SYSKON- BREVET. Välkommen till Borgå till Franciskus-Sällskapets årsmöte Franciskus-Sällskapet i Finland r.f.

Transkript

1 SYSKON- BREVET Franciskus-Sällskapet i Finland r.f. Nr. 116 mars 2013 Välkommen till Borgå till Franciskus-Sällskapets årsmöte Vi håller traditionsenligt vårt årsmöte i samband med Marie bebådelsedag. Detta år är Borgå i turen. Vi börjar med högmässa i Borgå domkyrka söndagen den kl. 12. Därefter går vi över till biskopsgården, där biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, bjuder gudstjänstförsamlingen på kyrkkaffe. Efter det följer diskussion kring temat "Avstående" till vilket biskopen håller en inledning. Dagen avslutas med årsmötesförhandlingar. Biskopen vill gärna veta hur många vi blir på samlingen. Meddela alltså på förhand om din medverkan till vår förenings sekreterare Yvonne Terlinden per e-post yvonne.terlinden@evl.fi eller med textmeddelande till Välkommen till årsmöteshelgen i Borgå.

2 Handens fem fingrar att känna världen med, ögon, öron, ett par var att förnimma världens djup: så skapar du mig, Gud mitt i din skapelses mångfald och rikedom. Så blir du människa som jag du: galilé talar till Gud med ord du lärt dig av din mor: Abba! Du ser mänskor, berg, havet, ser blommorna som kläder marken, fåglarna högt i det blå över kullarna runt Nasaret, ser i dem Guds överflöd och kärlek. O heliga Ande, Guds sjufaldiga nåd: lär mig att se din skaparglädje i mångfalden och fridens band som binder ihop allt. Claus Terlinden 2

3 Möte i templet Framför henne stod ett ungt par, nästan alltför ungt för att kunna vara giftasfolk. Men det måste de vara, flickan hade ett barn i famnen. Och Symeon, han den gamle tempelmannen, som brukade muttra gudsord för sig själv i gångarna, hade nyss sagt med höjd röst att detta var tecknet. I det lilla knytet på flickans arm låg världens räddning! Svaret på deras oräkneliga böner. Hanna kunde knappt tro att det var sant. Alla dessa långa år av bön och fasta, av kvastens risslande över stenplattorna på kvinnornas förgård. Av värkande knän mot det kalla golvet. Böner mumlade genom läppar stela av den tidiga morgonens kyla. Försiktigt sträckte hon armarna mot den unga kvinnan. Får jag också hålla honom? När hon kände värmen av den lilla kroppen mot sitt bröst kunde hon inte längre hålla tårarna tillbaka Minnena sköljde över henne som en störtflod: Lekarna med systrarna därhemma på den trygga gården Första gången hon fick följa med mor på bröllop: kvinnorna som dansade med varandra, de hennamönstrade händerna som höjdes mot den mörka himlen, glädjen och sångerna. Stunden då brudgummen kom in för att hämta bruden: alla männen som trängdes kring honom. Och mitt bland dem Ruben, som skulle bli hennes! Ruben med sitt sneda leende ovanför det tunna skägget! Kvällen då han kom för att tala med far hade hon knappt kunnat hålla sig i skinnet. Mor hade berättat att en man hade bett att få tala med Fanuel för att diskutera äktenskap, och Hanna hade väntat ute på gården med darrande hjärta. Hon hade hoppats så att det skulle vara en av de yngre männen hon sett, under nedslagna ögonlock. Någon med dansande ögon och breda axlar. Men det var Ruben. Änkling, och nästan lika gammal som far, med huset fullt av halvvuxna söner. Första natten efter att far hade kallat in henne inför Ruben grät hon sig till sömns, men sedan beslöt hon sig att lyda far och mor. Och vad hade hon annat för val? Drömmarna om att vara den första hustrun, den mest älskade, gömde hon djupt inom sig. Och visst var Ruben snäll, på sitt sätt. Han kunde väl inte hjälpa att han alltid jämförde henne med sin första hustru, som hade varit så god på alla sätt. Och dessutom fött honom endast söner. Hanna födde inga barn alls hon, varken söner eller döttrar. Inte förrän på sjätte året av sitt äktenskap, då hon födde ett litet och magert flickebarn, Ester. Namnet fick hon efter hjältinnan, hon som var modig och stark och vacker. Kungens högst älskade. 3

4 Allt som Hanna aldrig blev. Tre månader levde flickan, och just så här hade det känts att ha henne i famnen. Lätt som dun och samtidigt tung; som om hela världen vilade i den lilla barnkroppen. Men en natt hade Hanna vaknat och sträckte ut handen mot sin lilla flicka, bara för att mötas av ett livlöst litet bylte. Flickan hade slutat andas, utan att ge ett pip ifrån sig. Som en liten docka låg hon där, blek och blåaktig runt munnen. Hanna var otröstlig. Ingen annan verkade förstå hennes sorg. Pojkarna hade aldrig brytt sig om Hanna annat än som den man kunde kräva mat och uppassning av, och Ruben begrep sig nu en gång för alla inte på Hanna. Hon kunde ju få nya barn, tröstade han, och kanske en pojke den här gången. Tyst och blek gick Hanna omkring där hemma. Sysslorna skötte hon av gammal vana, och i övrigt höll hon sig undan. Veckorna töjdes ut till månader, för att bli år. Men så förändrades allt. Ruben hade redan en längre tid haft hosta, och nu började han tackla av. På bara några veckor magrade han bort så att benkammarna stack fram vid höfterna. Efter ännu två veckor var han död. Och nu blev Hanna verkligen ensam. Tak över huvudet hade hon visserligen, och så mycket arbete som hon bara orkade och lite till. Rubens äldsta son hade tagit sig en hustru, och det blev Hannas lott att ta hand om hennes barn. Och med barnen kom arbetet, allt det tröstlösa och tråkiga. Det som ingen annan ville göra. Nu var Hanna till åren kommen, och hennes värkbrutna fingrar orkade inte längre med annat än kvasten. Att sopa kvinnornas förgård i templet var den syssla hon hade tagit till sin egen. Tidigast av alla på morgonen var hon på plats med kvasten, och sist på kvällen lämnade hon en nysopad gård bakom sig. Dagarna satt hon lutad mot stenväggen och bad. Redan för länge sedan, medan Ruben levde, hade hon lärt sig att allt svårt gjorde lite mindre ont om hon delade det med Herren. Nu stod hon där, med ett främmande litet barn i famnen. En ömtålig och samtidigt urstark liten varelse, en ny början för dem alla, om den gamle mannen bredvid henne hade rätt. Och allt det här blev det henne unnat att få se. Djupt inne i Hannas bröst rörde sig en sång: Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Sjungande räckte hon barnet till den unga kvinnan... 4

5 Maria tog emot pojken och tryckte honom intill sig. Hon kände sig yr. Det blev alldeles för mycket för henne: värmen, trängseln, mjölken som spände i brösten. Och nu till slut denna främmande kvinna, som sjöng hennes egen sång. Orden hon känt, då barnet blev till i henne. Hon drog ett djupt andetag och försökte fånga Josefs blick: nu var det dags att gå. De hade gjort det de kommit för, betalat förstlingspenningen till templet, och offrat de två duvorna för hennes rening. Innerst inne var hon ganska stolt över den uppståndelse barnet väckte hos de två gamlingarna. Det gav ju henne rätt, när hon insisterade på att de skulle komma ända till Jerusalem med pojken och inte bara föra honom till synagogan i Betlehem. Josef hade mumlat en stund, om en lång dagsresa och extra utgifter, men hon hade inte gett med sig: templet skulle det vara och inget annat, allt skulle göras enligt lagens minsta bokstav när det gällde Jesus. Det kändes extra viktigt, som en motvikt mot de sneda blickarna och halvkvävda kommentarerna som väntade hemma i Nasaret. Alla de många gliringarna hon fick då magen började växa gjorde att hon tvingade sig till att få följa med Josef på skattskrivningsresan, fast de inte ens var gifta än. Men värre än så här kunde skandalen inte bli, som hennes mamma hade sagt. Och kanske det var skönt för hennes föräldrar också, att för en tid slippa möta beviset på att deras dotter var annorlunda, en som umgicks med änglar. Så kom det sig då att Jesus hade fötts i kung Davids stad i Betlehem, precis som det var skrivet om Messias. Om Josef hade kvar minsta tvivel på hennes berättelse, så måste väl det faktum att till och med en helt okänd man i templet kände igen Messias i deras lilla barn vara bevis nog. Inte för att Josef verkade tvivla, tvärtom! Stoltheten i hans ögon när han visade barnet för tempeltjänarna och uppgav pojkens namn som Jeshua ben Josef, Jesus, Josefs son, var inte att ta miste på. För honom var Jesus den förstfödde sonen i hans hus. Arvtagaren, en ny länk i kedjan mellan generationer, Sonen, som skulle överta timmermansverkstaden en gång! Snart, nu när barnet var fött och hon hade utfört reningsoffret, skulle Josef ta henne till sig i bostaden ovanför verkstaden, och hon skulle få bli hustru i eget hus! Då skulle det väl äntligen bli slut på skvallret om dem, om att Josef i sin godhet hade tagit till sig en annan mans barn. Och ändå fanns det en kärna av sanning i orden som viskades bakom hennes rygg. Josef hade tagit till sig en annans barn, men det var Herrens och inte någon mans. Och Herren själv var det som hade låtit 5

6 kärleken till pojken slå rot i Josefs hjärta. Tillsammans var de tre en riktig familj, och tillsammans kunde de visa alla gamla olyckskorpar att det visst gick att bygga någonting nytt av gamla mönster. Ibland kände hon sig så trött på allting att hon kunde skrika: de gamla kvinnorna som tisslade och tasslade i skuggan av husen, ögonen som följde en överallt, de tusen reglerna som fanns till för att reglera varje dag och varje steg. Hon var ung, hon kände att det måste finnas någonting mera, någonting större i livet än att räkna hur många steg det var tillåtet att ta på sabbaten! Gud var större än så, den Herre som hade talat till henne genom ängeln lät sig inte bindas av rabbinernas bud och förbud, han var Skaparen som formar allt som finns ur stoftet och som ger det liv! Gud vill livet, tänkte Maria, han vill liv och glädje och allt som växer! En offerkilling bräkte hjärtskärande och fick henne att med en grimas böja huvudet mot barnet: Du Jesus min, det är inte offer Gud vill ha! Han vill inte blodet och döden, han vill liv. Samtidigt som hon viskade orden, kände hon för första gången stynget i bröstet: Också genom din egen själ skall det gå ett svärd. Hur skulle hon kunna vara säker på att det skulle gå vägen? Att hon skulle klara av uppdraget de fått, hon och Josef, att skydda barnet och hjälpa det att växa upp och bli det som Gud avsett? Ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. Så fick hon en idé. Hon räckte hastigt barnet åt Josef och sprang tillbaka till de två åldringarna vid trappan till porten: Be för oss, och för ljusbarnet vårt. Han är så liten ännu. Be att han blir till glädje för många, men be mer än allt annat att han också själv får vara glad, att han får känna kärlek och ömhet. Då blir han lik sin far. Monica Heikel-Nyberg 6

7 Om enkelheten Franciskus var en rikemansson som var van vid att ha tillgång till allt han önskade sig. Det rådde ingen brist på materiellt gott i det hem han växte upp i. För honom var det självklart att äga. Lika självklart blev begäret att äga. Vi behöver idag befrias från den frenetiska jakten på ägodelar. Vi klarar oss med mycket mindre än vi tror och förstår. I enkelhet kan vi se vad det materiella egentligen är ett sätt att göra livet enklare, inte att betunga det. Vi har ibland gått över gränsen när det materiella inte längre förenklar, utan snarare Kanske vi inte är så annorlunda i det moderna västerländska välfärdssamhället. Vi är vana att omge oss med prylar. Vi har kunnat omge oss med så mycket materiellt gott att vi inte själva märker att begäret efter mera håller på att leda oss vilse. Ibland kan vi i klarhetens ögonblick inse att väldigt mycket av det som vi anser vara självklarheter av ägodelar och materiella prylar egentligen inte behövs. Vi skulle mycket väl klara oss utan dem. Börjar vi närmare tänka efter kan vi kanske märka att sådant vi skaffat oss och som vi trott vara nödvändigheter, inte alls behövs utan kan förbli obrukade i åratal. Ju mer, desto bättre. En självklar devis i vår tid. Så tänkte säkert också Franciskus när han levde det goda livet i barndomshemmet. När han kom till klarhet och fick syn på Kristus i sitt liv, insåg han också att han kallades till ett liv i enkelhet. Han bröt upp från ett liv i lyx och överflöd och han gifte sig med fru Fattigdom, som han själv uttryckte det. betungar. Många människor har idag vänt om från ett liv i överflöd för att trappa ner och gå över från kvantitet till kvalitet. Människor är viktigare än ägodelar. Franciskus vill visa på att alla enkelhet har sin rot i en attityd till 7

8 livet som baseras på ett liv i Jesu efterföljd. Den inre enkelheten bygger på insikten att vår skatt finns där vårt hjärta är. Hjärtat är vårt gudomliga centrum och vår personlighets kärna. Enkelheten är därför en insikt om den gudomliga närvaron i vårt liv bortom materialism och ägandebegär. Gud har omsorg om oss. Vi behöver inte vara samlande ekorrar. Livets bestående värderingar finns inte i fyllda kassavalv. Det tar sig uttryck i vårt sätt att leva i vardagen. Hjärtats enkelhet, det okomplicerade barnaskapet, kan därför följas av en yttre enkelhet i vardagslivet. Enkelheten som en kristen livsstil är lika nödvändig som bön och lovsång eller någon annan av de kristna livsyttringarna. De andliga livsmönstren är sätt på vilka vi uttrycker vår tro och lydnad. De är våra synliga sätt att uttrycka det faktum att vi vill vara Jesu lärjungar. Stefan Djupsjöbacka Franciskusfesten 2013 I närheten av Kökars kyrka, S:ta Anna fann man för närmare 40 år sedan ruiner av det franciskanska klostret från 1400-talet. Då väcktes drömmen om en ekumenisk fest på Kökar och drömmen uppfylldes då flere hundra personer mötte upp till Franciskusdagar på Hamnö under ett veckoslut. Samlingarna har fortsatt år efter år med växlande engagemang, intensitet och deltagarantal. 8 Färska vindar blåser över Hamnö, där franciskanermunkar en gång bad och arbetade. Man planerar idag för framtidens behov. Man har tagit de första stegen för att förverkliga ett pilgrimshärbärge i prästgårdens lilla stenladugård. I fähusets två rum har det under åren samlats en hel del gammalt bråte, som skall bort. Huset skall fotodokumenteras enl. Museibyråns direktiv. Föreningen för Francis-

9 kus på Kökar inbjuder därför alla intresserade för saken till talkoarbete. Men mer än ett anspråkslöst pilgrimshärbärge hägrar. Ett långt större projekt är i vardande, med Landskapet Åland som initiativtagare. Inspirerade av 1400-talets franciskaner lever drömmarna och visionerna vidare. På allvar sonderas frågan: Kunde rikssvenska och finländska pilgrimsleder gå samman ute på Kökar? Kunde där, i anslutning till kyrkan och Franciskuskapellet bildas ett centrum för stillhet och öppna retreater? Den karga, avskalade naturen på Hamnö bildar en ypperlig yttre ram för ett sådant projekt. Kökars församling och Franciskusföreningen tillsammans med Franciskus-Sällskapet inbjuder till Franciskusdagarna Som Franciskus-Sällskapets representant deltog jag vid föreningens senaste styrelsemöte där man skissade dagarnas program enl. följande: Som tema för dagarna valdes Att avstå. Fredagen blir en talkodag, som avlutas med konsert i kyrkan och samvaro kring kvällste i församlingshemmet. Lördagen är en inspirationsdag kring årets tema. Föreläsningar och workshops med biskop Lennart Koskinen, Fader Henrik Roelvink från Vadstena samt författaren Ulla-Lena Lundberg som dragare. Kvällen avslutas i kyrkan med psalmsång samt därefter samvaro 9

10 och kvällste i församlingshemmet. Söndagens program inleds med luthersk resp. katolsk mässa, åtföljt av friluftsfest och föreningens årsmöte innan färjorna går till Galtby och Långnäs kl Årets nyhet: Nu är det möjligt att ordna söndagsutfärd till Kökar från både öst och väst! På söndagsmorgonen finns i år förbindelse från Korpo, Galtby till Kökar. Färjan Gudingen försedd med café kör Galtby Kökar kl , med återfärd kl och färjan Ejdern med endast kaffeautomat trafikerar Långnäs Kökar kl , med retur kl Gudstjänsttiderna beaktar färjornas tidtabeller. Lunch ordnas varje dag på församlingshemmet. Färjornas tidtabeller (Ålandstrafiken) samt inkvarteringsställen på Kökar (Sökord t.ex.: Logi på Kökar) samt vidare info (Föreningen Franciskus på Kökar) finner vi på nätet. Obs. var ute i god tid om du tar bil till Kökar samt har logi önskemål. Kvinnobanken Bästa Franciskus-Sällskapet Ett varmt tack för ert stöd! Vi har till vår stora glädje fått motta en betydande donation till vårt arbete av er. Vi drömmer om en värld som är rättvis och där varje människa lever ett människovärdigt liv. Med er gåva är ni med och gör drömmen mera sann, för utan människorna som stöder oss skulle vi bara ha en dröm utan handlingar. Jag vill gärna höra era åsikter och önskemål om vårt arbete. Om ni har frågor som berör donationer är det bara att ringa så svarar jag. (Tyvärr pratar jag inte bra svenska.) Tack för att ni gör vårt arbete möjligt! Med varma hälsningar Sari Meller, Väl mött och många hälsningar till er alla, Iris Ericsson 10

11 11

12 Franciskus-Sällskapet rf Verksamhetsberättelse 2012 Styrelsen Ordinarie medlemmar: Stefan Djupsjöbacka, ordförande Leif-Erik Holmqvist Tuula Luoma, vice ordförande Tage Olander, kassör Yvonne Terlinden, sekreterare Suppleanter: Benita Bast Håkan Hellberg Iris Ericsson Pia Mantila Inger Wikström Styrelsen har sammanträtt fyra gånger under året. Både ordinarie medlemmar och suppleanter har kallats till samtliga möten. Medlemsavgift och -antal Medlemsavgiften för år 2012 var 15 euro per person. Engångsavgiften för ständig medlem var 150 euro. Den hade sällskapet 132 medlemmar av vilka 98 hade betalt medlemsavgiften, och 10 ständiga medlemmar. Syskonbrevet Syskonbrevet har utkommit med tre nummer under året. Innehållet har planerats i styrelsen och redigeringen har skötts av Viktor Djupsjöbacka. Verksamheten Årsmötet hölls i Karis på stora Prästgården Mariebebådelsedagen Det inleddes med högmässa i St. Katarina kyrka. Efter högmässan bjöd församlingen på kyrkkaffe. Håkan Hellberg höll ett anförande om Franciskanernas väg till Finland. Elva medlemmar deltog i det egentliga årsmötet. Tidningen Västra Nyland uppmärksammade årsmötet genom att göra en intervju med några medlemmar. Sällskapet planerade en resa till Franciskusdagen på Kökar. En liten grupp på fem personer reste tillsammans och övernattade på Antons gästhem. Franciskusdagarna på Kökar firades på traditionsenligt vis med temat St Klara. Gäster från Sverige var fader Henrik Roelvink och biskop em Caroline Krook. Festen avslutades med gudstjänst och måltid i det fria. 12

13 Projekt Insamlingen till Kvinnobanken inbringade sammanlagt 730 euro. Sällskapet har under året betalat euro till kvinnobanken, motsvarande en vattenpump och 51 personers utbildning. Förslag till verksamhetsplan för år 2013 Syskonbrevet Utkommer med tre nummer under året. Det första utges inför årsmötet i mars, det andra i juni inför Franciskusfesten på Kökar och det tredje i början av december. Redaktionsarbetet görs i samband med styrelsens möten. Styrelsen ber några medlemmar per nummer bidra med en kort text. Franciskusfesten på Kökar Hålls den på Kökar under temat Avstående. Planeringen sköts av föreningen Franciskus på Kökar. Franciskussällskapet representeras av Iris Ericsson i föreningens styrelse. Biståndsprojekt Franciskussällskapet fortsätter att ge understöd via Kyrkans utlandshjälp. Hemsidan Hemsidan innehåller aktuell information om sällskapet och Franciskusfesten. Syskonbrevet införs på hemsidan i samma takt som det ges ut. 13

14 Bokslut 2012 RESULTATRÄKNING ORDINARIE VERKSAMHET Projekt Kvinnobanken 730,00 Verksamhetskostnader Syskonbrevet -239,85 Årsmöte -40,00 Uppvaktningar -3,50 Styrelsen -125,51 Hemsida, Kulturhuset ab -150,01 Kvinnobanken ,00 Bankkostnader -106,26 Portokostnader -260,00 Betalda medlemsavg. -10,00 Övriga kostnader -12,00 Sammanlagt ,13 Resultat av ordinarie verksamhet ,13 Tillförda medel Medlemsavgifter 1 875,00 Ränteinkomster 15,66 Räkenskapsperiodens överskott 198,53 BALANSRÄKNING Aktiva Nordeakonto ,63 Andelsbanken 24,67 Sammanlagt ,30 Passiva Kapital ,77 Kortfristig skuld 80,00 Överskott ,53 Sammanlagt ,30 Budgetförslag för år 2013 INTÄKTER Medlemsavgifter (15,-) 1 315,- Räntinkomster 15,- Sammanlagt 1 330,- VERKSAMHETSUTGIFTER Syskonbrevet 290,- Årsmöte 75,- Kvinnobanken 25,- Styrelsen 200,- Hemsidan 150,- Franciskusfesten 120,- Bankkostnader 130,- Portokostnader 330,- Medlemsavgift 10,- Sammanlagt 1 330,- 14

15 Stadgar för Franciskus-sällskapet i Finland r.f. 1 Föreningens namn är FRANCISKUS-SÄLLSKAPET I FINLAND och dess hemort är Àbo. 2 Föreningens syfte är att till nutidens människor förmedla den inspiration som utgår från den helige Franciskus; hans motstånd mot det själviska ägandet, hans utgivande kärlek till medmänniskorna, hans ansvar som förvaltare av Guds skapelse och framför allt hans livsgemenskap med Kristus. För att förverkliga detta syfte kan sällskapet sprida franciskansk litteratur, anordna Franciskus-möten samt även i övrigt verka i ekumenisk anda. 3 Till medlemmar i föreningen kan styrelsen antaga envar av Sällskapets syfte intresserad person, vilken erlägger av årsmötet fastslagen års- eller engångsavgift. Medlem har rätt att utträda ur föreningen genom att skriftligt anmäla därom till styrelsen eller dess ordförande eller muntligt till föreningens protokoll. För Sällskapets skulder svarar endast dess tillgångar. 4 Föreningens angelägenheter handhas av en styrelse, till vilken hör ordförande och fyra ordinarie medlemmar samt personliga suppleanter för dessa. Ordförande och styrelsemedlemmarna samt suppleanterna väljs av årsmötet. Styrelsemedlemmarnas verksamhetsperiod är tiden mellan två årsmöten. Styrelsen utser inom sig viceordförande, samt antar sekreterare, kassör och övriga nödiga funktionärer. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller, vid förfall för denna, viceordföranden, då dessa finner styrelsemöte nödvändigt eller då minst två styrelsemedlemmar kräver det. Styrelsen är beslutför, då minst hälften av dess medlemmar, ordföranden och viceordföranden inberäkna- 15

16 de, är närvarande. Ärendena avgörs med enkel röstövervikt. Då rösterna faller lika avgör ordförandens åsikt, vid val likväl lotten. 5 Föreningens namn tecknas av ordföranden eller viceordföranden endera tillsammans med sekreteraren eller kassören. 6 Föreningens redovisningsperiod är ett kalenderår. Beslut jämte nödiga handlingar och styrelsens årsberättelse skall tillställas revisorerna senast två veckor före årsmötet. Revisorerna skall ge sitt skriftliga utlåtande till styrelsen senast en vecka före årsmötet. 7 Föreningens möten sammankallas av styrelsen. Möteskallelse skall utfärdas senast sju (7) dagar före mötet, antingen skriftligt till alla medlemmar eller genom kungörelse i någon på föreningens hemort utkommande tidning. 8 Föreningens årsmöte hålls årligen före utgången av mars månad på dag som styrelsen bestämmer. Extra möte hålls då styrelsen finner anledning därtill eller då minst 1/10 av medlemmarna skriftligen kräver detta av styrelsen för behandling av angivet ärende. Möte skall hållas inom 30 dagar räknat från den tidpunkt, då sådant anspråk framförts. Vid föreningens möte har varje medlem en röst. Beslut fattas med enkel röstövervikt. Faller rösterna lika avgörs val av lotten, men i övriga ärenden blir ordförandens åsikt mötets beslut. 9 Årsmötet Vid föreningens årsmöte behandlas följande ärenden: 1. årsmötets öppnande; 2. val av ordförande, viceordförande, sekreterare och två protokolljusterare för årsmötet; 3. konstaterande av mötets lagenlighet och beslutförhet; 16

17 4. godkännande av arbetsordning för mötet; 5. bokslut, årsberättelse och revisorernas utlåtande; 6. fastställande av bokslut och beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen och övriga redovisningsskyldiga; 7. verksamhetsplan och budget samt medlemsavgiftens belopp; 8. val av ordförande och övriga medlemmar i styrelsen; 9. val av två revisorer och två suppleanter för dessa; 10. övriga ärenden som har nämnts i möteskallelsen. Önskar medlem att något ärende skall behandlas på föreningens möte, skall han skriftligt anmäla därom till styrelsen i så god tid, att ärendet kan intas i möteskallelsen. 10 Beslut om stadgeändring eller om upplösande av föreningen skall vid föreningsmöte omfattas av minst 3/4 av de vid mötet avgivna rösterna. Möteskallelsen skall innehålla omnämnande om att stadgeändring eller föreningens upplösande kommer att behandlas. Då föreningen upplöser sig, användes dess medel för att främja föreningens ändamål på det sätt som besluts av det möte som beslutar om upplösningen. Föreningen registrerad Dessa stadgar är godkända av föreningsmötet i Kökar den 4 juli 1982 inför frågan om föreningens inregistrering och ändrades vid årsmötet i den 20 mars 1992 sålunda att begreppen lokalavdelningar och Centro Ecumenico Nordico ströks ur 2 om föreningens syftemål. Ändringen har godkänts av föreningsregisterbyrån den 13 april

18 Medlemsförteckning 2012 för Franciskus-Sällskapet i Finland r.f. Ahlnäs, Bo Vårdö Almqvist, Dag-Ulrik H:fors Backman, Jan-Erik Vasa Backman, Marita Vasa Bast, Benita Karis Bengts, Pia Esbo Björkqvist, Betty H:fors Bodbacka-Rak, Ingela Jakobstad Borgar, Bror Borgar, Greta Byskata, Henry Vasa Båsk-Hellström, Maria M:hamn Bäckström-Wernér, Ritva Karis Danielsson, Kent M:hamn Derefalk, Anders H:fors Djupsjöbacka, Stefan Sibbo Djupsjöbacka, Viktor H:fors Dreijer, Anna-Lena M:hamn Dreijer, Stig M:hamn Ericsson, Iris Karis Ervo, Laura Forssell, Airi Forssell, Tryggve Föreningen Franciskus på Kökar Gorschelnik, Börje Grönroos-Friman, Nina S:t Karins Grönvik, Agneta H:fors Gäddnäs, Katarina Godby Hage, Els May M:hamn Heikel-Nyberg, Monica Grankulla Hakalax, Vivi-Ann H:fors Hannus, Anne-Marie Luvia Helander, Benita Pålsböle Helander, Gunvor Pargas Helander, Gösta Pålsböle Hellberg, Göran Karis Hellberg, Håkan Karis Hellberg, Marita Karis Henricson, Carl-Gustav H:fors Henricson, Ulla-Stina H:fors 18 Hietalahti, Ulla Hindsberg, Barbro Holmberg, Cecilia Holmberg, Ulla Holmén, Charlotta Holmqvist, Gertrud Holmqvist, Leif-Erik Hurme, Pirjo af Hällström, Karl Julin, Lars Karlsson, Lisa Karlsson, Peter Karlsson, Ralf Korpela, Anne-Maj Koytcheva, Svetlana Kronqvist, Krister Kronqvist, Therese Kuusinen, Jaakko Lehtinen, Antti Lemberg, Irina Liljeström, Helene Lind, Edit Lindblom, Magda Lindfors, Solveig Lindholm, Henrica Lundberg, Ulla-Lena Lundell, Fjalar Lundgren, Svante Luoma, Tuula Luther, Solveig Löfgren, Vera Mansnerus, Irja-Lisa Mantila, Pia Mantovani, Risto Mattsson, Eila Märker, Bodil Numminen, Tuija Nynäs, Peter Nylund, Birgit Olander, Carita H:fors Sibbo Borgå Närpes Jomala Jakobstad Jakobstad Pargas Borgå Sottunga M:hamn Jakobstad M:hamn M:hamn Fuengirola Borgå Sibbo Övermalax Grankulla Esbo Billnäs Borgå Sibbo Kirjala Vanda H:fors H:fors M:hamn Esbo Esbo M:hamn Huddinge H:fors Sibbo

19 Olander, Tage Sibbo Pakarinen, Christel Karuna Palin, Tarja Björneborg Penttilä, Iiro Rauma Rantala, Ann-Mari Esbo Ravattinen, Jaana Ylämylly Rehnström, Anita Veikkola Renlund, Birgit Esbo Renlund, Helge Esbo Rosenberg, Kristina Söderkulla Rosenberg, Tua Rosenberg-Wikström, Solveig Esbo Rosenström, Margareta H:fors Rydberg, Alf Räsänen, Sanna Rönnberg, Roger Esbo Salomaa, Katriina H:fors Sandholm, Kaj-Gustav M:hamn Sandholm, Karin M:hamn von Schantz, Margareta M:hamn Sederholm, Margit H:fors Sepponen, Eero S:t Karins Skogström, Ulf Grankulla Stenström, Saga V:fjärd Storbjörk, Henrik H:fors Ström, Carita Esbo Stephan-Sundström, Ethel Ekenäs Sysiharju, Anna-Liisa H:fors Sysiharju, Pekka H:fors Särs, Ulf H:fors Terlinden, Yvonne Therman, Fredrik Thilman, Ben Toiviainen, Rainer Karis Esbo Esbo H:fors Virrankoski, Hannes Wadstedt, Ulla-Britta S:holm Wendelin, Christina Tenala Wernér, Tor Karis Westerberg, Maj-Ros Westerlund, Gunnevi Kimito Wiklén, Una Wikström, Inger Degerby Wikström, Iris Åkerblom-Sohlström, Inge-Britt Vanda Öhblom, Marita Kimito Öhman, Björn Pargas Torsell-Heinonen, Camilla Lielax Tuuri, Tuulikki Valve, Isela Verkkonen, Eila Victorzon, Sif Vikström, John Tampere M:hamn H:fors Ekenäs 19

20