UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket. Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: Årg. 1(1851)-10(1860). I serien ingår två bihang: 1851 bihang: Inledning till och återblick öfver 3:dje afdelningen Om allmänna hälsotillståndet i riket af Fr. Th. Berg 1853 bihang: Sundhets-Collegii underdåniga berättelse om Kolerafarsoten i Sverge år 1853 efter uppdrag af Collegium utarbetad av dess ledamot D:r A. Timoleon Wistrand Efterföljare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: = Ny följd 1-50 Sundhets-collegii underdåniga berättelse om medicinalverket i riket digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, 2009 urn:nbn:se:scb-b0-k0-5501_

3 SUNDHETS-COLLEGII UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE OM MEDICINALVERKET i RIKET år FEMTE ÅRET. (Med en karta). STOCKHOLM, P. A. NORSTEDT& SÖNER, Kongl. Boktryckare.

4

5 279 INNEHÅLL. Sid. 1. Kongl. Sundhets-Collegii embets-verksamhet Summarisk öfversigt af Medicinalfondens utgifter och inkomster Öfversigt af allmänna helsovården i riket 6. A. Läkarepersonal, distrikter och stationer 6. B. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om medicinsk topografi och endemiska sjukdomar 8. Nedercalix 8; Lyksele 9; Herjeådalen 10; Gefle, Falu, Hedemora, Filipstad 16; Westerås, Eskilstuna 18; Strömstad 19; Wadstena, Wrigsta 20; Engelholm, Malmö 21; Helsingborg 23. C. Sammandrag af läkarnes embetsberättelser om under året gängse sjukdomar 24. a) Tabell öfver embetsresor för sjukvård och utgifter derför 25; antal fattige sjuke som erhållit fria medikamenter på medicinalfonden 26; vicarierande och biträdande läkare 26. b) Öfversigt af Väderleken 28; Årsväxten 28; Helsotillståndet 29; Sjukdomsförhållandet inom hvarje särskildt län 29; Smittkoppor 31; Vattenkoppor 31; Skarlakansfeber 32; Messling 34; Kikhosta 38; Påssjuka 39; Strypsjuka 40; Inflammatoriska och Katarrhala febrar 41; Gastriska och nervösa febrar 42; Hjernfeber 46; Kolera 53; Rödsot 109; Diarrhé 120; Frossa 121; Bölder och fulslag 128; Syphilis, Spetelska och kroniska hudsjukdomar 129; Bitne af galna hundar 130; Mjeltbrandskarbunkel 131. c) Allmän återblick på helsotillståndet i riket 131; Kort öfversigt af koppfarsoten , Skyddskoppympningen 141. Tabell öfver ympningen i serskilda län 141; Belöningar för verkställd vaccination 146; Anslaget för vaccinationens befrämjande Sammandrag af rapporter från Civila sjukvårdsinrättningar A. Länslasaretter och Kurhus 149. B. Hospital 151. C. Serskilde sjukvårds- och välgörenhets-anstalter 158. a) Akademiska sjukhuset i Upsala 158; b) Serafimerordens-Lasarettet 159; c) Gymnastiskt- Orthopediska Institutet 159; d) Allmänna Electricitets-anstalten 160; e) Allmänna Barnbördshuset 160; f) Ammeskaffnings-Kontoret 162; g) Barnbördshuset Pro Patria 162; h) Allmänna Barnhuset 163; i) Provisoriska sjukhuset 166; k) Fabriks-Sjukhuset 166; l) Danviks enkhus och hospital 166; m) Sabbatsbergs fattighusinrättning 166; n) Drottninghuset 167; o) Diakoniss-anstaltens sjukhus 167; p) Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Götheborg 168; q) Fattigvårdens sjukhus i Götheborg 169; r) Barnbördshuset i Lund 169.

6 280 Sid. D. Helsobrunnar och Bad 170. Sundsvalls vattenkur 171; Loka 172; Porla 172; Adolfsberg 173; Johannisdal 173; Sätra 174; Södertelge 176; Gustafsberg 177; Marstrand 177; Strömstad 178; Rostock 179; Wenersborgs nya brunn 180; Thorhult 180; Lund 180; Medevi 181; Lannaskede 183; Ronneby 184; Ramlösa 186. E. Sjukvården vid Fängelserna Sammandrag af rapporter om de å rikets samtlige offentliga sjukinrättningar vårdade veneriske sjuke Helso-och sjukvården vid armén och flottan 195. a) Sammandrag af rapporter om Beväringsmönstringarna 195. b) Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid armén 203. Garnisonssjukhuset i Stockholm 203; Sappör-Compagniet 211; Kadett-Corpsen 212; Garnisonssjukhuset i Götheborg 213; Götha Artilleri-kommendering å Gottland 214; Wendes Artilleri-kommendering i Christianstad 215; Depôt-Compagniet i Landskrona 215; Kronprinsens Hussarer 215; Svea Artilleri-batteri i Hernösand 215; Arméens och Beväringsmanskapets vapenöfningar 216; Fästningarna Carlsborg, Carlsten och Waxholm 223; Öfningslägret å Ladugårdsgärdet 225. c) Sammandrag af rapporter rörande sjukvården vid flottan 226. Carlskrona station 228; Corvetten Jarramas 228; Fregatten Eugenie 228; Corvetten Orädd 229; Corvetten Najaden 229; Gefle 229; Nordensköld 229; Stockholms station 229; En bataljon kanonslupar 229; Kanonjollar 230; Götheborgs station 230. Sammandrag af rapporter rörande revaccinationen vid armén och flottan 230. Undervisningen för sjukvårdsmanskap 232. Förändringar inom Läkarepersonalen vid armén och flottan 233. Pensionärer och stipendiater 234; Kommenderade extra läkare 235; Koleraläkare 235; Kongl. Bref och Förordningar Sammandrag af läkarnes embetsberattelser om medicolegala förrättningar Undervisningen vid Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet Understöd till vetenskapliga utrikes resor Apotheksväsendet 257. a) Den pharmaceutiska undervisningen 257; b) Apothekens antal och tillstånd 257; c) Tillkomne nya apothek och stadfästelse-privilegier 262; d) Medicinaltaxan 263; e) Handeln med arsenik Barnmorskeväsendet 265. Barnmorskeundervisningen, Barnsbördshusen, Barnmorskornes antal i länen 265; Instrumentalförlossningar Veterinärväsendet 273. a) Undervisningen 273; b) Länsdjurläkarnes verksamhet 274.

7 Stormäktigste, Allernådigste Konung! I enlighet med föreskriften i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 3 Mars 1852, får Sundhets-Collegium hårjemte öfverlemna dess underdåniga berättelse om medicinalverket i Riket för år 1855.

8 Collegium framhärder med djupaste vördnad, trohet och nit, Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropligtigstc tjenare och underlåter C. J. ERSTRÖMER. DAN. EKELUND. E. G. ENGBERG. F. T. BERG. A. TIMOL. WISTRAND. Stockholm den 23 November L. Ljungberg.

9 1. Summarisk uppgift på de af Sundhets-Collegium handlaggda mål år a) Inkomne mål: Kongl. Bref, General-Ordres m. ni. från Kongl. Statsdepartementeme Kongl. remisser 73. Allmanna mål 5,723. Summa 6,003. b) Utgångne expeditioner *): till Kongl. Maj:t; underduniga utlåtanden och framställningar i administrativa ärenden 103. och i befordringsfrågor 48. til! Kongl. Maj:ts Högsta Domstol samt civila och militära Öfver- och Under-rätter, uti derifrån till Kongl. Collegii yttrande remitterade medicolegala frågor till Konungens Befallningshafvande och öfrige Embetsmyndigheter uti allmänna mål 2,764. Kungörelser och circulärer 8. Summa 2,985. ') Ibland dessa torde här serskildt böra niimnas: underd. utlåtande d. 15 Januari, rörande Reglemente för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset i Götbeborg; underd. hemställan d. 29 Jan. angående förändrade föreskrifter om kompetens till i:e och 2:e Bataillonsläkare-tjenster, bebofvet af förbättrade lönevilkor för Fälliäkarekorpsen, tjunsteårsberäkning för läkares exlra Ijenstgöring före legitimation samt vissa vilkor för åtnjutandet af mililärläkare-slipendiet, hvaröfver Kgl. Maj:t i nåd. Bref d. 26 April meddelat de Beslut hvarom Collegium d. 14 Maj utfärdat allmän Kungörelse; und. utlåtande d. IG April, angående reorganisation af Veterinärinrältningarna i Riket med hänsyn till ökadt statsanslag; d. 23 April, angående tjenstårsberäkning för en läkare i Arvika köping; d. 26 April och 5 October, angående af Apothekare-Societetens Direktion sökt förhöjning å det i Medicinaltaxan bestämda pris å bränvin; underd. hemställan d. 10 Maj och 15 October, angående behofvet af inspeclioner å apotheken i Riket och ersättning derför, hvarom Kongl. Maj:t i nåd. Bref d. 30 Maj och d. 30 Oct. meddelat nådigt Beslut; underd. förslag d. 11 Juni till aflöningar ät ordinarie medlemmar af Fältläkare-Cotpsen vid tillfälliga kommenderingar som vara utöfver en månad, åt extra läkare under fälttjenstgöring samt åt med pension från allmänna indragningsstaten alskedade Regementsläkare vid de tillfällen då dessas Ijenstgöring påkallas, hvaröfver Kongl. Maj:t i Bref d. 5 Juli meddelat det Beslut som Collegii derpå grundade Kungörelse d. 6 Sept. utvisar; underd. utlåtande d. 2 Juli i fråga om inrättandet af ett Eclesiastik-Collegium; underd. utlåtande d. 16 Juli med förslag och ritningar till nytt barnbördshus i Stockholm; underd. Berättelse d. 26 Juli angående åt Soldater meddelad undervisning i sjukes vård; underd. hemställan d. 16 Aug. angående sjöaflönings-reglementets tillämpning på extra läkares aflöning utom Östersjön; underd. utlåtande d. 25 Oct. angående tillstånd för Distriktsläkaren i Ronneby att å Medicinalfonden anordna läkemedel åt fattiga sjuke; d. 22 Nov. angående Provincialläkare-Distrikternes reglering i Wester-Norrlands län; d. 26 Nov. angående ordnande och förvaltning af en ny barnmorskeundervisningsanstalt i Gölheborg; d. 29 Nov. angående station och bostad för en extra Provincialläkare i Östra och Vestra Göinge Härader; d. 3 Dec. angående fjenstårsberäkning för en distriktsläkare i Ahus m. fl. socknar; hvarförutom Collegium uppå nåd. Befallning af d. 26 Juli, låtit trycka en ny upplaga af dess Råd för sjöfarande att iakttaga under kolera och andra farsoter, hvilken blifvit till Kongl. Commerce-Collegium öfveilemnad samt Berättelse om Kolerafarsoten i Sverge år 1853 äfvensom Berättelse om Medicinalverket i Riket för samma år. 4

10 2 2. Summarisk redogörelse för de till Sundhets-Collegii disposition ställde medel år A. Inkomster. Hela Medicinal-Staten för detta år upptager en total anslagssumma af 135,575 R:dr 24 sk, deraf från Stats- Kontoret direkte skolat utgå: Till Sundhets-Collegium, löner... 15,253:» Provincial- och Djurläkare, d:o. 60,800:» Carolinska Institutet, d:o... '16,345: » Barnbördshuset i Stockholm, d:o. 366: 32.» Barnmorskeundervisnings-anstalten i Gölheborg, d:o 966: :«.» Veterinär-Inrättningen, d:o... 6,000: Personligt arfvode 400: Godtgörelse för under lönerne inbegripen Spanm&l 663. ^- ~ 100,705: och återstoden 34,780: af Sundhets-Collegium disponerad för bestämda ändamål, nemligen: Till understöd åt Svenska Läkare-Sällskapet 1,500: För vaccinationens befrämjande.. 2,400: Barnbördshuset i Stockholm.... 1,845: IG. - Barnmorskeundervisnings-anstalten i Götheborg 1/183: IG. Barnbördshuset Pro Patria : För medicolegala besigtningar.... 6,000: Farsoters och smittosamma sjukdomars botande 9,000: Pensioner och Stipendier uti Fält-Läläkare-Corpsen 4,000: - - Arfvode för Provincial-Chirurgen i Stockholms Län 150: Till Allmänna Elektricitets-Inrättningen i Stockholm 500: Carolinska Institutet för materiella behof 2,441:

11 Ljuspcnmngar och Gratifikationer åt e. o. tjenstemän och vaktbetjente vid Sund- Iiets-Collegium jemte Carolinska Institutet 200: - - Veterinär-Inrättningen, underhåll af elever och materielie behof 4,500: Pharmaceutiska Institutet, aflöning och materiella behof 1,000: q 4 7 o n. Aa a 34, )57 5 : 24. _ Till ofvannåmnde i Stat, till utbetalning af Sundhets- Collegium uppförde ordinarie Statsanslag 34,780: i& 8. tillkommer: Behållning från föregående år å, till bestämda ändamål reserverade serskilda anslag 8,524: Kongl. Stats-Kontoret lyftadt fyllnadsanslag, till farsoters och smittosamma sjukdomars botande 24,000: -«Reseunderstöd till Läkare 3,333: 16. Gratifikationer till Läkare, för meddelad undervisning åt så kallade sjukvårdssoldater 333: IG. Extra anslag till Carolinska Institutet, till anskaffande af materiel för Professionen i Anatomiska Pathalogien 666: 32. <gg _ samt serskildte inkomster: Apothekare-Societetens bidrag till Pharmaceutiska Institutets underhåll.. 1,000: Vid samma Institut influtne lektionsafgifter jemte diverse medel : 4. Ranta å Vaccinations-Fondens kapital. 425: - D:o å Elektricitets-Inrättningens d:o.. 80: Influtne ersättningsmedel för medicolegala besigtningar 2,009: Influten hyra vid Carolinska Institutet. 683: 16. Influtne medel vid Veterinär-Inrättningen 5,936: Aterdebiterade medel 892: : Då till ofvanstående tillgångar, att af Collegium disponeras, ytterligare läggas: Anslaget till kompletterande af Arméens medicinal- och instrumental-attiralj. 4,000: 3

12 4 med en behållning från föregående året af 865: 9. il. och dera influtne diverse ersättningsmedel 1,589: samt anslaget till skrifmaterialier och expenser med en behållning från föregående året af 336: samt hos Stats-Kontoret lyftade... 5,100: Af General-Krigs-Kommissariatet, uppå nådig befallning, utanordnade medel, för anskaffning af, dels 50 st. Regements-Instrumentalkistor med tillbehör, dels effekter till 60 st. Bataljonsförbinderivagnar för Arméen.. 17,000: "> i så utgjorde beloppet af hvad Collegium egt att disponera för de till dess embetsverksamhet hörande föremål Summa R:dr 111,465: 22. i. B. Utgifter. Med förestående tillgång hafva följande utgifter blifvit bestridda, nemligen: Till understöd för Svenska Läkare-Sällskapet.... 1,500: -» Provincial-Chirurgen i Stockholms Län :» Vaccinationens befrämjande 1,575: 32.» Allmänna Barnbördshuset 1,845: 16.» Barnbördshuset Pro Patria 60:» Medicolegala förrättningar 5,971: 19. I.» Farsoters och smittosamma sjukdomars botande: Provincial-Läkares embetsresor... 4,642: Kommenderade extra läkare.. 2,409: Kolerasjukvården för år ,861: d:o d:o ,245: 34. il. d:o d:o ,762: Djurläkares Rese- och traktamentskostnad 2,812: Medikamenter till fattige sjuke... 5,666: 8. l. d:o för sjuke kreatur (Jemtland) 50: 21. il. Till Öfver-Ståthållare-Embetet, jemlikt Kongl. Brefvet d. 21 Dec. 1854, ersättning för uppkomne utgifter, i och för hämmande af den inom hufvudstaden s.år utbrutna hundsjuka 212:

13 Till Carolinska Medico Chirurgiska Institutet.... 3,058: » Pharmaceutiska Institutet 2,415: » Elektricitets-Inrättningen 580: -» Veterinär-Inrättningen 11,220: » Pensioner och Stipendier uti Fältläkare-Corpsen.. 2,081: 12.» Stipendier för utrikes resor 4,801: 12.» Gratifikationer åt läkare, för meddelad undervisning åt Sjukvårdssoldater 333: 16. go grg. Utgifter för Arméens medicinal- och Instrumental-attiralj.. "... 6,264: D:o för anskaffning af Regements-instrumentalkistor samt effekter till Bataljons-förbinderivagnar 16,932: 10. Upphandling af skrifmaterialier 553: Ljuspenningar 600: Gratifikationer 200: - Bindnings- och trycknings-kostnad 2,970: Uppköp af ved 554: 8. Atskillige andre behof 745: g^o. 24 Behållning: A diverse anslag, deraf en del reserverats till bestämde ändamål, en del, efter årets utgång, till Kongl. Räntekammaren inlefvererats 7,569: » anslaget till skrifmaterialier och expenser : » d.o til! kompletterande af arméens medicinal- och instrumental-attiralj 189: Förskolter till liqvid och redovisning 1,544: ''G 10 Lefverering: Till Räntekammaren, dels besparingar å anslagen till medicolegale besigtningar samt pensioner och stipendier uti Faltläkare-corpsen, dels öfverskott å fyllnadsanslaget till farsoters och smittosamma sjukdomars botande 2,820: » General-Krigs-Commissariatet, öfverskotten å extra anslagen till anskaffning af Regements-instrumentalkistor samt effekter till Bataljons-förbinderivagnar. 67: ^ Hos Stats-Kontoret innestående anslag: Till Pharmaceutiska Institutet 1,000:» Barnmorske-undervisningsanstalten i Götheborg.. 1,183: ; IG. 5 Summa B.ko R.dr 111,465:

14 6 3. Öfversigt af allmänna helsovården i Riket *). A) Läkarepersonal, distriktet och stationer. Vid början af år 1855 voro i riket lediga: Provincial- och extra Provincial-läkare-befattningar G. Distriktsläkare-befattningar 8. Stadsläkare-befattningar 3 S:a J7. Under årets lopp blefvo ytterligare lediga: Provincial- och extra Provincial-läkare-befattningar: genom transport ' genom afsked 3. genom dödsfall 2. ^ Distriksläkare-befattningar 4. Stadsläkare-befattningar 40. S:a ". Af dessa ledigheter hafva under uret blifvit återbesatte: Provincial- och extra Provincial-läkare-befattningar 8. Distriktsläkare-befattningar 4. Stadsläkare-befattningar ^' S:a 20. Och återstodo alltså vid 1855 års slut obesatte: Provincial- och extra Provincial-läkare-befattningar 4. Distriktsläkare-befattningar 8. Stadsläkare-befattningar % g:a 4 4. Under loppet af år 1855 hafva 18 läkare, dels i, dels utom tjenst, med döden afgått och från läroverken utexaminerade läkare, så vidt anmälan derom hos Collegium blifvit gjord, tillkommit till ett antal af 4 5. *) Referent: Medicinal-Rådet Wistrand. 34~

15 Ifrån den tid då Kongl. Maj:t, genom nåd. Bref d. 8 Oct , förordnat att de vid Universiteterne eller Carolinska Institutet examinerade Licentiater och Doctorer samt Chirurgiee Magistrar skola inför Sundhets-Collegium aflagga praktiskt prof på skicklighet att i den medicinska embetsutöfningen använda och tillämpa deras kannedom i Medicina legalis och Politia medica, innan de till någon offentlig lärare eller lakarebefattning befordras, har följande antal läkare, genom detta s. k. embetsprofs undergående, förvärfvat full competens till offentliga lärarebefattningar, nemligen: intill och med ur från 1831 til) » 1836» » 1841» » 1846» och år Tillsammans Uti förutvarande förhållande med läkaredistrikter och stationer samt läkares befordringsrätt hafva följande förändringar föregått. Sedan häradsborna i Hanbörds härad af Calmar län åtagit sig att, jemlikt det af Rikets Ständer för utgåendet af anslaget för en extra Provincial-läkare-befattning stadgade vilkor, upplåta eller uppbygga och underhålla lämplig bostad åt läkaren och emellertid med 4 R:dr B:ko af hvarje helt hemman och i förhållande derefter, af mindre hemmandelar, årligen bidraga till hyresersättning åt läkaren, har genom Kongl. Bref d. 18 Maj 1855, med stadfästelse å häradsbornas öfverenskommelse, extra provincial-läkarens station blifvit bestämd att vara i närheten af Högsby kyrka och distriktet att utgöras af Hanbörds härad. Sedan större delen af östra Göinge häradsbor, jemlikt Rikets Ständers likaledes gjorda vilkor, åtagit sig att uppföra och underhålla bostad åt den blifvande extra Provincialläkaren, att vara färdig 2:ne år efter läkarens anställning samt att emellertid lemna honom 200 R:dr B:ko hyresersättning årligen, har genom Kon yl. Bref d. 21 Dec. 1855, med stadfästelse häru, Broby blifvit bestämd till station för denne läkare med tjenstgöringsdistrikt af östra och vestra Göinge härader med undantag af Färlöf och Strö socknar, hvilka fortfarande tillhöra Christianstads distrikt. Genom Kongl. Bref d. 30 Aug har stationen för ProWncialläkaren i norra distriktet af Gottlands län blifvit förlagd från Wisby till Slitehamn i Otbems socken.

16 8 Genom Kongl. Bref J. 18 Maj 4855 har tjensteårsberäkning i likhet med civile läkare i statens tjenst, uppå de vilkor som K. Kungörelsen d. 4 7 Oct bestämmer, blifvit beviljad för en i Arvika köping antagen läkare och Kongl. Bref d. 21 Dec har enahanda tjenstårsberäkning blifvit beviljad för en i Åhus anställd distriktsläkare med tjenstgöringsdistrikt af Widtsköfle och Degeberga socknar af Gerds härad samt Åhus och Rinkaby socknar af Willands härad i Christianstads län. Genom Kongl. Bref d. 44 Mars 4855 har med ändring af föreskriften i 3:dje punkten af Kongl. Bref d. 43 Juni 4822, blifvit förordnadt: att läkare äga att efter förvärfvad legitimation, vid ansökningar till läkaretjenster i allmänhet, räkna sig tillgodo jemväl den tid under hvilken de uppå Sundhets-Collegii förordnande före legitimationen varit i militär eller civil sjukvård tjenstgörande. Genom Kongl. Bref d. 40 Nov har nåd. bifall lemnats till Carlskrona stads Magistrats underdåniga framställning om antagande på stadens bekostnad af en förste och en andre Stadsläkare samt en Badare för Carlskrona stad. fcorrboltens län. B) Sammandrag af läkarnes embets-berättelser om medicinsk topografi och endemiska sjukdomar. De uppgifter som i vederbörande läkares embetsberättelser så väl för år 4854 som funnits anförda om dessa förhållanden, meddelas här i ett sammanhang. Norrbottens län. Nedercalix distrikt. Såsom endemiska sjukdomar i orten uppgifvas»anginer» och»skrofler» men deremot»masksjukdomen» här vara mera sällsynt. Angående läseriet anför tjenstförrättande Prov.-Läk. i en rapport om en embetsresa i distriktet följande: Framkommen till Gellivare plats observerade jag de sjukdomssymptomer»läseriet» framkallar. På flera ställen ute på marken, i handelsbodarne m. m. såg jag dessa sig s. k.»väckte» om hvarandra dels stående, sittande, liggande eller dansande predika och uppläsa böner; somliga suto helt tysta djupt suckande, andra återigen förde ett grufligt oväsen. Det var både löjligt och hemskt att se deras attituder och höra deras jemmerläten. Kyssar, konvulsiva ryckningar, dans, omfamningar, tjutande och svimningar aflöste hvarandra. Det mest framstående i denna sjukdom är ett ideligt slående med händerna mot något föremål och jag såg någon som så flitigt och länge utförde en dylik manöver mot en släda att blodet framträngde under naglarna. Oaktadt jag vid Gudstjenstens bevistande tagit plats strax bredvid predikanten, var jag ej i stånd att uppfatta ett enda ord af predikan, ett sådant oväsen höllo läsarne. Vid nattvardsgången måste klockaren och kyrkovaktaren hålla hufvudet på en del läsare med våld, medan Presterna bibringade dem nådemedlen. En del af gästerne afsvimmade vid altaret och måste bäras till sina bänkrum. En del återigen började, sedan de undfått H. H. Nattvard, att taga i ring och dansa framför altaret. Qvinnor syntes i högre grad angripna af sjukdomen än

17 män. Hos nybyggare syntes sjukdomssymptomeme starkare än hos lapparne liksom procenten af»läsare» är större hos de förre än hos de sednare. (t. f. Prov.-Läk. Strandberg). Westerbottens län. Lycksele distrikt som utgöres af 7 socknar och 2:ne kapellförsamlingar, med en folkmängd af omkring 1 4,000 personer, bosatta på en rymd af 342 qvadratmil, alltså med knappt mer an 40 personer på hvar qvadratrail, sträcker sig från Ångermanlands och Westerbottens gräns ända till Norska fjällen. Det är genomskuret af flere större och mindre vattendrag löpande från nordvest till sydost. Byarna äro i de flesta fall anlagda dels vid floderna dels vid större eller mindre sjöar, och intaga vanligen högre belägna ställen emedan sådana lida mindre af tidiga nattfroster än lägre belägna orter. Gårdarna äro vanligen temligen långt skiljda från hvarandra och boningshusen rymliga men oftast slarfvigt uppförda och illa ombonade. Landet emellan floderna är upptaget af vidsträckta kärr, sjöar och höjder. Det emellan Öhrån och Angermanelfvens norra källflod utgöres af ett högland, hvilket genomskäres af Lögdån och Gidån och ligger ofvan tallens gräns; det är synnerligen rikt på naturliga angår och har en långt bördigare jordmån än landet vid floderna, hvilket på de flesta ställen består af hedland. Inbyggarne i en stor del af Sorsele, Stensele och Wilhelmina socknar lefva mest för dagen, d. v. s. af potatis, fiske och jagt, och torde bröd vara en artikel som i många hus sällan förekommer. I de öfriga delarna af distriktet, der dessa båda näringsfång nu blifvit mindre lönande, hafva åborne blifvit tvungne använda sin flit på åkerbruk och boskapsskötsel. Binäringar, isynnerhet för Lyksele socken är timmerhuggning, tjärubränning, pottaskeberedning och salpetertillverkning; den sistnämda förnämligast i byarna som ligga på slättingsfjallet, d. ä. ofvannämde högland. Dertill kommer förfärdigande af liar af hvilka på sednare tiden en stor mängd afgå till Jemtiand och Ångermanland. Invånarne inom Lyksele äro också i följd deraf temligen allmänt välbergade, hvilket isynnerhet gäller för dem som bebo slättingsfjallet. Inom Asele socken deremot, hvarest på sednare tider skojen och handel af snart sagdt hvarannan åbo bedrifves, är fattigdomen öfvervägande. Männerna äro i allmänhet händiga och förfärdiga vanligen redskaper och husgerådssaker till eget behof. Hvad qvinnorna vidkommer, har sedan bomullstyger och garn börjat äfven i denna aflägsna ort öfverflöda, husfliten mer och mer aftagit, och sällan består deras arbete i annat än förfärdigandet af ett eller annat dussin alnar bomullslärft på året. Fordom då ylletyger af man och qvinna allmänt begagnades, kunde äfven väfnader förfärdigas till afsalu. Kaffe utgör en älsklingsdryck, hvilken de fleste ej allenast begagna en eller två gånger om dagen utan ännu oftare, så att knappast ett besök af t/ii och med den närmaste grannen kan afläggas, utan att kaffe skall serveras för hela huset. Det kaffe som drickes är här icke svagt utan i allmänhet omåttligt starkt, och ofta utan både socker och grädda? Renlighet inom hus hörer med få undantag icke till qvinnans dygder i dessa trakter, och i ännu högre grad sakna qvinnorna inom Snrsele socken och i de egentliga fjälltrakterna af Stensele och Wilhelmina denna egenskap. Lika litet ega de skicklighet 9

18 10 i inomhus förefallande göromål och först på sednaste tider har en och annan börjat kunna rätt behandla smör och andra ladugårdsprodukter. I matlagningskonsten a ro de lika litet hemma Sur mjölk, sur fisk, soltorkadt kött, potatis och tunnbröd äro i allmänhet allmogens uteslutande föda, och det hörer till sallsyntheterna att få se en vill bakad knäckebrödskaka inom deras hus. Nykterhet är öfvervögande inom distriktet, måhända icke af saknadt begär till spirituösa utan troligen mera till följd af svårighet att erhålla sådana. Inom Asele och Dorothea socknar har allmogen det raska oböjliga ångermanlandska lynnet; inom de öfriga socknarna äro de mera tröga och enfaldiga. Egentliga brottmål höra till sällsyntheter. Med undanlag för Lapparna finnes icke några egenheter i klädnad, bruk ock sedvanor, utom att lyx och härmningsbegär ännu åtminstone icke utträngt deras vintertiden ändamålsenliga lappskor och sommaren kängskor. (Prov.-läk. Ångström). Jemtlands län. Från Herjeådalens Provincialläkare-distrikt anföres såsom tillägg till hvad som om dess naturförhållanden och inbyggarnes lefnadssätt redan förut (se årsberättelsen 1851, sid. 3) blifvit meddeladt följande: Ljusnan sträcker sig som ett grenigt träd genom hela Heijeådalen. Den har från helsinggränsen till elfvens källor 42 tilloppsfloder och kallgrenarna till dessa äro omkring 200. Sjelfva Wemdal omfattar djupa dalsvalj med sumpig botten. Dalöppningarna stå såsom trånga portar med myrträsk inom och ett sådant följer de förenade Wema-armarnes utlopp åt och sträcker sig ända till Glisjöberg, nära 4 mil bort. Denna myrbotten, som vid brunnsgräfningar kan undersökas på fots djup, visar på hvarandra lägrade hvarf af stenar, knappast större än gatstenar och så litet rullade att endast hörnen äro något afnötte. Slipningen af dessa stenar har gifvit en något rödaktig, mager sand som illa uppfyller mellanrummen, i hvilka vatten städse finnes och påspädes från bergen vid hvarje regnskur. På norra sidan höja sig 2:ne nakna fjäll, Klöfsjöfjället och Gråhägna. De öfriga dalväggarna utgöras af höga skogbeväxta berg. Denna belägenhet medför om sommaren i dalen en qväfvande hetta och om hösten och vintern ångor och dimmor som angripa andedrägtsorganerna. Också äro katarrer med hufvudvärk, snufva, hosta och bröstlidande, mycket vanliga i den på myrmark byggda Wemdalsbyn. Sjukdomen kallas i alla dess grader»krimen», påtagligen grimmen, grimman eller bandet öfver näsan. Dalens nämda belägenhet utesluter likväl icke våldsamma stormar derstudes. De från fjällarna nedstörtande orkanerne pressas emot bergväggarne och blifva hvirfvelvindar, då de ej slippa ut genom de trånga portarna. Om sommaren äro gastriska febrar gängse, men under denna för sjukdom farligaste tid är folket för det mesta i de luftiga fäbodvallarne. På fjällarna, om någon gång helt och hållet eller fläcktals fria från sin snöpansar, förekomma endast strövis mosstäcka fläckar. Den magra vextligheten på fjällen inträder på långt när ej samtidigt i samma trakt, äfven om fjällen äro i samma höjd. På hjessan af Klöfsjöfjället t. ex. har vextligheten kommit så långt, som den troligen under närvarande förhållanden kan uppnå, då Gråhägna, som utgår från samma rot och med samma höjd, likväl icke kommit öfver början. Klöfsjöplanet som är ganska ojemnt och brustet, synes tidigt hafva blifvit söndradt på ytan och grusvandladt, hvilken förvandling oafbrutet fortgår,

19 11 hvarigenom svaijen emellan de väldiga' blocken fyllas af frånsmulade stentärningar, hvartill på sidbrne lagrar sig de till grus smulade stenlemningarna, hvarefter flora utbreder en grof men skyddande matta deröfver, utgörande lafarter med kolsvart, svartbrun, rödbrun, grå iöfbål och stundom röda löfdiskar; derpå höja sig efterhand lafvar med växtlik gestalt; så komma andra med bladform och slutligen reser sig derpå den stambärande lichenen. På detta sött frätes och förvandlas efter hand stenen, ett visserligen magert grus lägrar sig i de mindre sprickorna och omsider ser man en liten skog af små stammar, mjölonris, kråkris, en, dvärgbjörk m. m. skjuta upp deremellan och fjällmattan är färdig. En annan af härvarande dalar är Ljungdal, som vid redogörelsen för en dit företagen embetsresa skildras på följande sätt: Resan företogs i Januari från Messlinge öfver Flatrufjället för att genom Storsjö kunna komma öfver till Ljungdal. Dervid måste begagnas häst, emedan renhjordarne alltifrån jultiden voro förde allt mera söderut. Nyss förut hade starkt snöfall inträffat. För att gifva begrepp om anordningarna för en vidsträcktare fjällresa, namnes att för en enda resandes färd 2:ne mil, måste följande förberedelser vidtagas.»tvänne Karske män utrustades med lätta slädbonader efter 2:ne starka hästar. det ena anspannet utan tyngd att märka väg, det andra att föra den resande. Resepersonalem utrustades med skidor, yxa medtogs äfvensom skjutgevär behöfligt i dessa tider då vargar i hop stundom omgifva den resande för kreaturens skull. För hästarne medtogos s. k. trögar. Dagen förut var skidlöpare afsänd till Storsjö för att beställa motskjuts för halfva vägen eller sista milen. För 4 mil anlitades alltså G karldagsverken och 4 hästar. Vid afresan binder körsvennen upp tömmen på hästländen och går på skidor bredvid dragarne, hvilka hafva en underbar förmåga att efter snöfall uppleta den gamla vägbanan. När det någon gång misslyckas, ränner körsvennen förut och söker med sin slaf banan eller der snön är minst djup och förer derefter hästen dit. Under sträfvandet i snön uppför fjället stannar hästen merendels hvar 5:te minut; stundom nedsjunker han alldeles i snön och då måste man framför trampa en fast bana åt honom och trögarna påsättas. De bestå af en rektangulär brädlapp med något afrundade hörn och en smal jernribba under, samt baktill 2 hål för hästskoharna och ett för en främre hake i skon. Vid. påsiittningen vändes längdlinien emellan hästens högra och venstra sida, karleden lindas och trögan fastgöres allmänligen med vridna vidjor eller s. k. ålar. På detta sätt skredo vi uppför Flatrufjället, på hvars fjällslätt trögan syntes behöflig så väl mot den skarpa snöskaren som mot fjällsprickor under snön. Skymten af grantopparna har nu försvunnit, skuggpunkterne af glest växande björk buskar bilda ännu en icke färglös strimma bakom vid synkretsen, men äfven denna har snart försvunnit och i fjällverlden är nu endast snö och himmel. Vid Ren valens Mora (så kallas en liten skogstrakt af granar), på haifva vägen, der eldbrasa är upptänd, göres halt under bar himmel. Den sotiga halfförbrända furan har många gånger förut tjenat till eld. I dess af kåda drypande massa göras inhuggningar och skåror utskalas, hvilka antändas och brasan är färdig samt skyddas med ris som reses mot vindsidan; På en utbredd renshud framdukas matsäckens innehåll; tunna skifvor af bog eller lår skäras, stekas och uppläggas på flatsidan af yxan som nu tjenar till bjudningsbricka. Blott en man från Storsjö med en bäst var bar till möte men

20 12 han var i ett sällskap med marknadsfarare som hade M hastar och åtföljdes af en qviolig skidlöparebataljon. Färden gick nu öfver ett slätt plan en knapp fjerdingsväg till Storsjöbornas banade mossvag, då vägen snart börjar luta ned mot Ljungans och Storsjöns daldjup och blir under sista i vägen så stupande, att en hämmsko af träd, resta kallad, måste anbringas under meden för att återhålla åkdonet. Grangrenarna äro öfverallt luilhahgde med sådane restar. I dalens botten utbreder sig Storsjön och der bredvid ligger Storsjö by. Från Storsjö går vintervägen dels på Ljungan, dels på dess stränder till Ljungdal å ömse sidor omgifven af höga dalväggar. Dalväggarna äro beklädda med en reslig granskog och på dalfältet växer björk. Solen upphör att i dalen visa sig 3 veckor före jul och förblifver dold icke mindre än b' veckor». Om de Lappska innebyggarne yttras följande:»snöfjällets son uppför sin bostad af smalare träd, mot marken snedställda och med topparne korsande hvarandra, vid pass 3 4 alnar öfver jord, der också utgångsöppning lemnas för röken från eldstaden. På utsidan af kors verket, vanligen af björk med q varsittande grenar, anbringas ett lager af granris, som fästes med jord, mossa och torf.»kåtan» ar nu färdig och har en ungefarlig omkrets af 36 steg. För att något bryta vinden hänges en hud på taket utmed rökgången emot vindsidan. Ingången utgör en trång trekantig spalt emellan stocklagret och förvaras dåligt af en ratad renshud eller en upprest ackja. Inkommen i kåtan kan en medelmåttigt lång person stå rak endast utmed rökgången, men vid sidan måste man krypa. En högtidsgäst bjudes sitta på ett litet matsäcksskrin som, lågt som den minsta barnpall, är den enda stadiga möbeln i boningen. Jordgolfvet inuti densamma är betäckt med lager från olika tid af krypbjörk och gran. Vid regn och flodtiderne höjer man detsamma med förnyade lager af ris. Derofvanpå bredas renhudar och för främlingen resas sådana 3 alnar högt utmed väggarna. En brunbarkad renhud utsträckes till bord och maten framstalles derpå. Man betjenas med sköna trädskålar, fina skedar af horn eller silfver till maten och kaffet m. m. Öfver en hög sten i kåtans midt ligger en väldig stock som intager nästan hela den runda bostadens genomskärning; dock är framändan, som hvilar på stenen, något kortare och långändan är vänd åt ingångsöppningen. Stocken tändes, elden underhålles med ris och utgör en ständig eld och värmehållare samt en saker rökgubbp. Den ständiga röken i kåtan gör Lappen surögd och kåtan för främlingen omöjlig att vistas uti. På en i rökgången fästad kedja, med krok i nedre andan, hänger grytan, dragen åt endera sidan af eldstocken. Omkring eldstaden stekes köttet eller snarare torkas i panna på den botten frånvända sidan. På tjällets sidor ligga kokkärl, fat, skålar och koppar. De på sidorna utbredde ludna skinnmöbleme, mest renhu'dar och renpelsar eller s. k. muddar med eller utan menskligt innehåll, tjena en stor del till gångkläder om dagen och sängkläder om natten. Af lefvande varelser ser man en talrik skara af hundar och barn kräla utmed väggarna och i matfaten tvista om företrädet; här och der sitta några arbetande personer. Fjellmannen består sig icke ladugård, men som visthus tjenar den s. k. Gällen. Kåtan reses vanligeu i skygd af några barrträd. Äro dessa för få, så resas några långa träd derbredvid, så att deraf bildas en

21 sorts ställning, mer eller mindre sammanhängande medelst vågrätt lagda stänger och plankor, hvaraf här och der bildas takdelar och här upphängas de blodiga renlemmarne. Lapparna förete uti sitt sätt, sina rörelser och ansigtsuttryck en viss likhet med apan. Det spik-raka, i knippen eller ljusvekar hoptalgade, brunsvarta håret, det glesa, korta på blekgul grund med växtlighet arbetande skägget, den i allmänhet låga pannan, de utstående kindbenen, den spetsiga hakan, den uppifrån nedåt koniskt stympade näsan, de af röken i kåtan rinnande ögonen allt detta häntyder på en låg ställning i afseende på menskliga förmögenheter. Oaktat hos Lappen tankens gymnastik med 2:ne språk är större än hos den öfriga befolkningen, så är dock hans andeliga egenskaper lika dviirgartade som hans gestalt. Han är listig, men hans böjelser äro hetsiga som de lägre djurens och han tillfredsställer sina begär med gåsnaturens fåniga ovarsamhet. Isynnerhet är han besinningslös i fråga om starka drycker, och för ett jumfrumålt eller så, kan han bjuda en specieriksdaler eller i trångmål äfven en hel ren. Han är icke angenäm affärsman, borgar obesväradt, betalar trögt. Näst svagheten for starka drycker kommer fåfängan, och han hyser starkt begär efter barnsligt glitter, bjerta färger, silfver i bringan, och mångfärgad klutig utstyrsel på»rankje, Ackjarenen» som det djuret kallas hvilket drager»kjärstan». Han vill gerna lyfta sig upp bland stormänsklassen. Han säger:»finninga och storinga the äro pröther; kråpen (gråben, vargen) och kråpon the äro ock pröther». Han antager gerna ett namn som han tycker och tror vara kongligt eller åtminstone adligt, t. ex. Renfeldt, Scheidenman, Fieldhausen eller så, hvilket Lappen vill hafva inftirdt i längderne. Nu kunna likväl embetsmännen aldrig förmås att skrifva så som de skola, utan det blir i stället Ränn-felt, Skiden-man, Fjäll-lusen eller något dylikt, så att den vackra klangen går alldeles förlorad».»lappens tusenåriga bruk att endast med kåtan söka utestänga kölden, röjer visserligen ofullkomlighet, men han värjer sig för kölden både inom och utom kåtan med sin väldiga skinnbeklädnad. I snödrifvan med denna inbäddad, sofver han lugnt om stormarna hvirfla aldrig så häftigt öfver hans hufvud. I kåtan har han samma medel som der understödes af den ständigt brinnande elden och han bekymrar sig föga om att snön hvirflar in genom rökgången, ingången och luckorne utmed golfvet och innesluter hans hundar i en drifva».»lappen lefver i sitt hushåll godt, och isynnerhet vid renslagtet tillfredsställer han gomens lystnad. Äfven den mindre bemedlade lider ingen nöd så länge han har något att qvarhålla sig vid fjällen med; sådant inträffar först när han blifvit skiljd från sin fjällegendom och nödgas vandra omkring i landet. Lappen har visserligen en ganska lös egendom, men den är dyrbar. Många lappar hafva flere tusende renar. Han behöfver ej afyttra så särdeles stort antal renar om året för att inom få år hafva förvärfvat en betydlig penningsumma. Renvaruhandlande genomkorsa fjällarna i alla rigtningar. Renhjorden erbjuder den vackraste anblick, då den under vägen från en ort till en annan efter en halt och rast, bryter upp och åter sättes i gång. I en af dessa ändlösa dalar böljar en här af flere tusende. När uppbrott skall ske låter man en flygelren med bjällra rycka upp i spetsen; skidlöparne och hundarne bringa truppen i tågordning. Dalens rörliga inne- 13

22 14 håll går, ehuru uppför branten, som strömmen i en nyligen öppnad kanal. Man förvånas att se huru det ena djuret rycker upp utmed det andra, ordnar sig i den antagna tågordningen, utan att falla ur ledet. Renens vackra hållning med stolt lyftadt och bakåt draget hufvud, som med sin greniga gungande krona följer det smarta djurets lätta gång samt den ordnade rörelsen hela rentrafven utefter, ända till synkretsens yttersta gräns, är en högst behaglig anblick».»i sina hemseder på snöfjället är Renen lekande glad ocb odygdig som Geten. Han tämjes icke lätt och detta sker med tillhjelp af stryk med en käpp som Lappen städse har med sig i»kärstan». Den under tämjningen pryglade Renen söker freda sig med sparkning och stängning. Som han endast har en draglina som från kärstan löper emellan benen fram under bringan till lokarne, och då körsvennen icke bar mer än en enkel rem till töm, som efter behof svanges än åt högra än åt venstra sidan, så har Renen mera ledighet än våra dragare. Deraf händer att han rätt ofta, besvärad af att lyda, stadnar, vänder sig om emot den åkande, hållande en sorts öfverläggning, ända till dess denna afbrytes genom körsvennens jernskodda käpp, försedd med en pik i ändan och begagnad att styra ackjan upprätt. Endast renoxen begagnas för ackjan; tjuren är dertill alltför obändig. Hjorden betar alltid nattetid; om morgnarne jagas den af hundarne in i den s. k. tråden, som är en inhägnad af en risartad resning emellan björk och barrträd. Nu på morgonen förrättas mjölkningen; män och qvinnor deltaga lika i arbetet. Mjölkkon uppfångas och bindes vid ett träd. Ett 9 40 alnar långt tåg begagnas att fånga renen, och Lappen använder det med mycken skicklighet, så att snaran griper om foten, halsen eller hornen. Hjorden rastar till qvällen, då den nödvändigt skall ut på bete burudant vädret än är. Om vintern kan renen ej förmås att dricka vatten, utan läskar sig med snö. För att finna mossa under djup snö, ofta uppdrifven stundom islupen, använder han med mycken skicklighet frambenen, dels gräfvande, dels sparkande och slående med sina starka, breda, stadigt hornbeslagna fötter. En tjur af god beskaffenhet får förblifva så i all framtid, annars förvandlas hanarne till oxar och tämjas. Om hösten under brunsttiden är tjuren ilsken, så att man måste rädda sig för honom pä stenrös, i träd o. s. v. Renkon går kalfstinn omkring 30 veckor. Påläggskalfven får dia modren halfva dygnet, men andra hälften kopplas han med en kafvel i munnen, med hvassa taggar, hvilket gör hvarje kalfvens försök att nalkas modrens ömtåliga jufvertrakt så omöjligt, alt kon måste slå ifrån sig sin egen afföda. Under första ungdomstiden får kalfven vara lekkamrat med lappungarna, särdeles pojkarna, som derigenom förvärfva flere färdigheter vid renens behandling, så att de vid 40 års ålder kunna fånga och slagta renen. Djuren magra af på våren, då sol och regn i förening med frosten isvandlar snön. Fjellmannen söker då dalarna, der dock Renen för värmens skull icke trifves. Just på vintern med lös snö äro djuren bäst att slagta. Slagtaren sticker en uddvass knif i nacken så att ryggmärgen träffas, och djuret stupar ögonblickligt. Genast instötes knifven bakom venstra bogen inuti aorta och hjertat. Bälgen Öppnas, våmmen uttages och sköljes väl, kränges och användes nu att upphemta hela blodmassan, hvarefter den tillknytes som en säck och hänges jemte de styckade lemmarna i gällen. Under slagtningen dricker lappen det varma blodet. Köttet kokas, hvar-

23 vid flottet inkokar, och derefter öfvergår beredningen i stekning, hvarefler det spisas utan bröd. Annars tages det måttligt kokade kottet ur grytan och spadet beredes med mjöl till välling. Mjölämnet och brödföda umbäres af Herjelappen vida mer än man skulle kunna tro. Missvextår erfar man här huru föga nödvändigt brödet är. Lutfisk med misssmör 3r en stadig förrätt. Renmjölksosten med missost och smör likaledes. Sedan kommer mjölk dels sur, tjock, s. k. tätmjölk, dels söt skummad, dels tjernmjölk och gräddmjölk samt grädde. Man svälter ej med denna brödlösa kost. Här berömmes den som äter mycket sofvel och litet bröd. En stark brödälare får här samma anseende som brödhatare i andra orter. Strandlappar nyttja torkad fisk som bröd under smör och ost; andre torka kött för samma ändamål. Lapparne skaffa sig dock äfven mjöl och låta till och med stundom baka åt sig ner i dalarne samt bestå sig derjemte mjölkvälling och gröt. Sjelfve torka de små utplattade degar uti pannan framför elden på samma sätt som de torksteka kött och fläsk. Mjölken är så fet att den slås ur mjölkstäfvan i blankskurade kittlar och vispas till smör, som är hvitt som skirad talg. Renosten är en stor läckerhet. Skuren i skifvor och värmd i panna gifver den en olja som tjenar till läkedemedel särdeles emot kylskador. Af vasslan beredes ett misssmör mycket starkare än det af komjölken».»hunden, menniskans trogne följeslagare är för Lappen en dyrbar skatt, som vallar och sammanhåller renhjorden och hjelper husbonden att jaga vargen, björnen, elgen och vildrenen. Om vargen»sönderjagat» hjorden så samlar hunden ihop densamma och bistår vid att uppleta försvunna renar, hvilka vid åtskilliga tillfällen rymma. Vargen är renhjordens störste fiende och han gynnas af renens behof att beta om natten. Klöfsjukan är derjemte besvärlig för renhjorden».»odlaren eller nybyggaren här i orten bygger ej serdeles dugligare än lappen. Han gillrar upp en fyrkantig fogelbur, ett vagnslider som väl aldrig borde tjena till mensklig boning. Besvärligast äro sådana hus för hyresmannen som ej kan bestå sig det orimliga vedförråd hvilket här fordras till ständig eldning, med 2 3 alnar långa, grofva skiden i spisen och sågad ved i en bredvidstående jernkakelugn på 3 fots höga stolpar. Den skall passas natt och dag om han skall hålla värma. De rum som här vanligen hyras äro illa försedde mot sträng kyla. Sättes ett glaskärl med frysbar vätska uti, så fryser det sönder. Man får ej vara törstig nattetid, ej hungrig på morgnarne, ty mjölk, smör, kött, mjukt bröd äro ismassor. Bläckets flytbarhet kan endast bibehållas om bläckhornet öfver natten förvaras under täcket inpå bara kroppen. Röker det in i rummet så tärer sig röken ut emellan nedersta stocken och jorden. Håller man ett brinnande ljus emot väggen, så blåses det ut; regnet piskar in emellan stockarna; snö, hagel och regn genom spjället och skorstenen. Så ock icke annorlunda skall landtmannens manbyggnad vara Sjelfva Lappen gör narr af dessa boningar dä han i dalarna, insvept i sin skinnrustning vältrar sig i snödrifvan utanför bondens förstugudörr och sofver en stadig middagssömn. Bonden sjelf uthärdar icke alltid i sin stuga, utan flyttar dels af behof, dels af smak i fähuset, i lag med djuren. De fattige och snåle bestå sig aldrig någon annan bostod än fähuset». (Prov.-Läk. Elimin). 15

24 16 Gefleborgs län. Gefle distrikt. Ibland förut nämnde endemiska sjukdomar (se Berättelsen 4853, sid. 20), anmärkes isynnerhet caucer hafva tilltagit år från år. Den visar sig hos allmogen såsom cancer mammas, ventriculi, hepatis, penis, uteri m. m. (Prov.-Läk. Bwckström). Stora Kopparbergs län. Fahlu distrikt. Struman tyckes här på sednare tid tilltaga i freqvens, och då den förr uteslutande höll sig till qvinnor, har den nu kanske mer än förr börjat visa sig bland karlar. Detta dock nästan uteslutande inom Bjursås socken der för öfrigt de mest utbildade fallen förekomma. Anmärkningsvärdt ar att bland denna sockens befolkning träffas denna åkomma hos blomstrande och friska flickor, hvilkas constitution dock vid svulstens starkare utveckling secundärt deraf afficieras, då den i Fahlun åter nästan uteslutande angriper blott lymphatiska svaga och klent bygda. (Stads-Lak. Hallin). Hedemora distrikt. Till förut lemnade topografiska notiser (se Berättelsen 1852), meddelas följande tillägg. De tvenne sista åren hafva varit ovanligt torra, hvarigenom en mängd småsjöar och kärr aldrig hunnit den vanliga graden af vattenfyllnad, och då dertill de många vattenbehöfvande verken i orten gjort allt för att taga så mycket som kunnat fås, så har derigenom en redan för ögat märkbar förändring i landskapets utseende på mer än ett håll inträffat. En annan, ehuru mera inskränkt förändring, har orsakats af den serdeles i Grytnäs socken pågående, eller till stor del redan verkställda skogsförödelsen.»jag skulle mycket misstaga mig», yttrar Prov.-läkaren,»om ej dessa omständigheter i sanitärt hänseende redan haft och komma att hafva en ganska vigtig inflytelse. Årets frossepidemi, om ej ensamt härrörande från den atmosferiska förändring, som sträckor af torra men ännu obevuxna stränder och minskad skog kunnat verka, torde dock uti detta förhållande åtminstone hafva en af sina orsaker». Beträffande bränvinssuperiet, så anser Prov.-Lak. den nya bränvinslagstiftningen redan hafva verkat myckel till godo. Väl ser man i den lilla staden Hedemora, nu kanske oftare än förr, berusade personer, men detta är då allmogen af en eller annan anledning föres dit, men t bondens hem finnes nu, med högst få undantag icke något brunvin, hvarför lockelsen vid besök i staden är så mycket större och genom ovanan rusar drycken då så mycket förr. (Prov.-Läk. Grill). Wermlands län. Fitipstads Prov.-läknre-distrikt. Innevånarne i Fernebo härad,»hvilket utgör prov.-läk. hufvudsakliga verkningskrets», kunna med undantag af de förmögnare, indelas i 3:ne serskilda klasser, nemligen grufvearbetare, smidesarbetare samt skogs- och jordarbetare. Det händer visserligen att någon person öfvergår från den ena klassen till den andra, men i allmänhet äro klasserna temligen skilda från hvarandra och hvarje person qvarslannar vanligen i den klass, hvilken han till en början kommit att tillhöra. Grufarbetares sysselsättning, som tvingar dem till ett hårdt och tungt arbete och utsätter dem för ständiga lifsfaror, har gjort dem oförvägna och öfverdådiga och då de i allmänhet varit beröfvade umgänget med andra än sina likar, hafva de bibehållit ett vildare

25 och öfverdådigare lynne än öfrige ortens invånare och synnerligen förr ej varit så väl kände. Detta förhållande har dock varit nugot olika vid de olika grufvefälten och synnerligen har Persbergs arbetare haft sämsta rykiet om sig. För ej många år sedan vågade knappt någon resande nattetid lärdas förbi Persberget, af fruktan att bli öfverfallen, slagen och möjligen rånad. En kraftfullare styrelse har dock numera verkat ändring härutinnan, sedan de svåraste orostiftarue blifvit lagförde och straffade. Arbetarne vid Persberget utgöra omkring 400 man. Äfven de fleste af qvinnorna arbeta vid malmuppfordringen eller malmplockning, under hvilket förhållande barnen lemnas hemma ulan tillsyn och all huslighet försvinner. Bränvin fortares val öfver måttan, dock anses förhållandet förr hafva varit ännu värre; qvinnorna aro högst begifna på kaffe. Boningarna äro i allmänhet kalla, osunda, och i mången byggnad bo icke mindre än 4 9 hushål). För att åstadkomma en grundlig förbättring i folkets moraliska tillstånd, erhöll Persberget för 4 år sedan, en egen prest, hvilken tillika ar skollärare för barnen, och vid samma tid inrattades en slöjdskola för flickor. Man har åsyftat att så fort ske kan afskaffa de gifta qvinnornas arbete vid grufvorna och bereda hvarje hushåll serskild bostad, samt så vidt möjligt Ur litet jord att odla. En förbättring af folkets materiela förhållande anses nemligen vara nödvändig för att framkalla en moralisk förbättring. Nordmarks grufvefälts arbetare aro ungefar lika med Persbergets, men Tabergs och Långbaiisarbetarne hafva haft en mildare och omsorgsfulla re tillsyn; de flesta hafva haft en jordlapp alt odla, deras hustrur hafva mindre hållits till grufarbete och häraf har följt att mannens lynne ej så mycket hårdnat, utan de mera fastat sig vid sina hem. Vid den tid, för många år sedan, då beväringsmönstring hölls i Filipstad på en gång med hela Fernebo härad, och de beväringsskyldige arbetarne från alla de olika malmfälten råkades, uppstodo alltid blodiga slagsmål emellan å ena sidan östra bergslagens och å den andra norra och vestra bergslagens arbetare. Dessa förfärliga slagsmål föranjedde den förändring, att numera serskild mönstring hålles vid Taberg med endast Nordmarks och Ramens små socknar. Smidemrbetarne Iefva i allmänhet i goda ekonomiska omständigheter. Sällan tanka de dock på att spara för ålderdomen, utan Iefva för dagen. Ej sällan Bro de svaga för branvin och hustrurna älska samteliga kaffe. De aro ofta utsatta för acuta sjukdomar, blifva lomhörda och öro i allmänhet icke arbetsföre vid en längre framskriden ålder. Ett mellanting mellan desse och nästa klass utgöra hyttearbetare, hvilka under masugnstjenstgöringen föra ett i hygieniskt afseende lika lefnadssätt med smidesarbetarne, men dessemellan tjenstgöra som dagakarlar; Skogs- och jordarbetarna utgör flertalet af befolkningen, nemligen dels jordtorpare (som hafva hast), dels dagakarlar (som ej hafva hast). Deras göromål ar att göra milor och bränna kol. Torparne framköra kolen till hyttorna och bruken samt köra malm, jern, spanmål o. s. v. Den knappa tiden emellan dessa göromål få de använda till skötandet af sina små jordlagenheter. Dessa menniskor äro högeligen härdade, vackra, arbetssamme och ihärdiga samt merendels af ett fredligt, men envist sinnelag. Med svett och möda draga de sig fram, och flertalet af dem behöfver ej svälta. De äro inga föraklare af bränvin under sina forslor, men hafva icke sådant hemma och sällan ser man någon af dem öfverlastad. Vägarna inom det kuperade, af bergshöjder, sjöar och dalgångar uppfyllda distriktet, äro 3 47