Räntefokus April 2010

Transkript

1 Räntefokus April

2 SAMMANFATTNING Det saknas fortfarande handfasta bevis på att återhämtningen i den svenska ekonomin är på fast mark. Mellan januari och februari föll såväl industri- som tjänsteproduktionen. Det mesta tyder på att ekonomin kommer att arbeta under sin potentiella förmåga under lång tid. Behovet att höja reporäntan under året är därför liten. Vi bedömer trots det att Riksbanken kommer att hålla sig till sin aprilprognos, d.v.s. att reporäntan ska höjas i sommar eller september. Det troligaste är att det sker i samband med bankens möte den 1 september. Höjningarna därefter går långsammare än vad Riksbanken anger i sin prognos. I slutet av 2011 når reporäntan 1,75 procent och i slutet av 2012 ligger den på 3,25 procent. De kortaste bolåneräntorna följer med reporäntan upp och stiger från dagens nivå på cirka 1,6 procent till 3,5 procent i slutet av nästa år. Låg inflation och fallande riskpremier i kombination med få intressanta placeringsalternativ håller tillbaka de längre marknadsräntorna. Den 2-åriga och den 5-åriga bolåneräntan förväntas ha stigit till 4 respektive 5,7 procent i slutet av Det finns en risk att nya regler på finansmarknaderna och potentiella problem att hantera refinansieringen av stora skuldstockar kan pressa upp räntorna över dessa nivåer. Reporäntan Bolåneräntor 3 mån 2år 5 år dec-10 0,75 2,30 3,50 5,00 dec-11 1,75 3,50 4,00 5,70 Räntefokus är namnet på Fastighetsägarna Stockholms återkommande ränteanalyser. Analysen fokuserar främst på penningpolitikens utveckling samt den övergripande ekonomiska utvecklingens konsekvenser för räntorna på bostadslån under den närmaste tvåårsperioden.

3 Långsam återhämtning Sedan finanskrisens utbrott har Sverige genomlidigt sex kvartal med negativ BNP-tillväxt och ett med nolltillväxt. Som en följd av denna dystra utveckling ligger produktionen av varor och tjänster idag cirka 7 procent under toppnivån i början av Det största raset skedde redan i slutet av Sedan dess har aktiviteten i ekonomin stabiliserats på en låg nivå. Även om flera framåtblickande indikatorer tyder på att en återhämtning är på väg, saknas fortfarande de riktigt handfasta bevisen på att så är fallet. Den senaste statistiken från SCB visar detta allt för tydligt. Mellan januari och februari minskade såväl industri- som tjänsteproduktionen. Tyvärr visade det sig att även orderingången till industrin minskade under samma period. Ekonomin går med andra ord på sparlåga och kapacitetsutnyttjandet är lågt. I vår senaste konjunkturprognos (Konjunkturfokus, december 2009) gjorde vi bedömningen att BNP växer med 2,2 respektive 2,3 procent i år och nästa år. Denna prognos kan möjligen behöva justeras upp något framöver, men då endast marginellt. Den övergripande bilden av konjunkturen är i princip oförändrad (se rutan intill för en enkel genomgång av argumenten). Vi räknar alltså med att det dröjer länge innan vi tagit igen det stora tillväxttappet och att ekonomin därmed kommer att operera under sin potentiella nivå under lång tid. Sammantaget talar konjunkturbilden därmed för fortsatt låga räntor. Därför var det något förvånande att Riksbanken vid sitt penningpolitiska möte i april, ändrade prognosen för när den första räntehöjningen kommer. Efter att tidigare ha understrukit behovet att hålla räntan oförändrad, åtminstone, fram till slutet av, meddelade bankledningen att den första höjningen sannolikt sker redan i sommar eller tidigt i höst. Därefter höjs räntan successivt för att nå en normal nivå på 4 procent i början av Investeringsefterfrågan Svenska företag har gott om ledig produktionskapacitet, vilket innebär att deras behov att investera kommer att vara litet under överskådlig tid. Exportefterfrågan Eftersom de flesta av våra större exportmarknader befinner sig i samma situation som Sverige, kommer även efterfrågan på många av våra viktiga exportprodukter att vara svag. Sveriges export till de snabbväxande länderna i Asien är fortfarande för liten för att kunna kompensera nedgången på de traditionella exportmarknaderna. Offentliga sektorns efterfrågan Finanspolitiken kommer visserligen att vara fortsatt expansiv, men regeringen har tydligt visat att sunda statsfinanser har hög prioritet. Ett exempel på detta är vårbudgetens avsaknad av extra bidrag till kommunsektorn. Konsumtionsefterfrågan Till skillnad från tidigare återhämtningsfaser, kommer privatkonsumtionen att spela en avgörande roll den här gången. Under 2009 minskade förvisso konsumtionen med 0,8 procent, men under det senaste halvåret har folk öppnat sina plånböcker. Ett historiskt högt sparande, fortsatt låga räntor och stabilisering på arbetsmarknaden talar för att konsumtionen kommer att fortsätta att utvecklas starkt framöver. Riksbanken följer sin prognos Den stora mängden ledig kapacitet i ekonomin, och det därigenom låga inflationstrycket, talar dock för att Riksbanken skulle kunna vänta med den första höjningen till slutet av eller till början av Det ansåg vi i vår december-prognos och det anser vi alltjämt. Även Konjunkturinstitutet gör den bedömningen i sin senaste prognos (Konjunkturläget, mars ). Att Riksbanksledningen valde att revidera sin prognos för den första räntehöjningen beror troligen på oro för hushållens stadigt växande bostadslån. Riksbanken har antytt att denna

4 skulle grunda sig på orimliga förväntningar på fortsatt låga räntor 1. Konjunkturinstitutets enkäter visar dock att detta inte stämmer. Hushållens förväntningar på den framtida ränteutvecklingen är, enligt institutets bedömning, fullt realistiska. Finansinspektionens analyser 2 visar samtidigt att bankerna kräver att hushållen har goda marginaler och kan klara kraftiga räntehöjningar framöver. Riksbanksledningens omsorg om hushållen kan därmed tyckas något överdriven. Självfallet finns det alltid en risk att låga räntor kan bidra till ett osunt risktagande på enskilda marknader. Men det är knappast effektivt att använda reporäntan för att finjustera utvecklingen i sådana fall. Risken för negativa oönskade effekter på andra marknader är nämligen stor. Vid behov bör myndigheterna istället använda sig av regleringsmakten, eller i vissa fall finanspolitiken, för att motverka ett osunt risktagande. Trots dessa invändningar, räknar vi med att Riksbanken kommer att följa sin prognos. Direktionen har bundit sig alltför starkt vid sin prognos för att kunna frångå den på ett trovärdigt sätt. Den svaga återhämtningen gör dock att höjningen kommer först i höst, snarare än under sommaren. Det penningpolitiska mötet i september är därmed det troligaste tillfället. Lägre reporäntebana Eftersom vi räknar med att ekonomin kommer att återhämta sig relativt långsamt, bedömer vi dock att reporäntan höjs i betydligt blygsammare tempo än vad Riksbankens nuvarande räntebana anger (se figur 1). Den stora mängden lediga resurser i ekonomin, kommer att hålla tillbaka inflationen. En successivt 1 Penningpolitisk rapport, oktober 2009, Sveriges riksbank. 2 Den svenska bolånemarknaden och bankernas kreditgivning, februari, Finansinspektionen. starkare krona bidrar också till att hålla nere inflationen. 4,50 4,00 3,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 Figur 1. Reporänteprognos, kvartalssnitt, % Riksbanken 2011 Fastighetsägarna Ett ytterligare argument för en lägre reporäntebana, är det faktum att många länder kommer att behöva sanera sina finanser under de kommande åren. Skattehöjningar och/eller utgiftshöjningar sänker tillväxten. Det stärker behovet av en expansiv penningpolitik i dessa länder. Om Riksbanken höjer räntan mer än andra centralbanker, kommer kronan att stärkas mer än vad som redan i dag förväntas. Det skulle hämma vår export ytterligare och därmed fördröja ekonomins återhämtning. Mot den bakgrunden räkna vi med att räntan höjs med 25 räntepunkter i september och med lika mycket i slutet av året. Under 2011 höjs den med ytterligare en procentenhet till 1,75 procent. I slutet av 2012 har den höjts till 3,25 procent. Penningpolitikens direkta påverkan på marknadsräntorna är tydligast för mycket korta räntor, vilket framgår av figur 2, som visar skillnaden mellan reporäntan och bolåneräntor på olika löptider. Den kortaste bolåneräntan (3 månader) har haft en relativt stabil koppling till reporäntan under den senaste tioårsperioden.

5 Vi utgår från att denna relation håller i sig under de närmaste åren och spår att 3- månadersräntan stiger från dagens nivå på cirka 1,6 procent till cirka 2,3 procent i slutet av året. I slutet av 2011 har den nått 3,5 procent. 4,50 4,00 3,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 Figur 2. Bolånespread (reporäntan) år 2 år 3 mån 2004 För att bedöma de längre marknadsräntorna måste vi, förutom penningpolitiken, även ta hänsyn till olika risker som påverkar placerarnas vilja låna ut pengar under längre tid. Förväntningar om inflationen och låntagarnas möjlighet att betala tillbaka lånen är viktiga faktorer i en sådan analys. Även den förväntade utvecklingen för olika placeringsalternativ, som aktier, fastigheter och råvaror, är en viktig faktor. Svagt inflationstryck 2007 Inflationen mätt med KPI låg på 1,2 procent i mars (röd linje i figur 3). Det är den högsta nivån på över ett år och den kommer att fortsätta att stiga. Skälet till det är att de låga utfallen under 2009 var en följd av Riksbankens räntesänkningar. Den effekten minskar successivt och vänds till det omvända när Riksbanken börjar höja räntan i höst. Även det underliggande måttet KPIF, som inte påverkas av ränteförändringar, har stigit och uppgick i mars till 2,5 procent (blå linje). Uppgången beror till stor del på att energipriserna stigit kraftigt under vintern. Vi räknar med att KPIF minskar framöver och hamnar under Riksbanken mål under de kommande två åren Figur 3. Inflationstakten KPIF Skälet till det är bl.a. att de höga energipriserna är av tillfällig art. Men viktigare är dock, vilket nämndes tidigare, det låga kapacitetsutnyttjandet inom näringslivet, som gör det möjligt att öka produktionen utan motsvarande kostnadsökningar. Riskpremier minskar 2006 KPI Figur 4 visar spreaden mellan räntan på 2- respektive 5-åriga bostadsobligationer och räntan på statsobligationer på motsvarande löptider. Det är tydligt att placerarnas vilja att ta risk minskade kraftigt under den finansiella krisens akuta fas. Därefter har spreadarna fallit tillbaka. Under senare tid har de dock ökat igen. En trolig förklaring till det är Greklands statsfinansiella kris, som också ökat oron för andra länders betalningsförmåga. Det faktum att EMU:s finansministrar nyligen godkände ett

6 räddningspaket på 30 miljarder euro till Grekland kommer troligen att lugna marknadsaktörerna något. Vår bedömning är att riskpremien mellan så kallade säkra placeringar och mer riskfyllda dito kommer att minska framöver. Det kommer dock inte att nå ner till de nivåer som var fallet under den exceptionella period som föregick den finansiella krisen. Figur 4. Bostadsobligationsspreaden 2 1,5 1 0, år 5 år 2009 Få intressanta alternativ Stabiliseringen i den reala ekonomin under våren förra året var startskottet för aktiemarknaderna återkomst. Kurserna har stigit kraftigt sedan dess, framburna av en positiv vinstutveckling. Tyvärr har denna främst varit resultatet av kostnadsnedskärningar. Efterfrågan på företagens produkter har inte velat lyfta. Givet vår konjunkturprognos är det därför svårt att tro på ett kraftigare efterfrågelyft framöver, vilket också gör det svårt att tro på ett fortsatt kursrally på börsen. I en långsamt växande värld, kommer inte heller råvarumarknaderna att bjuda på enkla vinster. Fastigheter med trygga kassaflöden kan visserligen utgöra ett bra alternativ i en sådan värld. Den övergripande bilden talar dock för att vi inte kommer att få se någon flykt från obligationer. Sammantaget räknar vi därför med att räntorna på statsobligationer stiger relativt långsamt framöver. Under den senaste tioårsperioden har den 2- åriga respektive 5-åriga bolåneräntan i genomsnitt legat 1,3 respektive 1,5 procentenheter över statobligationsräntan på motsvarande löptider. Variationen har, som framgår av figur 5, varit ganska stor. Vår bedömning är att den 2-åriga respektive 5-åriga bolåneräntan (som i dag ligger på 2,7 respektive 4,3 procent) kommer att ligga på 4 respektive 5,7 procent i slutet av ,5 2,5 1,5 1 0,5 Figur 5. Bolånespreaden (statsräntan) år 2 år Risken i prognosen ligger, enligt vår bedömning, främst på uppsidan, d.v.s. att räntan blir högre. Skälet till det är bl.a. de pågående diskussionerna om att förändra reglerna på de finansiella marknaderna. Sådana regler kommer att öka bankernas kapitalkostnader, vilket i sin tur drabbar låntagare i form av högre räntor. Det kommer sannolikt att dröja innan sådana regler kommer på plats, men redan i dag kan vi se en tendens hos bankerna att anpassa sig till denna utveckling. Hanteringen av de stora skuldstockar som ska refinansieras under de kommande åren är också en osäkerhetsfaktor, som kan skapa oro och pressa upp räntenivån.