En Storgård i Påarp. Skåne, Välluv sn, Påarp 1:12, RAÄ 22 & 43 Dnr Håkan Aspeborg med bidrag av Nathalie Becker

Transkript

1 UV SYD, DOKUMENTATION AV FÄLTARBETSFASEN 2002:1 En Storgård i Påarp Skåne, Välluv sn, Påarp 1:12, RAÄ 22 & 43 Dnr Håkan Aspeborg med bidrag av Nathalie Becker

2 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Syd Åkergränden Lund Tel Fax Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/ Riksantikvarieämbetet ISSN x Utskrift UV Syd, Lund, UV Syd Daff 2002:1

3 Innehåll Inledning...4 Undersökningens förutsättningar...4 Metod...5 Resultat...6 Husen...6 Artefakter...8 Keramik...8 Flinta...8 Utvärdering...8 Kommande arbete...11 Referenser...11 Muntliga Referenser...12 Administrativa uppgifter...13 Bilagor...14 Bilaga 1. Husbeskrivningar...14 Figurförteckning...18 UV Syd Daff 2002:1 3

4 I samband med utbyggnaden av ett villaområde har boplatslämningar från romersk järnålder vendeltid undersökts. Lämningarna är belägna mellan västra utkanten av samhället Påarp och den numera utdikade Refsmossen, cirka 6 km från Öresundkusten i nordvästra Skåne. De centrala delarna av en komplex gårdsstruktur omfattade bl.a. hus som var mellan 20 och 44 m långa i L-, T- eller möjligen U-formade grupperingar. Trots fyndens fåtalighet och alldagliga prägel så ger hela miljön intrycket av att utgöra en stormansgård. Härför talar husens konstruktion som är ovanlig i Skåne och deras anmärkningsvärda storlek. Det är uppseendeväckande att flera sådana hus påträffats på en och samma boplats. Närmast identiska paralleller till flera av husen finns i Brogård i Halland och Järrestad i östra Skåne. De i många fall mycket speciella husen och gårdens utformning ger intressanta incitament till vidare diskussioner bl.a. angående hustypens sammankoppling till elitära miljöer både i ett lokalt och skandinaviskt perspektiv. Inledning Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Syd, genomförde en särskild undersökning inom fastigheten Påarp 1:12 i Välluvs socken, Helsingborgs kommun, under perioden 8 till 26 oktober 2001 (fig. 1). Åtgärden föranleddes av att Helsingborgs kommun planerar husbyggnation i området där kända fornlämningar finns. Den särskilda undersökningen utfördes i enlighet med länsstyrelsens i Skåne län tillstånd i beslut daterat (dnr ). Uppdragsgivare var Helsingborgs kommun. Ansvarig för uppdrag och rapport var Håkan Aspeborg. Undersökningens förutsättningar Förundersökningsområdet är beläget i västra utkanten av samhället Påarp (fig. 2). Ytan består av en platå som sluttar markant åt väst och nordväst medan förhöjningen är knapp märkbar från övriga väderstreck. Nivåerna ligger 50 till 60 meter över havet. Jordarterna består av siltig moränlera och inga nämnvärda förhöjda fosfathalter finns registrerade. Nordväst om området finns den utdikade Refsmossen. En mindre bäck i anslutning till Refsmossen är närmaste vattendrag. Gamla Påarps bytomt finns cirka 700 meter söder om undersökningsytan (RAÄ 37, Välluvs sn). Söder om, och i direkt anslutning till, exploateringsytan utfördes 1992 en arkeologisk slutundersökning av en cirka m 2 stor yta som innehöll ca 200 boplatsanläggningar vilka har daterats till yngre bronsålder (RAÄ 43). Inga huslämningar eller andra sammansatta konstruktioner påträffades (Nagmér 1997). Flera andra arkeologiska undersökningar har genomförts i närområdet. Vid byggandet av Väg 109, sydöst om Påarp, dokumenterades ett flertal boplatser härrörande från skilda förhistoriska perioder men med en tyngdpunkt i brons- och äldre järnålder (Knarrström & Olsson 2000). Ytterligare undersökningar har genomförts vid Ramlösagården/Gustafslund, beläget ett par kilometer österut. Också här låg dateringstyngdpunkten i äldre järnålder (Aspeborg & Mårtensson 2001). Undersökningen föregicks av en utredning (Nagmér 1992) och en förundersökning (Aspeborg 2001). Vid förundersökningen påträffades bl.a. ett 38 m långt treskeppigt hus med konvexa långsidor och raka gavlar markerade av utflyttade gavelstolpar. Huset hade dessutom en konvex underbalanserad inre takkonstruktion. Hustypen användes under perioden romersk järnålder vendeltid. 14 C-dateringarna från huset antyder att det härrör från romersk järnålder eller folkvandringstid. Därutöver påträffades stolprader vilka preliminärt tolkades som hägnadsrester. En brasklapp för att de kunde utgöra rester av ytterligare hus utfärdades dock. Flertalet boplatsanläggningar och konstruktioner låg inom ett ca 6000 m² stort område i sydvästra delen av förundersökningsområdet. Ytan utgjorde en svag förhöjning i åkermarken. Området tolkades som ett gårdsläge från romersk järnålder/folkvandringstid. 4 UV Syd Daff 2002:1

5 Kunskapen om bebyggelseutvecklingen i Helsingborgsområdet har under de senaste åren vuxit. Källäget är dock fortfarande bristfälligt jämfört med andra områden i Sydsverige. Totalt hade innan den aktuella undersökningen 13 långhus påträffats (inklusive Påarpshuset) i Helsingborgsområdet från perioden romersk järnålder till vendeltid. Noterbart är att alla utom ett är undersökta efter Vid tidigare undersökningar av boplatser från romersk järnålder/folkvandringstid i Helsingborgstrakten har mestadels gårdar med relativt korta långhus påträffats, ofta med bara tre bockar i den takbärande konstruktionen (Nagmér 1994; Knarrström & Olsson 2000; Aspeborg & Mårtensson 2001). Då större hus finns i närliggande områden har det ansetts sannolikt att sådana även finns kring Helsingborg. Skillnader i husstorlek avspeglar sannolikt ofta sociala olikheter i samhället vilket skulle betyda att Påarpsboplatsen kanske bebotts av en elit (Aspeborg 2001 & Mårtensson). En jämförelse av gårdsstruktur mellan Påarpsområdet och de samtida gårdarna vid Ramlösagården ansågs därför kunna bidra till ny kunskap om bebyggelsestruktur och social struktur under romersk järnålder/folkvandringstid i Helsingborgsområdet. Utifrån förundersökningsresultaten formulerades följande målsättningar för undersökningen, vilka fokuserade främst på det vid förundersökningen påträffade huset: Att dokumentera och analysera den till huset hörande gårdsstrukturen. Att med riktade naturvetenskapliga insatser bättre datera såväl det specifika huset som typen i stort. Att diskutera hustypen i ett skandinaviskt perspektiv. Att utifrån det makrofossila materialet från stolphålen efter de takbärande stolparna analysera funktionsindelning i huset. Att utifrån de arkeologiska resultaten (gårdsstrukturen) och det arkeobotaniska materialet belysa bebyggelseutveckling och social stratifiering inom Helsingborgsområdet under romersk järnålder t.o.m. folkvandringstid. Att sätta resultaten i såväl lokalt som regionalt bebyggelsehistoriskt och socialt perspektiv. Metod Schakten från förundersökningen hade stått öppna. Matjorden avbanades skiktvis med grävmaskin från återstående delar av gården. Den sammantagna avbanade ytan kom att uppgå till 4627 m 2. De sedan förundersökningen avbanade ytorna handrensades ånyo, dock inte i sin helhet. Rensning av områdena kring tydliga huslämningar prioriterades. Alla anläggningar dokumenterades i plan. Ett urval av anläggningar grävdes, företrädesvis de ingående i hus. Från takbärande stolpar i hus insamlades träkol för 14 C-analyser. Från fyra hus insamlades även jordprover för makrofossilanalys. En extensiv metalldetektering utfördes på de nyavbanade ytorna liksom selektiv digital fotografering av hus och anläggningar. Metalldetektering av matjorden hade planerats innan UV Syd Daff 2002:1 5

6 avbaningen men detta moment fick utgå p.g.a. av sjukdom i projektgruppen. Ett urval av de träkolsprover som insamlades kommer att vedartsanalyseras för att bedöma provernas egenålder och lämplighet för 14 C-datering. Plandokumentationen genomfördes med hjälp av totalstation och den digitala dokumentationen samt registreringen av fynd och anläggningar har gjorts i dokumentationsprogrammet Intrasis. Resultat Resultaten av undersökningen var över förväntan då samtliga stolphålsrader och rännor som efter förundersökningen preliminärt tolkades som hägnadsrester och rännor visade sig utgöra delar av hus (fig. 3). Även dessa hus visade sig vara av ansenliga dimensioner. Därutöver framkom ytterligare två hus vilkas närvaro inte hade antytts på något sätt av förundersökningen. Totalt påträffades 477 boplatsanläggningar. Flertalet av dessa var stolphål. Näst vanligast var härdar följt av gropar. Groparna var fyndfattiga och flera var av misstänkt recent karaktär. Ett fåtal gropar kunde dateras utifrån fyndmaterial till yngre bronsålder eller förromersk järnålder. Husen Totalt påträffades 6 hus. Dessa var mellan 20 och 44 m långa. För detaljerade beskrivningar av husen och figurer hänvisas till bilaga 1 och fig Hus 4, som var kortast, bedöms vara äldst och låg lite avsides på den södra delen av undersökningsområdet. Huset hade spår efter fem bockar efter en rak inre takbärande konstruktion som dessutom var balanserad. Stolphålen efter de takbärande stolparna som ingick i husen var vanligen stora och djupa, många var dessutom stenskodda. Undantag i dessa avseenden var stolphålen i hus 4. Detta hus bör utifrån sin konstruktion dateras till förromersk järnålder, sannolikt den senare delen av denna. Troligen hör den tidigare undersökta och söder om belägna boplatsytan och huset till samma gård (Nagmér 1992). Den rabbade keramiken som tillvaratogs därifrån kan lika väl hänföras till förromersk järnålder som yngre bronsålder. De fem övriga husen har ingått i en väl samlad gårdsmiljö. Två av husen överlagrar varandra, hus 5 och 6, och samtliga hus kan således inte ha stått samtidigt på gården. Hus 1 och 2 överlagrar visserligen inte varandra men de står mindre en 1 m isär vilket gör det mindre sannolikt att de skulle vara samtida. Samtliga fem hus har motsvarigheter på boplatsen Brogård i Halland (Carlie 1992). Hus 1, 2, 3 och 5 har dock uppenbara likheter beträffande konstruktion och plan. Husen har haft rak gavel med utflyttade stora gavelstolpar. Dessutom har de haft konvexa långsidor och en underbalanserad inre takkonstruktion. Typen framträder under äldre romersk järnålder och finns fram till vendeltid (Göthberg 2000, s. 48). Vanligtvis dateras dock hus av typen till yngre romersk järnålder eller folkvandringstid. Även hus 6 har haft konvexa långsidor och rak gavel, i det fall det gick att bedöma. Gavelkontruktionen har dock varit annorlunda då den till skillnad från övriga hus markerades av fem smärre stolphål på rad. Samtliga husen i gårdsmiljön har haft sina huvudingångar placerade centralt i husen vilket anses vara ett typiskt sydskandinaviskt drag (Herschend 1998, s.15). 6 UV Syd Daff 2002:1

7 Hus av den storlek som påträffades vid undersökningen har hittills varit ovanliga i Sverige, även om såväl lika stora som större hus har påträffats. I kraft av sin storlek har de ofta tolkats som stormansgårdar (jfr Carlie 1992). Detta synsätt har varit föremål för kritik, där man hävdat att även andra högstatusindikationer måste föreligga för att göra en dylik tolkning plausibel (Göthberg 2000, s. 129f). I andra fall har husens storlek förklarats med att de ansetts rymma flera hushåll. Frågan kommer att diskuteras längre fram. Gårdskomplexets olika faser ligger förmodligen nära varandra i tid. Trots svårigheter ska preliminära försök till fasindelningar göras nedan. Kronologin mellan hus 5 och hus 6 visas av stratigrafin mellan tre anläggningar. Stolphål A8163 tillhörande hus 5 överlagras av härd A4697 vilken i sin tur är genomgrävd av stolphål A8726 tillhörande hus 6. Hus 5 är alltså äldre än hus 6. I botten av ett stolphål i hus 6 framkom ett offrat miniatyrkärl som sannolikt ska dateras till romersk järnålder eller folkvandringstid. Kärlets datering utgör även en datering av husets byggskede men är tyvärr för vag för att vara användbar vid en fasindelning av boplatsen. Från hus 1 föreligger två 14 C-dateringar av kol från stolphål. Det ena gav datering till förromersk järnålder och måste avfärdas. Möjligen kan den höga åldern bero på att träet har haft hög egenålder men provet kan också ha bestått av sekundärdeponerat material. Det andra provet gav en datering till yngre romersk järnålder/folkvandringstid. Denna är sannolikt mer överensstämmande med såväl husets byggnadstid som användningstid. Vilka övriga hus kan man då anta vara samtida med hus 5? I brist på säkra dateringar får vi använda oss av de indicier som husens placering gentemot varandra ger. Nedan följer ett förslag på fasindelning för gården efter hus 4. Tiden efter det att hus 4 är övergivet används ytan mycket sparsamt. Hus 5 byggs under romersk järnålder och utifrån husets placering är det sannolikt att även hus 3 byggs samtidigt och anläggs i 90º vinkel i förhållande till detta. Husen har bildat en två-längad L-formad gård. Möjligen kan hus 2 ha ingått och gården har i så fall varit tre-längad och U-formad. Det kan även tänkas att hus 2 avlöser hus 3 i en L-formad gård. Alternativt kan det tänkas att hus 3 avlöses senare av hus 1 medan hus 5 rivs och avlöses av hus 6. Att placera hus 2 i rätt fas är som synes besvärligast. Till råga på allt kan det även ha varit samtida med hus 6. Huset ligger mitt emot hus 6 mittaxel och har gaveln mot en mycket stor dörröppning i hus 6. Möjligen kan det betyda att husen ha varit sammanbyggda och utgjort en T-formad gård. Till detta finns det dock oss veterligen inga motsvarigheter och gården skulle således i sådana falla vara helt unik. UV Syd Daff 2002:1 7

8 Artefakter Fyndmängden var liksom vid förundersökningen ringa. Totalt påträffades endast 46 artefakter. Dessa utgjordes huvudsakligen av flinta och keramik. En sländtrissa (F1) påträffades vid rensning inom hus 6 omedelbart bredvid väggrännan. Två löpare (F17 & 18) påträffades i stolphål ingående i hus 5. Därutöver framkom i A2692 även en underliggare (F46) vilken dock inte tillvaratogs. Två mindre bitar järnslagg (F16) framkom i ett väggstolphål ingående i hus 3. Bränd lera förekom tämligen ymnigt men oftast i mycket små bitar vilka inte tillvaratogs. Ett ornerat lerblock (F14) som framkom i en grop inom hus 3 var ett undantag från detta som förtjänar att omnämnas. Lerblocket var geometriskt ornerat med raka, ställvis parallella linjer. Ett triangelmotiv kan urskiljas. Lerblock brukar dateras till förromersk järnålder. Fyndet hör sannolikt ihop med hus 4 som endast ligger 12 m söder om anläggningen som lerblocket påträffades i. Keramik Keramik påträffades i hus 1, hus 2, hus 5 och hus 6 samt därutöver i ett fåtal större gropar (fig. 4). Merparten av keramiken påträffades i en stor grop belägen inom hus 1. Totalt påträffades endast 313 g keramik, möjligen motsvarande 11 kärl, vilket är obetydligt mer än vad som påträffades vid förundersökningen. Ett miniatyrkärl (F11) påträffades på botten av det västra stolphålet i vad som varit den nordligaste bocken i hus 6. Kärlets nedläggning måste tolkas som ett husoffer. Förmodligen bör kärlet dateras till romersk järnålder eller folkvandringstid (Fig. 5). I övrigt förefaller keramiken vara skärvor av enklare bruks- eller förvaringskärl. I den stora gropen i hus 1 påträffades bl. a. rabbad keramik, vilken bör dateras till yngre bronsålder eller förromersk järnålder. Keramiken från grop A2145 som vid förundersökningen daterades till yngre järnålder har efter närmare studium fått omdateras till förromersk järnålder period I. En kärlmynning (F12) är försedd med en något utåtböjd och förtjockad samt profilerad läpp och bör dateras till romersk järnålder. Kärlet framkom i hus 6. Ytterligare en skärva från samma hus har en rak och något utåtböjd mynning (F9). Flinta Flintmaterialet präglades av att bipolär teknik har använts vilket antyder en järnåldersdatering (Knarrström muntligen). Flertalet flintor utgjordes av avslag och retuscherade naturflintor. Därutöver fanns ett fåtal redskap som ett kombinationsverktyg (F20), avslagslagsskrapa (F26), eldslagningssten (F30), skivskrapa (F31), skärverktyg (F42) och två borrar (F39 & F43). Dessutom påträffades en kärna (F38), en bipolär kärna (F28), och ett spån. Nära nog samtliga flintor framkom i anläggningar tillhörande hus 1, hus 5 och hus 6. Därutöver fanns även flintor i ett fåtal gropar (fig. 6). Utvärdering Undersökningsresultaten översteg alla förväntningar vad antal hus, storleken på dessa och gårdens utformning beträffar. Hela miljön ger vid 8 UV Syd Daff 2002:1

9 första anblick ett intryck av att utgöra en stormansgård. Fynden ger motsatt bild både genom sin fåtalighet och sitt alldagliga intryck. Förklaringarna till detta kan vara många eller en kombination av flera orsaker. Sannolikt kunde fler fynd tillvaratagits om undersökning och metalldetektering av matjorden genomförts. Resultat från åtskilliga platser där sådan undersökningsmetod använts har visat att fynden huvudsakligen har legat i ploglagret. Antalet framkomna artefakter vid undersökningen hade med all sannolikhet ökat om undersökta fyllningar vattensållats. Avsaknaden av fynd kan även förklaras av att man har haft ett sådant deponeringsmönster att avfall fördes bort från platsen och att offer var sällsynta. I detta sammanhang måste även en noggrann städning av husen innan avflyttning nämnas. Till de flerfunktionella långhusen har det sannolikt funnits verkstäder och avfallsgropar. Erfarenhet från andra liknande boplatser antyder att ett rikare fyndmaterial kan påträffas i dessa. Kanske ska dessa verkstäder och avfallgropar sökas i sluttningen nordväst om husen ned mot Refsmossen. Detta får framtida undersökningar visa. Att lokalisera dessa borde dock vara prioriterat för framtida insatser. Även det faktum att få och endast alldagliga fynd påträffats på andra boplatser där verkstadshus och avfallsgropar i stort sett saknas men där lika imponerande byggnader daterade till samma tid finns måste beaktas. Återigen kan detta exemplifieras av förhållanden vid Brogård: Halland där liknande hus påträffats (Carlie 1992). Bristen på högstatusfynd från romersk järnålder är dock tydlig i hela Luggude härad. Detta behöver inte primärt bero på fattigdom gentemot kringliggande bygder även om detta är möjligt. Det kan bero på kulturella val där man medvetet avstått från främmande produkter från romarriket. En kulturell markering och avståndstagande mot befolkningen i områden i Sydskåne och på Själland. Detta är ett vanligt kulturellt fenomen, men de som har haft makten på östra Själland och i Sydskåne kan å sin sida medvetet uteslutit ett närliggande område från att ta del av de romerska importprodukterna. Att tolka tillgång till respektive avsaknaden av dessa produkter i så närliggande områden som nordvästra Skåne och Själland/södra Skåne som tecken på en konflikt områdena emellan ligger nära till hands. Särskilt som tiden ifråga måste antas ha varit krigisk (Skre 1998). Vid folkvandringstid förändras spridningsbilden vad högstatusfynden beträffar i Helsingborgsområdet. Flera guldfynd har påträffats från denna period, dock inga i Påarps närhet. En generell brist på högstatusynd i ett större närområde kan alltså inte förklara avsaknaden av sådana på platsen under folkvandringstid. Fynden var få och deras dateringsramar vida. Sålunda är dessa inte till stor hjälp att närmare datera husen. Inte heller går husen att skilja kronologiskt utifrån typologiska kriterier. Detta medför att endast naturvetenskapliga dateringsmetoder återstår för att lösa gårdskomplexets kronologi. Det bör dock erinras om att även 14 C-datering har sina begränsningar vad det gäller findatering och att det inte ens är säkert att denna metod kan lösa kronologin på gården. Under senare delen av 1990-talet fram till idag har kunskapen om bebyggelsen i Helsingborgsområdet under förhistorisk tid ökat markant. UV Syd Daff 2002:1 9

10 För järnålderns vidkommande finns dock luckor i materialet som gör det svårt att rätt placera in bebyggelsen i landskapet och i dess sociala kontext. Frågan är hur dessa luckor ska tolkas? Som tidigare framhållits är t. ex. avsaknaden av praktfynd, guld eller importföremål från romerskt område total. Även vapengravar lyser med sin frånvaro i vårt området under hela järnåldern. Överhuvudtaget bör framtida insatser försöka finna järnålderns gravar så att de dödas plats i landskapet kan länkas till de levandes plats. Särskilt betydelsefullt är detta i närheten av det unika gårdskomplex som här behandlats även om gårdsfolket gravar mycket väl redan kan ha skattat åt förgängelsen till följd av jordbruksarbete eller existerande bebyggelse. Underbalanserade hus med konvex takbärande konstruktion är ovanliga i Skåne. Enstaka hus har dock påträffats bl. a. i Fosie (Björhem & Säfvestad 1993, s. 217). Hus som därtill har rak gavel markerad av kraftiga hörnstolpar har endast påträffats tidigare i Skåne vid Järrestad, med reservation att sådana finns i det stora opublicerade husmaterial föreligger från undersökningar i Malmöområdet. Det är således anmärkningsvärt att fyra sådana hus påträffas på en och samma boplats och därtill mycket stora sådana. Hus 1 och 3 i Påarp och hus 11 från den äldsta fasen i Järrestad är närmast identiska beträffande form och yttermått (Söderberg, muntligen). Hustypen är annars känd från Halland till mellersta Norrland. Dessa hus är tyvärr ofta dåligt daterade. Det nära nog med hus 1 och 3 i Påarp identiska hus IV i Brogård är t. ex. inte daterat med någon naturvetenskaplig metod. Även övriga hus har uppenbara paralleller till hus i Brogård i Halland. Hus 2 i Påarp och hus V i Brogård är av samma storlek och typ medan hus 5 i Påarp kan jämföras med hus XXVIII i Brogård. Hus 6 i Pårap slutligen är av samma dimensioner och yttre form som hus IX i Brogård. Hur ska dessa likheter förklaras och förstås? Har det med hustypen att göra? Hör den ihop med en särskild elitär miljö? Kan likheterna husen emellan förklaras av att närbelägna elitära miljöer som Brogård, Järrestad och Påarp om de alla är sådana har de använt sig av samma husbyggare eller har det funnits en så ideologiskt konform och delad idé inom en elitär grupp om hur en sådan miljö ska te sig att husen kommit att bli så lika? Björn Varenius hävdar att gården var både ett uttryck för sin ägares socialt pragmatiska statusambitioner, och hans eller hennes önskan att fullfölja ett ideal. Vilka var dessa ideal och hur påverkade de husets grundform; finns här metaforiska referenser till exempelvis skepp? Även här har Björn kommit med inspirerande förslag vilka man kan arbeta vidare med (Varenius 1998). Ett vendeltida hus av samma typ har rekonstruerats i Uppland. Takets utformning rekonstruerades som en avspegling av planen. Huset erhöll då en krökt linje och konstant takvinkel. Detta medförde att centralperspektivet förstärktes och att huset såg länge ut, mer monumentalt. Särskilt påtaglig blev monumentalitet i mittdelen (Arén 1992). Rekonstruktionsförslaget förstärker möjligheten av att hustypen åtminstone ursprungligen varit avsedd att skapa monumentala byggnader åt en elit i samhället. 10 UV Syd Daff 2002:1

11 En riktad insats för naturvetenskaplig tidsbestämning av husen med flera 14 C-dateringar av både vedartsbestämt träkol och makrofossil från stolphålen kommer därför att genomföras inför de vidare arbetena. Vid tidigare 14 C-analyser av prover från ett och samma hus har träkol ofta givit äldre dateringar än de som härrört från makrofossilt material. En utvärdering av resultaten kan komma att få stor betydelse för vilken provtyp som bör användas för dateringar av hus i framtiden. Det bör här framhållas att hus 11 i Järrestad endast är 14 C-daterat med makrofossilt material (Söderberg muntligen). Flera av husen är väl lämpade för att studera den inre funktionsindelning av hus i det att de ej är överlagrade. En riktad makrofossilanalys av jordprover från stolphålen kan lämna viktiga bidrag till detta. En preliminär bestämning av makrofossilinnehållet i två jordprover från stolphål avsedda för takbärande stolpar i hus 1 visar att dessa har stor vetenskaplig potential och att en funktionsindelning av huset utifrån metoden troligen är möjlig. Makrofossilmaterialet från de två stolphålen som var belägna i var sin ände av huset uppvisar stora olikheter i artsammansättning. Vad beror detta på? I det stolphål som främst innehåller sädeskorn finns trots dominans av skalkorn flera olika sädesslag. Kan detta ha att göra med flersäde? Även ogrässammansättningen från det andra stophålet antyder ett flersädesbruk. Sädeskornen representerade även en tröskad och sorterad säd vilket antyder att man har förvarat säd i denna del av huset. I övrigt kan det varierade materialet belysa frågor om ängs- och lövfoder utifrån förekomst av pinnved och ogräsfröer (Regnell muntligen). Kommande arbete Trots att undersökningen kom att beröra fler hus än hus1 kan de målsättningar som formulerades innan undersökningen fortfarande anses vara relevanta. Inga av målsättningarna kan dock sägas vara uppfyllda fullt ut. Däremot har delar av enskilda punkter bland målsättningarna behandlats. Resterande arbeten är beroende av att de naturvetenskapliga analyserna först genomförs. När detta är gjort vidtar nya kulturhistoriska analyser och tolkningar av resultaten. Dessa kommer att presenteras i en artikel publicerad i UV:s skriftserie. Referenser Arén, E Rekonstruktion av ett långhus. Har vi något att lära av det? Västmanlands Fornminnesförening och Västmanlands Läns Museum Årsskrift 69. Aspeborg, H Arkeologisk förundersökning. Ett stort järnåldershus i Påarp. Skåne, Väluv socken, Påarp 2:12, RAÄ22 & RAÄ43. Riksantikvarieämbetet, UV Syd Rapport 2001:23. Aspeborg, H. & Mårtensson, J Ramlösagården. Järnhantering och järnåldersboplats. Skåne, Helsingborg, Gustafslund Rapport UV Syd 2001:4. UV Syd Daff 2002:1 11

12 Carlie, L Brogård ett brons- och järnålderskomplex i södra Halland. Dess kronologi och struktur. Hallands Länsmuseers Skriftserie Nº 6. Halmstad. Göthberg, H Bebyggelse i förändring. Uppland från slutet av yngre bronsålder till tidig medeltid. OPIA 25. Uppsala. Herschend, F The idea of the good. OPIA 15. Nagmér, B Arkeologisk utredning, Skåne, Välluvs socken, Krokstorp 2:1, RAÄ 22. UV Syd, Rapport Nagmér, R. B Arkeologiska utredningar och slutundersökningar. Skåne, Helsingborg, Ramlösa 9:1 m fl. 1988, 1989 och RAÄ 84, 191, 192, 193, 193:2 och 234. Riksantikvarieämbetet, Byrån för arkeologiska undersökningar, UV Syd. Nagmér, B Arkeologisk slutundersökning, Skåne, Välluvs socken, Krokstorp 2:16 m. fl., UV Syd, Rapport ATA 1997:66. Knarrström, A. & Olsson, M Boplatser och härdområde vid Bårslöv. Skåne, Välluv och Bårslövs socknar, väg 109. Rapport UV Syd 2000:61. Skre, D Herredömet. Bosetning og besittelse på Romerrike e Kr. Oslo. Tesch, S Houses, Farmsteads, and Long-term Change. A Regional Study of Prehistoric Settlements in the Köpinge Area, Scania, Southern Sweden. Uppsala. Varenius, B Han ägde bo och skeppslid. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 10. Umeå. Muntliga Referenser Knarrström, Bo. Riksantikvarieämbetet UV Syd Regnell, Mats. Riksantikvarieämbetet UV Syd. Söderberg Bengt. Riksantikvarieämbetet UV Syd 12 UV Syd Daff 2002:1

13 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Undersökningstid: 8 26 oktober Projektgrupp: Håkan Aspeborg (Projektledare), Magnus Artursson, Nathalie Becker, Stefan Kriig och Anna Lagergren-Olsson. Underkonsulter: Sydschakt ekonomisk förening. Ångströmlaboratoriet Avd för jonfysik vid Uppsala universitet. Exploateringsyta: m 2. Undersökt yta: 4627 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 3C 3c Hjortshög, edition 1, 1971, x 6215 y Koordinatsystem: Helsingborg lokal. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x 6215,123x y 1312,942. Höjdsystem: RH Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 14 kombinerade sektionsritningar och anläggningsbeskrivningar i skala 1:20. Digitalt dokumentationsmaterial förvaras hos Riksantikvarieämbetet UV Syd, Intrasisprojekt: S 2001:78. Fynd: Fynd med LUHM nr 31239: UV Syd Daff 2002:1 13

14 Bilagor Bilaga 1. Husbeskrivningar Hus 1 (fig. 7). Typ: Treskeppigt. Orientering: Ö V. Yttre form: Konvexa långsidor och rak gavel. Storlek: 38 x 6,5 m. Tak: Huset hade 8 bockpar där bockbredden varierade från 1,6 m vid gavlarna till 3 m på mitten av huset. Avståndet mellan spannen var vanligen ca 5 m långt, men variationen låg mellan 2,3 och 5,5 m. Vägg: Resterna av väggen utgjordes av ca 20 spridda stolphål. Gavel: Stolphål efter två utflyttade stolpar påträffades vid vardera gavel. Avståndet till gaveln från de närmsta inre takbärande stolparna var ca 1,9 m. Huset har vid gaveln har varit 3,9 m brett. Ingång: Huset har minst haft tre ingångar. En i söder i spann 2 från väst räknat. Därutöver har det funnits två mittemot varandra stående ingångar vid spann fem från väst räknat. Dessa har legat något förskjutna öster om husets mitt. Fynd: Keramik, kombinerat redskap av flinta, avslag och retuscherad naturflinta. Datering: Resultatet av 14 C-analys av kol insamlat vid förundersökningen gav en datering med 95,4% sannolikhet till , e.kr. Denna datering överensstämmer också av konstruktionsjämförelser med andra hus. Paralleller: Huset är till yttre form och storlek lika med hus 11 i Järrestad, Skåne (Söderberg manus). Huset är nära nog identiskt vad form, storlek och stolpsättning beträffar med hus IV i Brogård, Halland (Carlie 1992). Kommentar: En stor mängd stolphål samt en ränna påträffades inom huset. Dessa kan vara såväl äldre som yngre än huset men många utgör sannolikt rester av skiljeväggar och andra konstruktiva detaljer i huset. Det stora antalet stolphål talar också för att huset har blivit ombyggt vid något tillfälle. En stor grop i huset tolkades efter förundersökningen som källargrop. Denna tolkning kan inte kvarstå då det i gropen framkom rabbad keramik. Gropen är antingen från yngre bronsålder eller förromersk järnålder. Ytterligare omtolkningar från förundersökningen har gjorts. Den anläggning som då tolkades som härd visade sig vara en grop. En annan härd som kan tillhöra huset påträffades dock. Denna låg centralt i huset och i linje med den södra inre takbärande stolphålsraden. Hus 2 (fig. 8). Typ: Treskeppigt. Orientering: Ö V. Yttre form: Konvexa långsidor och rak gavel. Storlek: 35 x 5 m. Tak: Huset har haft 7 bockpar där bockbredden varierade från ca 1,6 vid gavlarna till 2,0 på mitten av huset. Spannavståndet mellan bockarna 14 UV Syd Daff 2002:1

15 var jämt och ett avstånd på ca 5 meter har eftersträvats. Spannlängderna varierade mellan 4,6 och 5,4 meter. Vägg: Sjutton väggstolphål framkom. Flertalet påträffades utmed östra delen av södra långväggen. Gavel: Stolphål efter två utflyttade stolpar påträffades vid vardera gavel. Avståndet till gaveln från de närmsta inre takbärande stolparna var 2,1 respektive 2,2 m. Huset har vid gaveln varit ca 3,8 m brett. Ingång: Inga tydliga spår efter ingångar fanns bevarade. Möjligen kan två stolphål i den södra väggen i höjd med husets mitt vara rester av en ca 2 m bred dörröppning. Fynd: Keramik. Datering: Huset kan för närvarande endast dateras utifrån sin konstruktion till romersk järnålder vendeltid. Paralleller: Huset har vad det gäller takbärande konstruktion, storlek och form uppenbara likheter med hus V i Brogård i Halland (Carlie 1992, s.26 ff). Detta hus har dock ett större antal bockar i den inre takbärande konstruktionen. Kommentar: En härd med förmodad samtidighet med huset finns belägen i fjärde bockspannet från väster. Hus 3 (fig. 9). Typ: Treskeppigt. Orientering: Ö V. Yttre form: Konvexa långsidor och rak gavel. Storlek: 36,5 x 6,2 m. Tak: Husets inre takbärande konstruktion har bestått av sju bockpar där bockbredden var mellan 1, 9 m och 2,7 m, smalast i ändarna. Spannavståndet mellan bockarna varierade från 4 m till 6,2 m. Vägg: Fyra väggstolphål framkom. Gavel: Stolphål efter två utflyttade stolpar påträffades vid vardera gavel. Avståndet till gavlarna till de närmsta inre takbärande stolparna var 1,8 m respektive 1,9 m. Huset har vid gavlarna varit 4 till 4,3 m brett. Ingång: I husets mittaxel har finns ingångar på vardera långsida. Den ena dock representerad endast av ett bevarat stolphål. Ytterligare en ingång förefaller ha funnits på södra långsidan ca 5 m från gaveln. Fynd: Datering: Huset kan för närvarande endast dateras utifrån sin konstruktion till romersk järnålder vendeltid. Paralleller: Den närmsta parallell som finns till detta hus är det omedelbart norr om belägna hus 1 i Påarp. Således delar husen paralleller i övrigt. Kommentar: Huset är förmodligen inte samtida med hus 1 eftersom de endast står mindre än 1 meter från varandra. En härd med förmodad samtidighet med huset finns belägen intill fjärde bockparet från väster. Hus 4 (fig. 10). Typ: Treskeppigt. Orientering: Ö V. Yttre form: Rektangulärt. Storlek: 20 x 5,8 m. UV Syd Daff 2002:1 15

16 Tak: Den inre takbärande konstruktionen består av 5 bockpar där bockbredden var ca 2,5 m förutom ett som där bredden var 2,4 m. Spannavståndet mellan bockar varierade från 2,3 till 7,4 m. Ytterligare stolphål och stenlyft finns inom huset vilka kan härröra från element som ingått i husets takbärande konstruktion eller rumsindelning. Vägg: Fyra väggstolphål framkom. Gavel: Två stolphål vid vardera kortsida kan möjligen härrör från en gavel. Fynd: Datering: Huset kan dateras utifrån sin konstruktion till slutet av förromersk järnålder, sannolikt period III, eller tidig romersk järnålder. Paralleller: Ett närbeläget hus med vissa likheter i mått och plan är hus II i Ramlösa, Raus sn (VKB 1A:7). Detta hus är 14 C-daterat till e Kr. Husen har i övrigt stora likheter med hus som daterats till förromersk järnålder period II i Köpingeområdet i Skåne (Tesch 1993, s. 173 ff). Kommentar: Ytterligare en skev bred bock finns i östra delen av huset. Förutom denna kan ännu en bock tänkas mitt i huset mellan ett stolphål och ett stenlyft. Sten som legat i stenlyftet kan ha fungerat som stolpstöd. Hus 5 (fig. 11). Typ: Treskeppigt. Orientering: N S. Yttre form: Konvexa långsidor och rak gavel. Storlek: 30 x 5,3 m. Tak: Den inre takbärande konstruktionen består av sju bockpar där bockbredden var1,5 till 2,1 m, smalast närmast gavlarna. Spannavståndet mellan bockarna varierade från 3,7 till 4,7 m. Vägg: Spår efter väggkonstruktionen framkom på husets västra sida där 17 väggstolphål och tre väggrännor framträdde. Gavel: Stolphål efter två utflyttade stolpar påträffades vid vardera gavel. Ingång: En ingång markerad av två stolphål fanns i den västra väggen i tredje spannet från söder. Fynd: Keramik, löpare, avslagskrapa, avslag. Datering: Huset kan för närvarande endast dateras utifrån sin konstruktion till romersk järnålder vendeltid. Paralleller: Huset är mycket likt hus XXVIII i Brogård vilket dock har en ränna utmed ena gaveln och en bock mindre i den inre takbärande konstruktionen (Carlie 1992, s.28 ff). Kommentar: Hus 5 och 6 överlagrar varandra. Stratigrafiska iakttagelser mellan tre anläggningar visar på kronologin mellan dem. Stolphål A8163 tillhörande hus 5 överlagras av härd A4697 vilken i sin tur är genomgrävd av stolphål A8726 tillhörande hus 6. Hus 5 är alltså äldre än hus 6. Hus 6 (fig. 12). Typ: Treskeppigt. Orientering: N S. Yttre form: Konvexa långsidor, rak (men skev) gavel. 16 UV Syd Daff 2002:1

17 Storlek: 44 x 5,6 m. Tak: Den inre takbärande konstruktionen har bestått av 8 bockpar där bockbredden varierade från 1,6 till 2,1 m, smalast närmast den norra gaveln. Spannavståndet mellan bockarna skiftade, från 4,6 m till 5,9 m. Vägg: Den västra väggen markerades av flera grunda rester av en väggränna och enstaka stolphål medan endast ett väggstolphål återstod av den östra väggen. Gavel: Den södra gaveln markerades av fem stolphål på rad. Gavelväggen har här varit skev i förhållande till huset. Av den norra gaveln återstod endast ett stolphål. Ingång: I det fjärde spannet mellan de takbärande bockarna ligger en 1,8 m bred ingång i den västra långsidan markerad av fyra stolphål. Fynd: Sländtrissa, keramik bl. a. miniatyrkärl, flintborr, eldslagninssten av flinta, skivskrapa och retuscherade naturflintor. Datering: Huset kan för närvarande endast dateras utifrån sin konstruktion till romersk järnålder vendeltid. Paralleller: Även beträffande detta hus kan jämförelser med Brogård i Halland göras, nämligen hus IX där. Såväl storlek som yttre form och väggkonstruktion med en kombination av rännor och stolphål förefaller kunna ha varit lika. Huset i Brogård har dock flera bockar och således också korta spann emellan dem. Detta kan dock bero på att Brogårdshuset har varit omstolpat och rymmer fler faser. (Carlie 1992, s.20) Inga riktigt tydliga paralleller har hittats i Skåne. Husbredd och bockbredd antyder då likheter med t. ex. hus B31:III i Köpinge som har daterats till folkvandringstida möjligen vendeltid. Kommentar: Hus 5 och 6 överlagrar varandra där stratigrafiska iakttagelser (se kommentar hus 5) visar att hus 6 är yngre än hus 5. Två härdar med förmodad samtidighet med huset finns placerade centralt i respektive andra och tredje bockspannet från söder. UV Syd Daff 2002:1 17

18 Figurförteckning Figurerna finns i en separat figurbilaga. Fig. 1. Utsnitt ur GSD Röda kartans blad 20, Malmö. Platsen för undersökningen markerad med cirkel. Skala 1: Fig. 2. Utsnitt ur GSD Ekonomiska kartans blad 3C 3c Hjortshög och 3C 2a Raus med slutundersökningsområdet och fornlämningar markerade. Skala 2: Fig. 3. De påträffade anläggningarna inom undersökningsområdet med de påträffade husen gråtonade. Fig. 4. Spridningsbild över påträffad keramik (förekomst). Fig. 5. Miniatyrkärl påträffad i botten av det nordvästra takbärande stolphålet i hus 6. Fyndteckning: Annika Jeppsson Fig. 6. Spridningsbild över påträffad flinta (förekomst). Fig. 7. Hus 1. Skala 1:200 Fig. 8. Hus 2. Skala 1:200 Fig. 9. Hus 3. Skala 1:200 Fig. 10. Hus 4. Skala 1:200 Fig. 11. Hus 5. Skala 1:200 Fig. 12. Hus 6. Skala 1: UV Syd Daff 2002:1