Års- och fjolårssuggor har den största reproduktionspotentialen, då de kan representera 60-80% av de könsmogna hondjuren i en flock/population.

Transkript

1 1 (5) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Christer Pettersson PM Tel: Dnr Nv Rekommendationer vid prövning av ansökan om tillstånd att använda bildförstärkande riktmedel samt vägledning för belysning av vildsvinsåtel Denna PM är i första hand upprättad efter begäran av flera länsstyrelser och bygger på erfarenheter från andra länder samt några beslut av länsstyrelser under 2008 (före ändringen ), då det för användande av belysning i detta sammanhang alltid krävdes beslut av länsstyrelsen i det län där jakten skulle bedrivas. Vidare ser Naturvårdsverket inte belysning vid vildsvinsåtel som ett allmänt jaktmedel vid vildsvinsjakt, utan som en generell möjlighet att effektivt och etiskt utföra nödvändig skyddsjakt. Bakgrund I Naturvårdsverkets redovisning av regeringens uppdrag Framtida vildsvinsförvaltning m.m. ( ) lämnades flera förslag, som syftade till att göra vissa jaktmetoder säkrare och effektivare när det finns behov av att på kort tid decimera eller balansera vildsvinspopulationen på ett ur förvaltningssynpunkt korrekt sätt. Förslagen syftade också till att på ett relativt enkelt sätt kunna skaffa lokala kunskaper om vildsvinsstammarnas åldersstruktur och utveckling. Års- och fjolårssuggor har den största reproduktionspotentialen, då de kan representera 60-80% av de könsmogna hondjuren i en flock/population. Det bästa sättet, i varje fall långsiktigt, att påverka en vildsvinspopulations faktiska numerär är att avskjutningen riktas mot yngre hondjur som inte hunnit reproducera sig. Att skilja på könen vid jakt som sker med hjälp av hundar eller drevfolk är oftast mycket svårt. Med tanke på att vildsvinen kan ha kultingar under hela året, även då jakt med hund är tillåten, är jakt vid åtel, vakt eller smygjakt säkrare metoder BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND - FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA - KASERNGATAN 14 POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2 (5) för att göra rätt urval och för att inte av misstag skjuta en förande sugga. En så kallad brungris, där färgen på pälsen visar att det rör sig om ett vildsvin som inte är vuxet, kan ändå ha kultingar innan det är fullständigt omfärgat. Vaktjakt vid åtel, där endast några kilo/dygn av attraktivt foder sprids för att locka fram djuren, är den jaktform som erbjuder de bästa möjligheterna till att göra en selektion utifrån uppställda förvaltningsmål och skjuta säkra skott mot stillastående och ostörda djur. Detta dock under förutsättning att djuret/djuren kan observeras på ett rimligt sätt. Normalt kräver detta snötäckt mark och helst månsken för att kunna genomföras, vilket även vid normala vintrar starkt begränsar antalet jakttillfällen med ideala förutsättningar. Rätt utförd fast belysning på en permanent åtelplats skapar möjligheter att bedriva en etiskt och förvaltningsmässigt korrekt jakt på vildsvin, som dessutom är helt oberoende av klimat- och ljusförhållanden under hela året. En grundförutsättning är att djuren inte störs av belysningsanordningen eller sätter den i samband med skottlossning. Ljuset bör heller inte vara av sådan karaktär att skytten bländas eller förlorar sitt mörkerseende när belysningen är tänd. Rekommendationer avseende tillstånd för bildförstärkande riktmedel Riktmedel med bildförstärkare kan vara ett bra hjälpmedel när andra visat sig otillräckliga för att förebygga allvarliga skador, särskilt på grödor intill trafikerade vägar, där vanlig belysning (vitt ljus) kan störa trafiken och orsaka olyckor. Andra mindre vanliga, men allvarliga där de förekommer, är om en vildsvinsgalt skulle komma in i en tamdjursbesättning med slaktsvin-suggor. Möjligheten att använda bildförstärkande riktmedel bör nyttjas som en sista utväg att decimera skadegörande vildsvin som inte utan större olägenhet kan jagas med hjälp av andra hjälpmedel. (Tillstånden bör ges efter noggrann prövning av behovet, exempelvis skadornas omfattning, och hur man på annat sätt tidigare utfört skyddsjakten utan tillräcklig framgång.) Ett exempel på behov är omfattande skador i växande grödor, exempelvis spannmål och vallar, då det finns uppenbar risk för att skadorna kan bli allvarliga och därmed orsaka betydande ekonomiska förluster. Ett annat är när jakt efter vildsvin måste ske i nära anslutning till stora eller hårt olycksdrabbade vägar i förebyggande syfte. Skyddsjakt i anslutning till vägar med hjälp av vitt eller gult ljus från en vapenbelysning eller handhållen belysning skulle kunna blända eller förvilla en fordonsförare och kunna orsaka olyckor eller tillbud i trafiken. Skyddsjakt med bildförstärkande riktmedel kan ske i nästan totalt mörker och kan effektivisera avskjutningen, då djuren inte förvarnas av lampor som tänds i

3 NATURVÅRDSVERKET 3 (5) samband med skottlossning. Självfallet ger ett bildförstärkande riktmedel i sådana här sammanhang också möjlighet att kunna studera djuret före skott för att kunna göra en korrekt selektion. Tillstånd för användning av bildförstärkande riktmedel bör inte ges för normal jaktutövning eller allmän skyddsjakt, där skadorna är av begränsad ekonomisk omfattning. Tillstånden bör, i varje fall inledningsvis, tidsbegränsas och med villkor att noggrant redovisa erfarenheterna/effekten av tillståndet. Vidare de villkor länsstyrelsen i övrigt finner lämpligt, exempelvis att avskjutningen i första hand inriktas på årsgris. Ytterligare bakgrund till rekommendationerna kan fås i Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget angående vildsvin. Med bildförstärkande riktmedel (mörkersikte) avses; Ett sikte för skjutvapen som genom att förstärka kortvågigt infrarött ljus gör det möjligt att se ett mål i nästan totalt mörker. Förstorningsgraden och upplösningen i bilden är ofta låg och ger inte samma möjligheter att detaljstudera ett mål som ett rent optiskt, med hög förstoring, riktmedel. Detta begränsar användningen till kortare avstånd. Vid skjutning på längre avstånd och i totalt mörker kan siktet kompletteras med en infraröd ljuskälla. Ett mörkersikte med elektronisk bildförstärkare är normalt en ganska stor anordning, som skapar vissa svårigheter att montera på ett civilt jaktvapen. Mörkersiktet kommer därtill, på grund av sin konstruktion, att vara monterat relativt högt över vapnet. Detta medför att de bildförstärkande riktmedel som här avses bara kan skottställas korrekt på ett bestämt avstånd. Naturvårdsverket föreslår därför att inskjutning sker på det avstånd skytten har till målet (vildsvinet) (lämpliga avstånd är oftast meter). Vid inskjutning på 100 meter med en vanlig klass 1-kaliber, exempelvis (7,62 x 63) och en 11,6 grams kula medför detta att på 30 meters avstånd träffar kulan cirka 60 millimeter under riktpunkten. Detta kan medföra en stor risk för skadskjutning. Orsaken till dessa förhållanden är att det är mycket svårt att skapa en siktlinje under 90 millimeter med här aktuella riktmedel Fast belysning vid åtel för jakt efter vildsvin (några citat från Jordbruksdepartementets hemsida ) Med stöd av 14 jaktförordningen får fast belysning användas. Med fast belysning avses att belysningen är fast monterad och inte kan vridas. Den ska alltså belysa samma område av åteln hela tiden.

4 NATURVÅRDSVERKET 4 (5) Belysningen får inte vara monterad på skjutvapnet. Bestämmelsen reglerar inte ljusets färg eller ljusstyrka. Denna PM beskriver dock nedan Naturvårdsverkets erfarenheter av vad som är effektivast i detta avseende. Här bör också framhållas att andra viltarter inte får skjutas vid användande av belysning med stöd av ovan Hur åtelplats bör utformas på ett effektivt sätt enligt Naturvårdsverkets uppfattning fodret bör tillföras kontinuerligt i mindre mängd (enstaka kilon/dygn), gärna med hjälp av en automatisk foderspridare, för att åteln ska kunna anses som permanent fodret bör bestå av oförädlade jordbruksprodukter, till exempel ärtor, majs eller spannmål åteln bör ligga på en torr och väldränerad plats för att undvika att foder som inte förbrukas riskerar att mögla, då en åtelplats i allmänhet också utnyttjas av idisslare och andra viltarter än vildsvin en belyst åtel bör inte ha karaktär av en generell foderplats, där fodret normalt inte förbrukas inom ett eller ett par dygn Lämpliga egenskaper på belysningsanordningen belysningen bör anordnas så att det efterliknar naturligt ljus, det vill säga månsken ljuset bör komma rakt uppifrån och placeras 4-5 meter över marknivån för att bland annat undvika skuggor och därigenom underlätta identifieringen av skjutbart vildsvin samt val av korrekt riktpunkt för att undvika skjutningsrisk belysningsanordningen bör sitta ovanför eller i direkt anslutning till fodertunna eller motsvarande belysningen bör tändas och släckas automatiskt vid skymning respektive gryning och inte kunna påverkas manuellt. (Om belysningen endast tänds i samband med skottlossning riskerar man att djuren lär sig detta och avviker så snabbt från platsen när ljuset tänds att jägaren inte hinner studera djuren innan skott. Ett av de grundläggande syftena med belysningen går då förlorat.)

5 NATURVÅRDSVERKET 5 (5) belysningen sker lämpligast med 12 volts dioder med rödorange eller ljusgrönt ljus. Inte vitt ljus, som riskerar att förstöra mörkerseendet! diodernas sammanlagda effekt på åtelplatsen bör understiga 10 Watt det belysta området bör inte överstiga 700 kvadratmeter (radie 15 meter från fodertunnan) vid barmark rekommenderas spridning av så kallade ströspån eller halm på åtelplatsen Kommentar Rödorange eller ljusgröna LED-moduler med en sammanlagd effekt på cirka 3 Watt är normalt fullt tillräckligt för att åstadkomma en tillfredsställande belysning inom angivna gränser vid barmarksförhållanden. Under vinterhalvåret kan man räkna med att ett 12 V-batteri på 60 Ah räcker cirka 3 veckor. Övriga förutsättningar som bör gälla vid användning av belysning vid vildsvinsåtel syftet med den belysta åteln bör vara att minska eller kontrollera en vildsvinsstam för att förebygga allvarliga skador på grödor och i trafiken anläggningen bör vara placeras minst 200 meter från angränsande jakträttshavares marker om inte annan skriftlig överenskommelse träffats. Vildsvinspopulationens sammansättning åteljakten ger goda möjligheter till insamling av värdefull information. Genom dokumentation av fällda djur avseende i första hand levandevikt, kön och antalet foster i dräktiga hondjur. Detta för att på ett enkelt sätt få kunskap om den faktiska avskjutningen och på sikt nå bland annat en effektivare vildsvinsförvaltning. Dessutom kan man få fram värdefulla uppgifter om variationer i reproduktionskapacitet hos de yngre hondjuren relaterat till deras vikt.