Stärk regionernas roll i landsbygdspolitiken för en sammanhållen utveckling i hela landet

Transkript

1 STÄLLNINGSTAGANDE Vårt ärendenr: Sektionen för lokal och regional utveckling Ellinor Ivarsson, Gustaf Rehnström Näringsdepartementet STOCKHOLM Stärk regionernas roll i landsbygdspolitiken för en sammanhållen utveckling i hela landet Sammanfattning Från 2019 har samtliga regioner ett likalydande lagstadgat ansvar för länets samlade utveckling och tillväxt. Ansvaret innefattar hela territoriets geografi, oavsett om det är städer, tätorter, landsbygder eller glesbygder. Genom den regionala utvecklingsstrategin som regionerna är ålagda att utforma, ska regionerna identifiera specifika platsers utmaningar och utvecklingspotential. Statens uppgift är att utforma verktyg, som regionerna kan använda för att skapa utveckling utifrån de lokala och regionala förutsättningar och prioriteringar som anges i strategin. Den svenska landsbygdspolitiken har historiskt utgjorts av EU:s landsbygdsprogram. Genomförandet har främst hanterats av staten, genom framförallt Länsstyrelsen och Statens jordbruksverk. Den landsbygdsproposition som riksdagen röstade för i juni 2018 gav Sverige en nationell landsbygdspolitik med riksdagsbundna mål och ett tydligt fokus på utveckling i hela landet utifrån lokala och regionala förutsättningar. När regeringen nu planerar för hur politiken ska genomföras bör man ta tillfället att samordna landsbygdspolitiken med den regionala tillväxtpolitiken och föra över verktygen för genomförandet till regionerna. Landsbygder är en del av länens territorier och därmed en del av det regionala utvecklingsansvaret. Att fortsatt låta staten, genom länsstyrelsen, ansvara för delar av den lokala och regionala utvecklingen skapar parallella system och agendor, vilket riskerar att öka klyftan mellan stad och land. Utan tydlighet i ansvar och mandat hämmas det samlade utvecklingsarbetet i länen. Att flytta ansvaret och verktygen för landsbygdsutveckling från staten till regionerna skulle stärka demokratin. Det ger medborgarna möjligheter att utkräva ansvar från en folkvald politisk församling i närgeografin, samtidigt som politiken i högre grad kan utformas efter de lokala och regionala förutsättningar som föreligger. En del av landsbygdspolitiken kommer även fortsatt att finansieras av EU:s landsbygdsprogram. I planeringen av genomförandet av kommande programperiod, , bör man låta de delar av landsbygdsprogrammet som avser landsbygdsutveckling knytas till det regionala utvecklingsarbetet i större utsträckning än tidigare. Utgångspunkten för insatser bör vara de regionala utvecklingsstrategierna som varje region utformar. För att förenkla genomförandet av struktur- och Sveriges Kommuner och Landsting Post: Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel , Fax: Org nr: , info@skl.se,

2 2 (5) investeringsfonderna bör regeringen också överväga att samla förvaltningen av fonderna på en myndighet, som då får ett samlat ansvar för legalitetsprövning och kontroll av de EU-medel som ska bidra till utveckling i våra regioner. Sveriges Kommuner och Landstings ståndpunkter Bakgrund - Ett tudelat ansvar hämmar en sammanhållen utveckling i länen Enligt lagen om regionalt utvecklingsansvar (2010:630) ska regionerna utfärda och fastställa en strategi för hela länets utveckling. Den regionala utvecklingsstrategin ska upprättas utifrån en analys av de särskilda förutsättningar för hållbar regional tillväxt och utveckling som finns i länet. Analysen ska ta hänsyn till funktionella regionala samband såväl inom som över läns- och landsgränserna samt till olika typer av landsbygder och tätorter. Det innebär således att det regionala utvecklingsansvaret per definition innefattar hela territoriets geografi, oavsett om det är städer, tätorter, landsbygd eller glesbygd. Utöver det som preciseras i förordningen om regionalt tillväxtarbete, har regionerna via mål- och villkorsbeslut också en del uppdrag som tydligt kopplar an till landsbygdernas möjligheter att växa. Regionerna ska bl.a. tillhandahålla regionala serviceprogram, inrätta regionala bredbandskoordinatorer och upprätta en funktion som regional digitaliseringskoordinator. Regionerna har dessutom i uppdrag att samordna kompetensförsörjningsarbetet i länen, bl.a. genom att organisera och fastställa målsättningar för regionalt kompetensförsörjningsarbete i samverkan med bland andra kommuner, arbetsliv, utbildningsaktörer, statliga myndigheter och andra berörda aktörer i länet. I detta uppdrag ingår också att bidra till etablering av lärcentra på landsbygden. Regionerna är också delägare i ALMI som erbjuder rådgivning, lån och riskkapital i företagandets alla faser, vilket skapar förutsättningar för företag på landsbygden att växa. Samtidigt som regionerna ansvarar för den regionala utvecklingen i länet och förfogar över finansiella verktyg för utvecklingsinsatser, återfinns en stor del av verktygen och resurserna för landsbygdsutveckling på regional nivå hos länsstyrelsen, bland annat genom EU:s Landsbygdsprogram. Detta skapar en otydlighet i ansvarsfrågan och bidrar dessutom till att överlappande insatser görs. Länsstyrelserna tillhandahåller bl.a. stöd till bredbandsutbyggnad, investeringsstöd till småskalig infrastruktur, stöd till kommersiell och offentlig service, investeringsstöd till rekreation och turism och projektstöd för utveckling av näringslivet utanför jordbrukssektorn, vilket alla är exempel på insatser som överlappar det ansvar och den verksamhet regionerna bedriver.

3 3 (5) SKL menar att uppdelningen skapar parallella strukturer och konkurrerande utvecklingsagendor som i slutändan drabbar de företag och organisationer som vill investera och utvecklas i länet. 1. Integrera landsbygdspolitiken med den regionala tillväxtpolitiken och tydliggör regionernas territoriella ansvar för utvecklingen i hela länet Nuvarande åtskillnad mellan en landsbygdspolitik respektive en utvecklingspolitik riskerar att bidra till en ökad polarisering mellan stad och land. Det är en uppdelning av det territoriella ansvaret som hämmar en sammanhållen utveckling i länen. Regeringen bör i en uppdaterad nationell strategi för regional tillväxt inkludera ett tydligt landsbygdsperspektiv och prioriteringar för att hela landet ska växa. Det kommer även fortsättningsvis att krävas olika insatser, ibland riktade till enskilda målgrupper, för att möta skilda utmaningar i olika typer av territorier. Regeringen bör dock ta tillfället att få till stånd en sammanhållen utvecklingspolitik för hela landet. Det finns idag folkvalda regionala parlament med ansvar för den regionala utvecklingen i varje län. Landsbygdsutveckling och landsbygdspolitik i stort grundas på politiska vägval, vilket också görs bäst av politiska församlingar med kännedom om sin landsbygds förutsättningar. Det är därmed principiellt viktigt ur ett demokratiskt perspektiv att det regionala parlamentet har mandat och verktyg att påverka hela regionens utveckling, inkluderat landsbygder. Områden såsom service, innovation, näringsliv, turism, kompetensförsörjning och kultur ingår i regionernas uppdrag och bör göra så oavsett vilken del av territoriet som avses. Att decentralisera ansvaret för landsbygdspolitiken och integrera den i det regionala utvecklingsarbetet ger medborgarna möjlighet att utkräva ansvar från sina politiska företrädare på regional nivå. Politiska partier kan gå till val och få stå till svars för den politik man för i sina landsbygder, samtidigt som medborgarnas möjlighet att påverka och utöva lokalt inflytande ökar. SKL menar att - Det tudelade ansvar för utvecklingsfrågorna i länen som råder idag bör upphöra. Regionfullmäktige bör ha mandat och verktyg att påverka hela länets utveckling, oavsett om det är stad eller land. - De verktyg som finns för landsbygdsutveckling bör föras över från länsstyrelsen till regionerna, för att regionerna ska kunna ta ett helhetsansvar för utvecklingsarbetet. - Stöd till lantbrukare, djurhållning och miljöinvesteringar i jordbruket bör fortsatt hanteras av länsstyrelsen.

4 4 (5) 2. Stärk regionernas roll i genomförandet av EU:s Landsbygdsprogram Landsbygdspolitiken kommer även fortsatt delvis att finansieras av EU:s jordbruksfond för landsbygdsutveckling och Landsbygdsprogrammet. I den nuvarande programperioden förvaltas Landsbygdsprogrammet av Jordbruksverket. Länsstyrelserna svarar för att utforma regionala handlingsplaner och handlägger också ansökningar om stöd till insatser för landsbygdsutveckling. Många av de insatser som är möjliga att finansiera via Landsbygdsprogrammet har en tydlig koppling till regionernas utvecklingsuppdrag och det är därför rimligt att regionerna också får ett större inflytande över vilka insatser som ska prioriteras. Precis som i allt utvecklingsarbete är samverkan och partnerskap centralt. SKL föreslår därmed att - Regeringen bör se över ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och regionerna i genomförandet av den del i Landsbygdsprogrammet som rör landsbygdsutveckling. - Regionerna bör erbjudas att utforma regionala handlingsplaner för de delar i Landsbygdsprogrammet som rör landsbygdsutveckling; däribland insatser för att utveckla småföretagande och främja entreprenörskap, investeringar i bredband och annan småskalig infrastruktur, stöd till kommersiell service på landsbygden och insatser för lokalt ledd utveckling. - Handlingsplanen bör precis som idag utformas i ett brett partnerskap av olika intressenter, men med en tydlig utgångspunkt i de regionala utvecklingsstrategierna. De lokala projekt som genomförs inom ramen för Landsbygdsprogrammet får därigenom en tydligare koppling till det strategiska utvecklingsarbete som pågår i regionen och bra projekt kan med en sådan ordning också växlas upp med andra utvecklingsmedel som regionen förfogar över. - Regionerna bör erbjudas bjuda in till och hålla samman regionala partnerskap bestående av olika intressenter av vikt för landsbygdens utveckling. Partnerskapet bör få en rådgivande funktion i urvalet av projekt. Vi skapar därigenom förutsättningar för en tydligare samordning gentemot det prioriteringsarbete som görs i strukturfondspartnerskapen kopplat till Regionalfonden och Socialfonden. - Jordbruksverket, som förvaltande myndighet, kan med fördel även fortsatt göra legalitetsprövningen av projektansökningar och fatta slutgiltigt beslut om projektmedel. Enligt kommissionens förslag till förordningar som nu förhandlas mellan medlemsstaterna, är Jordbruksfonden inte längre en del av samma regelverk som Regional- och Socialfonden. För att åstadkomma ett effektivt genomförande av

5 5 (5) fonderna, blir det därför viktigt för regeringen att skapa förutsättningar för samordning. Vi välkomnar därför regeringens intentioner att inkludera samtliga struktur- och investeringsfonder i den strategiska plan (tidigare Partnerskapsöverenskommelse) som man planerar att utforma under hösten. Om det skulle bli en kraftigt minskad budget för Jordbruksfonden i de förhandlingar som pågår, ställer sig SKL positiva till att åtgärderna inom Landsbygdsprogrammet avgränsas till miljöåtgärder inom lantbruket och att regeringen istället förstärker den nationella landsbygdspolitiken inom ramen för Tillväxtverkets uppdrag. Ett sätt att skapa förutsättningar för ett mer effektivt genomförande av landsbygdsprogrammet är också att tydligt koppla genomförandet till den regionala utvecklingspolitiken genom den kommande nationella strategin för hållbar regional tillväxt, för att på så vis på strategisk nivå knyta samman programmets insatser med övriga utvecklingsinsatser som görs genom struktur-och investeringsfonder samt nationella och regionala satsningar. 3. Effektivisera genomförande genom att samla ansvaret för fonderna på en myndighet Sverige hanterar utvecklingsmedel från samtliga Europeiska struktur- och investeringsfonder; Europeiska regionala utvecklingsfonden (Regionalfonden), Europeiska Socialfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden. Regeringen har valt att lägga ansvaret för genomförandet av fonderna i Sverige på tre olika myndigheter. Detta är en försvårande omständighet som svarar dåligt mot regeringens ambitioner om ett förenklat genomförande och minskad byråkrati. Genomförandet av den nuvarande programperioden visar att myndigheterna inte har klarat att samordna arbetet i någon större utsträckning. Tolkning av regelverk, utlysningar av projektmedel, typer av blanketter och redovisningsrutiner skiljer sig åt mellan myndigheterna, vilket försvårar och skapar onödig administration för de organisationer och företag som ansöker om utvecklingsmedel. Det är också så att myndigheterna hanterar delvis överlappande finansiella program, vilket innebär att en och samma organisation måste vända sig till olika myndigheter för kunna genomföra planerade aktiviteter. SKL menar att - Regeringen bör besluta om att samla alla fonder med bäring på den regionala utvecklingspolitiken på en och samma förvaltande myndighet. Sveriges Kommuner och Landsting Anders Knape Ordförande