisa domar. Du och jag gör också värderande bedömningar av hur andra och vi själva handlar. Den som kör bil och kommer till rödljuset här ute vid 2

3 spårvagnshållplatsen bör stanna. Så är det. I en sådan situation är det lätt för dig och mig att anta att den av våra medmänniskor som inte stannar är en sämre människa än den som stannar. Vi blandar ihop handling eller andra yttre dimensioner och med personens värde. Då blir det fel. Med rätta kan vi anse att den som körde mot rött skulle få böta eller i värsta fall förlora körkortet. Någon fotgängare kunde ju ha blivit överkörd! Men vi har inte rätt att kalla den som kör mot rött för öknamn eller se ner på henne heller honom som gjorde så. Vi fördömer också när vi ser ner på någon för hur mycket eller lite de väger, deras sexuella läggning, deras ålder, deras hälsotillstånd, kön, ursprungsland eller samhällsklass. Paulus skriver i dagens episteltext att med din dom över andra dömer du dig själv, eftersom du handlar likadant som den du dömer (Rom 2:2). Dömer vi oss själva? Hur då? Kanske är det inte att döma andra rättvist som är vårt allra största problem idag. Jag tror att ett annat stort problem att vi inte förmår döma oss själva rättvist. Kanske många av oss går och bär på destruktiva självbilder som bryter ner oss, självbilder som inte stämmer med verkligheten? Att döma sig själv (skuld skam) Vi behöver veta vad som är vår identitet för att på ett sunt och riktigt sätt ska kunna hantera skuld och skam. Vi behöver kunna skilja på vad vi gör och vilka vi är. Om vi får kritik eller gör något fel kan vi uppleva det lätt som att vi själva är värdelösa. Men det är inte sant. Våra handlingar och vårt värde som människor är inte samma sak. Kom ihåg det. Det är ett vanligt missförstånd att vår synd gör oss värdelösa. Men hur gör vi i så fall för att skilja mellan vad vi gör och vilka vi är? När vi gör eller har gjort något som var fel kan du och jag kan känna skuld. T ex vi har kört mot rött. Men skuld kan man bli av med: att betala böter, ta sitt straff. I andra fall kan vi erkänna och be om förlåtelse få skulden efterskänkt. Då blir vi kvitt. Men med skammen är det svårare, den rår vi inte på själva. Vi känner skam när vi tror att vi inte är som vi borde vara, att vi inte duger. T ex att man tycker att man är en dålig kristen för att man ber för lite. Eller man kan tro att man är en dålig småbarnsförälder om ens barn skriker i mataffären. Men i själva verket har varken bedjaren, barnet eller föräldern gjort något fel. I och med att man skamkänslan här inte hänger ihop med skuld, som en signal på att man faktiskt har gjort något fel, hjälper det inte hur mycket man än ber om förlåtelse för att bli fri från skamkänslan. Det finns ingen skuld att förlåta. När vi 3

4 skäms kan vi inte göra oss själva acceptabla. Upprättelsen måste komma utifrån. Att någon annan ser på oss med kärlek. En amerikansk teolog och själavårdare som heter Smedes skriver att Allvetande, allsmäktig Gud är den ende som kan ge upplevelsen av att vara alltigenom accepterad. Gåvan att vara godkänd innan man blir acceptabel är Guds nåd. Den kan på sikt förändra vår syn oss själva. Du och jag alltid är oändligt värdefulla. Oavsett hur skruttiga vi känner oss eller hur fel vi än har gjort. Vad vi gör påverkar inte vårt verkliga värde, åtminstone inte inför Gud. Men vänta nu Att låta Gud döma och ta emot nåd I Bibeln kan vi läsa att Gud är den som dömer. Jag tror att det finns stor tröst i att det är Gud som dömer och ingen annan. För Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. (Joh 3:17f). Poängen är Guds kärlek inte Guds dom. Gud älskar alla människor som Han har skapat, alla oss som sitter här idag. Se på dig själv, Du är älskad från första stund när du blev till. Även Paulus påminner oss om hur Gud är: Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse? Med ditt hårda och obotfärdiga hjärta hopar du vrede över dig till vredens dag, då det blir uppenbart att Gud dömer rättvist. (Rom 2:1-4) Här i slutet fick vi se en svår sida hos Gud. Gud är visserligen god och kärleksfull, men Han är också rättvis och mäktig. Det gör att Gud inte kan ha överseende med vår synd. Den måste på något sätt dömas. Jag tror inte att Jesus talar till oss i någon känslolös eller mästrande ton, om att inte döma. Jag tror att han talar medlidande med oss: Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Vi kan se på hur Jesus själv bemötte dem som hade gjort fel och förtjänade att dömas: kvinnan som blivit ertappad med äktenskapsbrott, rövaren på korset, kvinnan med blödningar som rörde vid Jesus och Petrus som förnekade sin relation till Jesus. Jesus påpekade inte hur alla dessa människor hade gjort fel. 4

5 Han på dem med kärlek, när de kom till Honom. Och Han förlät dem och upprättade dem, innan de hunnit komma med någon syndabekännelse. Jag tror att det är sant som Skriften säger att alla har vi syndat och gått miste om härligheten från Gud. Då behöver vi inte så förtvivlat mycket kämpa för att dölja våra brister. Om vi känner oss själva behöver vi inte bli förvånade av varandras dåligheter. Ingen av oss här förtjänar Guds kärlek. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. (Rom 5:8-11) Gud är den rätte domaren, den som förmår döma oss rättvist. Gud är vred över synden och allt det onda som skiljer oss från Honom. Men Han låter inte vreden drabba den som vill ta emot hjälp från Jesus Kristus. Det står ett litet Lamm mellan oss och Gud. Lammet är Jesus Kristus, som får ta all vrede och hela straffet för oss. Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Det ni! Tidigare kunde vi nog alla konstatera att vi har lätt att döma andra och oss själva. Men om vi nu får erfara att Gud vill vara kärleksfull mot oss, trots våra fel. Varför håller vi då på och hänger upp oss på varandra? Gud är den som dömer. Kanske kan vi vara mer generösa mot varandra? Mer förlåtande och försöka tolka varandra till det bästa. CS Lewis skriver att Vi bör se på varandra som patienter vid samma sjukhus. Det finns något befriande och kärleksfullt i den hållningen. En nådefull icke-dömande hållning Om vårt uppehållande av ordning och rätt här och nu på jorden hänger ihop med Guds uppehållande av ordning, då är vi skyldiga att försöka se på varandra så som Gud ser på oss. Med generositet och kärlek, icke-dömande och accepterande. Därför finns det inget försvar för dig som dömer, vem du än är. Ty med din dom över andra dömer du dig själv (Rom 2:1). Om Gud inte dömer efter skenet: varför gör vi det då? En viktig del i att växa till som människa och kristen handlar om att växa i ödmjukhet och kärlek både inför sina egna brister och andras. Jesus säger: Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.(luk 6:36) Vi har en kort stunds tystnad för eftertanke. 5

6 O, Herre Du som är barmhärtighetens Fader. Hjälp oss att alltmer lita på Dig och på Din kärlek. Ge oss förstånd att inse när vi främst kan försöka se andra och oss själva med kärlek och när vi behöver stå upp för rätten. Och forma oss genom gemenskapen med Dig alltmer i din likhet. Amen 6