Sånga kyrka Restaurering av fasader

Transkript

1 Sånga kyrka Restaurering av fasader Sånga församling, Sollefteå kommun, Ångermanland Kulturmiljöavdelningen, rapport 2010: 2, Bodil Mascher

2 2 Innehållsförteckning Inledning 3 Objekt / dnr. Länsstyrelsens tillståndsärende Beställare Beställarens ombud Projektledning Entreprenör Antikvarie Arbetsbeskrivning Sammanfattning 4 Objektbeskrivning 5 Beskrivning / Historik 5 Kulturhistoriskt status 10 Åtgärder och genomförande 11 Tillstånd före restaurering / planerade åtgärder 11 Genomförda åtgärder 22 Fasader 22 Fönster, sakristians dörr 43 Delar av tak, takavrinning 46 Plåtavtäckningar, kyrkport, källardörr 46 Smide, ventiler 47 Grund 47 Byggnadshistoriska iakttagelser 49 Källor 59 BILAGOR 1. Förslag till ny inredning, August Lindegren 1889, Kyrkoarkivet, Sånga församling, kartsamlingen HLA Sånga kyrka. Program avseende utvändig restaurering, Leif Markström Arbetsbeskrivning (ombyggnad), rev. gällande puts KF 1, Sånga och Boteå kyrka, Fasadrestaurering, av Byggkultur Mittkonsult AB. 4. Putsanalys utförd av SEIR materialeanalyse, Helsingør, 22 mars, 6. oktober 2009, Rapport R

3 Inledning Objekt / dnr. Sånga kyrka, Boteå socken, Sollefteå kommun. Dnr / 34. Länsstyrelsens tillståndsärende Tillstånd till in- och utvändig restaurering av Sånga kyrka, Sånga sn, Sollefteå kn, Länsstyrelsens beslut dnr Tilläggsbeslut dnr ändring av utvändig fasadputs på Sånga kyrka. Beställare Sollefteå och Boteå kyrkliga samfällighet. Beställarens ombud Jan Leiknes, Kyrkvägen 18, Sollefteå. Projektledning David Pettersson, Byggkultur Mittkonsult AB. Entreprenör Jämtfasad AB, Sundsvall (GE). Ue: Sandå Måleri Sollefteå, Elias Bygg AB Sollefteå, Rubenssons Mark AB Sollefteå, Y-Plåt HB Härnösand. Antikvarie Bodil Mascher, Murberget Länsmuseet Västernorrland. Arbetsbeskrivning Sånga kyrka. Program avseende utvändig restaurering, Leif Markström Fasadrestaurering av Sånga kyrka. Byggnads- och Målningsbeskrivning , rev: KF 1, Sånga och Boteå kyrka, Fasadrestaurering (ändring av putsmaterial), Byggkultur Mittkonsult AB.

4 4 Sammanfattning Under tiden juni tom. oktober 2009 har Sollefteå/Boteå kyrkliga samfällighet utfört utvändiga restaureringsarbeten på Sånga kyrka, Sollefteå kommun. Restaureringen har skett enligt av Länsstyrelsen godkänt byggnadsprogram och rev. arbetsbeskrivning gällande ändring av putsmaterial. Murberget Länsmuseet Västernorrland har deltagit som antikvarisk kontrollant under arbetet, som avsynades och godkändes Restaureringsarbetena har omfattat puts- och avfärgningsarbeten. Kyrkan har inte enbart putslagats utan all ytputs har rivits. Man har omputsat kyrkan med hydraliskt kalkbruk i stället för putslagning med lufthårdnande kalkbruk och avfärgning med traditionell kalkfärg (efter tilläggsbeslut). På Kc-puts och på frilagd mursten har man gjort en putsgrund med Målarkalk Kkh 20 / 80 / 475, stockning och ytputs med Maxit 148. På större delen av kyrkans putsytor användes endast Målarkalk Kkh 50 / 50 / 650 i alla påslag, även grundning. Avfärgning gjordes med fabriksfärg från Målarkalk (Kalkfärg V) kulör KFV Närmaste NCS nummer är 3040-Y70 R. Färg på pilastrar, dörr- och fönsteromfattningar är Kalkfärg special PKS (Målarkalk). Närmaste NCS kulör är Y. Restaurering och ommålning av fönster, vindskivor, sakristiedörr, listverk vid tak och vindskivor, stuprör och hängrännor har utförts med Lasol linoljefärg från Engwall & Claesson kulör NCS 0502-Y. Utanför arbetsbeskrivning har man bytt stuprörssvep och stift, då stiften var avkapade. En dräneringsslang har även lagts ner i marken på kyrkans norra sida. Efterbesiktning av ommålning av all övrig plåt samt kyrkporten till vapenhuset, som skulle ha ommålats enligt arbetsbeskrivning sker Missprydande åskledarrör som ska inmålas i bakomvarande kulör och markytor som är ej återbesådda efter markarbeten efterbesiktas likaså år

5 5 Objektbeskrivning Beskrivning / Historik Kyrkan är idag en rektangulär salskyrka utan torn byggd med skalmurar i gråsten och brant sadeltak klätt med kyrkspån. Sakristian vid nordöstra och vapenhuset sydvästra hörnet har tillkommit senare. Fasaderna är putsade i en tegelröd kulör. Innertaket försågs, troligen under 1400-talets senare del, med två stjärnvalv, ursprungligt innertak torde ha varit ett plant och av trä. I vapenhusets sydvägg finns en inmurad häll med skålformad urholkning, vilket kan tyda på att den har använts som vigvattenbäcken. Nuvarande gråstenskyrka anses inte tillhöra de äldsta i Ådalen. Den hade troligen haft föregångare i trä. Kyrkans sakristia är byggd över en undergörande källa. Enligt Hüphers utgick pilgrimsfärder, som inleddes med sång från Sånga kyrka till St Olofs grav i Trondheims domkyrka. Vallfarter för att söka bot för församlingsbor eller sjuka kreatur betraktades inte alltid med blida ögon av kyrkans överhuvud som lät stena igen den under 1800-talet. Källan rensades upp Speciellt korvalvets mönster är intressant. Det är en Hälsingtunastjärna, som tillhör en undergrupp till Enköpingsgruppens stjärnor pga vissa särdrag från grundformen. I sex norrländska kyrkor (Hälsingtuna, Sånga, Grundsunda, Bygdeå, Lövånger, Nederkalix) finns valv med Hälsingtunastjärnor, Sånga har den mest avvikande i denna grupp. Hälsingtunastjärnor kännetecknas av fem ribbor i uddarna, stjärnorna har stjärnor, cirklar eller kvadrater inskrivna i den stora stjärnformationen och de har ringar eller plattor i ribbornas skäringspunkter. Valvet i långhuset är en Vadstenastjärna. Stjärnvalv är särskilt vanliga i Mellansverige men även i Egentliga Finland och Nyland. Det finns även förhållandevis ett större antal stjärnvalv i kyrkorna längs norrlandskusten och i Dalarna. Valvanfangen utgörs av gropkapitäl, vilka också anses vara typiska anfang för Ångermanland, Henrik Cornell benämner dem ångermanländska kapitälformer. Stjärnvalvet har oftast fyra eller åtta uddar och får en mera komplicerad form om ytterligare ribbor tillkommer i vinkel mot grundribborna, så att det bildas mindre kappor i valvet. Stjärnvalven har utgått från kryssvalven och slogs nästan uteslutande av tegel. Ribbor utgående från valvets mittpunkt som sprids radiellt utan att mötas i spetsar utgör i stället en typ av kryssribbvalv. Till valvslagningen behövdes förutom yrkeskunniga murarmästare även timmermän och tegelslagare. Troligen fanns i Hälsingstunagruppen två tre murmästare. Likheterna i landsortskyrkorna är många men variationen på valvmönster är också stora, vilket kan förklaras i att det kan ha utbildats enstaka mästare som med sitt arbetslag kunde utveckla sin yrkesskicklighet även i grannsocknar på ett relativt fritt sätt jämfört med arbetet i större byggnadsuppdrag. 5

6 6 Sånga har haft en stor samling altarskåp och skulpturer, som dock ej är uppställda i kyrkan idag. Till dessa inventarier hör två altarskåp införskaffades av Nils MånssonMandelgren i samband med besök i kyrkan Ett av skåpen troligen från talets början har en stående madonna med Jesusbarnet på armen. Hon står på månskäran med solens strålar som klänning och knäböjande änglar vid fötterna. Den tillskrivs Immaculatamästaren och kallas som typ den apokalyptiska Maria (efter Uppenbarelsebokens beskrivning), som är modernare som typ än den tronande Maria som var vanlig före talet. Skåpdörrarnas insidor avbildas kvinnliga helgon. Ett annat altarskåp från Sånga, förvarat på Länsmuseet Murberget, föreställer Kristi nedtagande från korset samt Josef från Arimatea och evangelisten Johannes. Målningarna på dörrarnas insidor skildrar till vänster Pieta och Kristus med segerfanan, till höger Korsbärandet. När N J Ekdahl besökte Sånga 1828 tog han med sig en medeltida korkåpa som förvaras i Statens Historiska Museum. Interiören präglas av Otar Hökerbergs restaurering 1923 (Restaureringshistorik) och 1770-talets restaurering då altaruppsats, predikstol, nummertavla och bänkar nyanskaffades. Predikstolen anses på stilhistorisk grund vara utförd av Johan Edler d ä (kyrkan saknar räkenskaper före 1813). Mittfältet visar de fyra evangelisterna vid ett bord. På sidofälten förekommer symboler för Gamla och Nya Testamentet. Altaruppsatsen från 1700-talet, som återinsattes vid Otar Hökerbergs avgotisering 1923, är uppbyggd i tre etager med infällda oljemålningar i mellersta och nedre partiet. Den stora målningen föreställande Konungarnas tillbedjan och predellan med Bebådelsen har båda tillskrivits Pehr Sundin från Jämtland. På ramverkets flanker står Tron och Hoppet. Klockstapeln är byggd omkring Där hänger kyrkans enda klocka gjuten hos Gerhard Meyer d y 1735 och prydd med Kristus på korset och inskriften INRI. Restaureringshistorik 1770-talet Nyanskaffning av altaruppsats, predikstol, nummertavla och bänkar Ändringar interiört. Altaruppsatsen tas ner och bänkar i nygotik insättes. Ny altaruppställning tillkommer, bestående av ett krucifix och Lammet med segerfanan mot en snidad fond i nygotik talspredikstolen bibehålles. Arkitekten August Lindegren ritade den nygotiska inredningen. En orgel byggd av Akerman & Lund installeras. 1922/23 Restaurering ut- och invändigt under ledning av Otar Hökerberg. Rengöring och undersökning av väggar och valv i kyrka, vapenhus och sakristia. Kalkavfärgning i en brutet vit kulör. De båda från senare tid upptagna korfönstren sätts igen. Utvändig dränering kring sakristian med dräneringsdike runt sakristia och kyrkans norra vägg. På sakristian skulle gammal skadad puts in- och utvändigt knackas bort. Grunden skulle friläggas för att torka, samt isoleras med asfaltbestrykning. (kyrkoarkivet, mapp O1a:1). 6

7 7 Invändigt planeras en omgestaltning av Otar Hökerberg med inriktning mot en avgotisering talets altarupprättning med Konungarnas tillbedjan återinsättes, som hade förvarats av nuvarande Murberget, Härnösand. Ändringar omfattar koret, bänkinredning, läktarbarriärer och pelare, förmodligen även inklädnaden vid läkartrappor? (jfr. ritningar från 1888 och 1889). Arkitekten ritade förslag till nya bänkgavlar och dörrar, ändring av läktarbarriär samt inklädnad av gamla pelare under läktare. Ommålning av inredning och förgyllning (O. Hökerberg 5 sept 1922). Direktingång ingång till sakristian tillkommer troligen då Ritningar till grindar på kyrkogården upprättade av Gunnar Rehnmark (stadsark. Sollefteå). 1951/52 Restaurering under ledning av Otar Hökerberg, som upprättar förslag till reparation av kyrka och klockstapel samt ritningar till korbänkar. Invändig målning och konservering av Yngve Lundström. Kostanderna för hela restaureringen uppgick till kr, varav Björkå bruk bidrog med kr. Kyrkan återinvigdes 17 oktober 1952 (Nordsverige 18 okt 1952). Utvändiga arbeten: Det finns ett stort antal sprickor, särskilt på vapenhuset som man tror beror på sättningar i grunden. Putssprickorna ska upphuggas och ilagas. Korset i puts på korgaveln tas bort, liksom en rektangulär putsning kring kyrkporten. Skarven mellan gammal och ny puts från igensättningen av korfönstren från föregående restaurering utjämnas. Putsen ska renborstas i två färglager, vattrivas och kalkfärgas med kalkvattning och två strykningar med kalkfärg. Ovanpå den tjärade betongsockeln tjärstrykes en 20 cm hög sockel. Nya hängrännor ooh stuprör samt ny plåtbeklädnad på solbänkarna ska monteras. Plåtbeklädnaden på källarnedgången oljemålas svart. Ventilatilationsgluggarna ska förses med galler i järnram ooh med träluckor för vintern. Kyrkportens plåtbeklädnad ska oljemålas svart. Det spånklädda taket har nyligen tjärstrukits men arkitekten föreslår en tjärstrykning om något år efter en varm period. Gavelbräden (vindskivor) och nockbräden ska kompletteras med kärnvirke och tjärstrykas. Utvändiga fönstersnickerier ska tvättas och strykas en gång med oljefärg. (Sånga kyrka. Förslag till reparation. Utvändiga arbeten, Otar Hökerberg 5 sept 1951, kyrkoarkivet, mapp O1a:2). Invändiga arbeten: Otar Hökerberg föreslår återinsättning av kyrkans gamla altaruppsättning och borttagande av den gotiska inredningen och altare (Otar Hökerbergs förslag till omgestaltning av koret 1952, kyrkoarkivet, mapp O1a:2). Denna utsago tyder på att arkitektens omtalade avgotisering skulle ha skett, kanske delvis, först

8 8 (enligt Telhammer 1923), även om det ingick i planerna redan vid restaureringen På läktaren finns delar av de tidigare nygotiska bänkarna som tydligen blivit ombyggda och ommålade. Ur Förslag till reparation 1951, O. Hökerberg: Kyrkan ska rengöras. På grund av en sönderbränd kalorifär i en borttagen varmluftsledning är kyrkan mycket svårt nedrökt sedan tidigare restaurering år1923. El-installation i kyrkan. Vapenhus: Väggarna ska renskrapas från färg, kalkvattnas och strykas två gånger med kalkfärg. Trätaket tvättas, kittas ooh strykes en gång (oljefärg). Man har svårigheter med kisthanteringen och dörröppningen ska breddas. Det spruckna cementgolvet upphugges och golv av glimmerskiffer ska läggas in. Kyrkan: Väggar och valv ska renskrapas från sot, kalkvattnas och strykas två gånger med kalkfärg. Därefter kalklasering utförd av dekorationsmålare. Förekomst av målningar ska undersökas. All träinredning ska tvättas ren från sot. Altaruppställningen och sidopartier med gallerverk, tavlor, predikstol, läktarbarriär, pelare under läktare samt läktartrappa ska renoveras och förgyllning ska lagas, altarring endast tvättas. Nummertavlans förgyllning ska bättras och poleras upp. Bänkarna i långhuset ska tvättas och bättringsmålas, 14 fyllningar ommarmoreras, överliggare ommålas, laseras och mattfernissas, liksom vissa bänkar. Dörrar och fönstersnickerier tvättas och bättras. Arkitekten anser även att läktaren borde sänkas som man gjort i Överlännäs kyrka och att främsta bänken kunde tas bort för att bereda mera utrymme i koret. Sakristian: Väggarna ska renskrapas från färg, kalkvattnas och strykas två gånger med kalkfärg. Snickerier tvättas. Inredning i ett skåp kompletteras för textilförvaring. (Sånga kyrka. Förslag till reparation. Invändiga arbeten, Otar Hökerberg 5 sept 1951). Dekorationsmålaren Yngve Lundström, Stockholm på anbudsstadiet hade gjort ett program enligt vilket väggar och valv i kyrkorum samt vapenhusets och sakristians väggar skulle kalkvattnas och kalkas två gånger på rengjord yta. I brev från Hökerberg under restaureringen framgår senare att Lundström var delaktig i dessa arbeten (brev, kyrkoarkivet, mapp O1a:2) utvändig omputsning (nedbilning av lös puts, putslagningar) och avfärgning av fasader efter arbetsbeskrivning av Bjerking Ingenjörsbyrå, uppsala Enligt arbetsbeskrivning föreslog man ett hydrauliskt bruk på kyrkan. Man skulle använda en stänkgrund med kc-bruk på gråsten (KC 2:1:12) utom på fogar, tegel eller befintlig puts samt i övrigt ett fabrikstillverkat kalkbruk med dolomit av fabrikat Ernströms Serponit kalkbruk, Stråbrukens Kalkbruk Special eller likvärdigt. Avfärgning skulle göras på traditionellt vis av våtsläckt gotlandskalk. Rengöringsmetod sandblästring och tvättning. Även Raä rekommenderade cementblandad stänkgrund på natursten (F2:37, dnr. 73/1972). 8

9 9 Taket till sakristian bytes. Sågad spån användes. Fönsterbleck bytes. Yttertak: sortering av takspån. Fasaderna: Knackat gammal puts 44 tim. Tillkommer grundning och utfyllning t o m idag. 30 tim. Materialåtgång 50 kg grundning och 800 kg kalkbruk. (Ur Bjerkings byggmötesprotokoll nr. 2, dat , F2:37, dnr. 73/1972). Vid slutbesiktning har enligt protokollet "Serponit kalkbruk II använts. Till avfärgning gotlandskalk med färgkulör enligt kalkfärgslikaren recept 37-5, hörnkedjor och fönstersmygar enligt Vad gäller putsarbeten anmärktes vid slutbesiktning på spricklagningarnas ytstruktur på långhus och sakristia, bristfälliga spricklagningar av vapenhus och skäckighet i avfärgningen av kyrkan, samt dålig täckning på avfärgning av hörnkedjor, fönster- och dörrsmygar, L Markström, Riksantikvarieämbetets vårdsektion (F2:37, dnr. 73/1972). Inför tilläggsisolering av valven undersöktes kyrkvinden och en mängd tegel-, järn-, trä- och textilfragment samt björkvidjor från de delvis i västra gavelröstet kvarsittande byggnadsställningarna togs tillvara. Benmaterial från tamdjur överlämndes till Umeå universitet för osteologisk analys. Borrprover från västra gavelröstets insida, från inmurade rester av bomlag och takstolar i kyrka och vapenhus provades med dendrokronologi av Arbros Trädata, Uppsala (Länsmuseets arkiv, mapp F2:37, dnr 73/ 1982). Kulör: Kyrkan hade före avfärgning med tegelrött en ljusgul kulör med ljusgrå listverk. Under denna fanns en rosa kulör med gula listverk enligt ett mötesprotokoll: Fasader, kyrkan Sandblästring, bortknackning av löst sittande puts, spricklagning, putskomplettering m m samt kalkfärgning. Listverk i trä oljemålas. Dörrar och fönster m m målas med oljefärg. Frågan" om fasadernas färgsättning diskuterades. Nuvarande kulör: Gulvit med gråvita listverk (både trä o puts). Tidigare kulör: Rosa med mörkgula (trol vitriol) putsade hörnlister. Färgsättningen skall bestämmas under fasadarbetets gång då prov m m kan göras. Hängrännor och stuprör föreslogs bli inmålade samma kulör som fasaderna. (ur mapp F2:37, dnr 73/ 1982, Bjerkings byggmötesprotokoll, projektmöte 2, programhandling 7889). Uppgifter om kyrkans kulör kan följas i yttrande och slutbesiktningsdokument men ytterligare detaljer angående putsen framgår ej. Man planerade först en vit avfärgning men under arbetets gång valdes en tegelröd 1700-talskulör, lika äldre putsskikt med inblandat tegelrött pigment som upptäcktes. Sånga kyrka är en väl bevarad medeltidskyrka av sten, putsad och kalkavfärgad i en ljusgul kulör med ljusgrå listverk. Därunder finns spår av en rosa kulör med gula listverk. Sakristian i nordost är till byggd över den S:t Olofskälla som ännu är bevarad i form av en brunn. Vapenhuset är tillbyggt i sydväst Beträffande fasadernas färgsättning vill länsmuseet förorda en återgång till vit kulör med hänsyn till kyrkans medeltida prägel. Hängrännor och stuprör bör målas i fasadernas kulör. 9

10 10 Kyrkans fasader har putslagats och avfärgats tegelröda med vita hörnkedjor och omfattningar. Kyrkan har därmed återfått den färgsättning den hade på 1700-talet, då hörnkedjor och putsade listverk tillfogades fasaderna. Den röda kulören har fastställts med ledning av - under flera putsskikt med såväl vita som röda avfärgningar - bevarad puts med i denna inblandat tegelrött pigment (putsprov har arkiverats hos länsmuseet). (ur mapp F2:37, dnr 73/ 1982, Länsmuseets yttrande till Raä ang. Bjerkings projektering inför restaurering av Sånga kyrka samt slutrapport). Till tjära på spåntak föreskrevs äkta dalbränd trätjära. Omläggning av spån på norra takfallet samt reparation av övriga spån utfördes (T. Puktörne, Slutrapport angående restaurering av Sånga kyrka). För målningsarbeten på tidigare oljefärg föreskrevs linoljefärg Läktarbänkar, troligen från 1889? I så fall ombyggda och med avsågade bänkryggar (jfr. Aug. Lindegrens ritning 1889). Kulturhistorisk status Kyrkan och gravkapellet skyddas enligt Kulturminneslagen kap. 4 10

11 11 Åtgärder och genomförande Tillstånd före restaurering / planerade åtgärder Planerade åtgärder Tidigare restaurering Kyrkans befintliga ytputs var ca 7 8 mm tjock och ej genomfärgad. Strukturen var brädriven med svaga krysspår av murarkvast. Ytputsen har före restaureringen lossnat i stora ytliga kakor. Hela kyrkan omputsades och avfärgades senast 1986 (se Historik ovan). Efter bygghandling skulle man vid tidigare restaurering enligt förslag använda hydrauliskt bruk och lufthårdnande gotlandskalk till avfärgning. Enligt slutbesiktningsprotokoll användes Serponit kalkbruk II som bruk och gotlandskalk till avfärgning med färgkulör enligt kalkfärgslikaren recept 37-5, hörnkedjor och fönstersmygar enligt Kyrkans ytputs före restaurering. Stora skal av ytputsen har lossnat från underlaget. Putsskada på västra fasaden före restaurering. 11

12 12 Målsättning Kyrkans exteriöra karaktär ska vidmakthållas genom att vid restaureringen använda traditionella material som kalkputs och kalkfärg. Målningsbehandling ska ske med linoljefärg. (Detta kommer att frångås vid påbörjad rengöring av fasaderna, se Ändring av fasadputs). Nuvarande skick Restaureringsinsatsen har initierats av puts- och avfärgningsskador på långhuset. Fönster- och dörrsnickerier, kapitäl och vindskivor är i behov av restaurering och målningsbehandling. Samtliga spåntak är också i behov av tjärstrykning. Aktuella åtgärder (ur: Sånga kyrka. Program avseende utvändig restaurering, Leif Markström , Byggnads- och Målningsbeskrivning, Byggkultur Mittkonsult AB, David Pettersson ). Nedknackning av löst sittande puts och tidigare lagningar med kc-bruk. Utvändig putslagning med luftkalk och avfärgning av hela kyrkan i befintlig kulör. Till fogning och murning samt grundning på rent murverk ska hydrauliskt kalkbruk typ Maxit 148 användas. Lufthårdnande kalkbruk ska användas till stockning och ytputs. (Detta kommer att frångås vid påbörjad rengöring av fasaderna, se Ändring av fasadputs). Pågjutning på sockeln lagas med Kc-bruk. Avfärgning ska ske med Gotlandskalk och färgäkta pigment. (Detta kommer att frångås under arbetets gång, se Ändring av fasadputs). Plåtavtäckningar på solbänkar och kapitäl samt beslagning av vapenhusport och källardörr rengöres, justeras och målas med färgtyp Engwall & Claessons linoljefärg Lasol. Fönstersnickerier, kyrkport (vapenhus) och sakristiedörr, kapitäl av trä, listverk vid tak och vindskivor på kyrka restaureras och ommålas med färgtyp Engwall & Claessons linoljefärg Lasol. Stup- och hängrännor justeras och kompletteras samt ommålas med linoljefärg på av med färgtyp Engwall & Claessons linoljefärg Lasol. Markarbeten i anslutning till sockeln. Rostskyddsbehandling på smide och ventiler utomhus med Wibos Rostskyddsfärg. 12

13 13 Ändring av fasadputs. Enligt den bygghandling som Länsstyrelsens tillstånd var utfärdat efter, skulle putslagningar göras med luftkalk och traditionell kalkavfärgning typ gotlandskalk. Hydraulisk kalk fick bara användas till fogning och grund på murstenar. Efter Länsstyrelsens tilläggsbeslut dnr utgår lufthårdnande kalkbruk till utstockning och ytputs och ersätts med hydraliskt kalkbruk och en modern kalkfärg. (se KF 1, Sånga och Boteå Kyrka, Fasadrestaurering, Byggkonsult AB, David Pettersson). Bakgrund Vid ett projekteringsmöte med projektören, entreprenören Jämtfasad, putskonsulten Tommy Olsson och antikvarien diskuterades kommande putsarbeten. Entreprenören bedömde att den tegelröda ytputsen ej samarbetade med stockningen, som var alltför stark i förhållande till det ytskiktet. 1. För att uppnå ett mera beständigt resultat med luftkalk måste det byggas upp djupare med flera skikt, vilket krävde omfattande putsarbeten. Det var enligt entreprenören alltför sent på året för stora putsarbeten, att hinna med tider för karbonatisering efter putsning och avfärgning före frost. Detta alternativ var också svårt att kostnadsberäkna och skulle inte innebära några betydande tekniska vinster. 2. Ett annat alternativ var, att riva hela ytputsen på ca 9 mm och ersätta den med ett svagare hydrauliskt bruk, i stället för att putslaga. En ny hydraulisk ytputs kunde anpassas till underliggande starka hydrauliska puts. Detta skulle innebära, att traditionell avfärgning också måste utgå, eftersom färg av luftkalk, i synnerhet traditionell våtsläckt kalk, har dålig vidhäftning till hydrauliska putsunderlag. 3. Total rivning av allt bruk och omputsning, vilket ej skulle hinnas med under samma säsong. En ny putsanalys skulle ge vägledning för vilket bruk som då skulle användas. Alternativ 3 ansågs av alla medverkande vara mest tilltalande; det skulle ur teknisk synvinkel ge bäst resultat och dessutom skulle man påföra ett material som var så lika befintligt putsmaterial som möjligt. Den stora nackdelen var, att ett sådant projekt skulle bli alltför kostnads- och tidskrävande och måste delas upp på flera etapper. Alternativ 2: Efter blästring av fasaderna bedömde entreprenören att ca 90 % av fasadytorna var putsade med andra brukstyper än lufthårdnande kalkbruk. Vid byggmöten och , då även stiftsantikvarien deltog, diskuterades också fasadernas putsytor på plats. Församlingen beslutade sig för Alternativ 2; rivning av enbart ytputsen, putslagning av skador och omputs med hydrauliskt fabrikstillverkat kalkbruk. Alternativ 2 visade sig senare vara fördelaktigt ur kulturhistorisk synpunkt. Under nerbilning av löst bruk framkom intressanta äldre putsskikt i djupare skador, vilka kunde ha ödelagts om en hel rivning och omputsning skulle ha gjorts (se Byggnadshistoriska iakttagelser). 13

14 14 Traditionell luftkalk och kalkfärg Luftkalkbruk / traditionell kalkfärg av vedeldad, våtsläckt kalkdeg, dvs. luftkalk, har flera antikvariska fördelar. Materialet är reversibelt och skadar ej underliggande material, vilket är en viktig egenskap, är fuktgenomsläppligt, har ett vackert och förutsägbart åldrande och man vidmakthåller kunskapen om äldre tiders kalktillverkning. En traditionell kalkfärg behöver luftkalk som grund. Den har mera lyster och kan förstärka upplevelsevärdet av en äldre byggnad. Man vet att kalk från Gotland under talet ibland beställdes av kyrkor i Ångermanland (Telhammer). Traditionell kalkfärg avviker till sin karaktär från en modern fabrikskalkfärg, gjord på torrsläckt kalk, ofta med cellulosa och svagt hydrauliska tillsatser för att ge bättre vidhäftning. Fabrikskalkfärgen är statisk, täckande, mera lik en målarfärg och kräver färre strykningar. Traditionell hydraulisk kalk Den gotländska kalkstenen som bränns resulterar i en ovanligt ren luftkalk. Med en annan typ av kalksten kan bruket bli hydrauliskt. Naturligt hydrauliskt kalkbruk kan också ha full historisk autenticitet men är starkare, mindre reversibelt än luftkalkbruk och är tätare. Om bruket var platsblandat kunde luftkalk bli hydrauliskt genom lerinblandning eller genom användning av lerhaltig, exempelvis öländsk kalk. Satish Chandra som har utrett kalk och betongkemin inom antik arkitektur, traditionella tillsatser med mera, anser att brukens sammansättning varierade med råmaterialet, varifrån kalken kom och tillgängligheten. Eftersom man inte uppnådde en homogen temperatur i de enkla ugnarna blev produkten en blandning av bränd, halvbränd och obränd kalk. Bränd kalk var bindemedel medan obränd kalk blev en finkornig filler, eventuella orenheter kunde reagera med kalken och bilda hydrauliska föreningar. Lång lagringstid brukar ofta förknippas med äldre bruk, men är omdiskuterad. Vissa forskare anser att att rörligheten blir större, att våtsläckt långlagrad kalk minskar risken för kalksprängning när bruket används som puts. Andra menar att historiska bruk troligen har använts direkt i anslutning till arbetsplatsen, och om kalken då varit oren har bruket blivit hydrauliskt i muren. Analyser av historisk puts på ex.vis 200 år gammal är grov och anses ej leda till exakta resultat, då materialet förändrats med tiden och beståndsdelarna ej är desamma som en gång tillsattes. 14

15 15 Foton före restaurering Kyrkans södra och östra fasader före restaurering Kyrkans östra fasad före restaurering. 15

16 Sakristians norra fasad före restaurering Norra långhusfasaden före restaurering. 16

17 Västra gavelfasaden före restaurering Vapenhusets västra fasad före restaurering. 17

18 Färgskador på fönster, sakristians östra fasad Färgskador på fönster, kyrkans västra fasad. 18

19 Färgskador på hängränna, vapenhusets östra fasad Färgskador på kyrkport, vapenhuset. 19

20 Sättningsskador vid huvudentréns granittrappa, vapenhusets södra sida Sättningsskador vid huvudentréns granittrappa, vapenhusets södra sida. 20

21 21 Sånga fasader, Skadebild av Jämtfasad. 21

22 22 Genomförda åtgärder FASADER Rengöring Fasadernas befintliga tegelröda ytputs hade dålig vidhäftning till underlaget och hade släppt fläckvis på stora ytor. Enligt entreprenörens okulära bedömning var ytputsen en typ av vattrivning, som ej var ingnuggad i fasaden och alltför tjockt påslagen. Vid kontakt med murare, som deltog i tidigare omputsning 1986, framgick att man då hade använt platsblandat kalkbruk med lokal sand (vilket putsanalysen styrker). Man har ej använt gips i bruket Putsad yta på västra fasaden före rengöring hade man efter inklädnader med plywood avlägsnat kyrkans tegelröda vattrivning genom våtblästring med Alsil A3 från Askania AB. Denna relativt grova blästermetod med aluminiumsilikat valdes eftersom kyrkans ytputs skulle rivas i sin helhet pga. sin bristfälliga vidhäftning. Kvarsittande tegelröd puts kring kanter, stuprör och fönsteromfattningar skrapades rena för hand. Efter tvättning visade sig fasaderna främst bestå av en mosaik av grå och vita mer eller mindre hydrauliska lagningar varvat med platsblandat bruk och luftkalkbruk (se Ändring av fasadputs). 22

23 Den tegelröda ytputsen på södra fasaden är bortblästrad Kyrkans södra fasad renblästrad. 23

24 24 Omputsning I slutet av juli / början av augusti stockades de djupare skadorna i omgångar för att komma upp i rätt nivå för ytputsen. Därefter har hela kyrkobyggnaden fått en ny ytputs. På större delen av kyrkans putsytor med ett svagare hydrauliskt bruk har man använt Målarkalk Kkh 50 / 50 / 650 i alla påslag, även som grundning. På Kc-puts (pilastrar och vissa fönstersmygar) och på frilagd mursten har man gjort en putsgrund med Målarkalk Kkh 20 / 80 / 475. Med denna typ av grund ansågs vidhäftningen bli bättre när man sedan började stocka med Maxit 148. Vid antikvarisk kontroll var södra fasaden putsad utom smygar och pilastrar som gjordes sist. Uppkomna sprickbildningar trycktes till fortlöpande. Under putsarbetet var vädret omväxlande, mest molnigt och något regn ca grader och ganska fuktigt i luften. Den nya ytputsen följer underlaget i ett enda påslag med 8-9 mm tjocklek med ballast 0 3 mm. Bruket i säckar från Målarkalk med Jura som hydraulisk tillsats blandades med vatten i planblandare ca min. Ytan är brädriven med spår av murarkvast, likt tidigare ytputs. Små revormar, som var synliga här och var i ytputsen, har försvunnit när färgen ströks på. Ställningarna har varit intäckta med skyddsväv och försedda med regntak för att minska risken för väderproblem under putsarbetet Grundning kring entrén, vapenhuset. 24

25 Grundad skada vid entrén, vapenhusets SV hörn Grundning på frilagda murstenar, vapenhusets västra sida. 25

26 Grundning utmed kyrkans södra sida Grundning på murstenar utmed kyrkans västra sida. 26

27 Grundning på murstenar utmed kyrkans norra sida Grundning på sakristians NO pilaster och utmed grundens frilagda murstenar. 27

28 Pågående stockning av djupare skador på kyrkans östra fasad, SO hörnet Pågående stockning av djupare skador på kyrkansnorra fasad, NV hörnet 2-4 meter från mark. 28

29 Pågående stockning av djupare skador på kyrkans norra fasad, NV hörnet. Tegelrött bruk synligt innerst på kyrkomurens nedre del Pågående stockning av djupare skador på kyrkans och vapenhusets västra fasader. 29

30 Stockning av vapenhusets västra och södra fasad Pågående stockning av djupare skador kring vapenhusets entré till höger. 30

31 Pågående stockning ovanför vapenhusets östra sockel Södra fasaden med färdig ytputs. 31

32 Färdig ytputs på östra gavelfasaden Färdig ytputs på norra fasaden. 32

33 Pågående omputsning Norra fasaden med färdig ytputs. 33

34 Färdig ytputs på södra fasaden före avfärgning Färdig ytputs på östra gavelfasadens södra del. 34

35 Färdig ytputs på västra gavelfasaden. 35

36 Färdig ytputs i hörn mellan sakristian och norra långhusfasaden. Avfärgning var provytor på fasadkulörer strukna. Avfärgningen av fasader gjordes gjordes i befintlig kulör med Kalkfärg V, KFV (Målarkalk). Närmaste NCS nummer är 3040-Y70 R. Avfärgning på pilastrar, dörr- och fönsteromfattningar gjordes i befintlig kulör; brutet vitt med Kalkfärg Special PKS (Målarkalk). Närmaste NCS kulör på den är Y. Avfärgningen gjordes 2 ggr i kryssteknik och påbörjades under senare delen av september. Den tidigare asfaltbestrukna sockeln avfärgades likt fasaden. När det gäller den röda fasadfärgen fick man rekommendationer av leverantören att använda Kalkfärg Våt i stället för Kalkfärg Special, eftersom färgen kan bli 36

37 37 alltför trög med sistnämnda färg, när det används mycket pigment. Det finns ingen kulörskillnad mellan de båda färgerna. Inledningsvis gjordes röda provytor på fibercementplattor med kulörer motsvarande 25 kg kalkpasta g resp g 44 Bränd terra enligt Kalkfärg 90, vilka hade en alltför hård karaktär mot vita pilastrar och omfattningar i brutet vitt. Befintliga pilastrar hade en vit kulör med dragning åt gult. Resultatet av avfärgningen med modern fabriksfärg kan aldrig likna en traditionell kalkfärg, vars lyster skiftar. Den fabriksfärg som har använts är till sin typ mera lik en målarfärg ; jämn och statisk och behöver ofta inte strykas mer än ett par gånger. Den är till sin karaktär lika kyrkans tidigare tegelröda färg. En viss flammighet kan bero på att avfärgningen gjordes relativt sent på säsongen. Ojämnheterna verkar sitta i det allra yttersta skiktet men har efter ett par veckor blivit jämnare och förväntas jämna ut sig ytterligare efter vintern Kyrkans östra fasad efter första avfärgningen. 37

38 Vapenhusets södra fasad kring entrén efter första avfärgningen Vapenhusets södra fasad kring entrén efter första avfärgningen. 38

39 Västra fönstersmygens övre del efter första avfärgningen Yta på västra fasaden efter första avfärgningen. 39

40 Kyrkans södra och vapenhusets östra fasader vid slutbesiktning Huvudentrén i vapenhuset vid slutbesiktning. 40

41 Kyrkans östra fasad vid slutbesiktning Kyrkans norra fasad vid slutbesiktning. 41

42 Kyrkans västra fasad vid slutbesiktning. 42

43 Fönster, sakristians dörr Restaurering och målningsbehandling har gjorts av fönstersnickerier och sakristians dörr med Engwall & Claessons linoljefärg Lasol kulör NCS S 0502-Y i befintlig kulör Karm på del av rundbågefönster under pågående ommålning, kyrkans västra fasad. 43

44 Del karm under pågående ommålning, kyrkans östra fasad. (Färgspill åtgärdat senare). 44

45 Ommålat fönster, kyrkans västra fasad. 45

46 Ommålad takfotsbräda och hängränna på kyrkans norra fasad. DELAR AV TAK, TAKAVRINNING Efter justering och komplettering ommålades stup- och hängrännorna med linoljefärgen Lasol från Engwall & Claesson i befintlig kulör NCS 0502-Y. Stuprörssvepen som hänger ihop med stiften har varit dåligt infästa med avkapade alltför korta stift (avkapade 2-4 cm). Y-Plåt i Härnösand har därför ersatt svepen med nya i galvad vitmålad järnplåt. De tidigare svepen var av modern typ. En utkastare i samma material har bytts. Man monterade även ett 15x15 cm bleck av vitlackad järnplåt i vinkel mellan kyrkans vägg och sakristians östra takfall. Smärre komplettering av träbitar har gjorts på gavel mot öster. Kapitäl av trä, takfotsintäckningar och vindskivor har ommålats av Sandå Måleri med Engwall & Claessons linoljefärg Lasol i befintlig kulör kulör NCS 0502-Y. PLÅTAVTÄCKNINGAR, KYRKPORT, KÄLLARDÖRR Övriga plåtavtäckningar på solbänkar och kapitäl, kyrkporten på vapenhuset och källardörren skulle enligt arbetsbeskrivning ha justerats och ommålats men detta hanns ej med utan uppskjuts till nästa säsong De ska ommålas i befintlig kulör med Engwall & Claessons linoljefärg Lasol. 46

47 47 SMIDE, VENTILER Rostskyddsbehandling med Wibos Rostskyddsfärg på smide utomhus samt ventiler uppskjuts till nästa säsong Ventiler utmed husgrunden ommålas och efterbesiktas Sockel mot söder. GRUND Dräneringsarbeten har utförts kring kyrkogrunden enligt arbetsbeskrivning. Matjorden har grävts ur och ersatts med ett dräneringslager av mm grus med en infiltrationsduk i botten. Utanför arbetsbeskrivning har även en dräneringsslang med avrinning lagts ner i marken på kyrkans norra sida. Längs norra fasaden har man sedan länge haft problem med fukt. Efterbesiktningar Enligt arbetsbeskrivning har ej ommålning av kyrkport, ventilgaller eller plåt (utom stup- och hängrännor) utförts, markytor är ej isådda efter dränering, socklar är ej rengjorda och lagade. Utanför arbetsbeskrivning ska samtliga missprydande skyddsrör av gjutjärn för åskledare inmålas i bakomvarande väggkulör och granitsteg vid huvudentré vapenhus på Sånga kyrka justeras i läge. Dessa arbeten kommer att efterbesiktas säsongen Smide, järnrör och ventiler målas med Wibos Rostskyddsfärg. Vissa tekniska anmärkningar skulle samtidigt åtgärdas; betongsockeln på västra sidan om vapenhuset justeras till fall utåt och ståndskivan mot långhusvägg på vapenhusets västra takfall kompletteras med en plåt som avleder vatten från fasaden. 47

48 48 a Efter dräneringsarbeten utanför vapenhusets port. 48

49 Gjutjärnsrör för åskledare med fästen inmålas och efterbesiktas BYGGNADSHISTORISKA IAKTTAGELSER Färgskikt och äldre puts Efter blästringen blev flera kalkfärgskikt synliga. Dessa satt ytligt under den tegelröda vattrivningen. På stora delar av södra och norra fasaderna satt en ljusrosa kalkfärg under den bortblästrade tegelröda färgen. På vapenhusets östra sockel fanns en rosa kulör med tydliga spår av murarkvast utanpå en ljusgul. Eftersom man uttalat att kyrkan hade en ljusgul före avfärgning 1986 kan man antaga, att det ev. skett en missfärgning från andra påförda kulörer eller på kemisk väg alternativt kan en provyta gjorts före slutlig avfärgning med annan kulör? 49

50 Norra fasaden under rengöring med ytliga rosa och gulrosa färgskikt samt den tegelröda ytputsen från Del av sockeln, vapenhusets östra fasad, kalkfärgskikt med spår av murarkvast under asfaltbestrykningen. 50

51 Djupt liggande genomfärgat bruk. Skador på östra fasadens södra del ca 1 2 meter över mark. Under nerbilningen av bruk syntes i enstaka djupare skador tegelröda stråk på flera av fasaderna, som i förstone liknade bitar av inskolat tegel. De framkom alltmer när man började arbeta på djupet. Murarna upptäckte också att teglet var mjukt och visade sig vara ett tegelrött genomfärgat bruk djupt inne i putsfasaderna. Brukets tjocklek varierade med upp till ett par centimetertjocka stråk och avvek från ytputsens vattrivning, som var skarpt röd med vit brottyta under färgen. Detta var förvånande eftersom det liknade bruk med tegelkross, 51

52 52 som är en traditionell hydraulisk tillsats och kan förekomma i södra delarna av landet. Bruket var enligt entreprenören påfört som påslag, ej slevdraget och tryckt. Det liknade ej 1600/1700-talsbruk, som ofta har ett enda tjockt skikt med tilltryckt utseende med stor andel bindemedel. Senare putsanalys av prov från det ställe, där det röda bruket förekom långt in i fasaden, har påvisat att det allra innersta skiktet bestod av ett starkt bruk motsvarande ett modernt hydrauliskt bruk typ. NHL 3,5 medan det röda bruket (puts 2) som låg näst innerst var något svagare med 6 10 vol% luftinnehåll. En intressant information är att den röda färgen kom sig av att man tillsatt krossad bränd rödjord i ungefärlig proportionering på 1 : 1, kalkbruk : rödjordspulver. Det röda bruket (puts 2) utgjordes av naturlig ballast med en största kornstorlek på 0,7 mm, pulver av den rödbrända jorden hade en största kornstorlek på 1,5 mm (Bilaga 2). Äldre handbilad stickbjälke Under putsarbeten på sakristians norra fasad upptäckte murarna en handbilad stickbjälke vid NV hörnet. Antikvarien kontaktades omgående för dokumentation. Det fanns kraftiga huggmärken i träet för att putsen ska fästa bättre. Träet var alltså tänkt att inte synas. Stickbjälken isolerades med näver som skydd mot putsen. Kring den öppna träytan fanns rester av genomfärgad röd puts direkt på natursten. Det röda bruket som liknade bruk med tillsatt tegelkross visade sig sedan vara bränd rödlera (putsanalys). Över denna fanns en ca 10 mm tjock, svagare kalkputs med en vit kalkfärg på. Över den vita kalkfärgen satt ett 7 8 mm putsskikt med ljusrosa kalkfärg. 52

53 53 Uppmätning av igenputsad stickbjälke på sakristians norra fasad, E. Olsson Under putsarbeten på sakristians norra fasad upptäckte man änden av en stickbjälke vid NV hörnet. Observera tegelröda skikt djupt inne i putsen. 53

54 Huggmärken för att få putsen att sitta. 54

55 Stråk av tegelröd genomfärgad puts med rödlera direkt på natursten. Igensatta korfönster Under antikvarisk kontroll upptäcktes märken efter två igensatta korfönster på kyrkans östra fasad. Svaga spår uppvisade rundbågar. Dessa fönster fanns före 1923 då igensättningen sannolikt gjordes 1922/23. Otar Hökerberg, som lett båda restaureringarna 1922/23 och 1951/52 kände till detta och (se Historik) och förordade att skarvar i putsen efter igensättning av i senare tid upptagna korfönster skulle jämnas ut vid restaureringen 1951/52. Entreprenören Jämtfasad fick vid byggmöte påföljande dag uppdrag att göra uppmätningsritning av fönstren i fasaden. I en djupare skada fanns tegel efter igensättningen under ett av fönstren närmast sakristian. 55

56 Märken efter sidorna på igensatt rundbågefönster, östra fasadens södra del. 56

57 Märken efter igensatt rundbågefönster, östra fasadens norra del. 57

58 58 Uppmätningsritning av igensatta korfönster, Jämtfasad. 58

59 59 Källor Chandra, Satish: Architecture and ancient building materials, Del 2 Building materials, otryckt Karlsson, Ann Mari: Stjärnvalv i det senmedeltida Sverige. Inst. för konstvetenskap, Stockholms universitet Nordsverige 18 okt 1952: Sånga kyrka återinvigd igår. Telhammer, Ingrid: Ådalens kyrkor, Bjästa Arkiv: Murberget Länsmuseet Västernorrland, Sånga Kyrka, F2: 37. Landsarkivet: Kyrkoarkivet, Sånga församling, mappar O1a:1, O1a:2. Förslag till ny inredning, August Lindegren 1889, Planer Sånga kyrka N. Wahrgren, juni 1888 (kartsamlingen HLA ). Förslag till restaurering av Sånga kyrka, Hökerberg, kartsamlingen HLA