Södra Sibirien & Bajkalsjön

Transkript

1 Södra Sibirien & Bajkalsjön 25 maj 8 juni 2010 Magnus Hellström

2 Altairödstjärt. Foto: Lennart Risberg 2

3 DELTAGARE Leif Dahlgren, Mörbylånga Thomas Dahlman, Lund Per Ekerholm, Braås Sven Faugert, Åkersberga Tomi Kaijanen, Littoinen, Finland Ville Kirstilä, Åbo, Finland Annika Morberg, Stockholm Rasmus Mäki, Kuusisto, Finland Per-Anders Olsson, Växjö Barbro Risberg, Hofors Lennart Risberg, Hofors Henrik Salomonsen, Holbaek, Danmark Bo Settergren, Kristianstad Gorm Vognsen Jensen, Smörum, Danmark Stina Yström, Åkersberga RESELEDARE Magnus Hellström, Kalmar RESRUTT 25 maj Avresa från Köpenhamn och vidare mot Ulan Ude efter byte i Moskva. 26 maj Ankomst Ulan Ude. Transport söderut till Beloozersk. Skådarstopp längs vägen maj Heldagar vid Beloozersk samt vid Zjeltura. 29 maj Morgon och förmiddag kring Beloozersk, därefter mot Orongoj. 30 maj Morgon och förmiddag runt Orongoj. Transport mot Bajkalsjön och Posolskoje. 31 maj Heldag vid Posolskoje, Alimasovo och vid Selengadeltats södra delar. 1 juni Morgon och förmiddag vid Posolskoje, därefter transport till Teplyje Ozera. 2 juni Heldag vid Teplyje Ozera. 3 juni Morgon vid Teplyje Ozera, och därefter lång transport till Ozero Iltjir i Sajanbergen. 4-5 juni Heldagar kring Ozero Iltjir och i de omgivande bergen. 6 juni Halvdag kring Ozero Iltjir, och därefter transport till Visjka nere i Tunkadalen. 7 juni Halvdag kring Ulbugaj och Tunkaträsken. Därefter transport till Irkutsk och Korolok. 8 juni Avresa från Irkutsk. Byte i Moskva och ankomst till Stockholm under sen eftermiddag. OMSLAG. Giftigt läckert! Rubinnäktergal i full sång. Foto: Lennart Risberg DENNA SIDA. Jungfrutrana. Teckning: Peter Elfman 3

4 Dalgången vid Zjeltura. Foto: Barbro Risberg RESEDAGBOK 25 maj Äntligen avresedag! Gruppen strålade samman på Kastrup, och vi konstaterade snabbt att planet till Moskva var drygt 1,5 timme försenat. Väl framme på Sheremetyevo späddes vår försening ut med ytterligare 1,5 timme på grund av köbildningar vid passkontrollen. I Moskva krävs dessutom ett flygplatsbyte, och de 10 milen i eftermiddagsrusningen utgjorde inledningsvis en rejäl stressprövning för reseledaren. Bussfärden förlöpte dock väl, och när vi anlände Domodedovo hade vi trots allt en någorlunda trygg marginal på vår sida. 26 maj Ryssland är stort! Landet spänner över tio tidszoner från St. Petersburg i väster till Chukotka i öster, och på vår nattliga rutt österut från Moskva avverkade vi sex av dessa. Strax efter på morgonen kunde vi från flygplansfönstren blicka ut över de sydliga delarna av Bajkalsjön, och med milslånga stråk av is kvar längs stränderna förstod vi att våren i regionen var relativt sen. Vi fick senare höra av våra värdar att vegetationen låg ca 20 dagar efter tidtabellen, och för fågellivet gällde ca 10 dagar. Detta orsakat av en ovanligt sträng och ihållande vinter. Våra ryska vänner mötte upp på flygplatsen i Ulan Ude, och innan vi gjorde oss hemmastadda i vår klargula banana-bus avnjöts de första sibiriska arterna i form av sex jungfrutranor, orientseglare, 4 taggstjärtseglare liksom en klippkaja. På universitet stod en välkomstfrukost uppdukad och vi bjöds på ett framträdande av buryatiska danserskor i vackra, färgglada och traditionsriktiga dräkter. Ett kort besök på torget i centrum gav, förutom världens största leninhuvud, en lundsångare som rastade i granarna. Vi inledde vår resa söderut mot stäpperna kring Beloozersk och tog det första skådarstoppet vid Talgoj söder om Ulan Ude. I snåren kring Selengafloden hittades snabbt ett par azurmesar och strax därefter hade både rödfalk, rubinnäktergal, långstjärtad rosenfink och gråhuvad sparv adderats. En större turturduva ilade förbi men slog sig snart ned i en död björk och började spela. På andra sidan Selenga finns ett par högre kullar varifrån vi bekantade oss med mongolvråk och nunnestenskvätta. En subadult kejsarörn seglade över, och efter en liten stund hittades tre sjungande mongolpiplärkor. Färden gick vidare och vid ett kort stopp vid Ozero Beloje utanför byn Orongoj hittades bl.a. en praktand, ett par knölsvärtor, två dvärglärkor, två isabellatörnskator och en skedstork. Vid lunchstoppet strax söder därom avnjöts buryatiska boozes (små degknyten med köttfyllning) liksom en hane svartryggad rödstjärt, glasögonflugsnappare, sibirisk piplärka och ytterligare en prålig rubinnäkter-

5 galhane. Strax innan Guzinoozersk dök de första amurfalkarna upp längs vägen och vi hann summera minst 13 ex under dagens färd. Väl nere i den s.k. Borgojsänkan blev mongolvråkarna vanligare, och från bussfönstret räknades också ca 25 mongollärkor och en alpkråka in. En vackert ljus tatarfalk bjöd på uppvisning innan vi nådde vårt mål vid kvällningen. 27 maj Bokstavligen uppe med tuppen! Skällande hundar, spelande härfåglar och just galande tuppar dominerar gryningskören totalt i den lilla stäppbyn Beloozersk. Samhället har ett förflutet som kolchos, och även om mycket förfallit sedan Sovjetunionens upplösning finns fortfarande en stor förädlingsanläggning med bl.a. en spannmålskvarn kvar i drift. Vi hade bara hunnit ett kort stycke bort från skolan där vi tillbringat natten innan vi slentrianmässigt kollade genom en flock tranor som just brutit upp från övernattningen ute i sjön. I det ännu svaga morgonljuset avtecknade sig flocken stämningsfullt mot kullarna i fonden när fåglarna på låg höjd rörde sig västerut över slätten. Pulsen slog dock i taket när det visade sig att flockens sista medlem inte var något mindre än en munktrana! Att detta var en remarkabel observation förstod vi omgående, och vi fick senare veta att detta var ett förstafynd för regionen och att Ryssland i sin helhet idag inte hyser mer än ca 200 individer av arten! Vi fortsatte vår vandring bland karga alléer och magra trädgårdar i byn. En del rastande sångare och flugsnappare beskådades och vi räknade bl.a. in nio taigasångare, fem nordsångare, fem lundsångare, sju taigaflugsnappare, tre dvärgsparvar, tre gråhuvade sparvar och en stensparv innan vi återvände till vårt boende för frukost. Citronärla. Foto: Lennart Risberg. Sydväst om Beloozersk finns två sjöar - Övre sjön (på promenadavstånd från byn), samt Nedre sjön (ytterligare en dryg halvmil mot SV). Förmiddagen spenderades längs stränderna av Övre sjön, och vi fick tillfälle att njuta av citronärlor, större piplärkor, stäppörnar, grågamar, dammsnäppor, berglärkor och en flock på hela 234 vitvingade 5 AVIFAUNA tärnor. Två svangäss svepte ogenerat förbi oss på närhåll, och en grupp med 18 sibiriska tundrapipare räknades in. En glest sammanhållen flock med fyra långtåsnäppor, åtta mosnäppor och två småsnäppor gav oss möjlighet till pedagogiska jämförelser på gyttjebankarna innan vi begav oss hemåt mot det väntande lunchbordet. Under eftermiddagen tog vi bussen bort mot Nedre sjön och lyckades under transporten hitta en stäppräv som lufsade runt på kullarna i jakt på sislar och murmeldjur. Antalet sjöfåglar var som brukligt högre vid Nedre sjön och vi räknade bl.a. 14 sädgäss, 110 roständer, 100 knölsvärtor, 40 svarthalsade doppingar samt ytterligare fyra svangäss. Tre sibiriska tundrapipare, två styltlöpare och en hel del rödspov sågs, och de som vände blicken uppåt bjöds på bl.a. amurfalk, stäppörn, havsörn, mongolvråk samt tofsbivråk. En brokig kärrhök jagade över de upptorkade och saltpudrade maderna, och samma marker hyste också ca 45 mongollärkor samt ett knappt 20-tal dvärglärkor. 28 maj Klockan ringde vid och en stund senare satt vi på bussen för en knapp timmes transport västerut mot de lite mer vegetationsrika dalgångarna kring Zjeltura. En vitryggig hackspett hälsade oss välkomna från en elstolpe invid vägen, och en ljus och (som vanligt) svårplacerad strof visade sig komma från en sjungande svartryggad rödstjärt. Två azurmesar hastade förbi i buskagen längs den lilla ån, och från samma områden ljöd sång från flera taigasångare, brunsångare och långstjärtade rosenfinkar. En dvärguv spelade från branten bakom oss och en större turturduva drog målmedvetet förbi. Isabellastenskvättor matade ungar i gamla siselhål samtidigt som nunnestenskvättor sjöng från de klippigare partierna på sluttningarna. Den framdukade frukosten avnjöts i förmiddagssolen med utsikt över bl.a. tre bruna törnskator som slagit sig ned på stängselstolpar strax intill. Promenaden fortsatte längre in i dalen, och vi kunde snart räkna in ett ordentligt knippe blåskator som rörde sig av och an i vegetationen längs med ån. Vi besteg den sista kullen ned mot floden och fick därifrån höra några strofer av en visslande gråspett samt en välkommen kör av minst åtta sjungande mongolpiplärkor som höll revir i grässluttningen. På väg tillbaka höll vi oss uppe på backkrönen och kunde efter en stund vila ögonen på flera ängssparvar som huserade runt bland buskar och lågvuxna träd. Solen värmde allt skönare och områdets rovfåglar började röra på sig. En större skrikörn fick snart sällskap av tre stäppörnar, och en hane amurfalk prövade vingarna på andra sidan dalen. Med hjälp av bussen förflyttade vi oss några kilometer västerut och gjorde halt för lunch invid flodstranden där några passade på att bada av sig stäppdammet i det iskalla vattnet. Vi vandrade längs med den branta

6 Munktrana bland jungfru- och vanliga tranor vid Beloozersk. Foto: Victor Dashanimaev klippväggen invid floden och lyckades snart hitta två sjungande mongolsparvar, en vacker hane svartryggad rödstjärt samt ytterligare några ängssparvar. En klippkaja sträckte över och rovfågelsspanarna belönades med två svarta storkar, fem amurfalkar, ett par stäppörnar och några taggstjärtseglare innan vi åter styrde kosan tillbaka mot Beloozersk. Väl tillbaka ägnade vi den sena eftermiddagen samt kvällen åt byn och Övre sjön. Träden längs bygatan hade nu berikats med ett par kungsfågelsångare som högljutt annonserade sin närvaro med ivrigt varierande och stundom drillande strofer. Efter lite slit bland grästuvorna lyckades vi hitta några dvärgsävsparvar av stäppformen lydiae. Strax därefter gjordes ett kärt återseende när gårdagens munktrana återfanns rastande bland vanliga tranor och jungfrutranor längs sjökanten. Några gick tillbaka för att varsko våra ryska värdar, och några begav sig ut över ängarna för att dokumentera obsen ordentligt. Bussen anlände snart och vi konstaterade snabbt att detta rimligen borde utgjort ett av de första dragen i Buryatiens skådarhistoria... Middagen blev av förklarliga skäl försenad, men i gengäld bjöds rikligt med vodka och högtidliga tacktal åt alla håll och kanter. 29 maj Sista morgonen i Beloozersk bjöd på en del nyanlända rastare i form av bl.a. två mugimakiflugsnappare, två sibiriska flugsnappare samt minst en gulbrynad sparv som hittades i poppelraden söder om skolgården. I sjön visade två praktandhanar upp 6 sig fint, och vi hittade också resans första och enda svartbenta strandpipare. Efter frukost packade vi ihop våra tillhörigheter och styrde bussen åter mot norr. Innan vi lämnade Borgojsänkan för gott gjordes ett par stopp där vi bl.a. hittade sju alpkråkor och två rödfalkhanar. Ett kort stopp vid den lilla sjön utanför Selenduma gav bl.a. en flock vitvingade tärnor, några amurfalkar, en jagande pilgrimsfalk samt en spov som fångade vår uppmärksamhet. Fågeln var mycket(!) långnäbbad, längre än någon orientalis (den sibiriska storspovsvarianten) vi tidigare sett, och våra tankar gick så klart mot orientspov. När fågeln väl lyfte uppvisade den dock vita undervingar och vit ryggkil - storspov. Lätt molokna men klokare inför framtiden fortsatte vi mot norr. Lunch intogs vid samma väghak som på hitvägen, och bland obsarna kan nämnas spelande taigagök, vitryggig hackspett och fyra svartryggade rödstjärtar. Vi hade nu en tältnatt framför oss, och vid Orongoj svängde vi av vägen och styrde ut på landsbygden mot sjön Ozero Stepnoje söder om byn där vi slog läger för kommande natt. Från en kulle intill erbjöds fin utsikt över sjön vilket gav oss bl.a. åtta mindre sångsvanar, två alfåglar och något så överraskande som en stripgås! Närmaste häckområden ligger ett bra stycke mot sydväst, men av våra värdar fick vi höra att några enstaka fynd från S Buryatien finns sedan tidigare. 30 maj Underlaget var rätt knöligt och stenigt, och det var en samling rätt sömniga ögon som möttes utanför

7 tälten i gryningen. Vi gick i samlad trupp ner mot sjökanten och räknade snabbt in bl.a. ett 80-tal roständer och en hane praktand. En Aquila-örn hittades på en avlägsen telefonstolpe, och medan vi andra munhöggs om valet kungs- eller kejsarörn gjorde Ville slag i saken och gav sig ut på en tvåkilometersvandring för att få bättre obsar. Örnen var påtagligt orädd och lyfte inte förrän Ville nästan hade stolpen på klappavstånd - subadult kungsörn blev facit. Två vackra rödfalkhanar bjöd på fin jaktuppvisning innan vi åter nådde tältlägret. Efter frukost packade vi ihop oss och körde bort den dryga milen mot Ozero Beloje där vi spenderade hela förmiddagen. Vi vandrade längs sjöns norra och västra kant och summerade bl.a fältsångare, nio isabellatörnskator, citronärlor, större piplärkor, dvärglärkor, ett par dvärgsparvar samt en hona salskrake och ytterligare en praktand. Kring några betande kor hittades ett knippe rastande gulärlor av rasen tschutschensis, och när flocken tog till vingarna demonstrerades fint deras vassa och riviga lockläten. Väghaket fick sig ånyo ett lunchbesök, och innan vi fortsatte transporten norrut mot Baikalsjön räknades tre rubinnäktergalar, en gyllensparv, en gråhuvad sparv och en tofsbivråk in. Våtmarkerna vid Posolskoje. Foto: Gorm Vognsen Jensen Den stundom tryckande värmen på stäppen var ett minne blott, och när vi klev ur bussen i byn Posolskoje på stranden av Bajkalsjön var det en härligt frisk och kall luft som slog mot ansiktet! De föregående timmarna i bussen hade egentligen inte givit mycket mer än några brokiga kärrhökar och en flock klippkajor på en åker bredvid vägen. Vi gjorde oss hemmastadda i vårt boende som utgjordes av ett litet gästhus alldeles invid stranden av en 7 AVIFAUNA större och ganska sumpig lagun just söder om byns vackra kloster. Den lilla gårdsplanen var på rysk manér omgiven av ett drygt manshögt plank, och i ena hörnet fanns en liten grupp med knoppande häggar som genast fångade vår uppmärksamhet. Bland de nakna grenarna hoppade nämligen en del sångare, och efter en stund kunde vi summera två taigasångare, två kungsfågelsångare, en nordsångare, en videsångare, en brunsångare och en lundsångare! Till råga på allt upptäcktes strax därefter en oblyg träsksångare som letade insekter i vedstapeln under träden I sumplagunen på andra sidan planket spankulerade ett par dammsnäppor, två tereksnäppor och några citronärlor. Efter middagen avnjöts en fantastiskt välgörande banja (bastu/sauna) med efterföljande skopdusch i bajkalvatten! Första tillfället till grundlig rengörning sedan vi lämnade Skandinavien. 31 maj Gryningstimmen spenderades runt huset, och i de numer legendariska häggarna på tomten satt nu en blånäktergal, en gråhuvad sparv och en taigaflugsnappare. Vi gav oss iväg på en morgonvandring längs med bygatorna och konstaterade att tillgången på rastande tättingar var relativt god. Fyra sibiriska piplärkor, en del nordsångare, lundsångare och taigasångare, hela 15 kungsfågelsångare, sju videsångare, enstaka sibiriska- och mugimakiflugsnappare, några glasögonflugsnappare, bruna törnskator och fyra dvärgsparvar kan nämnas. Norr om byn finns ett myrområde samt ett långsmalt stråk med strandnära våtmarker. Flera gyllensparvar och brunsångare sjöng, liksom enstaka blånäktergalar och rubinnäktergalar. I en samling rastande citronärlor hittades en tjusig hybridhanne citronärla x gulärla, men flocken var nervös och drog snabbt vidare. En hane tallsparv sågs kort, och kring skorstenarna på byns fabrik for ett 30-tal orientseglare runt i jakt på föda. Efter lunch rullade vi norrut mot Istomino för ett besök på en höjdrygg med god utsikt över de sydligaste delarna av Selengadeltat. Ett ivrigt tickande i snåren nedanför slänten avslöjade en handfull gråhuvade sparvar, två gyllensparvar och minst fyra dvärgsparvar. En tallsparv och några sibiriska piplärkor bjöd på fina obsar, men den stora behållningen utgjordes av en stöt sträckande rovfåglar som verkar ha följt bajkalstranden norrut och sedan vek av österut som för att flyga runt själva deltat. Total inräknades här 33 tofsbivråkar, en havsörn, en sparvhök, 18 ormvråkar, en större skrikörn, två obestämda Aquila-örnar (varav den ena högst sannolikt var en stäppörn) samt fyra svarta storkar. Vi bröt därefter upp och rullade söderut ned mot Alimasovo i hopp om att kunna hitta sibirisk gråsnäppa som ännu undgått oss under resan. Vid ett slumpstopp längs vägen cirklade en tjusig tatarfalk över oss, och väl framme vid

8 En mus i vedtraven! Träsksångare vid Posolskoje. Alimasovo fortsatte rovfåglarna att pocka på intresset. Ytterligare åtta tofsbivråkar passerade, liksom fem taigahökar, två större skrikörnar, en svart stork, tre ormvråkar och några taggstjärtseglare. Reseledaren drog en suck av lättnad när alla i gruppen dessutom fick fina obsar av en sibirisk gråsnäppa som ensam gick och sprätte på sandstranden. Middagen i Posolskoje blev minnesvärd då vi bjöds på halstrad omul - en endemisk sikliknande fisk som är mycket populär bland lokalbefolkningen. Med renskrapade tallrikar gjorde vi en kvällstur för att lyssna efter nattfågel i området runt Alimasovo. Vi inväntade skymningen vid den lilla insjön öster om vägen och kunde där njuta av en jorduggla över myren. En smålom ropade och efter en stund började de första träsksångarna att sjunga upp. Vi förflyttade oss till buskmyrarna närmre stranden och kunde efter en rundvandring summera 15 högljudda rubinnäktergalar och ytterligare ett knappt tiotal träsksångare. 1 juni I gryningen vandrade vi söderut från byn och hamnade uppe på en åsrygg som sköt ut likt en udde i det omgivande träsklandskapet. Minst en mongolpiplärka sträckte över och i en björk bjöds vi på ovanligt fina obsar av en större turturduva. En svart stork vandrade runt på grodjakt samtidigt som en havsörn och ett par brokiga kärrhökar gjorde måskolonierna oroliga. Längst ut på udden fanns en begravningsplats, och i dungen bredvid hittades gott om rastande sångare, flugsnappare och annat. En del sibiriska piplärkor sträckte norrut, och väl tillbaka i byn tog en glest sammanhållen flock om nära 30 citronärlor höjd och försvann mot norr. 8 Foto: Tomi Kaijanen Förmiddagen förlades till området kring Alimasovo och i de strandnära sly- och buskmarkerna hittades en hel del rastande sträckare. Högre antal noterades för t.ex. brunsångare (ca 20) och gråhuvad sparv (15). Två mongolpiplärkor sträckte mot norr, men höjdarobsen blev de två bruntrastar som kort sågs i den täta snårskogen av delar av gruppen. Efter lunch packade vi åter ihop oss, sade farväl till området och påbörjade en 15-milatransport västerut längs Baikalsjöns södra strand. Strax väster om Tankhoj ligger ett fint skogsområde längs med floden Bolsjoj Mamaj. Vi tog en timmes paus på platsen och vandrade någon kilometer uppför stigen som löper genom området. Resans första drillnäktergal sjöng på avstånd, och i en och samma torraka satt vitryggig hackspett, gråspett och mindre hackspett. En järpe spelade och visade sig kort när den hastigt for upp i en gran. Stjärtmesar puttrade och två mugimagiflugsnappare sjöng fint. Sången från den senare består av en mjuk och klar drill (rösten påminner om bofink) som inleds lite trevande men ganska snabbt ebbar ut i en hastig kaskad av toner. Ofta hörs också en variant som är helt annorlunda uppbyggd; en snabb, nervös, niostavig ramsa som ibland upprepas i oändlighet. Ramsan är nära nog helt statisk (endast längden på intervallen mellan stroferna varieras) och eftersom tonen är lite speciell kan detta ge associationer till digitala ljud eller tv-spel. Arten döptes därför resolut om till Ficedula nintendo Det finns teorier som gör gällande att detta läte uteslutande kommer från honor, men trots seriösa försök fick vi aldrig chansen att vare sig befästa eller förkasta. Söder om den lilla staden Vydrino, några kilometer uppströms floden Snezjnaja, ligger ett

9 taigaområde vid namn Teplyje Ozera. Namnet betyder De varma sjöarna och åsyftar de tre små sjöar som ligger inbäddade mellan de skogsklädda bergsklackarna. Enligt uppgift ska sjöarna av geotermiska orsaker ha en högre temperatur än de borde ha, men de som kände efter med handen kan intyga att badlusten uteblev - åtminstone vid vårt besök Av någon anledning är taigan i området ovanligt varierad. Undervegetationen är riklig och lövinslaget är stort. Enstaka jätteträd (popplar) står här och var, och inslaget av död ved är stort. Längre upp i dalen, mot foten av Khamar Dabanbergen, blir taigan magrare och mer barrdominerad. Den varierade sammansättningen har skapat en liten enklav i den omgivande och mer enformiga taigan. Och fågellivet är rikt. Mycket rikt! I princip allt som den centralsibiriska taigan har att erbjuda finns här koncentrerat på en greppbart liten yta, och dessutom i imponerande tätheter! Platsen är sommartid populär bland de naturälskande ryssarna vilket i sin tur resulterat i att en pensionatliknande anläggning byggts på platsen. Vid Teplyje Ozera vandrade vi i skogar av blommande hägg. Foto: Magnus Hellström Vi gjorde oss snabbt hemmastadda i våra rum och gav oss därefter ut på en kvällspromenad. Taigagökar ropade, vitryggiga hackspettar trummade och bland kraftiga taltraststämmor hördes finstämda strofer från några gråhalsade trastar. En av 9 AVIFAUNA dessa hittades strax i en grantopp och gav oss alla en stämningsfull kvällskonsert i den rodnande solnedgången. 2 juni Härlig dag! Vindstilla och lagom mulet - perfekt för en dag i skogen! En ljudmatta av sjungande drilloch blånäktergalar mötte oss när vi med sömndruckna ögon klev ut på farstubron i gryningen. Vi vandrade västerut och lyssnade till talrika mugimakiflugsnappare, sibiriska piplärkor, kungsfågelsångare, nordsångare, lundsångare, glasögonflugsnappare, gråhuvade sparvar och mycket annat. Två efterlängtade guldtrastar visslade försynt och en järpe sågs kort. Vi vände norrut och hittade snart några blånäktergalar som satt lite snällare till och bjöd oss på obsar i tub. Leif lyckades t.o.m. med konststycket att få ögonen på en drillnäktergal vilket är få förunnat under häckningstid. Efter frukost följde vi floden söderut och vi snappade strax upp en enkel traststrof som höjde vår beredskap. Någon minut senare vilade vi alla ögonen på en formidabelt vacker hane sibirisk trast i toppen av en död björk! I sanning ett minnesvärt ögonblick! Efter ett par minuter fick fågeln nog och drog snabbt över floden för att återuppta sången på andra sidan. Vi fortsatte på en stickväg och hamnade vid en av områdets små sjöar, djupt inbäddad i skogen och kantad av höga berg. En svartryggad rödstjärt sjöng från en gran intill den lilla stugan som stod på stranden, och från branten på motsatta sidan av sjön ljöd fylliga strofer från tre blåstjärtar. Vi satte oss på strandsluttningen för att insupa den rofyllda atmosfären och för att smälta alla intryck. Vandringen söderut fortsatte, och när plötsligt främre delen av ledet stelnade till förstod vi andra att något var på gång. Ytterligare en sibirisk trast hade upptäckts, och denna gång hoppandes oblygt på stigen ett kvarts stenkast framför oss! Kameror rasslade och enstaka stön hördes från ledet innan den uppslukades av grönskan. Ytterligare en gråhalsad trast bjöd på fina obsar innan vi vände tillbaka för en efterlängtad lunch. Eftermiddagen förlades till de nordliga delarna av området, och det dröjde inte länge förrän vi hittade en vacker hane gulbrynad sparv sjungandes från en björkgren. Flockar av taggstjärtseglare svepte över skogen och enstaka tofsbivråkar skruvade upp. Ytterligare en sjungande gulbrynad sparv hittades, och strax därefter fick vi via sms reda på att gruppens tre finländare (som frivilligt halkat på efterkälken) hittat en rödbrun sparv! Vi omgrupperade oss, men trots en timmes eftersök lyckades vi inte med mer än höra tickanden från en liten fältsparv som upprepade gånger flög över oss. En blåstjärt sjöng några strofer, och några lyckades få syn på fågeln när den kvickt rörde sig längs stigen. Som alltid runt Bajkalsjön var fågeln honfärgad - ytterst få (om några!?) hanar utvecklar här en blå dräkt.

10 Mattor av sibirisk drakblomma prydde ängarna i Tunkadalen. Foto: Barbro Risberg Eftermiddagen var nu sen och vi begav oss tillbaka mot vårt hus för att återigen avnjuta en välgörande banja. Oväntat nog fanns också varma duschar och en kaklad inomhuspool, men temperaturen i den senare var nära fryspunkten och medgav inga längre bad. 3 juni Några i gruppen hade givit sig ut redan under den sena natten, och kunde bl.a. rapportera om ropande slaguggla och ett par sjungande guldtrastar. Kring vårt boende hade tiggande uggleungar hörts både under föregående och denna natt, och antagligen var också dessa just slagugglor. Vi rörde oss söderut upp mot en liten myr med glesa bestånd av ungbjörkar. Rödbrun sparv stod högt på önskelistan för många, och det dröjde inte länge innan två hanar och en hona hittats i arttypisk biotop. Fåglarna var dock rörliga, och det tog en stund innan alla sett dem bra. Mitt under sparvkaoset började en vitstrupig stentrast sjunga från den närbelägna rasbranten, och under några minuter hade vi svårt att bestämma oss för åt vilket håll vi skulle rikta vår uppmärksamhet! Resans längsta transport stod dock på dagordningen, och vi hade inte någon möjlighet att lägga tid på att finna stentrasten i den svårvandrade terrängen, och till råga på allt började regnet att strila ordentligt för första gången under resan. Vi begav oss därför tillbaka mot vårt boende för att packa, äta frukost och bege oss iväg. Vi var lite snabbare än våra värdar och fick därför en halvtimme till godo som vi lade i den nordliga delen av området. Från några täta buskage längs vägen hördes en svagt gnolande Acrocephalus-sång, och vid närmare koll visade sig upphovskällan vara en tjocknäbbad sångare. Fågeln var rörlig men skulkade hårt, och bjöd bara på korta glimtar innan vi åter klev ombord på bussen. 10 Vägen västerut är dragen längs de branta sluttningarna ner mot Bajkal och är bitvis mycket vacker. Sjön smalnar av i en sydvästriktad spets vid staden Kultuk, och här gjorde vi uppehåll för restaurangbesök och snaskinköp. De kommande dagarna skulle spenderas på 2000 meters höjd i Sajanbergen, och viss bunkring var därför påkallad. Bussen var törstig och under de få minuter detta åtgärdades räknades hela tolv sträckande tofsbivråkar mot norr mot en mulen himmel. Bajkal är uppenbarligen en viktig ledlinje för rovfåglar i norra Asien. Vägen genom Tunkadalen avverkades på några timmar och regnet fortsatte att levereras portionsvis under dagen. Först efter att vi nått Mondy vid Sajanbergens fot anades blå gluggar i det låga molntäcket. Hela östra Sajan utgör s.k. Restricted Area och utländska medborgare måste ha tillstånd från myndigheter för att besöka området. Detta dels p.g.a. att vägar in i Mongoliet finns i området, men också (kanske framför allt?) för att bergsområdet är ett viktigt gruvdistrikt där både grafit och ädla metaller bryts. Brytningen av mineraler sysselsätter en stor del av regionens innevånare, och enligt våra värdar existerar ingen arbetslöshet i östra Sajan till skillnad från övriga Buryatien där motsvarande siffror är höga. Vi hade förberett oss på en omfattande administrativ koll i Mondy, men efter en kort paus i byns utkant förstod vi att våra ryska vänner ordnat saken på ett smidigare sätt. Pausen gav fina obsar på ett par dvärgörnar, några alpkråkor och tallsparvar, men sedan var kusten klar och det var bara att fortsätta upp i bergen. Vägen följde Irkutflodens vindlingar och slingrade sig längs bergssidorna upp mot allt högre altituder. Här och var längs Buryatiens vägar, ofta vid ställen med häpnadsväckande utsikter, finns heliga platser där Buryaterna stannar för att offra något till sina andar.

11 Mynt, glasbitar, en skvätt vodka, färgglada tygbitar är vanligt förekommande. Vi gjorde ett slikt holystop på en dramatiskt vacker plats där floden karvat en djup canyon genom dalgången. Två orädda östliga klippduvor tittade undrande på oss medan vi skålade i vodka och önskade varandra välgång och hälsa. Vägen tog oss högre och högre upp och efter någon timme hade vi nått den subalpina tundran. Milsvida och ganska flacka gräsmarker med stora bestånd av låga buskar (eller högt ris?) som senare visade sig bestå av en mix av en Rododendron och en tok-art. En hel del bruna törnskator passerade utanför fönstret, liksom en del roständer och tornfalkar. Vi nådde vår base camp under kvällningen och fick där sällskap av ett par doktorander från Ulan Ude samt en grupp högstadieelever från en skola i Orlik (den lilla regionshuvudstaden som ligger ytterligare knappt 15 mil in i bergen) som fått ledigt från den ordinarie skolundervisningen för att fördjupa sina biologiska kunskaper tillsammans med oss. Barnen hjälpe oss att slå upp våra tält och när praktikaliteterna var avklarade tog vi oss tid att i skymningen beundra det härliga bergslandskap som omgav oss. Vårt läger befann sig på just under 2000 m.ö.h., och landskapet var helt öppet med obruten utsikt mot de omgivande snöklädda topparna. I söder låg det dramatiskt vackra Munku Sardyk, Buryatiens högsta berg med drygt 3400 m.ö.h, och toppen utgör också gräns mot Mongoliet. Alldeles nedanför vår tältplats låg en fjällsjö, och från denna strömmade det vattendrag som nedströms växer till den mäktiga Irkutfloden. I fjällsjön låg några par knölsvärtor, viggar och svarthakedoppingar. En kungsörn gled över oss och en honfärgad blå kärrhök jagade över gräsmarkerna. Enstaka citronärlor gick i vattensamlingarna, fisktärnor av rasen longipennis flög av och an och några alpkråkor höll sig i vår närhet. Fyllda av intryck och förväntan gick vi till kojs i våra tält. 4 juni Natten var kall! För somliga av oss mycket kall! Tältdukarna var ordentligt frostnupna, och någon med termometer nämnde -8 C De av oss som av olika anledningar gjorde nattliga besök utanför tälten kunde avnjuta den mest häpnadsväckande stjärnhimmel vi någonsin sett! Soluppgången var efterlängtad och när våra värdar fick fyr i sin mongoliska braskamin bildades snabbt en tät klunga av handgnuggande skandinaver runtom. Vädret var klart, och vi beslutade därför snabbt att göra vårt toppbesök redan denna dag. Efter frukost blev vi därför skjutsade till foten av det berg som på förhand valts ut, och vi påbörjade vår vandring upp genom den glesa och torra lärkskogen. Död fjolårsvegetation dominerade överallt och färgskalan i landskapet gick i gult, brunt och grått. Sibiriska piplärkor var vanliga och efter en stund hittades de första rödhalsade taigatrastarna. 11 Också dessa skulle sedermera visa sig vara ganska vanliga i omgivningarna, och vi bjöds på flera fina observationer av arten. Tyvärr fick vi dock aldrig höra någon sång, utan höll till godo med det torra trastrassel som användes när de flög iväg mellan träden. Både sång och lock bjöds dock från bergstaigasångare som så snart solen börjat värma visade sig vara talrika längs sluttningarna. En järpe stöttes och en dvärgörn flög över. När trädgränsen nåddes bröt sång från en järnsparv genom ljudet av vår hårda andhämtning, och efter en stund hittades så en brun järnsparv i en grund och buskig sänka längs bergssidan. Fågeln tystnade dock och försvann efter en stund, och medan vi stod och väntade på nästa akt flög två kraftiga tättingar med ett obekant lockläte över oss. Fåglarna landade bakom krönet och vi gjorde en snabb omgruppering. Glädjerus uppstod då det strax därefter visade sig vara två stycken altaijärnsparvar! Dessvärre bjöd fåglarna bara på korta obsar och flyttade sig snabbt och nervöst i den blockiga terrängen. Både fjällripa och vattenpiplärka adderades innan vi tog en välbehövlig paus i solskenet uppe på platån på ca 2430 meters höjd. Två tofsbivråkar och en taigahök sträckte över samtidigt som några berglärkor rörde sig över det tunna snötäcket. Henrik hade kommit lite på efterkälken men vi uppfattade snart hans upphetsade rop om en rödstjärt på andra sidan en stenig höjd, och döm om vår förvåning när vi någon minut senare ser en fantastiskt vacker hane bergrödstjärt som med sina stora vita vingfält blixtrade i flykten när den rörde sig i riktning snett mot oss över det gråsvarta blockfältet! Fågeln landade ett stenkast bort och bjöd på en riktigt njutbar uppvisning innan den hastade vidare. Succé! Arten förekommer glest i de högalpina delarna av Altai och Sajan, men är enligt våra värdar mycket sällsynt i hela området. På väg över kalfjäll i Sajan. Foto: Gorm Vognsen Jensen Vi avverkade ytterligare några höjdmeter när vi tog ett medursvarv runt toppen, och lunchen intogs därefter på exakt 2500 m.ö.h. Nedstigningen

12 Landskapet kring vår camp i Sajan var rofyllt vackert. påbörjades och vi fann snart ett revirhävdande par svarthakad buskskvätta på grässluttningen ovan trädgränsen. Från de översta, glesa, lärkbestånden ljöd en ljus stämma som vi snart fann komma från en sjungande hane altairödstjärt i sällskap med sin hona. Vandringen ned genom den magra skogen bjöd på ytterligare ett gott antal bergstaigasångare innan vi åter nådde vägen vid bergets fot. Några valde att ta lift av banana-bus tillbaka till base camp, medan resten föredrog den ca fyra kilometer långa promenaden över den subalpina tundran. Vandrarna belönades bl.a. med fina obsar av dalripor, och det upptäcktes strax att snåren med Rododendron och tok innehöll en hel del svarthakade buskskvättor och dvärgsävsparvar av nominatformen pallasi. Tätheterna av dessa arter upplevdes ställvis mycket höga, och på flera olika ställen längs vägen sågs revirstrider mellan tre maurushanar åt gången! I de blötare delarna stöttes flera taiga-/sibiriska beckasiner. Vid ett tillfälle stöttes en säker enkelbeckasin (gick direkt upp och spelade) och i nära anslutning till denna ytterligare en fågel som efter diskussion gick som tillfredsställande säker taigabeckasin baserat på storlek (något större/tyngre än den just sedda enkelbeckasinen) och grundfärg (upplevdes förhållandevis mörk) - för sibirisk beckasin gäller oftast det omvända förhållandet (i genomsnitt något ljusare än taigabeckasin och upplevs jämnstor eller något mindre än enkelbeckasin). Med utgångspunkt från denna fågel valde vi att kalla de individer som stöttes innan enkelbeckasinen för troliga taigabeckasiner. Någon enstaka större piplärka sjöng, en mongolpiplärka sträckte över och väl tillbaka vid base camp dundrade en riktigt läckert vithuvad tatarfalk rakt över huvudena på oss. 12 Foto: Barbro Risberg Utmattade efter en lyckad men ansträngande dag spenderade vi den sena eftermiddagen och kvällen med ren rekreation vid lägret. Tomi, som under morgonen valt att röra sig ensam under bergsbesöket, berättade att han då haft en kort obs i motljus av en rosenfink som fortfarande gnagde honom. Han hade slängt iväg en bild men på kameraskärmen syntes inget annat än en svart silhuett. Väl hemma i Finland ljusades bilden upp, och fram trädde inget mindre än en hane sibirisk rosenfink! 5 juni Ytterligare en klar och bitande kall natt satte sina spår i det ackumulerade sömnunderskottet, men gruppen samlades plikttroget vid bussen för morgontransport bort till sjön Ozero Iltjir. Vi började i markerna norr om sjön och fick omgående höra en sjungande guldtrast. Lärktopparna avsöktes ordentligt men resulterade inte i något annat än några rödhalsade taigatrastar. En rubinnäktergal visade upp sig i all sin prakt längs med vägen och en lätt snedseglad mongolvråk passerade på låg höjd mot norr. Bergstaigasångare och sibiriska piplärkor hördes från flera håll och någon enstaka nordsångare drillade. Sjön var ännu till hälften täckt av is men i de öppna ytorna låg två storlommar. Några vattenpiplärkor sågs och ett par brunsångare bubblade från buskagen. Eftermiddagen förlades till området väster om base camp och bland summorna kan följande noteras; rostand 14, dvärgbeckasin 1, sibirisk piplärka ca 20, berglärka 5, vattenpiplärka 6, svarthakad buskskvätta ca 50, rödhalsad taigatrast 9, bergstaigasångare ca 25 samt en tjocknäbbad sångare som rastade i låga Salix invid en liten bäck. Några hade valt att hålla sig kvar runt base camp och hade under eftermiddagen vandrat upp genom lärksko-

13 gen på ett av de lägre bergen intill. Detta hade givit några altairödstjärtar (bl.a. ett matande par), en ny tatarfalk (mörkare), järpe, taigatrastar samt en stött guldtrast som snabbt försvunnit bort bland träden längs bergssidan. Med gruppen samlad igen noterades tre grågamar över tälten samt, långt i söder på andra sidan floden, fyra taiga-/sibiriska beckasiner som i karakteristisk spelflykt rörde sig av och an över ett skogsparti. Under kvällen bjöds vi på en fin avskedsföreställning då de buryatiska skolbarnen iklädda färgglada traditionella kläder uppträdde med inhemska danser och stråkinstrument. Vi bjöds vidare på vällingliknande nationalté och fick också höra den buryatiska nationalsången framföras av barnen. Vi bjöd tillbaka med en överraskande välstämd version av vår svenska dito, och gissade att det var första gången Du gamla, Du fria ekade mellan dessa bergskammar Avslutningsvis hölls en vänskapsmatch i fotboll (som för övrigt inleddes med att rensa den gropiga planen från jakskit). Under de sena kvällstimmarna drog ett ordentligt blåsväder in över bergen. Finländarnas tält knäcktes och jämnades med marken, men de hemlösa blev snabbt erbjudna nya faciliteter av våra värdar som istället lade sig under bar himmel. 6 juni Tidig frukost och därefter hoppackning och avfärd. Vi rullade nedåt längs floden och gjorde ett första stopp på en sträcka där branta bergssidor reste sig från vägkanten. Två kraftiga finkar flög över oss och landade kort på en klipphylla. Asiatisk alpfink! De drog snabbt vidare igen, men flera individer hittades snart och vi fick anstränga våra nackar i nära nog 90-gradiga observationsvinklar uppför stupet. Ytterligare en ny resart överraskade oss då en av alpfinkarna plötsligt blev ivägkörd av en alpjärnsparv av den asiatiska formen erythropygia! Vid nästa stopp ytterligare ett stycke nedströms floden sågs flera altairödstjärtar, ett par rubinnäktergalar och en vapitihjort. Bergstaigasångarna hängde fortfarande kvar, och den sista individen vi såg delade buske med en vanlig taigasångare utanför vår lunchrestaurang ca två mil innan Mondy. Transporten genom de inre delarna av Tunkadalen förlöpte utan några större sensationer, och under senare delen av eftermiddagen rullade vi in i byn Visjka där vi skulle spendera kommande natt i två små stugor. Byn ligger lite märkligt utkastad intill Irkutfloden centralt i Tunkadalen, men bebyggelsen har vuxit upp kring en varmkälla som sägs ha hälsobringande egenskaper. Utflödet av det varma vattnet har dragits till ett par märkliga badanläggningar där vi fick möjlighet att tvätta av oss (och värma upp oss!) efter våra äventyr i bergen. Ett par bleka backsvalor hittades och på en elstolpe satt en vitrygg och trummade. Från våra stugor 13 AVIFAUNA hördes och sågs både vanlig rödstjärt och svartryggad dito. Efter middagen satte vi oss åter på bussen för att denna gång köra de drygt fyra milen bort till Tunkaträsken för att lyssna på nattfåglar. En fin aftonkör av gyllensparvar mötte oss, och på vår krokiga väg längs de naturliga vallar som omgärdar områdets gölar och småsjöar sprang vi också på en del svarthakade buskskvättor och några citronärlor. Den främre halvan av gruppen stötte en Locustella som vänligt nog landade helt öppet på ett område med nedtryckt fjolårsgräs. Starrsångare! Fågeln satt still under en kvarts minut och började därefter kila runt som en mus innan den till slut försvann ned i spenaten. Någon halvtimme senare hördes någon enstaka starrsångarstrof, men ingen representant från arten hade vänligheten att sjunga ut för oss. Träsksångarna var däremot samarbetsvilliga, och efter en stund stämde även en småfläckig sumphöna in i kören. En årta snärpte, och pedagogiskt nog började en stund senare också en dvärgsumphöna att spela. Väl uppe på torrängen igen hördes spel från en taiga-/sibirisk beckasin och strax innan vi nådde bussen hade vi spelet rakt över huvudet på oss. Rasmus hade redan på håll fattat misstankar om arttillhörigheten och med fågeln på närhåll konstaterades att spelet upplevdes mjukare och något mer nasalt än taigabeckasin (utan dennes skrapiga ton) och de avslutande årtaktiga knaster som taigabeckasin låter höra saknades helt och var istället var ersatt av sisningar (som från en spelande tjädertupp). Detta är regel för sibirisk beckasin. Fågeln spelades in och blev efter hemkomst bekräftad av ryssar med god erfarenhet av båda arterna. Under hemfärden sågs hastigt en obestämd nattskärra i strålkastarskenet. 7 juni Sista skådardagen, och efter frukost i Visjka körde vi ånyo bort mot Ulbugaj. Morgonen var riktigt kall och fågelaktiviteten var följaktligen låg. Ett stopp några kilometer söder om byn gav oss det vi ville, och en handfull tjocknäbbade sångare sjöng från utkanten av det stora brandfältet. Vi fortsatte fram mot Ulbugaj och tog en promenad i byns utkant. Ett par tallsparvar sjöng och vitryggiga hackspettar trummade. En större skrikörn skruvade mot den vackra fonden av Sajanbergen, och större piplärkor sjöng från alla håll. Brunsångare var talrika i buskmarkerna och i samma område sjöng också långstjärtad rosenfink. Två tofsbivråkar gled över, men himlen var i stort molntäckt och i kombination med den låga temperaturen blev vårt besök ovanligt rovfågelfattigt. Ytterligare två större skrikörnar noterades dock, och innan vi styrde tillbaka mot Visjka bjöds vi också på en fin uppvisning av ett kurtiserande par brun törnskata som utförde en nära komisk parningsdans i en torr björk. Vi packade ihop oss och påbörjade transporten mot Irkutsk. Vid

14 ett tankningsstopp hittades ytterligare en större skrikörn och vi blev samtidigt grundligt utskällda av en galen hund som stänkte fradga kring sig. Väl framme i Irkutsk körde vi bort till vårt hotell för att checka in, lämna av packning och hälsa på ornitologen Igor Fefelov som dök upp för att göra sällskap med gruppen. Vi fortsatte därefter ut mot myren Korolok där vi planenligt spenderade kvällen med en avskedsmiddag. Grillat kött, högtidliga tal och vodka varvades om vart annat. Några taggstjärtseglare gled runt över skogen och en tjocknäbbad sångare sjöng från buskagen. Många i gruppen saknade fortfarande starrsångare och lyckligtvis fick vi alla höra en individ som efter ett par timmar började sjunga som svar på vår banduppspelning. Resan fick en formidabel avslutning när Gorm plötsligt upptäckte en härligt stor lappuggla som jagade runt ute på myren! Bättre inramning på våra härliga veckor kunde vi inte få! 8 juni Hemresedag, och vid flygplatsen i Irkutsk möttes vi av ornitologerna Sergey Pysjanov och Victor Popov som också de ville passa på att säga hej innan vi lyfte mot Moskva. Hemtransporten fungerade utan anmärkningar och ett halvt dygn senare stod vi åter på Arlanda och kunde reflektera tillbaka över två fantasiskt lärorika, njutbara, intensiva och äventyrliga veckor i Sibirien! Magnus Hellström Sibirien bjuder på många enastående naturmiljöer. Foto: Magnus Hellström 14

15 Stäppskådning vid Beloozersk. Foto: Victor Dashanimaev ARTLISTA FÅGLAR 1. Mindre sångsvan Cygnus columbianus 8 ex Ozero Stepnoje, Orongoj 29.5 och 4 ex kvar i sjön Sångsvan Cygnus cygnus 2 ex Nedre sjön, Beloozersk 27.5, 12 ex Ozero Stepnoje, Orongoj 29.5 och 6 ex kvar samma ställe Svangås Anser cygnoides 2 ex Övre sjön, Beloozersk och 4 ex Nedre sjön, Beloozersk Sädgås Anser fabalis johanseni/middendorffii 1 ex Övre sjön, Beloozersk och 14 ex Nedre sjön, Beloozersk Fåglarna uppfattades påtagligt långnäbbade vilket gav dem ett litet lustigt svangåsintryck sedda i profil. 5. Grågås Anser anser rubrirostris 1 ex Nedre sjön, Beloozersk Stripgås Anser indicus 1 ex Ozero Stepnoje, Orongoj Arten häckar i bergsområden V och SV om Buryatien och under senare år har några liknande udda fynd gjorts i regionen. Enligt våra ryska värdar verkar det inte finnas någon större anledning att tvivla på spontaniteten. 7. Rostand Tadorna ferruginea Noterad under tio dagar med som mest ca 130 ex Totalt sågs ca 350 ex. 8. Gravand Tadorna tadorna 13 ex Nedre sjön, Beloozersk Bläsand Anas penelope Noterad under sex dagar med som mest 45 ex sedda på olika lokaler Praktand Anas falcata 1 Ozero Beloje, Orongoj 26.5, 2 Övre sjön, Beloozersk 29.5 och 2 Ozero Stepnoje, Orongoj Snatterand Anas strepera Noterad under åtta dagar med som mest ca 50 ex kring Beloozersk Kricka Anas crecca Noterad under tio dagar med som mest ca 40 ex kring Beloozersk Gräsand Anas platyrhyncos platyrhynchos Sedd under elva dagar. Antalen lägre än för t.ex. kricka och bläsand. 14. Stjärtand Anas acuta Noterad under sju dagar med som mest ca 60 ex kring Beloozersk

16 15. Årta Anas querquedula Noterad under sex dagar med som mest ca 25 ex kring Beloozersk Skedand Anas clypeata Den mest talrika simanden. Sedd under sju dagar och med högsta dagsnotering ca 200 ex kring Beloozersk Brunand Aythya ferina Sedd under åtta dagar med som mest ca 70 ex kring Beloozersk Vigg Aythya fuligula Noterad under tolv dagar med som mest 25 ex vid kring Beloozersk Bergand Aythya marila 1 sågs vid Nedre sjön, Beloozersk Alfågel Clangula hyemalis 2 ex Ozero Stepnoje, Orongoj , 2 ex Ozero Beloje, Orongoj Knölsvärta Melanitta deglandi stejnegeri Sedd under elva dagar med totalt ca 260 ex. Högsta dagsnotering var ca 100 ex kring Beloozersk Enstaka par sågs även på höga altituder i området kring Ozero Iltjir, Sajan. 22. Knipa Bucephala clangula clangula Sedd under sex dagar i relativt låga antal, t.ex. 18 ex kring Beloozersk 27.5 och 18 ex kring Ozero Iltjir, Sajan Salskrake Mergus albellus 1 Ozero Beloje, Orongoj 30.5, 2 ex Alimasovo Småskrake Mergus serrator Sedd under nio dagar med totalt drygt 50 ex. Högsta dagsnotering var 32 ex Alimasovo Storskrake Mergus merganser merganser Sedd under åtta dagar med som mest ca 30 ex Totalt noterades 88 ex. 26. Järpe Bonasa bonasia sibirica 1 ex Bolsjoj Mamaj 1.6, 1 ex Teplyje Ozera 2.6, 1 ex på bergssluttningen, Sajan 4.6, 1 ex i skogen ovan Base camp, Sajan 5.6. Dessutom sågs spillning på flera olika skogslokaler under resan. 27. Dalripa Lagopus lagopus brevirostris 8 ex sågs och hördes på den subalpina tundran i Sajan Fjällripa Lagopus muta nadezdae 2 ex sågs under toppbesöket, Sajan Smålom Gavia stellata 1 ex hörd vid insjön, Alimasovo Storlom Gavia arctica 1 ex mot N Alimasovo 1.6, 2 ex Ozero Iltjir, Sajan Skäggdopping Podiceps cristatus cristatus Noterad under sex dagar i områden på stäppen och kring Posolskoje. 32. Svarthakedopping Podiceps auritus auritus 2 par i den lilla fjällsjön nedan Base camp, Sajan Svarthalsad dopping Podiceps nigricollis nigricollis Sedd under fem dagar kring Beloozersk och Orongoj. Högsta dagssumma var 66 ex Nedre sjön, Beloozersk Storskarv Phalacrocorax carbo sinensis Ca 10 ex sågs under dagarna kring Beloozersk och Orongoj. 35. Rördrom Botaurus stellaris stellaris 2 ex sp. Tunkaträsken Gråhäger Ardea cinerea cinerea Sedd under sex dagar i relativt låga antal (mestadels ensiffriga). Flera fåglar upplevdes ovanligt ljusa vilket från bussfönstret genererade ett par utrop om ägretthäger. Därav uppkom snart smeknamnet regretthäger 16

17 37. Svart stork Ciconia nigra 4 ex kring Zjeltura 28.5, 4 ex N Istomino 31.5, 1 ex Alimasovo 31.5, 1 ex Posolskoje 1.6, 3 ex Bolsjaja Retjka 1.6, 2 ex Teplyje Ozera Skedstork Platalea leucorodia 1 ex Ozero Beloje, Orongoj Tofsbivråk Pernis ptilorhyncus orientalis 1 ex Nedre sjön, Beloozersk 27.5, 1 ex Orongoj 30.5, 33 ex mot N Istomino 31.5, 8 ex mot N Alimasovo 31.5, 2 ex Bosjoj Mamaj 1.6, 2 ex Teplyje Ozera 2.6, 4 ex längs vägen O om Kultuk 3.6, 12 ex mot N Kultuk 3.6, 2 ex mot N på toppen, Sajan 4.6, 1 ex Base camp, Sajan 5.6, 2 ex Ulbugaj 7.6, 1 ex Tunkadalen 7.6, 1 ex S om Irkutsk 7.6 och 1 ex Korolok Brun glada Milvus migrans lineatus Spridd och tämligen allmän. Totalt ca 230 ex noterade under 13 dagar. 41. Havsörn Haliaeetus albicilla 1 ad Nedre sjön, Beloozersk 27.5, 1 ad N Istomino 31.5 och 1 ad S Posolskoje Grågam Aegypius monachus 13 ex kring Beloozersk 27.5, 2 ex Zjeltura 28.5, 2 ex Beloozersk 29.5, 6 ex Borgoj 29.5, 9 ex Selenduma 29.5, 3 ex Base camp, Sajan Brokig kärrhök Circus spilonotus spilonotus Totalt 43 ex sedda under sju obsdagar. Högsta dagssumma var 15 ex Brokig kärrhök. Foto: Tomi Kaijanen 44. Blå kärrhök Circus cyaneus cyaneus 1 sågs dagligen vid Base camp, Sajan Taigahök Accipiter gularis sibiricus 1 ex Posolskoje 30.5, 5 ex mot N Alimasovo 31.5, 1 ex Posolskoje 1.6, 3 ex Teplyje Ozera 2 3.6, 1 ex toppen, Sajan 4.6, 1 ex Ozero Iltjir, Sajan 5.6, 1 ex Korolok Sparvhök Accipiter nisus nisosimilis 1 ex Zjeltura 28.5, 1 ex mot N Istomino 31.5, 1 ex Teplyje Ozera 3.6, 1 ex Sajan 4.6. Dessutom noterades under resan ett drygt 10-tal obestämda Accipiter-hökar varav flera var troliga sparvhökar. 47. Ormvråk Buteo buteo ssp. Noterad med 37 ex under nio dagar. Högsta dagssumma var 21 ex mot N vid Istomino/Alimasovo Färglöst grå (förmodade B. b. japonicus) fåglar dominerade, men vid ett par tillfällen (bl.a. vid Zjeltura 28.5 ) sågs rödare individer som snarare upplevdes som B. b. vulpinus. 48. Mongolvråk Buteo hemilasius Totalt 16 ex sedda under fem dagar. Två individer sågs uppe i Sajan medan samtliga övriga obsar gjordes i områdena S om Ulan Ude. 49. Större skrikörn Aquila clanga 1 2k Zjeltura 28.5, 1 ex Selengadeltat 31.5, 2 ex Alimasovo 31.5 och 4 ex Tunkadalen

18 50. Dvärgörn Aquila pennata 1 mörk Beloozersk 29.5, 2 mörka Mondy 3.6, 1 mörk toppen, Sajan 4.6, 1 mörk Visjka Stäppörn Aquila nipalensis nipalensis 13 ex kring Beloozersk och Zjeltura Kejsarörn Aquila heliaca heliaca 1 subad (3 4k) Talgoj Kungsörn Aquila chrysaetos kamtschatica 1 subad Ozero Stepnoje, Orongoj I Sajan erhölls dagssummor om totalt åtta ex, men med korrigering för dubbelräkning bör sex individer ligga närmre sanningen (2 ad och 1 yngre sedda under flera dagar runt Base camp samt 3 ex sedda under nedfärden 6.6). 54. Rödfalk Falco naumanni 1 2k Talgoj 26.5, 1 Orongoj 26.5, 2 N om Borgoj 29.5 samt 2 Orongoj Tornfalk Falco tinnunculus tinnunculus Noterad under åtta dagar med totalt 16 ex, varav de flesta uppe i Sajan. 56. Amurfalk Falco amurensis 4 par längs vägen strax N Guzinoozersk 26.5, 5 ex kring Borgoj 26.5, 1 Nedre sjön, Beloozersk 27.5, Zjeltura 28.5, 1 ex Borgoj 29.5, 3 ex Selenduma 29.5, ca 10 ex kring Guzinoozersk (delvis samma som ovan) 29.5 samt 1 Ozero Beloje, Orongoj Lärkfalk Falco subbuteo subbuteo Ovanligt fåtalig. Sedd under sex dagar med totalt sju ex. 58. Tatarfalk Falco cherrug 1 ex Borgoj 26.5, 1 ex Istomino 31.5, 1 ex Base camp, Sajan 4.6 samt 1 (nytt) ex Base camp, Sajan Pilgrimsfalk Falco peregrinus peregrinus/calidus/babylonicus 1 ex Selenduma 29.5, 1 ex Posolskoje 1.6, 1 ad Base camp, Sajan 5.6 samt 1 ex Tunkaträsken Småfläckig sumphöna Porzana porzana 1 sp. Tunkaträsken Dvärgsumphöna Porzana pusilla pusilla 1 ex sp. Tunkaträsken Sothöna Fulica atra atra 12 ex Ozero Stepnoje, Orongoj Trana Grus grus lilfordi Sedd eller hörd under sju dagar, men hela tiden i låga antal. Högstanotering var 12 ex vid Nedre sjön, Beloozersk Munktrana Grus monacha 1 ex Beloozersk Första fyndet i området. Tydligen finns idag bara ca 200 individer kvar i Ryssland. 65. Jungfrutrana Grus virgo Totalt ca 150 ex (risk för viss dubbelräkning) noterade kring Beloozersk och Zjeltura samt i Tunkadalen Styltlöpare Himantopus himantopus 2 ex Nedre sjön, Beloozersk Skärfläcka Recurvirostra avosetta Som mest ca 180 ex kring Beloozersk Mindre strandpipare Charadrius dubius curonicus Noterad under tio dagar med som mest ca 50 ex kring Beloozersk Svartbent strandpipare Charadrius alexandrinus alexandrinus 1 Övre sjön, Beloozersk Sibirisk tundrapipare Pluvialis fulva 1 rast. och 18 ex str. mot N Övre sjön, Beloozersk 27.5, rast. Nedre sjön, Beloozersk Kustpipare Pluvialis squatarola 3 ex kring Beloozersk

19 Sibirisk tundrapipare vid Beloozersk. Foto: Magnus Hellström 72. Tofsvipa Vanellus vanellus Allmänt sedd under resans sju första dagar. 73. Småsnäppa Calidris minuta 5 ex kring Beloozersk Mosnäppa Calidris temminckii 15 ex kring Beloozersk (risk för dubbelräkning, minst 9 ex sågs tillsammans). 75. Långtåsnäppa Calidris subminuta 3 ex rast. Övre sjön, Beloozersk samt ytterligare 4 ex (1+1+2) stötta på den fuktiga tuvmaden mellan sjön och byn ex sågs på samma ställe även Arten häckar endast undantagsvis så här långt söderut, men fåglarna som stöttes uppe i gräset flög endast undan korta stycken och betedde sig allmänt misstänkt. 76. Kärrsnäppa Calidris alpina alpina/sakhalina 2 ex Nedre sjön, Beloozersk Brushane Philomachus pugnax Vid Nedre sjön, Beloozersk sågs 6 ex Dvärgbeckasin Lymnocryptes minimus 1 ex stöttes vid upprepade tillfällen på den subalpina tundran, Sajan Enkelbeckasin Gallinago gallinago gallinago Sedd eller hörd under sju dagar med totalt 15 ex. 80. Sibirisk beckasin Gallinago stenura 1 ex spelade över torrängarna SV om Ulbugaj, Tunkaträsken 7.6. Se detaljer i dagbokstexten. Utbredningen av sibirisk beckasin i dessa delar av Ryssland är inte ordentligt klarlagd, men under alla omständigheter verkar den sydliga förekomsten vara gles. Eventuellt är den främst knuten till bergsområden, men enligt Igor Fefelov (Irkutsk universitet) händer det att man stöter på fåglar som spelar under vårsträcket, motsvarande sydsvenska dubbelbeckasiner. 81. Taigabeckasin Gallinago megala 1 ex stött V om Base camp, Sajan 4.6. Dessutom yttrligare ett par stötta samma dag samt fyra spelflygande (sedda på långt håll) S om Base camp, Sajan 5.6 som att döma av storlek/grundfärg sannolikt hörde till denna art. 82. Morkulla Scolopax rusticola 3 ex Teplyje Ozera

20 83. Rödspov Limosa limosa melanuroides Noterad under sju dagar med högsta dagssiffra 25 ex Storspov Numenius arquata orientalis Sedd under fyra dagar med totalt 18 ex (viss risk för dubbelräkning). 85. Småspov Numenius phaeopus variegatus/phaeopus 1 ex Övre sjön, Beloozersk Fågeln sågs tyvärr inte i flykten och rastillhörigheten är därför okänd. 86. Svartsnäppa Tringa erythropus Endast sedd kring Beloozersk med den största ansamlingen 60 ex vid Nedre sjön Rödbena Tringa totanus ussuriensis Låga antal sedda kring Beloozersk samt uppe i Sajan. 88. Dammsnäppa Tringa stagnatilis Totalt ca 20 ex sedda med hösta dagsnotering 6 ex kring Posolskoje Gluttsnäppa Tringa nebularia 1 ex Posolskoje Grönbena Tringa glareola Sedd under åtta dagar med totalt tio ex. 91. Tereksnäppa Xenus cinereus 2 ex Posolskoje Drillsnäppa Actitis hypoleucos Noterad under elva dagar med totalt 32 ex (risk för dubbelräkning). 93. Sibirisk gråsnäppa Heteroscelus brevipes 1 ex Alimasovo Skrattmås Larus ridibundus Tämligen allmän, och noterad under åtta dagar. 95. Fiskmås Larus canus heinei Sparsamt noterad under dagarna kring Posolskoje/Alimasovo. 96. Kaspisk trut Larus cachinnans mongolicus Noterad under åtta dagar med de högsta noteringarna vid Ozero Beloje, Orongoj 26.5 (ca 60 ex) samt vid en häckningskoloni söder om Posolskoje Skräntärna Hydroprogne caspia 2 ex Posolskoje Vitvingad tärna Chlidonias leucopterus 234 ex Övre sjön, Beloozersk och 13 ex Nedre sjön, Beloozersk 27.5, 41 ex Övre sjön, Beloozersk 28.5, 30 ex Selenduma 29.5, 7 ex Ozero Beloje, Orongoj 30.5, 1 ex insjön, Alimasovo Fisktärna Sterna hirundo longipennis Allmän och spridd. Sedd under tolv dagar med högstanotering 85 ex (varav 50 ex sträckte mot N i samlad trupp) vid Övre sjön, Beloozersk Östlig klippduva Columba rupestris rupestris Tämligen allmän i urbana och semiurbana miljöer under hela resan. Totalt antecknades knappt 50 ex under åtta dagar Tamduva Columba livia Allmän invid bebyggelse Ringduva Columba palumbus Sedd i Moskva Större turturduva Streptopelia orientalis orientalis 1 ex Talgoj 26.5, 1 ex Zjeltura 28.5, 1 ex S om Posolskoje 1.6 samt 1 ex Alimasovo Gök Cuculus canorus canorus Sedd och hörd i låga antal under hela resan. Totalt 10 obsdagar Taigagök Cuculus optatus Ej noterad på stäppen, men sedd och hörd med flera ex dagligen från Orongoj 29.5 och resten av resan. Högsta dagsnotering var 10 ex