Boplatsläge på åsen Mesolitikum och bronsålder/järnålder

Transkript

1 Boplatsläge på åsen Mesolitikum och bronsålder/järnålder Arkeologisk undersökning Skepplanda RAÄ 249 Ale kommun Johanna Lega Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2014:13 1

2 Bopatsläge på åsen Mesolitikum och bronsålder/järnålder Arkeologisk undersökning Skepplanda RAÄ 249 Lödöse museum Rapport 2014:13 2

3 Författare Johanna Lega Grafisk form och Layout Omslagsbild Foto taget av Mats Hellgren. Fotot visar schaktningen av Skepplanda RAÄ 249 Västarvet/Lödöse museum Museivägen Lödöse Telefon Fax Hemsida 3

4 Innehåll Sammanfattning... 6 Inledning och bakgrund... 6 Syfte och målsättning... 8 Metod... 9 Topografi och fornlämningslandskap Resultat Senmesolitiska boplatslämningar Huslämning från yngre bronsålder/äldre järnålder Stolphål Härdar och en kokgrop Gropar Lager Fynd Flinta Keramik Slutsats Tryckta källor Otryckta källor Tekniska och administrativa uppgifter Bilagor

5 Fig. 1. Karta som visar Västra Götalands län med platsen för undersökningen markerad. 5

6 Sammanfattning I april och maj 2011 slutundersökte Västarvet kulturmiljö/lödöse museum den förhistoriska boplatsen RAÄ 249 i Skepplanda socken. Den undersökta ytan var meter stor och låg på kanten av en moränrygg meter över havet med utsikt över Grönåns dalgång. Inom boplatsen påträffades lämningarna efter en treskeppig byggnad, anläggningar i form av stolphål, gropar och härdar, enstaka skärvor av keramik samt två aktivitetsområden med slagen flinta. Flinta påträffades även i matjordstäcket samt i anläggningar över hela ytan. Liksom materialet antydde kunde ¹⁴C-dateringarna bekräfta att platsen använts under olika tidsperioder. Den äldsta fasen var senmesolitisk med dateringar av tre härdar till omkring 5700 f. Kr, vilket stämmer väl överens med det intryck flintmaterialet gav. Dateringar av en kokgrop, två gropar samt ett stolphål gav en kalibrerad ålder av omkring 500 f.kr. vilket är i övergången mellan yngre bronsålder och äldre järnålder. Fig. 2. Undersökningsytan mot norr med de låglänta åkermarkerna vid Grönån i bakgrunden, foto av Mats Hellgren. Inledning och bakgrund Med tillstånd av länsstyrelsen i Västra Götalands län utförde Västarvet kulturmiljö/lödöse museum under våren 2011 undersökningen av en boplatslokal, RAÄ 249 i Skepplanda socken, Ale kommun (länsstyrelsen diarienummer: ). Undersökningen utfördes med anledning av upprättandet av en detaljplan samt planerat bostadsbyggande inom fastigheterna Skönningared 7:9 och 7:5 och bekostades av markägarna. 6

7 Fig. 3. Karta över Götaälvdalen med undersökningsområdet markerat. 7

8 Projektledare och fältansvarig var Andreas Åhman och övriga deltagare var Mats Hellgren och Johanna Lega, samtliga vid Lödöse museum. Boplatsen påträffades vid en arkeologisk utredning som utfördes av Lödöse museum 2009 (Rapport 2010:1). Vid en förundersökning under sommaren 2010 kunde lämningar från ett flertal förhistoriska perioder konstateras (Rapport 2011:7). Västarvet kulturmiljö/lödöse museum rekommenderade ytterligare undersökningar i den nordvästra delen av området innan planerad exploatering, vilket ledde till den undersökning rapporten avser. Syfte och målsättning Undersökningens syfte var att genom Kulturminneslagen ta bort fornlämning Skepplanda RAÄ 249 inför planerad exploatering. Den primära målsättningen var att undersöka och dokumentera fornlämningen för att öka kunskapen kring dess karaktär, funktion, brukningstid och utbredning. Det var även av vikt att resultaten skulle kunna återknytas till den vetenskapliga kunskapsuppbyggnaden kring byggnadsstrukturer och landskapsutnyttjande vid förhistoriska boplatser. Fig. 4. Undersökningsytan mot öster, foto av Mats Hellgren 8

9 Metod Slutundersökningen genomfördes under 12 dagar i maj Eftersom ytorna har används som åker under historisk tid var matjordstäcket djupt. I ett första skede banades matjorden över större delen av ytan ned till den orörda alven. Den avbanade ytans storlek var 1077 m² och matjordens djup varierade mellan 0,30 och 0,40 meter. I de nordöstra samt nordvästra delarna av området påträffades fyndförande lager innehållande en stor mängd avslag samt artefakter av flinta. Inom dessa områden grävdes endast torvlagret och ett tunt skikt matjord bort med maskin för att det fyndförande lagret skulle kunna undersökas med högre noggrannhet. 1 1 meter stora grävenheter förlades med jämn spridning över ytorna. Dessa förtätades efterhand beroende på fyndförekomst och totalt uppgick grävenheterna till åtta stycken. Alla grävenheter, anläggningar samt fynd markerades och mättes in med GPS kopplad till Swepos RTK-tjänst vilket ger värden med centimeternoggrannhet. Samtliga anläggningar dokumenterades genom profilgrävning och ritades för hand på arkivbeständig film i skala 1:20. I anslutning till varje profilritning finns fältanteckningarna nedskrivna och materialet kompletterades med digitalfotografering. I samband med dokumentationen samlades även fynd samt bränt ben och kolprover in för datering. I ett sista skede samlades jordprover in för makrofossilanalys. Dokumentationsmaterial samt fynd förvaras i Lödöse museums arkiv respektive fyndmagasin som uppfyller gällande föreskrifter. Efter avslutad undersökning återfylldes ytorna med den uppschaktade matjorden. Fig. 5. Karta över storskifte på inägor från 1771 med den ungefärliga platsen för RAÄ 249 markerad. 9

10 Topografi och fornlämningslandskap RAÄ 249 var en boplatslokal belägen på den norra sluttningen av en moränås som sträcker sig i öst-västlig riktning genom landskapet. Marken har i modern tid nyttjats som åker- och betesmark och befinner sig på en höjd av meter över havet. Fornlämningen låg strax nordost om samhället Älvängen och har vidsträckt utsikt över Grönåns dalgång som består av låglänta lermarker. Det upphöjda läget med närhet till ån, som förenas med Göta älv vid samhället Älvängen, medför att platsen har varit intressant under en stor del av vår förhistoria. I landskapet kring Göra älv finns ett stort antal fornlämningar och fyndplatser från flera förhistoriska perioder. Ett markant inslag är de neolitiska boplatserna som låg tätt på de sandiga sluttningarna vid dåtidens vikar och vattendrag. Lämningar som gravar och hällristningar finns också representerade i större antal. Kunskapsläget kring metalltida boplatser i Götaälvdalen är emellertid litet. Vid tiden för undersökningen fanns bara två kända boplatser med huslämningar inom Ale kommun. Dessa är Nödinge RAÄ 83 som består av ett ej undersökt järnåldershus och Starrkärr RAÄ 205 som är en bolats med en huslämnig från romersk järnålder/folkvandringstid. I samband med utredningarna inför detaljplanen 2009 påträffades två boplatser (RAÄ 250 och 251) i nära anslutning till undersökningsområdet. De är belägna på samma åsrygg, 50 respektive 400 meter sydväst om RAÄ 249. I närområdet ligger även en sedan tidigare känd gravhög (RAÄ 6). Enligt historiska kartor, bland annat storskifte på inägor från 1771 (fig. 5) och enskifte på inägor från 1807 har platsen för undersökningen hört till Fig 6. Utdrag ur digitala fastighetskartan med strandlinjer från SGU. 10

11 Skönningared by under historisk tid och brukats som åkermark (Lantmäteristyrelsens arkiv). Byn är känd sedan 1550 och bestod då av 5-7 gårdar som var belägna sydost om undersökningsområdet. Resultat Inom den aktuella ytan fanns det lämningar från två skilda förhistoriska boplatser; en mesolitisk och en från yngre bronsålder/äldre järnålder. Spåren efter dessa var fullständigt sammanvävda och belägna sida vid sida över ytan. Tydliga mesolitiska lämningar påträffades framför allt i de nordöstra och nordvästra delarna nära åsryggens kant och den forna strandlinjen. Lämningarna bestod av fyndförande lager som delvis övertäckte mesolitiska härdar. Spåren efter den metalltida boplatsen kunde tydligast konstateras i de centrala delarna av ytan där en 13 meter lång treskeppig konstruktion påträffades. För övrigt kunde inga tydliga strukturer bland anläggningarna konstateras. Vid undersökningen mättes totalt 165 anläggningar in med GPS varav 44 stolphål, 18 härdar, 44 gropar, sex sotfläckar, åtta mörkfärgningar, sex pinnhål, tre lagerrester, en ränna och en kokgrop. Åtta anläggningar förblev oidentifierade och 26 stycken mättes in men utgick vid närmare undersökning. Det totala antalet flintor uppgick till 1174 stycken med en sammanlagd vikt av närmare 2,8 kg. I anläggningar och lager påträffades dessutom 19 skärvor keramik med en sammanlagd vikt av 127 g. Senmesolitiska boplatslämningar Den senmesolitiska boplatsen var belägen på stranden av den havsvik som Göta älvdalen utgjorde vid tiden omkring f.kr. Idag ligger platsen 35 meter över havet. Inom två områden av den forna strandkanten påträffades kulturlager som troligtvis utgjorde dåtidens markyta med lämningar efter flinthantverk och härdar. Det större området, som även innehöll ett flertal härdar, låg i den nordöstra delen av ytan medan det mindre området låg i den nordvästra delen. Flinta som rörts upp av jordbruket återfanns i matjorden över hela undersökningsområdet. De träslag som använts för eldning var Asp, Al, Alm, Hassel och Lind. Huslämning från yngre bronsålder/äldre järnålder I de centrala delarna av den metalltida boplatsen påträffades spåren efter ett treskeppigt hus. Konstruktionen bestod av fyra par takbärande stolpar belägna i öst-västlig riktning. Avståndet mellan stolparna i ett par var omkring 3 meter och dessa bockpar var placerade med ca 4 meters avstånd från varandra. Inga rännor eller väggstolpar som kunde avslöja husets fullständiga bredd påträffades. Byggnadens längd uppgick till närmare 13 meter. I den västra delen låg en äldre grusväg anlagd ovan matjorden men den hade till synes inte berört alvmaterialet. En eventuell fortsättning på huset i den riktningen borde ha kunnat ligga kvar men inga fler stolphål påträffades under vägen. I området kring huslämningen fanns ett flertal stolphål men inga andra konstruktioner kunde konstateras. 11

12 Fig. 7. Plan över undersökningsytan med fokus på huslämningen och de mesolitiska kulturlagren. 12

13 Anläggningar Stolphål Vid undersökningen påträffades 44 stolphål, framför allt i de västra och centrala delarna av den metalltida boplatsen. ¹⁴C-dateringar av ett takbärande stolphål samt en grop/stolphål utfördes. Det takbärande stolphålet som ingick i huskonstruktionen fick en senmesolitisk datering. Den troligaste förklaringen är dock att kol från den mesolitiska boplatsen av en händelse hamnat i stolphålet då det anlades. Slutsatsen dras med anledning av konstruktionstypen samt det faktum att kolets träslag var Asp/Salix vilket är avvikande träslag för bärande konstruktioner. Tyvärr påträffades inget daterbart material i övriga takbärande stolphål. Dateringen av den andra anläggningen resulterade i yngre bronsålder/förromersk järnålder ( f. Kr.). Fig. 8. Ett av de stenskodda stolphålen i huskonstruktionen till vänster och den utstakade huslämningen till höger, foto av Johanna Lega Härdar och en kokgrop Vid undersökningen kunde 18 härdar konstateras. Tio av dessa var belägna i eller i anslutning till det mesolitiska kulturlagret i nordost medan övriga låg mer centralt på boplatsen. Av tre daterade härdar fick samtliga en senmesolitisk datering. Kokgropen härrör emellertid från yngre bronsålder ( f. Kr). De träslag som använts för eldning är alm, lind, asp, al, gran, ek och hassel. Gropar Antalet gropar som påträffades vid undersökningen uppgick till 44 stycken och de förekom med jämn spridning över hela undersökningsytan. Kol från två av groparna skickades för datering och båda fick åldern yngre bronsålder/förromersk järnålder. Flinta påträffades i ett flertal gropar vilket är förklarligt eftersom den har förflyttats i samband med rörelse i matjorden och enkelt kan ha hamnat i anläggningar från senare tid. 13

14 Lager Ett fyndförande mesolitiskt lager påträffades i de norra och nordvästra delarna av boplatsen, vid den äldre strandkanten. Lagren täckte en yta av ca 75 m² och hade ett ungefärligt djup av 0,10 meter under matjordstäcket. Fyllningen var kompakt, gråbrun och innehöll kolstänk och slagen flinta. Ett antal härdar daterade till omkring f.kr. påträffades i och under lagret. Fynd Flinta Det totala antalet flintor uppgick till 1174 stycken med en sammanlagd vikt av 2 776,6 g. Bland dessa fanns såväl patinerade som svallade, brända, med cortex och retusch. De artefakter som påträffades var en rundskrapa, ett antal avslagsskrapor samt två knivar och ett obestämbart slipat fragment. För övrig bestod materialet av spån, mikrospån, kärnor, avslag och splitter samt övrigt slagen flinta. I den nordöstra delen av området konstaterades ett 48 m² stort grått fyndförande kulturlager. I den nordvästra delen av området, på andra sidan vägen, påträffades ett liknande lager med en storlek av 25 m². I de åtta grävenheter som upptogs i lagret framkom sammanlagt 429 avslag av flinta med en vikt av ca 500g. Bland dessa fanns en avslagsskrapa samt ett flertal spån och mikrospån. Fig. 9. Rundskrapan (fyndnummer 1) på den vänstra bilden och ett spån (fyndnummer 23) på den högra bilden, påträffades i lagret respektive i anläggning Foto av Johanna Lega. Keramik 19 skärvor keramik med en sammanlagd vikt av 127 g påträffades vid undersökningen. Av dessa var 15 st bukskärvor, tre stycken mynningsskärvor och en odefinierad. Dessutom påträffades 69 g bränd lera. Keramikmaterialet var relativt homogent och bestod framför allt av grova kärl. På en del av kärlen kunde matskorpa konstateras. Fig. 10. En mynningsskärva från ett keramikkärl (fyndnummer 179) påträffades i en grop (3840) som daterades till bronsålder/förromersk järnålder. Foto av Johanna Lega. 14

15 Fig. 11. Plan över undersökningsytan med fokus på anläggningstyper och dateringar. 15

16 Prover och Dateringar Vid undersökningen samlades träkol och jordprover in för datering respektive makrofossilanalys. Träkol från 16 anläggningar skickades för vedartsanalys till Erik Danielsson/Vedlabb med syfte att bestämma vilket träslag de bestod av. Därefter skickades åtta kolprover för ¹⁴C-analys som utfördes av Göran Possnert vid Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet. Vid undersökningen samlades även sex jordprover för makrofossilanalys in och skickades för analys. Dessa prover tycks tyvärr ha förkommit och något resultat är inte att vänta. Anl. nr. Anläggningstyp Träslag Datering 3338 Härd gran, lind Härd al, ek, hassel, lind Härd asp, hassel, lind mesolitikum 3450 Härd al Härd alm, lind mesolitikum 3515 Härd al, alm mesolitikum 3725 Grop al, ek bronsålder/järnålder 3758 Stolphål ek Kokgrop al bronsålder 3840 Grop tall bronsålder/järnålder 4012 Grop/stolphål al, björk bronsålder/järnålder 4780 Stolphål/grop tall Grop al, ek Stolphål asp/salix mesolitikum 4980 Stolphål ek Härd asp, lind - Tabell 1. Prover för vedartsanalys från undersökningen av RAÄ 249. Tabell 2. Diagram för samtliga 14 C-prover vid undersökningen av RAÄ

17 Prov ID Anl. nr. Anläggningstyp Material Datering nr. 1 Ua A3463 Härd Träkol (Alm) f.kr. 2 Ua A3817 Kokgrop Träkol (Al) f.kr. 3 Ua A4947 Stolphål Träkol (Asp/Salix) f.kr. 4 Ua A3725 Grop Träkol (Al) f.kr. 5 Ua A3840 Grop Träkol (Tall) f.kr. 6 Ua A3515 Härd Träkol (Al) f.kr. 7 Ua A3425 Härd Träkol (Hassel) f.kr. 8 Ua A4012 Grop/Stolphål Träkol (Al) f.kr. Tabell 3. Prover för 14 C-analys från slutundersökningen av RAÄ 249. Anl. Anläggningstyp Beskrivning nr. A3616 Stolphål Stenskott stolphål, 0,4 m djupt. A3758 Stolphål 0,52 m djupt stenskott stolphål som ingått i en byggnad. A3817 Kokgrop 0,9 meter i diameter, rund och 0,32 m djup kokgrop med fyllning av brun sand och sten A4012 Grop/stolphål 0,6x0,6 m i diameter och 0,3 m djup. A4947 Stolphål 0,4 m diameter och 0,5 m djupt stolphål. Detta är ett stolphål som ingått i en byggnad. P5052 Grått lager Prov från grått fyndförande lager i nordvästra delen av undersökningsområdet. Tabell 4. Prover för makrofossilanalys från slutundersökningen av RAÄ 249. Tyvärr förkom proverna sedan de skickats för analys och något resultat är inte att vänta. Slutsats Undersökningsytan var belägen på en moränrygg, 35 meter över havet, och har befolkats av människor under vår förhistoria och historia. Resultaten av den arkeologiska slutundersökningen ger en djupare inblick i de två förhistoriska faser som kunnat påvisas. Den senmesolitiska fasen med dateringar till omkring f. Kr samt en period i övergången mellan yngre bronsålder och förromersk järnålder med dateringar till omkring 500 f. Kr. Under den mesolitiska fasen var platsen strandbunden på grund av avsmältningen av inlandsisen och landsänkningen. Det som idag är Götaälvdalen var alltså för omkring 7500 år sedan en havsvik. Vid den dåvarande strandkanten påträffades ett gråbrunt lager som innehöll kolstänk och flinta och tolkas som boplatsens markyta med rester efter vardaglig aktivitet. Den översta delen av lagret har sannolikt omrörts av odling under historisk och modern tid och flinta påträffas därför även i matjorden. Den mesolitiska boplatsen hade en utsträckning på omkring 150 m² men lagret påträffas bara närmast strandkanten vilket i kombination med förekomsten av härdar i det området tyder på att en stor del av aktiviteten förlades hit. Med tanke på det strandbundna läget så har fiske troligtvis utgjort en stor del av ekonomin. Bildandet av omfattande kulturlager på boplatsen tyder på en längre tids användning. Inga rester av hyddor eller 17

18 liknande kunde konstateras och det är oklart om boplatsen varit säsongsbunden eller brukats året runt. Den metalltida fasen, i övergången mellan brons- och järnålder, hade sitt centra i den mittersta delen av ytan. Det finns en byggnadslämning efter ett treskeppigt hus på platsen men också ett flertal stolphål som inte kunnat knytas till någon tydlig struktur. Spår efter odling har inte kunnat konstateras, men man har med största sannolikhet utnyttjat moränryggens lätta, sandiga jordar för odling och bete. Keramiken uppvisar rester av matskorpa och är av relativt grovmagrad typ vilket är förväntat material från en boplats av detta slag. Moränryggen är i nuläget fortfarande glest bebyggd och större delen av ytorna består av åker eller ängsmark. Det finns därför stor potential att ytterligare ett antal förhistoriska boplatser ligger bevarade under matjordstäcket. Fig. 12. Pågående schaktning av RAÄ 249 mot söder, foto av Andreas Morner Åhman. 18

19 Litteratur Tryckta källor Andersson, S., Rex Svensson, K. & Wigforss, J Sorteringsschema för flinta. FYND rapporter Rapporter över Göteborgs Arkeologiska Museiundersökningar. Göteborg. Lödöse museum Rapport 2010:1. Särskild utredning. Inför detaljplaneläggning för bostäder inom fastigheterna Skönningared 7:9, 7:5, 6:15 m fl i Ale kommun, Västergötland. Andreas Åhman Lödöse museum Rapport 2011:7. Boplatslämningar i Skönningared. Arkeologisk förundersökning Fornlämning RAÄ 249 och 250 i Skepplanda socken, Ale kommun, Västergötland. Andreas Åhman Wigforss, J Äldre stenålder. Jägare och fiskare. I: Andersson, S. och Ragnesten, U (red.) Fångstfolk och Bönder. Om forntiden i Göteborg. Göteborgs stadsmuseum. Göteborg. Otryckta källor FMIS, Riksantikvarieämbetets digitala fornminnesinformationssystem Historiska kartor, Lantmäteriet Tekniska och administrativa uppgifter Beslutande länsstyrelse: Länsstyrelsen i Västra Götalands län Länsstyrelsen diarienummer: Datum för beslut: Ansvarig institution: Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Västarvet diarienummer: VA Västarvet projektnummer: Typ av undersökning/åtgärd: Slutundersökning Projektansvarig: Andreas Åhman Fältarbetsledare: Andreas Åhman Fältpersonal: Mats Hellgren, Johanna Lega Rapportansvarig: Johanna Lega Uppdragsgivare: Ale kommun/miljö- och byggförvaltningen Kostnadsansvarig: Markägarna Skönningared 7:9 och 7:5 Orsak till uppdraget: Byggande av bostäder Län: Västra Götalands län Kommun: Ale Socken: Skepplanda Fastighet: Skönningared 7:9 och 7:5 Fornlämningsnummer: Skepplanda

20 Fältarbetstid: Undersökningsyta: 1077 m² Koordinater: x: y: Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V Bilagor Bilaga 1. ¹⁴C-analys Bilaga 2. Vedartsanalys Bilaga 3. Fyndlista Bilaga 4. Anläggningslista 20

21 Bilaga 1. ¹⁴C-analys 21

22 22

23 23

24 24

25 25

26 Bilaga 2. Vedartsanalys 26

27 Bilaga 3. Fyndlista 27

28 28

29 29

30 30

31 31

32 32

33 33

34 Bilaga 4. Anläggningslista 34

35 35

36 36

37 37

38 38

39 39

40 40

41 41