Skatter: vem, var och hur?

Transkript

1 Skatter: vem, var och hur? en översikt över skatternas struktur och vem som betalar dem Peter Ericson och Johan Fall maj 2009 Expertrapport till Svenskt Näringslivs skattekommission

2

3

4 Författarpresentation Peter Ericson är nationalekonom med inriktning på ekonometri och arbetar som konsult. Han är huvudsakligen verksam inom områden där syftet är att uppskatta makroekonomiska konsekvenser av hur hushåll och företag påverkas av den ekonomiska omgivningen utifrån ett mikroekonomiskt perspektiv. Johan Fall är nationalekonom och skatteexpert. Han är verksam vid skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv. Han har tidigare arbetat med bl.a. skattefrågor vid Riksbanken och Riksrevisionsverket. 4

5 Innehåll Sammanfattning 6 1 Inledning 8 2 Skattestrukturen 10 3 Skatternas omfattning över tid och i internationell jämförelse 12 4 Marginalskatten påverkar värdet av extra arbete 14 5 Mindre än hälften kvar för stora grupper 16 6 Höginkomsttagare är de mest betydelsefulla skattebetalarna 20 7 Sverige har jämn fördelning av inkomster men ojämn fördelning av förmögenheter 24 8 Avslutning 27 5

6 Sammanfattning Denna rapport syftar till att ge faktaunderlag om bland annat skatternas struktur, vem som betalar skatterna och hur de påverkar. Fokus ligger främst på några av de större skatterna som betalas direkt av enskilda personer. Rapporten visar bland annat att skatterna på arbete är de ojämförligt största, följt av konsumtionsskatter. Vidare framgår att de svenska skatterna är höga i internationell jämförelse, men att detta förhållande etablerats först under talet. Under större delen av 1900-talet var de skatterna i nivå med, och periodvis även lägre än i, till exempel Storbritannien, Tyskland och USA. Bland övriga fakta kan särskilt lyftas fram att: Inkomstskatten har sänkts markant de senaste åren, främst i låga inkomstskikt. Högsta marginalskatt på cirka 57 procent är mycket hög i internationell jämförelse, samtidigt som den inkomstnivå där marginalskatten överstiger 50 procent är jämförelsevis låg i Sverige. Skattenivåerna stiger ytterligare när arbetsgivaravgiften räknas in och även då är Sveriges skatt hög i förhållande till omvärlden. Den femtedel av befolkningen som har högst inkomst betalar nästan hälften (47%) av alla skatt er. Samma femtedel gör bara anspråk på drygt en tiondel (12%) av den offentliga konsumtionen. Den femtedel av befolkningen som har lägst inkomst betalar bara en tjugondel av alla skatter. Samma femtedel åtnjuter drygt en fjärdedel (27%) av den offentliga konsumtionen. Jämförelser mellan personer och hushållsgrupper uppdelade efter inkomst i tjugondelar visar att: De personer som tjänar mest betalar cirka nio gånger mer i skatt än de som tjänar minst. Detta tas ut på en bruttoinkomst som är cirka sex gånger högre än för dem som tjänar minst. Den disponibla inkomsten (efter skatter m.m.) för de hushåll som har de högsta inkomsterna blir knappt tre gånger högre jämfört med de hushåll som har de lägsta inkomsterna. Samtidigt som skattesystemet ger betydande utjämning, går 82 procent av en genomsnittlig persons skatter tillbaka till den som betalar dem, sett över hela livscykeln. Det är ungefär var tredje heltidsarbetande person i Sverige som har hög marginalskatt, det vill säga över 50 procent. Bland heltidsarbetande är marginalskatten på motsvarande vis hög för en rad olika yrkesgrupper, till exempel för mer än varannan polis, för två av tre präster och för var tredje barnmorska. Sverige har, vid sidan av Danmark, världens mest jämna fördelning av inkomster. Samtidigt är förmögenheternas fördelning i Sverige mer ojämn än i något annat land. En förklaring till det senare är att mer än hälften av alla svenskar saknar nettoförmögenhet. 6

7 De fakta som presenterats visar bland annat att utvecklingen på senare tid inneburit att framför allt beskattningen av låga inkomster fått en mer gynnsam utformning. När det gäller högre inkomster, och även sparande, är det svenska skattesystemet dock, inte minst ur internationellt perspektiv, fortfarande föga konkurrenskraftigt. En utveckling mot ett skattesystem som gör det mer lönsamt att arbeta och att öka sina inkomster, samt som dessutom är mer gynnsamt för den som sparar och investerar, skulle kunna förändra situationen till det bättre. 7

8 1. Inledning För de allra flesta svenska hushåll och företag är skatterna den ojämförligt största utgiftsposten. Ur ett makroekonomiskt perspektiv kan konstateras att skatterna motsvarar nästan halva värdet av Sveriges samlade produktion. Vidare är skatterna avgörande för den offentliga sektorn, som har starkt inflytande på samhällsekonomin när det gäller allt från olika former av löpande försörjningsstöd och påverkan på tjänste- och produktmarknader till grundläggande infrastruktur och upprätthållen lag och ordning. Förändringar i såväl Sverige som omvärlden innebär att förhållanden ändras och att perspektiv förskjuts. Globaliseringen i kombination med ökad tillgång till information och kommunikation bidrar till en generellt allt snabbare förändringstakt, i synnerhet vad gäller individuella preferenser och sociala normer. Den ekonomiska tillväxten har dessutom lett till allt större valmöjligheter för både medborgare och beslutsfattare. föreslagit skattesänkningar som kommer att öka avkastningen på arbete. Med dessa förhållanden i minnet är det naturligt att efterfråga en aktiv diskussion om skatterna även i den svenska samhällsdebatten. Skatternas omfattning och regelverkens struktur gör att området inte alltid är enkelt att överblicka. Aktuella uppgifter och fakta fyller därför en viktig funktion för att stimulera till diskussioner om skatterna. Denna rapport redovisar några sådana underlag och ger bland annat svar på frågor om skatternas struktur, vem som betalar skatterna och hur skatterna påverkar. Fokus ligger främst på några av de större skatterna som betalas direkt av enskilda personer, medan övriga skatter, inklusive arbetsgivaravgiften, behandlas mer kortfattat. På senare tid har relativt omfattande förändringar skett på skatteområdet med direkt inverkan på svenska hushåll. Exempelvis har jobbskatteavdraget införts och skattereduktion medges för såväl hushållstjänster som ROT-arbeten. Utvecklingen kan till viss del förklaras av förändringar i vår omvärld. En konsekvens av de senaste skatteförändringarna är att Sverige för närvarande lämnat över platsen som landet med världens högsta skattetryck till Danmark. Samtidigt är förändringstakten i omvärlden fortsatt hög. I exempelvis Danmark är just nu skattedebatten livaktig och regeringen har nyligen 8

9 9

10 2. Skattestrukturen De totala skatterna i Sverige uppgår till cirka miljarder kronor. En grov översikt av skattestrukturen är att tre huvudgrupper dominerar: En tredjedel, 500 miljarder kronor, utgörs av sociala avgifter. En fjärdedel, 400 miljarder kronor, utgörs av hushållens skatter. En femtedel, 300 miljarder kronor, utgörs av moms. Återstoden kan i likaledes grova drag delas upp på 100 miljarder kronor i företagsskatter och 200 miljarder kronor i övriga skatter, i huvudsak energi- och fastighetsskatt samt mindre poster såsom tobaks-, alkohol- och fordonsskatt. Hushållens skatter domineras av kommunalskatten men där finns även mindre poster, såsom värnskatt (cirka 5 miljarder kronor) och skatt på kapital inkomster, som varierar kraftigt över tiden men har på senare tid uppgått till miljarder kronor. Det tydligaste förhållandet i skattestrukturen är att arbete för närvarande är den helt dominerande basen för beskattning, följt av konsumtion. Detta innebär stora utmaningar, när den framtida utvecklingen pekar på att jobben är en nyckelfråga, att tjänsteinnehållet i vad vi gör och konsumerar kan väntas bli allt viktigare och att ökad handel över gränserna ökar konkurrensen. figur 1. Skattestrukturen 2008 Övriga punktskatter 7% Övrigt 1% Hushållens skatter exkl statl. skatt 24% Mervärdesskatt 21% Statlig skatt, hushåll 3% Skatt på egendom 3% Företagsskatter 7% Övriga sociala avgifter 8% Arbetsgivaravgift 27% 10

11 Tabell 1. Skattestrukturen 2008 Miljarder kronor Andel Hushåll % varav statlig inkomstskatt 48 3% varav värnskatt 5 0% kapitalskatt 25 2% övriga skatter (kommunal inkomst- skatt inkl. skattereduktioner m.m) % Företag 111 7% varav bolagsskatt 95 6% avkastningsskatt 16 1% Sociala avgifter % varav arbetsgivaravgift % egenavgifter, löneskatt m.m. 29 2% allmän pensionsavgift 86 6% Skatt på egendom 38 3% fastighets- och stämpelskatt m.m. 38 3% Skatt på varor och tjänster % mervärdesskatt % miljö- och energiskatter 71 5% skatt på alkoholhaltiga drycker 11 1% tobaksskatt 11 1% fordonsskatter 16 1% Övrigt 10 1% Summa skatter % Källa: Budgetpropositionen för

12 3. Skatternas omfattning över tid och i internationell jämförelse I relation till BNP motsvarar de svenska skatterna i dag strax under 50 procent. Sedan slutet av 1970-talet har det svenska skattetrycket tidvis till och med överskridit 50 procent. I en internationell jämförelse har för närvarande bara Danmark ett högre skattetryck än Sverige. Längre tillbaka i historien var de svenska skatterna inte särskilt höga i internationell jämförelse. Från början av 1900-talet fram till 1970-talet, då Sverige gick från att vara ett fattigt land till ett av världens rikaste länder, var Sverige ett genomsnittligt land när det gäller skatternas omfattning. Länder som USA, Storbritannien och Tyskland, där skattetrycket i dag är markant lägre än i Sverige, hade före 1960-talet något högre skatter i förhållande till BNP jämfört med Sverige (Figur 2). Olika nationella regler för beskattning av transfereringar med mera kan göra att siffrorna för skattetrycket inte i alla detaljer är direkt jämförbara mellan länder. Den internationellt vedertagna statistiken följer vissa principer för redovisning och bokföring och torde, med ett rimligt mått av försiktighet, utgöra det bästa tillgängliga underlaget för jämförelser av skattetryck i olika länder. När man studerar enskilda skatters effekter kan det ge en intuitiv förståelse för skatternas inverkan. Ett högt skattetryck ökar risken för snedvridningar vid figur 2. Skatter i relation till BNP 60% 50% Sverige Danmark Finland Norge 40% Storbritannien Tyskland 30% 20% USA Frankrike Italien Nederländerna 10% 0% Källa: Skatteverket, OECD. 12

13 till exempel beslut av var företags produktion ska ske, sparandets inriktning eller vilka ansträngningar människor är beredda att göra när det gäller utbildningsval, arbetsinsatser samt ansvars- och risktagande. Samtidigt som skatter innebär att skattebetalarna måste avstå privat konsumtion, kan de olika offentliga insatser som skatterna finansierar också ge nytta. Kunskapsläget beträffande skatters tillväxteffekter har debatterats och frågan är komplex. Senare års forskning, där sambanden specificeras så att bland annat skatters snedvridande effekter tillåts inverka på tillväxttakten, belägger att skatter hämmar tillväxten. Det ligger utanför denna rapport att utveckla detta. 1 Beträffande skatternas relation till BNP kan noteras 1 En genomgång av litteraturen finns till exempel hos kanadensiska Fraser Institute Do Tax Rates Matter? (2004). Studier med svensk anknytning är till exempel Fölster, S. och M. Henrekson (2001), Growth effects of government expenditures and taxation in rich countries, European Economic Review och Hansson, Åsa Limits of tax policy doktorsavhandling vid Lunds universitet (2000). att denna eller dess komponenter inte annat än i vissa fall är föremål för beskattning i direkt mening. BNP kan sättas samman på flera vis. Beskrivet från användningssidan är den största enskilda komponenten privat konsumtion, som till betydande delar sammanfaller med underlaget för mervärdesskatten, medan investeringar eller export saknar en motsvarande koppling till skattestrukturen. När BNP beskrivs från produktionssidan sker normalt en näringsgrensindelning som sällan har betydelse ur skatteperspektiv, samtidigt som den samlade lönesumman spelar en avgörande roll för beskattningen. Eftersom beskattningen dessutom omfattar transfereringar, finns ändå betydelsefulla skillnader i perspektiven. Härutöver kan konstateras att skatterna exempelvis tas ut även på objekt som fastigheter. Sammantaget kan ändå konstateras att BNP är ett relevant och vanligt förekommande mått på ekonomins storlek och härigenom intressant att relatera till då skatternas omfattning beskrivs. 13

14 4. Marginalskatten påverkar värdet av extra arbete Marginalskatten talar om hur stor del av en ytterligare intjänad inkomst det vill säga en inkomst på marginalen som man måste betala i skatt. Om skatten på den sist intjänade hundralappen är 55 kronor säger man att marginalskatten är 55 procent. Enkelt beskrivet finns det tre marginalskattenivåer i det svenska skattesystemet. För inkomster upp till drygt kronor per månad är marginalskatten omkring 30 procent. För inkomster däröver och upp till kronor per månad är marginalskatten 52 procent. Högre inkomster beskattas med ytterligare 5 procentenheter, det vill säga marginalskatten är här dryga 57 procent. Inkomster upp till knappt kronor per månad är genom grundoch jobbskatteavdragen i praktiken undantagna från beskattning. En något utförligare beskrivning av Sveriges marginalskatter visar en mer invecklad struktur, som i själva verket resulterat i ett större antal marginalskattenivåer. Detta beror främst på komplicerade konstruktioner för grundavdraget och för jobbskatteavdraget. Båda dessa komponenter varierar med inkomsten och upp- respektive nedtrappningar resulterar i variationer i marginalskatten, framför allt för lägre inkomster. Olika skattebehandling för arbets- resp. transfereringsinkomster medför också mer komplicerad marginalskatt (Figur 3). Utöver marginalskatten har även bland annat transfererings- och bidragssystemen betydelse för vad det ekonomiska utbytet av arbete blir. Exempelvis kan barnomsorgsavgiften öka och bostadsbidraget minska vid ökad inkomst, vilket minskar figur 3. Marginalskatt 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Månadslön Källa: Skatteverket, egna beräkningar. 14

15 det slutliga värdet av att öka arbetsinsatsen. En ytterligare aspekt med avgörande betydelse är arbetsgivaravgiften, som påverkar den totala kostnaden för arbetskraften. För att en arbetsinsats ska komma till stånd måste värdet av insatsen minst motsvara hela arbetskraftskostnaden. I slutänden är det alltså en rad olika faktorer utöver marginalskatten som bestämmer i vilken utsträckning det lönar sig att arbeta. För att undersöka de sammantagna effekterna av skatter med mera på värdet av arbete har bland andra statliga Konjunkturinstitutet tagit fram olika indikatorer och mått. Ett sådant är tröskeleffekten, som mäter den andel av en inkomstökning som en person inte får behålla när han eller hon går från arbetslöshet till att arbeta. Tröskeleffekten har en motsvarighet i måttet (diskretionär) utbytesgrad, som anger vad en person i slutänden får behålla, i förhållande till den totala arbetskraftskostnadsökningen. Utbytesgraden är alltså 1 tröskeleffekten. På senare tid har olika förändringar i skatte- och transfereringssystemen, till exempel sänkta ersättningsnivåer och jobbskatteavdrag, medverkat till att minska tröskeleffekterna. Förändringarna har framför allt omfattat lägre inkomstskikt. Som framgår i figuren nedan har utvecklingen varit starkt positiv, det vill säga det har blivit (betydligt) mer lönsamt att arbeta tack vare de olika regeländringar som skett. Samtidigt kan tröskeleffekten fortfarande anses hög vid närmare 70 procent. Det är fortfarande mindre än var tredje krona som en person får behålla när han eller hon går från arbetslöshet till att arbeta (Figur 4). figur 4. Tröskeleffekt 100% 90% 80% 70% 60% 50% Förklaring: Tröskeleffekten mäter den andel av en inkomstökning som en person inte får behålla när han eller hon går från arbetslöshet till att arbeta. Siffrorna avser genomsnitt och är beräknade av Konjunkturinstitutet utifrån SCB-data om hushållens inkomster m.m. 40% 30% 20% 10% 0% Källa: Konjunkturinstitutet. 15

16 5. Mindre än hälften kvar för stora grupper Marginalskatten är i många fall den mest betydelsefulla komponenten i de olika regelsystem som påverkar de ekonomiska drivkrafterna för att arbeta. När det gäller alla de personer som redan har arbete, vilka är majoriteten av befolkningen i arbetsför ålder, påverkas drivkrafterna till arbete i praktiken av hur en ökad arbetsinsats behandlas inom skatteoch transfereringssystemen. Om marginalskatten är hög påverkar det normalt drivkrafterna till att arbeta negativt det blir mindre lönsamt och därigenom mindre arbete utfört. Man kan diskutera när marginalskatten är hög. En gräns som kan anses intuitivt enkel är när marginalskatten gör att man får behålla mindre än hälften av inkomsten, det vill säga när marginalskatten överstiger 50 procent. Det svenska skattesystemet innebär hög marginalskatt, utifrån definitionen ovan, för årsinkomster över cirka kronor. Gränsen brukar kallas skiktgräns. Nivån för skiktgränsen höjdes från årsskiftet men är fortfarande låg i internationell jämförelse. Härutöver har Sverige ytterligare högre marginalskatt för inkomster över cirka kronor och den högsta marginalskatten på cirka 57 procent är därmed tillsammans med Danmark högst i världen (Figur 5 och 6). figur 5. Högsta marginalskatt 60% 50% Källa: Rabe, Gunnar Skattelagstiftning (2009). 40% 30% 20% 10% 0% Danmark Sverige Nederländerna Belgien Finland Österrike Tyskland Italien Irland Frankrike Storbritannien Norge USA Luxemburg Island Litauen Lettland Estland 16

17 Utöver de skatter, som skattebetalarna själva taxeras för och deklarerar varje år, belastas arbete också med arbetsgivaravgift. Som nämnts tidigare innebär den en omfattande beskattning. Undersökningar visar att kunskapen om arbetsgivaravgiften bland allmänheten är ofullständig och ungefär 2 av 3 personer underskattar den sammanlagda beskattningens omfattning. Det ligger dock utanför denna rapport att utförligare beskriva arbetsgivaravgiften. Betydelsen av marginalskatten (och andra regelverk) för drivkrafterna till arbete har analyserats av många forskare. Man talar om motstående effekter, där exempelvis hög skatt å ena sidan gör det mindre lönsamt att arbeta (substitutionseffekt) och å andra sidan gör att man måste jobba mer för att få ihop tillräcklig inkomst (inkomsteffekt). De flesta moderna studier pekar på att substitutionseffekten dominerar, det vill säga ju högre skatt desto sämre drivkrafter till arbete. Äldre undersökningar har ofta analyserat detta utifrån studier av antalet arbetade timmar och då funnit att effekten varit liten. Arbetstid har en rad nackdelar när den används som grund för analyser. Exempelvis fångar det måttet inte effekter för alla de som inte har, eller i alla fall inte statistiskt rapporterar, övertidsarbete. Vidare missar ett sådant mått hur regelverken kan påverka viljan att öka sin inkomst genom att byta arbete, åtminstone om bytet sker mellan två arbeten med samma arbetstid. Bytet kan ju ändå innebära att värdet av arbetet ökat, till följd av ökad specialisering, bättre utnyttjande av kompetensen, högre kvali tet, mer ansvar och så vidare. Modernare studier, som inte enbart studerar arbetstid, visar att skatter på arbete har starkare effekt på drivkrafterna. figur 6. Inkomstnivå (kr) där skatten är 50% eller högre Kronor Källa: Rabe, Gunnar Skattelagstiftning (2009) Länderna utan stapel har aldrig över 50% marginalskatt Belgien Sverige Danmark Nederländerna Österrike Finland Estland Frankrike Irland Italien Lettland Litauen Luxemburg Storbritannien Tyskland Norge USA Island 17

18 figur 7. personer med hög marginalskatt, andel av alla heltidsarbetande 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Källa: SCB och egna beräkningar. figur 8. Personer med hög marginalskatt, andel av alla heltidsarbetande 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Hela befolkningen Alla med någon inkomst Alla med inkomst över 1 basbelopp Alla heltidsarbetande Alla heltidsarbetande män År 2009 Källa: SCB och egna beräkningar. 18

19 Inkomstgränsen för hög marginalskatt, skiktgränsen, har som nämnts höjts från och med 2009 vilket innebär att något färre personer drabbas av hög marginalskatt. Figur 7 visar att andelen därmed är den lägsta hittills under 2000-talet. En jämförelse med motsvarande statistik för tidigare år pekar på att andelen även är den lägsta sedan nuvarande skattesystem etablerades (Figur 7). I dag är det ungefär var tredje heltidsarbetande person som har hög marginalskatt, enligt definitionen ovan (skattesats över 50 procent, mindre än hälften kvar ). Det finns olika metoder för att mäta andelen personer med hög marginalskatt. Ju bredare definition av den grupp personer som undersöks är, desto lägre blir andelen som har hög marginalskatt. Om man exempelvis undersöker hela befolkningen, det vill säga även nyfödda och åldringar, minskar andelen. Även när man undersöker samtliga med beskattningsbar inkomst, inkluderar till exempel sommararbetande ungdomar, blir andelen personer med hög marginalskatt relativt liten i jämförelse med en undersökning som avser personer med arbete av viss omfattning. I bilagd tabell redovisas ytterligare statistik över skiktgränser och andel personer som betalar statlig skatt med mera (Figur 8). Höga marginalskatter drabbar olika yrkesgrupper i varierande omfattning. Tabell 2 visar på några olika exempel. För yrken som läkare, civilingenjör, piloter med flera är en stor majoritet av de heltidsarbetande föremål för hög marginalskatt. Mer än hälften av alla poliser har hög marginalskatt. Ungefär 2 av 3 präster har hög marginalskatt och drygt var tredje barnmorska omfattas av hög marginalskatt, i meningen att skattebetalaren får behålla mindre än hälften efter inkomstskatt, det vill säga då skatten överstiger 50 procent. tabell 2. Andel som betalar statlig skatt inom olika yrken Yrkeskategori Militärer 67% Chefer för mindre företag och enheter 54% Fysiker. Kemister m.fl. 73% Matematiker och statistiker 63% Dataspecialister 72% Civilingenjörer, arkitekter m.fl. 75% Specialister inom biologi, jord- och skogsbruk m.m. 51% Hälso- och sjukvårdsspecialister 82% Barnmorskor sjuksköterskor med särskild kompetens 38% Universitets- och högskolelärare 55% Företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän Andel som betalar statlig skatt 63% Jurister 61% Samhälls- och språkvetare 61% Journalister, konstnärer, skådespelare m.fl. 46% Präster 64% Psykologer, socialsekreterare m.fl. 20% Ingenjörer och tekniker 53% Datatekniker och dataoperatörer 46% Piloter, fartygsbefäl m.fl. 88% Poliser 55% Gruv- och bergarbetare, stenhuggare 51% Elmontörer, tele- och elektronikreparatörer m.fl. 33% Malmförädlingsoperatörer, brunnsborrare m.fl. 30% Processoperatörer, trä- och pappersindustri 40% Processoperatörer, kemisk basindustri 50% Driftmaskinister m.fl. 37% Lokförare m.fl. 43% Däckspersonal 43% Avser heltidsarbetande, år Källa: SCB och egna beräkningar. 19

20 6. Höginkomsttagare är de mest betydelsefulla skattebetalarna För att undersöka hur mycket olika grupper betalar i skatt kan de skattskyldiga delas in i grupper. Genom att sortera alla hushåll efter inkomst, kan grupper skapas där exempelvis grupp 1 omfattar tiondelen med lägst inkomst, grupp 2 omfattar den näst lägsta tiondelen med avseende på inkomst och så vidare upp till grupp 10 med den tiondel av hushållen som har de högsta inkomsterna. När grupperna avser tiondelar kallas de ofta deciler. Figuren nedan visar hur många miljarder kronor i skatt som de olika grupperna betalar, när man räknar in hela inkomstskatten, fastighetsskatten, kapitalskatten och vissa övriga mindre skatter (såsom egenavgifter för enskilda näringsidkare med mera) (Figur 9). figur 9. Hushållens skatter 175 mdkr Hushållens skatter Kvintil 5: 47% Kvintil 1: 5% Kvintil 2: 12% Kvintil 3: 15% Kvintil 4: 21% Decil Källa: SCB, egna beräkningar. 20

21 En illustration av de olika gruppernas bidrag till hushållens totala skatter framgår av diagrammet nedan. Det visar att den femtedel (kvintil) bland hushållen som har högst inkomster står för nästan hälften av de totala skatterna. Lägger man samman de två högsta femtedelarna svarar de för mer än två tredjedelar av de totala skatterna i denna analys (Figur 9). Den statliga inkomstskatten uppgår som framgått tidigare till mindre än 50 miljarder kronor (cirka 3 procent av alla offentliga inkomster, se tabell ovan) och har därmed inte någon avgörande betydelse för de offentliga finanserna. Inte heller ur ett perspektiv där man tar fasta på vilka grupper som betalar mest skatter, kan den statliga skatten anses vara av avgörande betydelse för de totala skatterna. Nedan visas hur skattebördan skulle fördela sig om man exkluderar den statliga skatten. Den enda skillnaden mot figurerna ovan är alltså att den statliga skatten inte ingår i redovisningen nedan (Figur 10). Med utgångspunkt från samma indelning av hushållen som ovan kan även skattepengarnas användning analyseras. Den största delen av de offentliga utgifterna utgörs av konsumtion. Stora delar av den offentliga konsumtionen, till exempel skolkostnader, arbetsmarknadsutbildning, tandvård, läkemedelskostnader och äldreomsorg, kan med stöd av metoder som utvecklats av Finansdepartementet och SCB hänföras till enskilda hushåll. För att förtydliga är det med dessa metoder möjligt att mellan olika hushåll fördela stora delar, dock inte allt, av den offentliga konsumtionen. Figurerna nedan visar att de delar av den offentliga konsumtionen som i statistiken kan hänföras till enskilda hushåll i huvudsak går till dem med låga inkomster (Figur 11). När man jämför fördelningen mellan olika grupper är förhållandena alltså omvända för skatter respektive offentlig konsumtion. De grupper som betalar mest är samtidigt de grupper som minst tar emot olika former av offentliga tjänster (Figur 11). FIGUR 10. Hushållens skatter exkl. statlig skatt 175 mdkr Hushållens skatter exkl. statlig skatt 150 Kvintil 5: 43% Kvintil 1: 6% Kvintil 2: 13% Kvintil 3: 16% Kvintil 4: 22% Decil Källa: SCB, egna beräkningar. 21

22 Figur 11. Hushållens offentliga konsumtion 70 mdkr Hushållens offentliga konsumtion Kvintil 4: 16% Kvintil 5: 12% Kvintil 1: 27% Kvintil 3: 20% Kvintil 2: 25% Decil Källa: SCB, egna beräkningar. En fördjupad analys av hur mycket olika grupper betalar i skatt kan koncentreras till heltidsarbetande. Basen för en sådan analys blir alltså mindre än vad som utgjorde underlag för den föregående redovisningen. Samtidigt blir de personer som ingår i analysen mer direkt jämförbara. För att öka detaljeringsgraden kan indelningen ske i mer finfördelade grupper, totalt 20 stycken, och dessutom göras på individnivå. Personerna i den tjugondel av alla heltidsarbetande som har högst inkomst tjänar i genomsnitt cirka kronor per månad, medan personerna i tjugondelen med lägst inkomst tjänar cirka kronor per månad. Till analysen kan man lägga inkomster från bidrag och transfereringar, som ofta tas emot på hushållsnivå. Det ger ett mått på disponibel inkomst, där även vissa hushållsutgifter, till exempel för boende, normalt beaktas. Måttet på disponibel inkomst följer de gängse definitioner som SCB och Finansdepartementet normalt använder. Övergången från individbaserade uppgifter gör att uppgifterna inte i alla avseenden är direkt jämförbara. Relationen mellan grupper med hög respektive låg inkomst kan ändå vara intressant att analysera närmare. Den hushållsgrupp som har de högsta disponibla inkomsterna har drygt kronor per månad att röra sig med, medan motsvarande belopp för gruppen med lägsta inkomster är cirka kronor per månad (Figur 13). Samtidigt betalar den tjugondel av alla heltidsarbetande som har högst inkomst i genomsnitt cirka kronor i skatt per månad, medan personerna i tjugondelen med lägst inkomst betalar cirka kronor i skatt per månad (Figur 12). Jämförelserna mellan olika personer och hushållsgrupper visar alltså bland annat följande: De personer som tjänar mest betalar cirka 9 gånger mer i skatt än de som tjänar minst. 22

23 Figur 12. Hushåll med heltidsarbetande kr/månad Skatt Bruttoinkomst Låg inkomst Hög inkomst Figur 13. Disponibel inkomst, hushåll med heltidsarbetande kr/månad Källa: SCB, egna beräkningar. Källa: SCB, egna beräkningar Låg inkomst Hög inkomst Detta tas ut på en bruttoinkomst som är cirka 6 gånger högre än för dem som tjänar minst. Den disponibla inkomsten (efter skatter med mera) för de hushåll som har de högsta inkomsterna blir knappt 3 gånger högre jämfört med de hushåll som har de lägsta inkomsterna. Skatte- och transfereringssystemen medverkar alltså till betydande omfördelningar mellan olika inkomstgrupper. Samtidigt ska noteras att detta avser situationen under ett givet inkomstår. Enligt analyser över livscykeln, utförda av bland annat Långtidsutredningen (2003), har skatte- och transfereringssystemen en omfördelande inverkan framför allt mellan olika perioder i en och samma persons liv. Dessa analyser visar att 82 procent av en genomsnittlig persons skatter återgår till honom eller henne själv sett över livscykeln. 23

24 7. Sverige har jämn fördelning av inkomster men ojämn fördelning av förmögenheter En internationell jämförelse av inkomsternas fördelning visar att Sverige, vid sidan av Danmark, har världens mest jämna fördelning av inkomster. Samtidigt visar en jämförelse av förmögenheternas fördelning i Sverige att denna är mer ojämn än i något annat land. Flera förklaringsfaktorer ligger bakom denna verklighetsbild, bland annat villkoren för lönebildningen och konkurrensen samt inkomsternas och förmögenheternas nivå. Fördelningens jämnhet mäts ofta med den så kallade Ginikoefficienten, där ett lågt värde innebär Figur 14. Gini-koefficient för disponibel inkomst 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 Danmark Sverige Nederländerna Österrike Finland Norge Frankrike Schweiz Tyskland Kanada Irland Japan Spanien Storbritannien Italien USA Figur 15. Gini-koefficient för nettoförmögenhet 1,0 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 Italien Storbritannien Finland Kanada Tyskland Förklaring: Gini-koefficienten mäter jämnheten i inkomst- eller förmögenhetsfördelningen. Ju lägre koefficient, desto jämnare fördelning. När koefficienten är noll är fördelningen helt jämn, det vill säga alla personer har exakt lika stor inkomst eller förmögenhet. När koefficienten är ett är fördelningen helt ojämn, dvs. endast en person har all inkomst eller förmögenhet. Källa: OECD, Luxemburg Wealth Study. År USA Sverige 24

25 Figur 17. Genomsnittlig inkomst, USD Finland Italien Sverige Tyskland Kanada Figur 18. Genomsnittlig nettoförmögenhet, USD Storbritannien USA Källa: OECD, Luxemburg Wealth Study. År Sverige Finland Kanada Tyskland Storbritannien Italien USA Källa: OECD, Luxemburg Wealth Study. År jämn fördelning och vice versa. De till synes motsägelsefulla förhållandena mellan Sveriges inkomstrespektive förmögenhetsfördelning i förhållande till omvärlden framgår i Figur 14 och 15. En jämn (eller ojämn) fördelning kan även relateras till den genomsnittliga nivån för inkomsterna respektive förmögenheterna. Här kan konstateras att de genomsnittliga förmögenheterna i Sverige är lägst bland de jämförda länderna. En förklaring till det låga genomsnittet är att en stor del av de svenska hushållen saknar privat förmögenhet. Enligt SCB:s förmögenhetsstatistik har i praktiken mer än halva befolkningen ingen, eller negativ (det vill säga skulderna överstiger tillgångarna) nettoförmögenhet. Detta bidrar till att fördelningen framstår som ojämn, just eftersom det är så många personer som är helt utan förmögenhet (Figur 17 och 18). 25

26 I sammanhanget gäller att jämförelser mellan länder ska göras med viss försiktighet. Växelkurs, prisnivå och sammansättning av inkomster respektive förmögenhet kan variera mellan länder, liksom metoder för datainsamling med mera. Tillgången till data är begränsad, främst då det gäller förmögenheter. Den enda etablerade källan på det området torde vara Luxemburg Wealth Study, som på senare år genom ett ambitiöst arbete fått fram nedanstående underlag, än så länge för ett begränsat antal länder. Sveriges jämna inkomstfördelning förklaras bland annat av en med internationella mått mätt sammanpressad lönestruktur, vilken i sin tur ska ses i ljuset av villkoren för lönebildningen och graden av konkurrens inom olika branscher. Omfattande transfereringssystem bidrar också till att jämna ut inkomstfördelningen. I sammanhanget kan noteras att de svenska transfereringssystemen till största delen innebär en omfördelning över livscykeln, se även avsnittet om vilka grupper som betalar mest skatt. Inkomstutjämningen är också en följd av skattesystemet. Att skattesystemet dessutom är progressivt, det vill säga att skatten på marginalen skärps för högre inkomster, har emellertid mindre betydelse. Skattesystemets progressivitet består i huvudsak i den statliga skatten, som ökar marginalskatten med 20 respektive 25 procentenheter se även avsnittet om marginalskatt. Uttryckt i termer av fördelningsmåttet Gini-koefficient betyder den statliga skatten en förändring på 0,016. Utan statlig skatt skulle alltså Gini-koefficienten bli 0,277 istället för 0,293 se Figur 19. Nivåskillnader mot de internationella siffrorna förklaras av skillnader i källor och basår. Förklaringarna bakom svenskarnas genomsnittligt små förmögenheter och den åtföljande ojämna fördelningen är flera och komplexa. Inom den offentliga sektorn har omfattande förmögenheter byggts upp i AP-fonder etc genom bland annat beskattning som trängt undan privat förmögenhetsbildning. Omfattande transfereringssystem kan också medverka till att minska det upplevda behovet av buffertsparande inför oförutsedda händelser som sjukdom eller arbetslöshet. En i internationell jämförelse hård beskattning av eget sparande har också medfört lägre avkastning, och därmed sämre attraktivitet, för sparandet. Studier har också visat att sparande sker genom överföring av tillgångar till andra länder i syfte att undvika förmögenhets- och kapitalskatter. Figur 19. Gini-koefficient för Sverige, år ,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0,0 Med statlig skatt Utan statlig skatt Källa: SCB, egna beräkningar. 26

27 8. Avslutning Höginkomsttagarna utgör en viktig skattebas. Det finns i dag ett antal hinder, som om de undanröjs, skulle förbättra utrymmet för denna bas att växa. Åtgärder som stärker drivkrafterna till arbete, kompetensutveckling, risktagande med mera skulle kunna bidra till att fler personer utvecklas till höginkomsttagare. Av flera skäl är höginkomsttagarna en viktig och strategisk skattebas. De är den grupp skattebetalare som betalar mest per person. Höginkomsttagare är även en grupp där det ofta finns många nyckelpersoner, som kan bidra till att skapa förutsättningar för många andra att få jobb. Dessutom är gruppen många gånger utsatt för internationell konkurrens, och det är även av det skälet viktigt att värna höginkomsttagare som skattebas annars löper man risken att gruppen krymper eller försvinner. Modern forskning visar också att sänkningar av höga marginalskatter kan leda till så pass stora ökningar av skattebasen, att skatteinkomsterna för det offentliga i slutändan ökar. Professor Bertil Holmlund har i flera olika artiklar tillsammans med Martin Söderström framhållit att slopad värnskatt skulle ha relativt små effekter för de offentliga finanserna och deras kalkyler pekar till och med på ett litet plus i statskassan när värnskatten undanröjs. De underlag som ligger till grund för den pågående omdaningen av det danska skattesystemet pekar också på att sänkningar av höga marginalskatter har en hög självfinansieringsgrad, det vill säga liten eller positiv effekt för de offentliga finanserna. De fakta som presenterats i den här rapporten visar bland annat att det svenska skattesystemet medför betydande marginaleffekter, vilket försvagar incitamenten till arbete och sparande. Utvecklingen på senare tid har inneburit att framför allt beskattningen av låga inkomster fått en mer gynnsam utformning. När det gäller högre inkomster, och även sparande, är det svenska skattesystemet dock, inte minst ur ett internationellt perspektiv, fortfarande föga konkurrenskraftigt. En utveckling mot ett skattesystem som gör det mer lönsamt att arbeta och att öka sina inkomster, samt som dessutom är mer gynnsamt för den som sparar och investerar, skulle kunna förändra situationen till det bättre. 27

28 Skiktgränserna 1 från år 1991, Andel personer som betalar statlig inkomstskatt från SCB med kompletterande egna beräkningar. Kursivt är prognoser. År Beskattningsbar Kvinnor och män förvärvsinkomst 2 Beskattningsbar inkomst Samtliga år > 0 > 1ibb > 7,5 pbb Heltid År 2009 Antal Andel 73,5% 67,1% 18,9% Under skiktgränsen 88,8% 82,6% ,5% 11,6% 10,3% 11,2% 20,5% ,7% 5,8% 5,0% 5,5% 10,6% År 2008 Antal Andel 73,7% 68,1% 19,7% Under skiktgränsen 85,5% 77,4% ,4% 16,2% 14,1% 15,3% 28,0% ,1% 6,4% 5,5% 6,0% 11,5% År 2007 Antal Andel 73,5% 68,1% 18,4% Under skiktgränsen 85,7% 77,7% ,3% 16,0% 14,0% 15,1% 27,6% ,0% 6,3% 5,5% 5,9% 11,4% År 2006 Antal Andel 73,6% 68,3% 16,5% 24,9% Under skiktgränsen 86,6% 79,0% ,6% 15,1% 12,8% 13,8% 25,2% ,8% 5,9% 5,1% 5,5% 10,6% År 2005 Antal Andel 73,6% 68,4% 15,3% 24,9% Under skiktgränsen 87,4% 80,2% ,0% 14,2% 12,2% 13,1% 24,9% ,6% 5,6% 4,8% 5,2% 10,1% År 2004 Antal Andel 73,6% 69,0% 14,4% 25,1% Under skiktgränsen 88,0% 81,2% ,7% 13,7% 12,1% 12,9% 24,5% ,3% 5,2% 4,5% 4,8% 9,3% År 2003 Antal Andel 73,7% 68,9% 13,9% 25,8% Under skiktgränsen 88,0% 81,2% ,7% 13,7% 11,9% 12,7% 24,0% ,3% 5,2% 4,6% 5,0% 9,3% ibb = inkomstbasbelopp och pbb = prisbasbelopp 1) Skiktgränserna för statlig inkomstskatt höjs i regel med KPI + 2 procent varje år (se sida 33 Bra att veta). Inkomster över den lägre skiktgränsen beskattas med 20 procent och inkomster över den högre skiktgränsen beskattas med 25 procent. Ur SCB:s material. 2) Beskattningsbar förvärvsinkomst är taxerad förvärvsinkomst minskad med avdrag för allmän pensionsavgift, grundavdrag och sjöinkomstavdrag. 3) De som någon gång under det aktuella året var folkbokförda i riket. 4) Enligt SCB:s databas STAR-urvalet. 28

29 Skiktgränserna 1 från år 1991, Andel personer som betalar statlig inkomstskatt från SCB med kompletterande egna beräkningar. Kursivt är prognoser. FORTS. År Beskattningsbar Kvinnor och män förvärvsinkomst 2 Beskattningsbar inkomst Samtliga år > 0 > 1ibb > 7,5 pbb Heltid År 2002 Antal Andel 72,3% 64,6% 13,3% 25,7% Under skiktgränsen 87,7% 80,5% ,8% 14,0% 12,3% 13,7% 24,4% ,5% 5,5% 4,9% 5,4% 15,6% År 2001 Antal Andel 72,5% 64,5% 12,8% 25,7% Under skiktgränsen 86,5% 78,7% ,8% 15,6% 13,7% 15,4% 26,7% ,6% 5,7% 5,1% 5,7% 10,0% År 2000 Antal Andel 72,2% 63,8% 11,3% 25,8% Under skiktgränsen 85,7% 77,5% ,8% 17,1% 15,2% 17,2% 29,8% ,4% 5,4% 5,0% 5,7% 10,1% År 1999 Antal Under skiktgränsen 85,9% 78,0% ,0% 17,2% ,1% 4,8% År 1998 Antal Under skiktgränsen 86,5% 78,8% ,5% 21,2% År 1997 Antal Under skiktgränsen 87,0% 79,6% ,0% 20,4% År 1996 Antal Under skiktgränsen 88,1% 81,3% ,9% 18,7% År 1991 Antal Under skiktgränsen 84,7% 75,5% ,3% 24,5% ibb = inkomstbasbelopp och pbb = prisbasbelopp 1) Skiktgränserna för statlig inkomstskatt höjs i regel med KPI + 2 procent varje år (se sida 33 Bra att veta). Inkomster över den lägre skiktgränsen beskattas med 20 procent och inkomster över den högre skiktgränsen beskattas med 25 procent. Ur SCB:s material. 2) Beskattningsbar förvärvsinkomst är taxerad förvärvsinkomst minskad med avdrag för allmän pensionsavgift, grundavdrag och sjöinkomstavdrag. 3) De som någon gång under det aktuella året var folkbokförda i riket. 4) Enligt SCB:s databas STAR-urvalet. 29

30 Skiktgränserna 1 från år 1991, Andel personer som betalar statlig inkomstskatt från SCB med kompletterande egna beräkningar. Kursivt är prognoser. FORTS. År Beskattningsbar Kvinnor Män förvärvsinkomst Beskattningsbar inkomst Beskattningsbar inkomst 2 Samtliga år > 0 > 1ibb > 7,5 pbb Heltid Samtliga år > 0 > 1ibb > 7,5 pbb Heltid År 2009 Antal Andel 74,3% 66,6% 11,3% 72,7% 67,6% 26,6% Under skiktgränsen 94,0% 90,1% 83,5% 75,3% ,5% 7,3% 6,0% 6,7% 15,4% 10,6% 15,8% 14,6% 15,7% 24,1% ,5% 2,5% 2,1% 2,3% 5,1% 5,9% 8,9% 8,1% 8,7% 14,5% År 2008 Antal Andel 74,5% 68,1% 11,7% 72,9% 68,2% 27,7% Under skiktgränsen 91,8% 86,6% 79,1% 68,5% ,5% 10,5% 8,7% 9,5% 21,7% 14,4% 21,7% 19,8% 21,2% 32,5% ,7% 2,9% 2,3% 2,5% 5,7% 6,5% 9,8% 8,9% 9,5% 15,8% År 2007 Antal Andel 74,4% 68,2% 10,8% 72,7% 68,0% 26,1% Under skiktgränsen 92,0% 87,0% 79,3% 68,8% ,3% 10,2% 8,5% 9,2% 21,1% 14,3% 21,5% 19,7% 21,0% 32,3% ,7% 2,8% 2,3% 2,5% 5,6% 6,4% 9,6% 8,8% 9,4% 15,6% År 2006 Antal Andel 74,7% 68,5% 9,9% 20,6% 72,6% 68,0% 23,3% 29,4% Under skiktgränsen 92,6% 87,8% 80,6% 70,5% ,9% 9,7% 7,8% 8,5% 19,5% 13,4% 20,4% 17,9% 19,1% 29,4% ,5% 2,5% 2,2% 2,4% 5,4% 6,0% 9,1% 8,1% 8,7% 14,5% År 2005 Antal Andel 74,4% 68,4% 8,7% 20,0% 72,7% 68,3% 22,0% 29,8% Under skiktgränsen 93,1% 88,8% 81,5% 71,9% ,4% 8,9% 7,2% 7,8% 18,7% 12,7% 19,3% 17,5% 18,6% 29,2% ,4% 2,3% 1,9% 2,0% 4,9% 5,8% 8,8% 7,8% 8,3% 13,7% År 2004 Antal Andel 74,8% 69,3% 8,1% 20,3% 72,5% 68,7% 20,8% 30,0% Under skiktgränsen 93,6% 89,5% 82,3% 73,1% ,2% 8,4% 7,4% 8,0% 18,2% 12,3% 18,7% 17,0% 18,0% 28,9% ,3% 2,1% 1,5% 1,6% 3,8% 5,4% 8,2% 7,7% 8,1% 13,1% År 2003 Antal Andel 74,5% 68,9% 7,5% 20,3% 72,8% 68,9% 20,3% 31,4% Under skiktgränsen 93,6% 89,6% 82,3% 73,0% ,1% 8,4% 7,0% 7,5% 17,9% 12,3% 18,7% 17,1% 18,1% 28,1% ,2% 2,0% 1,6% 1,7% 4,1% 5,5% 8,3% 7,8% 8,3% 12,7% ibb = inkomstbasbelopp och pbb = prisbasbelopp 1) Skiktgränserna för statlig inkomstskatt höjs i regel med KPI + 2 procent varje år (se sida 33 Bra att veta). Inkomster över den lägre skiktgränsen beskattas med 20 procent och inkomster över den högre skiktgränsen beskattas med 25 procent. Ur SCB:s material. 2) Beskattningsbar förvärvsinkomst är taxerad förvärvsinkomst minskad med avdrag för allmän pensionsavgift, grundavdrag och sjöinkomstavdrag. 3) De som någon gång under det aktuella året var folkbokförda i riket. 4) Enligt SCB:s databas STAR-urvalet. 30

31 Skiktgränserna 1 från år 1991, Andel personer som betalar statlig inkomstskatt från SCB med kompletterande egna beräkningar. Kursivt är prognoser. FORTS. Kvinnor Män År Beskattningsbar förvärvsinkomst 2 Beskattningsbar inkomst Beskattningsbar inkomst Samtliga år > 0 > 1ibb > 7,5 pbb Heltid Samtliga år > 0 > 1ibb > 7,5 pbb Heltid År 2002 Antal Andel 71,8% 62,0% 6,9% 20,1% 72,8% 67,2% 19,7% 31,4% Under skiktgränsen 93,7% 89,6% 81,6% 71,8% ,1% 8,4% 7,1% 8,2% 19,6% 12,7% 19,4% 17,5% 18,9% 27,6% ,2% 2,0% 1,7% 2,0% 7,6% 5,8% 8,8% 8,0% 8,7% 20,9% År 2001 Antal Andel 71,9% 62,0% 6,6% 20,3% 73,2% 67,0% 19,1% 31,2% Under skiktgränsen 93,0% 88,5% 79,9% 69,2% ,7% 9,4% 8,1% 9,3% 19,0% 14,1% 21,6% 19,4% 21,2% 31,9% ,3% 2,1% 1,8% 2,1% 4,1% 6,1% 9,3% 8,4% 9,1% 13,9% År 2000 Antal Andel 71,4% 60,8% 5,3% 19,9% 73,0% 66,9% 17,4% 31,7% Under skiktgränsen 92,8% 88,1% 78,5% 67,2% ,1% 10,0% 8,8% 10,3% 20,4% 15,7% 23,9% 21,5% 23,5% 35,8% ,1% 1,8% 1,7% 2,0% 4,2% 5,8% 8,9% 8,4% 9,2% 13,8% År 1999 Antal Under skiktgränsen 92,9% 88,4% 78,7% 67,9% ,1% 10,0% 16,0% 24,1% ,0% 1,6% 5,3% 8,0% År 1998 Antal Under skiktgränsen 93,6% 89,6% 79,2% 68,4% ,4% 10,4% 20,8% 31,6% År 1997 Antal Under skiktgränsen 94,0% 90,2% 79,9% 69,3% ,0% 9,8% 20,1% 30,7% År 1996 Antal Under skiktgränsen 94,8% 91,5% 81,2% 71,4% ,2% 8,5% 18,8% 28,6% År 1991 Antal Under skiktgränsen 93,5% 89,2% 75,7% 62,1% ,5% 10,8% 24,3% 37,9% ibb = inkomstbasbelopp och pbb = prisbasbelopp 1) Skiktgränserna för statlig inkomstskatt höjs i regel med KPI + 2 procent varje år (se sida 33 Bra att veta). Inkomster över den lägre skiktgränsen beskattas med 20 procent och inkomster över den högre skiktgränsen beskattas med 25 procent. Ur SCB:s material. 2) Beskattningsbar förvärvsinkomst är taxerad förvärvsinkomst minskad med avdrag för allmän pensionsavgift, grundavdrag och sjöinkomstavdrag. 3) De som någon gång under det aktuella året var folkbokförda i riket. 4) Enligt SCB:s databas STAR-urvalet. 31

32 32

33 Läs mer om Svenskt Näringslivs skattekommission på KLIRR PROXIMITY