Krutbrännaren. Nr Årg 22 BOTANISKA FÖRENING

Transkript

1 Krutbrännaren Nr Årg 22 ÖLANDS BOTANISKA FÖRENING

2 Krutbrännaren Årgång 22, 2013 nr. 1 ISSN Tidskriften utges av Ölands Botaniska Förening och utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften för 2013 är 100:- och för familjemedlemmar 10:- (för i utlandet bosatta dock 130:-). För medlemmar yngre än 25 år är avgiften 50:-. Beloppet sättes in på föreningens postgiro eller bankgiro Medlemmar erhåller tidskriften Krutbrännaren. För endast prenumeration är avgiften 110:-. Äldre nummer av tidskriften kan beställas från Thomas Gunnarsson till ett pris av 25:- per nummer. Redaktionen består av Thomas Gunnarsson (red.) och Håkan Lundkvist (ansv. utg.). Manuskript och synpunkter skickas till Thomas Gunnarsson (adress se nedan). Adressändringar och frågor om distribution tillskrives Thomas Gunnarsson. Föreningsärenden och frågor därom kan tillskrivas någon ur styrelsen: Ulla-Britt Andersson (ordf.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: ullabritt.oland@gmail.com Tommy Knutsson (v.ordf.) Ned. Västerstad 111, Mörbylånga. Tel / E-post: tommy.tok.knutsson@gmail.com Thomas Gunnarsson (sekr.) Kummelvägen 12, Färjestaden. Tel / E-post: thomas.gunnarsson.oland@gmail.com Elna Hultqvist (kassör) Slottsgatan 23, Borgholm. Tel / E-post: elna.hultqvist@swipnet.se Tomas Burén Adelgatan 11 A, Kalmar. Tel / E-post: tomas.buren@netatonce.net Kenneth Erlandsson Fatabursvägen 11 A, Kalmar. Tel / E-post: kenneth-erlandsson@telia.com Thorsten Jansson Musslevägen 12, Färjestaden. Tel. 0485/ E-post: milrep@telia.com Håkan Lundkvist Frösslunda 312, Mörbylånga. Tel / E-post: hakan.lundkvist@telia.com Ölands svampflora Ett pågående projekt där vi försöker kartlägga svampfloran på Öland. Avsikten är att få fram så kompletta sockenfloror som möjligt för att därigenom få en bild över arternas utbredning och frekvens. Är du intresserad så skriv eller ring till Tommy Knutsson. Projekt Ölands hotade växter Hjälp oss inventera sällsynta och hotade växter på Öland. Vill du ha en aktuell rödlista, eller äldre fynduppgifter som behöver kontrolleras? Skriv eller ring till Thomas Gunnarsson. Omslags- och baksidebild: Ölandssolvända Helianthemum oelandicum 27 maj 2012, Stenåsa sn Samtliga foton detta nummer: Thomas Gunnarsson

3 Floraväktarrapport 2012 rödlistade kärlväxter på alvarmarker av Ulla-Britt Andersson & Thomas Gunnarsson Årets floraväktarrapport redovisar läget för de rödlistade kärlväxter som du kan finna på Ölands alvarmarker. En del av växterna är omnämnda i tidigare floraväktarrapporter och får då en mer kortfattad presentation. I Krutbrännaren presenterades rödlistade växter på sandiga marker, åkerogräs och växter på havsstränder/strandängar. De senaste 15 åren har många av våra alvarmarker röjts och betas igen efter många års ohävd. En del av de redovisade växterna kanske du inte uppfattar som typiska alvarväxter. Men de öländska alvarmarkerna bjuder på en mosaik av växtsamhällen vilket gör att många ovanliga växter kan hitta sin nisch där. I begreppet alvarmarker räknar vi in både naturalvar och kulturalvar enligt indelningen hos Ekstam & Forshed 2002 Svenska alvarmarker. Till naturalvar räknas hällmarker (inklusive karst), vittringsjordar (både svagt och väl dränerade) samt vätar. Till kulturalvar (beroende av hävd för sin fortlevnad) räknas torra gräsmarker, sidlänta gräsmarker med älväxing och alvarsjöar. Aira caryophyllea vittåtel VU Presenterad i Krutbrännaren Vittåtel kanske du inte förknippar med alvarmarker men på den sandiga, gamla järnvägsvallen ost Penåsa, Kastlösa socken, växer vittåtel rikligt nästan ända fram till Skärlövs gamla järnvägsstation. Vad händer om den f.d. banvallen asfalteras? Det finns planer på att rusta upp cykelleden över alvarmarken och detta skulle förstås missgynna vittåtel som då troligen skulle försvinna från lokalen. Ytterligare fyra fynd av vittåtel är rapporterade från alvarmark. På Alvlösa alvar, Smedby socken, hittades den 2005 växande på en brännfläck. NO Stora Dalby, Mörbylånga socken, växer vittåtel på en tuvig alvartorräng SV Baspunkten. Den hittades där redan 1995 och har hållit sig kvar på lokalen som även hyser sandkrassing Teesdalia nudicaulis. Från Eriksöre alvar, Torslunda socken, är vittåtel rapporterad mellan år 2000 till 2009 växande på en fårbetad alvartorräng. Slutligen är gräset funnet väst Kalkstad, Torslunda socken, 2008 på en sandig torrängsrygg. Totalt har vi i vårt floraväkteri nästan 70 lokaler för vittåtel. Besökslokal: Lämpligen kan du leta efter vittåtel på den gamla järnvägsvallen i Kastlösa socken. Öster om bron som går över Penåsabäcken finns de största förekomsterna Bestånden av vittåtel fortsätter längre österut längs en stor del av banvallen. Böda sn, Mellby norr, grusig p-plats strån Böda sn, Grankulla kyrkoväg 1, sandtag strån strån strån Köping sn, Skedemosse väst, grusväg i skog 3

4 strån Gärdslösa sn, Lindby Tall Stensborg, sandigt hygge i tallskog strån Gärdslösa sn, Lindby Tall lokal 1-15, f.d. sandtag Vittåtel växer spritt i det gamla sandtaget, känd lokal sedan Sammanlagt räknades drygt strån av gräset vid besök på totalt 15 dellokaler. Resmo sn, Lilla Frö väst 1, trädesåker strån strån Resmo sn, Lilla Frö väst 3, trädesåker finns strån Resmo sn, Kleva grustag 1, f.d. sandtag, igenväxande sparsam strån strån strån Allium lineare klipplök CR Klipplök är en flerårig lökväxt som kan bli 60 cm hög. De smala bladen är plattade, i stjälkens topp sitter ett blomhuvud som är 1,5 3 cm brett. Blommorna är rosenröda. De basala delarna av stjälken är uppdrivna, likt en purjolök, och omges av vissna bladrester. Blomningen sker i början av juni, betydligt tidigare än för de närstående släktingarna backlök A. oleraceum och sandlök A. vineale. Innan blommorna slår ut är blomknoppen nerböjd vilket också är artskiljande. Stjälken är betydligt styvare än hos back- och sandlök. Klipplök växer i Norden endast på Ölands Stora alvar. De närmaste växtplatserna är belägna i mellersta Tyskland, Tjeckien och norra delen av Ladoga (Ryssland). Huvudutbredningen i världen är från sydöstra Ryssland, genom Sibirien bort mot Kamtjatka. På Öland växer den främst på de norra delarna av Stora alvaret. Karstsprickor är en vanlig biotop men klipplök växer även i gräsfyllda småsprickor i kalkstenen och i vittringsgrus. På Öland gjordes primärfyndet redan 1946 av Sten Selander i den s.k. Storkarsten, Vickleby socken. Belägget låg oidentifierat som en Allium sp. i Riksmuseets samlingar fram till 1976 då Åke Lundqvist artbestämde det till A. strictum som arten då hette. Åke skickade samma år ut sina botanistkompisar Fred Svensson, Bengt Lundgren och John Kraft som återfann klipplök i Storkarsten. Sedan dess har arten hittats på många lokaler. Jan-Olof Petersson har de senaste åren floraväktat klipplök och noga räknat antal blommande exemplar. Det är tydligt att klipplök missgynnas av alltför intensivt bete. Framför allt verkar fårbete vara ogynnsamt för växten. Men igenväxning kan också utgöra ett hot mot arten. Vi har 54 floraväktarlokaler för klipplök. Lägg märke till år 1999 som var ett uruselt år för klipplök, troligen beroende på årsmånen. E i tabellen betyder att lokalen inte var känd detta/dessa år. Besökslokal: Eftersom klipplök är dold på AP väljer vi att inte redovisa någon lokal. Vi visar gärna klipplök för dig om du hör av dig till oss.

5 Vickleby socken Rosenkarsten SO Trindkärr Storkarsten Storkarsten 300 m ost Trindkärr 750 m SO Storkarsten 700 m ost E E E alvarvägen syd Sandbygr Storkarsten 200 m SSO Storkarsten 400 m ost Kullen 200 m väst Resmokorridoren östra s alvarvägen 500 m syd stenkanten 200 m NV alvarvägen syd Stenåsagr. E Ö. granen Storkarsten ost Storkarsten ost stenkanten norr och syd Sörgranarna Ö. granen 300 m syd Ö. granen 500 m syd Storkarsten 1 km SO Resmogränsen 300 m norr E Sandby socken Tornrör 400 m norr Tornrör 200 m syd Tornrör 350 m syd Forsfall 1,3 km väst Ekelunda 1 km syd Hasselkarsten 500 m SO E E E E E E E Stenåsa socken sockengränsen 300 m S E Bårbykällan 350 m OSO L. Brunneby alvar E E E E E E E E Möckelmossen ost E E E E E E E E

6 Resmo socken Björken o Kojan 500 m VNV Björken o Kojan 300 m VNV Björken o Kojan 300 m SV Storkarsten 700 m SSV Mörbylånga socken Möckelmossen 800 m SV Möckelmossen 1,4 km SV Sörbjörken 300 m SO Bårbykällan 800 m VNV Bårbykällan 60 m syd Bårbykällan 300 m OSO sockengränsen 500 m NV Hulterstad socken Gösslunda gård NNO E E E E E E E E E Gösslunda infarten 200 m NNO Gösslundainfarten norr Gösslunda 600 m OSO E E E Triberga alvar Triberga alvar Triberga alvar Asplunden 2 km väst Asplunden 2 km väst Triberga alvar E E E E E E E E E E E Gösslunda SV E E E E E E E E E E E E finns 20 Kastlösa socken Lunda 3 km OSO

7 Alyssum alyssoides grådådra VU Presenterad i Krutbrännaren Grådådra kan uppträda på störd alvarmark. På Öland hittar man arten oftast i grustag, ruderatområden eller liknande miljöer. Märkligt nog är arten knappt funnen norr om Alböke dvs. saknas på den nordligaste 1/3 av Öland. Vi har nästan 200 lokaler för grådådra i vårt floraväkteri. Nedan förtecknas de lokaler med återbesök under 2012, dessutom tillkom 13 nya lokaler. Besökslokal: Södra Karlevi alvar, Vickleby socken, är fårbetat sedan lång tid. Grådådra växer där bar jord blottlagts av fårens tramp ex Alböke sn, Alböke kyrka väst, betad torräng plantor plantor Alböke sn, Gullehamn syd, torräng plantor plantor Bredsätra sn, Skedås, betad torräng med enbuskar finns plantor plantor Klipplök Allium lineare 15 juni 2005, Hulterstad sn Högsrum sn, Noaks ark NV, fårbetat alvar finns planta Runsten sn. Åkerby grustag, betat f.d. grustag plantor plantor plantor Runsten sn, Åkerby syd, betat f.d. sandtag plantor m plantor plantor plantor plantor plantor Algutsrum sn, kyrkan väst, f.d. sandtag plantor plantor plantor m 2 7

8 Algutsrum sn, Strandskogen syd 1, hästbete plantor plantor plantor plantor Algutsrum sn, Strandskogen syd 2, hästbete plantor plantor plantor plantor Algutsrum sn, Kvarnbacken ost, ruderatområde plantor plantor plantor Algutsrum sn, Strandskogen 300 m syd plantor plantor Algustrum sn, Törnbotten NO 1, gammalt grustag plantor plantor plantor Algustrum sn, Törnbotten NO 2, gammalt grustag plantor plantor N. Möckleby sn, Bettorpsavtaget, sandtag plantor plantor plantor plantor plantor plantor N. Möckleby, Bygdegården norr, betat f.d. sandtag/banvall plantor plantor plantor plantor Gårdby sn. Bygdegården väst 1, igenväxande sandtag plantor plantor Gårdby sn. Bygdegården väst 2, igenväxande sandtag plantor plantor Gårdby sn, Gårdby sandhed, f.d. banvall plantor plantor plantor plantor plantor plantor Resmo sn, Mysinge hög, betad gravkulle plantor plantor Mörbylånga sn, Bårbyborg, fårbetad torräng plantor plantor plantor Hulterstad sn, Gösslunda, alvarmark plantor plantor S. Möckleby sn, Gårdstorp norr, betesmark med blottad jord plantor plantor plantor

9 Anacamptis pyramidalis salepsrot NT Salepsrot är en 2 4 dm hög orkidé. Rosettbladen liksom stjälkbladen är smala och saknar fläckar. Blomaxet är 2 8 cm högt och mycket tättblommigt, i början pyramidformat, för att med tiden bli mer äggformat. Blommorna är rosenröda, väldoftande, mer sällsynt kan de vara ljusrosa eller vita. Växten pollineras av fjärilar. Blomningen sker i slutet av juni till i mitten av juli och varierar en hel del mellan åren. Salepsrot är liksom andra orkidéer fridlyst. Den växer på kalkrik, ogödslad mark som är torr frisk. Växtplatserna kan vara naturbetesmarker, lövskogsbryn, vägkanter och gammal åkermark. Den missgynnas av gödsling. Hot mot salepsrot är igenväxning men även för hårt bete framför allt med får. I Sverige förekommer arten bara på Öland och Gotland. På Öland gjordes primärfyndet av arten 1792 av Samuel Liljeblad. Salepsrot har minskat på den södra delen av Öland medan den har ökat något i norr. I Sterner 1938 anges plockning av de vackra blommorna utgöra ett hot mot arten. De flesta lokalerna finns idag i Böda, Högby och Persnäs socknar med de sydligaste bestånden i Torslunda och N. Möckleby socknar. Igenväxande alvarmark, vägkanter, skogsbryn, åkerrenar, naturtomt, slåtterängar är några av de miljöer där salepsrot påträffas. Salepsrot Anacamptis pyramidalis 25 juni 2009, Böda sn Besökslokal: Enerums alvar i Böda socken är en vacker lokal att njuta av salepsrot Det lilla, ohävade alvaret ligger ca 1,5 km söder Byxelkrok. Antalet blommande exemplar varierar starkt mellan åren. Anthemis arvensis åkerkulla NT Presenterad i Krutbrännaren Åkerkulla är kanske inte heller någon typisk alvarväxt. Men flera av våra åkerogräs kan du även finna på alvarmark där de ofta växer i vittringsgrus där konkurrensen är svag. Besökslokal: En udda alvarlokal för åkerkulla är belägen ost Ebbelunda, Stenåsa socken. På en gammal vägbank över alvaret och en närbelägen alvartorräng trivs uppenbarligen åkerkulla bra och kunde 2011 räknas in i flera hundra exemplar Anthericum liliago stor sandlilja EN Stor sandlilja är flerårig och kan bli 2 5 dm hög. Bladen sitter i en bladrosett och 9

10 är smala och spetsiga. Stjälken är ogrenad liksom blomställningen. Blommorna är vita, väldoftande och kalkbladen mäter mm. Den skiljs från liten sandlilja A. ramosum på större blommor och ogrenad blomställning. Blomningen sker i början av juni vilket är 2 4 veckor tidigare än den lilla sandliljan blommar. Sällsynt kan de båda arterna bilda hybrider. I Sverige finner man stor sandlilja främst i Skåne och på Öland. Mer sällsynt finns den på Gotland och med enstaka lokaler i Halland, Blekinge. Östergötland och Uppland. Arten är värmeälskande och växer på alvarmark i karstsprickor eller vittringsgrus. Stor sandlilja kan också växa i sandstäpp, kalktallskog och på klipphyllor. Hot mot arten kan vara igenväxning men också för kraftigt bete. Uppenbarligen smakar sandliljor gott och betas av både nöt och får. På Öland gjordes primärfyndet nära Gösslunda gård 1852 av Alfred Ahlqvist, belägg finns på Riksmuseet. Idag växer stor sandlilja på Stora alvaret i socknarna S. Möckleby, Segerstad, Smedby, Kastlösa, Hulterstad, Mörbylånga och Stenåsa. Dessutom finns en utpostlokal i Högsrum socken på Karums alvar och ett par lokaler drygt 1 km VNV Ismantorps borg på Gärdslösa utmark. I vårt floraväkteri finns ca 60 lokaler. Tyvärr kunde ingen sandlilja hittas 2012 på Locus classicus vid Gösslunda gård. Betesdjuren kommer in i fållan alldeles för tidigt (stängslet raserat) vilket drabbar sandliljan som i år inte kunde återfinnas. Besökslokal: Ett lätt åtkomligt bestånd av stor sandlilja hittar du öster Gösslunda rör, Hulterstad socken. Du kan parkera vid fornminnet och gå en kort sträcka österut i den norra vägkanten där sandliljan brukar blomma fint Hulterstad sn, Gösslunda Locus classicus, karstsprickor, delvis jordfyllda plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Hulterstad sn, Gösslunda alvar 5, alvartorräng plantor plantor plantor Hulterstad sn, Triberga borg väst, spricksträngsalvar plantor Kastlösa sn, Partebyalvaret plantor plantor plantor plantor plantor Apera interrupta alvarkösa VU Alvarkösa är ett ettårigt gräs som gror på hösten. Strået blir cm högt, är ogrenat och med smala blad. Småaxen är enblommiga och sitter i en rikblommig vippa. De är försedda med ett 7 15 mm långt borst. Alvarkösa blommar redan i maj månad och vissnar sedan snabbt bort. I början är axet ljusgrönt för att snart bli halmgult. Arten varierar påtagligt i antal beroende på årsmånen. Torra, kalla vårar kan den vara omöjlig att finna. I Norden finner man alvarkösa endast på Öland och Gotland. Den växer på små mosskuddar på kalkhällmark, sällsynt kan den finnas i sand. Oftast är den fåtalig på sina lokaler.

11 På Öland hittades alvarkösa av Magnus Gustaf Sjöstrand i mitten av 1800-talet men identifierades och publicerades först 1924 av Tycho Vestergren. De flesta lokalerna finns på Stora alvaret men det finns ett 15-tal äldre fynd norr därom. Vi har ca 50 lokaler i vårt floraväkteri varav ett handfull utanför Stora alvaret. Växten är svårfunnen innan man ställt in ögonen på det lilla strået med de långa borsten som vajar i vinden över alvarmarken. Besökslokal: Eftersom alvarkösa varierar så påtagligt i antal mellan åren är det svårt att ge en årsviss lokal för den. Gynge alvar (se nedan) kan vara ett lämpligt försök, där har den funnits under flera år. Parkera vid den första p-platsen väster om Möckelmossens p-plats och gå norrut mot en torrängsrygg (koordinat se nedan). Precis innan torrängsryggen börjar finns ett område med kalkhällar där alvarkösa växer på mosskuddar i norra kanten av hällen var generellt inget bra år för alvarkösa. Resmo sn, Gynge alvar, mosskuddar på kalkhäll strån strån strån strån Stenåsa sn, Stenåsabadet, tunn alvarmo på häll strån Hulterstad sn, Triberga borg norr, tunn alvarmo på häll strån strån Hulterstad sn, Gösslunda 1,5 km väst, bart vittringsgrus strå Smedby sn, Storåsen strån Artemisia oelandica alvarmalört NT Alvarmalört är en flerårig, korgblommig växt (Asteraceae) med ett mattbildande växtsätt. Bladen liknar något renfanans men är luktlösa. Blomning förekommer sällsynt i de enskilda bestånden och varierar mellan åren. Blomkorgarna som utvecklas i augusti september är små, gulaktiga och hängande. Hela växten blir upp till 70 cm hög. Alvarmalört är en endemisk art för Öland. Den växer främst på Stora alvaret med några förekomster på östra Ölands sjömarker. Dessutom finns arten i Räpplinge socken på Greby alvar och det s.k. Slottsalvaret. Tidigare är den funnen norr om Alvedsjöbodar i Högby socken men där har den inte kunnat återfinnas. Arten är fridlyst och omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura De flesta lokaler på Stora alvaret utgörs av betade torrängsryggar med enstaka enbuskar. Men arten kan också växa i s.k. spricksträngsalvar och mer sällsynt i vittringsgrus och karstsprickor. När enbuskar röjs förefaller alvarmalört blomma upp men hur utvecklingen av bestånden är över tid efter röjningen är mer osäkert. Alltför hårt bete är troligen inte gynnsamt då arten inte ratas av djuren till skillnad från dess släkting malört A. absinthium. 11

12 Men igenväxning av torrängsryggar med täta enbusksnår är inte heller gynnsamt för arten. Alvarmalört sprids främst vegetativt och en enskild klon kan täcka flera hundra kvadratmeter. Utseendet hos de enskilda klonerna skiljer sig åt men det är troligen främst ståndortsbetingat. Primärfyndet gjordes av Isaac Hulteen 1789 i en ödehorva nära Kalkstad, Torslunda socken. I Sterner 1986 visar kartan för alvarmalört ett betydligt glesare utbredningsmönster än det aktuella läget. På Stora alvaret finns idag minst 500, kanske 1000, kända lokaler för alvarmalört. Besökslokal: En rik lokal för alvarmalört finner du om du utgår från p-platsen rakt öster om Vickleby kyrka. Går du över stättan och fortsätter österut kommer du efter några hundra meter till en liten torrängsrygg som på våren bjuder på en vacker blomning av orkidéer. Där finner du rika bestånd av alvarmalört med de typiska bladmattorna Blysmus compressus plattsäv NT Presenterad i Krutbrännaren Plattsäv växer på Stora alvaret i hävdade kalkfuktängar men de flesta lokalerna på Öland finner du på den betade, östra sjömarken. Besökslokal: En trevlig lokal att besöka är Tornrör som ligger på norra delen av Stora alvaret mellan alvarbyarna Skarpa Alby och Ekelunda. I kanten av ett grävt vattenhål där guldfiskar! övervintrat i många år finner du plattsäv liksom i den närbelägna kalkfuktängen. Du kan passa på att kliva upp på Tornrör där man tidigare kunde se sju kyrktorn från det gamla röset. Alvarmalört Artemisia oelandica 8 juni 2003, Hulterstad sn. Växer i en ovanlig biotop: vittringsgrus tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. 12

13 Botrychium lunaria månlåsbräken NT Presenterad i Krutbrännaren Månlåsbräken växer på några torrängsryggar på Stora alvaret. Även på de nordliga alvaren vid Enerum och Västeralvaret är arten funnen. Besökslokal: Ca 1 km VSV Möckelmossens parkering, Mörbylånga socken, är månlåsbräken funnen Bupleurum tenuissimum strandnål NT Presenterad i Krutbrännaren Vissa år kan du finna strandnål på många lokaler. Den växer på tuvig, tidvis frisk mark med för övrigt gles vegetation. Arten kan även uppträda i vittringsgrus, tunn alvarmo på kalkhällar och i körspår som leder över alvarmarken. Besökslokal: Eftersom strandnål vissa år är mycket sparsam är det svårt att ge en säker lokal. Öster Eriksöre, Torslunda socken, nära en traktorväg som löper österut över alvarmarken kan det löna sig att leta Där har strandnål växt under flera år. Carex hostiana ängsstarr NT Ängsstarr är ett halvgräs där stråna växer glest i utlöpare. I toppen av strået, som kan bli 40 cm högt, sitter ett ensamt hanax. Under detta sitter 2 3 väl åtskilda honax. De mörka skärmfjällen har en tydlig hinnkant och fruktgömmena har tydliga nerver och en sträv näbb. I Sverige finns ängsstarr i Götaland, Svealand och mer sällsynt längre norrut upp till Jämtland. På många ställen i främst södra delen av landet har den minskat starkt. Växtplatserna är oftast hävdade genom bete eller slåtter, kalkrika och fuktiga. Kalkfuktängar, extremrikkärr och översilningsmarker utgör biotoper för arten. Hot mot ängsstarr är upphörd hävd och ändrad hydrologi genom ex. dikning. På Öland uppges arten som allestädes i Sterner 1986 dvs. funnen i alla socknar. Växtplatserna anges vara kärr- och fuktängar på kalkrik mark och den är vanlig i denna miljö inte minst ute på alvaren. Under vår inventering har det lagts in ca 500 fynd av ängsstarr. På Öland är det ganska vanligt att finna hybriden med ärtstarr C. oederi. Den liknar ängsstarr men är tydligare tuvad och med tomma fruktgömmen. Besökslokal: Kör gärna ut strax söder Alby Triberga mosse, Hulterstad socken. Parkera innan Triberga borg och gå mot fornborgen. Både norr och väster om borgen breder kalkfuktängar ut sig där det finns gott om ängsstarr och en hel del orkidéer som också trivs i denna miljö Carex pulicaris loppstarr VU Loppstarr är ett halvgräs med smala blad som växer i tuvor. Strået kan bli 25 cm högt och i dess topp sitter ett ensamt ax med hanblommor överst och honblommor nederst. Innan fruktmognad är fruktgömmena uppåtriktade men senare böjs de mörka, blanka fruktgömmena nedåt. Axfjället är rödbrunt och ramlar tidigt av. I Sverige växer loppstarr från Skåne i söder och når upp till Dalarna Gästrikland. Växtplatserna är oftast hävdade genom bete eller slåtter, kalkpåverkade och fuktiga. Men arten kan också växa i skog, då i kanten av fuktstråk och kärrkanter. Kraftledningsgator och havsstränder kan också vara växtplats för loppstarr. Hot är 13

14 Persnäs sn, Klovstenskärr tuvor Långlöt sn, Ismantorps borg, obetad fuktäng tuvor Gårdby sn. Övre Ålebäck ost 1, betad kalkfuktäng tuvor tuvor tuvor Loppstarr Carex pulicaris 15 juni 2008, Gårdby sn igenväxning pga. utebliven hävd, gödsling och ändrad hydrologi. Körskador av skogsmaskiner kan också vara negativt. På Öland anges loppstarr som tämligen allmän i Sterner Mager, fuktig ängsmark anges som miljöer liksom skogsängar och kärrkanter. I vårt floraväkteri har vi drygt 70 lokaler för loppstarr. Främst på västra delen av Öland verkar många lokaler ha försvunnit. Å andra sidan har vi funnit en hel del lokaler på Stora alvaret som inte varit kända tidigare. Utbredningskartan i Sterner 1986 saknar nästan helt lokaler från Stora alvaret. Besökslokal: 150 m norr södra baspunkten, Mörbylånga socken finns en rik lokal med många tuvor av loppstarr. Lokalen ligger strax norr tvärsvägen mellan Bårby och Alby. 14 Gårdby sn. Övre Ålebäck ost 2, betad kalkfuktäng tuvor tuvor Gårdby sn. Övre Ålebäck ost 3, betad kalkfuktäng tuvor tuvor Hulterstad sn, Triberga borg väst, betad tokfuktäng tuvor Centaurium erythraea bredarun VU Presenterad i Krutbrännaren Bredarun växer mer sällsynt på alvarmark. Du kan finna arten på alvartorrängar, gärna om en viss störning har skett och marken är sandig. Nedan tecknas de lokaler där återbesök skett under 2012, dessutom tillkom 22 nya lokaler. Besökslokal: Ost Albrunna, S. Möckleby socken, är bredarun funnen på en alvartorr-

15 äng med enbuskar Högby sn, Dödevi strand 1, betad, sandig mark plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Högby sn, Dödevi strand 4, betad, sandig mark plantor plantor plantor plantor plantor plantor Långlöt sn, Åstad SV 4, hästbetad tuvig mark plantor plantor Långlöt sn, Åstad SV 6, hästbetad tuvig mark plantor plantor Långlöt sn, Ismantorps borg 5, betad torräng planta plantor plantor Långlöt sn, Ismantorps borg 6, torräng plantor plantor Cerastium subtetrandrum östkustarv NT Presenterad i Krutbrännaren Östkustarv hittar du på alvaret på trampade kreatursstigar och annan störd mark som periodvis är fuktig. Besökslokal: Öster Lunda by, Kastlösa socken, kan du följa traktorvägen som leder österut. Där växer östkustarv på flera ställen på och nära vägen Crinitaria linosyris gullborste NT Gullborste är en flerårig korgblommig växt (Asterceae) som blir cm hög. Stjälken har talrika, barrlika blad och i dess topp sitter flera små, gula blomkorgar. Korgarna har smala holkfjäll och enbart rörformade blommor. Blomningen sker i augusti september. I Sverige finns gullborste endast på Öland och Gotland. Den växer på kalkrik, alvarlik mark i varma lägen. Hot mor arten är igenväxning men också alltför hårt bete. På Öland gjordes primärfyndet av Johan Gustaf Wahlbom i mitten av 1700-talet. Gullborste växer på torrängsryggar men också på mer fuktig mark såsom tokfuktäng och tuviga kalkfuktängar. Den kan också växa i sprickor i kalkstenen. De flesta lokalerna finns på Stora Alvaret men det finns spridda lokaler längre norrut i socknarna Glömminge, Alböke, Källa och Persnäs. Den nordligaste lokalen finner du vid Spånkärret i Böda socken. Besökslokal: Väster Möckelmossen, Resmo socken, norr alvarvägen finns flera rika lokaler för gullborste på torrängar med enbuskar

16 Ljungsnärja Cuscuta epithymum 4 augusti 2009, Högsrum sn Cuscuta epithymum ljungsnärja VU Ljungsnärja är en ettårig, helparasitisk växt. Den utvecklade plantan saknar klorofyll och rötter men har små sugvårtor som fäster vid värdväxten. Stjälken är slingrande, tunn och oftast rödaktig. De små, vitrosa blommorna är 5-taliga och sitter samlade i en huvudlik ställning. 16 Ståndarna är utskjutande och stiftet lika långt eller längre än fruktämnet. Blomningen sker i juli augusti. Ljungsnärja parasiterar på olika torrängsväxter såsom backtimjan Thymus serpyllum, axveronika Veronica spicata, gulmåra Galium verum och solvända Helianthemum nummularium. I Sverige växer arten sällsynt från Skåne i söder till Uppland i norr, inklusive Öland och Gotland. Växtplatserna är betade torrängar men även vägkanter och åkerrenar kan hysa arten. Ljungsnärja varierar kraftigt i antal mellan åren. Hot mot arten är upphörd hävd som leder till igenväxning. Men även alltför hård hävd genom bete eller för tidig slåtter kan missgynna växten. På Öland gjordes primärfyndet 1904 av Arne Fries och Rikard Sterner. Arten växer i betade torrängar men också i vägkanter och lokalerna är relativt jämnt fördelade över ön. Några växtplatser har spolierats av alltför hård hävd. Från Stora alvaret finns ca 10 lokaler och totalt har vi drygt 80 lokaler för ljungsnärja i vårt floraväkteri.

17 Besökslokal: Lämpligen kan du besöka lokalen söder om Byxelkrok där arten funnits under flera år. På de alvarlokaler vi har verkar arten mer sporadisk och inte årsviss. Men vill du prova en alvarlokal kan du försöka med de i Torslunda eller Vickleby socken som redovisas nedan. Böda sn, Byxelkrok syd, vägkant m ,2 m m m m m m m m 2 Föra sn, Djurstad träsk, betad torräng finns m m m m m m 2 Föra sn, Hjämstad strandängar m 2 Högsrum sn, Halltorps hage, betad strandvall riklig m m m m m m 2 Runsten sn, Ismantorps borg syd, ohävdad torräng m ,3 m Runsten sn, Bjärbybadet norr, betad torräng nära havet (ytterligare 5 dellokaler i närheten) m 2 Glömminge sn, Österskog SV, torräng m m m 2 Torslunda sn, Eriksöre alvar, betad alvartorräng finns m 2 Vickleby sn, Vickleby kyrka 500 m SO, alvartorräng ,3 m 2 S. Möckleby, Albrunna, stenstrand m 2 Dracocephalum ruyschiana drakblomma EN Drakblomma är en flerårig, kransblommig växt (Lamiaceae) som kan bli 60 cm hög. Stjälken är fyrkantig och har motsatta, smala blad. Blommorna är blåvioletta, 2-läppiga och sitter i kransar i stjälkens topp. Blomningen sker i slutet av juni. Drakblomma finns främst i Västergötland och växer där på stäppängar i ex. Falbygden. Enstaka lokaler finns i Småland, Östergötland och Gotland. Växtplatserna är öppna, torra och kalkrika. I Västergötland växer drakblomma på åkerholmar och åsar, i Östergötland i bergbranter och på Gotland på hällmark med enar. Hot mot arten är igenväxning men också för hård 17

18 och tidig hävd genom bete eller slåtter. På Öland gjordes primärfyndet av drakblomma 1942 vid Gösslunda, Hulterstad socken. Den återfanns på lokalen i mitten av 1960-talet och fanns kvar till slutet av 1990-talet. Ett obekräftat fynd finns från 2000, därefter är arten eftersökt men ej funnen. Växtplatsen utgörs av en artrik torräng med tunt jordtäcke på kalkstenshäll precis i kanten av alvaret. Tyvärr kommer betesdjuren in i fållen alldeles för tidigt på säsongen och betar ner det mesta av vegetationen. Enligt skötselplanen för reservatet ska betespåsläppet ske sent men raserade stängsel gör att djuren smiter in. Vi har påtalat detta förhållande men ingenting har hänt så troligen är drakblomma numera försvunnen från Öland. Vill du se växten bör du åka till Västergötland och njuta av den på stipakullarna. Erucastrum supinum kalkkrassing NT Kalkkrassing är en ettårig korsblommig växt (Brassicaceae). Den oftast nedliggande plantan kan variera i storlek, från ett par centimeter till över 3 decimeter. Bladen har en typisk grågrön färg och är trubbigt parflikade. Blommorna är små, vita och sitter på korta skaft ensamma i bladvecken. Blomningen sker i juni september. Frukten är en böjd skida. Kalkkrassing förekommer på Öland och Gotland samt sällsynt i Skåne. Växtplatserna är kalkrika, fria från annan vegetation och periodvis fuktiga. Traktorvägar, kreatursstigar, stenbrott och åkrar är några miljöer där man kan finna kalkkrassing. Arten omfattas av EU s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura Hot mot arten kan vara igenväxning pga. utebliven hävd. 18 Antalet plantor varierar kraftigt mellan åren beroende på årsmånen. På Öland gjorde primärfyndet av Samuel Liljeblad Den anges som allmän i Sterner Vi har drygt 600 observationer av kalkkrassing från de senaste 10 åren. De allra flesta fynden finns från Stora alvaret men en hel del är också gjorda på västra kusten av Öland från Högsrum till Högby socken. Ofta växer kalkkrassing på störd mark ex. på kreatursstigar eller i traktorspår på alvaret, gamla stenbrott och liknande. Även platser av mer ruderatkaraktär som jordtippar kan hysa arten. Mer sällsynt växer den i bart vittringsgrus, i åkrar och trädgårdsland. Om sommarregnen slår till på Öland kan tusentals plantor hittas längs många vägar/stigar över alvarmarken. Besökslokal: Eftersom kalkkrassing varierar kraftigt i antal mellan åren kan det vara vanskligt att ge en säker lokal för den. Traktorvägen som går över Stora Vickleby naturreservat från Vickleby malmgata och österut kan vara värd ett försök ex Euphorbia exigua småtörel VU Presenterad i Krutbrännaren Småtörel kan växa i åkrar men på Öland är det flesta lokaler belägna på Stora alvaret där den växer i bart vittringsgrus. Den varierar påtagligt i antal mellan åren. Besökslokal: En klassisk lokal för småtörel är väst Möckelmossen, Resmo socken. Parkera vid informationscentrat syd alvarsjön och gå längs stigen norrut. Strax öster stigen och norr om en stenmur brukar det finnas småtörel, vissa år mer sparsamt. Har hösten varit regnrik kan det löna sig att leta sent på säsongen (september månad).

19 S. Möckleby sn, Albrunna syd, åker plantor plantor S. Möckleby sn, Albrunna lund 500 m syd, grusig alvarmark plantor Euphrasia micrantha ljungögontröst VU Ljungögontröst är en ettårig, halvparasitisk växt i familjen lejongapsväxter (Scrophulariaceae). Den varierar i höjd mellan 5 30 cm. Bladen är motsatta och kala. Stjälken är tunn och eventuella sidogrenar är kraftigt uppåtriktade. Blommorna är små, 5 6 mm, vita eller violetta. Blomningen sker i juli september. Liksom andra Euphrasia-arter saknar den frövila och har den försvunnit från en lokal kan den därför inte återkomma när förhållandena förbättras. Ljungögontröst växer sparsamt i Götaland och Svealand upp till Uppland men har minskat starkt inom många provinser. Den växer tillsammans med ljung Calluna vulgaris på magra, sandiga och torra friska marker. Arten är konkurrenssvag och beroende av hävd genom bete eller slåtter. Bränning av ljungfält gynnar arten. När hävden uteblir kan arten hålla sig kvar längs stigar. Hot mot arten är igenväxning pga. utebliven hävd och gödsling av naturbetesmarker. På Öland uppges ljungögontröst som tämligen sällsynt och växer på kalkfattig, torr mark. Även på Öland har en viss minskning skett och vi har 12 aktuella lokaler för arten. Samtliga lokaler är sandiga och hävdade genom bete eller slitage från badturister. Några av dem är belägna på torrängsryggar ute på Stora alvaret. Besökslokal: Ost Lunda, Kastlösa socken, finns en rik lokal för ljungögontröst. Du kan följa traktorvägen som går österut från byn och vid koordinat kan du börja leta efter arten bland de betade ljungtuvorna. Det brukar finnas åtminstone ett tresiffrigt antal plantor på lokalen. Högby sn, Sandbybadet 1, sandig badstrand med ljung finns plantor Högby sn, Sandbybadet 2, sandig ljunghed vid stig plantor plantor Ventlinge sn, Parboäng, sandig f.d. strandvall med ljung, betad plantor plantor plantor plantor plantor Fumana procumbens gotlandssolvända NT Gotlandssolvända är en flerårig dvärgbuske med nedliggande växtsätt. Plantan kan bli ca 30 cm i diameter och från dess huvudstam utgår zigzag-formade grenar där de barrlika bladen sitter tätt. Blommorna är ljusgula och mäter mm, blomningen sker i juni september. Blommorna är omgivna av tre foderblad med röda strimmor. Den enskilda blomman slår ut tidigt på morgonen och efter 19

20 Gotlandssolvända Fumana procumbens 9 augusti 2009, Sandby sn några timmar faller kronbladen av. Efter middagstid finns inga utslagna blommor kvar men eftersom varje planta ger upphov till många knoppar blir blomningstiden utdragen. Frukten är en gulbrun kapsel med många små frön. I Norden finns gotlandssolvända bara på Öland och Gotland. Den vill ha torra, solvarma och kalkrika växtplatser. Sprickrika kalkhällar med tunt vittringsgrus, klippskrevor och på Gotland även flygsand utgör lokaler för arten. Hot mot arten är igenväxning då den får svårt att överleva när växttäcket sluter sig. Men hårt bete framför allt med får är också ogynnsamt. Torra och kalla somrar gör att arten får svårt att sätta frö. På Öland gjordes primärfyndet så sent som 1911 av Rutger Aulin. Gotlandssolvända anges som sällsynt i Sterner De flesta lokalerna finns på den nordöstra delen av Stora alvaret, främst i Sandby 20 socken. Det finns en nordlig utpostlokal på Mensalvaret, Böda socken. Växtplatserna är oftast belägna på små kalkstensplatåer, i första hand på den del av platån som är vänd mot söder. Under vår inventering har vi funnit många nya lokaler främst i Sandby socken. Besökslokal: Lämpligen kan du utgå från Skarpa Alby och följa alvarvägen västerut. När den börjar stiga uppåt finns en långsträckt kalkstensplatå norr om alvarvägen. Platån är i detta fall vänd mot öster och hyser gotlandssolvända på många ställen ex Galeopsis ladanum mjukdån NT Presenterad i Krutbrännaren Mjukdån kan växa i bart vittringsgrus på alvarmark, ofta tillsammans med rödmire Lysimachia arvensis och småsporre Chaenorhinum minus. Dessutom uppträder

21 den som åkerogräs. Besökslokal: Drygt 200 m nordost om avtaget till Gösslunda, Hulterstad socken kan du finna mjukdån på vittringsgrus Galium oelandicum ölandsmåra NT Ölandsmåra är en småväxt art som har ett mattbildande växtsätt beroende på talrika vegetativa skott. De uddspetsade bladen sitter i kransar, 8 10 tillsammans. Blommorna är små, vita och fyrtaliga. Blomningen sker i juni månad. Ölandsmåra är endemisk för Öland där den växer på vittringsgrus, ofta tillsammans med ölandssolvända Helianthemum oelandicum. Det är relativt spridd på Stora alvaret i lämpliga miljöer. Längre norrut på ön kan man finna arten nära havsstranden på klappersten eller gamla strandvallar. Hot mot ölandsmåra är främst igenväxning beroende på för svag hävd. Besökslokal: På Gynge alvar, Resmo socken, kan du finna ölandsmåra. Parkera på första p-platsen väster om Möcklemossens parkering. Gå över stättan åt NO så kommer du strax till ett område med vittringsgrus där du finner ölandsmåra Gymnocarpium robertianum kalkbräken VU Kalkbräken är en ormbunksväxt som kan bli 40 cm hög. Bladskaftet är långt och försett med glandler i sin övre del. Bladskivan är triangulär, matt grågrön och även den har gula, doftande glandler. I Sverige växer kalkbräken sällsynt från Skåne och ända upp till Torne lappmark. Arten är kalkälskande och växer uteslutande på starkt kalkpåverkade lokaler. Kalkbräken påträffas i karstsprickor i kalksten, vid stenmurar, i gamla kalkbrott, rasbranter men också i kalkpåverkad barrskog i närheten av bäckar. Hot mot arten är igenväxning av karstsprickor men också exploatering av skrotstenshögar med kalksten samt skogsbruk. På Öland gjordes primärfyndet 1818 av Elias Fries, belägg finns i Uppsala. Arten växer främst i karstsprickor på Stora alvaret. Rika lokaler finns också längs stranden söderut från Grönslunda, Föra socken. Där växer ormbunken under kalkstensöverhäng vid havet. Även på Greby alvar, Räpplinge socken, finns rika lokaler där arten växer på gamla skrotstenshögar från stenbrytning. Vi har drygt 50 lokaler för kalkbräken i vårt floraväkteri, den nordligaste i Persnäs socken. Besökslokal: Vill du se ormbunken på en alvarlokal kan du ge dig ut på Mörbylånga alvar söder om vägen mellan Resmo Stenåsa. I ett karstområde växer ganska rikligt med kalkbräken. Runsten sn, Norra Bäck väst, stenmur vid buskage finns bladskivor bladskivor bladskivor bladskivor bladskivor bladskivor Persnäs sn, Persnäsvik, 850 m VNV om Peteshagsholmen (ny lokal, den nordligaste aktuella på Öland) finns 21

22 Kalkbräken Gymnocarpium robertianum 22 maj 2009, Föra sn 22 Helosciadium inundatum krypfloka EN Krypfloka är en flerårig flockblomstrig växt (Apiaceac). Plantan kan bli 60 cm lång och den uppträder som en simmande eller krypande växt. De nedre bladen är trådlikt finflikade medan de övre är parflikiga och med något bredare bladflikar. Flocken är liten med 2 3 strålar, blommorna är små och vita. Arten blommar i juni augusti, frukten har tydliga åsar. Krossade växtdelar luktar selleri. Krypfloka växer sällsynt i södra delen av Sverige, främst inom kustnära områden med ett milt vinterklimat. Den växer i grunda, mer näringsfattiga vatten, gärna på dyig botten. Många av lokalerna betas och djurens tramp gör att de grunda vattensamlingarna inte växer igen. Dessa småvatten har ofta ett växlande vattenstånd vilket gynnar krypflokan. Hot mot arten är konstgödning, försämrad vattenkvalitet och upphörd hävd som leder till igenväxning. På Öland gjordes primärfyndet av Nils Johan Andersson Krypfloka räknas som mycket sällsynt i Sterner 1986 med endast en aktuell lokal. Under de senaste 10 åren har växten återfunnits på gamla lokaler och även flera nya har tillkommit. De flesta lokaler är betade och kan beskrivas som små vattensamlingar där djuren går ner och dricker. Några utgörs av större alvartäsk ex. Dröstorpsmossen i Sandby socken. I Mörbylånga kommun finns nio aktuella lokaler, samtliga belägna inom Stora alvaret. I Borgholms kommun finns två lokaler i Högby respektive Pernäs socknar. Besökslokal: Lämpligen kan du söka dig till lokalen vid Näsby, Ås socken, där krypfloka växer lätt åtkomligt nära en

23 bilväg (se nedan). I några mindre vattenhål för betesdjuren växer arten på bart, gyttjigt underlag. Vissa år färgas marken rödbrun av växten. Ås sn, Näsby väst, mindre gyttjiga vattenhål i betesmark plantor plantor plantor Hulterstad sn, Skärlöv norr, större vattenhål plantor plantor Herminium monorchis honungsblomster VU Presenterad i Krutbrännaren Honungsblomster är fortfarande relativt vanlig på Öland. Du kan finna den på hävdade kalkfuktängar här och där på Stora alvaret. Eftersom arten är dold på Artportalen ger vi ingen besökslokal på alvaret. Nedan tecknas de floraväktarlokaler på alvarmark som fått besök under Böda sn, Spånkärret, svagt hävdad kalkfuktäng plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor planta plantor plantor plantor Gårdby sn, Tornrör, betad kalkfuktäng plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Vickleby sn, Vickleby ost, betad alvarfuktäng plantor plantor plantor plantor plantor Stenåsa sn, Möcklemossen ost, betad alvarkalkfuktäng plantor plantor Hulterstad sn, Triberga borg, betad tokfuktäng plantor plantor Kastlösa sn, Gösslunda väst, betad tokfuktäng plantor Kastlösa sn, Partebyalvaret plantor plantor plantor plantor S. Möckleby sn, Gettlinge gravfält ost plantor Hippocrepis emerus gulkronill EN Gulkronill är en ärtväxt (Fabaceae) som bildar små buskar som kan bli drygt meterhöga. Bladet består av 2 4 småblad och ett uddblad, klängen och taggar saknas. De gula blommorna sitter tillsammans 2 3 på långa skaft. Blomningen sker i maj juni. Frukten är en balja med något böjd spets. I 23

24 dagsläget finns i Sverige äkta gulkronill H. emerus subsp. emerus bara på Öland och Gotland. En annan underart, sydkronill H. emerus subsp. emeroides, har såtts in på vägkanter i Uppland och finns kvar på några lokaler. Gulkronill är en värmekrävande växt som växer i karstsprickor, vid kalkstensmurar eller kalkstensbranter. Hot mot arten är igenväxning men även för hårt bete eller buskröjning kan missgynna gulkronill. Även vilt betar av gulkronill (rådjure, hare eller kanin?). På Öland gjordes primärfyndet av Abraham Ahlqvist 1815 men det finns uppgifter i Sjöstrand att den ska ha hittas ännu tidigare av Wahlbom (oklart om d.ä. eller d.y.). De rikaste lokalerna för gulkronill finns på den nordöstra delen av Stora alvaret, Sandby socken. Där växer arten i karstsprickor som är omgivna av buskar, ofta hassel Corylus avellana. Mikroklimatet i dess skyddade områden blir extra gynnsamt. Dessutom finns arten längs västra Landborgen på några ställen där den växer direkt på kalkstensberget. Några lokaler är också funna i Mittlandsskogen där arten växer i gynnsamma lägen, ofta vid kalkstensmurar men ibland utan någon närvarande kalksten. Den förefaller vara ganska stationär även om en viss minskning skett på några lokaler pga. för hårt slitage av besökare eller igenväxning. Vi har knappt 50 lokaler i vårt floraväkteri. Besökslokal: Lämpligen letar du upp någon av de rika lokalerna i i Sandby socken där du verkligen kan njuta av gulkronill. P-platsen vid alvarbyn Ekelunda är en lämplig utgångspunkt. Följ traktorvägen över alvaret och gå igenom grinden som du finner efter knappt en kilometer. Fortsatt vägen rakt fram mot Dröstorp och sök 24 dig norr om vägen mot en hasselkarst vid där du finner hundratals buskar med gulkronill. Inga floraväktarlokaler är besökta under Holosteum umbellatum fågelarv VU Presenterad i Krutbrännaren Fågelarv kan du finna på små mosskuddar på kalkstenshällar. Den växer här och där på alvarmark men sällan mer än några enstaka plantor. Eftersom växtplatserna är extremt utsatta för torka vissnar arten snabbt ner och torra vårar kan den vara svår att finna. Besökslokal: Det är vanskligt att peka ut en lämplig lokal för en ettårig växt som Gulkronill Hippocrepis emerus 27 maj 2006, Sandby sn

25 varierar mellan åren och sällan uppträder mer än sporadiskt på sina alvarlokaler. Lämpligen kan du leta på alvarlokalen ost Mysinge hög där arten hittats under flera år, se nedan. Resmo sn, Mysinge hög ost, fårbetat alvar plantor plantor plantor plantor plantor plantor Böda sn, NV udden, sandstrand plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor Högby sn, Dödevi strand, betad sandstrand plantor plantor plantor Bredsätra sn, Skedås, betad sandstäpp plantor plantor plantor Högsrum sn, Karums alvar, betat alvar plantor plantor plantor planta Runsten sn, Åkerby syd, betat f.d. sandtag plantor plantor plantor plantor Runsten sn, Bjärbybadet syd, betade sanddyner plantor Glömminge sn, N. Fäholmen, sandstrand plantor Algutsrums sn, kyrkan väst, gammalt sandtag plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor N. Möckleby sn, Bygdegården norr, f.d. sandtag betat plantor plantor plantor plantor Torslunda sn, Tvetavägen syd, f.d. åker nu betesmark plantor plantor plantor Gårdby sn, Gårdby sandhed 1, betad sandstäpp plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor plantor 25