Bergslagens Rasfjäderfäförening

Transkript

1 Nyhetsbrev 1 / 2018 Söndag 15 april, kl 11 Onsdag 18 april, kl 18 Lördag 5 maj, kl Lördag 25 augusti, kl 14 Söndag 16 sept., kl SRF:s förbundsstämman i Söderköping Medlemsmöte hos Carin Molin i Lanna Köp-Byt-Säljdag hos Granngården i Örebro Medlemsmöte hos Frank Juppe på Östabacken Medlemsmöte hos Susanne Andersson Torsdag 18 oktober, kl Café Kackel med Ingrid och Bengt 8-11 november Utlandsresa till Europautställningen i Danmark 29 nov 2 dec SRF:s nationalutställning BRF organiserar gemensamt deltagande 12 december, kl BRF:s Luciafest på Ostbiten i Granhammar Innehåll: Ordförande 1 Rapport årsmöte 2 Rhode Island Red 4 Vårens aktiviteter Kalendarium 6 Jag vill börja med att tacka MariAnne Tjäderud för sitt engagemang med att delta vid framtagandet av medlemsbladet flera gånger per år. Både för ledorden, rasbeskrivningen och korrekturläsningen. Det här är första numret där MariAnne backar lite grann för hon kommer inte längre att skriva sin ledare. Innan vi började med ett medlemsblad var MariAnne flera år redaktör för föreningens tidning Galningen och sedan jag började med medlemsbladet har jag extra uppskattad hennes insats. Det krävs tid och engagemang att få fram en tidning eller ett medlemsblad. Jag önskar MariAnne bara det bästa framförallt en god hälsa. Vi kommer att sakna dina ledord. Mycket förändras under tiden och även vår förening är inte befriad av detta fenomen. Vi har blivit färre medlemmar tex. Det finns dock kvar en härlig skara som fortsätter med att håller ihop denna förening. I år har vi spännande aktiviteter igen. Snart är det dags för köp- byt- och säljdagen tillsammans med och hos Granngården. Granngården har trädgårdstema den 5 maj. Café Kackel är i gång och vi har några medlemsmöten hemma hos. Höjdpunkterna är deltagandet vi Nationalen samt vår utlandsresa till Europautställningen i Danmark. Har du några förslag för nya aktiviteter? Jag själv bjuder in till medlemsmöte den 25 augusti. Denna dag ska vi också ha ett öppet styrelsemöte samt träff för alla våra resenärer till Danmark. Jag hoppas vi ses på en av våra aktiviteter Med vänliga hälsningar - Frank Juppe

2 Sida 2 av 7 Igen var det dags för BRF:s årsmöte och stort tack till de medlemmarna som deltog. Anders Söderberg ledde oss genom årsmötet och valberedningens förslag antogs och styrelsen ser nästan ut som förra året. När själva årsmötet var avklarat bjöd föreningen på förtäring som ordnades av Karin. Lotteriets alla lotter såldes och många vann fina priser som skänkts av alla deltagare. Tack till alla för ett fint årsmöte och tack för förtroendet säger styrelsen. Följande personer blev valda: Ordförande 1 år: Frank Juppe Tre ordinarie ledamöter på 2 år, - Marie Morberg - Anders Söderberg - Minna Hauta-Heikkilä En suppleant på 2 år: Liselott Ellbén Revisorer på 1 år: Margareta Engman, MariAnne Tjäderud Revisorsuppleant på 1 år: Olle Bergquist Valberedning på 1 år: Eva Liedberg, Titti Sjöberg Ombud förbundsstämma: Liselott Ellbén Ersättare ombud förbundsstämma: Eva Liedberg Övriga poster i föreningen: Medlemsregistret: Anders Söderberg Hemsidan: Frank Juppe Redaktör nyhetsblad: Frank Juppe Utskick nyhetsblad: Anders Söderberg Facebook: Anders Söderberg, Minna Hauta-Heikkilä Kontaktman SRF: Anders Söderberg Materialförvaltare: Bengt Fredriksson Café Kackel" syftar till att ha ett forum där vi medlemmar kan träffas och prata vår hobby på ett väldigt avslappnat och trevligt sätt. Här kan man bli inspirerad till att utveckla sin hobby eller att få tipps om fjäderfäskötsel. Här kan man också bara vara och fika och kackla testar vi ett nytt koncept som innebär ett Café Kackel varannan månad. Olika medlemmar är ansvariga för olika teman Alla medlemmar är varmt välkomna! Tiderna för Café Kackel publiceras på hemsidan och vår Facebook-sida

3 Sida 3 av 7 5 maj 2018, kl I år anordnar vi igen dagen tillsammans med och hos Granngården i Örebro. Ta med ditt fjäderfä du vill visa sälja eller byta. Ta även med egna galler och eget foder. Självklart går det bra att sälja både avels- och matägg. INGA KYCKLINGAR UNDER 6 VECKOR! Det blir som vanligt försäljning av fika och korv. OBS! Du måste vara medlem för att kunna sälja och kan självklart bli en sådan på plats. Det är inte tillåtet att ha hundar bland höns. Vi vill gärna att du anmäler dina djur som du vill sälja. Varmt välkommen! Ansvarig: Ingrid Rosenberg Hör av dig till henne om du vill hjälpa till, tex baka, sälja fika mm. I år kommer vi att ha vårt klubbmästerskap på Nationalen. Vi vill främja att flera medlemmar ställer ut på denna fantastiska utställning. BRF kommer att anordna transport till och från Nationalen. Om det finns tillräckligt resenärer kommer vi att hyra minibuss för att åker ner på söndagen. Anmäl ditt intresse hos Anders Söderberg eller via ett kontaktformulär på vår hemsida. Glöm inte att ringa dina djur och för att kunna köpa ringar behöver du vara medlem i Svenska rasfjäderfäförbundet.

4 Sida 4 av 7 Rhode Island Red av Gösta Andersson, tidskrift nr 1-81 och nr Sammanställt av MariAnne Tjäderud Rhode Island Red är känd sedan slutet av förra århundradet. Den kallas allmänt för Rhode Island och då menar man den röda varianten RIR. Rhode Island har framavlats i den amerikanska staten Rhode Island, där av dess namn. Liksom andra amerikanska raser har den en brokig härkomst. I staten Rhode Island fanns en lanthöna framkommen genom korsningar mellan alla de hönsraser som emigranterna fört med sig till sitt nya hemland. Denna lanthöna började farmarna korsa med Kochin, röda Stridshöns, röda Shanghaihöns och Javahöns. Ur denna brokiga korsningsavel framkom RIR. I början var rasen mycket ojämn men från omkring 1885 började den stabilisera sig bildades en RIR klubb i USA och 1904 erkändes den enkelkammade varianten i den amerikanska fjäderfästandarden erkändes den rosenkammade varianten. Båda dessa typer har samma standard utom för kamformen. Egenskaper. RIR är en utmärkt produktionsras och en mycket bra värpare. Äggen är stora och vackert mörkbruna. Det finns RIR-hönor som vid kontrollerad värpning har lagt 318 ägg på ett år och det är mycket för att vara en tung ras. Den har en god köttansättning och ett gott kött. Temperamentet är lugnt och sansat och den trivs även bra på begränsade utrymmen. Flygförmågan är ringa, så man behöver inte höga stängsel för att ha den kvar i sin rastgård. Äggen har i allmänhet en god kläckbarhet. Kycklingarna är kraftiga och härdiga och växer snabbt. Hönkycklingarna är fullvuxna och värpfärdiga vid sex månaders ålder, ibland lite senare. En liten nackdel är att i vissa stammar har kycklingarna lite sen befjädring, i synnerhet tuppkycklingarna. Hönans ruvlust är inte särskilt utpräglad, men visst ruvar en procent. De som ruvar är bra mödrar. RIR-rasen har många goda egenskaper och är en ras som varit mycket spridd världen över. Den överträffas i det fallet endast av leghornhönsen. Till Sverige kom den i början av 1900-talet och var då en ganska allmänt förekommande ras. Det fanns på 20-, 30- och 40-talet flera stora hönserier som hade endast RIR på sitt program. Allmänna kännetecken. RIR är en medeltung ras, tuppens vikt är ca 3,5 kg och hönan 2,7. Ringstorlek tupp C 22, höna D 20. Kroppen är lång och bred, från sidan sett liknar den en tegelsten med väl rundade hörn. Kroppen bärs vågrätt. Huvudet är medelstort och bärs även det vågrätt. Näbben, medelstor och något böjd. Kammen är liten i förhållande till kroppen i övrigt, knappt medelstor med 5 jämnt skurna taggar. Bakkammen skall nå nästan ned till nacken, men inte vidröra den. Halsen är medellång och bärs något framsträckt. Stjärten på en RIR är medellång och bärs lågt, dess stigning från ryggen räknat skall inte överstiga 30 graders vinkel. Det gör att djuret trots sin storlek ändå blir elegant. Vingarna bärs vågrätt och döljs framtill av halsbehänget och baktill av sadelbehänget. Låren är kraftiga och väl markerade. Ben och tår medellånga och obefjädrade. Tårnas antal är fyra. Fjäderbeklädnaden. RIR har en ganska säregen fjäderstruktur. Den har långa strama fjädrar, man kan nästan säga att de liknar Emuns fjädrar. Fjäderbeklädnaden är fyllig men ändå stram och ligger jämt och vackert intill kroppen. Sadelbehäng och halsbehäng är väl utvecklat på tuppen. Färgen är mörkt röd. Hela kroppen skall ha denna för RIR så typiska mörkt röda färg utom på den yttersta delen av stjärten och ytterkanten på vingpennorna samt en svag antydning av svart ribbteckning på hönans halskrage. Dessa svarta partier skall vara grönglänsande. Varje fjäder skall vara helt mörkröd, även fjäderskaften.

5 Sida 5 av 7 Dunfärgen är även den röd, ju mörkrödare ju bättre. Kycklingarnas dunfärg är ofta mycket ljus, man undrar faktiskt om de kan bli glänsande mörkröda som fullvuxna. Jo, de kan de. Dunfärgen vid födseln är inte vägledande för hur färgen blir på det vuxna djuret. I regel är den det, men inte på RIR. Flera RIR-uppfödare hävdar att de ljusa kycklingarna blir de bäst färgade som vuxna. Avelsarbetet. Rhode Island finns i två färger, röd och vit, enkelkammad och rosenkammad. Den röda är den mest förekommande. Storleken. Avla på de livskraftigaste och största djuren. Typen. Kraftig och rektangulär. Kroppen skall bäras vågrätt, stjärten skall bäras lågt, 30 graders vinkel mot ryggen räknat. Denna låga stjärtbärning är en av kardinalpunkterna för RIR. Ryggen skall vara lång, rak och vågrät. Vingarna skall bäras vågrätt. Bröstet skall vara fylligt och djupt. Kroppsformen, typen är alltid det primära i avelsarbetet. Färgen kommer alltid i andra hand hur bra den än är. Färgen. Glänsande mörkröd över hela kroppen utom den yttersta delen av stjärten, vingpennornas yttre kant och halskragen på hönan, dessa skall vara svarta. Att särskilt beakta är att det svarta på hönans halskrage endast skall vara en aning till svart ribbteckning, inte mera. Den svarta yttre kanten på vingpennorna får inte synas utan skall bara kunna ses när vingen är utsträckt. Stjärtens svarta färg får bara nå fram till sadelbehängets början, hönans är något kortare än hos tuppen. Det svarta skall vara grönglänsande. Kam, ansikte, öronskivor och haklappar skall vara kraftigt röda. Inslag av vit eller gul färg på dessa partier straffas hårt. Ben- och näbbfärgen är i grunden gul, ett svagt brunrött skimmer förekommer nästan alltid på näbbens översida och benens yttersida. Rhode Island Red, (RIR) är en medeltung ras som är lätt att handskas med. Den är lugn och sansad, en utmärkt värpare och ger gott kött. Alla dessa goda egenskaper gör den till en mycket lämplig husbehovsras. Historia Röd Rhode Island, Ur Sveriges Allmänna Fjäderfä Afvelsförenings Tidskrift nr: Av Viktor Johansson Denna ras är en av de godkända hönsraser, som kan kallas jämförelsevis ny. Dess första upprinnelse daterar sig visserligen så långt tillbaka som 1854, men känd med namnet Röd Rhode Island (uttalas: Råd Ajland) blev den först Den utställdes för första gången 1898 i Madison Square garden, New York, men blev till allmänt åtlöje, enär den icke hade någon bestämd typ, och blev kallad Aldricks dunghills efter utställaren d:r Aldrick. De som egentligen från början uppodlade denna ras var två farmare, John Macumber från Westport, Rhode Island och William Tripp från Little Compton, Rhode Island. De var båda så kallade marketmen, som regelbundet körde in till New Bedford och Boston med olika slags farmprodukter, dels vad de själva producerade, men även vad de köpte av ortens farmare. Bland dessa produkter utgjorde ägg och slakthöns en väsentlig del. Dessa två män var inte nöjda med de höns de ägde, utan beslöt försöka få fram något bättre, såväl beträffande värpförmåga som slaktegenskaper. De började därför göra korsningar med olika raser. Enligt uppgift från Kapten Benjamin E. Tripp, son till William Tripp, blev det bästa resultatet genom korsning mellan en Chitagongtupp och unghöns av Cockin China, vilka sedan blev de egentliga stamdjuren för den röda Rhode Islandrasen. Resultatet blev så tillfredsställande, att de behöll denna nya stam för sig själva i 5 år, bytte årligen tuppar och utgallrade strängt, särskilt dem, som fick fjädrar på benen och i övrigt inte utföll till deras belåtenhet. Vacker röd färg och gula, klara ben sattes som mål.

6 Sida 6 av 7 Omkring 1865 började dessa höns undernamn av John Macumberhöns eller Tripphöns få namn om sig som goda vintervärpare och särskilt härdiga djur, lämnande vackert bruna ägg, som såldes till något högre pris. Rasen spred sig fort, men först 1892 blev den känd under namnet Rhode Island Red, vilket namn den gavs av Isac C. Wilbur från Little Compton, en större höns- och äggproducent. Från denna tid har rasen spridits sig med förvånansvärd hastighet, så att den för närvarande nog torde vara, näst vit Leghorn, den mest allmänna i hela USA. Rhode Islandsrasens förbättring till vad den nu är måste säkert tillskrivas Rhode Island Red Club of Amerika, Vilken bildades av förut nämnda Dr Aldrick just efter hans hemkomst från förutnämnda utställning, Då även en slags standard uppgjordes för att få en viss typ och färg på rasen. Klubben räknade redan medlemmar i USA. Röd Rhode Island kan man utan tvekan beteckna som utmärkta värphöns, sådana som värpa både sommar och vinter samt finner sig tillrätta under snart sagt alla förhållanden, instängda i små hus och trånga gårdar, såväl som i större hus och med full frihet. De är präktiga kötthöns men ändå inte lata som andra tunga raser, utan i regel rörliga och flitiga, men på samma gång tama och fromma; man behöver inte befara att de flyger upp på väggarna, då man går in i hönshuset, utan man får nog fösa undan dem för att komma fram. Som ruvhöns och moderhöns är det säkert oöverträffade. När en RIR-höna visar sig riktigt liggsjuk, är det ingen risk att flytta henne, vart man önskar och direkt lägga de ägg under henne, som hon skall ruva- det har då aldrig misslyckats för undertecknad. Jag brukar utan tvekan, dagen efter jag lagt dem på ägg, ta ut dem för att äta och få motion. Skulle de inte hitta in första gången är de lätta att fånga och bära in igen. Som moder har jag aldrig sett någon Rhode Islandhöna vara elak eller vårdslös mot kycklingarna. Däremot har jag ett exempel på en Rhode Islandhöna som tog hand om en kull moderlösa kycklingar efter att endast ha varit liggsjuk ett par dagar- hon visade sig först som lite förvånad, men fann sig strax i situationen och började mata de små, fastän hon aldrig förr kläckt eller haft några kycklingar. Vad utseendet angår, så kan ingen förneka, att typiska Rhode Island är särskilt vackra; att de är svåra att odla så fullkomliga som vår standard fordrar, det medges, men även med små fel och brister är de dock ganska tilltalande- undras vilken ras som är lätt att odla efter standard? Att det förekommer felaktiga färger beror delvis på, att rasen ännu är jämförelsevis ung. Att kammen får sidotaggar beror nog däremot, i de flesta fall på, att enkammiga djur blivit korsade med rosenkammiga Rhode Island (det finns nämligen både enkelkam och roskam av denna ras). De rosenkammiga röda är oftast mörkare och har därför korsats med enkelkammiga för att förbättra dess färg. Fjädrar på benen och tårna är inte heller sällsynta detta härleder sig tillbaka till stammödrarna, vilka hade fjäderbeklädda ben. Fel av nämnda slag tyder ingalunda på att djuren inte är rasrena, men dessa fel bör arbetas bort av alla odlare av Rhode Island. Ruvlusten är i dag 2008 nästan helt bortavlad. Mina 50 år med RIR. Torpets första höns var fyra RIR-hönor. Min far hade fått dem av en bekant som måste flytta. Men det tog nästan 15 år innan jag började avla på alvar. Det var svårt att få tag i en tupp och att det fanns något som hette Svenska Rasfjäderfäförbundet hade jag ingen aning om. Först i slutet på 70-talet kom jag i kontakt med rasfjäderfä i samband med en utställning i Falkenberg som vi gjorde en dagsutflykt till startade vi som är en lokalförening under Svenska Rasfjäderfäförbundet. Nu blev det bättre fart på aveln, vi ordnade utställningar här uppe och fick våra djur bedömda. Mina RIR har vunnit en hel del priser genom åren och 2008 fick jag bronsmedalj på Nationalutställningen i Huseby. Det är mina favorithöns. MariAnne

7 Sida 7 av 7 BRF anordnar en utlandsresa till Europautställningen i Herning i Danmark den 8-11 november Preliminärt program: Torsdag den 8 nov ca kl 10 - resa ner till mässan (minibus från Örebro till Göteborg - färja till fredrikshamn - minibus till Herning). Vi är framme vid 22- tiden. Fredag och lördag - besöker vi Europautställningen i Herning Söndag den 11 nov ca kl 9:30 - minibus till Fredrikshamn - färja till Göteborg - hemma i Örebro ca. kl 21 Prelininärt pris per person: ca kr för 3 nätter på hotell Herning ca. 450 kr för plats i minibus ca. 270 kr för färja fram och tillbaka ca. 150 kr för bränsle ca kr per person OBS: Hotellet har vi en offert som måste betalas juni Priserna för färja och bil är beräknade utifrån 2017-års priser (kan ändras). Priset är beräknat på att vi blir 18 personer, dvs 2 fulla minibussar. Det blir lite dyrare om vi blir mindre än 18 personer. Bevaka informationen på hemsidan! c/o Frank Juppe Östabacken Fjugesta TELEFON: E-POST: info@b-r-f.dinstudio.se Vi finns på Facebook! Vi finns på webben! Besök oss på: BRF är en lokalförening under SRF, vi kan vara upp till 100 medlemmar. Vår målsättning är att sprida kunskap och kännedom om våra rasfjäderfän, samt värna om och bevara de raser som finns. Vi har bedömningsutställning en gång per år samt flera propagandautställningar, vi gör resor och har cirklar om fjäderfäskötsel. Medlemsavgift år 2018 är 500 SEK för medlemskap i både SRF och BRF på plusgiro (glöm inte ange att du har BRF som lokalklubb). SRF skickar 100 kronor till BRF. eller 150 SEK som stödmedlem i BRF på plusgiro Kunskap, glädje och gemenskap Det är vårt motto!