RAPPORT BEMI# Törnevalla Cilla Gauffin Miljö och bygg Härjedalens kommun. Antal exemplar: 1

Transkript

1 BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 1 av 5 Törnevalla Cilla Gauffin Miljö och bygg Härjedalens kommun RAPPORT BEMI# Antal exemplar: 1 Uppdrag: Kartläggande mätning av radiofrekvent strålning samt 50 Hz magnetfält längs vägnätet i Härjedalens kommun. Simulering av radiofrekventa fält (GSM900 och TV) över hela Härjedalens kommuns yta. Utfört av: Clas Tegenfeldt, tegen@bemi.se BEMI BÄTTRE ELMILJÖ Clas Tegenfeldt

2 BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 2 av 5 SLUTRAPPORT Rapportens alla delar finns på en DVD skiva märkt BEMI , den här filen utgör bara sammanfattningen. Se skivan och börja med index.html som öppnas i webbläsaren och därifrån kan man navigera till samtliga dokument och datafiler. Huvuddelen av alla resultat återfinns i form av färglagda kartor, bearbetade data samt rådata. Det finns även dokument som förklarar mätmetoder, mätsystem, filformat etc. Mätning skedde efter större delen av alla körbara vägar i kommunen, dock med några undantag där en längre grusväg inte har någon permanent bostad, eller då hinder fanns på vägen. Avsikten var att täcka kommunens yta och i görligaste mån så nära flertalet bostäder som möjligt.vägmätningen utgör referens för simuleringen av radiofrekvent strålnings utbredning även mellan vägarna. Eftersom uppdraget främst syftade till att kartlägga fält med avseende på elöverkänslighet så gjordes bara några stickprov i delar av staden, likaså var det mängder av skogsvägar som inte kunde köras av tidsskäl eller av dålig framkomlighet. Det går dock att i ett senare projekt komplettera med mätningar i intressanta delar som ska detaljstuderas. Mätning Magnetiska fält Mätning skedde genom att mäta magnetiska fält i tre dimensioner (3-axligt instrument) av frekvensen 50 Hz (det som används i elnätet). Detta sker flertal gånger per sekund och lagras tillsammans med GPS positionen. Ur mätningarna ser man lätt att kraftledningar visserligen kan ge mycket starka magnetfält då avståndet är kort (mindre än hundratalet meter) men samtidigt att detta bara gäller ett fåtal byggnader. Däremot finns höga magnetfält i större delen av alla områden med fjärrvärme, ofta i paritet med de magnetfält som skapas från de allra största kraftledningarna. Dessutom förekommer det att man slingkopplat transformatorer på landsbygden så att det skapas magnetfält även i smärre samhällen och glesbygd utan fjärrvärme. Man kan konstatera att i samhällena och särskilt i staden så finns magnetfälten i huvudsak på mindre stadsgator i bostadsområden. Längs genomfartsleder och större industrigator är det oftast lägre fält. Detta beror på att vagabonderande ström följer fjärrvärmerör och de distributionsnätskablar som fördelar ström till fastigheterna. Detta syns på kartbilderna. Till exempel att Sandvägen och Björstigen har mycket låga magnetfält medan Tallmostigen har höga magnetfält, detta illustrerar att det är fullt möjligt att ha låga magnetfält i en hel stad bara elsystem och rörsystem utförs på rätt sätt! Delar av Vallarvägen har höga magnetfält, skulle man ta fram ritningar på elsystem och rörsystem så blir det tydligt vad detta beror på. Riktigt höga magnetfält kan uppstå nära en transformator MEN det är då INTE transformatorn i sig som skapar höga magnetfält 5 meter eller längre bort, utan just att koncentrationen av kablar in till transformatorstationen. Längs Egnahemsgatan är det exceptionellt höga magnetfält och där gissar jag att det finns ett kabelfel så att all returström går fel väg, min rekommendation är att elnätsleverantören kollar upp just detta fall. Mäter man med en tångamperemeter SKALL summan av all ström i kabeln vara noll oavsett belastning (eftersom all ström ska returneras), på en eller flera kablar (eller rör) måste summaströmmen vara tiotals ampere för att ge de uppmätta magnetfälten. Antalet exponerade bostäder bara i de värsta kvarteren är fler till antalet än det totala antalet likvärdigt exponerade bostäder nära kraftledningarna i hela kommunen! Det är därför väldigt enkelt att konstatera att vagabonderande ström, främst pga fjärrvärmerören, är en mycket större exponeringskälla på befolkningen än kraftledningarna! På landsbygd och mindre tätorter UTAN fjärrvärme förekommer förvånande nog ändå magnetfält pga. vagabonderande ström. Detta torde bero på att man slingkopplat kablar, sannolikt högspänningsdelen mellan transformatorer (PE eller PEN är anslutna även om faserna kanske inte är anslutna). Detta skall INTE kallas potentialutjämning eftersom en slinga innebär multipel anslutning till den valda jordpunkten. Slingan kan brytas utan att potentialutjämningen saboteras. Vid ev. avgrävd kabel måste spänningen bort oavsett om en slinga skapats eller ej. Det vore bättre med en bilagd jordlina en bit under kabeln (som bara ansluts i en ända) för högre säkerhet vid kabelfel. Kraftledningarna är svåra och mycket dyra att flytta, men slingkoppling är mycket enkelt att åtgärda, likaså är fjärrvärmen i högsta grad rimlig att åtgärda - åtminstone i nyproduktion och i samband med service.

3 BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 3 av 5 Bakgrund Magnetfält skapas av ström (mäts i ampere). Magnetfältets styrka anges i ampere per meter (förkortas A/m), men vanligare är den gamla enheten Tesla (förkortas T, T=mikrotesla, nt=nanotesla, 1 T= 1000 nt=0, T). Elektrisk ström flyter då man förbrukar energi, själva strömmen som består av elektriska laddningar (elektroner) kan inte försvinna utan går bara runt i en slinga tillbaka till källan (transformator, generator, batteri). Normalt har man inget resulterande magnetfält runt en kabel eftersom magnetfältet av faserna motverkas av det motriktade magnetfältet från returledaren (nollan). Då en del av returströmmen tar en annan väg kallas det för vagabonderande ström och det innebär ett magnetfältet runt kabeln eftersom returströmmen saknas, runt röret/kabeln/plåten/armeringsjärnet som bär den vagabonderande (saknade returströmmen) bildas också magnetfält. All vagabonderande ström måste på ett eller annat sätt leta sig tillbaka in på elsystemet för att återvända till matande transformator (elektroner kan inte försvinna). Även om man pratar om jord så avses egentligen skyddsjord och inte mark! Mark är i sammanhanget en mycket usel elektrisk ledare, vagabonderande ström går alltså inte i mark utan på rör eller kablar som råkar vara nedgrävda. Ström i själva marken är oftast mätbart i milliampere medan vagabonderande ström mäts i ampere eller tiotals ampere. Vagabonderande ström ger magnetfält som avtar långsamt med ökat avstånd. Apparater ger lokala magnetfält som avtar snabbt med ökat avstånd. Magnetfält går genom stort sett alla material obehindrat, att skärma magnetfält är extremt svårt, magnetfälten reduceras därför genom att undvika att skapa dom, dvs. åtgärda källorna. Summan av ström för en hel kabel (faser, nolla, skyddsjord) skall alltid vara noll oavsett effektuttag (mängd ström), detta eftersom elektroner varken kan skapas eller förstöras, all ström på faser måste återvända till transformatorn. Då summaströmmen inte är noll kallar vi den avvikande strömmen för vagabonderande ström. Vagabonderande ström skapas då en del av returströmmen i nollan tillåts gå ut på skyddsjord (det sker typiskt i en gruppcentral kopplad för fyrledarsystem). Via skyddsjord kan strömmen sedan gå via metallrör (vatten, värme, fjärrvärme, gas), fläkttrummor, plåttak (då dessa är sammanbyggda med nästa byggnad), stållinor mellan byggnader, armeringsjärn eller något annat som är anslutet till elsystem (avsiktligt eller oavsiktligt) på fler än en punkt. Den vagabonderande strömmen kan därför använda det grövre metallföremålet som en genväg mellan två delar av elsystemet, det är alltså bara då genvägen är bättre än returen/nollan i en kabel som det blir en vagabonderande ström. Långa kablar har större motstånd än korta, detta innebär att returström saknas i långa matarkablar och motsvarande ström går istället i korta. Magnetfält skapas runt såväl kablar med för lite eller för mycket returström och dessutom runt de rör (metallstrukturer) som bär den vagabonderande strömmen. En vanlig men totalt felaktig uppfattning är att vagabonderande ström går via jord =mark tillbaka till transformatorns jordtag, detta är absolut felaktigt! Magnetiska fält mäts i två frekvensintervall med s.k. treaxligt mätinstrument, dvs. man får ett korrekt mätvärde oavsett hur instrumentet hålls eller hur magnetfältet i varje tidsögonblick är riktat. Mätning sker normalt 1,2 meter över golv (midjehöjd). Som jämförelse kan nämnas att många fastighetsförvaltare jobbar enligt en försiktighetsprincip av 200 nt (0,2 µt), TCO rekommendationerna för bildskärmar ligger också på samma nivå. Exponeringen från 50 Hz magnetfält är som störst där befolkningstätheten är som störst, detta innebär alltså att merparten av befolkningen är exponerad för förhöjda kraftfrekventa magnetfält. Det är felaktigt att anta eller påstå att kraftledningarna är en dominerande källa till magnetfältsexponering, istället är det de facto vagabonderande ström via eldistributionsnätet och framförallt fjärrvärmerören!

4 BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 4 av 5 Mätning Radiofrekvent strålning I princip all radiofrekvent strålning är avsiktlig. Detta innebär radiosändare av olika typer som sänder inom tilldelade frekvensband och inom tillåten sändareffekt. Dessa är alltså förutsägbara om man bara vet position, höjd, riktning och frekvens/systemtyp. Mätning ger dock en bild av verkligheten oavsett kännedom om sändare eller ej. Kartläggningen av kommunen har skett med spektrumanalysator och därmed fångas alla typer av signaler upp inom frekvensområdet 0-3 GHz, detta innefattar främst FM, TV, Tetra, 450-bandet (Ice net), GSM900, GSM1800, UMTS/3G, 4G (både 2,6 GHz och 800 MHz). Övriga sändare såsom jaktradio, flygradio och annan "nycklad" kommunikationsradio fångas givetvis i mätningarna OM sändning pågår just då och på den platsen... Denna typ av sändare missar man sannolikt i denna typ av mätningar, men å andra sidan är dessa sändare relativt effektsvaga och används kort tid med långa intervall mellan, låg trafik således. BEMI har mätt på brandstationer och polisstationer och konstaterat att tiden sändning sker är en mycket liten andel, några procent av tiden som högst även centralt i Stockholm. Vill man leta efter dessa sändare så måste man gå tillbaka till mätdatat och söka direkt i spektra. Mobiltelefonins alla olika system sänder däremot hela tiden, styrkan varierar visserligen med användningen av systemen men mindre än vad som ofta påstås. En teoretisk fördubbling i uteffekt från en GSM basstation är i verkligheten typiskt klart mindre, ca +-30%. I dessa sammanhang är variationerna med avseende på tiden och därmed belastningen (antal användare/samtal/surf) mycket små jämfört med variationerna mellan olika platser, även på korta avstånd som tiotals eller hundratals meter. Det är lätt att se att mobiltelefonin exponerar befolkningen, dvs. att basstationerna står där många bor, jobbar eller längs viktigare vägar. Befolkningstätheten motsvarar i stora drag fältstyrkan/exponeringen från basstationerna. För att få låg exponering för en bostad bör den endera stå i glesbygd en bit bort från större samhällen, eller vara placerad lågt i skugga av kullar/berg. Det finns enstaka platser i stadsmiljö som har låga nivåer, men detta gäller bara små områden på tiotals meter. Då har man tyvärr också problemet med grannars utrustning såsom trådlösa telefoner, trådlösa nätverk eller mobiltelefoner. Det är tydligt ur vägmätningarna att staden, tätorter, större vägar och turistorter har hög exponering medan glest befolkade delar har lägre. Simulering av GSM900 och TV Eftersom vägmätningen bara visar hur det ser ut vid vägen så kan det finnas stora områden mellan körda vägar som man inte har någon information om. För Härjedalens del var det så stora avstånd mellan körda vägar att en simulering krävdes för att ge bra översikt. Tyvärr misslyckades alla försök att få ut mastpositioner från PTS, de listor som gavs innehöll övriga sändare men INTE mobiltelefonin! PTS censurerar alltså samma uppgifter som de själva tidigare offentligt publicerat! Var tog offentlighetsprincipen vägen? Detta tog lång tid att gå runt och är orsaken till fördröjning av slutrapporten. Genom att leta upp alla master som markerats på olika kartor, köra simuleringen och därefter jämföra med vägmätningarna så gick det att verifiera mastpositioner och även se att en del saknades. Några iterationer krävdes innan simulering och mätning överensstämde. Simulering presenteras som färglagda kartor men med en mer kontinuerlig färgskala för två typer av sändare, dels GSM900 som får representera mobiltelefonins utbredning, dels teve i form av en stor och flera mindre tevesändare. Färgskalan sträcker sig inte ända ner på riktigt låga nivåer, där blir det vitt. Vita områden innebär intressant men inte strålningsfritt, i vita områden bör man kunna hitta lämpliga platser. Det finns givetvis många platser även inom färgade områden som är bra nog men allteftersom styrkan ökar blir det alltmer problem för känsliga individer. Börja sökandet i vita områden.

5 BEMI - BÄTTRE ELMILJÖ Sida 5 av 5 DISKUSSION Härjedalens kommun är stor och glest befolkad vilket underlättar sökandet efter lågstrålande platser. Man bör dock försöka söka först i närhet av orter med service, även intill Sveg kan man nog hitta mindre områden som kan användas. Det krävs el, telefon, väghållning, postgång, sophämtning. Vatten och avlopp måste kunna lösas. Avståndet, eller kanske snarare färdtiden till service får inte bli alltför betungande, många elöverkänsliga har svårt med bilar och transporter generellt. Sökandet underlättas om man tittar i närhet av befintlig struktur och söker skuggorna i närheten med hjälp av simuleringen. Det är mer framtidssäkert om befintliga bostäder HAR täckning (medelhög exponering) men att det i närheten finns en kulle/berg som ger en skugga åt ett område. Då riskerar man inte att boende klagar på dålig täckning och operatörer bygger en ny mast. Detta gäller till exempel området 1 Lövnäsvallen där boende och bilister kan förmå någon operatör att bygga en ny mast, vägsträckan västeröver har dålig täckning och en bit åt det hållet är det fullt möjligt att en mast placeras så småningom. När man hittat potentiella platser kan man titta närmare på vägmätningarna för alla typer av sändare för att se vad som finns i närheten. Kolla även magnetfälten så att man inte behöver åka en längre tid under en kraftledning. Till exempel vid Överberg så finns en väg som leder in mot området 2 men det är alltför lång sträcka som man åker under eller intill kraftledningen, området innanför blir ointressant om man inte kan ta sig dit! För 2 så måste man alltså se till att den andra vägen är farbar (vilket den inte var när jag mätte). Det är givetvis så att långa avstånd till närmaste mast ger lägre fält, samtidigt ökar risken att en operatör vill förbättra täckningen och så hamnar en ny mast nästgårds. Över slät mark krävs långa avstånd, men i kuperad terräng kan det finnas djupa skuggor även nära sändare. Därför är det i högsta grad intressant att leta vita fläckar nära service, nära sändare, så länge som skuggan är rejält stor och inte täcker andra permanentbostäder (som kan klaga för att få täckning ). Föreslagna områden som jag numrerat på kartorna faller många bort eftersom exponeringen var för hög, bl.a. 6, 7, 8, 9, 11, 12. De som återstår var mestadels svåråtkomliga. Mitt råd är istället att titta med nya ögon på simuleringskartorna och söka alla tänkbara fläckar först och sortera sedan. Slutsatsen är att det finns många tänkbara platser i kommunen, men det krävs lokalkännedom för att avgöra vad som passar.