Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning

Transkript

1 1 (28) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Vierydsån HARO 83 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län och Kronobergs län Arbetsmaterial Juni 2014 Vierydsån vid Kroks kvarn. Foto Länsstyrelsen i Blekinge 2009.

2 2 (28) INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING Avrinningsområdet Kulturlandskapet Kulturlandskapsregioner Landskapets karaktärsdrag Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattenförvaltningen och biotopvård Vattenförvaltning Ekologisk status Kemisk status Biotopkartering och fiske-/biotopvård KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksintressen för kulturmiljövården och kulturreservat Riksintressen för naturvården Natura Naturreservat Övrig information Kulturmiljöprogram och inventeringar Kommunalt kulturmiljöprogram Regionalt kulturmiljöprogram Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Skog och Historia inventeringen Broar Kvarnar Svenskt dammregister Byggnadsminnen (BBR) Kyrkor (BBR) Dikningsföretag Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Vierydsåns avrinningsområde KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Geografisk Tematisk Förkortningar REFERENSER Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag... 23

3 Kartbilagor Kartbilaga 1 Översiktskarta Kartbilaga 2 Ekologisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Kartbilaga 4 Värdefulla vatten Kartbilaga 5 Riksintresse natur, Natura 2000 och Naturreservat Kartbilaga 6 FMIS o RKMP Kartbilaga 7 Dikningsföretag 3 (28)

4 4 (28) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammalt och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp vid Länsstyrelsen i Kronobergs län, i samarbete med Länsstyrelsen i Blekinge län.

5 5 (28)

6 6 (28) 1 INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län. Synpunkter på rapporten har lämnats av Karl-Oskar Erlandsson, arkeolog vid Länsstyrelsen Blekinge och Andreas Nilsson, sötvattensbiolog vid Länsstyrelsen i Blekinge. Egna kommentarer i texten nedan är författarens egna kommentarer och tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta Avrinningsområdet för Vierydsån och dess biflöde Fröjadalsbäcken domineras av Vierydsplatån, ett kulligt platåområde sluttar långsamt söderut och når ända ut till kustbandet. Berggrunden består av svårvittrad granit-granodiorit. Dominerande jordart är morän och i den södra halvan av avrinningsområdet är jordtäcket ofta tunt. Vierydsån är en naturligt näringsrik å som ligger i en sprickdal och ett odlingslandskap med stora skönhetsvärden. Sjöarna i vattensystemet har mycket skiftande karaktär från näringsrika sjöar med högt ph och bra alkalinitetsvärden, till näringsfattiga sjöar på urbergsgrund med låg eller mycket låg alkalinitet och kraftigt försurningspåverkade sjöar.

7 7 (28) Avrinningsområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen och den pågående humifieringen av vattnen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet (Dokab & Östensson, 2007). Avrinningsområdet ligger till större delen inom Ronneby kommun men en liten del även i Tingsryds kommun. 1.2 Kulturlandskapet Kulturlandskapsregioner Vierydsåns HARO ligger inom 2 kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (Helmfrid 1994). Blekinge Större delen av Vierydsåns avrinningsområde ligger inom landskapsregionen Blekinge. Den gamla riksgränsen mellan Sverige och Danmark bildar regionens norra gräns. Småbygder påträffas här över högsta kustlinjen. Mestadels ensamgårdar eller gårdsgrupper som uppkommit genom sen delning av ensamgårdar, omgärdade av ett ängs- och beteslandskap som på sina håll är välbevarat. Mot söder vidtar dalbebyggelse med relativt stora höjdskillnader, välbevarade byar och små samhällen. I zonen mot de mer uppodlade delarna förekommer tätt sammanliggande hemmansdelar på geometriskt reglerade tomter en talsföreteelse. I den norra delen möts relativt väl avgränsande slättbygder som utvecklats i de sedimentfyllda, nord-sydliga sprickdalarna. I kustzonen förekommer fiskelägen, rester av stenhantering, ett agrart näringsfång med ängs- och betesmarker samt strandängar. Stora delar av Blekingekusten domineras emellertid av sommar- och fritidsbebyggelse (Helmfrid 1994). Södra och mellersta Småland En liten del ingår även i kulturlandskapsregionen Södra och mellersta Småland. Regionens södra del motsvarar det gamla folklandet Värend som är beläget ovanför högsta kustlinjen. I söder förekommer relativt små höjdskillnader. Granskog är ett dominant inslag men det förekommer även inslag av ädellövskog och ängsmarker. Den agrara bebyggelsen återfinns som upplösta byar och ensamgårdar. I öster har möbelindustrin och glasbruken länge varit en viktig näring (Helmfrid 1994) Landskapets karaktärsdrag Vägverket (Antonsson 2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut Vierydsåns HARO berörs av två sådana regioner. Östra höglandet, region 12 Ett område vars agrara bebyggelselägen etablerades under framförallt medeltid. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Den är kullig och täcks i hög grad av skogsklädd

8 8 (28) morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Jordbrukens driftsinriktning ligger på nötkreatur och skog. På åkermarken odlas framförallt vallväxter och fodersäd (Antonsson 2006). Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina Eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog och fritidsbebyggelse (Antonsson 2006). Vierydsån vid Björkelund där inslag av såväl barr och löv förekommer. Olika fraktioner ur moränen har av vattnets kraft eroderats fram under årens lopp. Foto Länsstyrelsen i Blekinge.

9 9 (28) 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse Från ett sprickdalsskiftat kamelandskap mynnar Vierydsån i Blekingekustens skärgård. Som ett grundläggande element i människans etablering har Vierydsån länge haft en stor kulturhistorisk betydelse. Exploateringen vid vattendragen dock varit tämligen låg i jämförelse med andra avrinningsområden då exempelvis enbart ett område med fossil åkermark och ett boplatsområde har registrerats inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt. Däremot finns ett större antal lämningar efter senare bebyggelse. Ett exempel på detta är gårdarna kring Stora Slipinge som i huvudsak i samma läge som på en plan från De enskilda gårdarna är mycket karaktäristiska med götisk grundplan. Vierydsån och Fröjdadalsbäckens vattenkraft har intensivt nyttjats för kvarnverksamhet. I avrinningsområdet finns 17 kvarnar registrerade och av dessa finns belägg för att det vid flera kvarnar har bedrivits sågverksamhet. För att reglera vattenflödet har flera platser dämts upp längs vattendragen och vattnets kulturhistoriska betydelse yttrar sig även i de dammanläggningar och det kraftverk som finns. Skogen utgör ett viktigt inslag i Vierydsåns landskapsbild och är likaså en viktig del av områdets kulturhistoria. Om detta vittnar sågkvarnar och dikesföretag i skogsmark. Generellt behövs mer kunskapsuppbyggnad kring de vattenanknutna kulturmiljöerna i Vierydsåns avrinningsområde. 1.4 Vattenförvaltningen och biotopvård Vattenförvaltning I avrinningsområdet finns flodkräfta, stationär öring, gös och sik. I vattensystemet finns dessutom fiskberoende fåglar såsom fiskgjuse och storlom. Strömstaren (häckande) liksom forsärla (häckande) återfinnes på forssträckorna. Bäver fanns under 1970-talet i den nedre delen av ån men har försvunnit. Blanksjön hyste tidigare glacialrelikten Mysisrelicta. Nässjöns-Vierydsåns dalgång är riksintresse för naturvården. Inom avrinningsområdet finns ett vattenrelaterat Natura 2000 område, Sjöarp-Nässjön, med en total yta på 162 ha varav 37 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. I Vierydsåns avrinningsområde finns ett vattensystem, Vierydsån-Nässjön, och en sjö, Blanksjön, som är nationellt värdefulla. I vatten systemet finns Skärvgöl Bråtabrons fiskevårdsområde som delvis hör till Ronnebyåns avrinningsområde. I området utförs övervakning inom ett Kalkeffektuppföljningsprogram av Länsstyrelsen i Blekinge län. Nedfall av försurande och övergödande ämnen mäts av luftvårdsförbunden i Kronoberg och Blekinge län. Det finns fyra stationer i närliggande avrinningsområden som kan användas för beräkning av nedfall från diffusa källor. Två av de vattenförekomster som minst ska rapporteras till EU saknar övervakning av biologiska såväl som kemiska/fysikaliska kvalitetsfaktorer: Nässjön och en tillflödande vattendragssträcka. Dessutom saknas biologisk övervakning i två vattenförekomster: sjön Tjurken och frånflödande del av Vierydsån (24 km lång). I avrinningsområdets norra del pågår biologisk övervakning i Fröjadalsbäcken, ett tillflöde till Vierydsån. Transporten av närsalter till havet mäts nära åmynningen av Ronneby kommun. Av de prioriterade ämnena övervakas kadmium och bly inom avrinningsområdet. Kvicksilver mäts i biota (abborre). Det finns inga betydande utsläpp av förorenande ämnen. Makrofyter och påväxt mäts inte. (Dokab & Östensson, 2007).

10 10 (28) Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Observera att statusklassningen är preliminär och kan komma att ändras. Klassningen nedan är hämtad från VISS Tabellen visar den ekologiska statusen på sjöar och vattendrag inom Vierydsåns HARO. EU CD Vattendrag Ekologisk status SE Fröjdadalsbäcken Måttlig SE Vierydsån Måttlig SE Vierydsån Måttlig SE Vierydsån: Nässjön - Fröjadalsbäcken Måttlig Sjö SE Blanksjön God SE Nässjön Måttlig SE Tjurken Måttlig Nedan följer motivering till statusklassningarna. Fröjdadalsbäcken Den sammanvägda ekologiska statusen för Fröjdadalsbäcken bedöms till måttlig på grund av status för morfologiskt tillstånd. Även om status för fisk visar på god status är det inte rimligt att vattenförekomsten med det påverkanstryck som finns har högre status än måttlig (VISS ). Vierydsån Den sammanvägda ekologiska statusen för Vierydsån bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (VISS ). Nässjön Den sammanvägda ekologiska statusen för Nässjön bedöms till måttlig på grund av status för fisk. Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen där morfologin ger måttlig status och svämplanets strukturer och funktioner klassas till otillfredsställande status vilket bekräftas av tidigare bedömningar där status för näring har bedömts till måttlig status (VISS ). Tjurken Den sammanvägda ekologiska statusen för Tjurken bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS ).

11 11 (28) Kemisk status Kartbilaga 3 Kemisk status Ingen sjö eller vattendrag uppnår god kemisk status. Detta beror på att gränsvärdet för kvicksilver överskrids då ingen närliggande förekomst med mätdata understiger gränsvärdet. I Sverige idag överstiger kvicksilver gränsvärdet i alla ytvattenförekomster; sjöar, vattendrag och kustvatten. Under lång tid har utsläpp av kvicksilver skett i både Sverige och utomlands. Den främsta anledningen till att kvicksilverhalterna i vattnet är för höga är internationella luftnedfall. Trots Sveriges insatser för att minska utsläppen av kvicksilver kan vi inte förvänta oss några förändringar inom en snar framtid (VISS ) Biotopkartering och fiske-/biotopvård Vierydsån är biotopkarterad från mynningen och upp till Nässjön, totalt drygt 6 km. På karterad sträcka finns två vandringshinder och två dammar vid Krokskvarn från år 1879 och Hjälmseryd från år Vandringshindret vid Kroks kvarn är nu åtgärdat och vid Hjälmseryd finns fiskväg. Det är dock oklart vilken passageeffektivitet fiskvägen har. Utöver biotopkarterade vandringshinder finns det ytterligare sex dammar registrerade i SMHI Svenskt dammregister uppströms Nässjön. Enligt Länsstyrelsen i Blekinges Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten är det långsiktiga målet att erhålla en god vattenkvalitet, för att bevara livskraftiga bestånd av fisk och andra akvatiska organismer. Ständigt verka för att återskapa naturliga vandringsvägar genom att eliminera konstgjorda vandringshinder i vattendraget, för att ge vandrande fisk och flodpärlmusslebestånd goda förutsättningar för reproduktion och nyetablering inom systemet. Ålens vandringsmöjlighet inom vattendraget skall vara en prioriterad del i det biologiska återställningsarbetet (Länsstyrelsen i Blekinge län 2007). Enligt en naturvärdesbedömning med System Aqua-metoden får Vierydsån en samlad bedömning som ett vattendrag med mycket höga naturvärden (Nöbelin & Thorstensson 2013).

12 12 (28) Vierydsån vid Hjälmseryd. Foto Länsstyrelsen i Blekinge KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Inget vattendrag inom Vierydsån HARO 83 är utpekat i Vattendragsutredningen Omtankar om vattendrag (SOU 1996:155) Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Kartbilaga 4 Värdefulla vatten Fiskeriverket och Naturvårdsverket har pekat ut värdefulla och särskilt värdefulla vattendrag för fiske- respektive naturvården. Riksantikvarieämbetet har enbart pekat ut särskilt värdefulla vattendrag för kulturmiljövården. Av samtliga har enbart Naturvårdsverket pekat ut ett vattendrag och en sjö som värdefulla inom Vierydsåns HARO.

13 13 (28) Blanksjön (K 2415) Oligotrof relativt klar sjö med mkt rik förekomst av kransalger samt den rödlistade ormbunksväxten klotgräs Pilularia globulifera. I sjön finns vidare istidsrelikten Monoporeia affinis. Vierydsån-Nässjön (K 2414) Naturligt näringsrik sjö samt å, som hyser flera rödlistade eller i övrigt ovanliga arter av växter och djur. Inom området finns bl.a. mycket rik förekomst av krypfloka. Sjön och ån ligger i en sprickdal och ett odlingslandskap med stora skönhetsvärden Riksintressen för kulturmiljövården och kulturreservat Det ligger inga riksintressen för kulturmiljövården eller kulturreservat inom Vierydsåns HARO Riksintressen för naturvården Kartbilaga 5 Riksintresse natur, Natura 2000 och Naturreservat Tabellen visar de områden som är av riksintresse för naturvården och som ligger inom Vierydsåns avrinningsområde. Id Riksintresse naturvården Beskrivning NK 11 NK 34 NK 35 Bredåkradeltat-Bokön Nässjön-Vierydsåns dalgång Skarup Ett av Sveriges största isälvsdeltan, med belysande exempel på bl a rullstensåsar, dalfyllningar och kamebildningar. Bredåkradeltat är ett nyckelområde för uttolkningen av södra Sveriges senglaciala utveckling (Länsstyrelsen Blekinge län ). Nässjön är en av länets få naturliga näringsrika sjöar. I anslutning till sjön finns artrika naturbetesmarker och ädellövskogar av stort ekologiskt värde. Området utgör ett belysande exempel på sprickdalsterräng (Länsstyrelsen Blekinge län ). Ett representativt skogsbete samt en blandlövhage av stort biologiskt värde (Länsstyrelsen Blekinge län ).

14 14 (28) Natura 2000 Kartbilaga 5 Riksintresse natur, Natura 2000 och Naturreservat Tabellen visar de Natura 2000-områden som ligger inom Vierydsåns HARO. Samtliga områden är skyddade enligt habitatdirektivet, SCI. Sitecode Natura 2000 SE Blåberget SE Bråtabron SE Hasselstad SE Näsudden SE Sjöarp-Nässjön SE Stora Silpinge SE Åbacka Naturreservat Kartbilaga 5 Riksintresse natur, Natura 2000 och Naturreservat Tabellen visar de naturreservat som ligger inom Vierydsåns HARO. ID Naturreservat Kommun Wallanders Åbacka Ronneby Trofta Ronneby Inget av områdena lyfter några vattenanknutna kulturmiljöer i sina beskrivningar Övrig information Det finns inga s.k. RAMSAR-området inom Vierydsåns HARO. 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar Kommunalt kulturmiljöprogram Ronneby kommun har ännu inget regionalt kulturmiljöprogram Regionalt kulturmiljöprogram Kartbilaga 6 FMIS o RKMP Nr Namn Kommun Vattenanknytning 81.8 Västra och Östra Kroken Ronneby Ingen direkt 81.9 Kongs Lijden Ronneby Ingen direkt Bårkullen, Hoby Gård, Sjöarp Ronneby Ingen direkt Bommerstorp Ronneby Ingen direkt

15 15 (28) Stora Slipinge Ronneby Gårdarna kring den centrala bykorran (dammen) ligger i huvudsak i samma läge som på en plan från De enskilda gårdarna är mycket karaktäristiska med götisk grundplan. Mangårdarna i form av framkammarstugor är ofta monumentala och flera ladugårdar är uppförda i skiftesverk. Bostadshusen har träpanel och liksom ekonomibyggnaderna mestadels målade med Falu rödfärg. Vissa av byggnaderna är målade i ljusa oljefärger (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983). Egen kommentar: I området ligger även en kvarn och såg Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kartbilaga 6 FMIS o RKMP Utfall på antal lämningstyper i Fornminnesregistret inom 50 meter runt fastighetskartans vatten. Summa alla Punkt Yta Linje FMIS: LÄMNINGTYP Blästbrukslämning Boplats 1 1 Bro 1 1 Brott/täkt Brunn/kallkälla 4 4 Bytomt/gårdstomt 6 6 Dammvall 1 1 Fornborg 2 2 Fossil åker/omr med fossil åker 1 1 Fångstgrop 2 2 Färdväg Grav markerad med sten 1 1 Gränsmärke 2 2 Husgrund, historisk tid Hägnad 1 1 Kemisk industri 2 2 Kolningsanläggning 2 2 Kraftindustri 1 1 Kvarn Lägenhetsbebyggelse Naturföremål/-bildning med tradition 1 1 Offerkast 1 1 Område med skogsbrukslämningar 1 1 Samlingsplats 1 1 Stensättning 1 1 Textilindustri 8 8

16 16 (28) Vad 1 1 Vägmärke 2 2 Övrigt Totalt Nedan beskrivs några av lämningarna med starkare vattenanknytning. Kraftindustri, Ronneby 978, Ronneby kommun, Ronneby socken Lämningar efter kraftverk, bestående av dammvall samt vattenränna. Dammvall, 15x6x18 m, kallmurad, gjuten/fogad på insidan, intill 3 m h. Utsidan är intill 5 m h och 1-2 m br. Från dammen leder ränna, gjuten, 1-2 m br, 3 m l och 5 m h, med uttag för turbin. Byggdes 1926 av fyra bönder i Möllenäs för att ge elkraft till byn. Var i bruk till 1938 då "Sydkraft" drog fram el till byn (FMIS). Vad, Bräkne-Hoby 194:1, Ronneby kommun, Bräkne-Hoby socken Vadställe, tidvis möjligen bro eller spång, över vilket Via Regia passerat Vierydsån. Endast V nedfarten är bevarad. Motsatta strandbriken är kallmurad, i likhet med ett långt parti av åbrikens båda sidor. Kallmurningen tillkom under 1800-talets senare del i samband med rensning av åfåran, föranledd av sänkning av Nässjöns yta. I samband med detta sprängdes en klippa nedanför vilken Landsbro var belägen. Landsbro anges i rågångsförrättning år 1757 som gränsmärke mellan Mörtjuk och Hakarp (FMIS) Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets databas FMIS Broar Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen genomfördes Den är inte digitaliserad och kartmaterialet är inte numrerat med bronumreringen utan enbart med vilken grupp bron tillhör (Eriksson 1982). Ingen bro inom Vierydsåns HARO är utpekad i Vägverkets (2005) publikation om bevarandevärda broar i landet. I FMIS finns en utpekad bro. Bro (Ronnby 1066) Ronneby kommun, Ronneby socken Stenvalvsbro, 6 m l, 6 m br, 2,5 m h. Ett spann, 3 m br, 1 m h. Byggd av huggen och tuktad gårsten i kallmur. På ömse sidor två räckestolpar av huggen granit, 0,9 m h. På ömse sidor ansluter kallmurade, 15 m l, 0,5-1,5 m h. vägbankar. Bron med anslutande vägbankar är en del av gamla Växjövägen. Bron är ej i trafik (FMIS).

17 17 (28) Stenvalvsbron uppströms mynningen av Vierydsån. Foto Länsstyrelsen i Blekinge Kvarnar Kartbilaga 6 FMIS o RKMP I Jacob Winnings bok om svenska kvarnar (Winning 1940) finns ett flertal av Vierydsåns kvarnar beskrivna. Hejans kvarn, Backaryd socken Kvarnen är en gammal bykvarn i 3 våningar.ett fall om 4,5 meter i Vireydsån lämnade drivkraft under tre månader om året. Tillskottskraft från råoljemotor om 20 hkr kompletterade vattenkraften. Kvarnverket drevs av en turbin om 30 hkr, två par stenar samt skalare och kross. Kvarnen sysselsatte en man som jämsides bedrev sågverksrörelse (Winning 1940). Näs kvarn, Härsjön Kvarnen ombyggdes helt år 1931 och hade sedermera tre våningar. Nytt kvarnverk installerades samma år. Ett vattenfall om 3,5 meter i Vierydsån drev kvarnen under 8-10 månader om året med tillskottskraft från råoljemotor om 20 hkr. Kvarnverket drevs av två turbiner om tillsammans 40 hkr, bestod av två par stenar, en dubbel valsstol och fullständigt rensverk. Elektrisk belysning fanns från eget kraftverk. Jämsides bedrevs sågverksrörelse (Winning 1940). Slipinge kvarn, Härsjön Kvarnen uppfördes i början av 1800-talet i en våning. Ett vattenfall i Vierydsån på 6 meter drev kvarnen under 9 månader om året med tillskottskraft från råoljemotor om 30 hkr. Kvarnverket bestod även av tre par stenar. Jämsides bedrevs sågverksrörelse (Winning 1940).

18 18 (28) Västra Ryds kvarn, Ettebro socken Kvarnen uppfördes i början av 1800-talet i tre våningar. Ett vattenfall om 5 meter från Vierydsån lämnade drivkraft under 9 månader om året. Kvarnen fick även tillskottskraft från råoljemotor om 25 hkr och vattenhjul. Vidare bestod kvarnverket av två par stenar och fullständigt rensverk. Elektrisk belysning från eget kraftverk. Jämsides bedrevs sågverksrörelse (Winning 1940). Åsjömåla kvarn, Backaryd socken Kvarnar är en gammal s.k. bykvarn och drevs av ett vattenfall på 5 meter från Vierydsån som lämnar drivkraft under 8 månader om året. Tillskottskraft från lokomobil om 23 hkr försåg i senare tid kvarnen med energi. Kvarnverket drevs av två turbiner om tillsammans 60 hkr, tre par stenar, skalare och havrekross. Det fanns elektrisk belysning från eget kraftverk. Kvarnen sysselsatte två man som jämsides bedrev sågverksrörelse (Winning 1940). I Vierydsåns HARO finns totalt 17 kvarnlämningar registrerade i FMIS. Nedan följer beskrivning av några kvarnlämningar. Kvarn (Bräkne-Hoby 811) Ronneby kommun, Bräkne-Hoby socken Kvarnlämning, rest av, kvarnränna, 18 m l, begränsad av kallmur, 1 m br och intill 1 m h. Kvarnrännan ca 1 m br (FMIS). Kvarn (Öljehult 489) Ronneby kommun, Öljehult socken Kvarnlämning, 25x15 m (NÖ-SV), bestående av dammvall samt kvarngrund. Dammvallen är 10+5 m l (NÖ-SV), 3,5 m br och intill 1,8 m h, kallmurad. Omedelbart SÖ om dammvallen, på bäckens V sida, är kvarngrund, 7x7 m stor och intill 1,2 m h kallmur. Bäckfåran är kallmurad längs en 10 m l sträcka. "Lindås kvarn" (FMIS). Kvarn (Bräkne-Hoby 863) Ronneby kommun, Bräkne-Hoby socken Kvarnlämning, rest av, bestående av dammvall samt stenfundament. På åns V sida är dammvall, rest av, ca 10 m l (Ö-V), intill 1 m br och 0,3-0,6 m h. Vid dammvallens Ö ände är invid åfåran är stenfundament, rest av, 2,5x1 m st och 0,7 m h, kallmurad. På åfårans motsatta sida är uppallat block, 1 m i genomskärning samt 0,4 m h (FMIS). Kvarn (Bräkne-Hoby 854) Ronneby kommun, Bräkne-Hoby socken Kvarnlämning, bestående av 2 husgrunder samt kvarnränna, samtliga belägna på åns V sida. Husgrund, rest av, 6x6 m och intill 0,7 m h, kallmurad, delvis av huggna intill 1 m st stenar. Omdelbart SÖ härom är kvarnränna, 15 m l och 2 m br, med kallmurade sidor. Över denna är uppströms kvarngrund, 5x4 m och 0,7-1 m h, av 0,7-1,3 m st stenar, delvis huggna. Över kvarnrännan leder vid grundens kortsidor 2,5 m l och 0,6-0,8 m br huggna stenbalkar. Innanför dessa är kvarnrännan igenstenad (FMIS). Kvarn (Bräkne-Hoby 537) Ronneby kommun, Bräkne-Hoby socken Kvarnlämning, 50x50 m (NÖ-SV), bestående av dammvall, kvarngrund, kvarnrännor samt stenbro. Dammvall, m l (NÖ-SV), 2-3 m br och intill 1 m h, kallmur. På åns V sida är kvarngrund, 10x5 m (NÖ-SV) och intill 2 m h, fogade murar av granit. I NÖ väggen är igensatt öppning för hjulaxel. I grunden är 1 kvarnsten, 1,5 m diam. Omedelbart NÖ om denna är kvarnränna, 1,5-3 m br, begränsad av intill 1,7 m h kallmurar. 4 m NÖ om denna är avtappningsränna, 25 m l och 2-3 m br, med kallmurade sidor. NNÖ om denna är kvarnränna,

19 19 (28) ca 10 m l. Över de två kvarnrännorna leder stenbalksbro, 2,5 m br, kallmurade fundament, huggna stenstolpar för broräcke. Ingående i väg från Fogdakärrs gård (FMIS). Kvarn (Backaryd 286) Ronneby kommun, Backaryd socken Kvarnlämning, 20x20 m, bestående av dammvall samt kvarngrund. Dammvallen är 9+9 m l (Ö-V), 1-2 m br, intill 0,4 m h med kallmurat ytterliv. 10 m nedströms är på ömse sidor bäcken 0,4 m h stenfundament till kvarnbyggnad. Skvaltkvarn i Ålabäcken (FMIS) Svenskt dammregister Kartbilaga 6 FMIS o RKMP Tabellen visar de dammar som finns registrerade i Svenskt dammregister och som ligger inom Vierydsåns HARO. Damm Status Byggår Hejans kvarn 1 0 Årsjömåla V. Ryd 1 0 Silpinge 1 0 Näs kvarn 1 0 Hjälmseryd Kroks kvarn Fogdakärr Byggnadsminnen (BBR) Det ligger inget byggnadsminne inom Vierydsåns HARO Kyrkor (BBR) Kartbilaga 6 FMIS o RKMP Det ligger en kyrka inom Vierydsåns HARO. Backaryds kyrka, Backaryd socken, Ronneby kommun Den nuvarande kyrkan uppfördes år 1799 av liggande timmer. Den spritputsade väggar som indelas av slätputsade pilastrar och lister. Taktäckningen består av tjärat spån. Klockstapeln av trä är rödmålad med vita hörn samt tjärade luckor och dörrar (Länsstyrelsen i Blekinge län 1983).

20 20 (28) Dikningsföretag Kartbilaga 7 Dikningsföretag Det är i synnerhet de södra delarna av Vierydsån och Fröjdadalsbäcken som präglas av dikninsföretag. Även mindre vattendrag i de centrala delarna av avrinningsområdets norra del är utdikade. 2.3 Särskilda ansvarsmiljöer och unika/sällsynta limniska kulturmiljöer Vierydsåns avrinningsområde Med hänvisning till rapporten Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011). Bland de särskilda ansvarsmiljöer som listats för kulturmiljövården ur ett vattendistriktsperspektiv och som Vierydsåns avrinningsområde Kärnområde för boskapsskötsel eller hög andel naturliga fodermarker i sydöstra Sverige (mader). Vad gäller unika/sällsynta limniska kulturmiljöer har analysen inte visat på någon bevarad enligt metodens kriterier. 3 KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ 3.1 Geografisk Heltäckande dokumentationer och värderingar av vattenanknutna kulturmiljöer bör göras längs Vierydsån och Fröjdadalsbäcken. Fröjdadalsbäcken bör prioriteras då den ekologiska statusklassningen måttlig är gjord utifrån hydromorfologiskt tillstånd och tillstånd för fisk. Kulturhistorisk dokumentation med värderingar vid vattendraget bör göras så att en ömsesidig diskussion kan föras kring biotopvårdsåtgärder vid vandringshinder. Källan till statusen för hydromorfologi bör ses över. Är det dikningsföretagens dominans i den södra delen i avrinningsområdet som ger starkast effekt på den ekologiska statusen och status för fisk? 3.2 Tematisk Diskussion kring åtgärder vid vandringshinder. Hur kan man gynna vattenfaunan med så lite missgynnande effekt på kulturmiljön som möjligt?

21 21 (28) Vattenanknutna kulturmiljöer Vilka vattenanknutna kulturmiljöer är typiska för avrinningsområdets vattendrag? Finns det bevarade garverier, färgerier, kvarnar, sågar, stampar, klappbryggor, bykhus osv? Flottning Det finns uppgifter om flera kvarnar som bedrivit sågverksrörelse. Kan det då ha flottats timmer i något av vattendragen i avrinningsområdet? Hur ser lämningarna i så fall ut? Fiskets historia i vattendragen Hur har fiskets historia sett ut i vattendragen och vilka lämningar är representativa? Övrigt Finns det bevarade ängslador, garverier, byhus och andra byggnader med vattenanknytning i avrinningsområdet? 4 Förkortningar Havs- och vattenmyndigheten FV Fiskeriverket JV- Jordbruksverket LST - Länsstyrelsen NV - Naturvårdsverket RAÄ - Riksantikvarieämbetet VV - Vägverket

22 22 (28) 5 REFERENSER Antonsson, H Landskapets karaktärsdrag. Vägverket 2006:33. Dedering, C Förstudie; Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Länsstyrelsen Kalmar län. Dokab, R & Östensson, E Miljöövervakning av vatten tillstånd hos inlands-, kustoch grundvatten i Södra Östersjöns vattendistrikt. Södra Östersjöns vattendistrikt 2007:1. Eriksson, A Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen. Helmfrid, S Kulturlandskapet och bebyggelsen. Sveriges Nationalatlas (SNA) Länsstyrelsen i Blekinge län Kulturminnesvårdsprogram för Blekinge län: del I-III. Länsstyrelsen i Blekinge län Länsplan för fiskevård och biologisk återställning av kalkade vatten i Blekinge län :13. Nöbelin, F. Thorstensson, A Naturvärdesbedömning av vattendrag i Blekinge län System Aquabedömning av sju vattendrag. Länsstyrelsen i Blekinge län 2013:22. Riksantikvarieämbetet Riksintressen för kulturmiljövården Blekinge län (K). Dokument uppdaterat SOU 1996:155. Omtankar om vattendrag: ett nytt angreppsätt. Slutbetänkande av Vattendragsutredningen. Stockholm. Vägverket Nationell plan för bevarandevärda broar. 2005:151. Winning, J Svenska Kvarnar. Esselte AB: Stockholm Digitala Länsstyrelsen i Blekinge län. Naturreservat. Tillgänglig , från: Länsstyrelsen i Blekinge län. Riksintresse naturvården. Tillgänglig , från: Vatteninformationssystem Sverige. Tillgänglig , från:

23 23 (28) Riksantikvarieämbetet. Fornminnesregistret (FMIS). Tillgänglig , från: Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag Till läsaren I listan nedan ges kortfattade beskrivningar av kunskaps-/planeringsunderlag som finns för hela landet och/eller som är gemensamma för eller finns i flera län, och som ingår i kunskapsöversikterna i Delprojekt 2 inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt. Listan redovisar inte alla kunskapsunderlag. Historiska kartor är exempelvis ett grundläggande kunskapsunderlag för kulturmiljövården, men studier av sådana ingår inte i delprojekt 2 och beskrivs därför inte här. Innehållet under rubrikerna Områden med skydd enligt lag eller konvention, Planer och program med urval av objekt/miljöer, Inventeringar samt Övrigt har skrivits av Coco Dedering i november 2011, Länsstyrelsen Kalmar län, där arbets-, referens- och styrgrupp även bidragit med synpunkter. För de länsspecifika och/eller lokala kunskapsunderlagen svarar andra författare. Områden med skydd enligt lag eller konvention Världsarv - Ett världsarv är ett kulturminne eller naturminne som är så värdefullt att det är en angelägenhet för hela mänskligheten. Det är en plats, ort, miljö eller objekt som på ett alldeles unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det är Unesco s Världsarvskommitté som beslutar om världsarv. Respektive lands regering kan nominera områden till den s.k. världsarvslistan. Den grundar sig på FN-organet Unescos konvention till skydd för världens natur- och kulturarv som Sverige undertecknade Ramsarområden Ramsarkonventionen är en internationell konvention för skydd av värdefulla våtmarker. Sverige har pekat ut ett antal internationellt värdefulla våtmarksområden, s.k. Ramsarområden, som landet har åtagit sig att bevara. Riksintressen Geografiska områden som är av nationell betydelse för en rad olika samhällsintressen kan, enligt miljöbalkens 3-4 kap., pekas ut som områden av riksintresse av respektive ansvarig central myndighet. Det kan exempelvis vara områden med naturvärden eller kulturmiljövärden som är så ovanliga att de gör områdena viktiga för hela landet. Vid planering och prövning enligt en rad lagar ska dessa områden skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem. I denna kunskapsöversikt redovisas eventuellt förekommande riksintressen för naturvård, kulturmiljövård, fiske och friluftsliv. Natura Natura 2000 är ett nätverk inom EU som verkar för att skydda och bevara den biologiska mångfalden. Natura 2000-områden är skyddade enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Det

24 24 (28) finns särskilda bevarandeplaner för varje Natura 2000-område som beskriver områdets naturvärden, bevarandemål, hotbilder och behov av bevarandeåtgärder. Natura 2000-arter Arter som nödvändigtvis inte behöver finnas inom ett Natura område men som skyddas enl 4 och 7 kap. miljöbalken. Nationalpark Syftet med en nationalpark är, enligt miljöbalken (7 kap 2 ), att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Staten äger all mark i en nationalpark. Regeringen beslutar efter riksdagens medgivande att bilda nationalparker. Naturvårdsverket har huvudansvar för planering och genomförande av nya nationalparker. Naturreservat Naturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 4 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är höga naturvärden, värdefulla områden för friluftslivet m.m. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda naturreservat och naturreservaten är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Kulturreservat - Kulturreservat bildas enligt miljöbalken (7 kap 9 ) när det huvudsakliga skyddsmotivet är kulturhistoriska m.fl. värden. Både länsstyrelser och kommuner kan bilda kulturreservat och kulturreservat är skyddade i enlighet med fastställda beslut och skötselplaner. Det finns ännu så länge bara ett fåtal kulturreservat i Sverige. Byggnadsminnen - Kulturhistoriskt värdefulla byggnader, miljöer och anläggningar kan förklaras som byggnadsminnen. Ärenden rörande enskilt ägda byggnadsminnen handläggs av Länsstyrelsen och skyddas enligt Kulturmiljölagens 3 kap. Statligt ägda byggnadsminnen skyddas enligt Förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. och handläggs av Riksantikvarieämbetet. Kyrkliga kulturminnen Kyrkor, begravningsplatser m.m. som byggts före utgången av 1939 skyddas enligt kulturmiljölagens 4 kap. Tillståndsärenden rörande dessa kyrkor och anläggningar handläggs av Länsstyrelsen. Fornlämningar och fornminnesregistret - Fornminnesregistret förvaltas av Riksantikvarieämbetet och innehåller information om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar. Det bygger i huvudsak på inventeringar genomförda från 1937 till slutet av 1990-talet (olika i olika delar av landet). Registreringar har även gjorts/görs senare, dock i mindre skala. Fornminnesregistret uppdateras löpande. Fornlämningar kallas lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit före år Lämningarna ska även ha tillkommit genom äldre tiders bruk och ha varit varaktigt övergivna. Fornlämningar är skyddade enligt Kulturmiljölagens 2 kapitel. Så kallade övrig kulturhistorisk lämning har inte detta skydd, men omfattas av generella hänsynsbestämmelser i miljöbalken, i skogsvårdslagen (30 ) och i kulturmiljölagens 1 kap. Det är länsstyrelsen som, från fall till fall, avgör om en lämning är fornlämning eller inte. Fornminnesregistret i digital form kallas FMIS (fornminnesinformationssystem). Detta finns tillgängligt på Riksantikvarieämbetets hemsida genom söktjänsten Fornsök. q-märkt bebyggelse i detaljplaner och områdesbestämmelser (digitalt skikt) - Genom detaljplaner och områdesbestämmelser kan kommunerna med stöd av Plan- och bygglagen

25 25 (28) (2010:900) utfärda skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av skydds- och varsamhetsbestämmelser. Flera länsstyrelser har digitaliserat (och uppdaterar årligen) byggnader som omfattas av detta skydd, i syfte att följa upp i vilken utsträckning kommunerna arbetar aktivt med skyddet av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Detta arbete utgör grunden för en indikator vars kortnamn är q-märkt (Skyddade byggnader enligt plan- och bygglagen) på Miljömålsportalen, se Vattenförvaltning och EUs ramdirektiv för vatten Syftet med EUs ramdirektiv för vatten är att skydda medlemsländernas vattenresurser och en grundtanke är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser. I Sverige beslutade riksdagen och regeringen om nationell lagstiftning, vilket innebar en komplettering av miljöbalken och en särskild vattenförvaltningsförordning (SFS 2004:660) samt en organisation för den svenska vattenförvaltningen. Vattenförvaltningen omfattar grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten och man arbetar utifrån vattnets egna gränser, de så kallade avrinningsområdena, som inte följer läns- eller kommungränser. Målsättningen med vattenförvaltningen är att allt inlands-, kust- och grundvatten ska ha god ekologisk och kemisk status år För att Sverige ska kunna nå målet krävs engagemang och nära samarbete mellan alla parter som påverkar vattnet inom ett visst avrinningsområde. Länsstyrelsen har en samordnande roll i vattenförvaltningsarbetet. Kunskaps- och planeringsunderlag uppdateras löpande och finns tillgängliga i VISS (Vatteninformationsystem Sverige), se Planer och program med urval av objekt/miljöer Regionala kulturmiljöprogram - Regionala kulturmiljöprogram tas fram av länsstyrelsen och ska fungera som planeringsunderlag till länsstyrelser, kommuner, trafikverk och övriga fysiska planerare, med mera. De beskriver länets kulturhistoria och innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer. Programmen ska bland annat bidra till att säkerställa, levandegöra och utveckla länets kulturmiljöer. Kommunala kulturmiljöprogram - Dessa tas fram av kommunerna och ska fungera som planeringsunderlag, t.ex. som stöd för prövning av bygglov, i detalj- eller översiktsplanering. I de kommunala kulturmiljöprogrammen beskrivs som regel vad som är värdefullt och karaktäristiskt inom kommunen. De innehåller ofta ett urval av värdefulla kulturmiljöer, ibland med någon form av indelning/klassificering av byggnader och miljöer. I bland annat Plan- och bygglagen finns generella hänsynsbestämmelser för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Nationellt särskilt värdefulla/värdefulla sjöar och vattendrag - Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket har tillsammans med länsstyrelserna sammanställt nationellt värdefulla sötvattensområden sett utifrån natur-, kulturmiljö- respektive fiskesynpunkt. Områdena pekades ut 2006 i samband med framtagandet av en nationell strategi för skydd av särskilt värdefulla sjöar och vattendrag. Information om områdena finns bland annat i databasen och karttjänsten Värdefulla Vatten (Naturvårdsverket). Arbetet skedde under stor tidpress och utifrån bristfälliga urvalsunderlag, varför en revidering är nödvändig. Kulturvattendrag m.m. - På 1990-talet gjordes den så kallade Vattendragsutredningen (Omtankar om vattendrag SOU 1996:155). Bakgrunden var att se över skyddet för vattendrag

26 26 (28) enligt 3 kap. Naturresurslagen. Länsstyrelserna lämnade in förslag till Riksantikvarieämbetet respektive Naturvårdsverket som i sin tur lämnade förslag till Vattendragsutredningen. Därefter sållade Vattendragsutredningen ut ett antal vattendrag som borde skyddas med avseende på natur- och kulturmiljön respektive orördhet. Elektriska vattenkraftverk: kulturhistoriskt värdefulla anläggningar (Brunnström, Spade) - har getts ut av Riksantikvarieämbetet Det är resultatet av en nationell inventering och rapporten innehåller ett urval nationellt värdefulla anläggningar. Nationell plan för bevarandevärda broar har getts ut av Vägverket 2005 och innehåller ett urval med 121 st broar spridda över landet. Regionala fiskevårdsplaner Länsstyrelserna har tagit fram länsomfattande fiskevårdsplaner för att främja och vårda fiske och fiskebestånden. Regionala bevarandeprogram för odlingslandskapet Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet initierade 1991 ett arbete för att få länsstyrelserna att ta fram länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden. Bevarandeprogrammen innehåller ett urval av värdefulla miljöer, fungerar bl.a. som planeringsunderlag och ser olika ut i olika län. Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet - Naturvårdsverket i samarbete med länsstyrelserna och efter samråd med Riksantikvarieämbetet har på 1990-talet tagit fram en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Urvalet av värdefulla helhetsmiljöer är inte komplett, bl.a. saknade kulturmiljövården tillräcklig kunskap för ett sådant urval (Naturvårdsverket 1997, Rapport 4815, Sveriges finaste odlingslandskap Nationell bevarandeplan för odlingslandskapet etapp 1, här finns även information om de regionala bevarandeprogrammen) Inventeringar Skog & Historia Skog & Historia var ett samarbete mellan Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen, och bedrevs regionalt tillsammans med Länsstyrelser, Länsarbetsnämnder och Länsmuseer. Det handlade bl.a. om kunskapsuppbyggnad om skogens kulturmiljöer/- lämningar. Inventeringarna inom Skog & Historia utfördes av anvisad personal, oftast under ledning av utbildade arkeologer. I vilken utsträckning Skog & Historia-inventeringar har genomförts varierar mellan olika län. Själva inventeringen är nu avslutad, och en stor del av resultatet finns samlat i Skogsstyrelsens digitala handläggningssystem Kotten. Större delen av materialet har inte kvalitetssäkrats av arkeologer - det är ett arbete som pågår. De lämningar som kvalitetssäkrats och därefter förts över i Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS) har inte alltid tagits bort ur "Kotten", vilket innebär ett källkritiskt problem. Skog & Historia-registret får ändå ses som ett intressant tipsregister. Biotopkartering av vattendrag Metodiken för biotopkartering av vattendrag togs fram på Länsstyrelsen i Jönköping i början på 1990-talet och har sedan dess vidareutvecklats. Den används numera över hela landet och bygger på fältarbete där man karterar vattenbiotoper, vandringshinder, strömförhållanden, närmiljön på land, och så vidare. Kunskapsunderlaget används bland annat i samband med vatten-, naturvårds- och fiskevårdsarbete och

27 27 (28) vattenförvaltningens statusklassningar. I vilken utsträckning vattendrag har biotopkarterats varierar mellan länen. SMHI:s dammregister - SMHI har med utgångspunkt från länsstyrelsernas damminventeringar byggt upp ett nationellt dammregister. Registret är tänkt att vara ett hjälpmedel vid till exempel planeringsarbete för att förebygga dammolyckor och översvämningar. Registret innehåller cirka dammar ( Kartplan information om mark, fastigheter och klimat utgiven av Lantmäteriverket, SGU och SMHI 2010). Ängs- och betesmarksinventering TUVA Tillsammans med länsstyrelserna inventerade Jordbruksverket Sveriges ängs- och betesmarker under åren Detta för att se var markerna finns och vilka speciella naturvärden och kulturlämningar som finns där, till exempel speciella växter eller gamla byggnader. Resultatet av detta arbete finns samlat i databasen TUVA (Jordbruksverket). Våra broar en kulturskatt (Ahlberg, Spade m fl) har givits ut av Vägverket 2001 (Vägverket = numera Trafikverket). Det är resultaten av en inventering av framför allt talets broar industrisamhällets broar - genomförd av Vägverket och Banverket. Övrigt Flottning och flottleder i södra Sverige är en bok som utkom 2006 (Ahlbäck, A och Albertsson, R) och som uppmärksammar flera flottleder, och flottningens betydelse, i södra Sverige. Flottning - År 2013 genomfördes en inventering av flottningslämningar i södra Sverige. Inventeringen finns som GIS-skikt och en rapport publicerad av Länsstyrelsen i Kronobergs län. Dikningsföretag/markavvattning Flera länsstyrelser arbetar för närvarande med att sammanställa och tillgängliggöra uppgifter om äldre diknings- och sjösänkningsföretag, till exempel genom digitalisering. Nedan följer generell information om dikningsföretag och arkivförvaring: Sänkning och utdikning av sjöar och vattensjuka marker har sedan århundraden tillbaka tillämpats i Sverige. Redan i de medeltida landskapslagarna fanns bestämmelser om dikning och strömresningar. I och med en växande befolkning och behov av mer odlingsbar mark sköt markavvattning för utvinning av åkermark fart på allvar under 1800-talet. Våtmarker dikades ut via system av grävda kanaler och diken. Åar och bäckar rätades, breddades, fördjupades och rörlades för att förbättra vattenavledningen. Många sjöar sänktes eller torrlades helt. Den mest intensiva sjösänkningsperioden varade från 1880-talet till 1930-talet. Allt detta var en del av en del av den agrara revolutionen, och nyodlingarna blev betydande. Statens understödjande verksamhet för torrläggning av mark för jordbruksändamål går tillbaka till 1840-talet. Från denna tid beviljades lån och bidrag till utdikningar och avtappningar av sankmarker och sjöar; åtgärder som intensifierades på 1880-talet. Dikningsarbeten utförda fram till 1800-talets mitt syftade i regel endast till att förhindra översvämningar genom att ytvattnet leddes bort. Därefter kom torrläggningsföretagen alltmer att inriktas på att sänka grundvattennivån.

28 28 (28) Från och med 1879 prövades markavvattningen i enlighet med Dikningslagen, som senare, , hamnade under Vattenlagen. Den kallas ofta den äldre vattenlagen. Vattenlagen ändrades och omstrukturerades rejält 1983 och 1998 införlivades vattenlagen i miljöbalken (Hagerberg m fl 2004 sid 119). Handlingar tillhörande förrättningar som handlagts före vattenlagens tillkomst åren kan återfinnas på länens lantmäterikontor. Handlingar från cirka 1920 och framåt finns hos respektive länsstyrelse. Från och med år 1995 arkiveras akter tillhörande förrättningar vid Statens Jordbruksverk. Förrättningsakter i berörda arkiv innehåller i allmänhet protokoll, utlåtanden och ritningar i plan- och profil. Viss dokumentation vad rör rättsliga frågor i samband med sjösänkningar, strömrensningar m.m. kan återfinnas i häradsrätternas arkiv (landsarkivet, detta gäller fram till år 1918 då vattendomstolarna infördes). Sänkta och torrlagda sjöar i Sverige - SMHI har i samarbete med länens jordbruksenheter upprättat ett register över sänkta och torrlagda sjöar och Sverige. (Se SMHI Svenskt vattenarkiv 1995 Sänkta och torrlagda sjöar.) Det finns tillgängligt som digitalt skikt, uppgifterna kommer från SMHI:s SVAR:s arkiv Under 1800-talet och början av 1900-talet sänktes/torrlades över 2500 sjöar för att få odlingsbar mark. Uppgifterna är utdrag ur Lantbruksenheternas arkiv och är namn, sjökoordinat, avrinningsområde, län, kommun, typ, år och arkivnummer. (SMHI:s hemsida