Konjunkturfokus. om den ekonomiska utvecklingen Världen tappar tempo

Transkript

1 Konjunkturfokus om den ekonomiska utvecklingen Världen tappar tempo förra so. september 21

2 Sammanfattning Oro för de svenska hushållens skuldsättning gör att Riksbanken höjer reporäntan till 1,25 procent i år. Därefter kommer omvärldens avmattning att påverka Sverige allt mer, vilket gör att Riksbanken höjer långsammare än planerat. I slutet av 212 har räntan höjts till 2,5 procent, vilket är en procentenhet lägre än Riksbankens nuvarande prognos. Svensk export drar nu nytta av en tillfälligt gynnsam sammansättning av den globala efterfrågan. Företagen bygger upp sina lager igen efter krisen och då behöver de bland annat svenska insatsvaror. Det behovet kommer dock att minska framöver. Den senaste statistiken tyder samtidigt på att återhämtningen i USA har tappat fart. Det är oroande då politiska låsningar troligen sätter stopp för nya kraftfulla finanspolitiska satsningar. Republikanernas medvind inför kongressvalet den 2 november talar inte för att dessa låsningar kommer att minska. Tillväxten i euroområdet har ökat. Men det är en mycket delad valutaunion där tillväxten dras upp av ett litet antal länder, som i likhet med Sverige, kan utnyttja världshandelns uppsving. I övrigt står unionen och stampar. De underliggande skuldproblemen är olösta, vilket också sätter avtryck i prissättningen på obligationsmarknaderna. Tillväxtländerna, med Kina i spetsen växer med god fart. Myndigheternas försök att kyla av överhettade delmarknader har dock lett till en avmattning. Beroendet av de svagt växande industriländernas är fortfarande stort, vilket förstärker tendenserna till avmattning. Den sammantagna bilden talar för att svensk ekonomi växer med drygt 4 procent i år, men att avmattningen till följd av en svagare global tillväxt inleds senare i höst. Under 211 och 212 faller tillväxten därför under 3 procent (2,7 respektive 2,8 procent, kalenderkorrigerat). Det innebär att det låga resursutnyttjandet stiger långsammare än vad Riksbanken förutspår. Inflationstrycket kommer därför att vara fortsatt obefintligt och det måste Riksbanken förr eller senare ta hänsyn till. Fastighetsaffärerna har lyfts av konjunkturen, men effekten på hyror och vakanser har än så länge varit marginell. Den långsammare tillväxten under de kommande två åren talar inte för några större förändringar i det avseendet. Låga räntor innebär dock att lönsamheten blir fortsatt god.

3 Återhämtning på bred front 1 Den svenska ekonomin har nu vuxit fem kvartal i följd sedan de svarta vintermånaderna för ett och ett halvt år sedan (figur 1). Takten i återhämtningen har successivt accelererat och under årets andra kvartal växte ekonomin med hela 4,6 procent (kalenderkorrigerat) jämfört med samma kvartal 29. Figur 1. Fem kvartal med tillväxt Att arbetslösheten inte har fallit mer beror på att arbetsutbudet har ökat till följd av jobbskatteavdraget och reformer inom pensions-, sjukförsäkrings- och arbetslöshetsförsäkringssystemen. Den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden har, tillsammans med de låga räntorna, hållit uppe den privata konsumtionen under det gångna året. De kraftigaste framryckningarna står dock exporten och investeringarna för. Det är knappast förvånande, eftersom det var just dessa delar av efterfrågan i ekonomin som drabbades hårdast då kreditmarknaden och världshandeln kollapsade i slutet av 28 (figur 3). Figur 3. Bred uppgång (volymförändringar, %) Konsumtion Export Investeringar Återhämtningens genomslag på arbetsmarknaden har varit tydligt. I juli var antalet sysselsatta personer cirka 1 fler än under samma månad ett år tidigare. Det motsvarade en ökning med cirka 2 procent. Samtidigt ökade antalet arbetade timmar med 7 procent. Arbetslösheten har sakta börjat minska och uppmättes i juli till 8 procent (figur 2) Figur 2. Arbetslösa i procent 1 Dataunderlag till figurerna har hämtats från SCB:s databas om inget annat anges. Tack vare kraftfulla insatser av centralbanker och regeringar runt om i världen, började de ekonomiska hjulen rulla igen. Följden blev en serie rekyler som fortplantade sig från land till land då företag började fylla på sina urblåsta lager. Dessa hade tömts under krisen för att frigöra kapital. Eftersom en stor del av lageruppbyggnaden riktar sig mot produkter som Sverige är bra på att tillhandahålla, går det just nu mycket bra för landets exportföretag. För att möta den växande efterfrågan på svenska produkter har det inhemska näringsli-

4 vet ökat sina investeringar, vilket syns i den kraftiga uppgången av maskininvesteringar. Men även bostadsbyggande har kommit igång på allvar igen. I det senare fallet är det främst byggandet av flerbostadshus i storstäderna som driver på utvecklingen, vilket beror på att det är i dessa regioner efterfrågeöverskottet på bostäder är som störst. Trots detta ligger byggandet på historiskt låga nivåer, vilket talar för att efterfrågeöverskottet kommer att bestå under lång tid (figur 4). Figur 4. Påbörjade lägenheter, % jmf samma månad föregående år Även ROT-avdraget har haft en uppenbart positiv effekt på bostadsinvesteringarna. Svenska hushåll utnyttjar nu dessa avdrag flitigt för att bygga om och reparera sina bostäder. Bara under innevarande års första sex månader var den typen av investeringar dubbelt så stora som under helåret 29. Investeringsefterfrågan har naturligtvis också hållits uppe av offentligt finansierade satsningar, främst på infrastruktur där Citybanan i Stockholm utgör ett exempel. Precis som i övriga världen har lagerinvesteringar också haft stor betydelse för den svenska återhämtningen det senaste halvåret. Trots den positiva utvecklingen är resursutnyttjandet i den svenska ekonomin lågt. Arbetslösheten är fortfarande historiskt hög och näringslivets kapacitetsutnyttjande ligger en bra bit under de normala nivåerna. Tillsammans med låga lönekrav och en successivt starkare krona har detta tryckt tillbaka inflationen (figur 5) 2. Figur 5. Lågt inflationstryck 5, 4, 3, 2, 1,, -1, -2, KPI KPIF Riskerna i omvärlden ökar I vilken mån den svenska tillväxten håller i sig beror till stor del på utvecklingen i omvärlden. De senaste signalerna från USA är därför oroande. Efter en hyfsat stark utveckling under våren har såväl bostads- som arbetsmarknaden visat tydliga svaghetstecken. Konsumenterna, som har ökar sitt sparande kraftigt, håller i nu plånboken och den samlade tillväxten börjar vika (figur 6). Dessutom ligger den amerikanska inflationen farligt nära nollstrecket. En del bedömare har därför varnat för att USA kan få en utveckling liknande den Japan har haft sedan 199-talet med ihållande deflation och mycket svag ekonomisk utveckling. De efterlyser därför ytterligare finanspolitiska satsningar. Redan nu visar det politiskt låsta läget i kongressen att möjligheterna att få igenom sådana satsningar är mycket små. Att det mesta just nu pekar på att republikanerna kommer att stärka sin position i kongressen ytterligare efter valet den 2 2 KPI mäter inflationen baserat på en representativ korg av varor och tjänster. I måttet KPIF rensas effekten av ränteförändringar bort.

5 november, underlättar knappast den situationen. Figur 6. BNP i EMU och USA, kvartalsförändring i årstakt (%) länders betalningsförmåga, finns också en oro för att kommande åtstramningspaket ska leda till politiska spänningar som ytterst kan hota valutaunionens framtid. EMU USA Figur 7: Ränteskillnad mot Tyskland (1 år) 9, 7, 5, 3, 1, -1, -3, -5, -7, -9, -11, 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, Irland Italien Spanien Källa: Sveriges riksbank Utvecklingen i Europa spretar mycket just nu. På ena sidan har vi länder med stora och snabbt växande offentliga skulder och på den andra sidan länder, som i likhet med Sverige, kan dra nytta av den växande världshandeln. Till den förra gruppen hör de så kallade PIIGSländerna (Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien) men även Storbritannien. Återhämtningen i dessa länder går mycket trögt. I den andra gruppen är det framför allt Tyskland som sticker ut. Trots södra Europas stillastående ekonomier är tillväxten nu så stark i Tyskland att den slår igenom ordentligt i tillväxten för hela euroområdet (figur 6). Finansmarknaderna gör sig dock ingen illusion om att euroområdet utvecklas som ett homogent block. Riskpremierna på statspapper utgivna av PIIGS-länderna har nu stigit till ungefär samma nivåer som när det stormade som värst i våras (figur 7 visar hur mycket högre ränta marknaden kräver utöver den tyska statsräntan för att köpa irländska, italienska respektive spanska 1-åriga statsobligationer). Att döma av premierna på den så kallade CDSmarknaden, där statsobligationsköpare försäkrar sig mot betalningsinställelser, är oron t.o.m. något högre. Förutom oron för enskilda Källa: Sveriges riksbank Samtidigt som de gamla industriländerna drabbades hårt av finanskrisen, fortsatte tillväxtländerna med Kina i spetsen att växa i mer eller mindre oförändrad takt. Den betydelse det har haft för den aggregerade globala tillväxten, visar att det skett stora förändringar i världsekonomin under de senaste årtiondena. Trots det, är dessa länder fortfarande mycket beroende av de mogna länderna som mottagare för sina exportprodukter. Därför var tillväxtländerna tvungna att kompensera den minskade efterfrågan under krisen med statliga stimulanser. Den kraftiga tillväxten har nu lett till risk för överhettning och spekulationsbubblor i delar av tillväxtländerna ekonomier. Den kinesiska stålindustrin och fastighetssektorn är ett par omdiskuterade exempel. I Kina har därför myndigheterna börjar strama åt ekonomin, vilket lett till en avmattning av tillväxten. Riksbanken slår av på takten Efter en stark global återhämtning under 21 på drygt 4 procent räknar vi, mot bakgrund av diskussionen ovan, att världsekonomin tappar tempo rejält under 211 och 212. Denna

6 avmattning får stor betydelse för svensk exportindustri och därmed för landets samlade ekonomi. Givet den senaste tidens statistik lär dock även tredje kvartalets BNP-siffra bli stark. Därefter kommer omvärldens avmattning successivt få ökad betydelse. För helåret 21 blir tillväxten drygt 4 procent. Därefter faller den till 2,7 respektive 2,8 procent under 211 och 212 (kalenderkorrigerat, figur 8). det uppenbart att ekonomin skulle må bättre av en lägre räntebana. Oron för hushållens skuldsättning gör dock att Riksbanken fullföljer sina planer under innevarande år. Därefter räknar vi med Riksbanken slår av på takten och att räntan ligger på 1,75 procent i slutet av 211 och på 2,5 i slutet av 212 (figur 9). Figur 9. Reporänteprognos, % Figur 8. BNP, % årlig förändring , 3,5 3, 2,5 2, 1,5 1,,5, Riksbanken Fastighetsägarna Källa: Sveriges riksbank och Fastighetsägarna Källa: SCB och Fastighetsägarna Resursutnyttjandet kommer att vara fortsatt mycket lågt i stora delar av världen även under de kommande åren, vilket talar för att inflationen och räntorna kommer att vara fortsatt låga. Såväl den europeiska centralbanken (ECB) som den amerikanska (Federal Reserve) har deklarerar att det inte är aktuellt med några räntehöjningar under överskådlig tid. Den svenska centralbanken har däremot lanserat en relativt aggressiv prognos för kommande räntehöjningar 3. I slutet av 21 räknar Riksbanken med att ha höjt reporäntan till 1,25 procent för att därefter höja den till 2,5 procent i slutet av 211 och till 3,5 procent i slutet av 212. Den prognosen kan knappast motiveras av inflationsskäl. Givet det fortsatt låga resursutnyttjandet i kombination med låg inflation, är God lönsamhet i fastighetssektorn Den svenska fastighetsmarknaden har återhämtat sig i takt med landets ekonomi. Bakom den generellt sett positiva utvecklingen ligger det faktum att den svenska krisen i stor utsträckning var en kris för industrin och de orter som var direkt beroende av denna. Regioner med fokus på tjänsteproduktion, vilket i hög grad gäller Stockholm, klarade sig betydligt bättre. Sysselsättningen i huvudstaden påverkades ytterst lite av krisen, vilket satte tydliga avtryck på fastighetsmarknaden. Efter en viss oro när krisen stormade som värst, stabiliserades fastighetsmarknaden relativt snabbt. Den befarade chockökningen av kontorsvakanser uteblev. Låga räntor och låg arbetslöshet höll igång konsumtionen och butiksmarknaden, medan efterfrågan på bostäder gjorde samma sak för hyresbostadsmarknaden. 3 Penningpolitisk uppföljning, september 21 ; Sverige riksbank.

7 Enligt Fastighetsägarnas Sverigebarometer 4, som publicerades i juni, har fastighetsaffärerna åter tagit fart efter fjolårets stiltje. Uppskattningsvis gjorde det affärer för cirka 5 miljarder kronor under årets första sex månader. Det motsvarar volymen för hela 29 (figur 1). Figur 1. Transaktionsmarknaden, miljarder kr Källa: Savills Research och JLL Den ökade aktiviteten har, enligt de fastighetsägare som deltog i barometern, än så länge bara haft marginell påverkan på den övergripande prisutvecklingen. Även vakanser och hyror har överlag varit stabila. Däremot har en tydlig tudelning skett på olika delmarknader, allra tydligast på kontorsmarknaden. Fastigheter i bra lägen har utvecklats gynnsamt, medan det har varit betydligt tuffare för fastigheter i mindre attraktiva lägen. För Stockholms del märks det i ett ökat intresse för CBD och övriga centrala delar av staden. Motsvarande trend är tydlig även i Göteborg och Malmö. Trots tudelningen redovisar en majoritet av fastighetsföretagen att lönsamheten har varit tillfredsställande det senaste halvåret. Förklaringen är att hyrorna överlag har varit relativt stabila, samtidigt som det låga ränteläget hållit nere kostnaderna. De flesta fastighetsägarna räknar med tillfredsställande lönsamhet även under det kommande året. Varannan fastighetsägare räknar med växande hyresin- 4 Se täkter och var tredje tror på stigande fastighetspriser. En majoritet planerar också att genomföra större fastighetsköp. Givet den makroekonomiska prognos som presenterats ovan, är det rimligt att anta att sysselsättningen kommer att växa långsamt under de kommande åren. För fastighetssektorn torde det innebära att den stabilitet som uppnåtts kvarstår, men att eventuella förhoppningar om en starkt positiv utveckling inte kommer att infrias. Däremot pekar det fortsatt relativt låga resursutnyttjandet på att inflationen förblir låg och att Riksbanken därmed mildrar sin räntebana (se diskussionen på föregående sida). Det talat för god lönsamhet för de flesta fastighetsföretagen även under kommande år. Valets betydelse för ekonomin Ur ett statsfinansiellt perspektiv var den svenska ekonomiska krisen i början av 199- talet en ögonöppnare för svenska politiker. Det blev startskottet på en brett förankrad parlamentarisk process, som syftade till att skapa långsiktig stabilitet i de offentliga finanserna. De senaste åren har vi sett resultatet av det arbetet. I dag har Sverige bland de starkaste offentliga finanserna i världen. Inget av de politiska blocken ifrågasätter det finanspolitiska ramverket med överskottsmål och utgiftstak. Därför har också många av de löften som kastats fram i valrörelsen mer haft karaktären av ambitioner än skarpa löften. Vi räknar därför med fortsatt starka offentliga finanser oavsett vilket av blocken som vinner valet den 19 september. Det innebär dock inte att valet skulle vara ointressant ur ett ekonomiskt perspektiv. Skulle Sverigedemokraterna ta sig in i Riksdagen och få en vågmästarroll, kan de ekonomiska effekterna bli omedelbara. Osäkerheten kring den framtida politiken skulle initialt kunna leda till högre räntor eftersom obligationsplacerarna troligen skulle kräva en extra riskpre-

8 mie för att placera sitt kapital i svenska statspapper. Relativt snart kan vi nog räkna med att vi får ett blocköverskridande samarbete, där SD inte deltar. Det kommer att lugna ned marknaderna. andra länder istället för att återinvesteras i Sverige. En alliansseger är sannolikt det utfall som skapar minst rörelser på de finansiella marknaderna. En rödgrön majoritetsregering skulle kunna ge något högre räntor om marknaden bedömer att det innebär att finanspolitiken blir mer expansiv. Skillnaden lär dock vara marginell så länge regeringen håller sig till det budgetpolitiska ramverket. Trots att många löften ännu saknar konkretion, går det ändå att skönja inslag i de båda blockens vallöften som pekar åt olika håll när det gäller betydelsen för dynamiken i ekonomin. De rödgrönas förslag att höja a-kassan, förändra sjukförsäkringen och trappa av jobbskatteavdraget kommer att ha negativ påverkan på arbetskraftsutbudet. Det beror på att incitamenten att ta ett arbeta minskar. I en situation där resursutnyttjandet i ekonomin ökar, kan en sådan politik bli inflationsdrivande. De rödgrönas löfte att avveckla RUT-avdraget lär få negativa följder för arbetsmarknaden i form av minskad sysselsättning. Det mesta tyder nämligen på att just de branscher som drar nytta av avdraget är mer känsliga för skattetrycket än andra. Slutligen har de rödgröna lovat att förmögenhetskatten (eller som partierna själva kallar det: en skatt på förmögna) ska återinföras om de vinner valet. Något närmare besked om hur skatten ska utformas har ännu inte presenterats, förutom att den ska dra in 4 miljarder kronor till statskassan. Även om en förmögenhetsskatt troligen mest handlar om symbolpolitik, finns det en uppenbar risk att en sådan kommer att leda till att kapital förs över till För mer information kontakta: Tomas Ernhagen, chefekonom Telefon: e-post: tomas.ernhagen@fastighetsagarna.se