Et paradis uden billard

Transkript

1 Ett paradis utan biljard Samproduktionstitel Distributionstitel Et paradis uden billard Un paradiso senza biliardo Ein Paradies ohne Billard Produktionsuppgifter: Produktionsbolag Paradise Production Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm FilmTeknik AB, Solna Sveriges Television AB TV2, Stockholm Sandrew Film & Teater AB, Stockholm Filmlance International AB, Stockholm Nordisk Film Produktion A/S, København Italian International Film SRL, Rom Mandragola Film & Teater Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB, Stockholm (1991) Laboratorium FilmTeknik AB, Solna Övrigt bolag Fonds Eurimages du Conseil de l'europe, Strasbourg Laboratori dell'imagine Restaurant Birger Bar, Stockholm Elitos SpA Nora Bergslags Veteran-Jernväg, Nora Pythagoras Vänner/Industrimuseet, Norrtälje Italienska Riksförbundet-FAIS, Stockholm Technophone/AB Curt Enström Regi Manus Producent Produktionsledare Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Regiassistent Teknisk regi Scripta Medproducent Carlo Barsotti Carlo Barsotti Börje Hansson Erich Hörtnagl Göran Åslund Kjell Westling Staffan Erstam Susanne Linnman Bo Persson Stefan Ljungberg Christer Larsson Luca Falorni Ocki Hansson Kerstin Sundberg Anne von Sydow Bo Christensen Fulvio Lucisano

2 Inspelningsledare Produktionsassistent Pressinformation B-foto Stillbildsfoto Fotoassistent Elektriker Passare Ljussättare Negativklippning Musikarrangör Scenografiassistent Snickare Dekormålare Rekvisita Attributör Kläder Sömmerska Smink Chaufför Byggledare Ljudläggning Övrig medarbetare Lars Blomgren Giuseppe Vannucci Frida Edström Roberta Baiano Katarina Lindgren Agneta Karlström Lennart Peters Susanne Sandström-Bucht Mattias Högberg Börje Larsson Johan E. Andersson Nils Melander Kerstin Hellgren Kjell Westling Gunilla Essler Cristina Maglini Lars Gulander Per Nerlund Jonas Elmqvist Mats Tegnér Johan Sjölin Federico Baiano Antonio Di Stasio Hervé Montfort Ulrika Holmer Mats Wolgers Elisabeth von Koch Louise Stenberg Annika Rabe Sara Barsotti Vittoria Barbini Cecilia Drott Annika Stödberg Fulvio Di Lazzaro Ulf Jacobson Bo Persson Stefan Ljungberg Gunnar Falk Maria Hansson Violetta Barsotti Charlotte Ericstam Franco Fautini Katinka Faragó John Thompson Camillo Lepovati Amelia Paletti Mario Catellana

3 Manusöversättare Giuseppe Costa Rune Svensson Anna Barsotti Bildformat: Vidfilm (1,66:1) Färgsystem: Eastman Color Ljudsystem: Dolby Stereo Originallängd i : 113 Censur: Datum: Åldersgräns: Tillåten från 11 år Längd: 3093 meter Aktlängder: m. Sverigepremiär Sandrew Göteborg Sverige Metropol Malmö Sverige Grand Stockholm Sverige 113 Urpremiär Sandrew Göteborg Sverige Metropol Malmö Sverige Grand Stockholm Sverige 113 Rollista: Paolo Migone Gianluca Favilla Giacomo Poretti Giuseppe Nesi Renzo Spinetti Carlo Felicetti Björn Granath Carin Ödquist Görel Crona Carina Lidbom Thomas Hoder Michael Segerström Mona-Lis Hässelbäck Svante Grundberg Björn Wallde Pia Green Susanna Mannelli Azio Citi Massimo Sarchielli Giuseppe Franco milanesaren maremmanaren genuesaren gruppledaren tjänstemannen sekreteraren Eva Lena dansken poliskommissarien hans fru poliskonstapeln flanören servitrisen Maria Azio Antonio

4 Dodi Moscati Julenti Rossanto Carlo Neri Fabio Vannozzi Bobo Rondelli Johan Rabaeus Gustav Kling Bertil Norström Jonas Granström Helene Lundell Thorsten Andreassen Franco Barattoni Diego Bonnaccorso Roberto Catenacci Stefano Catenacci Michele Esposito Antonio Farina Eustachio de Lo Martire Pino Poli Roberto Tosini Pino Versola Massimo Vincenzi Barbro Waara Kerstin Söderlund Liv Alsterlund Cecilia Lindau Julia Hede Krister Bergqvist Tor Svae Anette Gustavsson Åsa Lindholm Linda Lundmark Anna Drougge Marie Lindqvist Christos Nicolaidis Leonardo Bello Michele Buzzarro Roberto Lianti Stefano Corsi Coppelecciaito Coppeleccia Adolfo Gigli Massimo Magnani Ivo Pavolin Musik: Antonios fru prästen vän i byn vän i byn vän i byn Olle direktören mannen i omklädningsrummet äkta mannen äkta hustrun en ung svensk Tornerai/J'attendrai

5 L'amore è come l'ellera 'O sole mio! Quel mazzolin di fiore Reginella O surdato 'nnammurato Words Enough To Tell You Svensk filmografi

6 En by i Toscana, våren Unge Giuseppe vinkas av på järnvägsstationen och åker till Sverige för att arbeta för en betydligt högre lön än han kan få hemma i Italien. Han har lockats dit av sin gamle vän och kamrat från partisantiden i andra världskrigets slutskede, Franco, som emigrerat efter det att han efterlysts av polisen i hembyn. Franco beskriver Sverige som fyllt av vackra och villiga kvinnor och som ett arbetarnas paradis med hög lön, sjukersättning, gratis bostad och sjukvård och lång helgledighet. Det enda han gång på gång skriver att han längtar efter är ett biljardbord, för i hembyn är biljard männens sociala centrum. På tåget minns Giuseppe tiden när Franco fortfarande bodde hemma i byn och vilken högtidsstund det var i bykaféet då det kom ett nytt biljardbord. Senare fantiserar han om att Franco kommer honom till mötes i ett svenskt vinterlandskap med häst och släde och två unga blondiner iklädda pälsar och raffset. Han vaknar dock upp då en av kvinnorna visar sig vara Maria, en kvinna Franco var förlovad med i byn men som Giuseppe också åtrår. Väl framme vid slutstationen i en stad någonstans i Mellansverige möts Giuseppe och de andra italienska arbetsrekryterna av en svensk mässingsorkester som lite långsamt och tafatt spelar O sole mio. De förs i en bilkolonn till fabriken, där de högtidligen välkomnas av fabriksledningen. I gratisbostaden en arbetarbarack med fyrabäddsrum återförenas Giuseppe med Franco, som bjuder med honom hem till sin nya bostad. Franco har nämligen träffat och flyttat in hos den frånskilda småbarnsmamman Lena. Där pratar de länge och väl om hembyn i Toscana. Giuseppe undrar varför Franco aldrig hört av sig till Maria, som fortfarande väntar på honom och som skickat en present med Giuseppe. Men Franco undviker ämnet och säger att det är för mycket att förklara. Han lovar dock att ta väl hand om Giuseppe och försöker förklara lite hur det går till i Sverige, där rösterna aldrig höjs, maten och kaffet smakar annorlunda och där det bara finns en enda fackförening. Och det går bra för Giuseppe på fabriken. Han blir vän med en dansk krigsflykting och även med de till en början lite dryga och överlägsna norditalienarna han delar barack med. Den ende som går honom och de andra landsmännen på nerverna är en liten besserwisseraktig tråkmåns från Milano, Enzio. Det finns bara ett problem, och det är att Giuseppe arbetar alldeles för fort. Franco tvingas ingripa och förklara att fackföreningarna motsätter sig den höga arbetstakten, och att arbetskamraterna har svårt att hänga med. Detta väcker förundran hos Giuseppe, liksom att arbetarna inte får vin i fabriksmatsalen eller att han och Franco inte kan få vin till söndagslunchen på järnvägsrestaurangen före klockan 12. Men det som gör honom riktigt upprörd är att han bara får drygt halva den lön Franco sagt att han skulle få. Vad denne glömt att berätta är vad man får ut efter det att skatten är dragen. En kväll filosoferar han och Franco över den svenska modellen med socialistisk regering samtidigt som kungen sitter kvar och om neutraliteten under andra världskriget trots att grannländerna Norge och Danmark ockuperades av nazisterna. På natten drömmer Giuseppe om ett Sverige som är det fulländade paradiset: Alla talar italienska. Restaurangen serverar italiensk mat och italienska viner. Arbetarna betalar ingen skatt det vara bara ett spratt de spelade Giuseppe det gör naturligtvis bara kapitalisterna. Men det verkliga ögonblicket av lycka blir då Giuseppe under gästernas applåder förs in till järnvägsrestaurangens biljardbord, där Franco, arbetskamraterna och kamraterna från hembyn väntar. Giuseppe börjar nu tröttna på sin vistelse i Sverige. Klimatet är för kallt. Han kan inte se någon måne för den ständiga molnigheten. Han bor trångt med sina arbetskamrater och tvingas stanna uppe i matrummet då de andra har kvinnosällskap med sig hem. Och han trånar efter Maria hemma i byn. Det finns emellertid en annan kvinna han också fått ögonen på Lenas granne Eva, en frånskild tvåbarnsmor med en alkoholiserad före detta som gärna blir våldsam när han fyllnar till. Hon öppnar alltid och hälsar när han kommer för att besöka Franco, och Giuseppe grunnar på hur han ska lyckas börja prata med henne trots språkförbistringen. Han övar de få ord han kan på svenska och snappar upp en del andra på affischer han passerar, t ex "kultivera". Då han kommer för att hälsa på hos Franco, öppnar Eva som vanligt dörren. Trevande försöker Giuseppe få fram några ord samtidigt som Eva försöker få honom att förstå att Franco inte är hemma. Till slut drar Eva in honom till sig och bjuder honom på kaffe. Senare förför hon honom handgripligen. Mitt i natten dyker Olle oväntat upp, så Giuseppe tvingas halvt påklädd hoppa ut genom fönstret. Nästa dag får han en utskällning av Franco i dennes hem, och de börjar slåss med både knytnävar och inredning. Lena blir rädd och ringer polisen, men när den kommer låtsas Giuseppe och Franco som om de bara skämtat med varandra. När poliserna gått iväg, blir de båda slagskämparna dock utkastade av Lena. I vinternatten på nästan öde gator säger Giuseppe att han känner sig lurad av alla skönmålningar som Franco målat upp av Sverige.

7 Han längtar hem. Dagen därpå kommer inte Giuseppe till arbetet. Efter arbetsdagen beger sig därför Franco till barackerna, och får reda på att Giuseppe ska ta tåget tillbaka till hembyn i Toscana. Franco springer till stationen och hittar Giuseppe i en av vagnarna. Giuseppe lockar Franco att följa med tillbaka, men han känner att han inte kan konfronteras med sina gamla kamrater i byn och återse Maria. Han väljer att stanna. Då tåget kör iväg skriker Giuseppe åt honom att Sverige visst är ett paradis men att han saknat biljard alltför mycket.en tid senare får Franco brev från Giuseppe. Vid sitt sedvanliga bord på järnvägsrestaurangen läser han om Giuseppes och Marias bröllop. Ytterligare något år senare läser han om att de fått en son, som de döpt till Franco efter honom. Tiden går. På 1960-talet har järnvägsrestaurangen förvandlats till en krog med bardisk och på 1980-talet till en pizzeria. Men fortfarande sitter Franco på sin vanliga plats och läser breven från Giuseppe. Barnet Franco har nu växt upp och tagit juristexamen. Han är distriktssekreterare i kommunistpartiet och har till faderns stolthet vunnit de toscanska biljardmästerskapen. Den ende Giuseppe tror kan slå sonen är Franco, som en gång var byns bäste biljardspelare. När Franco går iväg från restaurangen ser han hur det en gång så provinsiella Sverige förvandlats till ett mångkulturellt samhälle präglat av samma ungdomskultur som i Italien. Vid utgången stöter han ihop med en yngling som kallar honom svartskalle. Ursinnig griper han tag i den unge mannen och skriker att han efter 20 år i landet nu blivit en gråskalle. Sedan går han till bilen och rivstartar. Han kör sin Volvo genom vinterkala alléer medan han drömmer om sitt grönskande Toscana.