TRÄDGÅRD NORR. Tidskriften. Planera för vårens blommor sid 4 Narcisser folkkära lökar sid 8 Expertens råd & tips sid 12

Transkript

1 TRÄDGÅRD NORR Pris 30 kr Nummer Årgång 5 Planera för vårens blommor sid 4 Narcisser folkkära lökar sid 8 Expertens råd & tips sid 12

2 Nu är det tid att börja planera för Vitsippa Plena vårens blommor Planera gärna en plantering med utgångspunkt på vårblomning och tänk på att placera den där Du verkligen ser och kan njuta av den under våren. TEXT OCH BILD MARIA JOHANSSON TRÄDGÅRDSDESIGNER I KALIX Planteringsförslagen har en härlig vårblomning men är ändå vackra och frodiga resten av säsongen. Vårlökarna är personliga favoriter som jag har erfarenhet av, som klarar sig och framför allt förökar sig i växtzon 6. De övriga perennerna fyller sedan ut planteringen och täcker de nedvissnande lökbladen, det är viktigt att inte klippa ned de gulnande bladen, näringen ska ner till löken. Plantera många lökar av samma sort och i grupp, då kommer de bäst till sin rätt. Den större av planteringarna passar i soligt till halvskuggigt läge och går i ljusgult, limegrönt samt lite vinrött. Ljusgult lyser så fantastiskt fint när det ännu inte börjat grönska så mycket, ljusgult är för mig vårens färg. Vårlökarna i denna plantering är vit pärlhyasint, Muscari botryoides Album, den låga gula flocktulpanen Tulipa tarda som blommar tacksamt med flera gula blommor på varje stjälk. Kungsängslilja, Fritillaria meleagris, är ett måste med sina rutiga klockor. Påsklilja, Narcissus pseudonarcissus, gärna en sort som är vit 4 TRÄDGÅRD NORR 4/08

3 Plantering för sol-halvskugga Kungsängslilja ÖVERST Nipsippa NEDERST Narciss Smiling Twin och/eller ljusgul. Kirgislök, Allium aflatunense Purple Sensation klarar sig bra, men förökar sig inte i första taget och vill ha näring (gärna benmjöl) för att behålla en bra blomstorlek. Under en buske trivs vitsippa, Anemone nemorosa, (knölväxt) det finns mängder av sorter, till den här planteringen har jag valt den dubba Plena. De vårblommande perennerna är den härligt limegröna julrosen, Helleborus cyclophyllus, lundviva, Primula elatior som har så fin ljusgul färg och så klart gulltörel, Euphorbia polychroma. Den ljusgula nipsippan, Pulsatilla patens ochroleuca, det finns även en annan ljusgul sort som påminner ännu mer om backsippan. Och så trädgårdssmörbollen, Trollius x cultorum som också blommar tidigt (inte alla sorter), det finns flera ljusgula varianter och någon med limegrön ton. Den mindre planteringen passar bäst i ett halvskuggigt läge och färgtemat är vitt men vårblommorna går även i ljuslila. Vita påskliljor är så vackert, speciellt i ett lite skuggigare läge TRÄDGÅRD NORR 4/08 5

4 Hansskogs fältodling växter Lokalodlade växter har genomlevt några tuffa vintrar innan vi bär hem dem från plantskolan. Det blir härdiga plantor med bra rotsystem som är anpassade till vårt klimat. Det är också hos den lokale odlaren man kan hitta gamla fina norrländska sorter. TEXT OCH BILD KARIN ENGMAN OVAN Buskraderna gnistrar av färg vid ett höstbesök på fältodlingen i Rödånäs. VÄNSTER Mobilen ringer även på fältet, Bengt Hansskog svarar på frågor från olika håll. BILD PÅ TIDSKRIFTENS OMSLAG Sorbaronia fallax Burka, en korsning av aronia och rönn. Bladen är både flikiga och hela. 4 TRÄDGÅRD NORR 5/08

5 VÄNSTER Här i sticklingbädden börjar växterna sitt nya liv. ÖVERST Nyrotade sticklingar av rödbladig smällspirea, Physocarpus opulifolius Diabolo, som planterades i juli. De ska planteras ut på rader nästa år. NEDERST Den nya ölandstoken är Bengt Hansskogs favorit. Blommorna är ljust gula när de slår ut och övergår sedan i gräddvitt. anpassade till vårt klimat Färggranna bulliga ränder brer ut sig på fälten i Rödånäs, på gränsen mellan Umeås och Vindelns kommun. Här ligger Hansskogs fältodling, den enda odlingen av buskar och träd i Norrland som står under kontroll av Jordbruksverket. Det är i slutet av september och höstfärgerna sprakar. Umeälven glittrar i bakgrunden, och vänder man sig åt andra hållet lyser lövträd i skiftande färger när de klättrar mellan tall och gran upp längs berget. Här i Rödånäs hittade Bengt Hansskog år 2000 den fina varma sandjord han länge sökt, åtta kilometer från Norrby, Tavelsjö, där han bor och började sin verksamhet. Idag driver han dessutom plantskolan på Teg i Umeå som tidigare ägdes av Bengts morbror, Stig Jonsson. Vi förökar det mesta med örtartade sticklingar, som tas i juli månad. De ska vara precis lagom mogna för att rota sig lättare. Man får känna på plantorna, de får varken vara för lösa eller för hårda när man tar sticklingarna. Moderplantorna står på fältet. När det gäller buskar skärs sticklingen just under en knopp, där det finns mer växthormoner. Sedan sätts sticklingarna i bäddar där de står kvar tills de planteras ut på rader under juni månad året därpå. Vi har så bra sandjord här så den behöver inte anpassas för sticklingar, och de sticks i upphöjda bäddar som blir ännu varmare. Ett arbete som utförs liggande på knä. Det är rena gymnastiken, säger Bengt glatt, man håller sig rörlig. Även vedartade sticklingar görs. De tas på vårvintern och sätts ut på samma vis men tidigare om våren, i maj. Buskfältets rader är 90 meter långa och blir drygt fem och en halv kilometer tillsammans. Lägger man till det mindre fältet strax bredvid, där det står solitärbuskar, blir det drygt sex kilometer som ska luckras och rensas. Mellan raderna körs en radhacka för att luckra plantorna ungefär var tionde dag. Regnar det kör man oftare. Luckringen görs för att behålla markfukten och hålla undan ogräset. Mellan plantorna rensas ogräset för hand, flera gånger per säsong. TRÄDGÅRD NORR 5/08 5

6 18 TRÄDGÅRD NORR 5/08

7 Bikupor som väntar på nya bisamhällen vid ängen med rallarros på norrsidan av tomten. Bin och grönsaker Regnet hade öst ner hela dagen, när jag kom till Bente och Ulf Hedlund i Gällivare. Det som mötte vid entrèn var en stor planta brandlilja och gula och orange tagetes i en kruka på bron. Med den färgprakten kändes det som att solen sken fast det regnade! i Gällivare TEXT OCH BILD MARIE OLAUSSON Paret Hedlund arbetar inom sjukvården och fick sin tomt när landstinget fördelade tomter till sina anställda, de flyttade in i sin villa Nu har det skett en generationsväxling i området och även andra än landstingsanställda bor här idag. Bente kommer från Danmark och Ulf kommer från Göteborg där han hade en liten trädgård. Han har dessutom gjort FNtjänst och hyrde då ett hus i Gazaområdet där han kunde gå ut i trädgården och plocka pepparmint att sätta i sitt te. Han har även tjänstgjort på Cypern där han hade vindruvor, mandariner, apelsiner, citroner m.m. Fikon plockade han direkt från trädet. Det är något visst att gå ut och plocka i den egna trädgården, säger han. I Gällivare blev ambitionen att de skulle ha en enkel trädgård som skulle sköta sig själv. Intresset att odla har växt fram med åren. Bente säger att det som går här smakar mycket bättre, men hon saknar plommonen. Här blir det mycket blåbär, hjortron och andra bär. Hon tipsar om att rabarber är gott blandat med hallon, lingon och jordgubbar, att rabarber och morötter smakar som hjortron! Ett ställe att trivas i Ulf gör det mesta ute, gräver och sår, Bente tar hand om blommorna. Tidigare hade de också ett växthus för tomat och gurka men det blir för mycket jobb i förhållande till resultatet. Trädgården kom före biodlingen som startade i mitten på 80-talet. Det har lett till att de blivit mer intresserade av blommor. Bente menar att antingen har man sin trädgård hemma eller så i sommarstugan. Trädgården är ett ställe att trivas i! Ulf menar att det blir ytterligare en plats att trivas i, man kan vara både inne och ute. Dessutom får man något att äta! Bente fyller i: och barnen hade en plats att leka i när de var små och hundarna, idag två stycken, har alltid gillat trädgården. TRÄDGÅRD NORR 5/08 19

8 Passion för humlor Har man en trädgård vid polcirkeln som jag då kan man drabbas av passionen. Det är en upplyftande känsla. Min passion gäller alla mina humlor här i min trädgård. TEXT OCH BILD HEIDE KRÖNLEIN 4 TRÄDGÅRD NORR 3/08

9 Det började för många år sedan. En trädgårdsbesökare räknade på hur många olika humlor jag hade, då var det sex och då drabbades jag av humlepassionen! Har visserligen alltid tyckt om alla kryp som finns i trädgården, till och med bladlössen, när man ser dem i förstoring är de verkligen vackra, men vackrast är humlorna. Min trädgård har blivit alltmera av en oas för alla kryp tack vare humlorna. Jag började ta reda på allt som fanns att läsa om humlor och upptäckte att dessa varelser är mycket fascinerande, så ändamålsenliga och vilken nytta gör de inte i min trädgård. Väntar på drottningarna På våren väntar jag på mina drottningar med stor spänning och så en solig dag hör jag den första drottningens djupa surrande och då ligger hela sommaren framför mig. Scillan blommar, enstaka snöfläckar finns kvar och jag sitter väl påklädd med en kopp kaffe på min älsklingsplats i trädgården och hör mina humledrottningar som nu har blivit flera. De söker efter mat och en bra plats att börja bygga sina bon på. Livets kontinuitet finns i dessa små skimrande varelser. Drottningen som helt ensam måste starta sitt samhälle med att hitta den bästa platsen, bygga sina små krukor, fylla dem med mat som hon ensam samlar in och sedan lägger hon sina första ägg, oftast upp till fem stycken. Så blir det verkligen arbetskrävande. Hon måste hitta mat till sig själv och bränsle till sina flygturer, mat till larverna... Dessutom ska hon hinna med att hålla rätt temperatur i sitt bo. Är det kallt ute måste hon hålla värmen och är det varmt måste hon sänka värmen. Hennes kropp är helt anpassad för detta jobb. Hon har allt inom sig och hon kan vrida vingarna så att det antingen blir varmt eller kallt i boet. När de första humlorna har kläckts blir humledrottningen det hon är ämnad för, en äggläggande humledrottning och hon producerar massor med humleflickor och alla har sin speciella uppgift i hennes samhälle. Lägst i hierarkin står arbetshumlorna som håller hela samhället vid liv genom sitt insamlande av honung och pollen och är det inte så även i vårt samhälle? Drottningen har sin uppvaktning som tar hand om äggen, matar henne och ser till att hon mår riktigt bra för det garanterar humlesamhällets överlevnad. Jag, som mycket sällan upptäcker bon för de finns väl skyddade TRÄDGÅRD NORR 3/08 5

10 Ett luftigt lager av ris under komposten säkrar syretillförseln. Vinterkompost med igloo-metoden Låt komposten jobba under vinterns snötäcke, med igloometoden blir processen extra miljövänlig. I Sorsele bor entusiasten Bernt Nordenström som drog igång en ny form av kompostering inom kommunen. Plötsligt stod besökare från när och fjärran i hans trädgård. TEXT KARIN ENGMAN BILD KARIN ENGMAN / MARIE OLAUSSON Jag tyckte det var fruktansvärt att så fint material skulle gå till spillo, säger Bernt, allt avfall från hushåll och trädgårdar och affärer. Man föreslår och föreslår, och till sist måste man göra något själv. Bernt började med storkomposten under 80-talet och hade den hemma under år. Materialet från olika håll kunde uppgå till 100 ton. Med tiden lärde han ut sin metod till kommunen som idag har en egen kompost. För att inte släppa ut metan i biosfären testade Bernt med täckt kompost. Han övergick allt mer till att lagra materialet i slutna säckar tills han kunde slänga snö på den nyladdade komposten. Metoden visade sig fungera utmärkt. Intresset för Bernts kompost har varit stort, under 90-talet hade han besök från hela världen. Italiensk tv var först med att göra ett reportage härifrån. Jag vet inte hur italienarna hade hittat hit! De var på jakt efter praktiska exempel på det nya tänket om hållbar framtid. Ett team kom upp och filmen gick runt världen. Men jag hade inte parabol själv så jag fick inte se den. Men det gjorde uppenbarligen många andra. Det dök upp besökare från olika håll som gjorde en avstickare till Sorsele när de nu ändå reste i Europa. Det kom folk från Peru, Venezuela, Brasilien, Indien, Pakistan, från flera afrikanska stater, och från de flesta länder i Europa. Året efter blev det ett mittuppslag i Land, och fler följde. Sen kom dagis, universitet, skolor, bussar med pensionärer från när och fjärran. Det höll i sig i några år. Hur gör man? Hur gör man då för att kompostera enligt igloometoden? Det krävs balans mellan kol och kväve, och det får man genom att blanda trädgårdsavfall med köksavfall. Spara ihop tillräckligt med material för att göra i ordning en större kompost i ett moment. Placera komposten i skuggan, på en decimetertjock bädd av bark som hindrar att näring lakas ur. Man kan eventuellt lägga en presenning i botten. Ovanpå barken läggs ett luftigt lager ris av lövträd för att säkra syretillförseln underifrån, ungefär en decimeter tjockt. Bernt lägger strängar som är två meter långa, och ungefär en och en halv meter breda. Ovanpå riset varvas trädgårdsavfall och köksavfall, i decimetertjocka lager, tills högen når brösthöjd. För varje påfyllnad av matavfall strör man in lite torvströ eller lite jord eller gammal kompost, ungefär som när man bakar. Det blir ingen lukt, komposten startar mycket fortare när man laddar den på det här sättet. Överst läggs ett lager torv, och sedan skottas snön över. Det är viktigt att risbädden går utanför kanterna, så att syre kommer in i processen. Men man behöver inte skotta fram den efter snöfall, snön blir porös. Har man tillräckligt med material blir komposten genast varm. Den är uppe i grader på en vecka, säger Bernt, och då tar den död på all ohyra. Sedan sjunker den ihop, och blir ren matjord i knähöjd. När komposten får upp värmen blir det som kraterhål där det är varmast. Under någon vecka får man ösa på mer snö allt eftersom. Sen sjunker den ihop och bildar en slags igloo. Det blir 28 TRÄDGÅRD NORR 2/08