Biologisk mångfald vid Enduro VM i Enköping 2014

Transkript

1 Biologisk mångfald vid Enduro VM i Enköping 2014 Naturvårdsintressanta arter vid Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen, inom Enköpings militära övningsområde. Skötselförslag för Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen. Delåtgärder inom LONA projektet Biologisk mångfald vid Enduro VM,

2 I Åkerbygropens öppna solbelysta ytor finns artrika miljöer. Körning med Enduro och terrängfordon håller marken öppen. I bakgrunden syns tallplanteringen och ytan där tallar ryckts upp. I förgrunden getväppling, värdväxt för fjärilen mindre blåvinge. Örtrik sluttning i södra delen av Åkerbygropen. I förgrunden tjärblomster som nyttjas som värdväxt av flera småfjärilar. Det sandiga och grusiga åsmaterialet nyttjas av konkurrenssvaga växtarter så länge miljön inte växer igen av högre vegetation. Åkerbygropens östsluttning. Här har delar av tallplanteringen ryckts upp på en stor yta som fick bli läktare och en ny slinga i VM banan. Ett år senare har konkurrenssvaga örter etablerats, däribland getväppling. Mindre blåvinge på värdväxten getväppling. Vid Åkerbygropen finns en mycket stor population av den annars ovanliga och rödlistade fjärilsarten. Kanske landets största koncentration av fjärilsarten? Åkerbylundsfältet i augusti. Det blomrika området erbjuder nektarresurser till en stor mängd insektsarter, varav flera rödlistade eller naturvårdsintressanta. Fältet ligger på sandig mark intill Enköpingsåsen och inom militära övningsområdet. Terrängkörning i den sandiga miljön skapar naturvärden. Här störtar Endurobanan utför branten i Åkerbygropen. De öppna ytorna omges av spridda tallar. Växlingen mellan helt öppen sandmark och lågvuxen örtvegetation i gläntor ger bra förutsättningar för flera hotade arter. Långhornsbi med sina karaktäristiska långa antenner. Honorna gräver bon i öppen sandmark liksom övriga sandlevande bin. Ett trettiotal arter sandlevande bin finns vid Åkerbygropen och Åkerbylundsfältet. Endurobanan slingrar sig över Åkerbylundsfältet. Banans öppna sandytor utgör bomiljö för ett stort antal stekelarter, bl.a. sällsynta och hotade biarter. I samband med LONA projektet har tallar avverkats för att fördröja igenväxningen av fältet. Foto: De sex översta tagna av Nils Ryrholm, övriga av Anders Lindholm.

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 2 Naturvårdsprojekt i samband med Enduro VM Enköpings militära övningsområde vid Enköpingsåsen 4 Speciell miljö för specialiserade arter 4 Åsmiljöernas naturvärden uppmärksammas 5 Naturvårdsintressanta arter vid Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen 6 Rödlistade arter 7 Artgrupper med naturvårdsintressanta arter 11 Eventuell förvaltningsplan för SNUS objektet Åkerbylundskullen 12 Inventeringstips 13 Utförda naturvårdande skötselinsatser i LONA projektet 14 Fornlämningar i området bil 1, Skötselförslag Naturvårdsgynnande åtgärder och aktiviteter bil 2, Åkerbylundsfältet, skötselrekommendationer 18 Åkerbygropen, skötselrekommendationer 19 Naturvårdsintressanta arter, lista bil 3, Karta. Naturvårdsintressanta arter Åkerbylundsfältet bil 4 Karta. Naturvårdsintressanta arter, Åkerbygropen Norra delen bil 5 Karta. Naturvårdsintressanta arter, Åkerbygropen Södra delen bil 6 1

4 Sammanfattning Denna sammanställning har tagits fram inom LONA projektet Biologisk mångfald vid Enduro VM. Sammanställningen redovisar förekomsten av naturvårdsintressanta arter vid ett par delområden inom militära övningsområdet norr om Enköping. Sammanställningen redovisar även skötselåtgärder som genomförts inom LONA projektet. Dessutom ingår en enkel skötselanvisning som syftar till att bibehålla och utveckla naturvärdena i området, samt en redovisning av fornlämningar i området. Ett stort antal naturvårdsintressanta arter förekommer inom delar av det militära övningsområdet norr om Enköping. Arterna finns i miljöer med öppen eller lågbevuxen sandig och grusig mark där extensiv markanvändning, terrängkörning och enduroåkning skapar rätt förutsättningar för arterna. I samband med Enduro VM i Enköping 2014 genomfördes ett naturvårdsprojekt, ett så kallat LONAprojekt (Lokala naturvårdssatsningen) där praktiska naturvårdande skötselåtgärder genomfördes av arrangörsklubben Göta MS och där naturvärdena lyftes fram under själva tävlingen. Målgruppen för sammanställningen är förutom länsstyrelsen, främst markägaren Fortifikationsverket och Generalläkaren samt motorcykelklubben Göta MS. Sammanställningen kan exempelvis användas om Fortifikationsverket beslutar sig för att ta fram en förvaltningsplan för Snus objektet Åkerbylundskullen. Personal på ledningsregementet som planerar aktiviteter och övningar på militära övningsområdet tillhör också målgruppen. Budskapet till dem är: terrängkörning på rätt plats ger inte bara körövning utan även naturvårdsnytta. Samma gäller för de som kör enduro i området, åkning i banan ger naturvårdsnytta, särskilt i Åkerbygropen och vid Åkerbylundsfältet. För att de hotade och sällsynta arterna skall finnas kvar i området rekommenderas fortsatt extensiv markanvändning, fortsatt och gärna utökad störning med terrängkörningsfordon och endurokörning. Om det finns resurser, så skulle några riktade skötselinsatser stärka områdets naturvärden. En viktig åtgärd är att förhindra igenväxning av dagens öppna och halvöppna miljöer. Inom loppet av några år, eller något årtionde kommer naturvärdena att försämras trots fortsatt terrängkörning, på grund av igenväxning av den idag öppna och örtrika marken. En förvaltningsplan för Snus objektet kan därför vara en lämplig åtgärd, inom några år. Området är förhållandevis välinventerat av entomologer, men trots den långa artlistan finns mer att upptäcka. LONA projektet genomfördes i samverkan mellan Göta MS, Svemo (Svenska motorcykel och snöskoterförbundet), Enköpings kommun och professor Nils Ryrholm. Åtgärderna förankrades med markägaren Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Generalläkaren. Tolkningen av artförekomsten och urvalet av naturvårdsintressanta arter är gjord av professor Nils Ryrholm, Gävle högskola. Ett stort tack riktas till arrangörsklubben Göta MS för deras stora ideella arbetsinsats. Svenska motorcykel och snöskoterförbundet, Svemo har medverkat i projektet, genom sin miljösamordnare Mikael Norén. Sammanställningen färdigställdes under augusti 2015 av Anders Lindholm, kommunekolog, Enköpings kommun. 2

5 Naturvårdsprojekt i samband med Enduro VM 2014 Under juni 2014 arrangerade Göta MS Enduro VM där delar av banan passerade Åkerbygropen och Åkerbylundsfältet. Fig 1. Ekonomiska kartan Akademiåsen var då endast berörd av en mindre sandtäkt i södra delen. Åkerbylundsfältet var åkermark. Den i kartan benämnda Akademiåsen ges i denna sammanställning namnet Åkerbygropen. Delområdena Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen inringade. Fig 2. Objektet Åkerbylundskullen rödmarkerad, utpekad i Naturvårdsverkets rapport Delområdena Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen inringade. Arrangörsklubben har genomfört naturvårdsåtgärder i Åkerbygropen under våren och försommaren 2014 och vid Åkerbylundsfältet under sommaren 2014 samt kompletterande tallavverkning under augusti Vid Åkerbygropen gjordes den mest tidskrävande arbetsinsatsen, då ett antal ideellt arbetande personer ryckte upp över 2000 tallar med hjälp av grävskopa och skotare. Detta skapade öppna solbelysta miljöer lämpliga för naturvårdsintressanta växt och insektsarter. Tallarna flisades upp under sommaren 2015 och blev till biobränsle åt ENA Energis kraftvärmeverk. Redan kända naturvärden inom området där tävlingsbanan planerades ledde till tidiga kontakter mellan Anders Lindholm, kommunekolog på Enköpings kommun, professor Nils Ryrholm Gävle högskola, tävlings och banansvariga inom arrangörsklubben Göta MS och Svemos miljösamordnare Mikael Norén (konsult på Hållbar Utveckling Aros, HUAROS). Ett LONA projekt formulerades och länsstyrelsen i Uppsala län beviljade LONA medel. Den avgörande grundförutsättningarna för projektet har varit arrangörsklubbens stora ideella engagemang, där ett flertal personer har lagt hundratals ideella arbetstimmar på att göra praktiska naturvårdsinsatser i anslutning till bansträckningen. Denna ideella arbetstid har utgjort huvuddelen av medfinansieringen i LONAprojektet. En annan viktig grundförutsättning för projektet har varit att markägaren Fortifikationsverket har ställt sig positiva till åtgärderna, liksom företrädare för Försvarsmakten och försvarsmaktens tillsynsmyndighet Generalläkaren. Nils Ryrholm har hållit i dessa kontakter. 3

6 Arrangörsklubben Göta MS samverkar med Svenska Motorcykel och snöskoterförbundet, Svemo. Svemo samverkar genom sin miljösamordnare Mikael Norén sedan tidigare med zoologiprofessor Nils Ryrholm. Nils är entomolog och nationellt erkänd fjärilsforskare som bland annat arbetar med att uppmärksamma hotade insektsarter. Enköpings militära övningsområde vid Enköpingsåsen Många äldre exercisfält, skjutfält och militära övningsområden ligger på väldränerad mark, på sandhedar, ofta på sandig mark, inte sällan i anslutning till åsar. Inom Enköpings militära övningsområde finns grusig och sandig mark kring Enköpingsåsens isälvssediment. Fig 3. Jordartskartan visar isälvssedimenten i grönt. Isälvssedimenten är alltså själva Enköpingsåsen. Åkerbygropen, f.d. Akademiåsen är idag en grop med upp till m höga slänter, där man tidigare har bedrivit grus och sandtäkt. Jordmånen vid Åkerbylundsfältet utgörs främst av sand, så kallad postglacial sand som av havet svallats ut från åsen innan landhöjningen hade lyft den gamla havsbottnen. Åkerbylundsfältet ligger på m över havet, Åkerbygropens omgivande åkermark på cirka m ö h och Åkerbylundskullens topp på 56 m ö havsnivån. Områdets militära användning följer av Enköpings garnisons etablering i staden på 1940 talet. Kasernområdet längre söderut började byggas på 1940 talet. Under åren därefter har olika militära förband varit stationerade här, med början i Göta livgardes, P 1 som fanns i Enköping mellan åren 1943 och Därefter S 1 under åren och numera använder Ledningsregementet det militära övningsområdet. Särskilt under pansarregementstiden har övningsområdet påverkats av terrängkörning med tyngre fordon, men även under tiden därefter har körning med olika terrängfordon fortsatt. Parallellt med militära fordon använder motorcykelklubben Göta MS Åkerbygropen, Åkerbylundsfältet och skogsmarken kring Åkerbylundskullen som Endurobana. Speciell miljö för specialiserade arter Den markstörning som terrängkörningen medför, ger naturvårdsnytta i form av partier med solbelyst öppen grus och sandmark. Detta är miljöer med speciella växt och djurarter. På mindre delar av övningsområdet är markanvändningen extensiv, utan aktivt jordbruk eller skogsbruk vilket också gynnar arter med speciella krav på sin livsmiljö. Detta gäller exempelvis området på och kring Åkerby 4

7 f d grustäkt (på kartor kallad Akademiåsen och här benämnd med populärnamnet Åkerbygropen) och ett halvöppet fält, Åkerbylundsfältet, cirka 500 m nordväst om Åkerbygropen och sydväst om åssträckningen vid den branta och höga Åkerbylundskullen (populärnamnet Åkerbylundsfältet används här). Arterna det handlar om lever i miljöer som uppkommer vid markstörning av olika slag, samtidigt får störningen inte vara alltför frekvent och storskalig. Värt att komma ihåg är att båda delområdenas naturtyper är tämligen unga. Åkerbylundsfältet brukades som åkermark fram till andra halvan av 1900 talet och har därefter befunnit sig i en igenväxningsfas men med viss extensiv störning. Åkerbygropen var ju tidigare en ås och grustäkt. I det här fallet lever alltså de sällsynta arterna inte i urgamla ängs och hagmarker utan i unga skapade miljöer. Fig 3. En vanlig bild från en avslutad och efterbehandlad grustäkt. Täktslänternas sluttning har planats ut, lermassor så kallade avbaningsmassor har påförts täktens tidigare öppna grusytor och tall planterats. Fig 4. De unga tallplantorna behövde skyddas. Några tiotal år senare skuggar de allt högre tallarna marken. I större öppningar och gläntor finns dock de ljuskrävande och sandlevande arterna fortfarande kvar. Det är i ytorna utan tallplantering som artmångfalden finns. Åsmiljöernas naturvärden uppmärksammas Åsar med naturresursen grus och sand i välsorterade fraktioner har under snart ett sekel utvunnits i storskaliga grus och sandtäkter. Resursen är ändlig och en övergång till bergkrossmaterial pågår. Åsmiljöernas olika naturvärden har uppmärksammats av naturintresserad allmänhet och av sakkunnig expertis inom biologisk mångfald åtminstone sedan några decennier. En tidigt uppmärksammad art var backsvala som bygger bon i sandiga branter i kanten av en del sandtäkter eller i rasbranter i upplagda högar av finfraktioner med kornstorlek passande för svalornas bogrävande. Enköpingsåsen går från norr till söder genom kommunen och har olika karaktärer med skogsmark, åsbarrskogar, betade hagmarker och ett pärlband av spridda små husbehovstäkter och storskaliga sand och grustäkter. Flera av naturtyperna har uppmärksammats för sin förekomst av sällsynta och hotad arter sedan några tiotal år. Längs åsen finns flera äldre åsbarrskogar och öppna betade åspartier. Flera områden är naturskyddade. Knappt en mil norr om Åkerbygropen finns naturreservatet Torslundagropen vid en nedlagd grustäkt. Områdena har fått ett skydd i syfte att bevara hotade och sällsynta arter. Äldre täkter som tagits ur bruk har tidigare planats ut och ofta planterats igen med tall. Man ville läka såren i landskapet. Idag vet vi att det finns ett flertal sällsynta och hotade växt och djurarter som är beroende av mer eller mindre öppna grus och sandmiljöer. Kvarvarande öppna täkter och 5

8 öppna åsmiljöer är därför mycket värdefulla för ett en mängd sällsynta och hotade arter. Med rätt hantering kan naturmiljöerna behållas och arterna leva kvar. Naturvårdsintressanta arter vid Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen Länsstyrelsen uppmärksammade områdets naturvärden och pekade ut objektet Åkerbylundskullen i arbetet med Naturvårdsverkets rapport Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar (Naturvårdsverket Rapport 5339, januari 2004). Själva Åkerbylundskullen är en högrest del av åsen med blockrik mark och höjden är bevuxen med äldre tallskog, åsbarrskog. Länsstyrelsen inkluderade det öppna örtrika fältet och den gamla grustäkten i rapporten då det fanns sällsynta och skyddsvärda arter i anslutning till den skogbevuxna Åkerbylundskullen. Det finns sedan några år ett avtal (Överenskommelse om skydd av särskilt värdefulla naturskogsområden, Nv Dnr No.) mellan Naturvårdsverket och Fortifikationsverket i syfte att formalisera skyddet för Fortifikationsverkets marker som ingår i ovanstående Naturvårdsverksrapport. Som en följd av att hotade arter uppmärksammats av samhället i stort har resurser avsatts till förmån för kunskapsuppbyggnad inom biologisk mångfald. Kunskapen om hotade arter och de naturtyper som de finns i har ökat. Åsmiljöer har därigenom uppmärksammats för sina naturvärden, särskilt förekomsten av naturtypens hotade arter. I Sverige har bland andra Naturvårdsverket och länsstyrelserna tagit fram ett antal Åtgärdsprogram för hotade arter, så kallade ÅGP. Åtminstone ett par av dessa åtgärdsprogram har medfört att Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen inventerats i jakt på naturtypens potentiella arter: Åtgärdsprogrammen för Bibagge och åtgärdsprogrammet för vilda bin på ängar har under åren inneburit inventeringsinsatser i områdena. Även senare har flera artexperter besökt områdena. Inventerade arter inrapporteras av såväl allmänhet som yrkesverksamma ekologer till det internetbaserade rapportsystemet för arter, Artportalen. I september 2014 hade cirka 600 fynd inrapporterats från Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen. Datauttaget gjordes och det är denna artlista som har använts för vidare bearbetning. Observera att det därefter kan ha skett förändringar i artlistan om enskilda rapportörer eventuellt har justerat i sina inrapporterade fynd. Fig 5. Karta från Artportalen. Lokaler för fynd rapporterade under perioden från till Totalt fanns cirka 600 fynd inrapporterade. 6

9 Av de inrapporterade arterna har professor Nils Ryrholm gjort ett urval av särskilt naturvårdsintressanta fynd, en lista på strax över 100 naturvårdsintressanta arter. De naturvårdsintressanta arterna listas i bilaga 3. Den geografiska förekomsten av dessa arter redovisas på kartor i bilaga 4. Rödlistade arter Totalt har 16 rödlistade arter noterats och dessa arter presenteras nedan. Artgrupp Art Rödlistekategori 2015 Kommentar Tidigare rödlistekategori Kärlväxter Vanlig backsippa VU Sanddådra VU Klasefibbla NT Grusnejlika EN Korskovall NT Backklöver NT Skalbaggar Bibagge VU i rödlistan 2000, NT 2005, 2010 Tvåvingar Prickvingad svävfluga NT Steklar Väddsandbi VU 2000, 2005 Praktbyxbi NT 2000, 2005, 2010 Rödfiltbi NT Lusernbi NT Klöverhumla NT Fjärilar Smygstekellik glasvinge NT Mindre blåvinge NT Sexfläckig bastardsvärmare NT Bredbrämad NT bastardsvärmare Mindre bastardsvärmare NT Fåglar Ortolansparv VU Beskrivningen av arternas ekologi är främst hämtade från Artdatabankens internettjänst Artfakta. Växterna beskrivs mer kortfattat än insekterna. Sanddådra och backsippa växer norr om vägen vid den stora grusytan Kalkbergskullen. Backsippa är trots allt relativt vanlig i Enköpings kommun och har ingen betydande förekomst i området. Växtplatserna för både sanddådra och backsippa är under uppsikt av inventerare inom floraväkteriet. Backklöver. Backklöver är en kalk och slåttergynnad art som framför allt växer i stäppartade torrängar på naturbetesmarker, gärna i sydsluttningar på åsar och i slänter. Arten är ljus och värmekrävande och försvinner på sikt om växtplatserna växer igen. Arten kan dock leva kvar under lång tid utan aktiv hävd så länge växtplatsen fortfarande är öppen. Noterad i närheten av sanddådrelokalen. Klasefibbla. Arten anses vara starkt slåttergynnad. Arten är noterad på Åkerbylundsfältet. Lite oklart var den finns på fältet och i vilket numerär. Grusnejlika. Grusnejlika uppträder oftast tillfälligt på grusigt eller sandigt underlag i människoskapade miljöer, såsom åkrar, markvägar, gamla grustag, ruderatmarker och andra ställen med öppen, gärna fuktig markyta. I östra Mellansverige är den ofta angiven från rullstensåsar. 7

10 Grusnejlika är konkurrenssvag och kräver mer eller mindre vegetationsfria ytor för sitt fortbestånd. Den är känslig för eutrofiering och igenväxning. Arten växer med många exemplar vid Åkerbylundsfältet och intill vägen i västra kanten av fältet. Korskovall. Arten lever halvparasitiskt på olika växters rötter. Den föredrar öppna vegetationstyper och klarar inte konkurrens av högvuxna gräs och örter. Växtplatserna kan vara skogsbryn, ljusa ängsartade skogar, öppna ängar och strandsnår. Arten finns i några mindre områden med sandjord i östra delen av Åkerbylundsfältet. Bibagge. Dess larver lever som parasit på vårsidenbi, som i sin tur kräver öppen solbelyst sandmiljö där de gräver sina bohål. De vuxna bibaggarna är aktiva under en kort tid under tidig vår och har tidigare varit förbisedd. Vårsidenbiet är också aktivt under tidig vår, och de födosöker på hanblommor av sälg inom flygavstånd från sin sandyta. Genom riktade inventeringsinsatser efter bibagge, enligt ett tidigare åtgärdsprogram har många nya förekomster hittats och arten är inte längre rödlistad. Bibagge har hittats i sandmiljö strax söder om den stora Åkerbygropen, där också vårsidenbi noterats. Baggen hittades där under mars 2004, vårsidenbiet noterades där under senvårenförsommaren Dessutom har både bibagge och vårsidenbi noterats vid samma inventeringstillfällen i norra delen av grustäktens botten. Båda förekomsterna har alltså varit fleråriga. Inget riktat eftersök har gjorts under senare år. De markytor där värdbiet och skalbaggen förekommer är beroende av störning som hindrar igenväxning av kraftig gräs eller örtvegetation eller buskar och träd. Fortsatt terrängkörning, som ger blottade sandytor är nödvändig för arternas fortlevnad i området. Biet behöver blommande sälg och alla träd och buskar av sälg bör sparas inom täktens närhet. Hanindividerna av sälg känns igen på att de är de enda ljust gula träden (hanblommornas ståndare är gula) som syns i landskapet strax innan lövsprickningen. Prickvingad svävfluga kräver solbelysta och torra marker för sin livscykel. Den förekommer på öppna torrbackar som är beväxta med tjärblomster. Där besöker den tjärblomstrets blommor och flygtiden infaller normalt under tjärblomstret blomningstid, från första halvan av maj till mitten av juni. Dess larver lever parasitiskt på solitära bin, främst långhornsbi. Långhornsbiet är ett sandbi och deras bon finns i kolonier som vanligen grävs ut i sydlänta slänter eller vägskärningar. Långhornsbiet födosöker på olika ärtväxter, bland annat gökärt. Båda arterna, svävflugan och värdbiet långhornsbi samt tjärblomster är noterade vid Åkerbylundsfältet. Tjärblomster även i södra delen av Åkerbygropen, samt sydväst om gropen. Förekomsten av tjärblomster både vid Åkerbylundsfältet och vid Åkerbygropen finns kvar tack vare att den sandiga, grusiga marken saknar tallar eller annan skuggande vegetation vid förekomstytorna. Svävflugan är alltså beroende av att värdbiet hittar mark som är lämplig att gräva ut boet i. Den prickvingade svävflugan kräver dels att vegetationen hålls öppen för att tjärblomster skall fortleva och gärna markstörning som ger öppen eller halvöppen sandmark för värdbiets bobygge. Förutsättningarna för detta bör vara goda vid Åkerbylundsfältet, och förutsättningarna bör kunna behållas om man fortsätter att hålla efter igenväxning av träd och buskar. Minst lika viktigt är fortsatt markstörning genom militärens och motorcykelåkningens körning i befintliga eller nya banslingor för att kontinuerligt hålla sandytor öppna. Rödfiltbi. Arten anses vara boparasit på klöversidenbi. Värdarten är specialiserad på småblommiga ärtväxter som harklöver och väpplingar och förekommer sparsamt på torra, sandiga ängsmarker. Då artens kärnområden utgörs av intensivt störda och blomrika sandmarker utgör förändringar av 8

11 markanvändningen på artens förekomstlokaler ett hot. Igenväxning orsakad av utebliven markstörning i kombination med kväverik nederbörd riskerar också att missgynna arten på sikt. Artens förekomster på militära övningsfält i Skåne hotas av restriktioner för den tunga militära trafiken och i vissa fall också av minskad övningsaktivitet. I de fall klöversidenbi och rödfiltbi förekommer i sandtäkter innebär återförande av näringsrika jordmassor och trädplantering ett hot. Klöversidenbiet är ett sandbi och honorna gräver ut bon i sand, ofta i kolonier av artfränder och de samlar, som namnet antyder, nektar från klöverblommor. Rödfiltbiet har noterats vid sydöstra delen av Åkerbylundsfältet. Klöversidenbiet har dock ännu inte noterats vid något inventeringstillfälle. Lusernbi samlar pollen på ärtväxter, huvudsakligen lusern och förekommer på sandfält. Minskad odling av lusern under senare tid och upprepad slåtter före blomning på vallarealen har minskat födobasen drastiskt och beräknas få stor effekt på populationen, i storleksordning en halvering. Lusernbi har noterats både vid Åkerbylundsfältet och i Åkerbygropen. Klöverhumla. Arten födosöker gärna i ärtväxter av olika slag. På grund av förändringar i markanvändning har arten minskat påtagligt under senare decennier. Klöverhumla är noterad i Åkerbygropen. Smygstekellik glasvinge. Arten tillhör en grupp fjärilar som genom evolutionen utvecklats till att likna olika arter av getingar eller bin. Arten är knuten till öppna, torra, sandiga marker med ett glest växttäcke och där också artens två värdväxter käringtand och getväppling förekommer rikligt. Larven lever på rötterna av värdväxten. Idag är den i stort sett helt beroende av gamla grustäkter som ännu inte helt har vuxit igen med tall. Arten är noterad i norra delen av Åkerbygropen där den mycket rikliga förekomsten av getväppling ger arten bra förutsättningar. Getväpplingförekomsten är mycket riklig vid Åkerbygropen. Mindre blåvinge. En liten fjäril som är den minsta av nästan 20 olika arter av blåvingar i landet. Dess larver utvecklas i blommorna på ärtväxten getväppling. Igenplantering av torrängar och grusgropar är ett hot, getväppling kan även förekomma i vägkanter och äldre banvallar utan makadam. Värdväxten getväppling förekommer över stora delar av Åkerbygropens öppna sandiga och grusiga ytor, även på störd lerigare mark i sydvästra utkanten av gropen. Mindre blåvinge finns i stort antal, vilket under vissa år möjligen kan innebära flera hundra, eventuellt upp till 1000 individer i och kring Åkerbygropen. I Åkerbygropen finns sannolikt Svealands eller kanske till och med Sveriges största förekomst av mindre blåvinge. Getväppling har direkt svarat positivt på den tallryckning som gjordes i östra slänten av gropen, under maj månad 2014 och arten har etablerat sig med spridda förekomster på den öppnade ytan. Tallryckningen var en av skötselåtgärderna som genomfördes av Göta MS inför Enduro VM, där minst 2000 cirka åriga tallar rycktes upp med rötterna inom en yta på 4000 kvadratmeter i östra sluttningen och minst 300 tallar togs bort på en 3000 kvadratmeter stor yta i den västra sluttningen. Fortsatt störning i markskiktet, av militärens terrängkörning och Enduroåkning håller marken öppen och skapar brynkanter mot intilliggande partier med tallplanteringar. Där finns utrymme för solexponerade getväpplingsbestånd där mindre blåvingens larver kan utvecklas. Framtida återkommande mindre lucköppningar i de kvarvarande tallplanteringarna är välkomna och skulle gynna värdväxten. Ytterligare ytor skulle kunna öppnas upp i gropens slänter, ytor som med fördel kan användas för terrängkörning och ytterligare slingor i Endurobanan. 9

12 Fig 6. Mindre blåvinge på värdväxten getväppling. Fjärilen bedöms ha en av sina rikaste förekomster i landet vid Åkerbygropen. Foto Nils Ryrholm. Sexfläckig bastardsvärmare. Allmän bastardsvärmare lever på öppna blomrika ängs och hagmarker, vägrenar och skogskanter. Larven lever främst på käringtand, undantagsvis på andra ärtväxter. Arten gynnas särskilt då en lämplig gräsmark undantas från skötsel som slåtter och bete under flera vegetationsperioder. Å andra sidan försvinner värdväxten om marken lämnas att växa igen. Arten hittades vid ÅGP inventering 2008, både vid Åkerbylundsfältet och Åkerbygropens sydvästra del. Bredbrämad bastardsvärmare. Arten finns blomrika marker där det finns gott om nektar. Larverna lever främst i några olika klöverarter men kan också leva på andra ärtväxter, t ex käringtand och gökärt. Arten minskar på grund av att många blomrika ängsmarker överges och växer igen. Arten klarar inte heller av dagens rationella brukningsmetoder med tidig slåtter av vallar, där den tidigare kunde finnas tack vare senare slåtter. Arten har noterats vid Åkerbylundsfältet i juni Här finns gott om de växtarter som arten behöver för larvutvecklingen och för sitt födosök i blommor med nektar. Fältet sköts extensivt eller snarare inte alls och befinner sig under successiv igenväxning. Den avverkning av tall som gjorts i samband med detta LONA projekt är positiv och liknande insatser får gärna upprepas efter några år. Mindre bastardsvärmare. Arten förutsätter för sin överlevnad blomrikare ängs och hagmarker som antingen hävdas sent eller endast extensivt. Larverna lever av olika ärtväxter, bl.a. käringtand, gulvial och kråkvicker, men även på andra vicker och klöverarter. Arten hotas bland annat av igenväxning av lämpliga lokaler. Arten har noterats vid Åkerbylundsfältet under högsommartid åren Så länge fältet hålls halvöppet och tillåter blomrikedomen genom fortsatt extensiv markanvändning bör arten ha chans att fortleva här. Ortolansparv. En fågel som minskat avsevärt under senare decennier. Häckar i öppen terräng, vanligen i ett mosaikartat jordbrukslandskap med tillgång på solexponerade, vegetationsfattiga grus, 10

13 sand eller jordytor, t.ex. trädor, körvägar, järnvägsvallar, grusbrinkar, hävdade hagmarker, energiskogar, hällmarker och öppna diken. Förekomst av åkerholmar, spridda solitära träd, små dungar, alléer, luftledningar eller stora stenblock verkar attrahera de sjungande hanarna. Ett flertal häckningar i Uppland sker i gamla, ännu öppna grustäkter. Den enda art i området som har ett aktuellt åtgärdsprogram. Rapporterad i artportalen från området vid några tillfällen åren 2000, 2004 och 2014 och är dessutom inrapporterade till länsstyrelsens punktdatabas juni 2003 och Flertalet rapporter är från Åkerbygropen. Artgrupper med naturvårdsintressanta arter Gruppen skalbaggar har flest artnoteringar, där de naturvårdsintressanta arterna antingen lever i lågbevuxna örtrika sandiga miljöer, däribland flera arter inom gruppen jordlöpare. Gruppen steklar står för en stor del av de 100 naturvårdsintressanta arterna i området. Solitärbin eller vildbin förekommer rikligt i området med totalt 31 olika arter som noterats vid olika inventeringstillfällen. Gemensamt för arterna är att de födosöker i den blomrika miljön och många av arterna är sandbin som gräver sina bon i öppen bar sandmiljö. Två av biarterna är rödlistade och flertalet kan nog bedömas vara naturvårdsintressanta. Några av arterna har dessutom komplicerade samband med andra arter där flera arters larver parasiterar på larver av andra biarter. Av landets 40 arter humlor har 17 arter noterats i området, varav klöverhumla är rödlistad och vallhumla bedöms som naturvårdsintressant. Övriga arter kan sägas vara mer allmänt förekommande i landskapet. Flera av de naturvårdsintressanta kärlväxterna är listade bland annat på grund av att de är värdväxter för naturvårdsintressanta insektsarter, några för att de är viktiga nektarväxter och andra för att de helt enkelt är mer eller mindre sällsynta. Betydligt fler växtarter erbjuder nektarresurser i områdena. Alla arter som bedömts vara naturvårdsintressanta listas i bilaga 3. För fullständig lista över noterade arter, fynduppgifter och rapportör hänvisas till Artportalen, Tabell. Antal noterade arter och naturvårdsintressanta arter (urval, Nils Ryrholm) inom några artgrupper. Indikerar vilket fokus inventerande entomologer har haft, vilka artgrupper som eftersökts samt visar inom vilka artgrupper de bedömt naturvårdsintressanta arterna finns. Artgrupp Antal arter Antal naturvårdsintressanta arter Kärlväxter Hopprätvingar 9 1 Halvvingar, Skinnbaggar 16 1 Steklar Skalbaggar Tvåvingar 22 7 Fjärilar (Varav dagfjärilar) (23) (12) Totalt

14 Eventuell förvaltningsplan för SNUS objektet Åkerbylundskullen I Naturvårdsverkets rapport Skyddsvärda statliga skogar och urskogsartade skogar (Naturvårdsverket Rapport 5339, januari 2004) beskrivs skötselönskemål för objektet Åkerbylundskullen: De öppna markerna bör däremot skötas mer aktivt för att bevara och gynna värmekrävande insekter, t.ex. fjärilar. Störning av mark och fältskiktet, orsakat av de militära aktiviteterna, är positivt för många insektsarter, framför allt arter som är beroende av solexponerad sand och grus eller arter som är knutna till ett och tvååriga kärlväxter. Enligt överenskommelsen mellan Fortifikationsverket och Naturvårdsverket finns möjligheten att ta fram en förvaltningsplan för naturvärden inom ett SNUS objekt: i syfte att långsiktigt bevara Naturskogarnas värden och underlätta samarbete mellan berörda myndigheter skall vid behov förvaltningsplaner upprättas i samråd mellan Fortifikationsverket och Generalläkaren. Det kanske inte finns ett omedelbart behov av en förvaltningsplan. Däremot så fortsätter igenväxningen av Åkerbylundsfältet trots fortsatt markstörning från terrängkörningsfordon och endurokörning. På sikt behövs därför aktiva åtgärder för att för att naturvärdena inte skall minska. Eventuellt kan det kanske räcka med att informera lokala försvarsmaktsrepresentanter som planerar övningar och nyttjandet av övningsfältet att man med fördel kan förlägga övningskörning med i olika typer av terrängfordon till både Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen. Vill man höja ambitionsnivån ytterligare så är naturvårdsbränning på Åkerbylundsfältet och avveckling av tallplantering i stora luckor vid Åkerbygropen lämpliga skötselåtgärder. Det kan tilläggas att det bara är positivt ur naturvårdssynpunkt att även endurokörning fortsätter. En eventuell förvaltningsplan bör förstås inte motverka den naturvårdsnyttiga markstörningen. 12

15 Inventeringstips Nils Ryrholm sammanfattar: Om ännu mer noggranna inventeringar av området genomförs kan man förvänta sig att ytterligare ett stort antal rödlistade och naturvårdsintressanta arter skulle hittas inom området. Särskilt om dessa genomfördes under olika tidpunkter under vegetationsperioden eftersom olika arter har olika aktivitetsperioder och därmed är mindre svåra att detektera när de är som mest aktiva. Den rika örtfloran ger mycket goda förutsättningar för ytterligare hundratals djurarter som är knutna till dessa växtarter. I synnerhet många mindre evertebrater återstår ännu att upptäcka, främst insekter som är svåra att finna och där det i många fall behövs hög specialistkompetens för att hitta dessa arter, men även bland mindre väl inventerade grupper som mossor, lavar och svampar kan man förvänta sig att hitta intressanta arter. Ett antal riktade inventeringsinsatser har gjorts av personer med bred entomologisk kompetens och med specialistkompetens inom några olika artgrupper av insekter. Om man ytterligare vill kartlägga den biologiska mångfalden inom området kan man analysera vilka artgrupper som redan är hyfsat välinventerade och jämföra med vilka artgrupper som kan förväntas uppvisa intressanta arter i området. Skalbaggar har inventerats främst under försommar och vid fällfångst. Dagfjärilar bedöms som hyfsat välinventerade i området. Solitära bin och en del andra stekelgrupper bedöms också som tämligen välinventerade i området, även om flera besök vid olika tidpunkter under vegetationstiden kan ge flera artfynd. Däremot är gruppen småfjärilar och nattaktiva fjärilsarter undernoterade i området. Ytterligare riktat inventeringsarbete efter dessa artgrupper kan ge intressanta resultat. Nils Ryrholm identifierade detta inventeringsbehov inför projektbeskrivningen av LONA projektet och vi hade därför en sådan inventeringsinsats som en LONA åtgärd. Tyvärr kunde vi inte genomföra den inventeringen. En del kärlväxter är noterade i artportalen, men en mer kvantitativ redovisning av de mest naturvårdsintressanta kärlväxterna, särskilt de som är värdväxter eller erbjuder nektarresurser åt naturvårdsintressanta insektsarter skulle kunna tillföra intressant kunskap om lokalens naturvärden. Ytterligare en möjlig inventeringsinsats kan vara, att noggrannare med gps, pricka in förekomster av de olika arterna av sandbin och deras bokolonier i sandmiljöerna, för att få en bild av populationsstorleken hos de naturvårdsintressantaste arterna. Det finns kanske inget egentligt behov av fördjupade inventeringar att ha som underlag för skötselplan eller förvaltningsplan. Ytterligare inventeringar kan däremot stilla nyfikenheten på vilka andra arter som kan finnas i detta artrika område. Ovanstående resonemang om ytterligare inventeringar kan främst betraktas som ett tips till intresserade ideella inventeringskrafter och möjligen ett tips om att området kan lämpa sig för fältstudier eller fältförsök inom biologi och ekologistudier. 13

16 Utförda naturvårdande skötselåtgärder i LONA projektet Planerade åtgärder förankrades med markägaren Fortifikationsverket och med Försvarsmakten och Generalläkaren. Arrangörsklubben Göta MS gjorde mycket stora ideella arbetsinsatser i arbetstimmar och maskintid, åtgärder som gynnar biologisk mångfald. På Åkerbylundsfältet har avverkades uppåt ett hundratal tallar under sommaren 2014 och augusti I norra delen mest unga tallar, upp till 5 10 cm diameter, några tiotal i storleken cm i diameter. VM banan använde redan befintliga banslingor och de sandiga ytorna fick därmed den störning som exempelvis sandbin behöver. Ortofoto 2014 Enköpings kommun. Åkerbylundsfältet. Ytor där tallar har avverkats Banslingorna med bar sandmark syns tydligt på ortofotot från sena april Skalstocken visar 100 m. I Åkerbygropen har 20 åriga tallplanteringar avvecklats i två delområden, på totalt 7000 m 2. Där har arrangörsklubben med hjälp av grävmaskin ryckts upp minst 1500 tallar med rötterna under maj juni Tallarna kördes med skotare till virkeshög utanför gropen och flisades under sommaren Uppryckning med rötterna är att föredra framför trädfällning eftersom det är de konkurrenssvaga växterna man ville gynna. Sandig och grusig mark blottas och man slipper den gödslingseffekt som följer på att stubbens rötter bryts ner. En ny banslinga anlades i östra sluttningen. Ortofoto 2014 Enköpings kommun. Åkerbygropen. Tallryckta ytor. Minst åriga tallar har ryckts upp på en areal av 0,7 hektar. Skalsocken visar 200 m. Den östra ytan nyttjades som läktare under VMdagarna och en ny banslinga anlades i sluttningen. Skalstocken visar 100 m. 14

17 Fornlämningar i området Bilaga 1 Förutom naturvärden i områdena finns det flera registrerade fornlämningar. Några av lämningarna är riktigt gamla, kanske från bronsåldern (ex. skärvstenshög) medan andra är mer sentida bebyggelselämningar (husgrunder etc). Fornlämningar uppe på gamla Akademiåsen har förstås försvunnit. På kvarvarande åskrön finns fornlämningar, både på Åkerbylundskullen och söder om Åkerbygropen. Kvarvarande fornlämningar får inte påverkas av markstörande aktiviteter. Flertalet fornlämningar är markerade i fält, men skyltningen bör ses över och uppdateras. Förutom skyltning i fält så behöver kartor över Endurobanan få en tydlig markering av var fornlämningarna i området finns. På bankartan ska det framgå att körning är förbjuden vid fornlämningarna. Information om kulturmiljövärden och fornlämningar är dessutom ett krav länsstyrelsens LONA beslut. Fig 7. Körning är inte tillåten på eller i närheten av fornlämningarna. Nya banslingor får inte gå närmare fornlämningarna än de befintliga körspåren. Skyltarna som markerar lämningarna i terrängen kan behöva uppdateras. Flygfoto från slutet av april

18 Fig 8. Fornlämningar vid Åkerbygropen och f.d. Akademiåsen. Fig 9. Fornlämningar och bebyggelselämningar vid nordöstra delen av Åkerbygropen. Körning får inte ske vid fornlämningarna. Skyltning i terrängen kan behöva ses över. Bankartor skall redovisa fornlämningarna. 16

19 Bilaga 2 Delåtgärd 3 inom LONA projektet Biologisk mångfald vid Enduro VM Skötselförslag Åtgärder och aktiviteter som gynnar naturvärden Fortsatt markstörning och hindra igenväxning är generella skötselrekommendationer för att gynna de naturvårdsintressanta arterna i området. Fortsatt markstörning både i Åkerbygropen och vid Åkerbylundsfältet är viktigt för att de naturvårdsintressanta arterna skall finnas kvar området. Likaså är det viktigt att försöka hindra igenväxning av både den gamla grusgropen och fältet. I första hand behöver unga tallar avverkas med några års mellanrum på Åkerbylundsfältet och i gropen är det en fördel om man glesar ut bland de täta tallplanteringarna, och då får man gärna öppna upp större gläntor. Inför Enduro VM rycktes tallarna upp, det ger större naturvårdsnytta än att endast avverka tallarna. Uppryckning av tallar leder till att sandig och grusig mark blottas och man slipper den gödslingseffekt som följer på att stubbens rötter bryts ner. Om försvarsmakten i sin övningsverksamhet har möjlighet att kanalisera ännu mer terrängkörning eller andra markstörande åtgärder till Åkerbygropen och Åkerbylundsfältet så är det bara bra för de naturvårdsintressanta arterna. Öva gärna och mycket med terrängkörningsfordon i gropen och på fältet! Banslingorna som används vid endurokörning erbjuder öppna sandytor där sandlevande arter kan leva. Flera arter är beroende av enduroåkningens markstörning. Fortsatt körning i befintliga banslingor är viktig för dessa arters fortlevnad i området. Nya slingor för gärna köras upp, bara man undviker fornlämningarna! Om det skulle finnas resurser, kan man med fördel genomföra bränning av gräsmarken vid Åkerbylundsfältet. Det finns dock naturligtvis inga avsatta medel för detta, men en eventuell möjlighet kanske kan vara militärens övningsverksamhet. Resurser i form av arbetstid för naturvårdande trädfällning finns förstås inte heller i vanliga fall. Inom LONA projektet kunde arrangörsklubben göra en ideell arbetsinsats där tallar fälldes. Tanken var att genomföra en naturvårdsbränning inom LONA projektet under våren 2014, men åtgärden hanns inte med innan vegetationsperioden hade kommit igång. Sammanfattningsvis: Fortsatt markstörning i de två delområdena är bra. Körning med terrängfordon och enduromotorcyklar i Åkerbygropen och på Åkerbylundsfältet är bra för den biologiska mångfalden. Gärna ännu mer av detta. Fördröj eller hindra igenväxning av Åkerbylundsfältet, avverka främst tallar, gran och kanske på sikt även björk. Om det skulle finnas resurser så är det positivt om man kan öppna upp flera och tämligen stora gläntor i tallplanteringarna i Åkerbygropens slänter, helst genom uppryckning av tallar. En möjlighet kanske kan vara om Fortifikationsverket genomför skogsvårdsåtgärder/beståndsförbättrande gallringar i sin tallplantering, då skulle man samtidigt kunna gallra fram större gläntor eller luckor. Naturvårdsbränning eller gräsbränning med några års mellanrum på delar av Åkerbylundsfältet skulle vara positivt för att ytterligare gynna nektarproducerande örtvegetation genom att hålla tillbaka konkurrensstarka och mer triviala växtarter. Eftersom det inte finns budgeterade medel för personalkrävande naturvårdsbränning så kanske en kreativ lösning kan brandövning inom ramen för militärens övningsverksamhet. 17

20 Åkerbylundsfältet, skötselrekommendationer Fortsatt terräng och endurokörning i befintliga banslingor är bra för de arter som lever på vegetationsfria öppna sandytor. Nya banslingor får gärna köras upp (dock inte intill fornlämningsytor). Återkommande röjning av uppväxande tallar och andra träd och buskar är viktigt på längre sikt. Unga tallar frösprids lätt och kan på något decenniums sikt minska den blomrika ytan genom skuggning. Naturvårdsbränning under tidig vår bedöms av Nils Ryrholm som lämplig insats för att minska förnaansamlingen som är påtaglig inom stora delar av Åkerbylundsfältet. Riktad naturvårdsbränning skulle kunna prövas på mindre ytor. Möjligen skulle traditionell ängsskötsel kunna prövas, men det är en arbetskrävande metod som sannolikt endast skulle kunna tillämpas på små ytor. Det finns dock inga skötselmedel för detta. Enbart slåtter, utan att höet tas upp är inte att rekommendera. Lupin finns inom Åkerbylundsfältet och riskerar att sprida sig med frön. De tenderar att slå rot i de öppna banytorna, men de unga skotten körs förhoppningsvis sönder innan de hinner sätta frö, bilda stora rotknölar och etablera täta bestånd. Svemo pekar på problemet med den invasiva lupinen på sin hemsida. Om möjligt så får man mycket gärna följa Svemos exempel och arbeta för att minska artens utbredning inom området. Om den invasiva arten Jätteloka skulle etableras så behöver Fortifikationsverket genomföra åtgärder (det finns uppgifter om förekomst av Jätteloka (sibirisk jättebjörnloka) cirka 400 m VSV om Göta MS avverkar tallar på Åkerbylundsfältet, som en åtgärd inom LONA projektet. På den sandiga och öppna marken frösprids tallar lätt. Utan åtgärd kommer fältet att växa igen med början i fältets kanter. Tallar behöver därför fällas med några års mellanrum för att inte naturvärdena skall minska. Åkerbylundsfältet. Endurobana maj 2014 med bar sandmark. Samma bansträcka, augusti 2015.Örtvegetation i bana efter en regnig sommar utan terrängkörning. 18

21 Åkerbygropen, skötselrekommendationer Fortsatt terrängkörning i befintliga banslingor, som även kan få ta nya spår i gropen, är viktig för de arter som lever på vegetationsfria öppna sandytor. Liknande tallryckning som gjordes inför Enduro VM 2014 är tids, maskin och arbetskrävande men mycket välkomna om möjlighet finns. En morot för sådana åtgärder kan möjligen vara att man kan optimera Endurobanan ytterligare, exempelvis inför framtida tävlingar. Ännu ett Enduro VM planeras till Vid framtida skogsskötsel/gallring i de täta tallplanteringarna får markägaren Fortifikationsverket gärna öppna upp luckor och gläntor istället för att endast göra traditionell gallring. Gläntorna får gärna vara flera tiotalsmeter vida, då tillåts solljuset nå ner till marken och i luckorna gynnas återetablering av örtvegetation. Solbelysta mindre gläntor är även gynnsamma för insektslivet. Uppryckning av tallar ger mer naturvårdsnytta än avverkning av tallarna. Lupiner finns även i Åkerbygropen och riskerar att sprida sig med frön. Om möjligt så får man mycket gärna följa Svemos exempel och arbeta för att minska artens utbredning i gropen. Uppryckning av tallar på gropens östra sida maj juni Metoden rekommenderas och har använts i andra områden där man velat hindra igenväxning av åsmiljöer. Inom LONA projektet gjorde arrangörsklubben Göta MS en stor arbetsinsats både i mantimmar och maskintid. Den tallryckta sluttningen i augusti Örtvegetation har etablerats, med mestadels arter som trivs i mager sandjord. I förgrunden överblommad getväppling, värdväxt för den rödlistade fjärilen mindre blåvinge. Åkerbygropens botten är fortfarande öppen mark. Körspår och fortsatt terrängkörning håller marken öppen och erbjuder sandlevande arter utrymme. Tallplanterad sluttning i gropen. Vid framtida gallringar kan man öppna upp större luckor i tallplanteringarna. Detta kommer att gynna biologisk mångfald på den sandiga marken. 19

22 Naturvårdsintressanta arter Bilaga 3 Till artportalen har rapporterats ett stort antal arter från Åkerbylundsfältet och Åkerbygropen. Av dessa har Nils Ryrholm gjort nedanstående urval på ca 100 arter, som bedöms vara naturvårdsintressanta. Hopprätvingar Bin forts. Väddsandbi Vårtbitare Cikadavårtbitare Ängsbandbi Ängssmalbi Halvvingar Ängstapetserarbi Skinnbaggar Krumhornskinnbagge Humlor Vallhumla Steklar Skalbaggar Rovsteklar Astata boops Jordlöpare Gruslöpare Ammophila pubescens Guldkornlöpare Bivarg Moränkornlöpare Dryudella pinguis Åkerkornlöpare Nysson trimaculatus Sandfrölöpare Podalonia affinis Skalbaggar Podalonia hirsuta Långhorningar Rödhalsad kulhalsbock Tachysphex obscuripennis Tachysphex pompiliformis Kortvingar Acrotona muscorum Trypoxylon figulus? Anotylus hamatus Steklar Bin Ocypus nitens Blanksmalbi Bronssmalbi Knäppare Dalopius marginatus Cyanmärgbi Gyllensandbi Svartbaggar Opatrum sabulosum Hartsbi Konkägelbi Vivlar Anthicus antherinus Korgsidenbi Atheta oblita Ljunggökbi Hypera postica Lusernbi Polydrusus pilosus Lysingbi Tychius breviusculus Långhornsbi Tychius stephensi Märggnagbi Praktbyxbi Flugbaggar Rhagonycha fulva Prickgökbi Rosentapetserarbi Tvåvingar Rödfiltbi Svävflugor Stor svävfluga Smalkägelbi Prickvingad svävfluga Småblodbi Anthrax anthrax Småsandbi Hemipenthes maurus Småullbi Hemipenthes morio Sobersandbi Villa hottentotta Storblodbi Sälgsandbi Blomflugor Grön vinkelblomfluga Trätapetserarbi Videsandbi Vårsandbi Vårsidenbi 20

23 Fjärilar Kärlväxter* Ängssmygare Mindre blåvinge Klöverblåvinge Midsommarblåvinge Silverblåvinge Ängsblåvinge Vitfläckig guldvinge Pärlgräsfjäril Berggräsfjäril Bredbrämad bastardsvärmare Sexfläckig bastardsvärmare Mindre bastardsvärmare Smygstekellik glasvinge Grusnejlika Tjärblomster Backsippa Sanddådra (Revfingerört) (Femfingerört) Backsmultron Backvial Backklöver Gullklöver Käringtand Getväppling Bockrot (Vitmåra) (Vanlig stormåra) Åkervädd Klasefibbla *En del vanliga kärlväxter, markerade med parentes, kan i rätt miljö vara värdväxter för naturvårdsintressanta insektsarter. Ett stort antal andra kärlväxtarter finns förstås också i området, utöver ovanstående som registrerats i artportalen. Dessa arter är såväl viktiga nektarkällor som värdväxter för många av områdets insektsarter. 21

24

25

26