Nordamerikas hjärta 15/6 8/7 2012

Transkript

1 Nordamerikas hjärta 15/6 8/7 2012

2 Samuel Hansson Bondegatan 2 heliangelus@telia.com Tranås Tel Deltagare Samuel Laughing Chief Hansson, Tranås Bengt Black Tooth Antonson, Kalmar Patric Thunder Fly Carlsson, Örkelljunga Sverker Wolf Tracker Ek, Åtvidaberg Tommy Proud Lichen Ek, Åtvidaberg Tomas Awesome Bigfoot Hedmark, Vaxholm Stefan Eternal Wisdom Johansson, Karlskoga Anders Hawk Eye Nothagen, Varberg Inledning Efter fem intensiva år med Heliangelus bestämde jag mig för att huvudsakligen studera under 2012 och bara arrangera två resor som jag själv skulle följa med på. Valet föll på två av mina personliga storfavoriter, Nordamerikas hjärta och Veracruz att först få se fåglarna på häckningsplats i USA och sedan på höststräcket i Mexiko. Från början var det tänkt att resan skulle gå av stapeln den 7 juni men som tur var för flera inblandade, inklusive mig själv, blev den framflyttad till den 15 juni. Efter ett sent avhopp blev resan åter fulltecknad bara sex veckor innan avfärd! Första Heliangelusresan till Nordamerikas hjärta blev verklighet 2009, en av de kallaste och regnigaste somrarna på många år med en medeltemperatur fem grader under den normala. I år blev det tvärtom mycket varmare och torrare än normalt! Visserligen föll det en hel del regn det första dygnet i Minnesota, men sedan var det mestadels soligt med som mest 40 grader i centrala Wyoming. Trots det stundtals bistra vädret blev 2009 års resa en lyckad historia, särskilt präriefåglarna samarbetade väl medan exempelvis hackspettarna lyste med sin frånvaro. I år var situationen den omvända, vi missade några av de viktigaste präriearterna men fick istället nästan full pott på hackspettar och betydligt fler skogssångare! Hur som helst var det en fantastiskt fin och trevlig resa med ständigt skiftande och mer eller mindre storslagna miljöer. I slutändan hade vi kammat in 271 arter fåglar, 45 arter däggdjur, 48 arter fjärilar och mycket, mycket mer allt synnerligen väldokumenterat av ett antal hängivna fotografer. Bland många förstklassiga naturupplevelser var nog Yellowstone populärast, inte minst på grund av att vi fick se varg och hela tio björnar. Fettcoolt!, enligt en exalterad Sverker. Personligen tyckte jag att det var grymt häftigt att se minst wilsonsimsnäppor i Great Salt Lake (se omslagsbilden!), och vilka obsar vi fick på arter som Calliope Hummingbird, Henslow s Sparrow och Cape May Warbler samt naturfenomen som Grand Prismatic Spring och Delicate Arch... Andra höjdare inkluderar Harlequin Duck, Ferruginous Hawk, Prairie Falcon, Piping Plover, Long-billed Curlew, Red-headed, Lewis s och American Three-toed Woodpeckers, Pinyon Jay, Juniper Titmouse, Gray Vireo, Goldenwinged, Blackburnian, Bay-breasted och Connecticut Warblers, Le Conte's och Baird's Sparrows, McCown's och Chestnut-collared Longspurs, Dickcissel, Black och Brown-capped Rosy-Finches, White-winged Crossbill, Pronghorn och Bison i goda antal, Mountain Goat, Coyote, Long-tailed Weasel och många trevliga små ekorrar. Tack för att ni följde med! Nästa USA-resa kan komma att gå av stapeln 2014 /Samuel Hansson

3 Dagsprogram 15/6 Till Minnespolis. 16/6 Murphy-Hanrehan Park Reserve. Svenskbygderna/Chisago County. Till Schroeder. 17/6 Gunflint Trail/Lima Mountain Road. Oberg Mountain. Natt i Schroeder. 18/6 Isabella/Stony River Road. Rice Lake NWR. Natt i Aitkin. 19/6 Aitkin County Road 18 (regn). Improviserade stopp i Itasca och Cass Counties. Lång transport till Bottineau, North Dakota. 20/6 J. Clark Salyer NWR och Des Lacs NWR. Natt i Kenmare. 21/6 Lostwood NWR och Smishek (Powers Lake). Natt i Kenmare. 22/6 Lostwood NWR. Camp Crook Road. Natt i Sturgis, South Dakota. 23/6 Black Hills: Spearfish Canyon och Hanna Campground. Badlands NP. Natt i Wall. 24/6 Badlands NP. Black Hills: Mt. Rushmore och Custer SP. Natt i Custer. 25/6 Custer SP. Wind Cave NP. Thunder Basin Ntl. Grassland. Natt vid Devils Tower, Wyoming. 26/6 Devils Tower. Transport genom Wyoming. Cody. Chief Joseph Scenic Highway. Natt nära Beartooth. 27/6 Beartooth Plateau. Nordöstra Yellowstone NP. Natt i Canyon Village. 28/6 Centrala Yellowstone NP. Natt i Canyon Village. 29/6 Östra Yellowstone. Grand Teton NP: Two Ocean Lake, Signal Mountain. Jackson. Death Canyon Trailhead. Natt i Gros Ventre. 30/6 Grand Teton NP: Kelly Antelope Flats Rd, Lupine Meadows. Transport genom sydöstra Idaho. Natt i Brigham City, Utah. 1/7 Great Salt Lake: Bear River Migratory Bird Refuge och Antelope Island. Salt Lake City. Natt i Lehi. 2/7 Provo Canyon. Arches NP. Natt i Moab. 3/7 Canyonlands NP. Colorado Ntl. Monument. Natt i Fruita, Colorado. 4/7 Colorado Ntl. Mounument. Black Canyon of the Gunnison NP. Natt i Gunnison. 5/7 Gunnison CR 38. Parlin. Monarch Pass. Transport genom Rocky Mountains till Mt. Evans. 6/7 Mt. Evans. Till Denver. 7/7 Hemresa. 8/7 Hemkomst.

4 Dagbok Fredag 15/6 Efter en kort natt med dålig sömn lämnade reseledaren sitt backpackerhotell i centrala Stockholm och färdades snart mot Arlanda. Väl incheckad och klar hittades först Stefan och Tomas sitta och samspråka medan Tommy och Sverker sedermera identifierades vid gaten. Fem av åtta var därmed på plats! Planet mot Newark gick ungefär i utsatt tid och vi landade 11.30, en halvtimme tidigare än schemalagt. Trots en mängd tidigare mellanlandningar på denna flygplats blev det premiäravgång från terminal A, och just som vi satt oss tillrätta vid en food court för att äta lunch uppmärksammades två SMS från Amsterdam som reseledaren antog kom från Anders och som innebar att han skulle bli minst sex timmar försenad till Minneapolis. Inte bra! Vi kunde förstås inget göra utan tog det lugnt innan vi gick igenom den sega säkerhetskontrollen, och först efter ett tags väntan vid gaten fick vi kontakt med Bengt som startat i Köpenhamn. Någon halvtimme försenat lyfte det lilla expressplanet mot Minneapolis, och det gavs goda vyer över Manhattan för dem som satt på rätt sida. Klockan landade vi äntligen i Minneapolis. All packning återfanns och snart befann vi oss vid Alamos kontor där Anders suttit och väntat i två timmar. Alltså var det Patric som fastnat i Amsterdam! Eftersom inget nytt SMS anlänt utgick vi dock från att han kommit iväg. Det tog lite tid att reda ut allt med bilar och chaufförer, och med tanke på all packning kändes en uppgradering av den ena bilen nödvändig. Det blev en rejäl SUV för 20 dollar extra om dagen vilket gav det extra utrymme vi behövde. Färden mot hotellet i Burnsville tog en lite annorlunda rutt än tänkt, men det gjorde inget och vi kunde "i förbifarten" köpa ubåtsmackor till frukost. Vid 20-tiden var vi installerade. Återstod gjorde bara att skicka instruktioner till Patric, duscha och omorganisera packningen. I rum 210 släcktes lyset vid 21- tiden och klockan klev en trött Patric in genom dörren. Mycket skönt att alla nu var på plats! American Redstart, Murphy-Hanrehan Park Reserve. Foto: Stefan Johansson. Lördag 16/6 Som så många gånger förr var det svårt att få någon vettig sömn, vid halv fyra var jag så pass pigg att jag började skriva på den här dagboken. Annars var det samling vid som gällde för den korta transporten till Murphy-Hanrehan Park Reserve. Det hade regnat under natten men vid tid för avfärd var det som tur var uppehåll. På parkeringsplatsen noterades Cedar Waxwing, American Robin och Chipping Sparrow och när vi nådde gränsen till reservatet fick vi genast se eller höra arter som Northern Rough-winged Swallow, Great Crested Flycatcher, Eastern Kingbird, Eastern Bluebird, Field Sparrow, Northern Cardinal och American Goldfinch. Regntunga moln började driva in när vi gav oss ut på vår första promenad som bar genom busk- och gräsmarker. Aktiviteten kändes något dämpad, men vi lyckades ändå se en hel del kul och blev bara störda av ett par ganska kortvariga regnskurar. Tyngst var helt klart Henslow's Sparrow som sågs ovanligt fint med goda sex exemplar men vi fick också in Wood Duck, Sandhill Crane (hörd), Ruby-throated Hummingbird, Red-bellied och Downy

5 Henslow s Sparrow. Foto: Stefan Johansson. Woodpeckers, Yellow-bellied Sapsucker, Alder Flycatcher, Brown Thrasher, Gray Catbird, Sedge Wren, White-breasted Nuthatch, Yellow-throated Vireo (hörd), Blue-winged och Yellow Warblers, American Redstart, Common Yellowthroat, Eastern Towhee, Grasshopper Sparrow, Bobolink, Indigo Bunting och Rose-breasted Grosbeak. Ett lätt regn föll när vi framåt 9-tiden gav oss in i parkens finaste skogsparti som förutom rätt så mycket mygg även gav godbitar som Hooded Warbler, Ovenbird (hörd) och Scarlet Tanager. Då regnet tilltog något och klockan slog var det inte mycket annat att välja på än att återvända till hotellet för att hämta packningen. Precis lagom tajming, för snart ösregnade det! Vi shoppade på en supermarket innan vi satte oss till rätta i bilarna för transport genom Minneapolis-St. Paul till svenskbygderna i Chisago County. Snart sken solen och temperaturen steg avsevärt när vi nådde Lindstrom. Efter att ha sett på en staty av Karl-Oskar och Kristina letade vi genast upp en restaurang snett över gatan: Swedish Inn and Restaurant. Förväntningarna var nämligen skyhöga på att det skulle serveras köttbullar med lingonsylt, något som uppenbarligen stod omnämnt i programmet men som reseledaren lyckats förtränga! Och visst serverades det Swedish Meatballs, dessutom med riktigt god lingonsylt, gröna ärter, vit sås och toast. Lite oortodoxt, men så talade personalen inte heller ett ord svenska. Reseledaren bestämde sig härefter för att läsa sitt eget program lite noggrannare, för säkerhets skull! Innan vi lämnade Chisago County bakom oss för en lång färd norrut studerades ett gäng Chimney Swifts, och vi stannade också för trevliga grejer som Eastern Grey Squirrel och Pileated Woodpecker. Mörka moln tornade snart upp sig och vi hade inte åkt långt på motorvägen innan det började spöregna, och regnet bara ökade och ökade i styrka! Trots kontakt mellan bilarna med någorlunda välfungerande walkie talkies var det svårt att veta exakt var bil nummer två befann sig, men vi lyckades hålla ihop genom tre liknande oväder på vår färd mot Schroeder vid Lake Superiors strand. Någon sjö såg vi inte, däremot stannade vi vid en mack där de hugade kunde köpa yetisnack av modell angry eller furious, helt i linje med den annons Tomas rivit ut ur flygtidningen som erbjöd upp till 2 meter höga trädgårdsstatyer av Bigfoot till den facila kostnaden av kr. Ute spöregnade det alltjämt. Klockan var runt när vi äntligen kom fram till Schroeder, och vi inkvarterades snart i rymliga och fina rum med eldstad. Quite nice! Efter första listgenomgången dröjde det inte länge innan man slumrade sött Karl-Oskar och Kristina i Lindstrom. Foto: SH.

6 Blue-headed Vireo och White-throated Sparrow vid Gunflint Trail. Foton: Stefan Johansson. Nedan: Spotted Coralroot, Oberg Mountain. Foto:SH. Söndag 17/6 Efter sex timmar av välbehövlig sömn var det dags för uppstigning. Regnovädret hade dragit förbi, så det var under en klar himmel som gav oss iväg vid tiden. Både älg och stenfalk sågs innan vi efter en halvtimme nådde Grand Marais och svängde in på Gunflint Trail i vars vackra blandskogar vi skulle skåda under morgonen. Vi körde sedermera av på Lima Mountain Road där vi tillbringade de första morgontimmarna. Tyvärr blåste det en del, men efterhand kom värmen och med den lite mer aktivitet. Fåglarna var inte lättsedda! Med viss hjälp av playback fick vi dock in ett och annat, sedda arter inkluderade snart Yellow-bellied Flycatcher, Blue Jay, Blue-headed Vireo, Redbreasted Nuthatch, Northern Parula, Chestnutsided, Magnolia, Blackburnian, Myrtle och Blackand-white Warblers samt White-throated Sparrow, medan hörda arter blev exempelvis Golden-crowned Kinglet, Winter Wren, Swainson s Thrush, Black-throated Green Warbler och Northern Waterthrush. Förekomsten av en Common Snapping Turtle som grävde mitt på vägen i syfte att lägga ägg förvånade samtliga utom reseledaren, men coolt var det! Framåt förmiddagen kom vi att ägna oss mer åt fjärilar Spotted Coralrootoch trollsländor än åt fåglar, men vi adderade ändå Least Flycatcher, Nashville Warbler och Swamp Sparrow till listan. Canadian Tiger Swallowtail visade sig vara vanlig och vi såg också arter som sorgmantel, Monarch, White Admiral,

7 Vandring utmed Oberg Mountain trail. Foto: SH. Nedan: Swainson s Thrush. Foto: Stefan Johansson. Northern Crescent, Silvery Checkerspot och Jutta Artic samt Snowshoe Hare och en älghona med kalv. Klockan var väl runt elva när vi gav oss in på en skogsstig som skulle leda till en sjö, men vi vände efter en halv kilometer och fick nöja oss med att ha skådat en lummig undervegetation (som i fjällen) och en häftig, grön slända. Härmed var morgonpasset över och vi åkte in till Grand Marais för att äta lunch. Utsikten över Lake Superior var grandios! Medan vi fotade Herring Gulls i hamnen kom en äldre dam fram till Patric för att känna på hans hår ( What lovely hair! ) medan övriga i gruppen uppmärksammades av flera på grund av den icke oansenliga arsenalen av iögonfallande kameror. Den rätt så dyra restaurangen serverade bland annat burgare och köttfärslimpa, och det handlades även mat för kommande måltider innan vi åkte söderut mot Oberg Mountain. Här gjorde vi oss redo för en 4 kilometers vandring som skulle ge många fina vyer över Lake Superior, omgivande skogar och en mindre sjö. Blåsten gjorde att vi till en början anträffade väldigt få fåglar, men en Purple Finch sågs fint liksom flera Red Squirrels, tistelfjäril, amiral, Milbert s Tortoiseshell, Hobomok Skipper och orkidén Spotted Coralroot (Corallorhiza maculata). Allteftersom kvällen närmade sig och vinden avtog ökade sångaktiviteten. Vi lyckades få se både Hermit och Swainson s Thrush samt Red-eyed Vireo och Black-throated Green Warbler; i sjön simmade både Wood Duck och ett par American Beavers. Målarten Black-throated Blue Warbler gäckade oss men sammanfattningsvis blev det ändå en mycket fin promenad! Vi var åter i Schroeder vid tiden och samlades för artgenomgång någon timme senare. Vi hade lyckats hyfsat bra under dagen, men många arter återstod att hitta i morgon!

8 Nashville Warbler. Foto: Stefan Johansson. Måndag 18/6 Det regnade en del under natten och när vi packade in väskorna vid var det vindstilla med låga, kompakta moln. Under färden mot Isabella var sikten stundtals mycket begränsad, särskilt när vi kommit upp på platån väster om Lake Superior. Första lokalen var ett kärr vid en sedan länge nedlagd forskningsstation, kvar var mest en stor malplacerad asfaltsplan. Med hjälp av playback fick vi igång en Connecticut Warbler som garanterat såg oss, men hur vi än spanade kunde vi inte få syn på denna skulkare som dessutom tystnade efter några minuter. Gott ändå att få in denna ovanliga sångare! Efter denna inledning såg vi i ledarbilen en ovanligt färgad räv, med mycket svarta och silvriga inslag i pälsen. Fem minuter senare hade vi tagit oss till början på Stony River Road, en lång grusväg med skog och myrmarker fulla med spännande fåglar. Taktiken blev att köra sakta och lyssna istället för att gå längre sträckor. På detta vis fick vi in många trevliga sångare inklusive Magnolia, Chestnut-sided, Mourning, Canada (hörd) och Wilson s Warblers. Vi hetsade också på en vireo som slutligen visade sig vara en vanlig Red-eyed istället för Philadelphia Vireo. Så småningom brände solen igenom molntäcket och det blev en mycket behaglig förmiddag med ännu fler fjärilar än under gårdagen och nya, svårflörtade fåglar. En misstänkt Bay-breasted Warbler kunde slutligen konfirmeras då den flög över vägen, men tyvärr hann inte alla med i svängarna. Detta är en ganska så ovanlig häckfågel i Minnesota! Snart hittades en likaledes läcker Cape May Warbler, men även denna fågel gäckade flera i gruppen. Patric, som var utmattad efter dålig sömn och ischias, lade sig i detta skede att vila mitt på vägen medan vi andra försökte få syn på de båda läckra sångarna. Plötsligt flög en fågel in i en buske nära Patric. Säkert Cape May Warbler, skämtade vi. Några sekunder senare hoppade fågeln ner mitt på vägen bara någon meter från Patrics huvud och lät sig väl studeras av oss som stod en bit ifrån. Fantastiskt nog var det vår Cape May Warbler, och Patric som till och med hade ansiktet riktat åt rätt håll fick inte se den! En helt absurd men häftig observation på en i sanning läcker fågel! Fjärilar svärmade bokstavligen runt oss, särskilt Canadian Tiger Swallowtails och White Admirals plus Question Mark och många fler. Broad-winged Hawk visade upp sig fint, och som tur var hittades ytterligare en Cape May Warbler som sågs hyfsat White Admiral. Foto: Sverker Ek.

9 Monarker vid Rice Lake. Foto: SH. av alla. Efter denna fina morgon körde vi ut till närmsta asfalterade väg (som kändes mer och mer avlägsen) och stannade först i Two Harbors där vi åt lunch. Trots att mina walkie talkies var nyinköpta för en ganska så dyr penning fick vi det inte att fungera riktigt, och de uppladdningsbara batterierna gick uppenbarligen inte så bra att ladda upp. Åtminstone gick det att använda lösa batterier, vilket var en lättnad. Nu kunde vi hålla hyfsad kontakt på färden till Duluth och Rice Lake NWR, dit vi anlände vid tiden. Vid entrén kunde vi studera Tree Swallows och Purple Martins i sina små lägenheter, samt även en hona Rubythroated Hummingbird och en kvick Baltimore Oriole. Det var bortåt 30 grader varmt! En kort skogspromenad gav överblommad guckusko, Indigo Bunting, Ruby-throated Hummingbird och mängder med besvärande stickmyggor. Nej, vi fick åka till tornet vid sjön och spana istället! Denna aktivitet var mycket behagligare och gav Common Loon, Pied-billed Grebe, American White Pelican, Trumpeter Swan, fyra Bald Eagles, ett 50-tal Black Terns, Ring-necked Duck, American Wigeon och Yellow-headed Blackbird. På tillbakavägen gjorde vi flera stopp i gräsmarker och fick fina obsar av Wilson s Snipe, Le Conte s Sparrow, Sedge Wren, Bobolink och White-tailed Deer. En American Bittern sågs av tre personer i följebilen. Klockan var halv åtta när vi lämnade Rice Lake för omedelbar transport till Aitkin en halvtimme västerut. Efter en behaglig dusch, några välbehövliga cookies och den obligatoriska listan var en lång dag snart till ända. White-tailed Deer. Foto: Stefan Johansson.

10 Sedge Wren, Itasca County. Foto: Stefan Johansson. Tisdag 19/6 Vi vaknade till en regnig morgon men packade ändå in i bilarna för transport till Aitkin County Road 18. Tyvärr ökade regnet i styrka och ute var det mycket mygg, så det blev inte mycket skådat. Vi såg bara några Wilson s Snipes och hörde Black-andwhite och Mourning Warblers. Precis innan vi var på vippen att ge upp stannade en bil och ut hoppade en äldre man som när han fick höra att vi var från Sverige omedelbart började tala vårt eget tungomål! Det visade sig att han hade lärt sig lite svenska på äldre dar under två sverigevistelser. Kul! Han önskade oss snart lycka till och vi bestämde oss för att fortsätta och istället göra några improviserade stopp utmed vägen om vädret blev bättre. Vi hade en lång sträcka att köra idag! Det dröjde någon timme innan vädret bättrat sig så pass att det var värt att göra ett skådarförsök, och vi befann oss då väster om Grand Rapids i Itasca County. Miljön såg bra ut för Golden-winged Warbler, och faktiskt dröjde det inte allt för länge innan vi fick se både hane och hona av denna läckra och minskande art! Nice! Även Broad-winged och Cooper s Hawks, Rose-breasted Grosbeak och Minnesotas delstatsblomma Showy Lady's-slipper (Cypripedium reginae) behagade visa sig. Nästa improviserade stopp tog oss till en tallskog vid Pike Bay, något som gav Pine Warbler, American Redstart, närsjungande Ovenbirds och Common Loon. Åter började det regna och åter satte vi oss i bilarna för fortsatt transport västerut. En rastplats vid Badger Lake gav Bald Eagle, Yellow-bellied Sapsucker och Baltimore Oriole. Nu var vi dock hungriga, och vi hamnade på ett tacoställe i Crookston. Snabbt, gott och billigt och med skorstensseglare från parkeringen! Nu var det inte långt kvar till North Dakota, och i följebilen väntade man spänt på att programmets utlovade sjöar skulle dyka upp. Det blev fem mil in i North Dakota snarare än på andra sidan gränsen, men fågelrikedomen var imponerande när vi väl kom dit. Visserligen var antalet svarttärnor betydligt färre än under tidigare genomkörningar, men det var gott om änder, pelikaner, måsar och allt möjligt smått och gott. Vi svischade förbi arter som Swainson s Hawk, Upland Sandpiper, American Avocet, Black-crowned Night-Heron och North American Otter (SH) och kunde vid en rastplats addera Western Grebe och en sjungande Marsh Wren. När vi på sena eftermiddagen svängt av motorvägen i Rugby och äntligen kunde stanna på lämpliga ställen började det att regna igen! Därför blev det inte så mycket skådat Bald Eagle i västra Minnesota. Foto: Stefan Johansson.

11 innan vi efter bortåt 60 mils körning kom fram till slutmålet Bottineau vid 19-tiden. Här checkade vi in på Super 8 och möttes en trekvart senare på den kinarestaurang som låg granne med motellet. Vår långdistanslöpare Tommy passade på att springa någon mil och höll nästan på att irra bort sig! Kombinationen lista och buffé var helt OK, liksom att vila ut efter denna långa transportdag. Killdeer och Le Conte s Sparrow. Foton: Stefan Johansson. Onsdag 20/6 Motsvarande dag förra resan hade startat med regn. Denna morgon såg betydligt bättre ut, men när vi började närma oss J. Clark Salyer NWR blev sikten allt sämre. Vi hann dock med ett stopp innan dimman tog över, vilket gav Canvasback, Lesser Scaup, Redhead, Ruddy Duck, Willet, Marbled Godwit, Wilson s Phalarope och många fler. Flera Upland Sandpipers satt på eller intill vägen! Vid reservatets HQ gick vi sedan en promenad i de närmaste omgivningarna för att vänta ut bättre sikt. Detta gav bland annat fina obsar av Purple Martin, Eastern Phoebe, Least Flycatcher, House Wren och Chipping Sparrow. Efter en kortvarig regnskur började molnen ge vika och vid 9-tiden kunde vi börja spana ifrån tornet. Ganska få fåglar sågs på nära håll, men det fanns fullt med änder, en del Black Terns, Franklin s och California Gulls, American Avocets, Marbled Godwits och en ensam Lesser Yellowlegs. Vackra American Goldfinches visade upp sig förträffligt fint! Då vi nu låg efter tidsplanen var det definitivt dags att påbörja körandet runt områdets wildlife drive, men vi hann bara några hundra meter innan första stoppet som gav en oväntad snögås av blå morf, fina bobolinker och glimtar av Clay-colored Sparrow. Av någon anledning fanns nästan ingen grönskande cattail, så antalet blackbirds var förhållandevis lågt och det fanns varken några Marsh eller Sedge Wrens. Vi kunde dock roa oss med att fota präriemåsar, vadare och änder samt spana in både Eared och Horned Grebes, Bufflehead, Bald Eagle, Spotted Sandpiper, Forster s Tern, Clay-colored Sparrow och en malplacerad Hairy Woodpecker. Tyvärr rann tiden snabbt iväg, särskilt som vi ideligen stannade för fotografering. Vi hann dock få in ytterligare trevliga arter i form av Mountain Bluebird, Vesper och Le Conte s Sparrows samt Thirteen-lined Ground- Squirrel innan vi bortåt 14- tiden lämnade refugen bakom oss. Närmsta matställe beräknades ligga i Towner ute vid motorvägen, men när vi steg in på ett av byns få hak möttes vi av det bistra beskedet We re closed., ett uttryck som skulle användas flitigt de kommande dagarna. Vi bestämde oss nu för att

12 fortsätta till Minot 40 minuter västerut, och med kurrande magar satte vi oss åter i bilarna. En eller två cookies slank väl ner under färden. Vid ankomsten till Minot valde reseledaren att åka in till stadens business district, något som gav ytterligare en stängd restaurang och många rödljus. Mysko. Inte ens när vi kom ut på andra sidan stan sågs några positiva tecken, det var först vid sista bensinmacken som en truckerrestaurang uppenbarade sig. Klockan var nästan halv fem när man äntligen kunde sätta tänderna i en trucker burger med två halvpunds biffar! Ingen annan än reseledaren vågade sig på denna formidabla maträtt. Mätta och belåtna styrde vi nu kosan mot Kenmare en timme bort där vi tog in på Quilt Inn för två nätter. Efter någon halvtimmes vila åkte vi till närbelägna Des Lacs NWR där vi i underbart kvällsljus kunde studera mängder med doppingar av fem arter, inklusive sparsamma svartoch gråhakedoppingar. Häftigast var dock att se kortversioner av svanhalsdoppingarnas häftiga parsprång på vattnet! Andra trevligheter inkluderade American White Pelican, Canvasback, Ring-necked Duck och en 2K pilgrimsfalk. En fin avslutning på dagen! Torsdag 21/6 Avfärd denna morgon var åter 05.30, något som skulle bli mer eller mindre rutin under återstoden av resan. Målet för exkursionen var Lostwood NWR, en bit av ursprunglig blandgräsprärie med härliga vidder, småsjöar och mycket fågel. Längs med vägen hade det sedan 2009 ploppat upp flera oljekällor. Solen sken och vinden svepte över det kulliga landskapet, Clay-colored och Savannah Sparrows sjöng överallt och Snyggingar i präriens våtmarker: Ruddy Duck, Eared Grebe och Blue-winged Teals. Foton: Stefan Johansson. Vesper Sparrows liksom en Sharp-tailed Grouse flög snart upp från vägen. Redan vid brandtornet sågs en Coyote på långt håll, American Harriers jagade och en Willow Flycatcher sjöng från ett kärr. Gräsmarkerna var gröna och fina, men inga ytor nära vägen såg ut att ha bränts de senaste åren. Först när vi hade avverkat två tredjedelar av vägen sjöng en Baird s Sparrow som snart upptäcktes helt exponerat men på väl så långt håll. Gott ändå att ha den arten säkrad! Grasshopper Sparrow sågs fint, men hur jag än lyssnade och spanade kunde jag inte få korn på någon Sprague s Pipit eller Nelson s Sparrow. Vid Upper Lostwood Lake lokaliserades fem adulta Piping Plovers med sex dunungar, liksom Willet och Marbled Godwit. Trevligt! För övrigt utlystes

13 Blandgräsprärien vid Lostwood. Foto: SH. Nedan: Western Painted Turtle, Lostwood. Foto: Stefan Johansson. fotoförbud på Blue-winged Teal eftersom gruppen som helhet nu överskridit den tillåtna bildkvoten med råge. Framåt förmiddagen åkte vi ytterligare en bit västerut till Smishek. Här fick vi kanonobsar på Upland Sandpiper men gick bet på Chestnut-collared Longspur, och våtmarkerna hade betydligt färre fåglar än tre år tidigare. Med hjälp av playback fick vi även se en Orchard Oriole vid Smisheks camping. Återfärden gav både Coyote och American Badger även om båda djuren snabbt försvann ner i vänster dike. Vi passade också på att kika in i Lostwoods HQ för att om möjligt få tips om våra saknade arter. Tillbaka i Kenmare åt vi kinabuffé och hade sedan fria aktiviteter i ett par timmar. Några såg sig om i byn och Tommy passade förstås på att springa en runda. Själv vilade jag och fotade Richardson s Ground-Squirrels bredvid hotellet. Då morgonen lämnat en del luckor i artlistan bestämde vi oss för att återvända till Lostwood, alla utom Sverker som stannade på hotellrummet för att slappa och se på TV. Höjdpunkter under kvällen blev en Western Painted Turtle, Sharp-tailed Grouse och en hona Wilson s Phalarope som drog varv efter varv kring oss och orsakade många skottsalvor från kamerorna. Dessvärre gavs inga livstecken från varken piplärka eller sparv vilket var oroväckande. Hur som helst hade vi en härlig dag i fält bakom oss och en sista chans på de missade specialarna imorgon Fredag 22/6 Vårt tredje besök till Lostwood gav fina obsar på Sharp-tailed Grouse, American Harrier, Marsh Wren och Baird s Sparrow men våra speciella önskearter svek och jag har faktiskt svårt att tänka mig att det fanns några Sprague s Pipit i närheten av vägen i år att jämföra med ett 10-tal revir Tråkigt, men

14 Spaning vid Theodore Roosevelt NP. Foto: Patric Carlsson. Nedan en Lark Bunting. Foto: Stefan Johansson. man kan ju inte se allt Redan vid 8-tiden lämnade vi Lostwood bakom oss för den långa transporten mot Spearfish i South Dakota. Oljeboomen i kombination med omfattande vägarbeten sinkade oss ordentligt på sträckan Stanley Watford City. Det var enormt mycket lastbilar i rörelse, så vi kunde bara stanna och ta en bensträckare strax innan Four Bears Bridge över Missouri/Lake Sakakawea. Först en bit söder om Watford City tunnades den tunga trafiken ut. Utsikten vid våra första badlands i Theodore Roosevelt NP förklarades som fettcool av Sverker, och visst var det fint! Lunch åt vi på Trapper s Lodge i Belfield, bland uppstoppade djur, bystar och fotografier från svunna tiders jakter. Själv åt jag mest vegetariskt från den rikliga salladsbuffén. Jag tror att det var denna dag som walkie talkiesarna började strejka för att snart bli oanvändbara, ett klart avbräck och en klar besvikelse för reseledaren. Men vi skulle komma att klara oss bra ändå! Från Belfield var det ungefär 1½ h till eftermiddagens skådarväg Camp Crook Road. Någon mil innan avfarten i Marmarth (en av alla dessa avfolkade och förfallna byar ute på vischan) sågs våra första Pronghorns och strax utanför byn tre Bisons. Det var tämligen blåsigt, men vinden avtog successivt och temperaturen var mycket behaglig. Landskapet blev mer vidsträckt och storslaget för varje mil som avverkades! Lark Bunting var en verklig karaktärsart liksom Horned Lark medan den främsta målarten Chestnut-collared Longspurs sågs fint i sammanlagt åtta exemplar. Hela sex Ferruginous Hawks noterades (varav tre stora ungar på bo) och vi fann även två kolonier med Black-tailed Prairie Dog. Andra arter värda att nämna är Swainson s Hawk, Loggerhead Shrike, ett tiotal Grasshopper Sparrows, White-tailed Jack Rabbit, Mule Deer och Pronghorn. Tiden rann snabbt iväg och en lång sträcka återstod, så ett par mil innan Camp Crook,

15 South Dakota, var vi tvungna att sätta mer fart på kärrorna. Long-billed Curlew och Common Nighthawk sågs i flykten. Sträckan mellan Buffalo och Belle Fourche bjöd på klassiska vilda västernvidder och det var en härlig känsla att susa fram genom detta landskap i 100 km/h. Den upprymda känslan släcktes dock tvärt när vi kom fram till Spearfish och det visade sig att hotellet hade klantat till det. Det fanns bara ett ledigt rum och alla andra hotell i staden hade fulbokat! Det hela löste sig lyckligtvis, men vi var tvungna att åka till Sturgis tre mil österut och kunde inte räkna med att få någon kompensation trots att Tommy försökte med lite starkare övertalning än Samuel. Precis när allt var klart för avfärd brakade världens oväder loss, med hällregn och omfattande åska! Färden till Sturgis blev därför mycket långsam men ytterst fascinerande, quite awesome i ordets rätta bemärkelse. Klockan var runt när vi slutligen kom fram till Starlite Motel, men det dröjde ytterligare 20 minuter innan vi trötta äntrade rummen i ett annex några kvarter bort. Vilken dag, du milde en sån dag! American Dipper. Foto: Patric Carlsson. Lördag 23/6 På grund av den sena ankomsten fick vi en smärre sovmorgon, vi packade in i bilarna först klockan sex! En halvtimme senare gjorde vi vårt första stopp i den vackra Spearfish Canyon i Black Hills. Av gårdagens oväder syntes inte ett spår. Solen sken från en klarblå himmel, allt kändes fräscht och temperaturen var ytterst behaglig. Vi gick kortare sträckor och såg många trevliga fåglar, en salig blandning av östliga och västliga arter! Nämnas bör Sharp-shinned Hawk, Whitethroated Swift, Red-naped Sapsucker, Violetgreen Swallow, Cordilleran Flycatcher (hörd), American Dipper (riktiga kanonobsar!), Townsend s Solitaire, Canyon Wren (hörd), Ruby-crowned Kinglet, Audubon s Warbler, Western Tanager, Pine Siskin och Least Chipmunk men märkligt nog ingen MacGillivray s Warbler. Framåt 11-tiden hade vi tagit oss till Hanna Campground med frodiga omgivningar och urskogar av gran på sluttningarna. Fågelmässigt gav det en ganska blek utdelning även om vi hörde både den endemiska White-winged Junco och Alder Flycatcher, den senare en sällsynt gäst så här års Christina s Sulphurs. Foto: SH. i South Dakota. Fjärilar såg vi desto fler av, bland andra Western Tiger Swallowtail, Anise Swallowtail, Weidemeyer s Admiral, Atlantis Fritillary, Christina s Sulphur och Afranius Duskywing. Mitt på dagen styrde vi kosan mot Sturgis där vi åt på Burger King och handlade mat innan vi fortsatte österut. Vi anlände till Wall vid 15-tiden och fick ett par timmars vila på Motel 6 innan det var dags att besöka Badlands NP. Temperaturen var nu uppe i 33 grader, men med solens gradvisa nedgång avtog hettan snabbt. Ingen mer än reseledaren verkade förberedd på den syn som mötte oss vid kanten till Badlands. Fantastiskt storslaget, helt enkelt! Kamerorna gick varma, ett komplett gruppfoto togs av Stefan och alla stortrivdes. Dessutom fick vi se Long-billed Curlew, Rock Wren, Say s Phoebe, Lark Sparrow, Bison, Pronghorn, White-tailed Jack Rabbit, en stor koloni med orädda präriehundar och två Burrowing Owls. Reseledaren hade lyckats

16 med konststycket att glömma handkikaren på hotellrummet, men vad gjorde det? Fåglarna gick att hitta och bestämma ändå, utan problem! Vi stannade tills solen gått ner och kunde sedan nöjda återvända till Wall. An awesome evening! Hela gruppen vid Badlands! Foto: Stefan Johansson. Black-tailed Prarie Dogs. Foto: Patric Carlsson. Söndag 24/6 Ordningen var idag återställd med avfärd 05.30, fast vi kunde lika väl ha tagit sovmorgon. Ju närmre Badlands vi kom desto sämre blev nämligen sikten! Vid kanten var dimman stundtals ganska tät. Vi lyckades ändå se Blue Grosbeak, Mountain Bluebird, Spotted Towhee och höra Field Sparrow innan vi bestämde oss för att fortskrida genom parken. När vi väl kommit halvvägs nerför sluttingen blev sikten bättre och bara någon halvtimme senare var sikten god. Att se 15 Bighorn Sheep var intressant i dubbel bemärkelse eftersom vi också kunde studera en amerikansk familj som saknade allt vad naturvana heter. Lyckligtvis var fåren vana vid högljudda och närgångna turister! Sverker sprang runt

17 Upland Sandpiper och Dickcissel i Custer SP. Foto: Patric Carlsson resp. Stefan Johansson. som en skottspoling i det spännande landskapet och uppenbarade sig än här, än där på någon topp eller utskjutande rygg. Morgonen bjöd i övrigt på överraskningar i form av fyra Dickcissels och en kvick Prairie Falcon som mest sågs snett bakifrån! Efter ett besök i parkens besökscenter gick vi slutligen en kort loop trail som bjöd på sådana godbitar som Brown Thrasher, Bluegray Gnatcatcher, Yellow-breasted Chat, Blue Grosbeak och Orchard Oriole. Vid tiden lämnade vi Badlands bakom oss och tog väg 44 till Rapid City. Här hittade vi en utmärkt kinabuffé och kunde sedan mätta och belåtna förbereda oss mentalt för nästa spektakel på programmet Mount Rushmore! Redan på avstånd kunde man få glimtar av de berömda presidenterna Washington, Jefferson, Teddy Roosevelt och Lincoln men givetvis skulle vi se dem up close! Ett imponerande hantverk, må man säga, som tog 400 man 14 år att slutföra. Som bonus fick vi se en White-winged Junco! Längs vägen till Custer kunde vi även beskåda Crazy Horse Monument som påbörjades 1948 men som inte lär bli fullbordat än på många år. Väl framme i Custer checkade vi in på Days Inn, vilade någon timme och gav oss sedan ut på kvällsexkursion i Custer SP. Här skulle våra fotografer få fotografera bison så det stod härliga till, var det tänkt, men snopet nog hittade vi bara två tjurar. Vi såg också två Burros och en Elk på håll, samt Black-billed Magpie, Western Wood-Pewee, Dickcissel, en poserande Upland Sandpiper, Red-headed Woodpecker och hela 35 Common Nighthawks. Denna innehållsrika dag avslutades med klädtvätt för vissa och upptåg på stan för andra Crazy Patric fotograferades nämligen på ryggen av en bison

18 Yes! Lewis s Woodpecker! Foto: Sverker Ek. Måndag 25/6 Även denna morgon bjöd på dimma, men vi gav oss som pliktskyldigast ut samma tid som vanligt och kunde håva in både det ena och det andra. Yellow-bellied Marmot, Wild Turkey med kycklingar, Townsend s Solitaire och MacGillivray s Warbler (tack Tomas!) sågs alla innan dimman började ge med sig, sedan blev det hackspettar för hela slanten längs 4 Mile Draw. Både Red-headed och Lewis s Woodpeckers sågs under utmärkta omständigheter! Vi träffade även på ett skådarpar som jobbade som volontärer i parken, och de berättade lite allt möjligt intressant om skogsbränder och djurpopulationer i parken. Som vanligt tickade klockan iväg, och plötsligt började det bli bråttom för att vi skulle komma i tid till första guidningen i närbelägna Wind Cave NP. När vi äntligen kommit iväg dök det lite olägligt upp bufflar på nära håll, men fem minuter kunde vi väl avvara. Så fort vi hade parkerat inne i nationalparken skyndade reseledaren in för att köpa biljetter och det var verkligen på håret att vi fick plats på nästföljande tur. Med några få minuters marginal infann vi oss vid uppsamlingsplatsen där ett 30-tal deltagare redan hade samlats under överseende av en skämtsam afroamerikansk volontärguide från Texas. Den kulturella upplevelsen skulle visa sig lika intressant som själva grottvandringen, för amerikaner är sannerligen ett mer spontant släkte än oss svenskar. Vandringen, som varade i en dryg timme, förde oss 60 meter under jordytan och innehöll förhållandevis subtila men klart sevärda formationer. I thoroughly liked the whole experience! Vid 11-tiden lämnade vi Wind Cave, återvände till Custer och fortsatte västerut till Newcastle, Wyoming vid foten av Black Hills. Här åt vi en på förhand utlovad och populär buffé på Pizza Hut. Ute steg temperaturen till 35 grader varför vi efter förrättat värv åkte för att ladda upp med dryck för eftermiddagens utforskning av Thunder Basin Ntl. Grassland. När kassören fick höra att vi var från Sverige blev den spontana reaktionen: Awesome!. Det var som sagt varmt ute på kortgräsprärien, men första målarten McCown s Longspur hittades utan problem. Dessutom sågs Ferruginous Hawk, Golden Eagle, Lark Bunting och Chestnut-collared Longspur (SH). Skulle Mountain Plover samarbeta lika väl? Medan vi åkte till nästa lokal började mörka moln torna upp sig i väster och åska mullrade i fjärran. Skönt nog gick solen i moln varför vår promenad runt en 3 hektar stor präriehundskoloni inte McCown s Longspur. Foto: Stefan Johansson.

19 blev så svettig som väntat. Vi spanade och spanade, men ingen Mountain Plover stod att finna trots att vi sett något misstänkt redan från vägen. Till slut gav vi upp men spanade också av en mindre präriehundskoloni längre bort innan vi begav oss norrut. En fin kompensation blev en Prairie Falcon som flög förbi nära vägen, och efter att ha handlat mat i Upton fick vi se ytterligare en falk! Vi fortsatte mot Devils Tower och anlände till KOA-campingen där vid 19-tiden. Nu var det nämligen dags för den första tältnatten av fem på raken! Med den mäktiga klippan som backdrop slog vi upp tälten och kunde sedan njuta av utsikten och samtidigt spana in ett par läckra Bullock s Orioles. Sverker åkte runt i en udda cykelmanick som fanns till utlåning och Tommy var ute och sprang medan övriga duschade och åt kvällsmat. Temperaturen sjönk till riktigt behagliga nivåer när det var dags att krypa till kojs. Vårt läger vid Devils Tower. Nedan en Red Squirrel. Foton: Patric Carlsson. Tisdag 26/6 Med sömnen blev det lite si och så för hälften av oss, och det var ju inte så konstigt i och med ovanan att sova i tält på relativt hårt underlag. Då det inte fanns en tillstym-melse till dagg packade vi genast ner tälten och åkte sedan upp den korta biten till Devils Tower. Vi gick i sakta mak runt den imponerande klippan vid vars fot väldiga, sexkantiga bumlingar låg utspridda huller om buller. Fågelaktiviteten kändes något dämpad, men vi fick ändå se både Canyon och Rock Wrens, White-breasted Nuthatch och Western Wood-Pewee samt höra Plumbeous Vireo. Least Chipmunks och Red Squirrels var mycket vanliga! Redan vid 8-tiden kände vi oss redo att påbörja dagens långa färd genom Wyoming och det dröjde inte länge innan somliga slumrade till. Vi susade framåt genom klassiska indianmarker och stannade först i Buffalo för att tanka och köpa glass. På förmiddagen nådde vi foten av Bighorn Mountains och passerade denna mäktiga bergskedjamed några kortare stopp det blåste ordentligt på högre höjd! På andra sidan bergen möttes vi av ett torrt landskap och temperaturen var nu uppe i 100 grader Fahrenheit. Dagsrekordet blev rentav 104 grader = 40 grader Celsius. I Greybull irrade vi runt efter lämplig restaurang och hamnade efter mycket om och men på en liten pizzeria. Same stuff as yesterday alltså, men det var helt OK! Att leta efter Mountain Plover i den här värmen till fots var ingen sugen på, men vi gjorde ändå ett försök genom att regelbundet stanna och spana längs en sträcka med torra gräsmarker. Detta gav White-tailed Prairie Dog och många berglärkor men ingen pipare. I Cody stannade vi till vid Beck Lake, men här blåste det kulingvindar och antalet fåglar var mycket lägre än normalt. Vi kunde dock spana in Wilson s Phalaropes och American Avocets samt en del änder. Inne i stan bunkrade vi upp med mat för ett par

20 dagar, undertecknad köpte bland annat en kartong med 1,8 kilo jordgubbar! Chief Joseph Scenic Highway gjorde ingen besviken med sina grymma vyer, men även här blåste det ordentligt och spaning efter fåglar och djur var ingen lätt sak. Vi såg dock ett par kungsörnar och fyra Elks. När vi slutligen nådde fram till Hunter Peak Campground vid 20-tiden hade vi verkligen tur det fanns en enda campingplats ledig som rymde fyra tält! Slutet gott, allting gott. Härliga vyer från Chief Joseph och Beartooth Highways. Foton: SH. Onsdag 27/6 Efter gårdagens värmebölja hade man inte väntat sig att frysa allt för mycket i tältet, men framåt gryningen var det bara några få plusgrader ute och den som inte hade varm sovsäck eller mycket kläder tillhanda frös obönhörligen mot slutet av natten. Hur som helst överlevde vi alla och de Dusky Grouse. Foto: Bengt Antonson. flesta sov faktiskt något bättre. Tälten packades ner, jordgubbar åts och sedan åkte vi mot den närbelägna Beartooth Highway. Scenerierna var hänförande och morgonljuset perfekt, extra imponerande var vyerna över Pilot Peak (Wyomings svar på Matterhorn) och Beartooth Lake. En Dusky Grouse upptäcktes i vägkanten och vid sjön sågs Clark s Nutcracker och Mountain Chickadee, annars sparade vi skådningen på den här nivån till senare och åkte upp mot Beartooth Pass på meters höjd. Inte långt från passet fick man i följebilen syn på några Mountain Goats, och medan vi studerade dessa dök det även upp såväl American Marten som American Pika, plus ett antal American Pipits. Uppe vid passet såg vi sedan utan

21 Bisonoxar mitt på vägen är ett säkert tecken på att man närmar sig Yellowstone. Foto: Bengt Antonson. problem sju Black Rosy-Finches. Kanon! På nervägen sågs flera White-crowned Sparrows och en hane Pine Grosbeak. Efter denna succé åkte vi mot Yellowstone, men det var oklart om vi verkligen kunde ta vägen genom Silver Gate då det på en avspärrning stod att vägen var avstängd! Orsaken var en skogsbrand vars rök sågs någon mil bort, men avspärrningen var varken komplett eller bevakad och ett antal bilar passerade. Vi åkte dock tillbaks till campingen för att få mer information och fick veta att vi troligen skulle kunna passera, och vem ville köra den långa omvägen via East Entrance och slösa bort fyra timmar? Skönt nog blev vi genomsläppta även om det brann nära vägen på ett ställe. Puh! Vi åkte en liten bit in i Montana innan det bar ner mot Yellowstone och Silver Gate. Utanför Cooke kom en grupp med bison lunkande mitt på vägen och vid gaten släppte en vacker flicka igenom oss utan att ens vilja titta på passerkortet. Första stoppet i Yellowstone gav ett gäng avlägsna Mountain Goats på en klippvägg, annars stannade vi inte förrän vi kom ner mot de öppna markerna i Lamar Valley. Här uppfylldes snart Sverkers stora dröm när en varg uppenbarade sig ett 70-tal meter från vägen. Visserligen bar den en sändare i form av ett halsband, men glädjen Varg i Lamar Valley! Foto: Sverker Wolf Tracker Ek. visste tydligen inga gränser i följebilen. Vargen kilade upp för en mjukt lutande sluttning och bakom ett kullkrön, och ja det var det! Lamar Valley gav också bortåt 700 Bison, Coyote, American Badger, Uinta Ground Squirrel, Peregrine Falcon, Sage Thrasher, Brewer s Sparrow och ett antal Black-billed Magpies. Nice! När vi kom fram till Yellowstone River letade vi efter strömand utan resultat, men inte långt söder om Tower Junction visade en trafikstockning att något intressant var på gång. En svartbjörn med två ungar helt öppet på nära håll! Trafiken övervakades och framvinkades av en ranger så det blev bara ett kort stopp. Vi vände dock vid första tillfälle och fick på så sätt passera björnarna ytterligare två gånger. Efter detta stannade vi till vid Tower Fall och gick även ner till Yellowstone River; tyvärr var den nedre stigen till fallet avstängd. Färden fortsatte härefter upp mot Dunraven Pass. En Grizzly hade nyligen setts halvvägs upp mot passet men försvunnit in i skogen, men vi spanade bara en kortare stund och åkte sedan raka vägen till Canyon Village för att sätta upp tälten. Trots att jag specifikt hade beställt tältplatser med plats för två tält vardera av maximal storlek höll den ena platsen, som låg i en sluttning, inte måttet. Som tur var

22 Och så svartbjörnar Foto: Bengt Antonson. rymdes tre tält på den andra platsen, så även idag löste det sig tillfredställande med tältningen. Näst på programmet stod middag, och efter denna påfyllning åkte vi till Artist Point för att beskåda den fantastiska Grand Canyon of the Yellowstone med dess 130 meter höga Lower Falls. Ljuset var kanske inte idealiskt för fotografering av fallet, men de gula klippväggarna lystes verkligen upp av kvällssolen och den rikliga förekomsten av varglav nådde för svältfödda svenskar adrenalinframkallande proportioner. Dagen avslutades med en kortare visit till Hayden Valley där vi bland annat kunde beskåda Bald Eagle, Barrow s Goldeneye och Bufflehead. En fantastiskt fin dag! Torsdag 28/6 Natten var något mildare än föregående och sömnen förhållandevis god för de flesta. Självklart var det som gällde för avfärd och vi startade där vi slutat i går i Hayden Valley. Whitecrowned, Vesper, Savannah och Brewer s Sparrows gav kanonobsar, grupper med Elk och Bison betade på avstånd och våtmarksfåglarna var ungefär de samma som igår. Vid nästa stopp stod folk och spanade efter vargar som hade en lya på ca 3 kilometers håll. Vi agerade medspanare en stund men fick nöja oss med Lincoln s Sparrow. Härnäst kollade vi in våra första geotermiska fenomen i form av Mud Volcano och Dragon s Mouth Spring. En Coyote sågs fint som bonus! Vid LeHardys Rapids letade vi efter strömänder men kammade även denna gång noll. Vackra Yellowstone Lake gav Common Loon, Western Grebe, Cinnamon och Green-winged Teals, Caspian Tern och Osprey m.fl. Vi vände vid Steamboat Point där het vattenånga pyste ut från jordens inre och korp Savannah Sparrow och Old Faithful. Foton: Bengt Antonson.

23 En av de varma källorna vid Grand Prismatic Spring. Foto: Bengt Antonson. fotograferades på kamerornas närgränser. Färden mot Old Faithful är för mig mest en dimma eftersom jag behövde vila ikapp förlorad sömn, men vi åkte i alla fall nonstop till denna turismens högborg i Yellowstone. Vår tajming visade sig vara perfekt, vi slog oss ner på åskådarbänkarna bland 100-tals andra i väntan på Old Faithfuls eruption och kunde under tiden i lugn och ro äta lite fältlunch. Två geysrar längre bort kom igång medan vi väntade, varav den ena var rejäl och varade i minst fem minuter! Precis som förra resan verkade Old Faithful lite gammal och trött, den högsta höjden nåddes under de första 20 sekunderna och sedan dog trycket sakta men säkert ut. Cool nontheless! Vi firade med glassbägare där en kula var som fyra svenska. För att få ner två kulor fick man alltså kämpa ett tag! Vi fortsatte sedermera till Midway Geyser Basin där den största attraktionen utan någon som helst tvekan var den fantastiska Grand Prismatic Spring en helt overklig uppenbarelse! För övrigt gjorde man klokt att hålla i hatten, varnande exempel låg utspridda i tvåsiffriga antal. Vi hade kunnat förlusta oss resten av dagen bland varma källor och geysrar, men alla var mer heta på att få se Grizzly och att få en dusch. Vi åkte därför mot Canyon Village där vi först duschade och sedan åt middag. Patrics kikare hade under eftermiddagen havererat och kristillstånd utlysts, men ett sammanbrott kunde lyckligtvis avvärjas då vi i en friluftsbutik hittade en Nikonkikare av förvånansvärt god kvalitet för bara 150 USD. Awesome! Kvällens björnsafari gick norrut över Dunraven Pass ner mot Tower Junction och gav till att börja med suveräna obsar och fototillfällen på en svartbjörnhona med unge. Rykten om en stationär Gray Fox gjorde att vi sedan fortsatte mot Tower Fall, och eftersom vi ändå hade åkt så här långt kunde vi väl göra ett span efter strömand i Yellowstone River. Ett utmärkt drag, Anders hittade nämligen en hona i flodkanten som kunde studeras väl av alla! Som grädde på moset avslutades dagen faktiskt med en Grizzly på långt håll längs vägen tillbaka upp mot Dunraven Pass. What can I tell you? Ännu en otrolig dag i Nordamerikas hjärta! Fredag 29/6 Vår sista morgon i Yellowstone koncentrerades till Hayden Valley där vi tro det eller ej lyckades se fyra Grizzlys, varav tre (en hona med två stora ungar) hittades av Anders som höjdes till skyarna av imponerade amerikaner och tyskar. Sammanlagt tio björnar var onekligen ett fantastiskt resultat! Efter denna succé åkte vi raka vägen till Grand Teton NP där vi snart möttes av två älgar men först stannade till vid Jackson Lake. Utsikten över spektakulära Teton Range kunde man verkligen inte klaga på! Efter att ha tankat åkte vi mot Two Ocean Lake där vi först stannade till utmed vägen och fick se Calliope Hummingbird, Red-naped Sapsucker och en något svårflörtad Lazuli Bunting samt