Systerskap i Elin Wägners Pennskaftet

Transkript

1 Stockholms Universitet Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria Systerskap i Elin Wägners Pennskaftet En studie av systerskapet och kvinnlig solidaritet, med återkoppling till Norrtullsligan Ellen Collin B-uppsats i litteraturvetenskap Framlagd för Boel Hackman Vårterminen 2014

2 Innehållsförteckning Inledning Pennskaftet :2 Systerskap - definition av kvinnlig solidaritet :3 Problematisering av systerskapet - vi och de andra :4 Systerskap och männen :5 Män som tillgång Norrtullsligan :1 Problematisering av systerskapet Avslutning Käll,- och litteraturförteckning

3 Inledning Det finns olika sorters systerskap, och min uppsats kommer inte att beröra det systerskap som består av blodsband mellan två systrar. Istället utgår den från det systerskap som definieras av att kvinnor på ett personligt eller politiskt plan finner en känsla av gemenskap, utan att de har någon biologisk anknytning sinsemellan. Det präglas av kvinnosolidaritet; de ställer upp för varandra och de håller av varandra. Syftet med denna uppsats är att göra en undersökning av hur systerskapet gestaltas i Elin Wägners roman Pennskaftet och dess första utgåva kom För min uppsats kommer jag att använda mig av upplagan från Albert Bonniers Förlag som innehåller både Pennskaftet och Norrtullsligan, och som utkom I Pennskaftet utgör kvinnornas rösträttsarbete en stor del i hur systerskapet framställs. För att göra en rättvis gestaltning av systerskapet så kommer min uppsats även att beröra hur den kvinnliga gemenskapen och solidariteten knyter an till olika samhällsklasser. Hur framställs systerskapet i samband med det kvinnliga rösträttsarbetet i romanen, och vad har det för koppling till samhällsklasser? En annan intressant infallsvinkel är vilken roll männen har i framställningen av systerskapet, är de i något avseende involverade? För att se hur Elin Wägner gestaltar systerskapet i andra verk, kommer jag att göra en återkoppling till Norrtullsligan och se om det finns några likheter och skillnader mellan romanerna. Finns det någon skillnad i gestaltningen av systerskapet i Pennskaftet i jämförelse till Norrtullsligan? Det finns en del tidigare forskning om systerskap i Elin Wägners romaner, men det är utspritt och finns främst i olika biografier om Elin Wägner. I min uppsats har jag använt mig av några biografier om Wägner och hennes verk, och en av dem är Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linders. Deras biografi heter Elin Wägner - En biografi och i den ger de en definition av kvinnlig solidaritet, vilken är intressant för min uppsats. Det finns även relevant forskning i antologin Elin Wägner - Det första fotstegets moder, där avsnitten är skrivna av olika författare men antologin är redigerad av Majgull Axelsson och Marianne Enge Swartz. I avsnittet om Norrtullsligan kommer jag att använda mig av Karl Lindqvists avhandling som heter Individ grupp gemenskap. Avhandlingen består av studier i de unga tiotalisternas litteratur, där han i sin forskning om Norrtullsligan har delat upp avsnitten i kontorsskildringen, kärleksskildringen och gruppskildringen. 2 1 Elin Wägner, Norrtullsligan: Pennskaftet, (Stockholm 1950). 2 Karl Lindqvist, Individ grupp gemenskap: studier i de unga tiotalisternas litteratur = [Individual group unity] : [studies in the Swedish literature ], (Uppsala 1980). 1

4 1 Pennskaftet Pennskaftet skrevs 1910 och den handlar om en grupp kvinnor som arbetar för kvinnlig rösträtt i Sverige. Handlingen utspelar sig främst i Stockholm och romanen har två kvinnliga huvudkaraktärer som heter Barbro Pennskaftet Magnus och Cecilia Bech. Pennskaftet är en självförsörjande kvinna som arbetar som journalist på en tidning. Hon kan tala för sig, har starka åsikter och tror på idén om att både ha ett yrkesliv och en familj. Pennskaftet och Cecilia träffas i en skola där de båda är inackorderade, och Cecilia arbetar även där som lärarinna. Cecilia och Pennskaftet blir väldigt nära vänner och bygger upp ett starkt systerskap mellan sig. Cecilia är väldigt blyg och försiktig till en början, men hennes självförtroende växer i takt med att hon blir mer och mer engagerad i rösträttsrörelsen. Romanen börjar med att Cecilia sitter på ett tåg på väg till Stockholm, där hon träffar Ester Henning och de börjar prata om rösträttsarbetet. Ester har familj och åker runt i Sverige och föreläser om rösträtten. Ester är en av ledarna för rösträttsarbetet i Stockholm, hon ingår i den innersta kretsen kallad Dragarlaget, och hon är den som introducerar arbetet för Cecilia och vill få henne engagerad. Några kapitel in i romanen träffar Pennskaftet en man som heter Dick Block och som hon i slutet av romanen gifter sig med. Han är advokat och i början av deras bekantskap har han inget intresse för den kvinnliga rösträttsrörelsen. Men Pennskaftet bestämmer sig för att utbilda honom och lära honom mer om kvinnor och deras kamp om självständighet. Pennskaftet utbildar honom väl då Dick börjar engagera sig och hjälpa både Pennskaftet och Dragarlaget. Under romanens gång får läsaren möta en hel del olika karaktärer, allt från kvinnliga rösträttsarbetare och prostituerade, till politiker, högt uppsatta damer och motstridiga familjemedlemmar. 1:2 Systerskap - definition av kvinnlig solidaritet I början av Pennskaftet har huvudpersonen Cecilia en diskussion med Ester Henning om huruvida de ensamma kvinnorna borde viga sitt liv åt en sak - rösträttsarbetet, om de inte har något annat att fylla sina liv med. Henning anser att de kvinnor som är ogifta och inte har några barn, borde göra det, och hon och Cecilia har en diskussion om det: - Jo, sade hon litet hårt, så länge där ännu är så oändligen mycket, som kvinnor kan göra för kvinnorna, så många berg av okunnighet att spränga bort, så mycken agitation för att väcka upp dem som sover, med ett enda ord så många fler dagsverken är arbetare. Meningen är förstås, att de skall ge allt vad de har av sparad omsorg och ömhet åt kvinnornas sak. [...] 2

5 - Nog tycker jag, att man borde ha högre motiv till att viga sitt liv åt en sak, sade Cecilia. Hur skall man kunna göra någon nytta, då man utgår från en så egoistisk förutsättning, som att få något att fylla sitt liv med? Det är då ju bara en slump om det blir kvinnosak eller bridge. 3 De diskuterar vidare om definitionen av kvinnosolidaritet och Henning säger: - [...] kraften att hålla ut, den kommer, när man börjar känna sig solidarisk med sitt kön, så att dess smärta blir ens egen smärta, dess förnedring ens egen förnedring [...] 4 För att rösträttsarbetet ens ska vara möjligt så spelar det egentligen ingen roll om kvinnorna är gifta eller ej, men systerskapet mellan dem behövs. Boel Hackman skriver att kvinnosolidariteten blir ett ideal i romanen och att kvinnorna måste hänge sig till solidariteten för att rösträttsarbetet ska kunna utföras. 5 Enligt Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder påvisar Pennskaftet att dess kvinnor visar en solidaritet mot kvinnor som följer normer, men även mot de kvinnor som inte följer sederna och är normbrytande. 6 Då Pennskaftet utspelar sig under början av 1900-talet, så var societetens normer viktiga och det som många människor följde. Societetens normer innebar exempelvis att en som kvinna skulle vara oskuldsfull och timid, och i Pennskaftet används benämningen att kvinnan ska vara oförvitlig och inte syndat själv. 7 Men societetens normer berör även samhällsklasserna, då innebär det att den åtskillnad som finns mellan dem ska upprätthållas i den utsträckning det går. Pennskaftet bryter mot societetens normer när hon hjälper Klara, en prostituerad kvinna som för en kväll behöver en plats att sova på. Pennskaftet och Klara träffas första gången i romanen när Klara hyr ut ett rum till Pennskaftet, men det visar sig att de är bekanta sedan tidigare då de kommer från samma stad och varit skolkamrater. Strax efter att Pennskaftet har flyttat in i rummet försvinner Klara och ingen ser till henne på några månader. Men i en scen i slutet av romanen återkommer hon och behöver hjälp. Av en slump träffar Klara Pennskaftet på gatan och Pennskaftet bestämmer sig för att hjälpa henne och erbjuder henne en säng att sova i. Eftersom Klara försörjer sig genom prostitution, så är hon enligt societetens normer osedlig. Klara undrar varför Pennskaftet hjälper henne och då ger Pennskaftet henne den enkla förklaringen att du är ju ett kvinns. 8 Detta uttryck från Pennskaftet är omtalat i antologin om Elin Wägner. I artikeln Vänskap och Solidaritet, 3 Wägner, Pennskaftet, s.155f. 4 Wägner, Pennskaftet, s Boel Hackman, Boel Hackman om Elin Wägner (Stockholm 2005), s Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder, Elin Wägner - en biografi, (Uddevalla 2003), s Wägner, Pennskaftet, s.359f. 8 Wägner, Pennskaftet, s

6 menar Bibi Jonsson att uttrycket innebär att Pennskaftet visar lojalitet och värme mot Klara. 9 Här framgår det att flera kvinnor i romanen inte bara ställer upp och visar solidaritet gentemot kvinnor som följer normer och seder, utan även för de som inte gör det. Enligt Ester Henning definieras systerskapet av att kvinnor känner varandras lycka och smärta, de gör allt för varandra och de är lojala mot varandra. De flesta kvinnor i romanen är solidariska mot varandra. Det har ingen betydelse om de är gifta eller inte, eller vad de gör för att kunna försörja sig, därför att de är kvinnor och som kvinnor är de solidariska med sitt kön. Detta förtydligas av Carin Holmberg i Det kallas manshat, där hon skriver att kvinnor måste tillåta varandra att vara olika, vilket inte behöver betyda att man måste acceptera allt som en annan kvinna gör. Men deras interna konflikter kan bidra till att solidariteten mellan dem växer. 10 1:3 Systerskap - vi och de andra Vidare visar romanen hur solidaritet och vänskap kan gestaltas inom familjen, då två kvinnor som kallas för Generalen och fru Veber, är ett exempel på att det kan vara problematisk att visa solidaritet gentemot någon som man har ett släktband till. Generalen är en stor profil inom rösträttsrörelsen, hon ingår i Dragarlaget, och fru Veber är gift med Generalens bror. Generalens bror är mycket aktiv i rösträttsarbetet och det är något som fru Veber föraktar. Fru Veber sympatiserar med de män som har ett motstånd till att kvinnor ska ha rösträtt. Hon tycker att männen borde få behålla de arbetsområden där de alltid funnits och passar bäst, och att kvinnorna inte ska ta deras arbeten. Fru Veber vill inte att samhället ska förändras, hon har inget begär av rösträtt och hon tycker att rösträttskvinnorna tar för stor plats. Det är inte bara Generalen och fru Vebers släktband som problematiseras här, utan eftersom de båda är kvinnor så blir det svårt för dem att forma ett systerskap. Holmberg skriver i Det kallas manshat, att en del kvinnor tycker att de kvinnor som arbetar för sina rättigheter, är illojala mot männen. 11 Rösträttskvinnorna identifieras inte genom sin lojalitet mot sitt egna kön, och som fru Veber, finns det en del kvinnor som tar avstånd från sådana kvinnor. Holmberg menar att det uppstår ett vi och de andra bland dem, när det handlar om deras lika rättigheter i samhället 12. I fru Vebers värld uppstår detta vi och de andra, då vi är de kvinnor 9 Bibi Jonsson, Vänskap och Solidaritet, Elin Wägner - Det första fotstegets moder, red. Marianne Enge Swartz (Växjö 2009), s.100f. 10 Carin Holmberg, Det kallas manshat: en bok om feminism, (Göteborg 1996), s.150f. 11 Holmberg, s Holmberg, s.130f. 4

7 som inte vill ha någon förändring, och de tycker att männen ska behålla sin makt samt att kvinnorna ska hålla sig till det de kan. Medan de andra arbetar för att kvinnor ska få rösträtt och mer makt och möjligheter i samhället. Pennskaftet visar exempel på några av de begränsningar och svårigheter som systerskapet innebär. Det problematiseras särskilt då kvinnor ur olika samhällsklasser möts och har skilda åsikter om kvinnlig rösträtt. Som i exemplet ovan så problematiseras systerskapet när det handlar om rösträttsarbetet. Konflikten som uppstår när olika samhällsklasser möts skildras när Cecilia anställer en jungfru vid namn Kristin. Under Cecilias barndom var Kristin anställd i fädernehemmet, som Cecilia växte upp i. 13 Cecilia och Kristin har olika synsätt på sin relation, då Kristin anser att de bör ha ett avstånd mellan sig eftersom de kommer från olika samhällsklasser. Cecilia tycker däremot att Kristin kan frångå sina plikter som jungfru ibland och inte alltid vara så strikt. I en scen frågar Cecilia Kristin om hon är trött och föreslår att hon bör vila, men omtanken uppskattas inte av Kristin: - Å, det måtte väl fröken veta, som är herrskap, att Gud har skapat pigor med andra kroppar, hur skulle de annars kunna göra sin tjänst, sade Kristin. - Vem har satt sådana dumheter i Kristin? Frågade Cecilia häpen. - Jo, det har allt gamla hennes nåd och hon var en redig människa, gammaldags, som visste vad som var rätt, men nuförtiden är ju folk, som de var galna. 14 Här blir societetens normer aktuella igen, då Kristin tydligt anser att de normerna inte följs av människor längre, vilket i hennes tycke inte är positivt. Enligt Kristin är Cecilia normbrytande, då hon först och främst kommer från societeten men inte beter sig som dem, men även därför att Cecilia vill upplösa de klassgränser som finns mellan Kristin och Cecilia. Den svårighet som förekommer rörande kvinnor ur olika samhällsklasser och deras skilda syn på rösträtten skildras i Pennskaftet. I Pennskaftet kommer de flesta gifta kvinnor som motsätter sig rösträtten från en högre samhällsklass och har gift sig med rika män. Medan den andra sidan som arbetar för rösträtten oftast inte kommer från en högre samhällsklass. Detta kan medföra att det inte finns någon solidaritet mellan de bägge sidorna. I romanen påpekar Ester Henning detta: -Jo, men vår rörelse är fattig och impopulär hos dem, som ger donationer. Vad bryr sig de rika kvinnorna om rösträtt, och vad bryr de sig om att det finns tusentals av deras stackars medkvinnor, för vilka rösträtten skulle kunna bli ett medel till förvärvandet av rättvisa och bröd? [...] Wägner, Pennskaftet, s Wägner, Pennskaftet, s.218f. 15 Wägner, Pennskaftet, s

8 Här återkommer termen vi och de andra, då de två skilda samhällsklasserna blir uppdelade i ett vi och de andra. Solidariteten mellan kvinnorna möter en komplikation i och med deras skilda samhällsklasser; det blir svårare för dem att känna samhörighet och gemensamhet sinsemellan. Män och kvinnor har ojämna platser i samhället, vilket blir tydligt i Pennskaftet då många män i romanen anser att män bör arbeta och förestå politiken, medan kvinnorna inte ska lägga sig i sådant som de inte förstår. Pennskaftet diskuterar könsroller och jämlikhet med en man vid namn baron Starck och han vill att samhället ska fortgå som det alltid gjort: - Tänk er, fortfor han, i faderligt undervisande ton, som om han velat omvända sin unga gäst till bättre tankar, hur skulle tillståndet bli i hemmen? Ni vet, mannen tycker inte om att bli motsagd i sådana frågor, som han är van att bestämma ensam över; om nu hustrun eller döttrarna hade andra synpunkter än han själv, så skulle det ju bli ständiga strider och ingen ände på split. Om så till på köpet hushållet bleve försummat, så är jag rädd, att han blev så ursinnig, att han begärde skilsmässa dagen efter valen. 16 Denna komplikation försvåras än mer när männen visar motstånd till kvinnors försök till att få mer makt i samhället och bli mer jämlika männen. Slutligen innebär detta att när kvinnor ur olika samhällsklasser möts i frågan om kvinnlig rösträtt uppstår det meningsskiljaktigheter mellan dem i romanen. Systerskapet utsätts för begränsningar vid de tillfällen då dessa kvinnor inte kan se sig jämlika varandra. Kvinnosolidariteten blir lidande. 1:4 Systerskapet och männen Genom romanen försöker Wägners kvinnliga karaktärer skapa en ny, starkare sammanhållning sinsemellan, och de är av uppfattningen att de inte ska behöva offra män och kärlek för det. Män och kvinnor kan leva bredvid varandra och samarbeta, även fast den kvinnliga solidariteten expanderar. Under början av 1900-talet förändras kvinnornas situation; många kvinnor låter bli att gifta sig och yrkeskvinnor blir mer och mer vanligt. Som Boel Hackman beskriver så utvecklas kvinnorna utifrån sina erfarenheter och de är numera huvudpersoner i sina egna liv. 17 Jonsson menar att det finns i flera av Wägners romaner en möjlighet för kvinnogemenskap, men att det inte innebär att kvinnorna behöver ta avstånd från män. 18 Kvinnornas liv är inte längre beroende av männen och deras försörjning, och i början av Pennskaftets och Dicks bekantskap, så behöver Pennskaftet hjälp av Cecilia med att få Dick att förstå detta: 16 Wägner, Pennskaftet, s.261f. 17 Hackman, s Jonsson, Vänskap och solidaritet, s

9 - Jo, förstår du, svarade Pennskaftet [...] en sån som han med en fet och förmögen högermamma och ett par tölpiga systrar, och för resten cigarrbodar och allt det där, han har ju ingen aning om vad vi andra är för slags folk, när vi inte liknar någon av dessa kategorier. [...] Nu håller han emellertid på att lägga om sina åsikter och fullständiga sina kunskaper om kvinnan, och du skall hjälpa mig att få hans åsikter sådana en ung mans bör vara. Han har redan en stor respekt för dig, men det beror ännu uteslutande på att du förtjänar mer om året än han. Men jag vill, att han skall lära känna den sortens kvinnor du representerar, den oberoende, som sköter sitt eget liv, sina nöjen och sina intressen alldeles utan hjälp av de i hans tycke till allt detta oumbärliga manfolken. 19 Cecilia bestämmer sig för att hon kan hjälpa Pennskaftet, och därmed ställer Cecilia upp för Pennskaftet på ett sätt som är typiskt för systerskapet. Pennskaftet har även bestämt sig för att inte lämna sitt yrkesliv när hon gifter sig med Dick. När Pennskaftet och Cecilia är samlade med Dragarlaget, i slutet av romanen, så berättar Cecilia för dem att Pennskaftet ska gifta sig. De blir glada för Pennskaftets skull, men frågar med en viss undran om hon nu ska upphöra med sina uppdrag hos dem, men det avvisar Pennskaftet: - Tvärtom, sade Pennskaftet [...] jag kommer att kunna göra mycket mer nytta än förut, eftersom jag skall lämna det dagliga och nattliga släpgörat på tidningen och koncentrera mig på att skriva om rösträtt och kvinnosak [...]. 20 Följande scen utspelar sig strax innan Dick och Pennskaftet förlovar sig. Dick blir allvarligt sjuk och hans mamma och syster anländer från deras hemstad i Östergötland till Stockholm för att sköta om honom. Då Dick och Pennskaftet inte bor tillsammans så ber han Pennskaftet att inte komma och hälsa på honom under tiden som de är där. Han gör detta eftersom hans mamma lever efter konvenansen om att män och kvinnor inte bör umgås ensamma utan ett förkläde. Den kvinna som umgås med en man på det viset ansågs oanständig. När Dicks mamma får reda på att Dick och Pennskaftet likväl har gjort det, blir hon bestört och ser det som en stor skandal. Dicks mammas tycke för Pennskaftet sjunker än mer när hon får reda på att Pennskaftet är journalist och rösträttskvinna. På grund av detta visar hon ingen sympati för deras förhållande och vill inte ha någon kontakt med Pennskaftet. Dicks mamma anser att Pennskaftet inte har någon heder, men Dick tycker annorlunda: Dick var van vid Pennskaftet och hennes vänner, vilka höll kvinnornas solidaritet och lojalitet mot varandra för ett av de främsta buden. Hans själ fylldes av bitterhet och blygsel, när han hörde sin präktiga mor, ett mönster av gudsfruktan, råda honom att lämna den kvinna, som höll av honom och tillhörde honom, för att gifta sig med en hederlig flicka. Hans duktiga, uppoffrande, söta lilla Pennskaft! Wägner, Pennskaftet, s Wägner, Pennskaftet, s Wägner, Pennskaftet, s.354f. 7

10 Då Dick och hans mamma har en diskussion framgår det att hans mamma inte visar solidaritet gentemot Pennskaftet, men Dick visar att han är lojal gentemot Pennskaftet. Flera kvinnliga karaktärer i romanen visar solidaritet genom att ställa upp för varandra oavsett om de har gjort något som bryter mot normerna eller om de har visat sig vara lösaktiga, men Dicks mamma gör inte det mot Pennskaftet. Dicks mamma ger honom ett ultimatum om att välja antingen sin familj eller Pennskaftet. Han väljer Pennskaftet. 1:5 Män som tillgång I Pennskaftet finns det två nyckelpersoner som båda blir utbildade av Pennskaftet främst vad gäller kvinnors rösträtt, det är baron Starck och Dick. Baron Starck går från att vara politisk motståndare till att bli anhängare för kvinnornas strävanden. När Pennskaftet ska hålla ett föredrag om kvinnlig rösträtt på ett möte som FKPR (Förening för Kvinnans Politiska Rösträtt) har arrangerat i Fredevi, blir hon inbjuden till att bo på ett slott där även baron Starck, hans svägerska och hennes döttrar bor. Efter Pennskaftets föredrag ska det hållas supé på slottet och en riksdagsman, som egentligen också skulle ha talat på mötet men inte kom dit, var inbjuden. Pennskaftet skriver i ett brev till Dick om vad som hände under kvällen, och vid ett tillfälle återberättar hon vad riksdagsmannen sa om att kvinnorna inte borde vara: [...] förtörnade på oss, som håller litet tillbaka, ty under tiden, medan ni agiterar, är det väl en hel del av er, som lever på rösträtten? 22. Pennskaftet får här stöd av baron Starck: [...] baronen öppnade sig mun och näpste honom, med vad? Med mina egna ord, med allt vad jag berättat för honom om hur agitationen sköttes av självförsörjande kvinnor, som ingenting annat ha att ge än sitt övertidsarbete, men det ge de till yttersta skärven. 23 Från att männen överlag har varit en begränsning för kvinnorna att utveckla sitt systerskap och sin rösträtt, har baronen blivit en tillgång och börjat tala och arbeta för kvinnornas sak i sina politiska göranden. I romanen utvecklas Dick från att vara en ung novis vad gäller kvinnor överlag och kvinnlig rösträtt i synnerhet, till att bli en man som försvarar Pennskaftet och hennes vänner. Han ser upp till deras systerskap och envisa arbete. Som Birgitta Holm skriver i artikeln Den största rörelse världen har sett, så är Dick en stapplande bildningshjälte och hans syn på kvinnan förändras och utvecklas under romanens gång Wägner, Pennskaftet, s Wägner, Pennskaftet, s Birgitta Holm, Den största rörelse världen har sett, den-största-rörelse-världen-har-sett,

11 Ester Hennings make är en tredje man i Pennskaftet som är för kvinnors rösträtt. Han har alltid stöttat sin fru i hennes rösträttsarbete och tagit hand om deras barn när hon reser iväg och håller föredrag för olika kvinnoföreningar runt om i Sverige. När Ester Henning och Cecilia möts på tåget i början av romanen så berättar Ester för Cecilia om sin familj: - Min make är om möjligt ännu mer övertygad om nödvändigheten av att kvinnan får rösträtt än jag, vände sig Ester Henning till Cecilia [...]. 25 Dessa tre män ger kvinnorna sitt stöd och de visar en solidaritet gentemot dem som inte alltid andra kvinnor kan ge. Vilket innebär att Ester Hennings åsikter om solidaritet, som är framlagda i början av den här uppsatsen, inte är helt givna. Att endast kvinnorna ska behöva känna solidaritet med sitt kön är inte det enda viktiga för rösträtten. Solidariteten kan vara, och är i Pennskaftet, könsöverskridande och det gör att rösträttsarbetet kan nå ut till flera kvinnor och män. Män kan till exempel påverka sina fruar till att engagera sig i rösträttsarbetet och på så sätt bidra till att ge systerskapet en chans att växa. 2 Norrtullsligan Norrtullsligan handlar om fyra kvinnor som lever i ett kollektiv i en lägenhet i centrala Stockholm, och huvudkaraktärerna heter Elisabeth, Eva, Emmy och Baby. De fyra kvinnorna kallas även för Norrtullsligan eller Ligan. De arbetar som kontorister och deras högsta dröm är att hitta en man, gifta sig och bilda familj. Elisabeth arbetar hos en direktör som är intresserad av henne, men hon har lite motstridiga känslor till honom. Eva träffar en man som hon är bekant till sedan tidigare och som hon bestämmer sig för att gifta sig med. Emmy är lite äldre än de andra och i slutet av romanen blir hon sjuk och hinner inte uppleva lyckan av giftermål, då hon avlider till följd av sin sjukdom. Baby är yngst och den som är mest naiv av de fyra, och hon dras till män som inte behandlar henne väl. Baby och Elisabeth är de som kommer närmast varandra av de fyra kvinnorna. I Norrtullsligan är systerskapet inte särskilt framträdande, förutom den gången då några kvinnor arrangerar en strejk för att få bättre arbetsvillkor och högre lön. Ligan har en sammanhållning på grund av deras dåliga ekonomi och det är det som utgör grunden för det ringa systerskap som förekommer i romanen. 25 Wägner, Pennskaftet, s

12 2:1 Problematik med systerskapet I Norrtullsligan är inte systerskapet i fokus på samma sätt som det är i Pennskaftet, utan i Norrtullsligan blir det snarare en begränsning eftersom det största i romanen är att träffa en man. I slutet av romanen förlovar sig Eva och berättar detta för Elisabeth: - Jag skall sluta å tjäna, sade hon stolt. Jag har fått någon, som tjänar mig i stället. - Lilla vän, berätta, sade jag med en hemlig liten suck av avund. Varför, varför, tänkte jag, skall det vara så lätt för somliga och så sabla krångligt för mig? 26 Elisabeth blir avundsjuk på Eva och istället för att känna glädje för henne så tycker hon mest synd om sig själv. Istället för att visa lojalitet och uppmuntran blir Elisabeth egocentrisk, vilket är en av flera orsaker till att den kvinnliga solidariteten i Norrtullsligan inte är det som står främst i romanen. Detta medför sprickor i form av avund och förargelse i det systerskap som trots allt finns mellan de fyra kontoristflickorna. Värt att nämna är att Eva är den enda av kvinnorna i kollektivet som når målet om äktenskapet. Som tidigare nämnt i uppsatsen skriver Jonsson om möjligheten att utveckla en kvinnogemenskap i Wägners romaner, men att kvinnorna inte ska behöva offra männen för det. I Norrtullsligan är det ett faktum att kvinnorna inte offrar männen, utan de offrar sina kvinnliga vänner och systerskapet istället. Karl Lindqvist analyserar Elin Wägners Förmyndaren i sin avhandling Individ grupp gemenskap, där han konstaterar att kvinnorna i Wägners noveller och romaner oftast sviker varandra för männens skull. 27 Detta kan appliceras i Norrtullsligan då Eva väljer att lämna sina vänner och flytta ifrån kollektivet, för att kunna fokusera på sitt giftermål istället. Wägner använder ofta konflikten mellan systerskap och äktenskap som tema i sina noveller och romaner, och i Pennskaftet och Norrtullsligan ställs de i kontrast till varandra. Här finns det en konflikt som berör systerskapet hos de kvinnliga huvudpersonerna i båda romanerna, och det uppstår i frågan om kvinnorna kommer att behålla sin självförsörjning eller inte, efter att de har gift sig. Det finns här en väsentlig skillnad mellan kvinnorna Pennskaftet och Norrtullsligan, eftersom de i Pennskaftet vill behålla sin självförsörjning, medan kvinnorna i Norrtullsligan kan tänka sig att offra den om de hittar en man som försörjer dem istället. Elisabeth själv slits mellan sitt förnuft och hjärta om vad hon ska göra med sin chef som vill vara med henne, men som hon vet inte är bra. Det konstateras om igen i romanen att det största som en kvinna kan uppnå är att träffa en man, men slutligen bestämmer sig Elisabeth för att flytta ifrån stan 26 Wägner, Norrtullsligan, s Lindqvist, s

13 och isolera sig på landet. I slutet av romanen splittras det systerskap som fanns, men Elisabeth står trots det upp för sig själv och lämnar sin chef (och därmed sitt arbete) som inte var bra för henne. I Norrtullsligan finns en vänskapsrelation lik den som Cecilia och Pennskaftet har, mellan Elisabeth och Baby. Elisabeth har lojalitet till Baby och känner ett visst ansvar även fast hon har flyttat från stan. När Elisabeth blir uppmärksammad över att Baby har övertagit hennes arbete, och chef, skriver hon ett brev till Baby, och varnar henne för chefen: Till sist är det du, Babybarn, som jag fick ett alldeles särskilt hjärta för, ensam du var så hjälplös och god, och jag är just ingendera delen. [...] Det har väl aldrig fallit dig in att det kunde vara för ditt utseende som han reflekterar på dig? [...] Jag vill inte alls avråda dig från platsen, för det är ju bra kontorstid, och han är ju en sådan human chef, och han kommer säkert tycka mycket bra om dig. [...] Men jag är inte säker på att du skulle kunna genomskåda honom så bra som jag. Du har inte rättighet att vara så klok som jag ännu. [...] Ja, ja, nu gör du som du vill i alla fall, goda råd är till för att föraktas. Men det är åtminstone så mycket som att du är på din vakt, när han blir hänförande, som han kan vara. [...] Nåväl, lilla vän, jag vill icke grumla din rena själ, men den blivande chefen är långt ifrån något gift stadsbud! 28 I denna scen blir systerskapet en dikotomi, då Elisabeth försöker upprätthålla ett systerskap som egentligen inte finns. I närvaron av män blir frånvaron av systerskapet som mest påtagligt. Om scenariot ovan där Baby övertar Elisabeths roll, skriver Lindqvist att Wägner tycks med denna utväxling Elisabeth-Baby vilja visa, att även om den förra är klok nog att rädda sig undan i tid, medför detta inte någon förbättring av missförhållandet som sådant. Om en person försvinner, träder en annan in och spelet börjar på nytt. 29 Hackman skriver att systerskapet och då den kvinnliga solidariteten står i fokus i många av Elin Wägners romaner, både det systerskap som är påtagligt men även frånvaron av systerskapet. 30 Detta visas till exempel när några kvinnliga kontorister i Norrtullsligan går samman och börjar strejka för att de vill ha bättre arbetsvillkor. Men strejken misslyckas då det bara är 20 av de 47 kvinnliga kontoristerna som ställer upp. 31 En av dem berättar även för direktören om kvinnornas strejkplan. Som Lindqvist skriver så har dessa kvinnor en oengagerad inställning till sitt arbete och att de hellre dagdrömmer om en bättre verklighet, som äktenskapet, än att förbättra den verklighet som de befinner sig i. 32 Flertalet av de kontorister som planerade strejken förlorar sitt arbete därför att direktören anser att de har försökt uppvigla kamraterna. 33 Emmy tillhörde den grupp kvinnor som 28 Wägner, Norrtullsligan, s.137ff. 29 Lindqvist, s.109f. 30 Hackman, s Wägner, Norrtullsligan, s Lindqvist, s Wägner, Norrtullsligan, s

14 varit delaktiga i att planera strejken och hon berättar uppgivet för Elisabeth om det som har hänt. Det visar sig att direktören inte har något till övers för den kvinnliga solidariteten: - Han sa, att de fick göra, som de ville, han kunde få övernog med jäntor, som var tacksamma att få arbete hos honom. Stenberg ska ha sagt, att det skulle nog inte bli så lätt, som han trodde, och då fråga han, om hon nånsin sett fruntimmer hålla ihop. - Men det tycker jag att ni visat att vi kan, sade jag. Det är bra gjort i alla fall som en demonstration betraktat. [...] 34 Trots att Elisabeth tycker att kvinnorna har manifesterat ett systerskap, så är den uteblivna strejken likväl en bekräftelse på bristen av kvinnlig solidaritet i Norrtullsligan. 34 Wägner, Norrtullsligan, s

15 3 Avslutning I Pennskaftet utformar kvinnorna ett systerskap när de känner sig solidariska med sitt kön. Utan systerskap skulle inte rösträttsarbetet kunna utföras. Flera av kvinnorna i romanen visar en solidaritet både till de kvinnor som följer normer och de som är normbrytande. I frågan om kvinnlig rösträtt uppstår ett vi och de andra, vilket medför en begränsning för systerskapet. Detta sker även inom familjen och när kvinnor från skilda samhällsklasser möts. Kvinnosolidariteten blir lidande när kvinnor från olika samhällsklasser har svårt att känna en samhörighet. Bevisligen finns en frånvaro av systerskap i Pennskaftet. Men när de två huvudkaraktärerna, Pennskaftet och Cecilia, interagerar blir en kvinnlig solidaritet ytterst framträdande. I Pennskaftet utbildas några män till att lära sig mer om kvinnor och rösträtten och de blir en tillgång. Till skillnad från Norrtullsligan där männen ses som det största hindret för kvinnor att uppnå riktig systerskap. Kvinnorna sviker varandra för männens skull och systerskapet blir bortvalt då kvinnorna hellre fokuserar på att träffa en make. I Norrtullsligan är det frånvaron av systerskapet som är som mest påtagligt, vilket medför begränsningar för kvinnorna i romanen. Trots att kvinnorna möts i en gemenskap med sin dåliga ekonomi, och på grund av det anordnar en strejk, så misslyckas strejken då några av kvinnorna bestämmer sig för att dra sig ur och inte ställa upp för sina medsystrar. Frånvaron av systerskapet är markant. För systerskapet i Pennskaftet är männen till kvinnornas fördel, medan männen i Norrtullsligan blir en nackdel. 13

16 4 Käll- och litteraturförteckning Tryckt material Hackman, Boel, Boel Hackman om Elin Wägner, (Stockholm 2005) Holmberg, Carin, Det kallas manshat: en bok om feminism, (Göteborg 1996) Isaksson, Ulla & Linder, Erik Hjalmar, Elin Wägner: [en biografi], (Stockholm 2003) Jonsson, Bibi, Vänskap och Solidaritet, Elin Wägner: det första fotstegets moder : antologi, red. Axelsson, Majgull & Enge Swartz, Marianne, Artéa i samarbete med Elin Wägner-sällskapet, (Växjö 2009) Lindqvist, Karl, Individ grupp gemenskap: studier i de unga tiotalisternas litteratur = [Individual group unity] : [studies in the Swedish literature ], Univ., Diss. Uppsala : Univ., (Uppsala 1980) Wägner, Elin, Norrtullsligan: Pennskaftet, (Stockholm 1950) Otryckt material Holm, Birgitta,