NORRA VÄNERN Norra Vänerns Intressenter

Transkript

1 NORRA VÄNERN 2016 Norra Vänerns Intressenter

2 Uppdragsgivare: Kontaktperson: Norra Vänerns Intressenter Margareta Sandström, Skoghalls Bruk Tel: E-post: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: ALcontrol AB Ann-Charlotte Norborg Carlsson Ann-Charlotte Norborg Carlsson Susanne Holmström Ann-Charlotte Norborg Carlsson Tel E-post: Omslagsfoto: Tryckt: Sorkan (station Kr40) i Kristinehamns kommun (Foto: Marcus Andersson ALcontrol AB)

3 INNEHÅLL SAMMANSTÄLLNING AV BEDÖMNINGAR... 4 TEXTKOMMENTAR... 6 BAKGRUND OMRÅDE OCH FÖRORENINGSKÄLLOR REFERENSER.. 32 BILAGA 1. Metodik.. 37 BILAGA 2. Väderförhållanden år BILAGA 3. Resultat från vattenkemisk undersökning år 2016 (tabeller) BILAGA 4. Resultat från vattenkemisk undersökning (diagram: 2016, tidsserier) BILAGA 5. Statusklassning av vattenkemi för treårsperioden BILAGA 6. Uppgifter om vattenföring, ämnestransport och arealspecifik förlust år BILAGA 7. Uppgifter om utsläpp från punktkällor år BILAGA 8. Resultat från undersökning av växtplankton år BILAGA 9. Resultat från undersökning av kiselalger år BILAGA 10. Resultat från undersökning av bottenfauna år BILAGA 11. Resultat från undersökning av miljögifter i fisk år BILAGA 12. Resultat från undersökning av kvicksilver i gädda år BILAGA 13. Särskilda händelser och utredningar år

4 44 NORRA VÄNERN 2016 Sammanställn. bed. SAMMANSTÄLLNING AV BEDÖMNINGAR Vattenkemi ( ) Vattenkemi (2016) Växtplankton (2016) Kiselalger (2016) Näringsstatus Siktdjupsstatus Klorofyll Syretillstånd Buffertkap. NH3-N Näring Surhet Näring Surhet Byviken By200. Byälven uppströms Säffle God - - Syrerikt God U - - God Nära neutr. By15. Byälven nedströms Säffle God - - Syrerikt God U - - God Nära neutr. By16. Byviken inre (yta) Måttlig God God - God By16. Byviken inre (botten) Syrerikt By17. Byviken centralt (yta) Hög Hög God - Mycket god - God Nära neutr. - - By17. Byviken centralt (botten) Syrerikt By40. Gatviken centralt (yta) God God Måttlig - Mycket god - God Nära neutr. - - By40. Gatviken centralt (botten) Syrerikt Åsfjorden Ås512. Tarmsälven Dålig Måttlig Nära neutr. Ås513. Ekholmssjön (yta) Dålig Dålig Måttlig - Mycket god U Måttlig Nära neutr. - - Ås513. Ekholmssjön (botten) Måttlig - U Ås510. Kyrkebysjön (yta) Måttlig Måttlig God - Mycket god - Måttlig Nära neutr. - - Ås510. Kyrkebysjön (botten) Syrerikt Ås300. Borgviksälven, Borgvik God - - Syrerikt God U Ås15. Grumsfjorden (yta) Hög Hög God - God Ås15. Grumsfjorden (botten) Syrerikt Ås400. Norsälven, Norsbron God - - Syrerikt God U - - Hög Nära neutr. Ås5. Åsfjorden norr Ås9. Åsfjorden väster (yta) Hög Hög Hög - Mycket god Ås9. Åsfjorden väster (botten) Syrerikt Ås141. Åsfjorden centralt (yta) Hög Hög Hög - Mycket god Ås141. Åsfjorden centralt (botten) Syrerikt Kattfjorden Ka10. Kattfjorden öster (yta) Hög Hög Hög - Mycket god Ka10. Kattfjorden öster (botten) Syrerikt Ka20. Kattfjorden söder (yta) Hög Hög Hög - Mycket god Ka20. Kattfjorden söder (botten) Syrerikt Ka90. Kattfjorden väster (yta) Hög Hög Hög - Mycket god Ka90. Kattfjorden väster (botten) Syrerikt Sätterholmsfjärden Sä500. Klarälven, Almar Hög - - Syrerikt God U Sä32. Hammarösjön (yta) Hög God Hög - God Sä32. Hammarösjön (botten) Syrerikt Sä600. Alsterälven, Alster Otillfredsst. - - Måttligt Mycket god U Sä311. Sätterholmsfjärden (yta) Hög Hög Hög - Mycket god Sä311. Sätterholmsfjärden (botten) Syrerikt Sä325. Glumman Dålig Dålig Alkaliskt Sä323. Välingesundet Dålig Sä320. Arnöfjorden (yta) Måttlig Måttlig Måttlig Syrerikt Mycket god - Måttlig Nära neutr. - - Kristinehamns skärgård Kr80. Lunnerviken (yta) Hög God Hög Syrerikt Mycket god - Måttlig Nära neutr. - - Kr80. Lunnerviken (botten) Kr40. Sorkan Dålig - - Måttligt Mycket god U - - Dålig Alkaliskt Kr100. Ölman, Hult Otillfredsst. - - Syrerikt Mycket god U - - Måttlig Nära neutr. Kr90. Ölmeviken (yta) Otillfredsst. Dålig Måttlig Syrerikt Mycket god U God Nära neutr. - - Kr90. Ölmeviken (botten) Kr60. Lötälven Otillfredsst. - - Måttligt Mycket god U - - Måttlig Alkaliskt Kr50. Varnan uppströms Lötälven Måttlig - - Syrerikt Mycket god U - - God Nära neutr. Kr70. Varnumsviken (yta) Måttlig Måttlig Måttlig - Mycket god U Måttlig Nära neutr. - - Kr70. Varnumsviken (botten) Syrerikt - U Kr20. Vålösundet Prästerud (yta) Måttlig Måttlig Måttlig - Mycket god U Måttlig Nära neutr. - - Kr20. Vålösundet Prästerud (botten) Syrerikt - U Kr30. Vålösundet Picasso (yta) God God God - Mycket god U Kr30. Vålösundet Picasso (botten) Syrerikt - U Visman och Kolstrandsviken Vi51. Visman nedströms Björneborg Vi5. Visman uppströms Bäckhammar Hög - - Syrerikt God U - - Hög Alkaliskt Vi6. Visman nedstr. Bäckh., före luftn. Måttlig - - Nästan syrefr Vi7. Visman nedstr. Bäckh., efter luftn. Måttlig - - Måttligt God Ö - - Hög Måttl. surt Vi700. Visman, Nybble Måttlig - - Måttligt Mycket god U Vi30. Visman nedstr. Nybble, före fall Måttlig - - Svagt Vi31. Visman nedstr. Nybble, efter fall Måttlig - - Måttligt Vi14. Kolstrandsviken (yta) Måttlig Otillfredsst. Måttlig Syrerikt God U Vi12. Kilsviken (yta) Måttlig Otillfredsst. God Syrerikt Mycket god U

5 55 NORRA VÄNERN 2016 Sammanställn. bed. Tabell 1. Bedömningar av status och tillstånd för stationer i den samordnade recipientkontrollen i norra Vänern år NH3-N = ammoniakkväve, U = underskrider bedömningsgrunden för särskilda förorenande ämnen enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrift (HVMFS 2015:4). För kiselalger är lokal By200 egentligen By36, By15 är By37, Vi5 är Vi15 och Vi7 är Vi16. För bottenfauna är lokal Vi5 egentligen Vi15, Vi7 är Vi16, By17 är By12, Ka90 är Ka44, Sä311 är Sä24 och Ås510 är Ås503 Bottenfauna i sjöar (2016) Bottenfauna i vattendrag (2016) Näring Annan påverkan Näringstillstånd Syretillstånd Näring Surhet Annan påverkan Hydromorfologi Byviken God Nära neutr. God God By200. Byälven uppströms Säffle God Nära neutr. Måttlig God By15. Byälven nedströms Säffle By16. Byviken inre (yta) By16. Byviken inre (botten) By17. Byviken centralt (yta) Hög God Näringsfattigt Syrerikt By17. Byviken centralt (botten) By40. Gatviken centralt (yta) By40. Gatviken centralt (botten) Åsfjorden Ås512. Tarmsälven Ås513. Ekholmssjön (yta) Otillfredsst. God Näringsrikt Syrefattigt Ås513. Ekholmssjön (botten) Ås510. Kyrkebysjön (yta) Otillfredsst. Hög Näringsrikt Syrefattigt Ås510. Kyrkebysjön (botten) Ås300. Borgviksälven, Borgvik Ås15. Grumsfjorden (yta) Hög Hög Näringsfattigt Måttl. syrerikt Ås15. Grumsfjorden (botten) Ås400. Norsälven, Norsbron Hög Hög Näringsfattigt Syrerikt Ås5. Åsfjorden norr Ås9. Åsfjorden väster (yta) God Måttlig Måttl. när.rikt Måttl. syrerikt Ås9. Åsfjorden väster (botten) Ås141. Åsfjorden centralt (yta) Hög Hög Näringsfattigt Syrerikt Ås141. Åsfjorden centralt (botten) Kattfjorden Ka10. Kattfjorden öster (yta) God Måttlig Näringsfattigt Måttl. syrerikt Ka10. Kattfjorden öster (botten) Ka20. Kattfjorden söder (yta) Ka20. Kattfjorden söder (botten) Ka90. Kattfjorden väster (yta) Hög Hög Mkt när.fattigt Syrerikt Ka90. Kattfjorden väster (botten) Sätterholmsfjärden Sä500. Klarälven, Almar Sä32. Hammarösjön (yta) God Måttlig Måttl. när.rikt Måttl. syrerikt Sä32. Hammarösjön (botten) Sä600. Alsterälven, Alster Sä311. Sätterholmsfjärden (yta) Hög Hög Näringsfattigt Syrerikt Sä311. Sätterholmsfjärden (botten) Sä325. Glumman Sä323. Välingesundet Sä320. Arnöfjorden (yta) Kristinehamns skärgård Kr80. Lunnerviken (yta) Hög Hög Måttl. när.rikt Mkt syrerikt Kr80. Lunnerviken (botten) Kr40. Sorkan Kr100. Ölman, Hult Kr90. Ölmeviken (yta) Otillfredsst. Hög Mkt när.rikt Syrerikt Kr90. Ölmeviken (botten) Kr60. Lötälven Kr50. Varnan uppströms Lötälven Kr70. Varnumsviken (yta) Otillfredsst. Otillfredsst. Näringsrikt Måttl. syrerikt Kr70. Varnumsviken (botten) Kr20. Vålösundet Prästerud (yta) Otillfredsst. Hög Mkt när.rikt Måttl. syrerikt Kr20. Vålösundet Prästerud (botten) Kr30. Vålösundet Picasso (yta) Kr30. Vålösundet Picasso (botten) Visman och Kolstrandsviken God Måttl. surt Måttlig Måttlig Vi51. Visman nedströms Björneborg Hög Måttl. surt Hög Hög Vi5. Visman uppströms Bäckhammar Vi6. Visman nedstr. Bäckh., före luftn Dålig Måttl. surt Otillfredsst. Dålig Vi7. Visman nedstr. Bäckh., efter luftn Måttlig Måttl. surt Måttlig Otillfredsst. Vi700. Visman, Nybble Vi30. Visman nedstr. Nybble, före fall Vi31. Visman nedstr. Nybble, efter fall Vi14. Kolstrandsviken (yta) Vi12. Kilsviken (yta) 5

6 66 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar TEXTKOMMENTAR På uppdrag av Norra Vänerns Intressenter utförde ALcontrol AB i samarbete med Medins Havsoch Vattenkonsulter AB 2016 års undersökningar av vattenmiljön i sjöar och vattendrag inom ramen för den samordnade recipientkontrollen i norra Vänern och tillflödande älvars mynningsområden inom Värmlands län. Årets undersökningar omfattade vattenkemi, växtplankton, kiselalger, bottenfauna och kvicksilver i gädda från Kattfjorden. Dessutom redovisas resultat från undersökning av miljögifter i fisk, som utfördes av ÅF på uppdrag av Norra Vänerns Intressenter och Vänerns Vattenvårdsförbund. I enlighet med gällande kontrollprogram är årets rapport en så kallad förenklad rapport. Endast en relativt kortfattad sammanfattning görs därför av undersökningsresultaten. En utförlig redovisning av de biologiska undersökningarna samt undersökningen av miljögifter i fisk görs i bilagorna. Där redovisas även metodik, vattenkemiska analysresultat och kvicksilverhalter i gäddor från Kattfjorden samt uppgifter om väderförhållanden, vattenföring, ämnestransporter och utsläpp från punktkällor. Efter några inledande avsnitt om väderförhållanden och vattenföring samt miljögifter i fisk, som är gemensamma för flera delområden, sammanfattas resultaten delområdesvis. I Figur 4-Figur 6 på sidorna presenteras några vattenkemiska och biologiska variabler på översiktskartor. Väderförhållanden 3-4 C mildare än normalt i februari och mars, september och december År 2016 var årsmedeltemperaturen 1,4-1,7 C högre än respektive normalvärde för åren vid SMHI:s väderstationer i Säffle (9210), Karlstad (9322) och Kristinehamn (9418). Särskilt milda månader med 3-4 C över normalvärdet var februari och mars, september och december. I januari var det däremot drygt 2 C kallare än vanligt. Cirka % mindre årsnederbörd än vanligt Under år 2016 var årsnederbörden mindre jämfört med normalvärdet för perioden i både Säffle (-11 %), Karlstad/Väse (-22 %) och Kristinehamn (-21 %). Minst nederbörd jämfört med normalvärdet föll det generellt i juni och juli, september och oktober samt december. I Karlstad och Kristinehamn kom de största nederbördsmängderna jämfört med normalt i april och maj. I Säffle föll istället mest nederbörd i januari, mars, april, augusti och oktober. Vattenföring % lägre årsmedelvattenföring än vanligt i de större tillflödena Jämfört med medelvärdet för perioden var 2016 års medelvattenföring % lägre i både Byälven (-21 %), Borgviksälven (-25 %), Norsälven (-16 %) och Klarälven (-10 %). Detta är i paritet med nederbördsunderskottet på % (se rubriken Väderförhållanden ). Generellt lägre vattenföring än normalt i maj till och med december Generellt var flödet mindre än normalt under hela perioden maj till och med december. För Klarälven gällde detta dock ej december och för Borgviksälven ej maj. Orsaken till den lägre vattenföringen var de mindre nederbördsmängderna under årets andra hälft. Nolltappning förekom i Borgviksälven från mitten av juni till mitten av september. Högre flöden än vanligt var det under perioden januari/februari till och med april/maj. 6

7 77 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Miljögifter i fisk Begränsad provmängd avseende abborrar från Åsunda i den norra delen av Vänern Målet är att årliga undersökningar skall genomföras av abborre i en viss storlek från Åsunda i den norra delen av Vänern och från Torsö i den sydöstra delen av Vänern. I undersökningen ingår analyser av metaller och organiska miljögifter som dioxiner, PCB, PBDE och PFAS. Målet uppfylldes inte helt då antalet fiskar från respektive område var något färre än önskat. Abborrarna från Åsunda var dessutom mindre än vad de ska vara enligt kontrollprogrammet. Vid 2016 års undersökning utgick åter analys av PFAS i lever på grund av otillräcklig provmängd. Kvicksilverhalterna underskred gränsvärdet för abborre beträffande konsumtion Kvicksilverhalten i 1-hektos abborre från Torsö var år 2016 inom intervallet ng/g vv, liksom de senaste åren. Medelhalten av kvicksilver i 1-hektos abborre från Åsunda tenderar att ligga på en något högre haltnivå ( ng/g vv) jämfört med Torsö, vilket även var fallet år Kvicksilverhalten överskred den lågt satta miljökvalitetsnormen för skydd av djur, vilket är ett generellt fenomen för ytvatten i Sverige. De registrerade kvicksilverhalterna år 2016 underskred däremot gränsvärdet för abborre beträffande konsumtion. Kvicksilverhalten kan dock vara högre i större fiskar. Halterna av dioxiner och dioxinlika PCB i abborrmuskel lägre än gränsvärden Dioxiner och dioxinlika PCB (polyklorerade bifenyler) i muskel från abborre har analyserats sedan år 2004, undantaget Åsunda åren 2014 och Halterna av dioxiner och dioxinlika PCB i muskel från abborre låg år 2016 med bred marginal under gällande gränsvärden för livsmedel samt gällande miljökvalitetsnorm. Högsta uppmätta PCB-halten vid Åsunda, men lägre än gränsvärde och bedömningsgrund PCB i abborrmuskel från Åsunda och Torsö har analyserats sedan år 1996, undantaget Åsunda åren 2014 och PCB-halten i abborrmuskel från Torsö bedöms som låg, då halten av kongenen CB-153 var i nivå med vad som registrerats i fisk från bakgrundslokalen Bysjön. Enstaka halttoppar av PCB 7 i vänerfisk har registrerats tidigare under undersökningsperioden År 2016 registrerades en högre haltnivå i fisk från Åsunda. Trots den högsta registrerade PCB-halten sedan startåret 1996 underskreds gällande gränsvärde för livsmedel samt bedömningsgrunden för att uppnå god status. Halterna av PFOS i abborrmuskel underskred miljökvalitetsnormen för biota Halten av PFAS (perfluorerade ämnen) i abborrmuskel från Torsö och Åsunda var år 2016 i nivå med åren 2013 och 2015 och något lägre jämfört med 2012 och Föreningen PFOS (perfluoroktansulfonat) bidrog med största andelen av PFAS-halten, men underskred miljökvalitetsnormen för PFOS i biota. Halterna av PBDE överskred, medan halterna av HBCD underskred, miljökvalitetsnormerna Halterna av PBDE (polybromerade difenyletrar) i fiskmuskel var på samma nivå som åren Halterna överskred den lågt satta miljökvalitetsnormen, vilket är ett generellt fenomen för svenska ytvatten. Halterna av HBCD (hexabromcyclododekan) underskred däremot miljökvalitetsnormen med marginal. Gällande gränsvärden för fiskkött avseende bly och kadmium underskreds med bred marginal. Metallerna bly, nickel och kadmium i abborrmuskel underskred analysernas rapporteringsgränser, vilket är i linje med tidigare undersökningar i Vänern. Gällande gränsvärden för fiskkött avseende bly och kadmium underskreds med bred marginal. 7

8 88 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Arsenikhalten i abborrlever från Åsunda var den högsta noterade under perioden Metaller har analyserats i abborrlever från Torsö och Åsunda sedan år Zinkhalterna var år 2016 på den nivå som förekommer generellt i fisklever från svenska sjöar. Även kopparhalterna var inom det intervall som registrerats tidigare i Vänern och i de andra stora sjöarna i Sverige. Kadmiumhalten i fisklever från Torsö har varit på en lägre nivå sedan år 2009, vilket även gällde år 2016, medan kadmiumhalten vid Åsunda var på en högre nivå. Tidigare resultat visar på mellanårsvariationer för kadmiumhalten i fisklever från Åsunda. Ännu högre kadmiumhalter har dock registrerats från bakgrundslokalen Bysjön. Medelhalten av arsenik i fisklever från Torsö var år 2016 var inom det intervall som registrerats tidigare. Vid Åsunda var däremot arsenikhalten på en högre nivå, och 2016 års medelhalt av arsenik i fisklever var den högsta noterade under perioden Arsenikhalten vid Åsunda tenderar att visa stora mellanårsvariationer. Liksom i andra delar av norra Vänern har högre arsenikhalter registrerats tidigare. Halterna av bly, nickel och krom i fisklever var år 2016 fortsatt mycket låga, och liksom tidigare år i regel under analysernas rapporteringsgränser. Byviken Låga eller måttligt höga halter av näringsämnen och organiskt material I både Byälven (By200 och By15), Byviken (By16 och By17) och Gatviken (By40) var vattenkvaliteten god år 2016 med måttligt höga halter av näringsämnena fosfor (dock låga i centrala Byviken, By17) och kväve och låga eller måttligt höga halter av syreförbrukande organiskt material (analyserat som TOC) samt syrerikt tillstånd. Vid provtagningen 23 augusti noterades surt vatten (ph-värde 6,2) i Byälven nedströms Säffle. Dock klassades buffertförmågan (analyserad som alkalinitet) som mycket god. Hög näringsstatus i centrala Byviken, god i Byälven och Gatviken samt måttlig i Byvikens inre del Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) bedömdes näringsstatusen för treårsperioden som god i Byälven, både upp- (By200) och nedströms (By15) Säffle. För samma kvalitetsfaktor klassades statusen som måttlig i den inre delen (By16) och hög i den centrala delen (By17) av Byviken. I Gatviken (By40) klassades näringsstatusen som god. För samma period var siktdjupsstatusen god i både Gatviken och Byvikens inre del, men hög i centrala Byviken. Klorofyllstatusen bedömdes som god i Byviken (By16 och By17), men uppnådde inte god status i Gatviken (By40) för treårsperioden Kiselalger indikerade god näringsstatus i Byälven, både upp- och nedströms Säffle Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lätt nedbrytbar organisk förorening. År 2016 hamnade båda lokalerna i Byälven, upp- (By36) och nedströms (By37) Säffle i klass 2, god status, men mycket nära gränsen till hög status). Bottenfauna påvisade god näringsstatus i Byälven, både upp- och nedströms Säffle Utifrån bottenfaunasamhället i Byälven påvisade expertbedömningen av status med avseende på eutrofiering (övergödning) god status både upp- (By200) och nedströms (By15) Säffle år 2016 (vid uppströmslokalen dock på gränsen till måttlig). Vid en samlad bedömning av förekomst av mundelsskador hos fjädermyggslarver sedan år 2003, bedömdes statusen med avseende på föroreningspåverkan med gifteffekter ( annan påverkan ) som god upp- (By200) och måttlig nedströms (By15). Både bedömningarna av näringsstatus utifrån vattenkemi (treårsmedel ), kiselalger (2016) och bottenfauna (2016) gav således god näringsstatus i Byälven. 8

9 99 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Cirka 20 % lägre årsmedelvattenföring och 30 % mindre ämnestransporter med Byälven Under perioden följde ämnestransporterna av kväve och fosfor med Byälven till Vänern vattenföringen mycket väl med större transporter under år med högre vattenföring och tvärtom. År 2016 var medelflödet 21 % lägre än medelvärdet för hela perioden, medan transporterna av kväve och fosfor var drygt 30 % mindre än långtidsmedelvärdet. Transporten av organiskt material (analyserad som TOC) ökade avsevärt mer än vattenföringen, vilket sannolikt kan förklaras av den så kallade brunifieringen (generellt ökande humushalter i vatten på samma breddgrad). År 2016 var TOC-transporten 26 % mindre jämfört med långtidsmedelvärdet. Växtplanktonsamhället påvisade god näringsstatus i både Byviken och Gatviken Vid undersökningarna av växtplankton i Byviken (By17) och Gatviken (By40) i augusti 2016 bedömdes näringsstatusen som god vid expertbedömningen. I Byviken var detta en klass lägre än vid klassningen av vattenkemin (treårsmedel ), där näringsstatusen bedömdes som hög, vilket även gällde bottenfauna (By12, 2016). I Gatviken var bedömningen däremot densamma som för vattenkemin. I Gatviken var den totala biomassan av växtplankton mycket stor och Gonyostomum semen förekom i sådan mängd att den kan ha varit besvärande för badande. Minskande årsmedelhalter av kväve i centrala Byviken I Byvikens centrala del (By17) ökade medelhalterna av fosfor under 1990-talet från huvudsakligen låga till huvudsakligen måttligt höga halter i både yt- och bottenvatten. Orsaken var att ökad nederbörd och avrinning gav ökad erosion av åkermark. Efter år 2000 var halterna lägre, men i ytvattnet oftast inom klassen måttligt höga halter. År 2016 bedömdes dock fosforhalten som låg. Kvävehalterna minskade från höga till måttligt höga halter under 1990-talet, vilket var särskilt tydligt i bottenvattnet. Medelhalterna av organiskt material (TOC) var oftast låga under hela perioden och som lägst noterades måttligt syrerikt tillstånd år Mycket höga halter av kväve, TOC och slam samt extremt hög fosforhalt i typområde S13 I det starkt jordbrukspåverkade vattendraget typområde S13 på Värmlandsnäs, var 2016 års medelhalter av näringsämnena fosfor (124 µg/l) och kväve (3255 µg/l) extremt höga respektive mycket höga. Även medelhalten av organiskt material var mycket hög (TOC: 18 mg/l) liksom slamhalten (suspenderade ämnen: 28 mg/l). De arealspecifika förlusterna var höga för både kväve (5,7 kg/ha, år) och fosfor (0,21 kg/ha, år). Avvikelsen mot beräknade jämförvärden bedömdes som stor för kväve och mycket stor för fosfor. Vid 2016 års undersökning av kiselalger bedömdes lokalen (By30) ha otillfredsställande näringsstatus. Värt att notera är också att det noterades en del missbildade kiselalgsskal (dock ej räknade), vilket kan tyda på påverkan av miljögifter som till exempel bekämpningsmedel. Åsfjorden Intensivt jordbruk gav extremt höga fosforhalter och starkt grumligt vatten i Tarmsälven I Tarmsälven (Ås512), som avvattnar jordbruksintensiva områden på Värmlandsnäs, var 2016 års medelhalt av fosfor extremt hög (136 µg/l) och av kväve mycket hög (1482 µg/l). Vid samtliga provtillfällen var vattnet även starkt grumligt (turbiditet: FNU) och ofta starkt färgat (absorbans 420 nm/5 cm: 0,23-0,42) med tillfälligt mycket höga halter av organiskt material (TOC: mg/l). Den arealspecifika förlusten (transporterad mängd per avrinningsområdesyta) bedömdes som måttligt hög för kväve och hög för fosfor med tydlig respektive mycket stor avvikelse från beräknade jämförvärden. 9

10 1010 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Dålig näringsstatus i Tarmsälven utifrån vattenkemi och måttlig utifrån kiselalger Vid klassning av Tarmsälven (Ås512) enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) fick kvalitetsfaktorn Näringsämnen i vattendrag för treårsperioden dålig status. Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lätt nedbrytbar organisk förorening. År 2016 hamnade lokalen i Tarmsälven (Ås512) i klass 3, måttlig status, men nära gränsen till otillfredsställande. Ingen interngödning, men måttligt kväveunderskott och mycket litet siktdjup i Ekholmssjön Tarmsälven mynnar i Ekholmssjön. I Ekholmssjön (Ås513, 0,5 m) var fosformedelhalten en klass lägre än i Tarmsälven, och klassades som mycket hög (63 µg/l). Kvävehalten var avsevärt lägre jämfört med Tarmsälven, men bedömdes ändå som hög (695 µg/l). I bottenvattnet (6 meters djup) var årsmedelhalten av fosfor bara något högre än i ytvattnet, varför ingen interngödning (fosforläckage från sedimentet vid syrebrist) kunde konstateras år Som en följd av den rikliga näringstillgången var produktionen av växtplankton (alger) relativt stor. Som ett mått på algmängden mäts klorofyllhalten, som var måttlig i juli och hög i augusti. Undersökningen av växtplankton i augusti 2016 påvisade måttlig näringsstatus och tydlig risk för långvarig blomning av potentiellt giftbildande blågrönalger. Vid juniprovtagningen var kväve/fosfor-kvoten 12, vilket innebär måttligt kväveunderskott och att blomning av giftiga alger var sannolik. Riklig algtillväxt avspeglades även i siktdjupet, vilket bedömdes som mycket litet (medel: 0,8 m). Dålig status för näringsämnen och siktdjup i Ekholmssjön Vid klassning av Ekholmssjön (Ås513) enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden fick kvalitetsfaktorerna Näringsämnen i sjöar och Siktdjup i sjöar dålig status, medan parametern Klorofyll inte uppnådde god status. Undersökningen av växtplankton påvisade bättre näringsstatus i Ekholmssjön jämfört med vattenkemin, nämligen måttlig status. Bottenfaunaundersökningen i Ekholmssjön indikerade dock otillfredsställande näringsstatus. Förbättrad vattenkvalitet utåt i delområdet Genom sedimentation och utspädning förbättrades vattenkvaliteten utåt i delområdet. Detta avspeglades i lägre halter av fosfor, organiskt material och klorofyll samt större siktdjup. Kvävehalten ökade dock från låga till måttligt höga halter från Grumsfjorden (Ås15) till den inre (Ås9) och centrala (Ås141) delen av Åsfjorden beroende på större inblandning av kväverikt vatten från stor-vänern. Vid provplatserna i Kyrkebysjön (Ås510), Grumsfjorden (Ås15) och Åsfjorden (Ås9 och Ås141) var vattenkvaliteten förhållandevis god med låga eller måttligt höga fosforhalter, måttligt höga kvävehalter samt låga halter av klorofyll och organiskt material (TOC). Vattenkemi och växtplankton påvisade måttlig näringsstatus, medan bottenfaunan gav otillfredsställande näringsstatus, i Kyrkebysjön Vid klassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden fick Kyrkebysjön (Ås510) bedömningen måttlig status avseende kvalitetsfaktorn Näringsämnen i sjöar och Siktdjup i sjöar, medan statusen för parametern Klorofyll var god. Även utifrån 2016 års växtplanktonundersökning bedömdes näringsstatusen i Kyrkebysjön som måttlig, medan bottenfaunan i Kyrkebysjön påvisade otillfredsställande näringsstatus år Bottenfauna i Åsfjordens västra del påvisade god näringsstatus och måttlig föroreningspåverkan Vid övriga provplatser i Grumsfjorden och Åsfjorden klassades statusen, med ett undantag, som hög för samtliga ovan nämnda kvalitetsaspekter ( Näringsämnen, Klorofyll respektive Siktdjup i sjöar). I Grumsfjorden (Ås15) bedömdes emellertid klorofyllstatusen som god. Bottenfaunan i både Grumsfjorden (Ås15) samt den norra (Ås5) och centrala (Ås141) delen av Åsfjorden, påvisade hög näringsstatus samt näringsfattiga och syrerika eller måttligt syrerika förhållanden. Vid Ås9 i den västra delen av Åsfjorden, nära Gruvöns bruk, klassades emellertid nä- 10

11 1111 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar ringsstatusen utifrån bottenfaunasamhället som god vid expertbedömningen, och det var måttligt näringsrikt och måttligt syrerikt. Vid en samlad expertbedömning med utgångspunkt i mundelsskador hos fjädermyggslarver sedan år 2001 klassades även statusen med avseende på påverkan av miljögifter i sedimentet som måttlig vid Ås9. Minskande kvävehalter i centrala Åsfjorden I den centrala delen av Åsfjorden (Ås141) ökade medelhalterna av fosfor från låga till måttligt höga halter under perioden i både yt- och bottenvatten. Orsaken till detta var att ökad nederbörd och avrinning gav ökad erosion av främst åkermark. Därefter har halterna oftast varit låga. Under mätperioden minskade kvävehalterna från höga till måttligt höga och 2011 till 2016 års medelhalter var de lägsta uppmätta (Figur 1). Förhållandet kan förklaras av större utspädning med kvävefattigt vatten från tillflöden och mindre inblandning av kväverikt vatten från stor-vänern vid högre vattenföring. Miljöåtgärder vid Gruvöns Bruk gav förbättrad vattenkvalitet Till följd av minskade utsläpp från Gruvöns Bruk minskade halterna av syreförbrukande organiskt material i centrala Åsfjorden Figur 1. Medelhalter av totalkväve i yt- (0,5 m) och bottenvatten (en meter över botten, cirka 53 m) i centrala Åsfjorden (station Ås141) åren Streckad linje anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (1999). (Ås141) under och 80-talen. Särskilt dramatisk var minskningen i bottenvattnet i början av 1970-talet. Sedan slutet av 1980-talet har halterna varit konstant låga. Parallellt med minskande halter av organiskt material förbättrades syresituationen avsevärt. Under och 80- talen rådde syrefria förhållanden nästan varje år. Under perioden uppmättes som lägst 3,6 mg/l (27 %) i mars 1996 (isvinter). Förbättringen kan tillskrivas en rad miljöåtgärder vid Gruvöns Bruk vid mitten och slutet av 1980-talet, bland annat den luftade dammen, som startade i november 1985, ombyggnad av sulfatkokaren 1986 och minskad klorblekning (Ganrot 2005, personlig kommunikation). Ovanligt låg vattenföring gav jämförelsevis små ämnestransporter i Borgviks- och Norsälven I Borgviksälven (Ås300) och Norsälven (Ås400) fanns inga anmärkningsvärda resultatet under år I både Borgviksälven och Norsälven ökade ämnestransporterna av både kväve, fosfor och organiskt material (TOC) under perioden på grund av ökad vattenföring. Därefter har transporterna, frånsett TOC, oftast varit något mindre. I Borgviksälven var 2016 års vattenföring 25 % lägre och ämnestransporterna 34 % (kväve), 44 % (fosfor) och 27 % (TOC) mindre än medelvärdet för perioden I Norsälven var 2016 års vattenföring 16 % lägre, vilket stod i överensstämmelse med transporten av TOC, som var 22 % mindre jämfört med medelvärdet för perioden I Norsälven var 2016 års transporter av kväve och fosfor ännu mindre (32 respektive 46 %) jämfört med långtidsmedelvärdet. I båda älvarna ökade transporterna av organiskt material avsevärt mer än vattenföringen under samma period, vilket sannolikt kan kopplas till den så kallade brunifieringen (generellt ökande humushalter i vatten på samma breddgrad). I Borgviksälven bedömdes 2016 års arealspecifika förluster (transporterad mängd per avrinningsområdesyta) av kväve och fosfor som mycket låga, medan de var låga i Norsälven. För båda älvarna var avvikelsen från beräknade jämförvärden ingen eller obetydlig. 11

12 1212 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Kattfjorden Ovanligt låg vattenföring gav jämförelsevis små ämnestransporter i Klarälven Liksom i By-, Borgviks- och Norsälven ökade transporterna i Klarälven (Sä500) av kväve och fosfor samt organiskt material (TOC) under perioden på grund av ökad vattenföring. Därefter var mängderna av framförallt kväve och fosfor oftast mindre, dock åter ökande från år Under 2000-talet var transporterna av organiskt material ofta större än förväntat i förhållande till flödet, troligen beroende på den så kallade brunifieringen (generellt ökande humushalter i vatten på samma breddgrad). År 2016 var emellertid TOC-transporten med Klarälven 19 % mindre än medelvärdet för perioden , beroende på att även flödet var lägre (10 %). Transporterna av kväve och fosfor var ännu mindre i förhållande till långtidsmedelvärden (25 respektive 32 %). Den arealspecifika förlusten (transporterad mängd per avrinningsområdesyta) var låg för både kväve och fosfor med ingen/obetydlig avvikelse från beräknade jämförvärden. Bottenfaunan i östra Kattfjorden indikerade måttlig påverkan av miljögifter i sedimentet Vid provplatserna i Klarälven vid Almar och Kattfjorden (samt vid Tärnan i stor-vänern) var vattenkvaliteten mycket god. Medelhalterna av fosfor var låga och kvävehalterna måttligt höga (låga i Klarälven). Vid samtliga stationer var halterna av syreförbrukande organiskt material (TOC) låga och det rådde ett syrerikt tillstånd. I Kattfjorden var klorofyllhalterna (mått på algmängden) låga. Kvoten mellan halterna av kväve och fosfor var avsevärt över 30, vilket påvisar kväveöverskott och mycket liten risk för blomning av potentiellt giftiga blågrönalger. Svagt till måttligt färgat vatten med lite alger gav måttligt stort siktdjup (medel: 3,4-4,5 m). Vid klassning enligt Havs- och Vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden fick kvalitetsfaktorn Näringsämnen i vattendrag hög status i Klarälven (Sä500). Samtliga tre stationer i Kattfjorden (Ka10, Ka20 och Ka90) fick hög status både för Näringsämnen, Klorofyll och Siktdjup. Bottenfaunan i Kattfjordens östra del, nära Skoghalls bruk (Ka10) indikerade ett näringsfattigt tillstånd och måttligt syrerika förhållanden i bottenvattnet år Näringsstatusen expertbedömdes som god utifrån bottenfaunan. Vid en samlad expertbedömning med utgångspunkt i mundelsskador hos fjädermyggslarver sedan år 2001 klassades statusen med avseende på påverkan av miljögifter i sedimentet som måttlig. Bottenfaunan i centrala Kattfjorden (Ka44) påvisade ett mycket näringsfattigt och syrerikt tillstånd, och statusen för både eutrofiering (påverkan av näringsämnen) och annan påverkan (miljögifter i sedimentet) bedömdes som hög. Minskande kvicksilverhalter i gädda Jämfört med tidigare undersökningar av kvicksilver i gädda från Kattfjorden var 2016 års halt lägre än medelvärdet för perioden , men högre än 2014 och 2015 (Figur 2). Under 1970-talet uppmättes höga halter, medan halterna därefter oftast varit måttligt höga, vilket även gällde år 2016 (halter omräknade till enkilos gädda). Kvicksilverhalterna i gädda från Millesvik, som senast undersöktes år 2015, har alltid varit låga och lägre än i Kattfjorden. I samtliga gäddor från Kattfjorden år 2016 underskred kvicksilverhalterna gällande gränsvärde för livsmedel, vilket är 1,0 mg/kg vv för gädda (EG1881/2006). Figur 2. Kvicksilverhalter i gädda från Kattfjorden och Millesvik (referens) åren Linjer anger gränserna mellan låga, måttligt höga, höga och mycket höga halter. 12

13 1313 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Konstant bra vattenkemisk kvalitet i Kattfjordens västra del sedan 1990-talet Vid provplatsen i den västra delen av Kattfjorden (Ka90) var medelhalterna av fosfor förhållandevis konstant låga under perioden i både yt- och bottenvatten. Kvävehalterna minskade från höga till måttligt höga halter under 1990-talet, tydligast i bottenvattnet, för att åter öka till höga i början av 2000-talet. Under den senaste åttaårsperioden har dock kvävehalterna åter varit måttligt höga. Variationerna beror troligen främst på variationer i vattenföring. Vid lägre vattenföring sker större inblandning av kväverikt vatten från stor-vänern och mindre utspädning med kvävefattigt vatten från Klarälven. År 2016 var kvävehalten i både yt- och bottenvattnet en av de lägsta i tidsserien. Till följd av minskade utsläpp från Skoghalls bruk minskade halterna av syreförbrukande organiskt material (COD Mn /TOC) från mycket höga till låga halter under och 80-talen. Från 1990-talet och framåt har halterna varit konstant låga. Syretillgången har hela tiden varit god. Under perioden uppmättes som lägst 63 % mättnad (år 1979). Sätterholmsfjärden För kommentarer till vattenkvaliteten i Klarälven, se rubriken Kattfjorden ovan. Otillfredsställande näringsstatus och måttligt hög fosforförlust i Alsterälven I Alsterälven (Sä600) noterades bara ett anmärkningsvärt resultat år 2016, nämligen en strax över gränsen till mycket hög fosforhalt i juli. Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden fick kvalitetsfaktorn Näringsämnen i vattendrag otillfredsställande status i Alsterälven (Sä600). Den arealspecifika förlusten (transporterad mängd per avrinningsområdesyta) var låg för kväve och måttlig för fosfor. I förhållande till beräknade jämförvärden var avvikelsen ingen eller obetydlig för kväve och tydlig för fosfor. Bottenfaunan i Hammarösjön indikerade måttligt näringsrika och måttligt syrerika förhållanden samt måttlig påverkan av miljögifter i sedimentet Vid provplatserna i Hammarösjön (Sä32) och Sätterholmsfjärden (Sä311) fanns inte mycket att anmärka på kvaliteten avseende vattenkemin. Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden bedömdes statusen som hög för både Näringsämnen och Klorofyll. För Sätterholmsfjärden bedömdes även statusen för Siktdjup som hög, medan den var god för Hammarösjön. Till skillnad mot undersökningarna av vattenkemi påvisade bottenfaunaundersökningen måttligt näringsrikt och måttligt syrerikt tillstånd i Hammarösjön (Sä32). Enligt expertbedömningen klassades näringsstatusen som god år Vid en samlad expertbedömning med utgångspunkt från undersökningarna av mundelsskador på fjädermyggslarver sedan år 2001 klassades statusen med avseende på påverkan av miljögifter i sedimentet som måttlig i Hammarösjön. Undersökningen av bottenfauna i Sätterholmsfjärden påvisade ett näringsfattigt och syrerikt tillstånd med hög status för både eutrofiering (påverkan av näringsämnen) och annan påverkan (miljögifter i sedimentet). Dålig näringsstatus vid provplatserna i Glumman och Välingesundet I de starkt jordbrukspåverkade (35-40 % jordbruksmark enligt SMHI:s Vattenweb) Glumman (Sä325) och Välingesundet (Sä323) var medelhalterna av näringsämnena fosfor (89 respektive 85 µg/l) och kväve (1018 respektive 1214 µg/l) mycket höga respektive höga. Dessutom var vattnet vid samtliga provtagningar starkt grumligt (medelvärde: 23 respektive 30 FNU) år Det syns ett visst samband mellan förhöjda värden för fosfor, turbiditet (grumlighet) och högflöden, vilket påvisar erosion från jordbruksmark. I Glumman vid Väse kyrka var även medelhalten av syreförbrukande organiskt material mycket hög (TOC: 17 mg/l). Både i Glumman vid Väse kyrka och Välingesundet påvisade absorbansen starkt färgat vatten på grund av tillförsel av humusämnen från omgivande mark vid nästan samtliga provtillfällen. För Glumman bedömdes 13

14 1414 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar den arealspecifika förlusten (transporterad mängd per avrinningsområdesyta) som måttligt hög för kväve och hög för fosfor. I förhållande till beräknade jämförvärden var avvikelsen ingen eller obetydlig för kväve och mycket stor för fosfor. Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden bedömdes näringsstatusen som dålig vid båda stationerna, vilket även gällde vid expertbedömning av 2016 års kiselalgsundersökning i Glumman. Måttlig status för näring och siktdjup och sämre än god för klorofyll i Arnöfjorden Glumman rinner genom sjön Panken och mynnar i Arnöfjorden. I Arnöfjorden (Sä320) fanns inget särskilt att anmärka på vad gäller 2016 års vattenkemiresultat. Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden bedömdes statusen i Arnöfjorden som måttlig för Näringsämnen och Siktdjup, men uppnådde inte god status för Klorofyll. Även 2016 års växtplanktonundersökning påvisade måttlig näringsstatus. Kristinehamns skärgård Dålig näringsstatus för både vattenkemi och kiselalger i Sorkan Ölman (Kr100) hade strax över hög medelhalt av organiskt material (TOC: 12 mg/l) och starkt färgat vatten (medelvärde filtrerad absorbans 420 nm/5 cm: 0,245 motsvarande färgtal: 122 mg Pt/l) år De allra högsta värdena uppmättes i augusti och september, troligen i samband med mycket regn. Medelhalten av näringsämnet fosfor var mycket hög (56 µg/l) och i mars noterades till och med en extremt hög fosforhalt (112 µg/l). Vid samma tillfälle var även kvävehalten mycket hög. Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden fick kvalitetsfaktorn Näringsämnen i vattendrag otillfredsställande status i Ölman. Den arealspecifika förlusten (transporterad mängd per avrinningsområdesyta) var måttligt hög för både kväve och fosfor. Jämfört med beräknade jämförvärden var avvikelsen för kväveförlusten ingen eller obetydlig och för fosforförlusten tydlig. I det angränsande vattendraget Sorkan (Kr40) var näringsämneshalterna ännu högre än i Ölman, och näringsstatusen klassades som dålig. Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lätt nedbrytbar organisk förorening. År 2016 bedömdes näringsstatusen vid lokalen i Ölman som en klass bättre utifrån kiselalgerna jämfört med vattenkemin, nämligen måttlig. För Sorkan var däremot statusen dålig för både vattenkemi och kiselalger. Växtplankton påvisade bättre näringsstatus i Ölmeviken jämfört med referensviken Lunnerviken, medan det var tvärtom för bottenfauna Både Ölman och Sorkan mynnar i Ölmeviken (Kr90), som vid fyra av fem provtillfällen under år 2016 hade mycket litet siktdjup (medelvärde: 0,7 m). Till det dåliga siktdjupet bidrog sannolikt periodvis starkt färgat vatten och riklig algproduktion. Klorofyllhalten (mått på algmängd) var hög i juli och måttligt hög i augusti. I maj och juni uppmättes mycket höga fosforhalter och i juni var även kvävehalten mycket hög. Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden bedömdes statusen i Ölmeviken som dålig för kvalitetsfaktorn Siktdjup, otillfredsställande för Näringsämnen och uppnådde inte god status för Klorofyll. Undersökning av Ölmevikens växtplanktonsamhälle påvisade dock god näringsstatus år 2016, medan samma status bedömdes som otillfredsställande utifrån bottenfaunan. Ölmevikens bottenfauna påvisade ett mycket näringsrikt och syrerikt tillstånd med hög status avseende påverkan av miljögifter i sedimentet. I referensviken, Lunnerviken (Kr80), bedömdes statusen för treårsperioden som hög för kvalitetsfaktorerna Näringsämnen och Klorofyll, medan den var god för Siktdjup. Växtplanktonundersökningen påvisade måttlig näringsstatus i Lunnerviken år Bottenfaunan i Lunnerviken påvisade ett måttligt näringsrikt och mycket syrerikt tillstånd med hög status avseende både påverkan av näringsämnen (eutrofiering) och miljögifter i sedimentet. 14

15 1515 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Kiselalgerna påvisade bättre näringsstatus än vattenkemin i Lötälven och Varnan Lötälven (Kr60) och Varnan (Kr50) hade år 2016 generellt starkt färgat vatten (medelvärden, absorbans 420/5: 0,29 respektive 0,25). Vattnet var även starkt grumligt (medelvärde: 15 respektive 8,8 FNU) med tillfälligt mycket höga halter av organiskt material, fosfor och kväve. Orsaken torde vara stor tillförsel av humusämnen och eroderade partiklar från främst omgivande jordbruksmark (Kr60) samt skogs- och myrmark (Kr50). Liksom flera tidigare år noterades vid båda dessa provplatser samtidigt förhöjda värden för alkalinitet och konduktivitet (augusti och oktober), vilket indikerade genomslag från punktkälla alternativt förorenat grundvatten. Statusklassning av kvalitetsfaktorn Näringsämnen i vattendrag enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden gav bedömningen otillfredsställande status för Lötälven och måttlig för Varnan. Kiselalgsindexet IPS visar påverkan av näringsämnen och lätt nedbrytbar organisk förorening. År 2016 bedömdes näringsstatusen vid lokalerna i Lötälven och Varnan som bättre (måttlig status respektive god status) vid bedömning utifrån kiselalgerna jämfört med vattenkemin. Lötälven är främst påverkad av jordbruk och enskilda avlopp, medan Varnan i sin övre del främst påverkas av skogsmark och i den nedre delen av dagvatten och bräddat avloppsvatten i Kristinehamns tätort. För Lötälven var de arealspecifika förlusterna (transporterad mängd per avrinningsområdesyta) av både kväve och fosfor måttligt höga, medan de var låga för Varnan (före Lötälven). För Lötälven bedömdes avvikelsen i förhållande till beräknade jämförvärden som ingen eller obetydlig för kväve och stor för fosfor. För Varnan (före Lötälven) klassades avvikelsen som ingen eller obetydlig för både kväve och fosfor. Bäst vattenkemisk status i Vålösundet vid Picasso Vid de två stationerna i Varnumsviken (Kr70) samt Vålösundet vid Prästerud (Kr20) var vattnet starkt färgat vid både ytan (0,5 m) och botten (1 m över botten) i början av maj. Vid dessa båda provplatser noterades vid samma provtillfälle även mycket höga kvävehalter vid både ytan och botten samt mycket litet siktdjup. Vid Kr70 var även klorofyllhalten (mått på algmängden) hög i juli. Vid statusklassning enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (2013) för treårsperioden bedömdes statusen för både Varnumsviken och Vålösundet vid Prästerud som måttlig för kvalitetsfaktorerna Näringsämnen och Siktdjup, men uppnådde inte god status för Klorofyll. Även i Vålösundet vid Picasso (Kr30) noterades tillfälligt starkt färgat vatten och mycket hög kvävehalt i bottenvattnet i början av maj. För denna station klassades statusen som god för både Näringsämnen, Klorofyll och Siktdjup för treårsperioden Den inte helt tillfredsställande vattenkvaliteten i främst Varnumsviken och Vålösundet vid Prästerud beror på att Varnumsviken är grund med dåligt vattenutbyte med stor-vänern, varför den är känslig för utsläpp. Liksom vattenkemin påvisade växtplankton måttlig näringsstatus i Varnumsviken och Vålösundet vid Prästerud, medan bottenfaunan indikerade otillfredsställande näringsstatus Vid växtplanktonundersökningarna i Varnumsviken (Kr70) och Vålösundet vid Prästerud (Kr20) bedömdes näringsstatusen som måttlig, vilket överensstämde med vattenkemin, och risken för långvariga blomningar av potentiellt giftbildande blågrönalger bedömdes som tydlig. Det har inte skett några påtagliga förbättringar i Varnumsvikens växtplanktonsamhälle sedan jämförbara undersökningar startade år Bottenfaunasamhällena påvisade näringsrika och måttligt syrerika förhållanden i Varnumsviken och mycket näringsrika och måttligt syrerika förhållanden i Vålösundet vid Prästerud. Näringsstatusen klassades som otillfredsställande vid båda lokalerna. Vid en samlad expertbedömning med utgångspunkt i undersökningarna av mundelsskador på fjädermyggslarver sedan år 2001 respektive 2011 klassades statusen avseende påverkan av miljögifter i sedimentet som otillfredsställande vid Kr70 och hög vid Kr20. 15

16 1616 NORRA VÄNERN 2016 Textkommentar Stabilt höga näringsämneshalter i Varnumsviken under 2000-talet Från slutet av 1970-talet till slutet av 1980-talet minskade medelhalterna av fosfor på 0,5 meters djup i Varnumsviken från extremt höga till höga halter. Från slutet av 1970-talet till slutet av 1990-talet minskade kvävehalterna från mycket höga till huvudsakligen höga halter. Till dessa haltminskningar bidrog troligen främst åtgärder vid Kristinehamns reningsverk. Även år 2016 klassades medelhalterna av fosfor och kväve som höga i både yt- och bottenvatten. Sedan mitten av 1990-talet har det totala kväveutsläppet till Varnumsviken från Kristinehamns reningsverk och Casco minskat. Trots minskade utsläpp ökade kvävemedelhalten under perioden , men därefter var halterna huvudsakligen lägre. Syretillgången har periodvis varit dålig i bottenvattnet. Sex år under perioden var den årslägsta syrehalten mindre än 5 mg/l (syrefritt eller nästan syrefritt till svagt syretillstånd). År 2016 rådde emellertid syrerikt tillstånd. Visman-Kolstrandsviken Artfattig bottenfauna i Visman nedströms Björneborg påvisade föroreningspåverkan I Visman upp- (Vi50) och nedströms (Vi51) Björneborg mäts sedan år 2003 metaller som en kontroll av utsläppet från Scana Steel. År 2016 var flertalet metallhalter mycket låga eller låga. Nedströms Björneborg (Vi51) noterades emellertid en hög blyhalt i oktober (ofiltrerade prov). Vid samma station var blyhalten måttligt hög i december (ofiltrerade och filtrerade prov). Vid Vi51 var även halterna av zink och koppar måttligt höga i oktober (ofiltrerade prov). Jämförelse av medelhalter mellan provplatserna gav ingen eller liten avvikelse för flertalet metaller. För molybden var dock avvikelsen mycket stor (44 gånger för ofiltrerade prov och 51 gånger för filtrerade prov). Molybden är en indikator på färska utsläpp från järn- och stålverk (via vatten, nedfall från luften eller deponi). För bly och zink var avvikelsen tydlig (5 respektive 6 gånger i ofiltrerade prov). Haltökningarna bly, zink (och koppar) kan bero på utsläpp från järnverket alternativt läckage från "gamla synder" (läckage från omgivande mark och/eller sediment i ån eller den strax uppströms belägna dammen). Bottenfaunan nedströms Björneborg påvisade måttlig status med avseende på annan påverkan år Den något artfattiga och ojämnt fördelade bottenfaunan indikerade att någon typ av föroreningspåverkan med gifteffekter förelåg. (Mot bakgrund av tidigare års resultat troligen bly eller olja.) Ån är även regleringspåverkad. Onaturligt varmt vatten, surt och syrefattigt i Visman strax nedströms Bäckhammar I Visman hade vattnet mycket höga medelhalter av syreförbrukande organiskt material och var starkt färgat vid flertalet provplatser (Vi5, Vi6, Vi7, Vi30 och Vi31), dock ej Vi700, år Den främsta orsaken var stor tillförsel av humusämnen från skogs- och myrmark. I samband med låg vattenföring och hög vattentemperatur under perioden juli till och med november minskade syrehalten från syrerikt tillstånd uppströms Bäckhammar (Vi5) till syrefattigt nedströms (Vi6) i juli (1,5 mg/l), augusti (1,5 mg/l), oktober (1,6 mg/l) och november (2,7 mg/l). I september noterades till och med syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd (0,9 mg/l) vid Vi6. Mellan dessa platser minskade även vattnets ph-värde på grund av oxidation av svavelföreningar och kolsyrabildning. De årslägsta ph-värdena noterades i augusti och september (6,2 respektive 6,1 = surt). Detta samtidigt som konduktiviteten nästan femdubblades och vattentemperaturen mer än fördubblades (årsmedelvärden). I augusti och september uppmättes drygt 30 C vid Vi6. Efter luftning ökade syrehalten till måttligt syrerikt tillstånd i Vismans nedre del (Vi7, Vi30, Vi31 och Vi700). Ammoniakhalten i Visman nedströms Bäckhammar överskred gränsvärdet som årsmedelvärde Medelhalterna av fosfor ökade från måttligt höga halter uppströms Bäckhammar (Vi5) till höga halter nedströms (Vi7). Vid nämnda provplatser ökade även kvävemedelhalterna från måttligt höga till mycket höga halter. Haltökningen, som sannolikt främst orsakades av utsläpp från Bäckhammars Bruk, klassades som stor för fosfor och mycket stor för kväve. Vid flera tillfällen under året uppmättes höga halter av ammoniumkväve nedströms Bäckhammar (Vi7) och vid 16