AVIFAUNA. New Jersey med omnejd

Transkript

1 Anders Blomdahl

2 New Jersey med omnejd 1. New York 2. Jamaica Bay 3. Sandy Hook 4. Brigantine 5. Cape May 6. Bombay Hook 7. Prime Hook 8. Cape Henelopen 9. Johnsons Sod Fram 10. Great Swamp Cape May-området 1. Higbee 2. Cape May Point 3. Stone Harbour 4. Nummy s Island 5. Avalon 6. Cape May County Park 7. Jakes Landing Road 8. Wildwoods 9. Rio Grande

3 DELTAGARE Michael Tholin, Visby Per-Erik Lindgren, Överkalix Anders Grindlund, Enköping Henrik Hallqvist, Malmö Ulf Sjölin, Fjälkinge Bengt Antonson, Kalmar Anders Larsson, Kalmar Reseledare Anders Blomdahl, Ronneby RESRUTT 7/9: Flyg via Reykjavik till JFK Airport, New York. Natt i New York. 8/9: Jamaica Bay, transport till Great Swamp. Natt i Somerset. 9/9: Great Swamp, transport till Sandy Hook. Natt i SeaBright. 10/9: Sandy Hook, transport till Cape May; Cape May Point och Cape May Meadows. Kommande sex nätter i Rio Grande. 11/9: Higbee, Stone Harbour, Nummy s Island, Two Mile Landing. 12/9: Higbee, Cape May Point, Lily Lake, The Beanery, Cape May Meadows. 13/9: Higbee, Cape May Point, Jakes Landing Road, Woodcock Lane, Cape May County Park. 14/9: Brigantine, Avalon. 15/9: Färja till Lewes, Delaware. Cape Henelopen, Bombay Hook, Prime Hook. 16/9: Higbee, hotellbyte (från Rio Grande till Wildwoods), Cape May Point, Lily Lake, Two Mile Landing, Cape May County Park. Resterande fyra nätter i Wildwoods. 17/9: Higbee, Hidden Valley, Cape May Point, Lily Lake, Belleplain State Forest. 18/9: Higbee, Johnson Sod Farm, Belleplain State Forest, Avalon, Nummy s Island. 19/9: Higbee, Lily Lake, Concrete Ship, Villas Wildlife Management Area, Nummy s Island, Jakes Landing Road, Avalon 20/9: Higbee, transport till Jamaica Bay. Flyg från JFK på kvällen. 21/9: Mellanlandning på Island på morgonen, vidare flyg till Arlanda och Kastrup. Hemkomst på eftermiddagen. Teckning denna sida: Bälteskungsfiskare (Peter Elfman) Omslag: Dvärgsnäppa Samtliga foton i reserapporten: Anders Blomdahl 3

4 Morgon vid Higbee! RESEDAGBOK Författad av Anders Grindlund Fredagen den 7 september. Åtta förväntansfulla män samlades på eftermiddagen på Keflaviks flygplats utanför Reykjavik på Island. Tre kom från Arlanda och övriga fem från Kastrup. Spridningen gällande ålder och geografisk ursprung var stor, från knappt 20 till dryga 60 och från Överkalix till Malmö. Vi äntrade ett av Iceland Air s flygplan och landade sex timmar senare på JFK flygplatsen strax söder om New York i skymningen. Artlistan dag 1 blev blygsam, endast en obestämd vit häger vid inflygningen. Sista timmen av flygningen ägnades åt ifyllandet av diverse blanketter där vi alla intygade att vi inte varit i klammeri med rättvisan. Incheckningen i USA gick därför förhållandevis smidigt. Efter en kortare tågresa hittade vi vårt hyrbilföretag som levererade två Chevrolet Impala av rymlig amerikansk modell. Undertecknad var inte bara dagboksförfattare utan även kartläsare och ställdes nu inför sin första uppgift, att hitta till hotell Holiday Inn. En stor neonskylt på taket till hotellkomplexet visade var det låg, men vilken väg vi skulle ta var svårare. Med lite tur i vägvalet och med bara en mycket liten felkörning var vi snart framme och kunde checka in. Då huvuddelen av den amerikanska befolkningen är välmatad förekommer endast stora och breda sängar. Det skulle visa sig vara standard på alla de hotell och motell vi bodde på. Lördagen den 8 september Rejäl frukost med korv, amerikanskt fläsk och äggröra. Det gäller att ladda rejält när man skall ta sig an Jamaica Bay. Redan på hotellparkeringen noterades sotvingade- och ringnäbbade måsar, kardinaler och vandringstrastar. Dagens första lokal, Jamaica Bay, låg bara någon halvmil från hotellet och vid entrén till reservatet var fågelaktiviteten hög. Många nya och okända läten gjorde att det gällde att få syn på fåglarna. Grå kattfågel, karolinagärdsmyg, dunspett, indiansidensvans, rödbrun härmtrast och rödvingetrupial var några av de arter snabbt stiftade bekantskap med. Vi vandrade sedan ut mot den västra dammen där det fanns mycket att titta på: Snöhäger, gulkronad- och vanlig natthäger, amerikansk gråhäger och en kohäger. Vi fick fina möjligheter att lära oss skillnaden på sand-, tundraoch dvärgsnäppa. Gulbenorna var representerade av bägge arterna, både större och mindre där den tidigare var i majoritet. Flikstrandpipare och amerikansk strandskata noterades i goda antal. De svalor som födosökte i området var trädsvalor, en art vi skulle se i enorma antal senare under resan. Skogssångare var ett av resans huvudmål och redan i Jamaica Bay visade sig de första arterna, gulhake, amerikansk rödstjärt och nordlig piplärksångare noterades i området. 4

5 Under tre veckor hade det varit sydliga vindar med värmebölja i östra USA och vädersituationen tycktes fortsätta. Redan vid 9-tiden började det bli hett och fuktigt. Efter en kort 2:a frukost vandrade vi mot den östra dammen som är känd för spännande vadare. Vi blev varnade av lokala skådare för stora mängder lera av kvicksandstyp och beslöt att ta på oss lämpliga kläder för denna strapats. När vi sedan hittade dammen fann vi att leran var väl tillplattad med god bärighet. Ett par lätta sandaler hade varit det lämpligaste skovalet. Vi mötte en lokal skådare med sjöstövlar som slutade strax under armhålorna. Den förberedde överlever! I dammen var det gott om vadare och änder. Michael hittade snabbt två wilsonsimsnäppor som på karakteristiskt sätt födosökte i hukande stil. Även två hudsonspovar fanns att beskåda. Bland övriga vadare kan nämnas vitgumpsnäppor och styltsnäppor, samt en smalnäbbad simsnäppa. Resans första rubinkolibri svirrade förbi. Det gäller att vara alert för de sitter inte stilla långa stunder. Efter en kortare lunchpaus fortsatte gruppen västerut. Målet var ett skogs- och träskområde drygt 10 mil väster om New York kallat Great Swamp. Färden gick västerut längs södra Brooklyn och över gigantiska broar som ledde in mot New York. Den uppmärksamme kunde skymta Frihetsgudinnan när vi körde på Verzano Bridge. Det gäller att välja rätt fil. Ett misstag kan kosta flera timmar innan man är uppe på rätt väg igen. Kommunikationen mellan de två fordonen upprätthölls med walkie-talkie med en räckvidd på någon dryg km. Efter en kortare utbildning i kommunikationsteknik gällande anrop och svar på anrop fungerade sambandet utmärkt. En del hastiga filbyten gjorde resan minst sagt spännande för bil 2. Längs vägen noterades kalkongam och rödstjärtad vråk. Efter mathandling längs vägen på en supermarket nådde vi vårt fina hotell i Somerset Hills. Ivriga som vi var fortsatte vi snabbt ut i markerna efter incheckning på hotellet. I en damm längs vägen låg 6 brudänder. Väl framme i centrat blev vi varnade för såväl hjortflugor som oerhörda mängder mygg. Insmorda med djungelolja och liknande produkter vandrade vi genom ett skogsområde på uppbyggda ramper. Det är alltid välordnat på de amerikanska fågellokalerna. Några hjortflugor såg vi inte till och jag tror gruppen noterade totalt 12 myggor under promenaden. I fågelväg noterades en hårspett och några gulhakar, samt en al- eller pilempid. Två arter som är nästan omöjliga att skilja åt när de inte sjunger. Återresan blev spännande då skyltningen av vägar lämnade en del övrigt att önska. Efter kontroll med kompass på en okänd plats 3 mil från vårat hotell körde vi västerut och hittade till slut Somerset och vårt hotell. Snabb artgenomgång och därefter middag på hotellet. Söndagen den 9 september Då kommande motell inte kunde servera frukost beslöt vi att äta en rejäl sådan på vårt nuvarande hotell. Från hotellparkeringen kunde några guldspettar ses i det första gryningsljuset. Nu var ju vägen rekognoserad så vi hittade direkt fram till ett i vårt tycke spännande del av reservatet. Vi började med skogsvandring och visst fanns det fåglar med det var svårt att få syn på några. En karolinaspett lyckades vi få syn på. Vidare till ett mer fuktigt område där det var betydligt större fågelrikedom. Grå fibi, östlig kungstyrann, karolinatita, östlig gråmes, rödögd-, och kanadavireo sågs bra från vägen. Som grädde på moset kom en gammal vithövdad havsörn förbiflygande. I den tilltagande termiken började rovfåglarna vakna till. En Cooperhök visade sig fint under vår 2:a frukost och kalkongamar och rödstjärtade vråkar sågs lite överallt. En sittande rovfågel i ett träd visade sig vara en sparvfalk. Tarsen såg ut att vara skadad med det visade sig vara tarsen av ett nyfångat byte som förtärdes. Längre fram på vägen vi färdades på hittades en av målarterna, en familj östsalia där de gamla fåglarna var oerhört vackra i sin röda och blå dräkt. En brungrå siska som födosökte i en fröställning visade sig vara en tallsiska, resans enda. Vi fortsatte längre in i reservatet och kom slutligen fram till en mindre å. Där hittade Michael resans enda gulstrupiga vireo som tyvärr endast såg av några av deltagarna. En vitbröstad nötväcka var desto mer samarbetsvillig även om författaren inte fick in den i kikaren. Vid lunchtid var vi nöjda med Great Swamp och fortsatte resan österut mot kusten till Sandy Hook, en halvö som vetter mor norr vid östkusten. Navigeringen gick bättre och bättre när vi väl kommit på det amerikanska systemet. Det bygger inte på avståndsangivelser till orter som vi är vana vid, utan på ett antal avtag, exit, kopplat till mileangivelser. Det gick någorlunda bra men vid något tillfälle befann sig de två fordonen på två parallella motorvägar, lyckligtvis gick de åt samma håll. Efter korrigering med walkie talkie var fordonen återförenade efter någon mil. Väl framme på Sandy Hook började vi leta sångare, men tidpunkten på dagen och värmen gjorde de små liven svårflirtade. Trädsvalor sträckte söderut i stora mängder och ute lokalens parkeringsplats hittades 5 åkersparvar. Vi bröt skådandet för dagen kl och letar upp nattens motell, Fairbanks Resort och Marina. Det varma och fuktiga vädret gör att alla drar igång sina luftkonditioneringsapparater på respektive rum. Bullriga historier där ljudnivån bedömdes ligga på 80 db. Artgenomgången hölls vid poolen och vi får hjälp av en kvinna som hade sett en knölsvan vilket hon hade bildbevis på. Dessvärre var den i plast! Middag på närbelägen fiskrestaurang där några provade den lokala 5

6 Stranden utanför Cape May Meadows, med sotmåsar, kungstärnor, saxnäbbar mm. paellan. Anrättningen serverades i en 8-litersgryta och den var rågad. De fyra gäster som delade på paellan fick visa vad de gick för. Det kan noteras att det blev en del ris kvar. Måndagen den10 september Började dagen i gryningen på Sandy Hook. Dimma och fuktigt. En brun, traststor fågel vållade problem i dimman men bestämdes senare till ung brunhuvad kostare. Vi vandrade bland buskarna och det var gott om fågel. Bl. a. sågs balimoretrupial ett 10-tal, vitögd vireo flera ex, brunsidig busksparv, husgärdsmyg och husrosenfink. Vid 11-tiden var vi nöjda och påbörjade vår resa söderut mot Cape May. Efter några mil kom vi ut på Garden State Parkway som är pulsådern i New Jersey. Inledningsvis körde de två bilarna på olika vägar, då den andra bilen missade ett filbyte. Det var några nervösa minuter innan den andra bilen kom innanför radioräckvidden och kunde anropa den första bilen. De resterande knappa 25 milen var relativt odramatiska och trafiken glesnade allteftersom vi närmade oss Cape May och orten Rio Grande där vi skulle bo de närmaste 6 nätterna. Under resan noterades överflygande blåskrikor och en bälteskungsfiskare i en damm jämte vägen. Då motellet inte var redo för incheckning valde vi att åka direkt till Cape May Point, hädanefter benämnd Pointen, för att skaffa oss överblick över området. Södra delen av New Jersey är en halvö som vetter söderut och fungerar som sträckled för de flesta fåglar. Nästa fasta land ligger i delstaten Delaware och innebär några mil över öppet hav. De småfåglar som observeras är i huvudsak de som inte vågar flyga hela vägen till nästa delstat, utan vänder tillbaka in mot trygga land igen. Längst i söder ligger det lilla samhället Cape May. Biotopen påminner mycket om Falsterbo med villabebyggelse och lågskog med buskar. Det mesta av rovfågelsträcket för dagen var redan över när vi anlände till Pointen, men det fanns mycket annat att titta på. Vi noterade dock en pilgrimsfalk och några amerikanska sparvhökar som sträckte söderut. I dammen jämte Pointen gick styltsnäppor, vitgumpsnäppor, större- och mindre gulbenor, flikstrandpipare samt några roskarlar. Vi avslutade vid Cape May Meadows, ett närbeläget område med små öppna vattenytor blandar med vadarstränder och vass. En promenad ut på stranden där gav kalasobsar på ett 50-tal kungstärnor och cirka 150 amerikanska saxnäbbar. Ett stabilt fågeltorn var uppfört mitt i detta eldorado varifrån vi fick se 4 skrikstrandpipare som landade alldeles intill tornet. Som avslutning på dagen kom en bälteskungsfiskare och flög över tornet. Mat för kommande frukost och lunch handlades på ett närbeläget matvaruhus. Alla mataffärer inom samma kedja är uppbyggda på samma sätt med grönsaker i början och chips i slutet. Det gjorde att tiden för handling kunde minskas när vi väl lärt oss var de varor vi behövde fanns. Det är värt att påpeka att chipsavdelningen var betydligt större än grönsaksavdelningen. Dagens artgenomgång hölls i motellträdgården innan vi åt middag. Vi valde Alfredo s pizzeria där halva gruppen valde varsin medium pizza. Dessa serverades på upphöjda tårtfat då diametern på pizzorna låg på dryga halvmetern. Systemet med doggybag är utvecklat och de som valde pizza hade nu säkrat middagen för tre dygn framåt. Tisdagen den 11 september Ödmjuka inför datumet startade dagen med egenlagad frukost och avfärd mot Higbee kl Higbee är en retursträcklokal för främst skogssångare och består av halvhöga träd och 6

7 buskar, där fåglarna förhoppningsvis rastar några sekunder innan de drar vidare. Sträcket är beroende av kalluftsinbrott för att sätta fart på sydsträckande småfåglar. Vi hade tur och kom just vid en sådan vädersituation. Sträcket upplevdes denna morgon ändå som rätt glest men det var bra för orutinerade svenskar som snabbt måste hitta de små juvelerna högt uppe bland gröna löv under de sekunder skogssångarna eventuellt behagade rasta. Våra amerikanska kolleger var däremot drivna och artbestämde lätt översträckande skogssångare i flykten. I den första gryningen sträckte småflockar av bobolinker över innan de första skogssångarna visade sig. Grönryggad-, brunsidig-, prärie-. och gul skogssångare. sågs bra av gruppen. Några skorstensseglare sågs flyga över och en gulnäbbad regngök rastade helt öppet i ett träd. Resans enda blå storsvala upptäcktes av Anders B när den flög över trädridån. Vi tog sedan en promenad längs en väg mot Dyken (Higbee Dyke), en upphöjd reningsdamm där lokala skådare räknar retursträcket av småfåglar. Längs vägen hittades rödögd vireo, större topptyrann och en rostskogstrast. Den senare var mycket svårsedd då den normalt håller till i tät undervegetation och fryser då den anar fara för att sedan snabbt försvinna. I och vid reningsdammen hittade Michael såväl resans första fläckdrillsnäppa och svartvita skogssångare. Det skulle visa sig att Michael var mycket viktig för resan och dess deltagare, dels beroende på förmågan att snabbt hitta fåglarna och dels goda förberedelser i form av litteratur- och internetstudier. En scharlakanstangara hittades av Anders B helt öppet i ett lövat träd. Denna individ gul med svarta vingar. I dammen hittades även sandsnäppor, tuvsnäppor och några flikstrandpipare. Vi fortsatte skådandet vid Stone Harbour, en sandstrand på halvöns östsida med rastande vadare som specialitet. Cirka 50 tundrasnäppor och mer än 100 flikstrandpipare rastade på stranden. Målarten var flöjtstrandpipare och det var naturligtvis Michael som först hittade en yngre fågel och därefter en gammal. Vi fortsatte söderut mot Nummy s Island, en ö i deltaområdet med gräsbevuxna saltängar. En flock med 130 amerikanska saxnäbbar drog förbi på födosök och Anders L var uppmärksam och hittade en präriespov, en fåtalig rastare i området. En blåhäger sågs födosöka och snart hittades ytterligare två exemplar. Per-Erik som gått litet åt sidan hittade en trefärgad häger samt en sparv som efter att den klättrat upp i gräset visade sig vara en kustsparv. Enligt reseledaren var det en av Amerikas fulaste sparvar, men det tyckte inte vi. Vackert gul ovan tygeln och en mättat grå färg på bröstet samt en rejäl näbb. Ute på saltängarna sågs även några större båtstjärtar, hannarna med ilsket vitt öga och en för en sådan stor fågel ett ynkligt pipande, hest läte. Dagen sista lokal hette Two Mile Landing. Även denna lokal en saltäng. Genast hittade Anders B en kustrall som födosökte vid ett dike. Arten är i ungefär lika stor som vår vattenrall. Vi hittade även ytterligare några kustsparvar på denna lokal. Skådandet bröts kl 1730 för återtransport till motellet i Rio Grande. Artgenomgång och därefter middag och det har ju tidigare framgått vad den bestod av. Onsdagen den 12 september Som vanligt start vid Higbee i gryningen där vi var kvar till lunch. Kalluften gjorde att det var ännu bättre fart på sträcket denna morgon. Bland skogssångarna noterades messångare, tennesseess., vitkindad ss., brunhättad ss., magnoliass., blåryggad ss., orangestrupig ss., tallss., brunkindig ss och svartvit ss. Anders B och Michael lyckades som enda deltagare få en snabb skymt av resans enda kanadaskogssångare. Rödögd- och vitögd vireo sågs i några exemplar och gulbukig empid och östlig pivi blev också nya arter för resan. En verkligt kul morgon! Vid lunchtid åkte gruppen till Pointen för rovfågelspaning. En gammal vithövdad havsörn och två yngre individer snurrade runt. Osäkert om de sträckte ut. Det gjorde däremot en bredvingad vråk som alla fick se. Några kråkor i en närbelägen tall togs det ingen notis om förrän lokala skådare påpekade att det var fiskkråkor. Lättbestämda när man hör det veka, hundskallsliknande lätet. Trädsvalor fanns hela tiden i luften, men vi lyckades hitta två stensvalor som flög rakt över plattformen söderut. Det enda vi saknade var en glasskiosk, men någon sådan fanns inte i sikte vid Pointen. Vid Cape May Bird Observatory Northwood Center finns möjligheter att köpa litteratur, kikare och kläder. Vi besökte centrat och fick förutom shopping fina möjligheter att studera skogssångare på nära håll i den lummiga trädgården. I en konstgjord sjö, Lily Lake, alldeles i närheten hittades resans första tjocknäbbade dopping. Nästa lokal var ett skogsområde kallat The Beanery där vi provade lyckan under någon eftermiddagstimme. Temperaturen gjorde att varken fåglar eller fågelskådare var särskilt alerta. En brokig kardinal, några rödstjärtskogssångare och vitkindade skogssångare visade sig dock. Vi hade hört att det fanns nattskärror vid Cape May Meadows och att bästa tiden att se dem var i skymningen. Vi åkte med andra ord dit i kvällningen men hann inte mer än halvvägs innan Michael från bilen hittade de första två större falknattskärrorna i luften. Väl framme vid 7

8 Makalöst fina och fågelrika Brigantine. Meadows såg vi inte mindre än 39 exemplar. På håll får vi även syn på två mindre, mörka hägrar; grönryggad häger. Artgenomgång i motellträdgården, där vi kunde notera att vi under dagen sett nästan 20 arter skogssångare! Därefter middag på en typisk hamburgerrestaurang. Maten var väl ingen höjdare med intressant att studera övriga gäster. Tur att golvet var förstärkt med extra reglar. Det var de riktiga tungviktarnas inneställe. Torsdagen den 13 september Dagen började som vanligt vid Higbee. Ryktet om den goda fågeltillgången hade spritt sig och parkeringen var välfylld i gryningen. AviFaunagruppen var unika i det avseendet vi alltid arbetade med både hand- och tubkikare, emedan amerikanarna endast använde handkikare. När vi anlände till vår obsplats gick det ett sus genomförsamlingen då vi kom marscherande på kolonn med tubkikarna på höger axel. Stod det redan skådare på den plats vi brukade använda flyttade de sig omedelbart. Nytt för resan var ett 10-tal blågrå myggsnappare och några ex av rödbröstad nötväcka, den senare normalt en ovanlig art vid Cape May som visade invasionstendenser denna höst. Förutom repriser på tidigare sedda skogssångare sågs även överflygande större falknattskärra. Efter en andra frukost vandrar vi till Dyken där Anders G hittar en gulbrynad grässparv bland några ståndare i avloppsdammen. En bredvingad vråk sågs också på nära håll. Vi fortsatte till Pointen där rovfågelsträcket var glest beroende på de ostvindar som blåste under dagen. Bland annat noterades några vithövdade havsörnar, Cooperhökar och korpgamar. Under skådandet avbryts vi av en man som tilltalar oss på svenska. En emigrerad landsman som fattat tycke för en amerikanska och flyttat till Florida. Det intressanta är att kvinnan i fråga besökt metropolen Enköping för något år sedan. Ibland är världen liten. Under eftermiddagen besökte vi lokalen Jakes Landing Road, ett våtmarksområde några mil norr om Cape May. Redan vid första stoppet var målarten säkrad. Två kärrgärdsmygar hittades ett 10-tal meter från vägen och med lite pyschande klättrade de upp i gräset till vår stora glädje. I övrigt noterade flera gulbrynade grässparvar, kustsparv, vithövdad havsörn och rödstjärtad vråk. Några flygande rallar visade sig vara kustrallar. Vid den närbelägna Woodcock Lane var fågeltillgången mager, någon magnoliaskogsångare och en al- /pilempid. Det mest påtagliga vid Woodcock Lane var den mängd fästingar som fattade tycke för i första hand ljusa kläder, men även de med mörkare byxor fin del besök. Sanering och avfärd mot dagens sista lokal, ett parkliknande skogsområde kallat Cape May County Park. I markvegetationen hittade Anders B en rödkronad piplärksångare. Tyvärr var det bara Michael som hann med att se den. Det fanns gott om trastar men enbart vandringstrastar hittades. En flock med 17 vilda kalkoner noterade vi utan att ta större notis om dem, men det visade sig att de räknas som en god art om än i kategori C. Skådningen bryts vid 18-tiden för handling och middag. Denna gång på en kinarestaurang, ett mycket prisvärt och nyttigt alternativ även om vi gick miste om middagsölen då endast vatten serverades. Fredagen den 14 september Dagen ägnades i huvudsak till ett besök vid Brigantine. Ett enormt våtmarksområde strax norr om Atlantic City. Lokalen var belägen 6 mil norr om Cape May och under färden dit, i mörker, noterades att några viltstängsel inte finns I östra USA. Ett antal vitsvanshjortar skymtades i vägrenen. Väl framme hittade vi 8 tjippsparvar och 8

9 ett 10-tal tallskogssångare vid entrén. Runt hela våtmarksområdet gick en enkelriktad väg som gjorde skådandet enkelt och lättöverskådligt. Minnet av dagen var främst de stora antalet fåglar, bl.a. en otrolig svärm på kanske trädsvalor som födosökte i över vassarna. Övriga totalsummor blev amerikansk kricka 100, svartand 100, stjärtand 75, blåvingad årta 30, tjocknäbbad dopping 8, brun pelikan 5, hornpelikan 1, snöhäger 250, ägretthäger 200, rosenskedstork 1, bronsibis 15, blå kärrhök 10, stenfalk 5, pilgrimsfalk 1, kustrall 4, karolinasumphöna 1, amerikansk skärfläcka 3, sandsnäppa 2000, dvärgsnäppa 20, vitgumpsnäppa 100, tuvsnäppa 25, kärrsnäppa 50, styltsnäppa 75, wilsonbeckasin 2, mindre beckasinsnäppa 75, större beckasinsnäppa 2, hudsonspov 4, större gulbena 200, mindre gulbena 100, amerikansk skogssnäppa 2, fläckdrillsnäppa 1, willetsnäppa 6, kärrtärna 300, svarttärna 2, amerikansk saxnäbb 37 och skorstensseglare 70 för att bara nämna några av de mer intressanta observationerna. Vi avslutade besöket vid Brigantine med en kortare skogssångarvandring. De oförsiktiga drabbades även denna dag av fästingar. Det är tur att de flesta fågellokaler i Amerika är välordnade, oftast med asfalterade stigar och möjlighet att framrycka med bil. Nöjda fortsatte vi söderut för att spana havsfågel. Bästa lokalen heter Avalon och är en udde på halvöns östra sida. Lokalen gör sig bäst på sen eftermiddag då medljuset är fint. Några större mängder havsfågel blev det inte men en kustlabb och några havssulor noterades. En andfågel som närmade sig var spännande ända till den landade några hundra meter från oss då vi kunde konstatera att det var en ejder av honkön. Ovanlig men vi hade andra förväntningar på andra mörka änder. Middagen åts på en bättre restaurang i samhället Wildwoods. Vi förvånades över lokalbefolkningens ovilja att använda glas vid intagandet av måltidsdryck. Det vanliga är att man halsar direkt ur flaskan. Vi fick som vanligt säga till om glas till drycken. Lördagen den 15 september Dagen var ägnad åt skådning i delstaten Delaware. Den nås genom en färja som går från Cape May och tar 1,5 timma. Väl iland i Lewes körde vi till Cape Henelopen, ett tallskogsområde med spännande nötväckor. Efter en stunds letande hittade vi 3 brunhuvade nötväckor. Lokalen utgör nötväckans nordligaste utpost i Amerika. Vi såg även en rödbröstad nötväcka samt en härlig obs av en brunkindad skogssångare och ett 10-tal tallskogssångare. Efter att målarten var avklarad fortsatte vi mot nordväst och lokalen Bombay Hook, ytterligare ett våtmarksområde. Innan framkomsten spanade vi av ett antal harvade fält men de amerikanska tundrapipare vi hade räknat med var inte hemma. Vi fick nöja oss med 18 berglärkor. Vi mötte ett blåsigt Bombay Hook men kände inte igen oss. Vissa av dammarna var torrlagda och sjöar hade bildats på andra ställen. Kartan stämde med andra ord inte med verkligheten och lokalen var mycket sämre än normalt. Vi noterade i varje fall 5 vithövdade havsörnar, 3 blå kärrhökar, 1 hudsonspov, 200 större gulbenor samt 6 amerikanska skärfläckor. Fältlunch vid ett fågeltorn och överläggningar om alternativa lokaler. Valet föll på Prime Hook någon mil från färjeläget. Denna lokal var betydligt fågelrikare. Vi promenerade längs en å och hittade 2 regngökar varav en bestämdes till gulnäbbad. Den andra fick bli obestämd. En oansenlig fink visade sig vara en honfärgad indigofink. Totalt räknades 5 exemplar in. För att säkerställa att få plats på färjan tillbaka var vi i god tid vid färjeläget. Middag åts vid färjeläget. Menyvalet föll på pizza men för att undvika att drabbas av kolesterolchock delades en pizza på fyra personer. Sättet att föra sig vid middagsbordet noterades av lokalbefolkningen som konstaterade att vi nyttjade glas och bestick. De frågade av denna anledning om vi kom från Europa, vilket vi inte kunde neka till. För att nyttja tiden väl hölls dagens artgenomgång på färjan. Söndagen den 16 september Denna morgon var relativt kylig i Higbee och de medtagna vinterkläderna kom nu till nytta. Eftersom det var söndag och därtill kalluft, var det många fågelskådare på plats. Många stod vid vår obsplats med flyttade sig snabbt när vi kom marscherande. Det började bra med 12 guldspettar och 2 rödbröstade nötväckor. Skogssångarna var också på gång men kylan verkade göra att de inte ville rasta i träden. Så gott som alla flög över till vår stora frustration. Vi noterade dock brunhättad ss., blåryggad ss., orangestrupig ss., vitögd vireo, samt en rubinkolibri. Idag var det byte av motell så vi passade på att ordna med detta efter morgonpasset. Nu skulle vi bo på Quarterdeck Motel i Wildwoods. Wildwoods är en turistort med badgäster som huvudsaklig inkomstkälla. Det märkets att det var eftersäsong och jag tror att vi var i stort sett ensamma på motellet under vår vistelse där. Efter hotellbytet fortsatte mot Pointen där det var skapligt sträck med rovfåglar. Framför allt var det bra fart på amerikanska sparvhökar, men även vithövdade havsörnar, sparvfalkar, Cooperhökar, bredvingade vråkar och en pilgimsfalk noterades. Bland småfåglar visades en gul skogssångare upp och fotograferna strömmade till. Dessvärre var den avliden. En bälteskungsfiskare höll uppvisning. Kul att äntligen se en sittande fågel! 9

10 Skogsskådning i Belleplain State Forets. Vid Lily Lake hittades en ny art för de flesta. Huvuddelen var inne och handlade litteratur när Anders B slet upp dörren och meddelade Ny art för resan!. Gruppen rusade ut, tog trappan i två steg såg en sångvireo helt öppet utanför naturbokhandeln. Även större topptyrann och scharlakanstangara sågs bra. Vi hade nu kommit till de sista dagarna på resan och nyttjade tiden till att bl. a. leta upp de arter vi missat på olika lokaler. En saltäng i närheten av Two Mile Landing såg intressant ut. För att locka fram fåglarna hade vi lärt oss att pyscha fram fåglarna. Resedeltagarna gjorde tappra försök att locka fram någon sparv i saltängen men Anders B tog sats och visade hur det skulle gå till. Ingen sparv visade sig men döm om vår förvåning när en kvinna i 40-årsåldern plötsligt lösgör sig ur buskmarkerna. Han kunde han! Pyschandet ger till sist resultat och två spetsstjärtade sparvar visade sig tillsammans med några kustsparvar och en gulbrynad grässparv. Just när vi skall åka till nästa lokal meddelar Michael att han såg två små hägrar som landade en bit bort. Då vi bara sett grönryggad häger flygande på håll tidigare under resan offrade sig Bengt och vandrade ut mot en tänkt landningplats. Mycket riktigt, efter ett tag lyfte först den en och strax efter den andra grönryggade hägern. Dagen sista lokal blev ett nytt besök vid Cape May County Park. Denna gång vandrade vi längre in i parken eftersom lokalbefolkningen hade picnic med tillhörande ljudnivå. Längs en asfalterad väg hade det bildats en vattenpöl vilken nyttjades för bad och vätskeersättning bland vandringstrastar. Glädjen blir stor när även en sommartangara visade sig vara badsugen. I skogen ses en vacker vitbröstad nötväcka för de som missade den tidigare under resan. Middagen åt vi hos kinesen; snabbt, billigt och gott, och artgenomgången hölls vid poolen på motellet. Måndagen den 17 september Som vanligt började vi vid Higbee. Michael ökade idag svårighetsgraden och ställde sig bland de professionella skådarna på vallen vid Dyken där skogssångarna bestäms i flykten. Det visade sig vara ett lyckat drag för där såg han resans enda nashvillskogssångare. Grattis. Vi andra som inte kommit så långt i vår utveckling valde det vanliga stället och konstaterade att småfågelsträcket var intensivt i gryningstimmarna. Det avtar dock snabbt efter att en amerikansk sparvhök jagat runt bland buskarna. Vi noterade flera exemplar av messångare., svartvit- och blåryggad skogssångare, samt rödögd- och vitögd vireo. En större topptyrann visade sig fint för deltagarna. Vi valde därefter att prova en ny lokal, Hidden Valley, en äng inramad av lägre träd. Fågeltillgången var begränsad med en åkersparv hittades I en låg buske. Ett kort besök vid Pointen gav bl a en pilgrimsfalk och vid Lily Lake hittade vi en mycket vacker grönryggad skogssångare. Färden gick nu vidare mot Belleplain State Forest, ett skogsområde 5 mil norr om Cape May. Som vanligt var det mycket välordnat med asfalterade vägar vilket gjorde skådningen enkel. Vid första stoppet hittade Bengt en rödkronad piplärksångare som på sedvanligt sätt smög omkring i markvegetationen. Efter en stunds letande återupptäcktes fågeln och alla fick se den åtminstone hyfsat bra. På samma plats får vi repriser på flera tallskogssångare och en vitbröstade nötväcka. En bälteskungsfiskare visade sig vid en damm i området. Begreppet att fåglar söker fåglar fick vi tillämpa under eftermiddagen. Vi körde längs vägarna och letade efter tåg med mesar och skogssångare. Bilmotorerna på lågt varv och nedvevade rutor var modellen. Det var ofta karolinatitorna som avslöjade tågen. Den anammade amerikanska skådarmodellen gav frukt och vid ett av tågen hittade vi resans enda brunbröstade skogssångare. Sedan slog Henrik till och fick några sekunders obs på en amerikansk 10

11 trädkrypare, resans första. Den guidebok vi använde var bra men vid något tillfälle stämde inte kartskissen med verkligheten. För guppen var det tur för på en liten irrfärd i skogen hittade vår norrländske medresenär Per-Erik en uggla som lyfte från vägrenen och flög in i skogen. Efter en stunds letande återupptäcktes den sittande 50 meter in i skogen. För att inte skrämma den kröp vi ur fordonen och alla fick möjligheter att se kråsugglan, en släkting till vår slaguggla, under några sekunder innan den fortsatte längre in i skogen. Bra jobbat Per-Erik. Skådandet avbryts runt kl 18 och vi körde söderut för mathandling och sedvanlig artgenomgång vid motellets pool. Tisdagen den 18 september Dagen började som vanligt vid Higbee, men det var mulet och vind från nordost vilket inte är gynnsamt för fågeltillgången. Det mest spännande var en amerikansk trädkrypare som alla i gruppen nu fick se. Mest glad var Michael som inte hann med att se den dagen innan. Nu var han med på banan i sina föresatser att inte missa en enda art under resan. Av övriga arter noterades svartvit skogssångare, nordlig piplärksångare, gulhake och vithövdad havsörn. Dagens huvudlokal var Johnsons Sod Farm, ett jordbruksområde 10 mil nordväst om Cape May, som brukar hysa intressanta pipare. Resan gick bra utan större felorienteringar, men några pipare hittades inte inledningsvis trots att fälten som bestod av gräsmatteodlingar var lättöverskådade. I ett spenatfält hittades till sist några skrikstrandpipare. Efter lite letande kan vi till sist räkna in uppemot 50 exemplar. Ett 10-tal sparvfalkar ses i samma område. Vi fortsatte att leta i området. Enligt uppgift skulle det både häcka och rasta tranor i området men trots idogt letande kunde vi inte hitta några. Tre vackra östsialior hittades som kompensation. Ytterligare ett varv runt piparfälten ger samma resultat, så vi bestämde oss för att köra söderut till Belleplain State Forest. På vägen konstaterade vi att kaffesuget var stort. Dunkin Donat fick besök av gruppen där det även gavs möjligheter att inhandla glass vilket många gjorde. Som vanligt rejält tilltaget, en liten kopp kaffe innebar en mugg om 4 dl. Belleplain State Forest var nästa lokal, men aktiviteten var påfallande låg. De tåg av fåglar som hittades innehöll mestadels karolinatitor. Vi valde då att istället åka till Avalon, havsfågellokalen, med tanke på den friska vinden. Vinden gjorde dock att sikten var begränsad, då man står relativt lågt på obsevationsplatsen. Vi noterade dock en havssula och en kustlabb. Vi avslutade dagen vid Nummy s Island där fågelaktiviteten var hög jämfört med övriga lokaler denna dag. Bl.a. hittade Anders B och Michael hela 10 präriespovar. Hela 50 natthägrar fanns i området och de blev mer aktiva allteftersom mörkret närmade sig. Ett 50-tal willetssnäppor rastade i en vattensamling jämte vägen. Efter middag på kinarestaurangen och artgenomgång vidtog kikarvård. De flesta hade nog upplevt optiken något gråaktig de senaste timmarna vilket förklaras av de saltkristaller som hade hamnat på okular och objektiv under besöket vid Avalon. Onsdagen den 19 september Ja det börjar tendera att bli tjatigt att nämna det, men som vanligt startade vi i Higbee. Det är ungefär samma sak som när man är på Öland. Man brukar ju börja nere på södra udden för att sedan röra sig vidare på ön och det är likadant på Cape May. Higbee är trots allt den morgonlokal där chansen för udda saker är som störst! Vinden låg nu på svag nord och fågeltillgången var betydligt bättre än föregående dag. Morgonen bjöd på två ny resarter, dvärgempid och svartkronad skogssångare. Den senare vackert gul, men utan mörk hätta. Förutom på de vanliga skogssångarna sågs en östlig kungstyrann. Vi fick tips om en ny lokal, Villas, en nedlagd golfbana, som varit produktiv för skogssångare under gårdagen. Sångarna var inte speciellt samarbetsvilliga men sparvfalkar och en bredvingad vråk, samt en tjippsparv noterades. Vi passerade sedan Nummy s Island och gavs otroligt fina möjligheter att fotografera och studera vadare., när en stor del av östra USA:s vadararter trampade runt just framför oss i ett underbart medljus. Noterbart var hela 8 större beckasinsnäppor. Willetsnäppa, bara en av alla vadararter som poserade villigt vid Nummy s denna dag! Nästa lokal var tänkt att bli Jake s Landing Road för ett sista försök på gulstrupig skogssångare, men innan dess slog glass- och kaffesuget till igen. Reseledaren var som ett barn på julafton när han tittade ner i hinkarna med olika sorbéer. 11

12 Jake s Landing Road gav inte vad vi hade hoppats på, så vi åkte vidare till Avalon med sikte på mörka ankor. Havssulorna gick till, hela fem stycken tillsammans med en kustlabb. Så äntligen hittar Michael tre änder som kom söderifrån. Efter ett tag kan vi konstatera att det lyser vitt i nacken på två av dem. Två hannar och en hona av vitnackad svärta. De flyger hela tiden norrut och på lite håll, så alla hittar inte juvelerna. Glädjande nog hittar sedan Anders B en ensam hanne som flyger söderut och passerar oss väldigt fint på bara något hundratal meter. Michael avrundar sedan dagen med en nordsträckande brun pelikan som passerade på hyggligt avstånd. Den ser lustig ut när den flyger, den nuddar nästan vattenytan med buken under sin flykt. En obestämd lom passerade på tråkigt långt avstånd. Eftersom det är sista kvällen valdes ett lite bättre ställe för kvällens middag. Då vi anländer håller restaurangen på att stänga, men vi hälsas ändå välkomna. Det är tydligen så att lokalbefolkningen har tidiga kvällsvanor, men å andra sidan är det ju mitt i veckan. På vägen hem från middagen ser Anders B något i ögonvrån vid ett skyltfönster i orten Wildwoods. Det är en virginiarall som efter ett kattslagsmål skadat ena vingen och försöker ta sig in i en blomsteraffär. Försök att fånga rallen misslyckas och den tar sin tillflykt till en angränsande park och försvinner. Hur det gick för rallen kan man ju bara spekulera i, men det var inga bra odds för den skadade fågeln med katten i släptåg! Torsdagen den 20 september och fredagen den 21 september Detta var den sista skådardagen, men vi var såklart Higbee trogna och började morgonen där. Mager fågeltillgång gjorde att vi återvände till motellet för utcheckning och packning efter knappt två timmar. Klockan startade vi 30-milaresan mot New York och Jamaica Bay. Inledningsvis var trafiken gles men den tätnade efterhand vi närmade oss storstaden. Orienteringen gick utmärkt utan några dramatiska filbyten och redan kl nådde vi målet. Det var nu två veckor sedan vi senast var vid Jamaica Bay och mycket kunde ha hänt under den tiden. Vi började vid den östra dammen och hittade en amerikansk skärfläcka. Det gavs återigen fina fototillfällen på de mycket orädda vadarna. Det var stylt-, sand- och tuvsnäppor, gulbenor, vitgumpsnäppor och mindre beckasinsnäppor på så nära håll att Bengt till och med fick ändra närgränsen på kameran till 1,5 meter! Det som eventuellt skrämde dem var den amerikanske fotograf i 130 kg-klassen som ålande försökte komma nära vadarna. I övrigt kunde konstateras att mängden vadare hade minskat avsevärt jämfört med vårt tidigare besök, medan mängden svartänder ökat betydligt. I den västra dammen hittades bland alla änder två tjocknäbbade doppingar, en trefärgad häger och en natthäger. Ombyte till reskläder och ompackning gjordes på parkeringsplatsen, innan den sista färden gick mot JFK-flygplatsen. Det gällde att vara i tid med tanke på bilåterlämning, säkerhetskontroller, filbyten m.m. Det gick emellertid bra och den sista artgenomgången genomfördes efter incheckningen på flygplatsen. Därefter gavs möjligheter att handla tax-free men inga jästa eller destillerade drycker då vi skulle mellanlanda på Island. Det är inte lätt att förstå alla regler. Nåväl, efter en timmes försening lyfte planet men rådande vindförhållanden gjorde att den planerade 6-timmarsflygningen till Island bara tog 4,5 timmar. Gruppen tog farväl av varandra innan vi for med olika flyg till Kastrup respektive Arlanda. Alla var mycket nöjda med resan, beroende på alla fåglar vi fick se, god planering och gott förberedelsearbete med kartunderlag till ett stort antal fågellokaler samt ett flexibelt genomförande beroende på väder och vind. Jag upplever att den härliga stämningen i den relativt lilla gruppen bidrog till den fina gruppkänslan. Många goda skratt blev det under vårt äventyr i Östra USA. 12

13 Under resan fick vi fantastiska möjligheter att jämföra de tre små Calidris-vadarna: Tundrasnäppa, dvärgsnäppa och sandsnäppa! Notera bl.a. skillnader i näbbens form och längd på dessa bilder. ARTLISTA FÅGLAR I artlistan har de amerikanska namnen på fåglarna tagits med (enligt The North American Bird Guide). Detta för att underlätta för läsaren, då inte alla svenska namn på de amerikanska fågelarterna är förankrade ännu. Taxonomin och namngivningen följer SOF:s holarktiska artlista. 1. Knölsvan (Mute Swan) Cygnus olor Enstaka noterade i lämpliga biotoper under 9 observationsdagar. 2. Kanadagås (Canada Goose) Branta canadensis Allmän, noterad under 11 dagar. 3. Brudand (Wood Duck) Aix sponsa 14 ex Great Swamp 8.9, 20 ex Great Swamp 9.9, 15 ex Brigantine 14.9, samt 1 ex Prime Hook Ett par fullt utfärgade hannar sågs vid Brigantine. 4. Amerikansk bläsand (American Wigeon) Anas americana 4 ex Jamaica Bay 8.9, 2 ex Great Swamp 9.9, 10 ex Brigantine 14.9, 3 ex Cape May Point 16.9, samt 2 ex Jamaica Bay Några åtminstone hyfsat utfärgade hannar noterades. 5. Snatterand (Gadwall) Anas strepera 25 ex Jamaica Bay 8.9, 10 ex Cape May Meadows 10.9, 5 ex Brigantine 14.9 och 30 ex Jamaica Bay Amerikansk kricka (Green-winged Teal) Anas carolinensis 1 ex Jamaica Bay 8.9, 30 ex Great Swamp 9.9, 5 ex Cape May Point 10.9, 5 ex Cape May Meadows 10.9, 10 ex Cape May Point 12.9, 10 ex Cape May Point 13.9, mer än 100 ex Brigantine 14.9, 10 ex Cape May Point 16.9, samt 40 ex Jamaica Bay Inga utfärgade fåglar sågs. 7. Gräsand (Mallard) Anas platyrhynchos Allmän, noterad under 11 av resans 13 fältdagar. 8. Svartand (American Black Duck) Anas rubripes 20 ex Jamaica Bay 8.9, 10 ex Great Swamp 9.9, 3 ex Cape May Point 10.9, 100 ex Brigantine 14.9, samt 260 ex Jamaica Bay De stora antalen anländer senare på hösten, men att sträcket var på gång märks på ökningen från 20 till 260 ex vid Jamaica Bay mellan våra bägge besök där. 9. Stjärtand (Northern Pintail) Anas acuta 75 ex Brigantine 14.9 var enda observationen. 10. Blåvingad årta (Blue-winged Teal) Anas discors 2 ex Jamaica Bay 8.9, 5 ex Cape May Point 10.9, 5 ex Cape May Meadows 10.9, 6 ex Cape May Meadows 12.9, 30 ex Brigantine 14.9, 10 ex Cape May Point 16.9, 6 ex Higbee Dyke 17.9, samt 20 ex Jamaica Bay Inte heller hos denna anka noterades några utfärgade fåglar. 11. Skedand (Northern Shoveler) Anas clypeata Tämligen allmän och noterad i smärre antal under 9 dagar. Vid Jamaica Bay 20.9 uppskattades antalet till 75 ex, i övrigt inga räknade summor. 12. Mindre bergand (Lesser Scaup) Aythya affinis 1 Jamaica Bay 8.9. Anländer, liksom övriga dykänder, senare på hösten och först i november börjar summorna öka på allvar. 13. Ejder (Common Eider) Somateria mollissima 1 Avalon

14 14. Vitnackad svärta (Surf Scoter) Melanitta perspicillata 3 och 1 vid Avalon 19.9 blev enda observationen, trots flitigt spanande över havet vissa dagar. Tyvärr noterades inga andra svarta dykankor, då dessa sträcker senare (slutet av oktober och november). 15. Kalkon (Wild Turkey) Meleagris gallopavo 15 ex Cape May County Park 13.9, samt 25 ex längs vägen mellan Johnsons Sod Farm och Belleplain State Forest Arten är återintroducerad i New Jersey och reproducerar sig numera bra på egen hand och är därför kryssbar! 16. Obestämd lom (Unid. Loon) Gavia stellata/immer 1 ex på långt håll vid Avalon Det finns bara smålom och svartnäbbad islom att välja på, men avståndet var så stort att det inte gick att se mer än att det var en lom. 17. Tjocknäbbad dopping (Pied-billed Greebe) Podilymbus podiceps 1 ex Lily Lake, Cape May 12.9, 8 ex Brigantine 14.9, 2 ex Lily Lake 19.9, 2 ex Nummy s Island 19.9 och 2 ex Jamaica Bay Havssula (Northern Gannet) Morus bassanus 4 ex Avalon 14.9, 1 ex Higbee Dyke 17.9, 1 ex Avalon 18.9 och 3 ex Avalon Havssulan blir en allmän sträckare senare på hösten. 19. Öronskarv (Double-creasted Cormorant) Phalacrocorax auritus Allmän, en av ganska få arter som noterades samtliga dagar i USA. 20. Hornpelikan (American White Pelican) Pelecanus erythrorhynchos 1 ex Brigantine En sällsynt gäst från västra halvan av USA (övervintrar dock även i Florida). Hade varit på plats en längre tid. 21. Brun pelikan (Brown Pelican) Pelecanus occidentalis 5 ex Brigantine 14.9, samt 1 ad Avalon Amerikansk rördrom (American Bittern) Botaurus lentiginosus 1 ex Nummy s Island Liksom vid förra resan blev det endast en observatör som såg denna art, då den kom flygande och damp ner i vassen just då den upptäcktes. 23. Natthäger (Black-crowned Night-Heron) Nycticorax nycticorax 20 ex Jamaica Bay 8.9, 2 ex Sandy Hook 9.9, 3 ex Sandy Hook 10.9, 3 ex Nummy s Island 11.9, 50 ex Nummy s Island 18.9, 2 ex Nummy s Island 19.9 och 2 ex Jamaica Bay Ung gulkronad natthäger och trefärgad häger. 24. Gulkronad natthäger (Yellow-crowned Night-Heron) Nycticorax violaceus 8 ex Jamaica Bay 8.9 och 1 ad Nummy s Island I Cape May-området är det normalt bara på Nummy s man ser denna art, medan den är tämligen säker vid Jamaica Bay. 25. Grönryggad häger (Green Heron) Butorides virescens 2 ex Cape May Meadows 12.9, 2 ex Two Mile Landing 16.9, samt 1 ex Jamaica Bay Arten har relativt nyligen splittrats från övriga grönhägrar i världen. 26. Kohäger (Cattle Egret) Bubulcus ibis 1 ex Jamaica Bay 8.9 blev enda obsen. 27. Blåhäger (Little Blue Heron) Egretta caerulea 3 ex Nummy s Island 11.9, 5 ex Nummy s Island 18.9, 3 ex Nummy s Island 19.9 och 1 ex Jamaica Bay Endast adulta fåglar noterades. 14

15 28. Trefärgad häger (Tricolored Heron) Egretta tricolor 1 ex Nummy s Island 11.9, 2 ex Brigantine 14.9, 6 ex Nummy s Island 18.9, 12 ex Nummy s Island 19.9 och 1 ex Jamaica Bay En synnerligen tjusig häger! 29. Snöhäger (Snowy Egret) Egretta thula Tämligen allmän, noterad under samtliga resans dagar med undantag av 9.9. Max 250 ex Brigantine Ägretthäger (Great Egret) Egretta alba Liksom snöhägern tämligen allmän och noterad samtliga dagar utom den 9.9. Som mest noterades 200 ex Brigantine Amerikansk gråhäger (Great Blue Heron) Ardea herodias Noterad i smärre antal samtliga resans dagar, förutom den 16.9 då arten uteblev från listan. 32. Bronsibis (Glossy Ibis) Plegadis falcinellus 2 ex Two Mile Landing 11.9, 15 ex Brigantine 14.9 och 4 ex Two Mile Landing Rosenskedstork (Roseate Spoonbill) Ajaia ajaja 1 ex, troligen 2K Brigantine En raritet från söder som varit på lokalen i över en månads tid. 34. Kalkongam (Turkey Vulture) Cathartes aura Allmän och noterad under samtliga av resans dagar. 35. Korpgam (Black Vulture) Coragyps atratus 2 ex Cape May Point 10.9, 1 ex längs vägen 11.9, 25 ex totalt under dagen den 12.9 (flest vid Cape May Point), enstaka 13.9, 2 ex Prime Hook, Delaware 15.9, enstaka 16.9, 1 ex Belleplain State Forest 17.9, samt 2 ex noterade den Vithövdad havsörn (Bald Eagle) Haliaeetus leucocephalus Vid Cape May Point noterades arten vid princip vid de flesta besök, enligt följande; 3 ex (1 ad, 1 sub och 1 1K) 12.9, 3 ex 13.9, samt 5 ex I övrigt även sedd med 1 ad Great Swamp 9.9, 1 ex Jakes Landing Road 13.9, 5 ex Bombay Hook, Delaware 15.9, 1 ex Higbee 16.9, 1 ex Higbee 18.9 och 1 ex Belleplain State Forest Således en god utdelning av denna amerikanska nationalsymbol! 37. Blå kärrhök (Northern Harrier) Circus cyaneus hudsonicus 2 ex Cape May Point 12.9, 1 ex Cape May Point 13.9, 1 ex Jakes Landing Road 13.9, 10 ex Brigantine 14.9, 2 ex Bombay Hook, Delaware 15.9, 1 ex Prime Hook, Delaware 15.9, 3 ex Cape May Point 16.9, 2 ex Two Mile Landing 16.9, 3 ex Nummy s Island 18.9, 1 ex Avalon 19.9 och 1 ex Nummy s Island Samtliga noterade var honfärgade förutom en 2K-hanne som sågs vid Cape May Point. Inga adulta hannar sågs. Den nordamerikanska rasen hudsonicus skiljer sig väsentligt utseendemässigt från våra Europeiska fåglar (såväl hannar som honfärgade) och det kan väl misstänkas att den är en god kandidat att brytas ut som egen art i framtiden!? 38. Amerikansk sparvhök (Sharp-shinned Hawk) Accipiter striatus Tämligen allmän och noterad i hyfsade antal under 9 dagar. Normalt talrikare än Cooperhöken. Påminner mycket om vår sparvhök i utseende och uppträdande. 39. Coopers hök (Cooper s Hawk) Accipiter cooperii Relativt allmän (dock i mindre antal än ovanstående art), noterad under 9 dagar. Som mest noterades 20 ex under dagen den Ungefär som en liten duvhökshanne i storlek, med tydligt framskjutet huvud och rundad stjärt som syns bra när den kretsar. 40. Bredvingad vråk (Broad-winged Hawk) Buteo platypterus 1 ex Cape May Point 12.9, 1 ex Higbee Dyke 13.9, 7 ex Cape May Point 16.9 och 1 ex Villas Wildlife Management Area En art med ett mycket koncentrerat sträck, både vad gäller lokal och sträckdag. Mellan de bra dagarna är antalen mycket låga, medan det dagar med rätt väderläge på rätt lokal kan sträcka många tusen exemplar. Rekordet vid Cape May ligger på 9100 ex under en dag! 41. Rödstjärtad vråk (Red-tailed Hawk) Buteo jamaicensis Tämligen allmän och noterad under 9 dagar i mindre antal. Max 10 ex den 9.9. USA:s svar på vår ormvråk, vilken den påminner mycket om i både utseende och uppträdande. Den vråk man ser som sitter intill vägarna. 42. Fiskgjuse (Osprey) Pandion haliaetus Tämligen allmän, noterad samtliga dagar. Max 10 ex Two Mile Landing Sparvfalk (American Kestrel) Falco sparverius Tämligen allmän och noterad under 8 dagar. Som mest 15 ex Cape May Point 12.9, samt 10 ex Cape May Point 10.9 och 10 ex Johnsons Sod Farm Stenfalk (Merlin) Falco columbarius Tämligen allmän. Noterades under totalt 10 dagar i smärre antal (max 5 ex under några dagar). Ett ex sågs ta en skogssångare i flykten på ett elegant sätt vid Higbee

16 45. Pilgrimsfalk (Peregrine Falcon) Falco peregrinus 1 ad Cape May Point 10.9, 1 ex Cape May Point 12.9, 1 ex Brigantine 14.9, 1 ex Cape May Point 16.9, 1 ex Cape May Point 17.9, 1 ex Nummy s Island 18.9 och 1 ex Higbee Arten är relativt allmän i Nordamerika och under de bästa sträckdagarna vid Cape May Point har över 100 ex noterats! 46. Kustrall (Clapper Rail) Rallus longirostris 1 ex Two Mile Landing 11.9, 6 ex Jakes Landing Road 13.9, 4 ex Brigantine 14.9, 5 ex Nummy s Island 18.9 och 1 ex där Virginiarall (Virginia Rail) Rallus limicola 1 skadat exemplar sprang omkring på en trottoar inne i Wildwoods centrum på kvällen den Dessvärre var vingen bruten och den jagades av en katt, så dess framtida öden var nog tämligen dystra! 48. Karolinasumphöna (Sora) Porzana carolina 1 adult Brigantine Amerikansk strandskata (American Oystercatcher) Haematopus palliatus 20 ex Jamaica Bay 8.9, allmän Stone Harbour och Two Mile Landing 11.9, 2 ex Two Mile Landing 16.9, 5 ex Avalon 18.9, 40 ex Nummy s Island 18.9, 4 ex Nummy s Island 19.9, 8 ex Avalon 19.9 och 10 ex Jamaica Bay Amerikansk skärfläcka (American Avocet) Recurvirostra americana 3 ex Brigantine 14.9, 6 ex Bombay Hook, Delaware 15.9 och 1 ex Jamaica Bay En art man normalt ser i goda antal vid Bombay Hook, men då den lokalen var fullständigt uttorkad vid vårt besök blev antalet där mycket lågt! 51. Flikstrandpipare (Semipalmated Plover) Charadrius semipalmatus Allmän och noterad under totalt 10 dagar. Flest vid Stone Harbour 11.9, där 100-tals fåglar samsades på stranden med flöjtstrandpipare, tundrasnäppor och solbadare! 52. Skrikstrandpipare (Killdeer) Charadrius vociferus 4 ex Cape May Meadows 10.9, 1 ex Cape May Point 12.9, 1 ex Cape May Meadows 12.9, samt 55 ex Johnsons Sod Farm Flöjtstrandpipare (Piping Plover) Charadrius melodus 2 ex, varav en fortfarande i full sommardräkt, Stone Harbour En klassisk lokal i Cape May-området för arten. Strandpipartrippel: Flik-, skrik- och flöjtstrandpipare 54. Kustpipare (Black-bellied Plover) Pluvialis squatarola 15 ex Jamaica Bay 8.9, noterad som allmän vid Stone Harbour 11.9, Brigantine 14.9 och Nummy s Island , samt 1 ex Jamaica Bay Kustsnäppa(Red Knot) Calidris canutus 6 ex Stone Harbour 11.9, 150 ex Nummy s Island 11.9, 20 ex Nummy s Island 18.9 och 30 ex där Sandlöpare (Sanderling) Calidris alba Allmän längs stränderna och noterad under 8 dagar. Högsta noterade antalet var 200 ex Cape May Sandsnäppa (Semipalmated Sandpiper) Calidris pusilla Allmän på alla lämpliga lokaler, resans i särklass vanligaste småvadare. Max ca 2000 ex Brigantine Noterad under 11 av de 13 fältdagarna. 58. Tundrasnäppa (Western Sandpiper) Calidris mauri 1 ex Jamaica Bay 8.9, 50 ex Stone Harbour 11.9, 3 ex Higbee Dyke 13.9, 5 ex Brigantine 14.9, samt 10 ex Nummy s Island Som vanligt betydligt sparsammare än sandsnäppan vid denna årstiden! 16

17 59. Dvärgsnäppa (Least Sandpiper) Calidris minutilla Totalt 119 ex summerade: 7 ex Jamaica Bay 8.9, 2 ex Cape May Meadows 10.9, 3 ex Higbee Dyke 11.9, 10 ex Cape May Point 12.9, 1 ex Cape May Meadows 12.9, 5 ex Higbee Dyke 13.9, 20 ex Brigantine 14.9, 7 ex Bombay Hook, Delaware 15.9, 2 ex Cape May Point 16.9, 15 ex Higbee Dyke 17.9, 7 ex Nummy s Island 19.9, 25 ex Higbee Dyke 20.9 och 15 ex Jamaica Bay Går sällan i täta flockar som t.ex. sandsnäppan, utan födosöker oftast i små löst sammanhållna grupper i utkanten av de stora vadarflockarna. Vitgumpsnäppa vid Jamaica Bay Vitgumpsnäppa (White-rumped Sandpiper) Calidris fuscicollis 6 ex Jamaica Bay 8.9, 5 ex Cape May Point 10.9, 1 ex Nummy s Island 11.9, hela 100 ex Brigantine 14.9, samt 2 ex Jamaica Bay Ovanligt höga summor vid Brigantine! 61. Tuvsnäppa (Pectoral Sandpiper) Calidris melanotos Totalt 76 ex noterade: 2 ex Higbee Dyke 11.9, 5 ex Cape May Point 12.9, 1 ex Higbee Dyke 13.9, 2 ex Cape May Point 13.9, 25 ex Brigantine 14.9, 1 ex Bombay Hook, Delaware 15.9, 2 ex Cape May Point 16.9, 3 ex Higbee Dyke 17.9, 20 ex str Higbee 19.9, 12 ex Higbee Dyke 20.9 och 3 ex Jamaica Bay Kärrsnäppa (Dunlin) Calidris alpina 50 ex Brigantine 14.9 blev enda observationen. 63. Styltsnäppa (Stilt Sandpiper) Calidris himantopus 8 ex Jamaica Bay 8.9, 3 ex Cape May Point 10.9, 5 ex Cape May Point 13.9, 75 ex Brigantine 14.9, 5 ex Cape May Point 16.9, 1 ex Higbee Dyke 20.9 och 10 ex Jamaica Bay Går oftast på bukdjupt vatten, där de långa benen kommer väl till pass och då ofta i sällskap med beckasinsnäppor. 64. Wilsonbeckasin (Wilson s Snipe) Gallinago delicata 2 ex Brigantine Nyligen splittad från enkelbeckasin till en egen art. 65. Mindre beckasinsnäppa (Short-billed Dowitcher) Limnodromus griseus 50 ex Jamaica Bay 8.9, 1 ex Cape May Meadows 10.9, 75 ex Brigantine 14.9, 2 ex Bombay Hook, Delaware 15.9, 20 ex Nummy s Island och 25 ex Jamaica Bay Den mindre beckasinsnäppan ruggar något senare än den större, så ungfåglarna vi såg var i helt juvenila dräkter eller i inledningen av ruggningen mot sin första vinterdräkt. 66. Större beckasinsnäppa (Long-billed Dowithcher) Limnodromus scolopaceus 2 ex Brigantine 14.9, 8 ex Nummy s Island 19.9 och 1 ex Jamaica Bay Samtliga var i full vinterdräkt. 67. Hudsonspov (Hudsonian Godwit) Limosa haemastica Totalt 7 ex noterade av denna alltid fåtaliga art: 2 ex Jamaica Bay 8.9, 4 ex Brigantine 14.9 och 1 ex Bombay Hook, Delaware Präriespov (Marbled Godwit) Limosa fedoa Noterad på Nummy s Island, vilket ofta är en god lokal för arten, med 1 ex 11.9, 10 ex 18.9 och 11 ex Småspov (Whimbrel) Numenius phaeopus hudsonicus 3 ex Brigantine Rasen hudsonicus skiljer sig från våra småspovar genom att den saknar de vita övergumpen och bakryggen, har en än tydligare huvudteckning än våra småspovar, samt uppvisar en mörkare bruntonad och bandad vingundersida och armhåla. Denna form är noterad i Västeuropa vid några tillfällen och det förs en diskussion huruvida detta är en egen art eller ej. I bland annat tidskriften Birding World räknas den sedan 2000 som en egen art; Hudsonian Whimbrel Numenius hudsonicus. 17

18 Gulbenor, mindre till vänster och en flock större till höger. 70. Större gulbena (Greater Yellowlegs) Tringa melanoleuca Tämligen allmän, noterad under 12 dagar. Max 200 ex Brigantine 14.9 och 150 ex Bombay Hook, Delaware Var oftast den talrikaste av de bägge gulbenorna. 71. Mindre gulbena (Lesser Yellowlegs) Tringa flavipes Tämligen allmän, fast nästan alltid i mindre antal än den större gulbenan. Noterad under 11 dagar med som mest 100 ex Brigantine 14.9 och 50 ex Bombay Hook Amerikansk skogssnäppa (Solitary Sandpiper) Tringa solitaria 1 ex Cape May Point 12.9, 3 ex Lily Lake 12.9, 1 ex Cape May Meadows 12.9, 3 ex Cape May Point 13.9, 2 ex Brigantine 14.9, 2 ex Lily Lake 16.9 och 2 ex Higbee Dyke Fläckdrillsnäppa (Spotted Sandpiper) Actitis macularius 1 ex Higbee Dyke 11.9, 1 ex Two Mile Landing 11.9, 1 ex Brigantine 14.9 och 3 ex Belleplain State Forest Inga fläckiga sommardräktsfåglar noterades, vilket man annars ibland kan göra så pass sent som i september. 74. Willetsnäppa (Willet) Catoptrophorus semipalmatus 3 ex Jamaica Bay 8.9, 10 ex Nummy s Island 11.9, 6 ex Brigantine 14.9, 25 ex Nummy s Island 18.9 och 50 ex Nummy s Island Roskarl (Ruddy Turnstone) Arenaria interpres 3 ex stranden vid Cape May Meadows 10.9, enstaka noterade vid Stone Harbour och Nummy s Island 11.9, 2 ex Brigantine 14.9, 1 ex Avalon 18.9, 2 ex Concrete Ship 19.9, 2 ex Nummy s Island 19.9 och 1 ex Avalon Wilsonsimsnäppa (Wilson s Phalarope) Phalaropus tricolor 2 ex Jamaica Bay 8.9. En art som företrädesvis sträcker i inlandet och därför sällan ses längs ostkusten. 77. Smalnäbbad simsnäppa (Red-necked Phalarope) Phalaropus lobatus 1 ex Jamaica Bay Kustlabb (Parasitic Jaeger) Stercorarius parasiticus Noterad vid Avalon med 1 ex 14.9, 1 ad ljus (samma?), samt 1 ad ljus från Higbee Dyke Sotvingad mås (Laughing Gull) Larus atricilla Mycket allmän, framförallt längs kusten och noterad resans samtliga dagar. Många av de adulta fåglarna hade fortfarande i mitten av september en tydlig svart huva (dock vitfläckig på grund av den inledda ruggning). 80. Ringnäbbad mås (Ring-billed Gull) Larus delawarensis Relativt allmän, framförallt längs kusterna. Dock inte alls så talrik och spridd som den sotvingade måsen. Noterad under nio dagar. 81. Silltrut (Lesser Black-backed Gull) Larus fuscus graellsii 1 ad Nummy s Island Arten är tämligen ovanlig i östra USA. 82. Gråtrut (Herring Gull) Larus argentatus smithsonianus Allmän, noterad samtliga dagar. Det är rimligt att anta att denna gråtrutsform med tiden bryts ut till en egen art. 83. Havstrut (Great Black-backed Gull) Larus marinus Allmän längs kusterna. Noterad under 11 dagar. 18

19 Kungstärna och ringnäbbad mås. 84. Skräntärna (Caspian Tern) Hydroprogne caspia 20 ex Nummy s Island 11.9, 2 ex Bayshorestranden 13.9, 5 ex Brigantine 14.9, 1 ex Avalon 14.9, 1 ex Bombay Hook, Delaware 15.9, 2 ex Two Mile Landing 16.9, 5 ex Avalon 18.9, 25 ex Nummy s Island 18.9, 3 ex Avalon 19.9 och 1 ex Higbee Dyke Svarttärna ((Black Tern) Chlidonias niger surinamensis 2 ex Brigantine Rasen surinamensis, som sällsynts noterats i Västeuropa, känns igen på sina grå flanker hos ungfåglarna, medan de adulta har en svartare kropp och huvud än våra svarttärnor. 86. Fisktärna (Common Tern) Sterna hirundo Tämligen allmän längs kusten. Noterad under nio dagar i måttliga antal. 87. Kärrtärna (Forster s Tern) Sterna forsteri Allmän, oftast noterad i större antal än fisktärnan. Observerad under 10 dagar, max 100 ex Jamaica Bay 8.9 och 300 ex Brigantine Kungstärna (Royal Tern) Sterna maxima Tämligen allmän längs stränderna och ute över havet. Noterad under 11 dagar. 89. Amerikansk saxnäbb (Black Skimmer) Rynchops niger 150 ex på stranden bakom Cape May Meadows 10.9, 130 ex Nummy s Island 11.9, 10 ex Two Mile Landing 11.9, 37 ex Brigantine 14.9, 20 ex Nummy s Island 18.9 och 15 ex Nummy s Island Tamduva (Feral Pigeon) Columba livia (domest.) Allmän. Noterad samtliga dagar. 91. Spetsstjärtad duva (Mourning Dove) Zenaida macroura Allmän, även denna duva noterades under samtliga dagar. 92. Gulnäbbad regngök (Yellow-billed Cuckoo) Coccyzus americanus 1 ex Higbee 11.9, 1 ex (samt en obestämd regngök) Prime Hook, Delaware 15.9, samt 1 ex Cape May County Park Den svartnäbbade regngöken är betydligt svårare att se i Cape May än den gulnäbbade! 93. Kråsuggla (Barred Owl) Strix varia 1 ex Belleplain State Forest Hittades på dagkvist av en skarpögd observatör! USA s svar på vår slaguggla. 94. Större falknattskärra (Common Nighthawk) Chordeiles minor Hela 41 ex i skymningen runt Cape May Meadows 12.9, samt 1 ex Higbee Skorstensseglare (Chimney Swift) Chaetura pelagica 2 ex Higbee 11.9, 2 ex Higbee 12.9, 5 ex Cape May Point 12.9, 2 ex Higbee 13.9, 70 ex Brigantine 14.9, 2 ex Cape May Point 16.9, 1 ex Higbee 17.9, 1 Higbee 19.9 och 1 ex Higbee Rubinkolibri (Ruby-throated Hummingbird) Archilochus colubris 1 ex Jamaica Bay 8.9, 1 ex Great Swamp 9.9, samt 1 ex vardera vid Higbee 12.9, 19.9 och Bälteskungsfiskare (Belted Kingfisher) Ceryle alcyon 1 ex längs Garden State Parkway 10.9, 1 ex Cape May Meadows 10.9, 1 ex Higbee Dyke 11.9, 1 ex Higbee 13.9, 2 ex Higbee 16.9, 1 ex Cape May Point 16.9, 1 ex Lily Lake 16.9, 1 ex Higbee 17.9, 1 ex Belleplain State Forest 17.9, 1 ex Higbee 19.9 och slutligen 1 bildödad på väg mot Nummy s Island Guldspett (Northern Flicker) Colaptes auratus Enstaka noterade under 11 dagar, max 15 ex Higbee 16.9 och Karolinaspett (Red-bellied Woodpecker) Melanerpes carolinus 3 ex Great Swamp 9.9, 2 ex Cape May County Park 13.9, 1 ex Higbee 17.9, 1 ex Belleplain State Forest 17.9, 2 ex Higbee 19.9 och 1 ex Villas Wildlife Management Area

20 100. Dunspett (Downy Woodpecker) Picoides pubescens Tämligen allmän och noterad i mindre antal under 9 dagar. Max 6 ex Great Swamp 9.9 och 5 ex Belleplain State Forest Under övriga dagar noterade med 1-3 ex Hårspett (Hairy Woodpecker) Picoides villosus 1 ex Great Swamp 8.9, 1 ex Great Swamp 9.9 och 3 ex Prime Hook, Delaware Grå fibi (Eastern Phoebe) Sayornis phoebe 2 ex Great Swamp 9.9 och 2 ex i skogen innanför Brigantine Är lite större än flugsnapparna, saknar tydliga vita vingband och sitter ofta och slår med stjärten Gulbukig empid (Yellow-bellied Flycatcher) Empidonax flaviventris 3 ex Higbee 12.9 blev enda observationerna. Betydligt mer svavelgul undertill än övriga Empidonax, vilka annars är ett ruggigt svårtbestämt släkte! 104. Dvärgempid (Least Flycatcher) Empidonax minimus 1 ex Higbee Denna och ovanstående art är de två Empidonax som utan tvivel är de enklaste att artbestämma. Dvärgempiden har en mycket tydlig och bred ögonring och känns påfallande liten och kortnäbbad Obestämd pil- /alempid (Willow/Alder Flycatcher) Empidonax traillii/alnorum 1 ex Great Swamp 8.9, 1 ex Bombay Hook, Delaware 15.9, samt 1ex vardera vid Higbee 11.9, 12.9, 13.9, 17.9 och Ett notoriskt svårbestämt artpar, som i princip kräver att man hör dem för att en artbestämning ska låta sig göras. Men dessvärre är de oftast tysta under höststräcket! Östlig pivi, Higbee Notera den långa handpenneprojektionen! 106. Östlig pivi (Eastern Wood-Pivi) Contopus virens 2 ex Higbee 12.9, 1 ex Prime Hook, Delaware 15.9 och 1 ex Higbee Påminner mycket om Empidonax-flugsnapparna, men har en mycket lång handpenneprojektion och mer allmänt grådassiga i dräkten Större topptyrann (Great Crested Flycatcher) Myiarchus crinitus 1 ex Higbee 11.9, 1 ex Lily Lake , samt 2 ex Higbee Östlig kungstyrann (Eastern Kingbird) Tyrannus tyrannus 1 ex Great Swamp 9.9, 15 ex str Higbee 11.9, samt 1 ex vardera Higbee 17.9 och Enkel att artbestämma även i flykten, på sin vita undersida och svartaktiga huvud Berglärka (Horned Lark) Eremophila alpestris 18 ex vid fälten innanför Bombay Hook, Delaware 15.9 och 3 ex Johnsons Sod Farm Backsvala (Bank Swallow) Riparia riparia 1 ex Higbee Dyke 11.9 och 1 ex Cape May Point Trädsvala (Tree Swallow) Tachycineta bicolor Allmän och noterad samtliga dagar. Den kanske mest talrika fågelarten vi såg under resan, då den tidvis förekommer i stora flockar. Vid Brigantine 14.9 fanns ett gigantiskt moln av trädsvalor på tals individer. Det verkliga antalet är mycket svårt att uppskatta, kanske rörde det sig om så många som fåglar? Mäktigt var det i vilket fall som helst! 20