Bedömningsgrunder för tillsyn i fritidsbåtshamnar

Transkript

1 Bedömningsgrunder för tillsyn i fritidsbåtshamnar

2 BEDÖMNINGSGRUNDER FÖR TILLSYN I FRITIDSBÅTSHAMNAR... 0 BEDÖMNINGSGRUNDERNA ÄR EN FÖRKORTAD OCH OMARBETAD VERSION AV SKRIFTEN FRITIDSBÅTSHAMNAR- TILLSYNSHANDLEDNING FÖR MILJÖKONTOREN SOM MILJÖSAMVERKAN VÄSTRA GÖTALANDS LÄN OCH DESS PROJEKTGRUPP FRITIDSBÅTSHAMNAR TAGIT FRAM.BEDÖMNINGSGRUNDER FÖR TILLSYN I FRITIDSBÅTSHAMNAR OCH VARV... 1 BEDÖMNINGSGRUNDER FÖR TILLSYN I FRITIDSBÅTSHAMNAR OCH VARV... 2 UTSLÄPP/FÖRORENINGAR VID BÅTUPPTAGNING... 2 Spolplatta och rening av spolvatten... 2 UTSLÄPP/FÖRORENINGAR VID UNDERHÅLL, REPARATION OCH VÅRRUSTNING... 2 Slipdamm, färgflagor och skraprester från båtbottenbehandling... 2 Utsläpp, spill och avfall från målning och plastarbeten... 2 Batteribyten... 2 Byte av olja och oljefilter... 3 Motorkonservering och kylarvätskor... 3 BÅTBOTTENFÄRGER... 4 Milöpåverkan i fritidsbåtshamnar... 4 Otillåten användning... 4 Tillåten användning... 4 MÖJLIGHET TILL BÅTTVÄTT UNDER SÄSONG OCH ANDRA ALTERNATIV... 5 AVFALLSSLAG I BÅTHAMNAR... 5 Farligt avfall... 5 Anordningar för farligt avfall... 6 Grovsopor... 6 Latrin från tankar (sugtömning)... 6 Latrin från uppsamlingskärl ( porta-potti )... 6 RUTINER OCH ANSVAR FÖR AVFALLSHANTERINGEN... 7 Allmänt om kommunens respektive hamnens ansvar... 7 Bedömningsgrunderna är en förkortad och omarbetad version av skriften Fritidsbåtshamnartillsynshandledning för miljökontoren som Miljösamverkan Västra Götalands län och dess projektgrupp fritidsbåtshamnar tagit fram. 1

3 Bedömningsgrunder för tillsyn i fritidsbåtshamnar och varv Utsläpp/föroreningar vid båtupptagning Spolplatta och rening av spolvatten Tvätt av båtbottnar som medför att tvättvattnet rinner rakt ner i recipienten såsom hav, sjö, vattendrag eller dagvatten är oacceptabelt och ska snarast åtgärdas. Spolplatta ska finnas och rening efter denna ska vara ett grundkrav för de flesta upptagningsplatser. På mindre upptagningsplatser får en bedömning göras från fall till fall. Fastighetsägare och båtklubb/varv ska göras uppmärksamma på att tvätt och annan behandling av båtar på en icke täckt markyta medför att marken blir förorenad och att marken i framtiden behöver undersökas och saneras om markanvändningen ska ändras. Extra försiktighet gäller om båtklubben/varvet ligger intill badplatser. Utsläpp/föroreningar vid underhåll, reparation och vårrustning När det gäller småbåtsvarv är det verksamhetsutövaren som ansvarar för att tillräckliga försiktighetsåtgärder vidtas. På vinteruppställningsplatser där det huvudsakligen är de enskilda båtägarna som utför arbetena bör den som ansvarar för uppställningsplatsen (båtklubb, kommun eller privat verksamhet) betraktas som verksamhetsutövare och ansvara för att båtägarna upplyses om och uppmuntras att vidta försiktighetsåtgärder. Exempel på sådana ges nedan. Slipdamm, färgflagor och skraprester från båtbottenbehandling Slipmaskiner med sug för slipdamm bör användas. Inbyggd dammsugare finns numera ofta också på enklare hobbymaskiner och det är därför rimligt att uppmuntra till att sådana används av även av enskilda båtägare. All annan båtbottenbehandling utan sug för slipdamm ska ske på ett sätt så att slipdamm/färgflagor och skraprester kan tas omhand. Detta kan ske t ex genom att arbetet sker under pressänning och att marken täcks med pressänning. Dammet från slipmaskinens dammuppsamlingspåse (eller från ansluten dammsugares behållare om sådan används) samt färgflagor och skraprester från båtbottenbehandlingen ska omhändertas som farligt avfall och det bör finnas behållare för detta i miljöbod. Allt slipdamm är inte farligt avfall, men det är svårt att särskilja eftersom båtbotten kan vara målad med olika färger i lager. Ett annat alternativ är användning av färgborttagningsmedel med efterföljande renskrapning som ger ett kladdigt och lätt uppsamlingsbart avfall (farligt avfall). Utsläpp, spill och avfall från målning och plastarbeten Lösningsmedelsavgång till luften från målnings- och plastarbeten på verksamheter av detta slag bedöms inte vara så omfattande att det kan jämföras med t.ex. industriella utsläpp, men åtgärder ska naturligtvis vidtas för att förhindra onödig avdunstning. Lösningsmedelsrester ska inte tillåtas stå och avdunsta, utan förvaras i kärl med lock. Spill av färg och lösningsmedel bidrar till att bygga upp markföroreningen på platsen. Arbetet ska bedrivas så att spill minimeras. Rester av färg, lösningsmedel, penseltvätt m.m. är farligt avfall och det bör finnas behållare för detta i miljöbod. Batteribyten I fritidsbåtar finns ofta både startbatteri och andra batterier av samma typ (blyackumulatorer) för belysning m.m. Batterierna är när de är utslitna och ska bytas ut farligt avfall p g a sitt innehåll av syra och bly. Gamla batterier får inte bli stående i båtskjul eller på marken m.m. där de riskerar 2

4 att frysa sönder och läcka (ett välladdat batteri i gott skick fryser däremot inte sönder och kan sitta kvar i båten över vintern). Utbytta batterier ska alltså omedelbart placeras i miljöbod/ kärl för blyackumulatorer eller transporterat till kommunens miljöstation. Byte av olja och oljefilter Oljefilter på motorer, motorolja och olja i växelhus, drev, backslag m.m. byts regelbundet. Dessa byten torde oftast ske på vinteruppställningen, mindre ofta under båtsäsongen. I samband med byte är risken för spill uppenbar. Bra kärl/skyddsplast för att samla upp droppande spill ska alltid användas. All förbrukad olja, oljefilter och uppsamlat spill är farligt avfall och det bör finnas behållare för detta i miljöbod. Motorkonservering och kylarvätskor Båtmotorer kyls med vatten, precis som bilmotorer. Det finns två system för båtar: dels direktkylning med sjövatten som sugs in och pumpas runt i motorns kylkanaler och sedan går ut i sjön och dels s.k. sötvattenkylning. Vid sötvattenkylning finns ett slutet kylsystem med sötvatten. Detta system kyls via värmeväxlare av sjövatten som sugs in och efter passage av värmeväxlaren går ut i sjön. Båtar med sötvattenkylning har precis som bilmotorer köldskyddsmedel, glykol, i kylarvattnet. Detta står normalt kvar i sötvattenkretsen under vintern. I båda typerna sker oftast en motorkonservering efter upptagningen. För båtar med direktkylning av hela kylsystemet, för båtar med sötvattenkylning av sjövattendelen av kylsystemet. Konserveringen går till så att en vätska med en blandning av köldskyddsmedel (glykol) och konserveringsmedel som ska skydda mot korrosion körs igenom systemet några gånger. Konserveringsvätskan ska sedan samlas upp. Kvar i systemet blir beläggningar på systemets ytor och rester i fickor m.m. Detta går ut i recipient när motorn startas första gången på våren. Det finns mobila aggregat för konservering där konserveringsvätskan återförs till en tank. Konserveringsvätskan kan återanvändas flera gånger. Förbrukad konserveringsvätska är farligt avfall och det bör finnas behållare för detta i miljöbod. Förvaring av bränsle, skyddsåtgärder Risk för spill och utsläpp i samband med tankning, olyckor m.m. finns alltid. I fritidsbåtshamnen bör därför finnas utrustning och material för att ta hand om sådant. Vid större utsläpp får man räkna med att räddningstjänsten ordnar med länsor m.m., men finns möjlighet att med utrustning på plats snabbt ta hand om mindre utsläpp både på land och i vattnet kan mycket vara vunnet både ur ekonomisk och miljömässig synpunkt. Omfattningen av vad som bör finnas måste bedömas från fall till fall. Exempel på utrustning: Barkpulver/Absol eller liknande produkt för att suga upp olje- och bränslespill såväl på vattnet i hamnbassängen som på land. Absorptionskorvar och dukar avsedda att suga upp oljespill i båtarnas slagvatten finns på marknaden. Detta absorberande material bemängt med olje- och bränslespill ska omhändertas som farligt avfall. 3

5 Närheten till vattnet innebär alltid att lagring av bränslen och oljor i cisterner i fritidsbåtshamnar innebär särskilda risker. Dessa cisterner ska därmed vara invallade och nederbördsskyddade. Båtbottenfärger Milöpåverkan i fritidsbåtshamnar Miljön i hamnbassängen påverkas genom läckage av båtbottenfärg från båtarna när de ligger i vattnet. Koncentrerade utsläpp sker vid upptagningen på hösten då båtar målade med båtbottenfärg spolas rena. Slipdamm och färgskrap innehållande båtbottenfärg bidrar till markförorening på vinteruppläggningsplatsen. Otillåten användning Det förekommer att färger som bara är godkända för användning mot påväxt av vattenlevande organismer på båtar med huvudsaklig fart på västkusten används på ostkusten eller i sjöar. Västkustfärger får alltså inte användas på ostkusten om båten inte avses vara på västkusten nästan hela sommaren (t ex 12 veckor av totalt 16 veckor). Det finns nu enbart en giftig färg som är godkänd av Kemikalieinspektionen för användning på ostkusten (EcoMar 2000). Ett speciellt problem som verkar vara stort är att båtägare på olika sätt kommer över båtbottenfärger som bara är godkända för fartyg eller inte längre är godkända alls. När så sker ökar naturligtvis miljöpåverkan betydligt. Det är en viktig uppgift för såväl båtklubbar som myndigheter m.fl. att genom information och kontroller tillse att sådan otillåten användning upphör. Tillåten användning Det finns en hel del båtbottenfärger som enbart ska fungera fysikaliskt för att hålla påväxten borta från båtbotten. Dessa färger brukar kallas ostkustfärger eftersom de får användas på östkusten. Det har dock framkommit i tester som ITM (Institutet för Tillämpad Miljövetenskap, Stockholms universitet) har utfört 2007 att flera av ostkustfärgerna är giftiga för marina organismer. Dessa färger ska enligt färgleverantörerna enbart fungera fysikaliskt, men detta stämmer inte enligt de tester som utförts. Det är bättre att använda alternativ till giftiga båtbottenfärger som är snällare mot både det marina livet och hälsan hos den som målar/tvättar och slipar båten. Observera att leverantörer av båtbottenfärger rekommenderar god skyddsutrustning för den som sköter båtbottenbehandlingen. Båtbotten kan i stället målas med enbart grundfärg eller epoxylack och därefter kan båten tvättas i båtbottentvätt eller torrsättas och spolas av på spolplatta. Att inte göra någonting åt sin båtbotten är inte ett miljövänligt alternativ eftersom det då bildas påväxt på båtbotten. En båtbotten med påväxt ökar bränsleförbrukningen och utsläppen vilket är en förlust för både plånboken och miljön. 4

6 Möjlighet till båttvätt under säsong och andra alternativ Båtbottentvätt är ett alternativ till de båtbottenfärger som finns på marknaden just nu. Den är ett mekaniskt alternativ och tvättar rent båtbotten med hjälp av roterande borstar. Det allra bästa är att båten målas med en hård epoxyfärg eller enbart grundfärg inför övergången från bottenmålning till bottentvätt. Tvätten fungerar enligt samma princip som en biltvätt, dock utan kemikalier. Roterande borstar gör botten ren, borstarna roterar sakta så att logg och botten inte skadas. Tvätttiden varar ca minuter. Det ska finnas en bassäng under tvätten som samlar upp borttvättat material som sedan tas om hand. (Båtar som har målats med giftfärg bör inte köras i en sådan tvätt p g a kraftigt utsläpp av de giftiga substanserna i färgen.) För att båtbottentvätt ska fungera som alternativ till att måla båtbotten rekommenderas att tvätt sker vid tre till fyra tillfällen under säsongen. Säkraste sättet att avgöra när båten ska tvättas är att känna efter med handen på båtens skrov. Ett annat sätt är att hänga ner en plastskiva i vattnet intill båten och lyfta upp skivan för att se och känna efter om havstulpanerna har börjat settla. Känns då som små geléklumpar. Havstulpanerna settlar från mitten av juli till början av augusti. Under settlingsperioden är det som lättas att få bort havstulpanerna från båtbotten. Länsstyrelsen och informationscentralen för egentliga Östersjön meddelar på sin hemsida när havstulpanerna settlar och det är dags att tvätta båten. Tiden för settling skiljer sig dock i olika delar av skärgården. Alla båtklubbar skulle därför med fördel kunna utse några havstulpantinformatörer som ansvariga att undersöka settling av havstulpanlarver inom båtklubben. Detta ger lokal exakt information som de ansvariga kan dela med sig av via t ex anslagstavla, telefonsvarare eller e-postutskick. Ett annat alternativ till att använda giftiga båtbottenfärger är upptagning och högtrycksspolning på land (se punkten om spolplatta). Andra alternativ kan vara att ta upp båten på land när den inte används, det kan i vart fall vara tillämpligt för båtar som kan tas upp med vinsch, trailer etc. Avfallsslag i båthamnar Farligt avfall Anteckningsskyldighet råder för de klubbar som har miljöbod. Anmälningsplikt råder om andra än klubbmedlemmar har tillgång till miljöboden. Vanligt förekommande farligt avfall i fritidsbåtshamnar är följande: Färg. Slipdamm/färgskraprester Lösningsmedel/penseltvätt Spillolja (motorolja, växelhusolja, backslagsolja m.fl. oljor). Batterier (främst vanliga blyackumulatorer typ startbatteri, men även småbatterier). Konserverings- och frostskyddsmedel för motorernas kylsystem (glykol). Elavfall (allt elavfall är inte farligt avfall, men det är knappast realistiskt att avfallslämnarna ska klara av en sortering på plats varför de bör ha möjlighet att lämna allt elavfall i en behållare). På båtupptagningsplatser med spolplatta och rening ska avskiljt slam, förbrukade filter/filterrens också bedömas som farligt avfall. Båtarnas slagvatten, det vatten som samlas under durken, är ibland förorenat av olje- och bränsleläckage. 5

7 Anordningar för farligt avfall Bod eller liknande bör anordnas. Boden ska ha tätt golv och förhöjd tröskel så att spill och läckage inte kan rinna ut. Alternativt ska varje kärl i boden förses med invallning vid behov. Skilda kärl för olika avfallsslag enligt ovan bör finnas i boden. Vid behov uppdelat på fler kategorier. Tydlig skyltning, så avfallslämnarna lämnar rätt avfall i respektive kärl. För oljor, lösningsmedel och konserverings- och frostskyddsmedel bör kärlen vara fat eller liknande. Boden bör vara väl ventilerad för att inte brandfarliga eller explosiva gaser från färgrester, lösningsmedel och bensin (som kan finnas i spilloljan) ska ansamlas. Avfall från rening efter spolplattor tas om hand direkt av entreprenör som utför slamtömning/ filterbyte och ska inte lagras i boden. Slagvatten får vanligtvis pumpas ut i recipient, men om det finns oljespill i slagvattnet ska skyddsåtgärder för att motverka förorening vidtas. Absorbenter i form av "korvar" eller dukar som placeras i båtens slag (utrymmet under durkarna) eller så kan man pumpa till mottagningstank i hamn. Vid vinterupptagningen när bottenpluggen (dyvickan) tagits ur rinner slagvatten ut och på slutet ofta en skvätt mer oljeblandat vatten. Denna skvätt ska samlas upp i hink och omhändertas som farligt avfall. Grovsopor Exempel på förekommande grovsopor: Trävirke från kasserade/ombyggda täckställningar, båtskjul och uppallningar. I någon mån även rör och andra metalldelar från dessa. Presenningar och plastdukar från kasserade/ombyggda täckställningar och båtskjul och från måleriarbeten m.m. Trä-, plast- och metallmaterial från ombyggnad och renovering av båtar eller deras inredning. Även kasserade dynor, kapell m.m. Förfallna, övergivna båtvrak på land eller i strandkanten. Latrin från tankar (sugtömning) Behov av mottagning kan förekomma överallt med livlig trafik av lite större fritidsbåtar, exempelvis vid gästhamnar, hemmahamnar och sjömackar. Finns kommunalt avlopp (eller annat avlopp anslutet till reningsverk) i hamnen bör latrintankarnas innehåll kunna pumpas direkt till spillvattenledning. Finns inte detta bör en sluten uppsamlingstank installeras. Denna får sedan tömmas av slamsugningsbil för transport till kommunalt reningsverk. I båda fallen är det hamnen, inte båten, som tillhandahåller pumputrustningen som suger ur båtens latrintank. Pumputrustningen kan vara stationär med fast anslutning till avlopp eller sluten tank, eller den kan vara mobil med slangkoppling till avlopp eller sluten tank. På båtarna krävs att det finns en anslutning i däck genom vilken tömning kan ske. Denna ska vara utformad enligt standarden SS-EN ISO 8099, så att den passar de standardiserade dimensionerna på hamnens pumputrustning. Mer uppgifter om sugtömning finns i Sjöfartsverkets handbok. Latrin från uppsamlingskärl ( porta-potti ) Fritidsbåtar som inte är utrustade med en uppsamlingstank kan ha ett mindre uppsamlingskärl 6

8 i direkt anslutning till toaletten. Detta kärl lyfts ur båten för tömning. En utslagsback i lämplig tömningshöjd behövs. Rinnande vatten för rensköljning och handtvätt behövs också över backen. Anslutning till spillvattenledning eller sluten tank, såsom beskrivits ovan under sugtömning. Utslagsbacken bör placeras bakom lämpligt insynsskydd, och helst vara skyddad från vind och nederbörd. Rutiner och ansvar för avfallshanteringen Allmänt om kommunens respektive hamnens ansvar Det är inte kommunen utan hamnen som är ansvarig för själva mottagandet från båtarna och för att tillhandahålla de anordningar m.m. som behövs. Kommunens ansvarar för nästa steg, insamling och bortforsling från hamnen. Kommunen Genom kommunens försorg ska enligt 22 avfallsförordningen (SFS 2001:1063) oljeavfall, toalettavfall, fast avfall och rester av andra skadliga ämnen tas emot och forslas bort från hamnarnas mottagningsanordningar. Hamnen Hamnen är skyldig att ha anordningar för mottagning av avfall från fartyg (inklusive båtar). Detta följer av lagstiftningen om åtgärder mot förorening från fartyg och regleras för fritidsbåtshamnar närmare i Sjöfartsverkets föreskrifter SJÖFS 2001:13. Avgift får inte tas ut för att lämna avfallet, men hamnen får täcka kostnaderna genom hamnavgift eller motsvarande generell avgift. Enligt avfallsförordningen (SFS 2001:1063) ska en hamn som inte är kommunal meddela kommunen vilket behov som finns av avfallshämtning. 7