Strålsäkerhetsmyndighetens risk- och sårbarhetsanalys

Transkript

1 Sida: 1/59 RAPPORT SSM datum: SSM referens: SSM 2010/1234 Fastställd: Ann-Louise Eksborg Strålsäkerhetsmyndighetens risk- och sårbarhetsanalys med förmågebedömning 2010 Rapporten innehåller Strålsäkerhetsmyndighetens (SSM:s) risk- och sårbarhetsanalys 2010 i enlighet med 9 förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap samt förmågebedömning enligt Myndighetens för samhällsskydd och beredskap (MSB:s) begäran om underlag för samlad bedömning av samhällets krisberedskapsförmåga 2010 (MSB dnr ). Analysen baseras på SSM:s risk- och sårbarhetsanalys från november 2009 med ändringar och tillägg som skett fram t.o.m. oktober MSB har i begäran om underlag för bedömning av krisberedskapsförmågan angivit att de tidigare definierade förmågorna krisledningsförmåga, och operativ förmåga skulle slås samman till en förmåga benämnd krishanteringsförmåga. SSM har följt detta direktiv, men också valt att förtydliga när det finns skillnader i krisledningsförmågan och den operativa förmågan genom att ange detta under beteckningarna krishanteringsförmåga (ledning) respektive krishanteringsförmåga (operativ). Krishanteringsförmåga (ledning) för RN-händelser avser i huvudsak SSM:s egen organisation och i tillämpliga delar länsstyrelsernas krisledning. Krishanteringsförmåga (operativ) avser främst insatser av andra aktörer som SSM tecknat avtal med och insatser av polis, räddningstjänst och sjukvård.

2 Sida: 2/59

3 Sida: 3/59 Innehållsförteckning Sammanfattning, övergripande bedömning 5 1. Uppdrag och avgränsning 9 2. SSM:s roll och ansvar Analyserade hot och risker inom ansvarsområdet Nukleära och radiologiska hot Kärnreaktorer Radioaktiva ämnen Kärnladdningsexplosioner RN-händelser i kombination med andra störningar (ej öppen bilaga till 2008 års analys) Nio tidigare definierade katastrofscenarier - förmågebedömning Regionalt avbrott i elförsörjningen Regionala störningar i de elektroniska kommunikationerna Omfattande avbrott i de samhällsviktiga transporterna Avbrott eller störningar i de kommunaltekniska systemen Katastrof utomlands (ej RN-händelse) med många svenskar drabbade Omfattande kemisk olycka Epizooti/zoonos Olycka med radioaktiva ämnen Väpnat angrepp Katastrofscenarier från 2009 års förmågebedömning med uppdatering Influensapandemi Störningar i de finansiella systemen IT-relaterad störning SSM:s och den nationella strålskyddsberedskapens förmåga SSM:s krisorganisation och tjänsteman i beredskap Den nationella strålskyddsberedskapen Transporter av radioaktiva ämnen Prognoser för radioaktivt nedfall från kärnladdningsexplosioner Långsiktig kompetensförsörjning Åtgärder för att förbättra den nationella strålskyddsberedskapen Åtgärdsstrategi Specifika åtgärdsbehov de närmaste åren Samverkan 51

4 Sida: 4/ Avtal Myndighetssamverkan Komplexa ansvarsförhållanden vid en RN-händelse Internationell samverkan 52 Bilaga 1 55 Strålskyddsberedskapens komponenter 55 Bilaga 2 59 Förmågebedömning

5 Sida: 5/59 Sammanfattning, övergripande bedömning Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) har genomfört en risk- och sårbarhetsanalys för ett femtiotal scenarier. Syftet är att bedöma om det finns sådan sårbarhet eller sådana hot och risker inom myndighetens ansvarsområde som allvarligt kan försämra förmågan till verksamhet inom området. De analyserade scenarierna har dels omfattat nukleära och radiologiska händelser definierade av SSM, dels andra allvarliga händelser definierade av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). De nukleära och radiologiska hoten inkluderar både olyckor och brottslig verksamhet. Scenarierna har delats in i tre huvudgrupper: händelser i kärnreaktorer, händelser med radioaktiva ämnen och kärnladdningsexplosioner. För händelser i kärnreaktorer bedömer SSM att konsekvenserna kan omfatta allt från lokalt mycket begränsade till för samhället katastrofala konsekvenser för de värsta fallen där säkerhetssystemen inte fungerar. Krishanteringsförmågan (ledning och operativ) för hela sektorn bedöms vara i huvudsak god men har vissa brister. Vissa förmågor har förbättrats senaste året (tekniska system för kommunikation, prognosmodeller för atmosfärisk spridning och förmågan till provtagning, mätning och analys), men andra har försämrats. Ett stort nytt problem är att kompetensen i allmänhet inom kärnsäkerhet och strålskyddsberedskap har blivit grundare. Många personer med djup kompetens har avgått med pension de senaste åren och ytterligare specialister kommer att sluta kommande år. Ersättare finns inte att tillgå i motsvarande omfattning och de nya, unga som anställs har förhållandevis liten erfarenhet inom områdena. Det tar tjugotalet år av yrkesverksamhet att få djup erfarenhet. Därför kommer det att ta lång tid att på nytt bygga upp den saknade kompetensen. Nuvarande svenska kärnkraftverk genomgår omfattande ombyggnader. Nya kärnkraftverk byggs i andra länder och nya reaktorer kan komma att byggas i Sverige. En ny generation specialister inom kärnsäkerhet, strålsäkerhet och strålskyddsberedskap måste därför utvecklas. En förutsättning för detta är att universitet och högskolor skapar utbildningsvägar som kan ge adekvat grund till studerande som har förutsättningar och vilja att utvecklas till framtida specialister. Den långsiktiga kompetensförsörjningen inom ämnesområdena måste säkerställas. Ett annat akut problem är att utbildningar och övningar av kärnenergiberedskapen inte genomförs i den omfattning som krävs för att vidmakthålla kompetens och förmåga hos nya generationer personal. Efter 1980/81 när att kärnkraftberedskapen byggdes ut och länsstyrelserna i kärnkraftlänen fick ökat ansvar genomfördes under många år återkommande, centralt samordnade, utbildningar i hantering av kärnkraftolyckor. Utbildningarna riktades till räddningsledare, VB (nuvarande TiB), beredskapshandläggare, informatörer och instruktörer från länsstyrelser och centrala myndigheter. Sådana utbildningar har inte genomförts de senaste åren, vilket fått till följd att växande kunskapsluckor uppstått. När det gäller övningar genomför kärnkraftlänen årliga funktionsövningar där delar av länsstyrelsens organisation övas, men

6 Sida: 6/59 totalövningar där alla ansvariga myndigheter samverkar sker inte särskilt ofta. Tidigare genomfördes sådana övningar varje år i ett rullande schema från län till län för de dåvarande fyra kärnkraftlänen. Nu är det glesare mellan totalövningarna. Den senaste totalövningen i ett kärnkraftlän genomfördes i Halland Nästa totalövning sker i Kalmar län 2011, dvs först fem år senare. SSM anser att det är för lång tid mellan två totalövningar. (Övning Sydvind 2008 i Skåne gällde inte ett svenskt kärnkraftlän). Planeringen är att i fortsättningen genomföra totalövningar vartannat år i ett rullande schema för de tre kärnkraftlänen. Då tar det sex år innan en totalövning återkommer till ett kärnkraftlän. Även det är förhållandevis lång tid. SSM anser att det inte leder till tillräckligt god förmåga. En återgång till den ursprungliga övningsfrekvensen där ett kärnkraftlän genomför en totalövning vart fjärde år (d.v.s. tre totalövningar per fyraårsperiod) vore önskvärt. För händelser med radioaktiva ämnen bedömer SSM att konsekvenserna kan bli allt från mycket begränsade till mycket allvarliga, bl.a. beroende på vilket radioaktivt ämne det är, hur stor aktivitetsmängden är, hur många som kan bli berörda och hur snabbt händelsen upptäcks. Krishanteringsförmågan (ledning) bedöms som god och krishanteringsförmågan (operativ) i huvudsak som god men med vissa brister, med undantag av sådana olyckor där en stark strålkälla kommit på avvägar utan att någon observerat det eller vet var den möjligen kan finnas. För sådana fall bedöms krishanteringsförmågan (ledning) på central nivå som i huvudsak god men med vissa brister och bristfällig på lokal nivå. Behov finns för ökat skydd av strålkällor vid svenska sjukhus, universitet och industrier, vilket prioriteras i SSM:s fortsatta arbete. Krishanteringsförmågan (operativ) och förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är bristfällig eller mycket bristfällig för beredskapssektorn som helhet för händelser som innebär brottslig verksamhet inkluderande smuggling eller oavsiktlig införsel av radioaktiva ämnen. Sverige har ingen rutinmässig strålningsmätning av gods som passerar landets gränser. Radioaktiva ämnen och klyvbart material kan därför komma in i landet utan att upptäckas. Under 2008 har t.ex. olika leveranser av rostfritt stål innehållande kobolt-60 kommit in i Sverige från tre olika metallsmältor i Indien. Upptäckten gjordes av en slump genom att en sändning från Indien passerade en europeisk hamn där allt gods rutinmässigt kontrollmäts för joniserande strålning. Eftersom ingen kontroll sker av gods från tredje land kan Sverige bli inkörsport för olaglig införsel av radioaktiva ämnen och klyvbart material till EU. Det kan orsaka allvarliga strålskador på människor och i värsta fall att klyvbart material kommer till användning i terrorsyfte inom EU. Ett stort problem i beredskapen för händelser med radioaktiva ämnen - i synnerhet antagonistiska händelser - är att räddningstjänsten i allmänhet inte har någon praktisk erfarenhet från vardagsolyckor inom detta område. Olyckor med radioaktiva ämnen inträffar nämligen ytterst sällan. Räddningstjänsten i kärnkraftlänen har tillsammans med några centralt placerade instruktörer och de s.k. kem-koordinatorerna fått utbildning och viss övning, men det stora flertalet CBRN-instruktörer hos räddningstjänsten. polisen och ambulanssjukvården har endast fått ett par dagars teoretisk undervisning. Övrig personal har i allmänhet fått några timmars teoretisk undervisning om

7 Sida: 7/59 problemområdet. Det är otillräckligt för att klara en räddningsinsats i kraftig strålmiljö. Personalens förmåga att klara en sådan situation bedöms av SSM som mycket bristfällig. SSM utvecklar metoder för fältövningar i strålmiljö och erbjuder CBRN-instruktörer praktisk utbildning och övning. Två kombinerade utbildningar och övningar har genomförts SSM planerar att fortsätta med metodutveckling, utbildnings- och övningsverksamheten de närmaste åren. För att förmågan också ska bli bättre allmänt inom polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård behöver de vidareutbildade CBRNinstruktörerna föra kunskapen vidare inom sin organisation. Eftersom hittills bara ett fåtal CBRN-instruktörer har fått vidareutbildning är det långt kvar till en allmän förbättring av förmågan att hantera RN-händelser. USA och Ryssland innehar fortfarande tusentals kärnladdningar vardera. Dessutom pågår en långsiktig modernisering och utveckling av kärnvapenarsenalerna. Trots alla försök att stoppa kärnvapenspridningen håller nya stater på att skaffa sig denna förmåga. Indien och Pakistan har genomfört kärnvapenprov och skaffat sig kärnladdningar och vapenbärare. Nordkorea genomförde sitt andra prov 2009 och Iran har fortsatt att driva och utöka sin anrikningsverksamhet. För kärnladdningsexplosioner nära Sverige bedömer SSM konsekvenserna som katastrofala om vind och nederbörd leder till att landet drabbas av kraftigt radioaktivt nedfall. För kärnladdningsexplosioner på längre avstånd (över 1000 km) blir konsekvenserna på kort sikt i Sverige små, begränsade eller allvarliga beroende på explosionsstyrka, antalet explosioner, eldklotets höjd över marken, vindriktning och nederbörd. Massiv kärnvapeninsats kan dessutom leda till katastrofala klimatförändringar på grund av den stora mängd stoft som lyfts till höga höjder från explosioner nära markytan. Krishanteringsförmågan (ledning och operativ) för kärnladdningshändelser som kan medföra allvarliga eller katastrofala konsekvenser i Sverige är bristfällig eller mycket bristfällig, eftersom det inte finns en lokal skyddsorganisation som är utbildad och övad för uppgiften. Det finns inte heller tillräckligt med mätinstrument och utrustning för lokala varningsprognoser, eftersom den svenska radiakskyddsorganisationen som byggdes upp under det kalla kriget har avvecklats. En ny radiakskyddsorganisation kan behöva återskapas om trenden går mot ökad kärnvapenspridning eller om de säkerhetspolitiskt återhållande faktorerna för kärnvapenanvändning förändras till det sämre. Vare sig det gäller krig eller terrorangrepp med kärnvapen är storstadsregioner runt om i världen tänkbara mål för kärnladdningar. Där finns boende eller besökande svenska medborgare som kan drabbas. Detta hot kan behöva beaktas i planeringen av Sveriges förmåga att hantera RN-händelser. SSM har i tidigare års förmågebedömningar bedömt myndighetens förmåga att hantera olika krisscenarier. För 2010 har SSM uppdaterat bedömningen av förmågan att klara beredskap och kriser vid en pandemi. SSM:s förmåga att motstå allvarliga störningar bedöms i de flesta fall som i huvudsak god men har vissa brister. Avgörande är om SSM har tillgång till sin personal. Delar av SSM:s krisorganisation är beroende av nyckelkompetenser. Dessa kompetenser tar många år att bygga upp, De är också svåra att upprätthålla med tillräcklig mängd personer. Finns kompetensen tillgänglig när den behövs i en krissituation är förmågan sannolikt god. Skulle den inte vara till-

8 Sida: 8/59 gänglig kan det leda till bristfällig förmåga. Det är följaktligen förenat med osäkerheter att bedöma SSM:s förmåga vid en pandemi. Trots att mycket arbete lagts ner på att analysera inträffade nukleära eller radiologiska händelser och försöka förutsäga möjliga fall har historien upprepade gånger visat att nya, tidigare inte uppmärksammade händelsetyper inträffar. Den strategi som SSM tillämpar för att klara oförutsedda händelser är att upprätthålla ett antal grundläggande förmågor utan särskild hänsyn till specifika scenarier. Dessa förmågor är utvecklad mätteknik för alla typer av joniserande strålning och radioaktiva ämnen, förmåga att samverka och kommunicera mellan myndigheter och förmåga att informera om strålningens verkan. För detta krävs återkommande utbildning och övning för alla aktörer inom beredskapen. Erfarenheterna från övningar ska återföras till beredskapsorganisationen. Samtidigt måste forskning och utveckling bedrivas parallellt för att få fram ny kunskap och föra in förbättrade metoder i organisationen. Med stöd från det särskilda krisberedskapsanslaget har ett antal målstyrda insatser genomförts för att stärka strålskyddsberedskapen. De inkluderar långsiktig kompetensförsörjning, ledningsförmåga, mätning och analys samt inledningen till ett stöd till först-på-plats -organisationer (räddningstjänst, polis, och ambulanssjukvård). De åtgärder som SSM planerar och genomför för den treåriga målperioden leder till att Sveriges förmåga att hantera strålningsrelaterade kriser stärks inom särskilda områden. Samtidigt har emellerid viktig kompetens och förmåga förlorats genom att vissa specialister med djupa kunskaper inte kunnat ersättas. För att upprätthålla och utveckla beredskapen efter 2011 fordras fortsatta riktade insatser (forskning och utveckling av specialistkompetens, utveckling av ledningsförmågan, nytt mätdatahanteringssystem, utveckling av spridningsoch dosprognoser, nysatsning på mätinstrument och mätmetoder, utveckling av beredskapsmetoder och fortsatt utbildning och övning i samverkan nationellt och internationellt). Detta görs för att fylla kunskapsluckor och brister i den operativa förmågan. Det är också nödvändigt med en fortlöpande anpassning av beredskapen till förändrade hotbilder och förmågan att hantera dessa. Den nationella strålskyddsberedskapen befinner sig i ett dynamiskt skede, där en fortlöpande anpassning måste ske mot en förändrad omvärld och hotbild. SSM fortsätter målmedvetet arbetet med att stärka olika komponenter i den nationella strålskyddsberedskapen med stöd av medel från krisberedskapsanslaget. Inom de närmaste åren kommer emellertid ytterligare specialistkompetens att försvinna genom pensionsavgångar. Det är därför nödvändigt att målmedvetet under lång tid satsa på utbildning och återväxt av nya specialister. Det är en förutsättning för att strålskyddsberedskapen ska kunna bidra effektivt till samhällets förmåga att motstå allvarliga störningar orsakade av nukleära eller radiologiska händelser.

9 Sida: 9/59 1. Uppdrag och avgränsning I förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap föreskrivs att varje myndighet, i syfte att stärka sin egen och samhällets krisberedskap, årligen ska analysera om det finns sådan sårbarhet eller sådana hot och risker inom myndighetens ansvarsområde som synnerligen allvarligt kan försämra förmågan till verksamhet inom området. SSM:s analys för 2010 omfattar hot, risker och sårbarheter kopplade till SSM:s myndighetsuppgifter med fokus på nukleära (N) 1 och radiologiska (R) 2 händelser. MSB:s vägledning om risk- och sårbarhetsanalyser har beaktats så långt det har varit möjligt och relevant med hänsyn till SSM:s roll och ansvar. SSM har för varje scenario bedömt konsekvenserna i den av MSB angivna skalan från mycket begränsade över allvarliga till katastrofala. SSM har deltagit i det arbete som pågår inom samverkansområdet Farliga ämnen (SOFÄ) och lett arbetet inom SOFÄ:s beredningsgrupp RN-plattformen. Analyser genomförda i RN-plattformen har bidragit till underlaget i denna riskoch sårbarhetsanalys. I en bilaga till 2008 års risk och sårbarhetsanalys (ej öppen handling) behandlas scenariorelaterade risker där fokus ligger på fyra riskområden; hot mot elförsörjningen, hot mot IT- och telekomförbindelserna, hot mot anläggningar samt informationsoperationer. Varje hottyp medför konsekvenser för myndighetens operativa uthållighet. SSM bedömer att hotbild och förmåga för dessa scenarier inte förändrats sedan 2008 och lämnar därför ingen ny bedömning för dessa riskområden. I 2009 års risk- och sårbarhetsanalys behandlades scenarierna influensapandemi, störningar i de finansiella systemen och IT-relaterade störningar. SSM har uppdaterat scenariot med influensapandemi i denna risk- och sårbarhetsanalys. För de båda övriga scenarierna anser SSM att hotbild och förmåga inte förändrats väsentligt från 2009 och lämnar därför ingen ny bedömning här. SSM genomför vissa ändringar och förbättringar som påverkar den operativa förmågan. Dessa redovisas i en uppdaterad särskild (ej öppen) rapport. 1 Nukleär nödsituation: Händelse där joniserande strålning och/eller radioaktiva ämnen frigörs genom klyvning av atomkärnor (fission) eller sammansmältning (fusion) av atomkärnor och där situationen inte är under kontroll. Till nukleära händelser räknas kärnladdningsexplosioner, okontrollerad kriticitet i klyvbart material och omfattande utsläpp av radioaktiva ämnen från kärnreaktorer. 2 Radiologisk nödsituation: Händelse där joniserande strålning och/eller radioaktiva ämnen okontrollerat frigörs till omgivningen genom en olycka eller antagonistisk handling och där situationen inte är under kontroll.

10 Sida: 10/59

11 Sida: 11/59 2. SSM:s roll och ansvar SSM är central förvaltningsmyndighet för strålskydd och kärnsäkerhet med övergripande uppdrag att skydda människor och miljö från skadliga verkningar av strålning, nu och i framtiden. Verksamhet med strålning regleras i ett antal föreskrifter, baserade på strålskyddslagen, strålskyddsförordningen, kärntekniklagen, kärnteknikförordningen och miljöbalken. SSM ska enligt förordning (2008:452) med instruktion för Strålsäkerhetsmyndigheten bland annat utföra följande uppgifter med anknytning till beredskap: 15 Strålsäkerhetsmyndigheten ska inom den nationella strålskyddsberedskapen samordna de beredskapsåtgärder som krävs för att förebygga, identifiera och detektera nukleära eller radiologiska händelser som kan leda till skador på människors hälsa eller miljön. Myndigheten ska i detta sammanhang 1. ge råd om strålskydd och sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen, om en nukleär eller radiologisk nödsituation inträffar inom eller utom landet, 2. upprätthålla och leda en nationell organisation för expertstöd vid nukleära och radiologiska nödsituationer, och 3. svara för teknisk rådgivning till de myndigheter som är ansvariga för hanteringen av konsekvenserna av en olycka i kärnteknisk verksamhet, om den inträffar inom eller utom landet. Enligt förordning (2003:789) om skydd mot olyckor ska SSM ge råd om strålningsmätningar samt samordna och biträda med strålskyddsbedömningar vid räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Enligt förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap har SSM ett särskilt ansvar för att planera och vidta förberedelser för att skapa förmåga att hantera en kris och för att förebygga sårbarheter och motstå hot och risker. Målet är att SSM ska ha en god krishanteringsförmåga (ledning och operativ) och förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar. SSM är den myndighet (Competent Authority) som till förutbestämda utländska myndigheter och organisationer ska sända varselmeddelande (larm) och information vid kärnenergiolyckor och radiologiska nödsituationer i Sverige enligt de internationella och bilaterala avtal som Sverige ingått. SSM upprätthåller krisberedskap dygnet runt för nukleära och radiologiska nödsituationer som kan inträffa i Sverige eller utomlands.

12 Sida: 12/59

13 Sida: 13/59 3. Analyserade hot och risker inom ansvarsområdet SSM har analyserat hot, risker och sårbarheter för tänkbara händelser där joniserande strålning eller radioaktiva ämnen på ett okontrollerat sätt skulle kunna påverka och skada människor, miljö och samhälle. Analyserna baseras dels på erfarenheter från händelser som inträffat, dels på bedömningar av tänkbara händelser som ännu inte inträffat, men som är tekniskt eller fysikaliskt möjliga. SSM har avstått från att försöka ange sannolikheter för de analyserade händelserna, eftersom sådana bedömningar inte kan baseras på tillräcklig vetenskaplig grund. Även om de tekniska sannolikheterna för speciella felfunktioner kan beräknas utgående från enskilda komponenters felfrekvenser så innebär det inte att sannolikheten för en olycka eller ett angrepp kan beräknas med säkerhet. Olyckor har ofta visat sig bero på mänskliga eller organisatoriska orsaker som inte kan sannolikhetsberäknas då felorsakerna inte är kända i förväg. SSM anger i stället om ett hotscenario har inträffat i någon form eller om det är teoretiskt uttänkt. Med antagande om olika scenarier kan en skala av konsekvenser beräknas utgående från källa, teknisk funktion, frigjord mängd radioaktiva ämnen och strålningens fysikaliska effekter samt biologiska verkan tillsammans med tänkbara motåtgärder vid olika tidpunkter. SSM har beskrivit utfallsrummet för konsekvenserna i den femgradiga skalan mycket begränsade, begränsade, allvarliga, mycket allvarliga och katastrofala enligt MSB:s bedömningsmall. Ett scenario kan ha ett utfallsrum som sträcker sig över flera steg i skalan. Hur allvarliga konsekvenserna blir beror på detaljer som t.ex. hur väl tekniska barriärer stoppar ett utsläpp eller hur snabbt motåtgärder sätts in. En kärnkraftsolycka med härdsmälta behöver inte innebära mer än begränsade konsekvenser om de radioaktiva ämnena kan hållas kvar inom anläggningen, men kan medföra katastrofala konsekvenser om stora mängder frigörs till atmosfären. Till utfallsrummet har SSM angivit om konsekvenserna är lokala, med vilket menas att konsekvenserna drabbar ett mindre område i storleksordningen ett kvarter, en stadsdel eller en kommun. En stark, oskärmad strålkälla kan exempelvis orsaka dödliga strålskador inom några tiotals meters avstånd. Skadorna visar sig dock inte förrän timmar eller dagar efter exponeringen och dödsfallen inträffar först veckor efter exponeringen. Skadorna förknippas då kanske inte längre med platsen. Om många människor på detta sätt ovetande om platsens farlighet kan få allvarliga strålskador, klassar SSM det som lokalt mycket allvarlig konsekvens. För okontrollerade utsläpp från kärnkraftverk har konsekvenserna angivits som lokala om de i huvudsak endast berör inre beredskapszonen, dvs. ett avstånd 0 15 km från kärnkraftverket. SSM har analyserat ett femtiotal nukleära och radiologiska scenarier och bedömt beredskapens förmåga för dessa inom hela sektorn nationell strålskyddsberedskap; länsstyrelser, kommuner, räddningstjänst och sjukvård. Bedömningen av förmågan gäller krishanteringsförmåga (ledning), krishan-

14 Sida: 14/59 teringsförmåga (operativ) och förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Förmågan anges i skalan god, i huvudsak god men har vissa brister, bristfällig samt mycket bristfällig. Vid bedömningen har scenarierna grupperats och bedömningen gjorts gruppvis. Den angivna förmågan för varje scenariogrupp är ett grovt skattat medelbetyg. Eftersom många aktörer kan vara involverade i en nukleär eller radiologisk nödsituation, är förhållandena komplexa och svåra att analysera i detalj. Förmågan att hantera framtida händelser kan visa sig vara bättre eller sämre än angivet. 3.1 Nukleära och radiologiska hot De nukleära och radiologiska hoten delas in i tre huvudgrupper: händelser i kärnreaktorer, händelser med radioaktiva ämnen och kärnladdningsexplosioner. Till händelser i kärnreaktorer räknas också avsiktligt eller genom olycka framkallad kärnklyvning (kriticitet) i klyvbart material, där händelsen inte är en våldsam kärnexplosion. Till händelser med radioaktiva ämnen räknas inte själva kärnklyvningsprocessen. Varje huvudgrupp har sin speciella karaktär när det gäller förebyggande åtgärder, spektret av möjliga konsekvenser och den beredskap som behövs för att lindra konsekvenserna. Varje huvudgrupp kan också innehålla händelser orsakade av olyckor eller genom avsiktliga handlingar Kärnreaktorer Kärnenergi utvinns genom klyvning av atomkärnor av uran-235 eller plutonium-239. I en kärnreaktor sker klyvningen i kontrollerad takt. Processen ger stora mängder radioaktiva klyvningsprodukter som måste hållas inkapslade tills de sönderfallit till stabila atomkärnor. Den joniserande strålningen från de radioaktiva klyvningsprodukterna ger en värmeeffekt som måste kylas bort även efter att kärnklyvningen stoppats. Kylningen måste upprätthållas under flera månader efter att reaktorn stoppats annars överhettas kärnbränslet och smälter ner. Smälter bränslet förstörs kapslingen och de radioaktiva ämnena kan komma ut i omgivningen. I första hand frigörs flyktiga ämnen som ädelgaser, jod och cesium. Särskilt cesium-137 utgör ett problem på lång sikt eftersom ämnet är långlivat (halveringstiden är 30 år). I svenska kärnkraftverk finns barriärer (reaktortank och inneslutning med mycket tjocka väggar) som ska förhindra att stora mängder radioaktiva ämnen kommer ut i omgivningen även om reaktorbränslet i härden smälter ner. I slutet av 1980-talet byggdes tryckavlastande haverifilter som ska avskilja minst 99,9 procent av de långlivade radioaktiva ämnena som kan komma ut ur en överhettad reaktorhärd. Det begränsar konsekvenserna för omgivningen till ett i huvudsak lokalt problem. Det finns dock fortfarande tänkbara händelser med överhettning av kärnbränslet där utsläppsfiltret inte är inkopplat eller där de frigjorda radioaktiva ämnena går en annan väg än genom filtret, vilket kan leda till mycket stora utsläpp. Tekniska sannolikhetsberäkningar anger låga sannolikhetstal för sådana händelser. SSM har i denna analys avstått från att ange sannolikheter. Den mycket svåra reaktorolyckan med stort utsläpp av radioaktiva ämnen finns med i analysen eftersom konsekvenserna, om den inträffar, kan bli katastrofala.

15 Sida: 15/59 En olycka i ett utländskt kärnkraftverk i Europa skulle kunna ge nedfall av radioaktiva ämnen i stora delar av Sverige. På avstånd längre än ett tiotal mil från en havererad kärnreaktor blir stråldoserna visserligen inte så höga att de orsakar allvarliga strålskador under kort tid, men om det radioaktiva nedfallet innehåller jod eller cesium kan lantbruk och livsmedelsproduktion påverkas över stora områden. Motåtgärder är betesrestriktioner och saluförbud för livsmedelsprodukter som innehåller radioaktiva ämnen med halter över bestämda gränsvärden. Sådana åtgärder vidtogs t.ex vid Tjernobylolyckan. Vare sig kärnkraftolyckan inträffar i Sverige eller i Europa skulle behovet av krisledning, strålningsmätningar och informationsinsatser bli mycket stort. Kärnkraftverk, upparbetningsanläggningar (finns ej i Sverige) och lager för förvaring av använt kärnbränsle skulle kunna bli mål för terrorattacker. Skyddet mot terrorangrepp har höjts i Sverige och generellt världen över, även om ett fullständigt skydd inte kan garanteras. Ett terrorangrepp behöver inte nödvändigtvis leda till utsläpp, men eftersom det kan slå ut säkerhetssystem kan konsekvenserna i värsta fall bli att stora delar av reaktorns innehåll av flyktiga radioaktiva ämnen kommer ut i omgivningen. Även om utsläppet inte skulle bli så stort eller kunna förhindras helt och hållet skulle möjligen enbart rädslan för tänkbara konsekvenser kunna orsaka oöverlagda handlingar. Det är därför viktigt att ansvariga myndigheter kan hantera hela skalan av hot på ett adekvat sätt för att förhindra panikåtgärder som kan kosta stora summor och orsaka onödigt lidande. Till hotkategorin kärnreaktorer räknas i denna analys också avsiktlig eller olycksorsakad initiering av kärnklyvning (kriticitet) i kärnbränsle i fabrik, lager eller under transport. Detta eftersom det är själva kärnklyvningsprocessen som här står i fokus för konsekvensanalysen. Hotscenarier och konsekvenser, kärnreaktorer (N- eller R-händelser) Reaktorolycka i Sverige Härdsmälta i ett svenskt kärnkraftverk eller brand i använt kärnbränsle där den filtrerade tryckavlastningen inte fungerar eller inte är ansluten. Kan leda till mycket stort utsläpp av radioaktiva ämnen. Risk finns för akuta dödsfall genom strålskador upp till ca 5 km från reaktorn samt mycket svåra konsekvenser för jordbruk och livsmedelsproduktion. Ökad risk för cancer i den exponerade befolkningen. Mycket omfattande ekonomiska konsekvenser. Har inte inträffat i Sverige. Motsvarar 1/10 eller mer av utsläppet från olyckan i Tjernobyl. Konsekvenser kan bli från mycket allvarliga till katastrofala. Omfattande och i stor utsträckning olösbara saneringsproblem. Härdsmälta i ett svenskt kärnkraftverk där den filtrerade tryckavlastningen fungerar. Leder till begränsat utsläpp av radioaktiva ämnen och lokala konsekvenser för livsmedelsproduktionen. Har inte inträffat, men övas. Motsva-

16 Sida: 16/59 rar olyckan i Harrisburg 1979 med något större utsläpp. Konsekvenser kan bli lokalt begränsade eller lokalt allvarliga med lokala saneringsproblem. Olycka i ett svenskt kärnkraftverk med begränsat utsläpp i händelsekategori H2 H4 som beskriver förväntade frekvenser av olika händelser, för vilka kärnkraftverkets säkerhetssystem har dimensionerats. Utgående från tekniskt baserade sannolikhetsanalyser hänförs H2-händelser till sannolikheten per år, H3-händelser till per år och H4-händelser till per år. SSM har angivit referensvärden för stråldoser som inte får överskridas på meters avstånd från reaktorn. För H2 gäller referensvärdet 1 msv vilket leder till inga eller lokalt mycket begränsade konsekvenser. För H3 gäller referensvärdet 10 msv, vilket maximalt leder till lokalt mycket begränsade konsekvenser. För H4 gäller referensvärdet 100 msv vilket maximalt leder till lokalt mycket begränsade eller begränsade konsekvenser eller lokalt allvarliga konsekvenser på kortare avstånd än 500 meter från reaktorn. H2 och H3 har inträffat i världen utan omgivningskonsekvenser. Reaktorolycka utomlands (med konsekvens för Sverige) Härdsmälta eller frilagd härd i kärnkraftverk i ett grannland med stort utsläpp som ger nedfall i Sverige i samband med nederbörd. Kan leda till landsomfattande problem för livsmedelsproduktionen under kortare eller längre tid. Gränsvärden som införs för livsmedel kan leda till problem för bl.a. barnmatproduktionen. Om utsläppet innehåller cesium-137 kan det leda till att tusentals sjöar inte kan användas för fiske. Rennäring kan bli svårt att bedriva om nedfallet hamnar i renbetesområdet. Vilt, bär och svamp från nedfallsområdet kan inte saluföras. Stora ekonomiska kostnader för samhället. Har inträffat (Tjernobyl 1986). Konsekvenser i Sverige kan bli från begränsade till mycket allvarliga. Kan medföra behov av sanering. Olösbara saneringsproblem kan uppstå. Härdsmälta eller brand i reaktorhärd i kärnreaktor i Europa med litet utsläpp som ger nedfall i Sverige. Kan leda till tillfälligt avbrott i mjölkproduktionen. Har inträffat (Windscale 1957). konsekvenser i Sverige kan bli begränsade. Härdsmälta i kärnkraftverk utanför Europa med stort utsläpp som ger lite nedfall i Sverige. Kan leda till oro i Sverige för förorenade livsmedel. Har inte inträffat. Konsekvenser i Sverige kan bli begränsade. Olycka i forskningsreaktor i Norge, Ryssland eller i Europa med visst utsläpp. Kan påverka livsmedelsproduktionen i närområdet. Har inträffat i Ryssland. Konsekvenser i Sverige kan bli inga eller begränsade. Olycka i kärnreaktordrivet fartyg i Sveriges närområde med visst utsläpp. Kan ge skaderisk i närområdet och påverka eventuell livsmedelsproduktion där. Har inträffat i Ryssland, men inte i Sveriges närområde. Konsekvenser i Sverige kan bli inga, lokalt mycket begränsade eller lokalt begränsade. Återinträde i atmosfären av satellit med kärnreaktor eller radionuklidbatteri ombord. Reaktorbränsle och radioaktivt material sprids över ett hundratal mil längs satellitens bana. Skaderisk för den som kommer i kontakt med radioaktivt fragment. Stora områden kan beröras och mycket omfattande sökinsatser kan komma att krävas. Har inträffat över Indiska oceanen (SNAP 9A, 1964, radionuklidbatteri med Pu-238) och i Kanada (Kosmos 954, 1978,

17 Sida: 17/59 reaktor). Har hotat Sverige vid tre tillfällen (1978, 1983 och 1988). Konsekvenser kan bli begränsade eller allvarliga. Olycka med kärnbränsle Olycka vid transport av använt kärnbränsle där bränslebehållaren skadas så svårt att läckage uppstår. Har inte inträffat. Konsekvenser kan bli från lokalt begränsade till lokalt allvarliga eller möjligen lokalt mycket allvarliga i det omedelbara närområdet, Saneringsproblem. Olycka vid transport av använt kärnbränsle där bränslebehållaren förblir intakt. Har inte inträffat i Sverige. Inga konsekvenser, men kan leda till säkerhets- och bärgningsproblem. Kriticitet i kärnbränslefabriken i Västerås kan leda till strålningsrisk inom 1 km avstånd. Har inte inträffat i Sverige, men en motsvarande olycka har inträffat utomlands (Tokaimura i Japan, 1999). Konsekvenser kan bli från lokalt begränsade till lokalt mycket allvarliga i det omedelbara närområdet. Kriticitet i det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle, CLAB, kan leda till utsläpp av radioaktiva ämnen och strålningsrisk inom några kilometers avstånd. Har inte inträffat i Sverige eller i världen. Konsekvenser kan bli från lokalt begränsade till lokalt allvarliga. Lokalt saneringsproblem. Brottslig verksamhet relaterad till kärnenergi Stöld av radioaktiva komponenter eller radioaktivt avfall från kärnkraftverk. Kan innebära skaderisk för enskilda personer som kommer i kontakt med det radioaktiva materialet. Har inträffat i världen. När det gäller komponenter har det möjligen inträffat i något eller några fall i Sverige. Konsekvenser kan bli mycket begränsade eller begränsade. Terrorangrepp mot kärnbränsle Angrepp mot kärnbränslefabrik i Sverige eller mot transport av nytt kärnbränsle. Motsvarande händelse har inte inträffat någonstans. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt allvarliga. Angrepp mot transport av använt kärnbränsle. Har inte inträffat någonstans. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt mycket allvarliga. Saneringsproblem. Angrepp mot CLAB. Motsvarande händelse har inte inträffat någonstans. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt mycket allvarliga. Saneringsproblem. Terrorangrepp mot kärnkraftverk Angrepp eller sabotage mot svenskt kärnkraftverk kan i värsta fall leda till mycket stort utsläpp. Motsvarande händelse har inte inträffat någonstans. Konsekvenser kan bli från mycket begränsade till katastrofala. Kan i värsta fall leda till omfattande och i stor utsträckning olösbara saneringsproblem. Angrepp mot utländskt kärnkraftverk eller kärnreaktor kan leda till mycket stort utsläpp och i värsta fall svåra konsekvenser för livsmedelsproduktionen i Sverige. Har inte inträffat någonstans. Konsekvenser i Sverige kan bli från mycket begränsade till mycket allvarliga. Kan medföra behov av sanering.

18 Olösbara saneringsproblem kan uppstå om konsekvenserna är mycket allvarliga. Sida: 18/59

19 Sida: 19/59 Bedömning av förmåga, kärnreaktorer (N- eller R-händelser) Händelse Förmåga Mkt bristfällig Reaktorolycka i Sverige 1 Reaktorolycka utomlands (med konsekvens för Sverige) 2 Olycka med kärnbränsle 3 Brottslig verksamhet relaterade till kärnenergi 4 Terrorangrepp mot kärnbränsle 5 Terrorangrepp mot kärnkraftverk 5 Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Bristfällig God med viss brist God 1. Reaktorolycka i Sverige. Scenariot har analyserats i detalj av RNplattformen och resultatet av analysen har redovisats (Ej öppen rapport). Krishanteringsförmågan (ledning och operativ) är i huvudsak god men har vissa brister.vissa förmågor har förbättrats de senaste åren (tekniska system för kommunikation, prognosmodeller för atmosfärisk spridning och förmågan till provtagning, mätning och analys), men andra har försämrats. Kompetensen har generellt sett blivit grundare genom att många specialister med djup kompetens har avgått med pension de senaste åren. Nya har inte tillkommit i tillräcklig omfattning. Stora personalgrupper har inte fått tillräcklig utbildning i att hantera kärnkraftolyckor. Ingen centralt samordnad utbildning har genomförts de senaste åren för räddningsledare, tjänsteman i

20 Sida: 20/59 beredskap (TiB) vid länsstyrelser, beredskapshandläggare och informatörer/kommunikatörer. Utbildning av personal i indikering av strålningsnivåer i kommuner har inte genomförts de senaste åren. Totalövning i ett kärnkraftlän har inte genomförts sedan Bristen på specialister, den bristande utbildningen och de långa perioderna mellan totalövningar bedöms på sikt leda till bristande förmåga på länsstyrelse och kommunnivå om trenden tilllåts fortsätta.. Det finns påtagliga brister i förmågan att snabbt samordna information till allmänheten, vilket framkommit i SSM:s interna övning Millisievert 2010 och totalövning Sydvind, Det gäller såväl information inom Sverige som utomlands. Bedömningsmallar (åtgärdsschema) är ofullständiga och behöver utvecklas. Länsstyrelsernas beredskapsplanering för omedelbara åtgärder vid haverilarm bygger delvis på ett gammalt synsätt och följer inte helt den internationellt rekommenderad standarden, bl.a. behövs en bättre planering för snabb utrymning av närområdet 0 3 km. Teoretisk utbildning för sanering har genomförts för saneringsledare, men praktiskt utbildningsmaterial och instruktioner saknas och praktiska övningar har, med ett undantag, inte genomförts. Räddningstjänstens mätningar av strålnivåer bygger på en äldre metod med handhållna intensimetrar. Fasta mätstationer för strålningsmätningar i omgivningen runt svenska kärnkraftverk saknas. Upphandling av automatiska fasta mätstationer och mobila mätenheter planeras ske under Modern teknik för automatiserad strålningsmätning, positionsbestämning och mätdataöverföring skulle leda till effektivare indikering och snabbare beslutsunderlag för åtgärder. Det skulle sannolikt också minska behovet att ha räddningstjänstpersonal placerad lång tid i riskområdet för radioaktivt nedfall. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är i huvudsak god men har vissa brister. Kvalitetssystemet med referensmätningar med intensimeter SRV genomförs inte i vissa kommuner och utbildningen på instrumentet har upphört. Vissa specialistfunktioner är starkt beroende av nyckelkompetens, vilket kan medföra uthållighetsproblem eller försening av åtgärder. 2. Reaktorolycka utomlands (med konsekvens för Sverige). Krishanteringsförmågan (ledning och operativ) är i huvudsak god men har vissa brister. Det finns brister i förmågan att snabbt samordna information till allmänheten. Bristen på kompetenta specialister och eftersläpningen i utbildningen av olika peronalgrupper inom beredskapen kan leda till försening av åtgärder eller slumpmässigt utfall när det gäller förmåga att hantera en krissituation. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är i huvudsak god men har vissa brister. De fasta mätstationerna för strålningsmätningar i Sverige som ingår i varningssystemet har bytts ut. Antalet har minskats från 37 till 28. Stationerna är beroende av GSM-systemet för kommunikation av mätdata till SSM. Mätstationerna för varning och mätning av radioaktiva ämnen i luft (luftfilterstationerna) är glest fördelade och de mobila kompletteringsstationerna är få. En organisation för provtagning i lantbruket har byggts upp ender en tioårsperiod och övas årligen, men är inte fullt täckande avseende geografisk omfattning och metodik för provtagning av andra lantbruksprodukter än betesgräs. Mätmetoder och kalibrering av speciella mätinstrument för fältbruk behöver förbättras. Kvalitetssystemet med referensmätningar med intensimeter SRV-2000 genomförs inte i vissa kommuner och utbildningen på instrumentet har upphört, vilket innebär att

21 Sida: 21/59 vissa kommuner i praktiken inte har någon beredskap att genomföra strålningsmätningar. 3. Olycka med kärnbränsle. Krishanteringsförmågan (ledning och operativ) är sannolikt i huvudsak god men har vissa brister. Beredskapen bygger på den förmåga som finns för kärnkraftsolyckor, men scenariot har inte övats i den nationella strålskyddsberedskapen, vilket gör att möjliga brister på nationell nivå inte är kartlagda. Bedömningsmallar (åtgärdsschema) är ofullständiga. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är sannolikt i huvudsak god men har vissa brister, bl.a. har mätmetoder inte övats för scenariot. 4, 5, 6. Brottslig verksamhet relaterad till kärnenergi, terrorangrepp mot kärnbränsle och terrorangrepp mot kärnkraftverk. Krishanteringsförmågan (ledning) är i huvudsak god men har vissa brister. Inom vissa områden är förmågan sannolikt bristfällig, men bedömningen är osäker. Beredskapen bygger på den förmåga som finns för kärnkraftolyckor. Brottslig verksamhet och terrorangrepp innebär ytterligare osäkerheter där det är svårt att förutsäga alla problem som kan uppstå. Eftersom inget fall har inträffat i världen finns inte tillräcklig erfarenhet att avgöra vilken förmåga som krävs. Denna typ av händelser ställer stora krav på samverkan med polisen, vilket inte övats på nationell nivå. Omvärldsbevakningen och möjligheterna att få varning har vissa brister. För att kunna bedöma underrättelser och tänkbara hotsituationer krävs samverkande specialister som rätt kan tolka informationen. Krishanteringsförmågan (operativ) är möjligen i huvudsak god men har vissa brister. För vissa typer av angrepp är förmågan sannolikt bristfällig, men bedömningen är mycket osäker. Intrånget på Forsmarks område den 14 juni 2010 visar att det behövs ett fortsatt arbete med bättre samordning av polisens och de kärntekniska anläggningarnas åtgärder mot antagonistiska handlingar. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är i huvudsak god men har vissa brister och möjligen bristfällig inom vissa områden. Omfattning och utformning av anläggningarnas fysiska skydd är starkt beroende av polisens förmåga att ingripa mot och avvärja ett allvarligt brottsligt angrepp. Insatstid och numerär samt utbildning och utrustning är kritiska parametrar Radioaktiva ämnen Radioaktiva ämnen som uran, torium och kalium-40 finns naturligt i marken. Strålningen från de naturligt radioaktiva ämnena kan skada människor, men verkningarna är inte akuta. Vid långvarig exponering ökar risken för strålningsframkallad cancer, men dessa risker behandlas inte här. När människan började använda kärntekniken blev det också möjligt att tillverka nya radioaktiva ämnen genom kärnklyvning eller genom neutronbestrålning av stabila grundämnen. Ett radioaktivt ämne sönderfaller i en takt som bestäms av ämnets halveringstid. Dess farlighet minskar därmed med tiden. Detta till skillnad från den potentiella risken från ett klyvbart ämne (en potentiell kärnreaktor) där risken finns kvar så länge ämnet finns i tillräcklig mängd för att en kärnklyvningsprocess ska kunna ske. Riskbilden för ett

22 Sida: 22/59 radioaktivt ämne skiljer sig således från riskbilden från klyvbart material och kärnreaktorer. De av människan framställda radioaktiva ämnena är till stor nytta för att diagnostisera och bota sjukdomar. I industrin används radioaktiva ämnen för olika ändamål som nivåvakter, tjockleksmätare och genomlysning av konstruktioner (radiografering). I svensk industri, sjukvård och forskning finns tusentals radioaktiva strålkällor som måste förnyas då och då och transporteras från producent till slutanvändare. Vissa strålkällor är mycket farliga och kan orsaka svåra skador eller dödsfall om deras strålskydd avlägsnas eller om innehållet på något sätt frigörs så att människor bestrålas. Olyckor med radioaktiva ämnen är sällsynta på grund av den mycket höga skyddsstandard som tillämpas runt om i världen. Trots det händer då och då olyckor med starka strålkällor där människor kommer till skada eller dör, ofta på grund av organisatoriska brister i säkerhetsarrangemang, slarv eller felaktigt handhavande. Strålkällor skulle också kunna användas av någon som avsiktligt vill skada människor, miljö eller samhälle. Det kan ske genom spridning med explosivt material, brand, mekaniskt eller genom utplacering eller inblandning i livsmedel. Genom att strålningen från radioaktivt material lätt kan förknippas med de katastrofala verkningarna av en kärnladdningsexplosion eller utsläpp från en kärnkraftolycka kan tänkbara attentat med radioaktiva ämnen få en kraftig psykologisk förstärkningseffekt. Denna effekt kan leda till större konsekvenser och kostnader för samhället än vad den direkta strålningseffekten ger. Det kan t.ex. vara svårt för allmänheten att skilja på strålningseffekten från en radiologisk (eller smutsig ) bomb med spridning av ett radioaktivt ämne och det radioaktiva utsläppet från en kärnkraftolycka eller nedfallet från en kärnladdningsexplosion. Strålskyddsberedskapen har här en mycket viktig uppgift att klarlägga en inträffad situation genom mätningar, förklara riskerna och ange vad man bör göra om man tror sig drabbad. Effekterna av en konventionell explosion med inblandning av radioaktiva ämnen (en radiologisk bomb) är avsevärt lindrigare än ens en liten, dåligt fungerande kärnladdningsexplosion. Det förrädiska är emellertid att förekomsten av radioaktiva ämnen vid en till synes konventionell explosion möjligen inte upptäcks förrän strålskador börjat visa sig. Då kan de radioaktiva ämnena redan ha spridits över stora områden och många människor kan ha blivit förorenade och fått bestrålning som leder till svåra skador. Det skulle skapa stor oro hos befolkningen, även hos den del som inte är direkt berörd, och kräva omfattande strålningsmätningar för att kartlägga, hantera och informera om situationen. En förövare som ska lyckas med ett attentat med radioaktiva ämnen behöver kunskap om hur ämnet kan hanteras och tillgång till ämnet. Det är inte särskilt lätt att avsiktligt sprida ett radioaktivt ämne över stora ytor eftersom aktivitetsmängden i de flesta fall inte räcker till för att orsaka allvarliga strålskador när ämnet sprids ut. En begränsad spridning eller dold utplacering skulle kunna orsaka svåra skador hos ett begränsat antal människor och medföra mycket stor oro i samhället. En olycka, där en stulen sjukhusstrålkälla av misstag spreds ut, inträffade i Brasilien Händelsen ledde till att över

23 Sida: 23/59 hundratusen personer måste kontrollmätas för att avgöra om de fått i sig det radioaktiva ämnet cesium-137. Antalet dödsfall var litet, men olyckan kostade samhället mångmiljonbelopp på grund av befolkningens stora rädsla för strålningen. Transporter av farligt gods, där radioaktiva ämnen ingår som klass 7, lyder under ett omfattande och harmoniserat internationellt regelverk. Dessa regelverk sätter sådana begränsningar på tillåten aktivitetsmängd och ställer sådana krav på tåligheten hos de transportförpackningar som används så att det endast kan bli mycket begränsade konsekvenser i händelse av konventionella olyckor förutsatt att regelverken följts. Det fysiska skyddet vid transport och användning av framför allt starka strålkällor behöver stärkas. Internationellt har IAEA tagit fram rekommendationer om fysiskt skydd vid transport av radioaktiva ämnen som kompletterar de rekommendationer som redan finns för transport av kärnämnen. IAEA arbetar också med att ta fram rekommendationer om fysiskt skydd av radioaktiva ämnen vid anläggningar som ska harmonisera med de rekommendationer som redan finns för skyddet av kärnämnen vid anläggningar. Mycket starka strålkällor används i Sverige vid bl.a. sjukhus och förs in och ut ur landet främst via svenska hamnar. Fokus för säkerheten vid transport och användning av starka strålkällor har hittills legat på olycksscenariot, men SSM har påbörjat arbetet med att utveckla det svenska regelverket för fysiskt skydd så att det omfattar alla radioaktiva ämnen såväl vid användning som under transport. Det arbete som genomförts och genomförs av IAEA kommer här att vara vägledande. Hotscenarier och konsekvenser, radioaktiva ämnen (Rhändelser) Strålningsolyckor i anläggningar 3 (radiologisk olycka) Olycka vid hantering av radioaktivt ämne i Studsvik, SFR eller Barsebäck. Risk för strålskador eller dödsfall lokalt. Har inträffat i Sverige. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt allvarliga. Olycka vid hantering av radioaktivt avfall från Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Risk för strålskador eller dödsfall lokalt. Risk för förorening av livsmedel. Har inte inträffat i Sverige, men olyckor med bestrålat, klyvbart material har inträffat utomlands. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt allvarliga. Kan leda till saneringsproblem i närområdet. Olycka vid användning av radioaktiva ämnen i sjukvård och forskning. Risk för strålskador eller dödsfall lokalt. Ett stort antal människor kan bli berörda. Har inträffat över hela världen och enligt UNSCEAR 4 lett till 45 dödsfall och 3 Med anläggningar menas sjukhus, industrier, forskningscentra eller kärnenergianläggningar där starka strålkällor förekommer. 4 UNSCEAR, United Nations Scientific Committee on the Effects of Atomic Radiation.

24 Sida: 24/ svårt skadade i sjukvården mellan 1945 och Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt allvarliga. Olycka vid användning av radioaktiva ämnen i industrin, t ex strålsterilisering eller radiografering. Risk för strålskador eller dödsfall lokalt. Ett stort antal människor kan bli berörda. Har inträffat över hela världen och enligt UNSCEAR lett till 58 dödsfall och 352 svårt skadade mellan 1945 och 2007, men inget dödsfall i Sverige. Konsekvenser kan bli från lokalt begränsade till lokalt allvarliga, Olycka till följd av brand i industri med radioaktiva strålskällor (nivåvakter, tjockleksmätare mm). Risk för strålskador lokalt. Inget fall med strålskador på grund av brand har inträffat. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt begränsade. Olycka till följd av oavsiktlig nedsmältning av strålkälla vid metallåtervinning. Risk för strålskador och dödsfall lokalt. Har inträffat i Sverige (utan strålskadade personer) och utomlands (utan svårt strålskadade). Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt begränsade. Kan leda till konsekvenser utanför anläggningen (se nedan). Strålningsolyckor utanför anläggningar (radiologisk olycka) Olycka till följd av oavsiktlig distribution av radioaktivt förorenade metallvaror eller andra produkter. Risk för strålskador och dödsfall där det förorenade materialet används. Ett stort antal människor kan bli berörda. Har inträffat bl.a. i USA och i Indien med påverkan på EU-länder. Radioaktivt förorenade metallvaror har påträffats i Sverige, senaste under 2008 i samband med införsel från Indien av rostfritt stål kontaminerat med kobolt- 60. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till allvarliga. Olycka vid transport av radioaktivt ämne. Transporter av radioaktiva ämnen har mycket kraftfullt regelverk för säkerheten. Detta har bidragit till att svåra bestrålningsolyckor inte skett, men avsiktliga eller oavsiktliga brott mot regelverket kan medföra risk för strålskador. Transportolyckor med radioaktiva ämnen har inträffat i Sverige, dock inte med allvarliga strålskador. En potentiellt allvarlig incident har inträffat (Studsvik, Iridium- 192, januari 2002). Dödsfall på grund av strålning i samband med transportolyckor har inte inträffat i världen. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt begränsade. Olycka med herrelös strålkälla från industri, sjukvård eller forskning. Risk för strålskador och dödsfall i samhället. Ett stort antal människor kan bli berörda. Har inträffat utomlands och enligt UNSCEAR lett till 33 dödsfall och 269 svårt strålskadade mellan 1945 och Konsekvenser kan bli från lokalt begränsade till lokalt mycket allvarliga. Brottslig verksamhet med strålkällor Stöld av radioaktivt ämne. Risk för strålskador och dödsfall lokalt. Har inträffat i världen och i Sverige med strålkälla för medicinsk diagnostik. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt mycket allvarliga. Smuggling eller olaglig transport av radioaktiva ämnen. Leder till risk för okontrollerad användning av det radioaktiva materialet. Inträffar med viss

25 Sida: 25/59 frekvens i världen enligt IAEA illicit trafficking databas. Även EU och Sverige har blivit berörda. Flera fall med införsel av rostfritt stål från Indien förorenat med kobolt-60 har upptäckts i Sverige Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt mycket allvarliga. Avsiktlig spridning av radioaktivt ämne i liten skala. Risk för livsmedelsproduktionen och ökad cancerrisk. Kan ha inträffat i världen, men inte upptäckts. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt allvarliga. Avsiktlig utplacering av strålkälla. Risk för dödsfall lokalt. Har inträffat utomlands. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till lokalt allvarliga. Avsiktlig förgiftning av person(er) med radioaktivt ämne. Risk för dödsfall lokalt, okontrollerad spridning av ämnet och ökad cancerrisk för personer som exponerats för ämnet. Har inträffat (London 2006, dödsfall genom förgiftning med polonium-210). Andra fall har inträffat i världen, bl.a. i svartsjukedrama. Konsekvenser kan bli från lokalt mycket begränsade till regionalt eller landsomfattande allvarliga genom sekundära effekter. Terrorangrepp med strålkällor (Radiological Dispersion Device, RDD) Avsiktlig spridning av radioaktivt ämne för att skada många personer eller vålla svåra konsekvenser för samhället. Spridning kan ske genom explosion, brand, utplacering, mekanisk fördelning, väder och vind, tillsats till dricksvatten eller livsmedel. Bestrålning av människor kan ske genom radioaktiva fragment, yttre förorening av kroppen, inandning, intag med föda, genom sår eller injektion. Radioaktiva ämnen som används på olika ställen i världen som t.ex. radiotermiska elgeneratorer och ämnen i industri, sjukvård och forskning är möjliga källor. Har inte inträffat i världen, men har övats i Sverige vid ett par tillfällen. Konsekvenser kan bli från lokalt begränsade till regionalt eller landsomfattande mycket allvarliga (på grund av sekundäreffekter). Svåra saneringsproblem kan uppstå för vissa scenarier och radioaktiva ämnen.

26 Sida: 26/59 Bedömning av förmåga, radioaktiva ämnen (R-händelse) Strålningsolycka i anläggning 1 Strålningsolycka utanför anläggning 2 Brottslig verksamhet med strålkälla 3 Terrorangrepp med strålkällor 4 Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Händelse Förmåga Mkt bristfällig Bristfällig God med viss brist God 1. Strålningsolycka i anläggning. Krishanteringsförmågan (operativ) har viss brist. Det är inte säkerställt att det finns utbildade och övade personella resurser att tillgå från räddningstjänsten eller den nationella strålskyddsberedskapen på platsen snart efter att olyckan inträffat. 2. Strålningsolycka utanför anläggning. Krishanteringsförmågan (operativ) har viss brist och bedöms för vissa händelser ( herrelös strålkälla) vara bristfällig. Det är inte säkerställt att det finns utbildade och övade personella resurser att tillgå från räddningstjänsten eller den nationella strålskyddsberedskapen på platsen snart efter att olyckan inträffat. Möjligheterna att i efterhand bestämma stråldoser för berörda personer är begränsad, men utveckling av metoder pågår. 3. Brottslig verksamhet med strålkälla. Krishanteringsförmågan (ledning) har viss brist. Nätverken för samverkan är inte övade för detta scenario. Vissa riktlinjer och policys för hur myndigheter / sektorn ska hantera scenariot är inte utarbetade. Krishanteringsförmågan (operativ) är bristfällig. Polisen har mycket begränsad erfarenhet av att hantera strålkällor och har övat detta i mycket liten utsträckning. Polisen har inte materiella resurser (mätinstrument) att tillgå snabbt annat än om scenariot är förberett. Antalet tillgängliga sökinstrument som klarar en stor variation i strålnivå är få. Bombgruppen har vissa enkla mätinstrument för joniserande strålning, men har inte samövat med den nationella strålskyddsberedskapen som har kvalificerad för-

27 Sida: 27/59 måga till strålningsmätning. Gränskontroll genom strålningsmätning av radioaktiva genomförs nästan inte alls Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är mycket bristfällig. Det är svårt att upptäcka brottslig verksamhet med strålkällor. Sverige kan vara inkörsport till EU vid smuggling av radioaktiva ämnen och klyvbart material. Avsiktligt utplacerade eller spridda radioaktiva ämnen upptäcks kanske inte förrän de orsakat allvarliga strålskador. 4. Terrorangrepp med strålkälla. Krishanteringsförmågan (ledning) har viss brist. Nätverken för samverkan är inte tillräckligt övade för detta scenario. Krishanteringsförmågan (operativ) är mycket bristfällig. Personal från räddningstjänst, polis och ambulanssjukvård har fått mycket kort teoretisk utbildning men knappast alls övats praktiskt för detta scenario. Kompetensen att mäta med intensimeter SRV-2000 är låg i vissa kommuner och utbildningen på instrumentet har upphört. Antalet sökinstrument med snabb respons som klarar sökning av splitter i kraftigt varierande strålnivå är få. Det tar tid att få fram specialistresurser från den nationella strålskyddsberedskapen och specialisterna har bara till viss del samövat med först på plats personal (de första samövningarna med ett litet antal CBRN-instruktörer från räddningstjänst och polis gjordes i Lärmät -övningar, 2009 och 2010). Mängd och typ av mätinstrument som kan hanteras av utbildad personal finns inte i tillräckligt antal för att säkerställa snabb tillgång och uthållighet. Sjukvårdens kunskap och organisation att hantera akut strålskadade och kontaminerade personer är generellt låg, men håller på att förbättras genom tilläggsutbildning av sjukhusfysiker. Kunskaperna om tänkbara spridningskonstruktioner, spridningseffekter, kemisk-fysikaliska sammansättning av åldrade strålkällor, effekt av radioaktiva splitter och radioaktiv kroppskontaminering är otillfredsställande. Vissa radioaktiva ämnens kinetik i människokroppen är ofullständigt kända. Kunskapen om olika ämnens bindning till och upptag genom människohud är obefintlig. Kunskapen behövs för att kunna avgöra hur radioaktivt förorenad hud ska saneras. Metoderna att i efterhand bestämma stråldoser för berörda personer är begränsade och behöver utvecklas. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är mycket bristfällig. Starka strålkällor kan komma in i landet utan att upptäckas. Det fysiska skyddet för vissa starka strålkällor är otillfredställande. Samhällets kunskap att hantera terrorangrepp med strålkällor är låg. Räddningstjänst, polis och sjukvård har fått mycket begränsad utbildning och har i inte övats praktiskt för scenariot Kärnladdningsexplosioner Idag finns färre kärnvapen än under det kalla krigets och kapprustningens tid, men risken att de ska komma till användning finns fortfarande. Det totala provstoppsavtalet har inte undertecknats av alla kärnvapenstater och de ursprungliga kärnvapenstaterna USA, Ryssland (Sovjetunionen), Kina, Storbritannien och Frankrike har inte på ett kraftfullt sätt genomfört icke-spridningsfördragets krav på nedrustning. Kärnvapen är numera spridda på fler stater än tidigare. Indien och Pakistan har blivit kärnvapenmakter. Israel har kärnvapenkapacitet. Nordkorea har genomfört två underjordiska kärnvapenprov, det senare med betydligt högre laddningsstyr-

28 Sida: 28/59 ka (motsvarande Hiroshimabomben) än det första. (Några länder har frångått sina kärnvapenprogram. Libyen drev ett topphemligt kärnvapenprogram till 2003 men har upphört med det. Sydafrika innehade under 1980-talet kärnvapen, men skrotade dem kring Ukraina, Kazakstan och Vitryssland överlämnade sina kärnvapen till Ryssland under 1990-talet). Trots resolutioner från FN:s säkerhetsråd har Iran fortsatt driva och utöka sin verksamhet med anrikning av uran. Enligt amerikanska underrättelsedokument offentliggjorda 2007 drev Iran fram till 2003 ett program för kärnvapenutveckling. Förmågan att tillverka kärnvapen har således spridits utanför de fem ursprungliga kärnvapenmakterna och trenden kan gå i riktning mot ökad kärnvapenspridning. Generellt sett kan man dela in kärnvapnen i två kategorier; fissionstyp (gammal benämning är atombomb) och fusionstyp (vätebomb). Fissionsladdningens princip bygger på klyvningen av kärnor av uran-235 eller plutonium-239. Fusionsladdningar bygger på sammanslagning av väteisotoperna deuterium och tritium i förening med grundämnet litium. Fusionsreaktionerna startar först vid extremt hög temperatur som åstadkoms med hjälp av den intensiva strålningen från en exploderande fissionsladdning. Ett mardrömsscenario är att en kompetent terrororganisation skulle kunna utlösa en kärnladdningsexplosion. Det är emellertid ytterst svårt och enormt resurskrävande att producera klyvbart material i tillräcklig mängd och med tillräcklig renhetsgrad för en kärnladdning. För att framställa uran-235 i tillräcklig mängd krävs en separationsanläggning som skiljer ut isotopen av uran-235 från naturligt uran som innehåller uran-238 och en liten mängd uran-235. Kärnvapenmakterna har gjort jättelika investeringar i t.ex. gasdiffussionsanläggningar för att få fram tillräckliga mängder uran-235. Den modernare gascentrifugtekniken som använts av Irak och nu utnyttjas av Iran har förenklat separationsmetoden. Men det krävs fortfarande omfattande teknik och lång tid för att åstadkomma tillräcklig mängd uran-235 med tillräcklig renhet. Plutonium-239 bildas i kärnreaktorer. Det är fysikaliskt möjligt att konstruera en kärnladdning baserat på det plutonium som produceras i konventionella kärnkraftreaktorer. Svårigheten för en kärnladdningskonstruktör är att få ut så mycket plutonium-239 som möjligt i förhållande till plutonium-240 och plutonium- 241 som också bildas i reaktorn. Ju längre tid som bränslet finns i reaktorn desto större andel bildas det av de högre isotoperna. Närvaron av de högre plutoniumisotoperna gör att kärnladdningen fungerar oförutsägbart och kan tända för tidigt, vilket innebär en osäker verkan och stor fara för konstruktören. Sammantaget utgör detta så stora svårigheter att det får anses som näst intill uteslutet att en terrororganisation på egen hand skulle kunna tillverka tillräckligt mycket klyvbart material för att konstruera en kärnladdning. Däremot kan man inte utesluta att en terrororganisation kan komma över klyvbart material genom stöld. Genom stöld av höganrikat uran i tillräcklig mängd från en anläggning där detta förvaras skulle en kompetent terrororganisation kunna tillverka en primitiv kärnladdning eftersom konstruktionen av en laddning med uran-235 är enklare att få att fungera än en laddning baserad på plutonium-239. Det kan inte uteslutas att en statsunderstödd terrororganisation i framtiden skulle kunna få tillgång till klyvbart material eller en färdigkonstruerad laddning. Ett exempel på allvaret i bedömningarna är att USA satsat mycket stora belopp på

29 Sida: 29/59 mätinstrument för strålningsdetektion vid alla gränspassager och hamnar för att öka möjligheten att upptäcka insmuggling av radioaktiva ämnen, klyvbart materiel eller kärnladdningar som skulle kunna användas i terrorsyfte. Även en dåligt fungerande primitiv kärnladdning skulle kunna orsaka katastrofala konsekvenser. Genom den kraftiga strålningen som finns kvar efter explosionen omöjliggörs räddningsinsatser i närområdet de första timmarna efter explosionen. Sannolikheten för nukleär terrorism anses ha ökat under och 2000-talet, framför allt genom kunskapsläckage från det forna Sovjetunionen 5. Möjligheten att mindre kärnladdningar redan kommit på avvägar kan inte helt uteslutas. Som ett specifikt exempel kom sex kärnvapen hos USA:s flygvapen på avvägar i ungefär ett dygn i augusti 2007 på grund av omfattande slarv på en flygbas. I Sverige fanns fram till slutet av 1990-talet en beredskap för skydd mot radioaktivt nedfall från kärnvapeninsatser i vår omvärld (det s.k. åskådarfallet). Beredskapen byggde på skyddscentraler organiserade i högre regionala militärområden/civilområden (milo/civo) och lägre regionala försvarsområden/länsstyrelseområden (fo/lst) som bemannades med militär och civil personal utbildade för att beräkna stråldoser och göra lokala prognoser över det radioaktiva nedfallet. Vid en större kärnvapeninsats i Sveriges närområde kan nedfallet bli så kraftigt att det är nödvändigt att vistas i skydd under mark upp till ett par veckor för att inte riskera allvarliga eller dödliga strålskador. Eftersom det radioaktiva nedfallet kan variera stort från plats till plats är det nödvändigt att skyddsorganisationen kan verka lokalt och ha prognosverktyg och tillräckligt med mätinstrument för att fortlöpande bedöma bestrålningssituationen och utlysa radiaklarm. Radiakskyddsorganisation är nedlagd. Det innebär att Sverige i praktiken inte har någon fungerande beredskaps- och skyddsorganisation för scenariot med kärnvapeninsats i vårt närområde och ännu mindre mot en kärnladdning mot Sverige. Den nationella strålskyddsberedskapen kan inte ersätta den tidigare radiakskyddsorganisationens funktion eftersom skyddet måste ske lokalt och varningen bygga på snabba prognoser i det regionala och lokala området (länsstyrelse-kommun). Det innebär i sin tur att ledningsförmågan, den operativa förmågan och förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar numera är bristfällig eller mycket bristfällig när det gäller att skydda befolkningen mot det radioaktiva nedfallet från kärnvapeninsatser i Sveriges närområde. Dimensioneringen av Sveriges förmåga att motstå effekterna av kärnvapeninsats i vår omvärld eller kärnladdningar mot Sverige baseras på beslut i riksdagen. SSM har därför inte begärt medel för att förbättra beredskapen för detta scenario. Vare sig det gäller krig eller terrorangrepp med kärnvapen är storstadsregioner runt om i världen tänkbara mål för kärnladdningar. Där finns boende eller besökande svenska medborgare som kan drabbas. Detta hot måste beaktas i planeringen av Sveriges förmåga att hantera RN-situationer. 5 The Center for Strategic and International Studies, CSIS Task Force Report, Wild Atom Nuclear Terrorists, CSIS, 1998 och The CQ Researcher, Volume 14, Number 13, pages , April 2, 2004.

30 Sida: 30/59 Hotscenarier och konsekvenser, kärnladdningar och kärnvapen (N-händelser) Kärnvapenkrig (Sverige inte primärt mål) Storskaligt kärnvapenkrig, men Sverige inte primärt mål. Kraftigt radioaktivt nedfall över Sverige, vilket hotar överlevnaden för väsentliga delar av befolkningen. Har inte inträffat, men världen har varit på randen till kärnvapenkrig. Katastrofala konsekvenser. Kärnladdningsexplosion på mycket hög höjd som ger kraftig elektromagnetisk puls (EMP) och som permanent slår ut elektronik och telekommunikationer över mycket stora områden. Har inträffat i samband med kärnvapenprov men inte i Sverige. Allvarliga till mycket allvarliga konsekvenser. Telekommunikationer, transporter och energiförsörjning kan drabbas hårt vilket kan leda till stora skador i samhällsstrukturen. Kärnvapeninsats på avstånd från Sverige Fåtal kärnladdningsexplosioner (t.ex. bunker busters ) utanför Sveriges gränser i samband med begränsat krig. Ger kraftigt nedfall nära explosionspunkten och i vindriktningen, men litet nedfall i Sverige. Har inte inträffat, däremot har test av kärnladdningsexplosion med kraterbildande underjordsexplosion utförts. Begränsade konsekvenser i Sverige, men svenska medborgare i närområdet kan drabbas hårt. Enstaka kärnladdningar eller begränsat kärnvapenkrig utanför Sveriges gränser. Luft-, yt- eller markexplosioner ger olika mängd nedfall nära explosionspunkten och i vindriktningen. Nedfall i Sverige kan bli begränsat om explosionerna är på avstånd. Livsmedelsprodukter kan påverkas. Har inträffat i Japan 1945 (Hiroshima och Nagasaki). Begränsade konsekvenser i Sverige, men svenska medborgare i närområdet kan drabbas hårt. Kärnvapenprov Återupptagna atmosfäriska kärnvapenprov. Kan ge lätt till kraftigt nedfall i Sverige som leder till radioaktiva ämnen i livsmedel. Atmosfäriska kärnvapenprov har skett mellan 1945 och Begränsade konsekvenser i Sverige. I extremfallet kan mycket allvarliga konsekvenser uppkomma i Sverige (stor laddningsstyrka Mton - inom 2000 km avstånd där provet går fel och vinden ligger på mot Sverige, kombinerat med nederbörd). Återupptagna underjordiska kärnvapenprov. En stor mängd underjordiska kärnvapenprov har utförts. Inga strålningskonsekvenser i Sverige. Olyckor med kärnvapen Brand eller annat nödläge i utländskt fartyg eller flygplan bestyckat med kärnvapen i närheten av Sveriges kust eller i fartyg som går på grund eller söker nödhamn. Kan leda till tappade kärnvapen eller spridning av uran eller plutonium med brandröken. Inhalation av plutonium medför cancerrisk. Har inträffat på Grönland och i Spanien. Begränsade konsekvenser. Kärnvapenbestyckat utländskt fartyg eller ubåt som går på grund eller sjunker på svenskt territorialvatten. Leder inte till omedelbar fara, men kan

31 Sida: 31/59 bli ett bärgnings- och saneringsproblem. Har inträffat (U-137 i Blekinge skärgård). Mycket begränsade eller begränsade konsekvenser. Brottslig verksamhet med kärnvapen eller klyvbart material Smuggling av klyvbart material eller ett stulet färdigt vapen. Kan leda till terrorhändelser med kärnladdning. Om smugglingen inte upptäcks kan det leda till politiska konsekvenser för det land som blivit transitland för smugglingen. Har inträffat i världen i mycket liten skala. Kan i värsta fall leda till katastrofala konsekvenser. Smuggling av strategiska komponenter till kärnvapen. Kan leda till kärnvapenspridning. Har inträffat i världen. Kan i värsta fall leda till katastrofala konsekvenser. Terrorangrepp med kärnladdning eller klyvbart material Enstaka kärnladdningsexplosion med militärt konstruerad kärnladdning mot en storstad. Det är omöjligt att undsätta i närområdet på grund av extremt höga strålnivåer de första dygnen. Har inte inträffat. Kan i värsta fall leda till katastrofala konsekvenser. Egenkonstruerad och dåligt fungerande klyvningsprocess (ca 1 kton) kan ge mycket stora skadeverkningar där undsättning i närområdet inte är möjlig på grund av extremt höga strålnivåer. Har inte inträffat. Kan i värsta fall leda till katastrofala konsekvenser. Trovärdigt hot om kärnladdningsexplosion i terrorsyfte kan leda till mycket stor osäkerhet i samhället. Har inte inträffat. Kan leda till katastrofala konsekvenser om hotet verkställs.

32 Sida: 32/59 Bedömning av förmåga, kärnladdningar och kärnvapen (N-händelser) Kärnvapenkrig (Sverige inte primärt mål) 1 Bristfällig Kärnvapeninsats på avstånd från Sverige 2 Kärnvapenprov 3 Olyckor med kärnvapen 4 Brottslig verksamhet med kärnvapen eller klyvbart material 5 Terrorangrepp med kärnladdning eller klyvbart material 6 Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Krishanteringsförmåga Förmåga i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Händelse Förmåga Mkt bristfällig God med viss brist God Efter det kalla krigets slut har åtgärder för skydd mot det radioaktiva nedfallet från kärnvapenexplosioner i Sveriges närområde prioriterats ned efter beslut i riksdagen. Därför är förmågan regionalt och lokalt mycket bristfällig. Den följande redovisningen belyser den bristande förmågan idag. 1. Kärnvapenkrig (Sverige inte primärt mål). Krishanteringsförmåga (ledning) är bristfällig. Förmågan bygger på ledning vid kärnkraftolycka, men förhållandena i omvärlden är helt annorlunda för scenariot kärnvapenkrig. Det finns ingen beredskapsplan för scenariot. Den nationella strålskyddsberedskapen är inte utbildad och övad för scenariot. Larmrutinerna är bristfälliga. Informationshanteringen är inte dimensionerad för fallet. Kris-

33 Sida: 33/59 hanteringsförmågan (operativ) är mycket bristfällig. Sverige har haft en beredskap för kärnvapenkrig i omvärlden (det s.k. åskådarfallet), men den är helt nedmonterad. Varje kommun har tilldelats två mätinstrument (SRV- 2000), men förmågan till mätning i skydd med mätsond är till stor del nedmonterad. Kompetensen att genomföra mätningar med intensimeter SRV är låg i vissa kommuner och utbildningen på instrumentet har upphört. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är mycket bristfällig. Höghöjds-EMP kan slå ut stora delar av samhällets elektroniska kommunikationer. SSM:s fasta mätstationer upphör att fungera vid EMP. En väsentlig del av befolkningen saknar bra strålskydd i skyddsrum. Överjordsskyddsrum (t ex de som byggts med alternativ användning som garage) är olämpliga som strålskydd vid kraftigt radioaktivt nedfall. 2. Kärnvapeninsats på avstånd från Sverige. Krishanteringsförmågan (operativ) är i huvudsak god men har vissa brister. Scenariot har inte övats. Förmågan att snabbt få fram en myndighetsgemensam lägesbild har brister. Det finns brister i förmågan att snabbt samordna information till allmänheten. De fasta mätstationerna för mätning av strålnivåer har reducerats i antal och kvarvarande stationer är föråldrade med osäker funktion. En modernisering är beställd. Mätning av radioaktiva ämnen i luft (luftfilterstationerna) är glest fördelade. Stora områden i Sverige är inte representerade. Mätmetoder och kalibrering av speciella mätinstrument för fältbruk behöver förbättras. Mätsystemet med kommunernas mätningar med intensimeter SRV-2000 fungerar inte i vissa kommuner och utbildningen på instrumentet har upphört. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är i huvudsak god men har vissa brister. Scenariot övas knappast alls. Samhällets allmänna kunskaper om effekterna av nedfall från kärnladdningsexplosioner är numera ganska låg. Beredskapen och förmågan hos livsmedelsproducenter att mäta strontium-90 för kontroll av halterna i livsmedel är begränsad (Strontium-90 är inget stort problem vid reaktorolyckor, men finns i ungefär samma utsträckning som cesium-137 i kärnvapennedfall). 3. Kärnvapenprov i atmosfären. Krishanteringsförmågan (ledning och operativ) och förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är god eller i huvudsak god men har vissa brister eftersom den nationella strålskyddsberedskapens planering för utländska olyckor bör kunna utnyttjas för att hantera scenariot. Information om kärnvapenprov bör kunna fås via CTBT-organisationen i Wien om det internationella övervakningssystemet fungerar. Mätmetoder för mätning av radioaktivt strontium kan behöva aktualiseras. 4. Olycka med kärnvapen. Krishanteringsförmågan (ledning) är i huvudsak god men har vissa brister. Scenariot är inte övat. Krishanteringsförmågan (operativ) är i huvudsak god men har vissa brister eller bristfällig beroende på scenario. Förmågan att snabbt få fram en gemensam lägesbild hos berörda myndigheter har brister. Förmågan att snabbt samordna information till allmänheten är otillfredsställande för detta fall. Bedömningsmallar är ofullständiga och behöver utvecklas. Scenariot kräver nyckelkunskap som finns hos ett fåtal personer. Det är osäkert om de är tillgängliga när det inträffar. Scenariot kräver speciella mätinstrument och avancerad provtagning och mätning, vilket kan fördröja mätning och bedömning av konsekvenser.

34 Sida: 34/59 Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är i huvudsak god men har vissa brister. Scenariot har inte övats på central civil nivå det senaste decenniet. Samhällets allmänna kunskaper om kärnvapen är numera relativt låg. 5. Brottslig verksamhet med kärnvapen eller klyvbart material. Krishanteringsförmågan (ledning) är bristfällig. Den nationella strålskyddsberedskapen och nätverken för samverkan är inte övade för detta scenario. Riktlinjer och policys för hur myndigheter/sektorn ska hantera scenariot är inte utarbetade. Krishanteringsförmågan (operativ) är mycket bristfällig. Polisen har ingen erfarenhet att hantera klyvbart material och saknar i princip kunskap om scenariot. Bombgruppen saknar lämpliga mätinstrument för detektering av klyvbart material och har inte samövat med den nationella strålskyddsberedskapen. Gränskontroll genom strålningsmätning (neutrondetektion) genomförs inte. Även med adekvata mätinstrument är det mycket svårt att upptäcka klyvbart material. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är mycket bristfällig. Det är mycket svårt att upptäcka brottslig verksamhet med klyvbart material. Förmågan att genom mätningar söka efter en kärnladdning eller klyvbart material är mycket låg. Det finns bara ett fåtal lämpliga instrument att tillgå och den nationella strålskyddsberedskapen har inte övat scenarier med hot om utplacerad kärnladdning. Vid eventuell upptäckt av klyvbart material är det mycket viktigt för bedömningen av hotbilden att bestämma materialets ursprung och ålder. Sveriges förmåga till detta är nära obefintlig, men en metodutveckling har påbörjats. 6. Terrorangrepp med kärnladdning eller klyvbart material. Krishanteringsförmågan (ledning) är bristfällig eller mycket bristfällig. Beredskapen är inte dimensionerad för detta scenario. Effekterna av en även dåligt fungerande kärnladdningsexplosion i närheten av en strategiskt känslig plats kan riskera att slå ut den nationella ledningen. Krishanteringsförmågan (operativ) är mycket bristfällig. Räddningstjänst och sjukvård är inte dimensionerade för scenariot och kunskap att hantera det saknas. Förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar är mycket bristfällig. Ingen del av dagens fredssamhälle har dimensionerats för att motstå direktverkningar av en kärnladdning. 3.2 RN-händelser i kombination med andra störningar (ej öppen bilaga till 2008 års analys) Nukleära eller radiologiska händelser beskrivna i denna rapport kan uppträda tillsammans med andra störningar som i väsentlig grad påverkar myndighetens och/eller sektorns förmåga att agera. Med sektorn menas här de myndigheter och organisationer som medverkar till att upprätthålla strålskyddet. Störningarna kan vara en direkt följd av primärhändelsen, såsom störningar av elförsörjningen till följd av en kärnteknisk olycka eller radioaktiv förorening av ett område eller anläggning från vilket myndigheten eller dess samarbetspartner opererar. SSM lägger fokus på fyra riskområden; hot mot elförsörjningen, hot mot IT- och telekomförbindelserna, hot mot anläggningar samt informationsoperationer. Varje hottyp påverkar myndighetens operativa förmåga. Detaljeringsgraden i analysen är sådan att sekretess är berättigad. Denna del av analysen har redovi-

35 Sida: 35/59 sats som en (ej öppen) bilaga till 2008 års risk och sårbarhetsanalys. För närvarande genomför SSM vissa ändringar och förbättringar som påverkar den operativa förmågan. Dessa redovisas i en uppdaterad (ej öppen) rapport. 3.3 Nio tidigare definierade katastrofscenarier - förmågebedömning I februari 2008 redovisade dåvarande SSI och SKI förmågebedömningar för nio olika scenarier (SSI dnr 2007/ , SKI dnr 2007/1868) som definierades av dåvarande KBM. En sammanfattning redovisades av SSM i 2008 års risk och sårbarhetsanalys (SSM 2008/2621). Här redovisas en uppdaterad sammanfattande förmågebedömning för de nio scenarierna. SSM har för samtliga scenarier utom för scenario 8 (olycka med radioaktiva ämnen) och scenario 9 (väpnat angrepp) enbart bedömt sin egen och sektorns förmåga att trots en omfattande störning kunna upprätthålla en beredskap mot eventuella kriser inom det egna ansvarsområdet. Här har förmågebedömningen därför bara gjorts utifrån förmågan i samhällsviktig verksamhet att motstå allvarliga störningar Regionalt avbrott i elförsörjningen SSM:s förmåga att hantera ett regionalt avbrott i elförsörjningen bedöms som god vad avser egen kraftförsörjning. Ledningscentralen vid myndigheten är försörjd med avbrottsfri kraft genom en central UPS och ett dieselaggregat med bränslelager för minst sju dygn Regionala störningar i de elektroniska kommunikationerna SSM:s förmåga att hantera regionala störningar i de elektroniska kommunikationerna bedöms som i huvudsak god men har vissa brister. SSM förfogar över teknisk utrustning för flera olika kommunikationsvägar. Det finns brister när det gäller personalens utbildning och träning i att använda all utrustning Omfattande avbrott i de samhällsviktiga transporterna SSM:s förmåga att verka under omfattande avbrott i de samhällsviktiga transporterna bedöms som i huvudsak god men har vissa brister. Det kan bli svårt för en stor del av personalen att ta sig till arbetet. Beredskapen använder datorer med anslutning till Internet. Under förutsättning att de elektroniska kommunikationerna fungerar kan transportproblemet delvis kompenseras genom att använda bärbara datorer på distans Avbrott eller störningar i de kommunaltekniska systemen SSM:s förmåga att hantera avbrott eller störningar i de kommunaltekniska systemen bedöms som i huvudsak god men har vissa brister. Ett behov av omlokalisering kan uppstå. Teknik och utrustning för detta finns förberedd (REAC 6 ), men övning och utbildning för uppgiften saknas i hög grad. 6 REAC, Radiological Emergency Assessment Centre, benämningen på SSM:s mobila ledningsresurser som gör det möjligt att upprätta en ledningscentral på valfri plats i landet.

36 Sida: 36/ Katastrof utomlands (ej RN-händelse) med många svenskar drabbade SSM:s förmåga att verka under en katastrof utomlands med många svenskar drabbade bedöms som god under förutsättning att inte myndighetens egen personal är berörd. Skulle nyckelpersoner i beredskapen drabbas av en katastrof utomlands eller om en större del av beredskapspersonalen drabbas kan det leda till bristande förmåga Omfattande kemisk olycka SSM:s förmåga att verka under en omfattande kemisk olycka bedöms som god eller i huvudsak god men har vissa brister, förutsatt att olyckan inte sker i närheten av SSM: s lokaler eller drabbar personer i beredskapen. Skulle kemikalier spridas i omgivningen runt SSM:s lokalisering kommer det att starkt begränsa möjligheterna för beredskapen att verka på platsen genom att in- och utpassering till ledningscentralen försvåras. SSM:s ledningscentral har filteranläggning som skyddar mot kemiska ämnen och myndigheten har skyddsmasker och enklare kemskyddskläder i lager. Det gör att SSM:s personal inne i ledningscentralen bör kunna klara den mest akuta fasen under några timmar, men verksamheten måste omlokaliseras för att klara uthålligheten. Teknisk utrustning för omlokalisering finns (REAC) Epizooti/zoonos SSM:s förmåga att verka under en epizooti/zoonos bedöms som god, förutsatt att nyckelpersoner i SSM:s beredskap inte blivit förhindrade att komma till SSM Olycka med radioaktiva ämnen SSM:s krishanteringsförmåga (ledning och operativ) att hantera en olycka med radioaktiva ämnen (enligt detta scenario) bedöms som i huvudsak god men har vissa brister. Bristerna i ledningsförmågan hänför sig framför allt till samordning av information, samverkan med andra myndigheter, ledning av mätorganisationen och beslutsfattande. Flera av myndighetens långsiktiga mål för kopplade till anslag 2:4 Krisberedskap handlar om att åtgärda dessa brister. För en mer detaljerad förmågebedömning se avsnittet Radioaktiva ämnen i denna rapport. Planerade åtgärder för att avhjälpa bristerna redovisas under rubriken Åtgärder för att förbättra den nationella strålskyddsberedskapen Väpnat angrepp SSM:s förmåga att verka under ett väpnat angrepp kan vara mycket bristfällig, bristfällig eller i huvudsak god men har vissa brister beroende på i vilken utsträckning som SSM:s personal är drabbad. Blir personalbortfallet stort kan SSM inte upprätthålla verksamheten annat än i mycket begränsad omfattning. SSM:s ledningscentral har skydd mot lättare vapenverkan. 3.4 Katastrofscenarier från 2009 års förmågebedömning med uppdatering 2010 SSM redovisade i 2008 års risk och sårbarjetsanalys (SSM 2008/2621) förmågebedömning för scenarier som dåvarande KBM definierade under sommaren

37 Sida: 37/ I 2009 års förmågebedömning kompletterades scenarierna med influensapandemi, störningar i de finansiella systemen och IT-relaterad störning (SSM 2009/2696 och SSM 2009/3678), SSM har 2010 uppdaterat förmågebedömningen för influensapandemi. Här redovisas en kort sammanfattande förmågebedömning. En detaljerad redovisning finns i bilaga 2. SSM:s förmåga att motstå allvarliga störningar bedöms i de flesta fall som i huvudsak god men har vissa brister. Myndigheten står tekniskt och materiellt väl rustad för kriser och störningar i samhället. Myndigheten har mycket nyanställd personal som inte fullt ut hunnit utbildas och övas i beredskapsorganisationen, vilket begränsar förmågan. Avgörande vid en störning är om SSM har tillgång till sin personal. Detta gäller särskilt nyckelkompetenser. Om SSM förlorar personal nedsätts förmågan Influensapandemi I anslutning till den nya influensan A(H1N1) har SSM omarbetat sin pandemiplan. Myndigheten bedömer med stöd av det arbetet sin förmåga att verka under en influensapandemi som i huvudsak god men har vissa brister. Delar av SSM:s krisorganisation är beroende av nyckelkompetenser. Dessa kompetenser tar många år att bygga upp, De är också svåra att upprätthålla med tillräcklig mängd personer, Finns kompetensen tillgänglig när den behövs i en krissituation är förmågan sannolikt god. Skulle den inte vara tillgänglig kan det leda till bristfällig förmåga. Det är följaktligen förenat med osäkerheter att bedöma SSM:s förmåga vid en pandemi Störningar i de finansiella systemen SSM:s förmåga att verka under störningar i de finansiella systemen bedöms som god om störningarna är kortvariga. Blir störningarna mer långvariga kan drivmedelsbrist och brist på andra typer av förbrukningsvaror kan bli problematisk. Långvariga störningar kan också tänkas medföra att tillgången till personal minskar vilket på sikt försämrar förmågan. Om SSM:s verksamhet prioriteras vid en händelse som kräver myndighetens agerande så bör dock konsekvenserna för samhället bli små IT-relaterad störning SSM:s förmåga att hantera en IT-relaterad störning bedöms som i huvudsak god men har vissa brister. Redundanta system för samband finns, men den tekniska kapaciteten att informera allmänheten blir begränsad.

38 Sida: 38/59

39 Sida: 39/59 4. SSM:s och den nationella strålskyddsberedskapens förmåga SSM är expertmyndighet när det gäller plötsligt uppkommande hot och händelser med joniserande strålning och radioaktiva ämnen (RN-händelser). För detta ändamål upprätthåller SSM den nationella strålskyddsberedskapen som utgörs av SSM:s egen beredskap samordnat med alla myndigheters beredskap att hantera nukleära och radiologiska nödsituationer. I den nationella strålskyddsberedskapen ingår ett antal aktörer som genom avtal med SSM upprätthåller beredskap och utför specificerade uppgifter som t.ex. strålningsmätningar och spridningsberäkningar för radioaktiva ämnen. 4.1 SSM:s krisorganisation och tjänsteman i beredskap I enlighet med regeringsbeslut Fö2007/436/CIV och SFS 2006:942 har SSM en tjänsteman i beredskap (TiB) för att kunna hantera akuta frågor rörande nukleära eller radiologiska händelser. Begäran om akut experthjälp eller larm om inträffad händelse sker alltid via SOS Alarm. TiB har dygnet-runt beredskap och ska svara på sökning från SOS Alarm inom 10 minuter. Beroende på händelsen ger TiB råd direkt eller aktiverar lämplig expertis och mätresurs inom den nationella strålskyddsberedskapen för att bedöma situationen och ge råd om skyddsåtgärder. Utöver TiB finns det på SSM en tjänsteman i reaktorberedskap (RB). Denne utgör kontaktpunkt gentemot svenska kärnkraftverk och ska dygnet runt kunna ta emot och värdera information om ovanliga och allvarliga händelser i anläggningarna. RB har befogenhet att avgöra om SSM ska upprätta höjd beredskap och ska i sådana fall alarmera TiB som kallar in berörd personal eller hela beredskapsorganisationen. SSM:s krisorganisation innefattar en beredskapsgrupp med ett antal företrädare för nyckelpositioner inom krisorganisationen. Hela gruppen eller enskilda medlemmar kan kallas in via personsökare. I ett större krisläge kan SSM:s organisation ställas om till en krisorganisation som omfattar stora delar av myndighetens personal. 4.2 Den nationella strålskyddsberedskapen Den nationella strålskyddsberedskapen har varit och förblir i huvudsak inriktad mot att hålla beredskap för, och lindra konsekvenser av, olyckor vid svenska kärnkraftverk eftersom sådana olyckor i allra värsta fall kan leda till katastofala konsekvenser. Beredskapen bygger på långtgående samarbete mellan berörda myndigheter och prövas årligen i ledningsövningar. Organisatoriskt sett är beredskapen mot kärnkraftolyckor tillfredsställande när det gäller närområdet kring svenska kärnkraftverk. Provmätning och mätningar i fält genomförs av åtta nationellt spridda beredskapslaboratorier bestående av experter främst från universitetens radiofysikinstitutioner och FOI. Varje beredskapslaboratorium arbetar efter en intern beredskapsplan samt en intern utbildnings- och övningsplan som uppdateras årligen. Beredskapslaboratorierna är inte bundna av jouravtal, vilket gör att

40 Sida: 40/59 insatstiden kan variera och att insats inte kan ske med kort varsel. I övrigt är dock beredskapslaboratorierna bättre förberedda jämfört med situationen för fem år sedan. Utrustningen är i huvudsak kalibrerad och klar, metoder för mätning finns framtagna och personalen utbildas och övas. Ett fortsatt arbete planeras för att ytterligare förbättra förmågan hos beredskapslaboratorierna. Möjligheten att i fortsättningen regelbundet öva laboratorierna i de mätmetoder som ska hållas i beredskap är avgörande för att upprätthålla förmågan över tiden. Införandet av beredskapslaboratorier har lett till en förstärkning av den nationella mätorganisationen under de senaste åren och förbättrat möjligheterna till kvalificerade mätningar och analyser. Ett område som fortfarande är sårbart är förmågan att hantera mätdata. Under kommande målperiod ska ett helhetssystem för hantering av mätdata tas fram. Målet är ett väl fungerande system för att rapportera, lagra, bearbeta och visa mätdata inom den nationella strålskyddsberedskapen. De frivilliga försvarsorganisationerna Svenska Lottakåren, Sveriges Bilkårers Riksförbund och Svenska Blå Stjärnan hjälper SSM med frivillig personal för provtagning inom lantbruket i händelse av ett nedfall av radioaktiva ämnen. Organisationen för provtagning består av särskilt utbildade verksamhetsledare och provtagare som övas varje år. Organisationen är etablerad i Skåne, Blekinge, Halland, Gotland, Östergötland, Gävleborg och Västerbottens län. Den håller på att byggas upp i Uppsala, Västernorrland, Stockholm och Västra Götalands län. Målet är att det ska finnas en utbildad och övad organisation som klarar rikstäckande provtagning inom lantbruket. 4.3 Transporter av radioaktiva ämnen SSM är behörig myndighet enligt lagen om transport av farligt gods. I den rollen har SSM uppgifter som rör bl.a. granskning och godkännande av kollikonstruktioner. Vidare är SSM tillsynsmyndighet för transporter av radioaktiva ämnen enligt lagen om transport av farligt gods. I den rollen kommer SSM att kunna komplettera övriga tillsynsmyndigheter i arbetet med att säkerställa efterlevnaden av regelverket och försöka bidra till att de relativt höga andelar brister som upptäcks i farligt godstillsynen kan reduceras. Metoderna att upptäcka smuggling av radioaktiva ämnen har successivt förbättrats i olika länder. I Sverige har de praktiska insatserna att försöka upptäcka smugglingsförsök av radioaktiva ämnen genom mätningar hittills varit bristfälliga. Det finns möjlighet att passera Sveriges gränser med olagliga och farliga radioaktiva strålkällor utan att bli upptäckt. Den nuvarande svenska lagstiftningen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen medger inte att tullen i normalläget får kontrollera huruvida sådana föremål förs över inre gräns, eftersom detta slags åtgärder kan ses som handelshinder. Enligt lagstiftaren ska istället SSM sköta övervakningen via administrativ kontroll. Myndigheten saknar dock reell förmåga till detta, eftersom brottslighet inte kan bekämpas effektivt på detta sätt.

41 Sida: 41/ Prognoser för radioaktivt nedfall från kärnladdningsexplosioner SSM:s strålskyddsberedskap planerar inte för en kärnvapenexplosion på svenskt territorium, men har gjort förberedelser för prognostisering av nedfall från explosioner i andra länder. SMHI och FOI har på uppdrag av förutvarande Överstyrelsen för civil beredskap och förutvarande SSI utvecklat prognosmodeller för sådant nedfall. Prognoserna kan i dagsläget inte ta hänsyn till partikelstorlekar och fraktionering mellan olika ämnen, varför prognoserna endast ger ett slags medelvärdesbild av nedfallet som kan avvika avsevärt från den verkliga situationen. Beräkningarna kräver mycket mer datorkraft än motsvarande spridningsprognoser för kärnkraftolyckor, eftersom beräkningarna omfattar alla höjdskikt upp till meter. Modellen tillåter att man kan välja en explosionspunkt var som helst i världen, men för att genomföra beräkningarna för en godtycklig explosionspunkt krävs stora mängder observations- och analysdata som ingångsvärden. Dessa data hämtas från internationella vädercentra över Internet. Förutsatt att data är tillgängliga kan prognoser räknas fram även för valfritt område i världen. Detta kan vara till nytta för att beräkna nedfall och bedöma behovet av skydd för svensk personal och svenska medborgare utomlands. 4.5 Långsiktig kompetensförsörjning Återväxten av kunskaper på specialistnivå när det gäller kärnsäkerhet och strålskyddsberedskap har under de senaste tjugo åren varit begränsad som en följd av minskad forskning och ett litet antal forskarutbildade med dessa ämnesinriktningar. Grundutbildningen i strålskydd på universiteten har helt inriktats mot medicinsk strålningsfysik och yrkesutbildningen till sjukhusfysiker. Sveriges seniora specialister med lång erfarenhet inom ämnesområdet har gått eller kommer att gå i pension de närmaste åren. En möjlig nysatsning inom kärnkraftsindustrin kan komma att leda till ökad utbildning och forskning, vilket på sikt kan leda till en förbättrad tillgång på specialister. SSM genomför särskilda insatser för att få fram nya specialister inom strålskyddsberedskapen, men eftersom det tar många år att utbilda en specialist har kompetensbristen redan uppstått.

42 Sida: 42/59

43 Sida: 43/59 5. Åtgärder för att förbättra den nationella strålskyddsberedskapen 5.1 Åtgärdsstrategi Med stöd från krisberedskapsanslag har en mängd målstyrda insatser genomförts för att stärka strålskyddsberedskapen under målperioden Dessa inkluderar långsiktig kompetensförsörjning, ledningsförmåga, mätning och analys samt stöd till polis, räddningstjänst och ambulanssjukvård. Insatserna fortsätter under målperioden och leder till att Sveriges förmåga att hantera strålningsrelaterade kriser stärks. Den strålskyddsberedskap som har byggts upp i Sverige med medel från det särskilda krisberedskapsanslaget ska efter 2011 fås i balans, befästas och anpassas till förändringar i omvärlden. Trots att mycket arbete lagts ner på att analysera inträffade och tänkbara nukleära eller radiologiska nödsituationer och försöka förutsäga möjliga händelser har historien upprepade gånger visat att nya, tidigare inte uppmärksammade hot- eller skadesituationer inträffar. De i utredningen redovisade scenarierna och konsekvenserna är därmed sannolikt inte heltäckande. Okända och oförutsedda händelser kan inträffa. För att klara sådana händelser krävs en särskild strategi där man utgår från de komponenter i beredskapen som är grundläggande och gemensamma för hela problemområdet. Komponenterna redovisas i faktarutan nedan. Arbetet med att ta fram åtgärder för att förbättra den nationella strålskyddsberedskapen med målet att ha tillräcklig beredskap utgår från en process som SSM kallar beredskapsprocessen Beredskapsprocessen innehåller åtta komponenter. Sambandet mellan de olika komponenterna åskådliggörs i figurerna i bilaga 1. Genom att beakta alla komponenter säkerställs förmågan att hantera många strålningsrelaterade situationer. Sannolikheten ökar att även de okända eller oväntade händelserna kan hanteras med någorlunda förmåga när de inträffar. Processen balanseras genom att se till att ingen enskild komponent blir en svag länk som begränsar förmågan. Åtgärdsstrategin har tillämpats i planeringen och framtagandet av målen inför perioden för verksamhet avsedd att finansieras med krisberedskapsanslag. Ingen komponent i beredskapen får vara så svag att den äventyrar den samlade förmågan. Alla delar i beredskapsprocessen måste därför upprätthållas på acceptabel nivå.

44 Sida: 44/59 Beredskapsprocessens komponenter A. Hotbild och konsekvensanalys Utgående från tänkbara nukleära och radiologiska nödsituationer, erfarenheter från inträffade händelser samt genomförda konsekvensanalyser studeras alla tänkbara fall. Förmågan att hantera händelserna och behovet av åtgärder bedöms. Detta utgör underlag för inriktning av beredskapsorganisationen och dimensionering av utrustning och metoder samt val av handlingsregler. B. Handlingsregler Utgående från konsekvensanalyser bestäms var, när och hur åtgärder bör vidtas för olika nödsituationer. Detta gäller också förebyggande åtgärder och informationsinsatser. C. Utrustning och bemanning Lämpliga mätinstrument för att detektera joniserande strålning och alla typer av radioaktiva ämnen ska finnas i tillräcklig mängd. Personal ska kunna hantera mätinstrument och tolka mätvärden. Beredskapsorganisationen ska dygnet runt kunna ge råd och informera om skyddsåtgärder för olika nödsituationer. Det kräver lämpliga lokaler, teknisk utrustning, tjänsteman i beredskap (TiB och RB) och tillräcklig bemanning av organisationen. Planer och åtgärdslistor för olika händelser ska upprätthållas. D. Metoder Metoder för mätningar av stråldoser och alla typer av radioaktiva ämnen ska vara kända hos berörd personal. Tillräcklig förmåga att utföra mätningar, analysera mätdata och tolka dessa i form av farlighet ska upprätthållas. Prognosmetoder för radioaktiva ämnens utsläpp, spridning, nedfall, transport i livsmedelskedjor och exponering för människor och miljö ska finnas. E. Utbildning Kunskap om joniserande strålning och dess effekter ska förmedlas till all personal som kan bli berörd vid en nödsituation. Tillräcklig kunskap för att hantera situationer bör finnas hos den enskilde brandmannen, polisen eller ambulanssjukvårdaren som kan vara först på plats. Lärare och instruktörer i yrkesutbildningen ska få förutsättningar att lära ut detta. Befattningsutbildning måste ske för specialistpersonal. Det ska finnas en långsiktig kompetensförsörjning som säkerställer att det finns tillräcklig kunskap och anpassningsförmåga för nödsituationer som kan inträffa i framtiden F. Övning Färdighet upprätthålls genom övningar av olika slag från funktionsövningar till totalövningar och internationella övningar. Till övningar räknas också praktiska försök och tester av instrument och metoder i verklighetstrogna situationer. G. Erfarenhetsåtervinning Erfarenheter från övningar tas tillvara för att förbättra metoder, organisation och utrustning. Former för samverkan med andra aktörer utvecklas. Behov av forsknings- och utvecklingsinsatser identifieras.

45 Sida: 45/59 H. Forskning och utveckling Riktad forskning och metodutveckling bedrivs på universitet och vid forskningsinstitut (FOI) för att förbättra kunskap och förmåga inom strålskyddsberedskapen och som underlag för förbättrad utbildning. 5.2 Specifika åtgärdsbehov de närmaste åren Erfarenheter från övningar visar att det krävs ökad utbildning och övning för att stärka kompetens och förmåga att hantera nukleära och radiologiska nödsituationer av olika slag. Det behövs både ökad bredd och ökat djup i utbildningarna, vilket kommer att ta lång tid att genomföra, men insatserna måste ske målmedvetet. Grundläggande för förmågan att hantera händelser av nukleär eller radiologisk karaktär är en god mät- och analysförmåga. Den nationella mätberedskapen är mångfacetterad och omfattar många aktörer. SSM har upprätthållit en organisation av experter för den nationella mätberedskapen, bland annat genom avtal med åtta beredskapslaboratorier (tio om SSM och FOI i Stockholm medräknas). I beredskapen ingår tre mobila fältlaboratorier, ett i norra Sverige, ett i Stockholmsregionen och ett i södra Sverige. Till dessa finns ytterligare tre enheter i släpkärror som kan dras av personbil. Under vidmakthålls förmågan genom fortsatta avtal samt genom underhåll och nyanskaffning av mätinstrument och utrustning. Fortsatt utbildning- och övning genomförs med syfte att öka förmågan att stödja polis, räddningstjänst och sjukvård i radiologiska eller nukleära nödsituationer. Samverkan med andra aktörer i samhället som har förmåga att bistå med mätning och analys, såsom sjukhusfysiker, personal från kärnkraftverk, Tullverket och Försvarsmakten, ska stärkas. SSM har förmåga att flytta den operativa ledningen från den fasta ledningscentralen till annan plats med hjälp av en mobil ledningscentral (REAC) som på kort tid kan sättas upp på lämplig plats. REAC innehåller utrustning för kommunikation och databearbetning och kan drivas med mobilt elverk. REAC är också avsedd att användas som lokal ledningscentral där en fältinsats behöver göras. Om bistånd begärs med svenska insatser utomlands vid en nukleär eller radiologisk händelse är REAC tänkt att användas som svensk ledningscentral på platsen. Datorsystem och kommunikationsutrustning i REAC underhålls och uppdateras fortlöpande. Utbildning och övning med REAC är planerad att fortgå under 2011 och åren därefter. SSM (tidigare SSI) har sedan 2005 drivit verksamheten beredskapsmetoder, som syftar till att förbättra mätkvalitén i den nationella strålskyddsberedskapen. I verksamheten deltar alla SSM:s beredskapslaboratorier. Verksamheten med utveckling av beredskapsmetoder fortsätter under Mätprocedurer, analysmetoder, mätosäkerheter och taktiskt förfarande ses över, utvecklas, dokumenteras och testas i tänkbara strålningsmiljöer. Inriktningen är att upprätthålla en långsiktigt hållbar nivå i metodutvecklingen för det nationella expertstödet.

46 Sida: 46/59 Följande lista belyser behov av mer specifika åtgärder. Bokstäverna inom parentes anger vilka delar av beredskapsprocessen som åtgärden hänförs till. 1. Hotbildsstudier och konsekvensanalyser behöver genomföras för ett antal möjliga situationer där radioaktiva ämnen och joniserande strålning kan tänkas komma till användning i terrorsyfte eller genom annan kriminell verksamhet. För vissa fall behöver praktiska försök genomföras för att bygga upp kunskap. Studierna leder fram till metoder för motåtgärder och till identifierade behov av ytterligare åtgärder inom beredskapen. (A, B). 2. Forskning och metodutveckling för RN-beredskapen behöver fortsätta. Utvecklingen av mätinstrument, datorer, positionering och telekommunikationer har under de senaste åren gått så mycket framåt att det idag finns helt nya möjligheter att sätta samman mätsystem och konstruera analysmetoder för detektion av joniserande strålning. Många frågor när det gäller radioaktiva ämnens upptag i människokroppen och verkan på människan är ofullständigt kända, särskilt när det gäller antagonistiska hot. Möjligheterna att i efterhand bestämma stråldoser, s.k. retrospektiv dosimetri t.ex. genom användning av material (t.ex. salt, sötsaker, tugggummi mm) som funnits i närheten av utsatta personer vid en RNhändelse har visat sig lovande och bör utvecklas vidare. Metodutveckling för mätning av strålfält av olika slag och mobil sökning av strålkällor planeras intensifieras och fortgå En väsentlig del av denna forskning är tänkt att genomföras som doktorandarbeten. Fördelen är att det ger mycket forskning för pengarna och det utvecklar specialistkompetensen inom strålskyddsberedskapen. För behövs årligen två nya doktorandtjänster och en ny post doc tjänst för att genomföra forskningen. (H). 3. Metoder och förmåga att snabbt göra en tillförlitlig bedömning av ett kärnkraftverks anläggningsstatus vid driftstörningar behöver förbättras. Anläggningens status ligger till grund för bedömning av den s.k. källtermen (tidpunkt och omfattning av ett eventuellt utsläpp). Källtermen ger i sin tur underlag för beräkning av de radioaktiva ämnenas spridning i atmosfären och den möjliga stråldosen till människor i omgivningen. Som ett led i förbättringarna undersöker SSM möjligheten att införa ett system för automatisk överföring av viktiga anläggningsdata från ett drabbat kärnkraftverk till SSM:s ledningscentral. Det skulle ge bättre möjligheter för SSM att snabbt bedöma källtermen. Förmågan är grundläggande i djupförsvarsprincipen när det gäller att förebygga radiologiska olyckor och lindra konsekvenserna om olyckor ändå skulle inträffa. (A, D, E, F). 4. Regelverket för det fysiska skyddet vid transport och användning av framför allt starka strålkällor behöver stärkas. IAEA har tagit fram rekommendationer om fysiskt skydd vid transport av radioaktiva ämnen som kompletterar de rekommendationer som redan finns för transport av kärnämnen. IAEA arbetar också med att ta fram rekommendationer om fysiskt skydd av radioaktiva ämnen vid anläggningar som ska harmonisera med de rekommendationer som redan finns för skyddet av

47 Sida: 47/59 kärnämnen vid anläggningar. SSM arbetar med att utveckla det svenska regelverket för fysiskt skydd så att det omfattar alla radioaktiva ämnen såväl vid användning som under transport. Det arbete som genomförs av IAEA kommer att vara vägledande. (A, B) 5. Den långsiktiga kompetensförsörjningen inom ämnena kärnsäkerhet och strålskyddsberedskap behöver fortsättningsvis säkerställas under lång tid för att SSM ska få tillgång till specialister med kunskap att genomföra analyser av hot och konsekvenser och ta fram förebyggande och avhjälpande åtgärder. Idag är det brist på sådana specialister med djup kunskap och det tar ett tjugotal år att utbilda en ny specialist. Den långsiktiga kompetensuppbyggnaden är också avgörande för att säkerställa att det finns tillgång till kvalificerade universitetslärare inom ämnet katastrofstrålskydd 7. Kompetenta universitetslärare krävs för att kunna leda och genomföra nödvändig forskning och utveckling. De behövs också för att ta fram undervisnings- och övningsmaterial för påbyggnadsutbildning av RN-instruktörer inom räddningstjänst, polis och sjukvård. Verksamheten är planerad att fortgå 2011, men en fortsättning krävs för att en långsiktigt hållbar nivå ska kunna uppnås. Under genomförs också tilläggsutbildning av sjukhusfysiker vid regionsjukhusen för att kunna organisera akutmottagning, kontrollmätning och sanering av skadade som kan ha utsatts för bestrålning och som kan ha blivit förorenade med radioaktiva ämnen. Utbildningen måste fortsätta och fördjupas efter 2011 för att ge tillräcklig effekt. (B, E, F, G, H) 6. De legala aspekterna i samspelet mellan polisiär insats och räddningstjänst i livshotande strålmiljö bör klarläggas och praktiska tillämpningar bör beskrivas och övas. Detta påbörjades hösten 2009 i övning Lärmät- 09 och fortsatte hösten 2010 i övning Lärmät-10. Specifikt bör respektive lagrum prövas mot varandra i syfte att klargöra ansvarsfrågorna. (B, C, D, E, F, G). 7. Det finns idag möjlighet att passera Sveriges gränser med radioaktiva strålkällor eller klyvbart material utan att bli upptäckt. Med hjälp av gränskontroll i andra europeiska länder har flera leveranser av rostfritt stål innehållande kobolt-60 upptäckts SSM kontrollmätte några liknade leveranser till Sverige från Indien och upptäckte att några av dessa också innehöll kobolt-60. Den nuvarande svenska lagstiftningen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen medger (enligt Tullverkets tolkning) inte att tullen får utföra strålningsmätningar på personer och gods som kommer in i landet över inre gräns, eftersom sådan kontroll kan ses som handelshinder. Detta anses gälla även om mätningarna i sig inte påverkar eller fördröjer person- eller varuflödet så länge inget misstänkt observerats. Eftersom flödet av varor över inre gräns går samma vägar som flödet över yttre gräns kontrollerar tullen inga sådana varor för strålning, även om det rent tekniskt finns mätinstrument att tillgå. Detta ökar Sveriges (och 7 Med katastrofstrålskydd menas omedelbara strålskyddsåtgärder i nukleära eller radiologiska nödsituationer i avsikt att så långt möjligt skydda människor och miljö från den joniserande strålningen.

48 Sida: 48/59 EU:s) sårbarhet och de legala aspekterna behöver därför ses över. (C, D). 8. Förmåga att mäta joniserande strålning av olika typer är helt nödvändig för att kunna bedöma inträffade RN-händelser. En förnyelse av Sveriges territoriella övervakningsnät för extern gammastrålning (det svenska gammastationsnätet) har genomföras under Fortsatt intrimning av systemet sker Ett övervakningsnät är planerat att byggas upp i de inre beredskapszonerna kring de svenska kärnkraftverken med början Systemet för lagring och analys av mätdata behöver anpassas till nya instrument, mätmetoder och krav på databearbetning, prognostisering och återrapportering av mät- och analysresultat. Ett projekt för att modernisera systemet är planerat att inledas En förnyelse av detektorer för gammaspektrometri är planerad. Anskaffning av fältmässiga sökinstrument som klarar sökning av gammastrålkällor från naturlig bakgrundsnivå till kraftig strålningsmiljö (ett tiotusenfaldigt variationsområde) är mycket angeläget och en första anskaffning planeras ske i december Instrument för dosriktig bestämning av strålfält är planerade att anskaffas (C). 9. Övning Grepen 2010 i Uppsala län visade, enligt SSM, att indikeringsorganisationen i kärnenergiberedskapen kan förbättras genom ökad samordning av lokala, regionala och nationella mätresurser samt genom att utnyttja modern teknik för automatisk positionsbestämning, dataöverföring och visualisering av mätdata. SSM planerar att 2011 upphandla moderna mätinstrument för fast och rörlig indikering av strålningsnivåer runt de svenska kärnkraftverken. Modern teknik för automatiserad strålningsmätning, positionsbestämning och mätdataöverföring leder till effektivare indikering, mindre risk för felrapportering och snabbare beslutsunderlag för åtgärder. Det skulle sannolikt också minska behovet att ha räddningstjänstpersonal placerad lång tid i riskområdet för radioaktivt nedfall. 10. Kunskaperna hos räddningstjänstpersonal, polis och ambulanssjukvård räcker för närvarande inte för att hantera en situation där radioaktiva ämnen används kriminellt eller i terrorsyfte. Övningen SAMÖ-07 avslöjade brister när det gäller räddningstjänstens förmåga vid en RNhändelse. Krisberedskapsmedel har tidigare avsatts för en första utbildning av personer inom räddningstjänst, polis och ambulanssjukvård för att förbättra kunskapsläget. Utbildning av instruktörer för dessa personalkategorier utfördes under SSM utvecklar i samverkan med Lunds universitet en påbyggnadsutbildning med praktisk inriktning inom RN-området riktad till instruktörer. Utbildningen kopplas till Lärmät-konceptet. (D, E, F, G) 11. Räddningstjänst, polis och sjukvård i Sverige behöver vara bättre utbildade för att hantera situationer med nukleär terrorism. Forensiken när det gäller olaglig användning av radioaktiva ämnen och identifiering av ämnens ursprung är outvecklad, men SSM har i samverkan med Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) prövat att tillämpa några forensiska metoder i realistisk strålningsmiljö under Lärmät-övningar Procedu-

49 Sida: 49/59 rer behöver utvecklas för att strålskyddsexperter ska kunna medverka på plats och analysera situationen. Eftersom det finns många tänkbara bestrålningssituationer, krävs experter som är väl utbildade i strålskydd och som kan bedöma situationen och ge råd om de skyddsåtgärder som behövs. I samband med kommande Lärmät-övningar planerar SSM ett fortsatt samarbete med SKL för att utveckla forensiska metoder när det gäller radioaktiva ämnen. (D, E, F, G) 12. SMHI och FOI har på SSM:s uppdrag utvecklat modeller för spridningsprognoser från kärnkraftsolyckor och kärnladdningsexplosioner. Under 2010 har flera viktiga utvecklingssteg tagits för att förbättra systemen för beräkning av spridningsprognoser. De nya systemen kräver ökad utbildning av de befattningshavare som ska ta fram prognoser i en krissituation. I modellerna ingår också metoder för att beräkna spridning från radiologiska spridningsanordningar och bomber (RDD). Inom detta område kvarstår mycket arbete innan metoderna kan bli operativa. Spridning i urbana miljöer utgör ett särskilt problemområde där utveckling för närvarande sker. (C, D). 13. Övningar i realistiska strålmiljöer gör det möjligt att testa utrustning, instrument och metoder i samverkan med räddningstjänst, polis och sjukvård. Det gör det också möjligt att testa ledningsfunktionerna med radiologisk analys och rådgivning. Lärmät-konceptet med samövningar planeras fortsätta de kommande åren. För 2012 planeras en större samövning (Radiological Emergency Field Operative Exercise, RE-FOX) i realistisk strålningsmiljö med nordiskt deltagande och internationella observatörer i avsikt att dels öva den nationella strålskyddsberedskapen, dels öva praktisk mottagning och samordning av internationellt bistånd vid stora RN-händelser. Övningen är planerad att utvärderas med hjälp av insatser från Nordisk kärnsäkerhetsforskning (NKS). (E, F, G). 14. I övningarna Demoex-2006 och Lärmät-2009 fanns övningsscenarier i simulerade radiologiska bombmiljöer. Syftet var att vinna erfarenhet om hur strålningsmätning, skyddsåtgärder och omhändertagande av skadade skulle kunna genomföras. Det är angeläget att fortsätta med denna typ av övningsverksamhet. Mycket arbete återstår med att utveckla kunskaper, metoder och utrustning för att klara en händelse med en radiologisk bomb. Det är också angeläget att genomföra försöksserier med relevant material som kan tänkas förekomma vid en antagonistisk händelse för att få bättre kunskap om möjliga skadeeffekter och lämpliga skyddsåtgärder för insatspersonal och allmänhet. I planeringen av krisberedskapsmedel för perioden föreslog SSM att sådana försöksserier skulle genomföras. Den minskade finansieringen med krisberedskapsmedel har emellertid medfört att detta hittills inte kunnat ske. SSM avser att söka medel för att inleda praktiska försök från och med (B, C, D, E, F, G, H).

50 Sida: 50/59

51 Sida: 51/59 6. Samverkan 6.1 Avtal Strålskyddsberedskapen upprätthålls nationellt genom att SSM tecknat avtal och överenskommelser om expertkompetens och bemanning av mätresurser. Avtal och överenskommelser finns med Statens meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Sveriges geologiska undersökning (SGU), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarsmakten, universitetens institutioner för strålningsfysik i Malmö, Lund, Göteborg och Linköping samt med Studsvik Nuclear AB och kärnkraftverken i Ringhals, Oskarshamn och Forsmark. Aktivering av dessa resurser sker på anmodan från SSM. 6.2 Myndighetssamverkan SSM samverkar regelbundet med länsstyrelserna i kärnkraftlänen genom informationsmöten, utbildningsinsatser och olika arbetsgrupper kring frågor som till exempel jodprofylax, sanering, indikering, datarapportering, utbildning och övning. Samverkan sker också med övriga länsstyrelser när önskemål framförs. SSM strävar efter en ökad satsning på samverkan med länsstyrelserna. Detta gäller framförallt kärnkraftlänen (Halland, Kalmar och Uppsala län), eftersom de har kravet att upprätthålla en särskild beredskap mot kärnkraftolyckor. Samverkan med myndigheter inom samverkansområdet Farliga ämnen sker genom regelbundna möten. Samverkan med Socialstyrelsen, MSB och Rikspolisstyrelsen sker genom regelbundna möten i styr-, samordnings- och projektgrupperna under benämningen Gemensamma grunder för händelser med farliga ämnen. SSM samverkar med MSB och övriga berörda myndigheter i inriktningsarbetet för projektet den svenska beredskapen för radiologiska och nukleära olyckor Inom området Transport av farligt gods samverkar SSM med övriga tillsynsmyndigheter i SAMTILL-gruppen som leds av MSB. SSM samarbetar med Tullverket. Dåvarande SSI anskaffade 2005 avancerad mätutrustning till Tullverket för spårning av strålskällor. Utrustningen är placerad i tre av Tullverkets specialfordon för CBRN-analys. SSM utbildar (med hjälp av specialister från Lunds universitet) fordonsbesättningarna i strålskydd och mätteknik. Tullverket deltar sedan 2006 återkommande med dessa specialenheter i de övningar i realistsiska strålmiljöer som SSM organiserar. Enligt en preliminär överenskommelse ställer Tullverket resurserna till SSM:s förfogande vid en misstänkt eller konstaterad RN-händelse. Avsikten är att utarbeta en permanent överenskommelse. SSM samverkar med Rikspolisstyrelsen och Säpo tillsammans med andra myndigheter i en referensgrupp där kriminell användning av radioaktiva ämnen och joniserande strålning behandlas. Kriminella handlingar där radioaktiva ämnen används för hot eller skadegörelse är i första hand en fråga för polisen. Dock måste polisen ha nära och omedelbar samverkan med räddningstjänsten och SSM. Beroende på aktuell situation kan det krävas nära

52 Sida: 52/59 och omedelbar samverkan med fler myndigheter, som kommuner, länsstyrelser och sjukvård samt Socialstyrelsens nukleärmedicinska expertgrupp (RN- MEG). Om händelsen inträffar vid ett kärnkraftverk har driftledningen vid anläggningen uppgiften att bedöma det tekniska hotet och omedelbart informera SSM om situationen. Försvarsmakten har i uppgift att ge stöd till samhället enligt Förordning (2002:375) om Försvarsmaktens stöd till civil verksamhet. Försvarsmakten har utgående från SSM:s önskemål planerat hur detta stöd ska genomföras i praktiken vid en nukleär eller radiologisk händelse. Bl.a. ställer Försvarsmaktens sitt mobila CBRN-laboratorium till förfogande om SSM så begär förutsatt att det är tillgängligt. Det mobila laboratoriet har samövat årligen med SSM sedan I planeringen ingår också hur luftprovtagning med flygplan ska genomföras i händelse av en kärnladdningsexplosion eller en stor kärnkraftolycka utomlands. 6.3 Komplexa ansvarsförhållanden vid en RN-händelse Vid en RN-händelse är det inte säkert att det går att peka ut en specifik ledande myndighet som ensam äger hela händelsen. Det kan bli frågan om polisiära insatser, räddningstjänst och sjukvårdsinsatser. Polisen kan t.ex. leda verksamheten i det omedelbara närområdet vid en terrorattack med radioaktiva ämnen, medan kommunen eller länsstyrelsen leder verksamheten för att skydda befolkningen. Samtidigt kan det krävas specialresurser för strålningsmätning eller lokalisering av radioaktiva ämnen som bara kan tillhandahållas av SSM:s organisation med mobila mätresurser och beredskapslaboratorier. Lednings- och samverkansbilden kan därför bli komplex. Den svenska lagstiftningen ger inte alltid klara besked om ansvarsfördelningen. Det kan t.ex. uppstå motsättning mellan räddningstjänstlagstiftningen, arbetsmiljölagen, de föreskrifter som gäller för strålskyddet enligt EGdirektiv och strålskyddslagen när polismän och räddningstjänstpersonal i ett nödläge måste utsätta sig för bestrålning för att kunna rädda människoliv. 6.4 Internationell samverkan SSM deltar aktivt i IAEA:s internationella arbete med en action plan som skapar förutsättningar för ökad harmonisering och integrering av medlemsländernas beredskapsprogram. Detta sker genom ett förbättrat informationsutbyte, hållbar infrastruktur och ett välutvecklat system för assistans vid nukleära och radiologiska nödsituationer. SSM deltar i Nordic Emergency Program där en Nordic Manual har tagits fram för alla nordiska länder vilket ersätter tidigare bilaterala avtal mellan länderna. Programmet hanterar bland annat överenskommelser om tidig varning och kommunikation mellan länderna. Under utarbetar de nordiska strålsäkerhetsmyndigheterna nya gemensamma riktlinjer för skyddsåtgärder vid kärnkraftolyckor och andra radiologiska händelser. Dessa ska baseras på ICRP:s nya internationella strålskyddsrekommendationer. Avsikten är att dokumentera riktlinjerna i en nordisk flaggbok.

53 SSM upprätthåller sedan 2008 ett avtal om samverkan i beredskaps och krishanteringsfrågor med U.S.A National Nuclear Security Adminstration (NNSA), Department of Energy (DOE). Representanter från SSM följde beredskapsövningar i U.S.A. år 2009 och Representanter för NNSA/DOE besökte 2010 den SSM-organiserade samövningen Lärmät-10. För kommande år planeras ett fortsatt utbyte med NNSA/DOE när det gäller mätteknik, utbildning och övning inom RN-beredskapen. Sida: 53/59

54 Sida: 54/59

55 Sida: 55/59 Bilaga 1 Strålskyddsberedskapens komponenter Figur 1 visar beredskapsprocessen komponenter inför en händelse. Figur 2 visar de komponenter som har primär betydelse i en akut situation. I Figur 1 utgörs övre halva varvet av analyskomponenter (hotbilds- och konsekvensanalys, handlingsregler, erfarenhet av övningar, forskning och utveckling). Nedre halva varvet utgörs av synteskomponenter (utrustning och bemanning, metoder, utbildning och övning). Analyskomponenterna handlar om att samla in och analysera kunskap för att utreda och utvärdera behovet av en lämplig nivå för strålskyddsberedskapen. Synteskomponenterna handlar om att bygga upp en tillräcklig förmåga inom hela sektorn att hantera nukleära och radiologiska nödsituationer. Om beredskapsprocessen genomförs har samhället gjort sitt bästa för att ha kunskap och förmåga att hantera både förutsedda och oförutsedda händelser i framtiden.

56 Sida: 56/59 Strålskyddsberedskapens komponenter Analys Kunskap och förmåga Forskning, och utveckling Hotbilder och konsekvensanalyser Analys av erfarenheter från övningar Instrument, materiel, organisation, planer Övning Metoder Utbildning Syntes Fig.1 Strålskyddsberedskapens komponenter. Samtliga analys- och synteskomponenter i beredskapshjulet måste beaktas för att få en tillräckligt balanserad förmåga. För närvarande finns svagheter i vissa komponenter framför allt på regional och lokal nivå. Ett stort problem i beredskapen är att vardagsolyckor med joniserande strålning från radioaktiva ämnen nästan aldrig inträffar. Det betyder att räddningstjänst, polis och sjukvård i allmänhet inte har någon praktisk erfarenhet av sådana situationer. Skulle en händelse med joniserande strålning inträffa måste insatspersonalen lita till beredskapsplaner, mätinstrument, metodbeskrivningar och den begränsade utbildning och övning man eventuellt fått. Möjligheten att öva realistiskt i fält har hittills varit begränsad. De flesta brandmän, poliser och ambulanssjukvårdare har aldrig övat i en miljö med joniserande strålning. För närvarande fältövas endast viss räddningstjänstpersonal i kärnkraftlänen och ett trettiotal specialister i den nationella strålskyddsberedskapen. SSM avser att i samverkan med MSB, RPS och SoS utvidga utbildning och övning till att omfatta också lärare och instruktörer i räddningstjänsten, polisen, sjukvården samt sjukhusfysiker. Processen att skapa en god beredskap kräver analys av övningsresultat, forskning med praktiska försök, mätinstrument för de olika typerna av strålning och en fortlöpande metodutveckling för att ge tillräcklig kunskap och förmåga.

57 Sida: 57/59 Strålskyddsberedskapen under pågående kris Nukleär (N) eller radiologisk (R) händelse eller nödsituation Kunskap och analysförmåga Forskning, utveckling Analys av erfarenheter Handlingsregler för olika situationer Instrument, materiel, organisation, planer Övning Prognoser, operativa metoder Utbildning Räddningsinsatser, skyddsåtgärder, råd och information Fig 2. Strålskyddsberedskapen vid en nukleär (N) eller radiologisk (R) händelse eller nödsituation. När en händelse med joniserande strålning inträffar kan det vara nödvändigt att mycket snabbt genomföra räddningsinsatser och skyddsåtgärder. För kärnkraftolyckor kan åtgärderna beröra stora områden och många människor. Vid händelser med radioaktiva ämnen som inte involverar kärnreaktorer kan det primärt berörda området bli mindre. Osäkerheten om omfattningen kan ändå medföra att många människor blir berörda. För att snabbt kunna hantera olika situationer krävs färdiga handlingsregler (t.ex. åtgärdsschema). Det är också helt avgörande för bedömning av situationen att det finns en förmåga att snabbt mäta strålnivåer och bestämma vilka radioaktiva ämnen som frigjorts och hur mycket som finns av varje ämne (aktivitetsmängderna). Mätdata krävs för att kunna göra prognoser över stråldoser och skaderisker. Prognoserna är nödvändiga för att bestämma bästa möjliga skyddsåtgärder och ge råd och information till drabbade personer, berörda myndigheter och allmänheten i övrigt. I vissa fall kan situationen bli så komplex och omfattande att det krävs snabb utbildning och övning av insatspersonalen. Det är fallet bland annat vid sanering. Situationen kan fortlöpande behöva analyseras och metoderna anpassas för att bli så effektiva som möjligt.

58 Sida: 58/59

59 Sida: 59/59 Bilaga 2 Förmågebedömning 2010 SSM har bedömt förmåga för influensapandemi. Detaljerad redovisning finns i denna bilaga.