INNEHÅLLSFÖRTECKNING 3 (35)

Transkript

1 1 (35) Kunskapsöversikt för kulturmiljö och vattenförvaltning Gallån-Orlundsån KARO 86/87 Delrapport inom Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt Blekinge län och Skåne län Arbetsmaterial Augusti 2014 Vy mot Hälleviks hamn från Kråkenabbens strandbetesmarker. Foto Jakob Marktorp.

2 2 (35)

3 3 (35) INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING Avrinningsområdet Kulturlandskapet Kulturlandskapsregioner Landskapets karaktärsdrag Vattnets kulturhistoriska betydelse Vattenförvaltning Ekologisk status Vatten- och biotopvård KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Riksintressen för kulturmiljövård och kulturreservat Byggnadsminnen och kyrkor Riksintressen för naturvården Natura Naturreservat Övrig information Kulturmiljöprogram och inventeringar Kommunalt kulturmiljöprogram Regionalt kulturmiljöprogram Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kvarnar Skog och Historia inventeringen Broar och värdefulla vägmiljöer Dammar och vandringshinder Dikningsföretag Ansvarsmiljöer Sällsynta och unika limniska miljöer KUNSKAPSUPPBYGGNAD VATTENFÖRVALTNING KULTURMILJÖ Tematisk prioritering Geografisk prioritering Förkortningar REFERENSER Bilaga 1 Korta beskrivningar av kunskaps/planeringsunderlag... 30

4 4 (35) Kartbilagor 1. Kartbilaga 1 Översiktskarta 2. Kartbilaga 2 Ekologisk status 3. Kartbilaga 3 Värdefulla vatten 4. Kartbilaga 4 Riksintressen 5. Kartbilaga 5 Natura 2000 och naturreservat 6. Kartbilaga 6 FMIS 7. Kartbilaga 7 Dammar, vandringshinder, historiska våtmarker och dikningsföretag

5 5 (35) Viktig information till läsaren Denna rapport har tagits fram inom delprojekt 2 för Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt, och i enlighet med den metod som presenteras i Förstudie. Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt (Dedering 2011, Länsstyrelsen Kalmar län). Syftet med översikterna är att redovisa kunskapsläget per huvudavrinningsområde/kustområde samt föreslå prioritering av fortsatt kunskapsbyggnad för kulturmiljön, dels i förhållande till vattenförvaltningens åtgärder, dels för kulturmiljövårdens egna behov. För mer information hänvisas till förstudien. Observera att det för flera avrinningsområden kan finnas kunskapsunderlag som är gammalt och/eller behäftat med brister. Informationen kan därför vara inaktuell. Rapporten är ett arbetsmaterial och har tagits fram av antikvarie Jakob Marktorp vid Länsstyrelsen i Kronobergs län i samverkan med Länsstyrelsen i Blekinge län. Kartproduktion: Jakob Marktorp Länsstyrelsen i Kronobergs län.

6 6 (35) INLEDNING Denna sammanställning har gjorts av Jakob Marktorp, antikvarie vid Länsstyrelsen i Kronobergs län i samverkan med Länsstyrelsen i Blekinge och Länsstyrelsen Skåne. Synpunkter på rapporten har lämnats av Karl-Oskar Erlandsson, arkeolog vid Länsstyrelsen Blekinge län och Andreas Nilsson, sötvattensbiolog vid Länsstyrelsen Blekinge län. Egna kommentarer i texten nedan är författarens egna kommentarer och tillägg. Syftet med denna kunskapsöversikt är att läsaren utifrån befintligt kunskapsmaterial ska få en inblick i de kulturmiljöer som ligger i anslutning till vatten. Syftet är alltså inte att göra en heltäckande utredning eller diskussion kring de kulturmiljöer som finns. Under Kunskapsuppbyggnad utreds var och i vilka ämnesområden kunskapsuppbyggnad är nödvändig för att kulturmiljö i framtiden ska kunna föra en diskussion kring vattenvårdsåtgärder. Metoden innebär att författaren behandlar förutbestämt material och försöker lyfta de källor som behandlar kulturhistoriskt intressanta anläggningar och händelser vid vatten. Detta är kulturmiljöer som skulle kunna vara aktuella för vattenvårdsåtgärder. Exempel på material som behandlas är: riksintressen för kulturmiljövården, regionala och kommunala kulturmiljöprogram, fornminnesregistret och inventeringar. Metoden medför således att kunskapsläget redovisas och var kunskapsuppbyggnad är nödvändig för kulturmiljö i relation till vattenförvaltning. Vid vissa vattendrag är det kulturhistoriska kunskapsläget mycket dåligt. Det är därför svårt att avgöra vilka kulturmiljöer som är mest värdefulla. Då kulturmiljölagen ändrades vid årsskiftet 2014 infördes en tidsgräns som begränsar det allmänna skyddet av fornlämningar. En lämning som kan antas ha tillkommit år 1850 eller senare omfattas inte av det allmänna skyddet för fornlämningar. Förutom gällande lagstiftning inverkar flera andra värderingsgrunder såsom sällsynthet, representativitet, ålder mm. Lämningarna utgör hela kulturmiljöer som gör att värderingar av enskilda lämningar måste göras efter platsens och vattendragets kulturhistoriska sammanhang. Det är dock svårt att göra sådana bedömningar endast utifrån det material som sammanställs i denna kunskapsöversikt. Bara för att en kulturmiljö inte finns med i den här kunskapsöversikten betyder det inte att den inte finns eller inte har något kulturhistoriskt värde. 1.1 Avrinningsområdet Kartbilaga 1 Översiktskarta I kustområdets norra del är terrängen kuperad och i den nordligaste delen är landskapet rikt på små sjöar. Berggrunden består huvudsakligen av svårvittrad granit, gnejs och i viss mån även sura vulkaniska bergarter. Dominerande jordart är morän och på vissa ställen är det kalt berg eller mycket tunt jordtäcke. I kustområdets södra del ligger det bördiga slättområdet Listerlandet. Enstaka urbergsklackar sticker upp ur slättlandskapet men i övrigt utgörs berggrunden av kalk och krita med inslag av

7 7 (35) kvarts. Jordarten är företrädelsevis grovmo, sand och grus. Slättområdet saknar sjöar, men det finns en torrlagd sjö, Vesan, vars botten idag ligger 1-2 m under Östersjöns yta. Gallån är ganska liten och har i de nedre delarna ett stort inslag av lerbottnar. Sjöarna har ett naturligt tämligen surt vatten och en mycket låg (ibland obefintlig) buffringsförmåga mot försurning. Samtliga är näringsfattiga och opåverkade av utsläpp. Sjön Orlunden har två utlopp som ger upphov till Östra Orlundsån respektive Västra Orlundsån. Sjöarna inom området är näringsfattiga och har svagt surt vatten. De flesta sjöarna kalkas. I norra delen finns humösa sjöar. Ån rinner ofta oskuggad genom jordbrukslandskapet. Vattnet är där lergrumligt och lugnflytande. Östra Orlundsån har en del fina öringbiotoper upp till första vandringshindret vid Skärpinge och där är också höga tätheter på flera lokaler. Ovan Skärpinge finns mycket fina biotoper där ån rinner fram i fina bokskogsraviner. Vid dessa lokaler har endast elritsa och gädda fångats vid elfiske (Dokab & Östensson, 2007). Gallån-Orlundsåns avrinningsområde ligger inom Bromölla, Karlshamn, Olofström och Sölvesborgs kommuner. 1.2 Kulturlandskapet Kulturlandskapsregioner Gallån-Orlundsån KARO 86/87 ligger inom tre kulturlandskapsregioner enligt Sveriges nationalatlas, SNA (Helmfrid 1994). Blekinge Berör den nordöstra delen, ca 25%, av Gallån-Orlundsåns KARO Den agrara bebyggelsen är oftast spridd och kulturlandskapet är präglat av 1800-talets skiften. Uppodlade dalgångar åtskiljs av skogsklädda höjdryggar. Framför allt i söder finns ädellövskogar med bok och ek. Skogsbygden koloniserades först under vikingatid till tidig medeltid. Bebyggelsen expanderade kraftigt under 1800-talet, då ny odlingsmark vanns genom utdikning av kärr och mossar och stenröjning på moränjordar. Animalieproduktion dominerade och ännu finns ängar och hagmarker som hävdas på traditionsenligt sätt. Mycket av bebyggelsen har i dag försvunnit och skogen har vuxit in över hagarna (Helmfrid 1994). Norra Skånes skogsbygd Berör den nordvästra delen, ca 25%, av Gallån-Orlundsåns KARO. Området ligger i sin helhet över högsta kustlinjen och domineras av urbergsmorän. Det är kuperat och sjörikt och har en varierande uppodlingsgrad runt såväl byar som ensamgårdar. Lövskogsinslaget är betydande men det förekommer stora områden med granplanteringar. Hägnader av sten är i allmänhet tillkomna i samband med laga skiftet på 1800-talet. Norra delen utgör till stor del medeltida kolonisationsbygd med låg uppodlingsgrad och karakteristisk ensamgårdsbebyggelse. Fortfarande finns här stora områden av ädellövskog, företrädesvis bokskog (Helmfrid 1994).

8 8 (35) Kristianstadslätten Berör den södra delen, ca 50%, av Gallån-Orlundsåns KARO. Öppet landskap med lätta jordar och hög uppodlingsgrad. Vid sandkusten planterade skyddsskogar. Jordbruket är till stor del inriktat på industrigrödor, främst potatis. Av de många spridda industrierna, mejerier, brännerier, sockerbruk och stärkelsefabriker, är de flesta numera övergivna. Inslaget av större gods är påtagligt med slott, ekonomibyggnader, alléer och parker. Runt Kristianstad finns småsamhällen och vid kusten fritidsbebyggelse. Till regionen kan Listerlandet också räknas. Listerlandets topografi kännetecknas av långsträckta drumliner på vars krön bebyggelsen ofta ligger samlad. I området är minkfarmar ett återkommande inslag. I norr förekommer långa byar runt åkermarken på botten av den forna sjön Vesan. Denna öppna slätt är resultatet av ett av de få lyckade sjösänkningsföretagen i vårt land (Helmfrid 1994) Landskapets karaktärsdrag Antonson (2006) gjorde en regionindelning efter landskapens karaktärsdrag som gavs ut år 2006 av Vägverket. Gallån-Orlundsåns avrinningsområde berörs av fem sådana regioner från Kronobergs län och söderut i Blekinge och Skåne. Slätten (Listerlandet), region 20 Centralbygd. Området ligger under högsta kustlinjen och hör egentligen till Skånes slättregion. Området utgör till stora delar en flack fullåkersbygd, men avgränsas i söder av skogsklädda bergshöjder. Gårdarna är stora till arealen och ligger glest, en och en framförallt utmed vägarna. Detta är ett resultat av enskiftet. Åkrarna är kraftigt rationaliserade och saknar i princip diken och åkerholmar. Kusten, region 19 Centralbygd som ligger under högsta kustlinjen. I området ligger sedimentfyllda sprickdalar likt kilar i landskapet från norr till söder. Dessa utgör jordbruksområden som vidgar sig söderut. Höjdskillnaderna i norr mellan dalbotten och sidornas krön är markanta, men i söder blir relationen mindre. Mellan dalgångarna ligger relativt stora områden som består av flacka skogsklädda höjder av berg och morän. På dessa växer huvudsakligen lövskog. Blekinge är känd för sina Eklandskap. Bebyggelsen ligger framförallt knuten till gränsen mellan odlingsjordar och höjder. Den är spridd eller förekommer i små grupper om några få gårdar. Jordbruket är inriktat mot boskapsproduktion och på den odlade joden dominerar vall och fodersäd. Närmast kusten finns på flera ställen en bård av skog med fritidsbebyggelse. Flera stora samhällen och städer (bl.a. Ronneby, Karlskrona, Karlshamn) är lokaliserade till denna region och ligger många gånger i skärningspunkten mellan å och kust. Östra höglandet, region 12 Ett område vars agrara bebyggelselägen etablerades under framförallt medeltid. Regionen ligger över högsta kustlinjen. Den är kullig och täcks i hög grad av skogsklädd morän. Inslaget av lövträd är stort. Flera större åar skär genom landskapet i nord-sydlig riktning. Bebyggelsen består vanligen av ensamliggande mindre gårdar. Jordbrukens driftsinriktning ligger på nötkreatur och skog. På åkermarken odlas framförallt vallväxter och fodersäd. Södra Höglandet, region 13 Jordbrukets agrara bebyggelselägen etablerades i huvudsak under medeltid. Området hör egentligen till regionen Göinge i Skåne och ligger huvudsakligen över högsta kustlinjen.

9 9 (35) Landskapet är kulligt med många sjöar och framförallt omfattande myrmarker. Området är mycket rikt på skog med en hög andel lövskog. Bortsett från många granplanteringar ökar andelen gran åt norr. Gårdarna är små och ligger glest. Arealen åkermark är överlag mycket liten och återfinns framförallt i anslutning till ådalarna. Åkermark som är småskalig och kantas vanligen av stenmurar (Antonson 2006). 1.3 Vattnets kulturhistoriska betydelse I gränslandet mellan Skåne och Blekinge ligger Gallån-Orlundsåns avrinningsområde. Vattnets historiska inverkan har starkt format människan och det moderna landskapet. Människan har likaså starkt format vattnets utformning en grundsten i det moderna landskapet. Det mänskliga anspråket på mark och vattnet började redan i förhistorisk tid. De första människorna bosatte sig i för att bruka jorden och valde gärna väldränerade platser som låg i anslutning till vattendragen eller kusten. Om detta vittnar många boplatser och fossil åkermark i avrinningsområdet. Även fiskenäringen har genomgående varit betydelsefull i området. Innan de rena fiskelägena växte fram under 1800-talet var fisket kombinerat med annan verksamhet såsom jordbruk. Flera kustnära byar har nämligen vuxit fram efter skiftesepokerna under 1800-talet. Det är märkbart att fiskenäringen har varit viktig i bygden då flera större företag och anläggningar etablerats i exempelvis Hällevik och Nogersund. Numera är rökerierna och de mysiga fiskehamnarna ett spännande och unikt landskapsinslag som är viktig för turismen i Gallån- Orlundsåns avrinningsområde. T.v. Hennings rökeri i Hällevik. T.h. Fiske- och sjöfartsnäringens glansdagar återspeglas i fiskelägenas bebyggelse. Här en kaptensvilla i Hällevik från Lägg märke till den påkostade snickarglädjen. Foto Jakob Marktorp. I senare tid, under 1900-talet, har även minkuppfödning varit kännetecknat med bygden. Ett fåtal minkfarmar är fortfarande i bruk och ett antal nedlagda finns fortfarande bevarade i det Listerländska landskapet.

10 10 (35) Vattendragen i avrinningsområdet har sedan länge fungerat som barriär och gräns mellan byar och socknar. Förutom vattnet som element finns andra strukturer i landskapet som vittnar om människans behov av kommunikation och varuutbyte. Om detta vittnar flera vägstråk och broövergångar. Vidare har vattenkraften nyttjats intensivt i avrinningsområdet. Om detta märks Gaslundaån med lämningar efter sex kvarnar och tre äldre broar som registrerade i fornminnesregistret. Vid Västra Orlundsån finns tre kvarnlämningar norr om Gränum samt två kvarnlämningar och en äldre bro vid Möllebjörke. Det finns även tre fördämningar vid samma vattendrag. Vid Östra Orlundsån går det i den norra delen att finna tre fördämningar, fyra kvarnlämningar och en äldre bro. I den södra delen finns en kvarnlämning en äldre dammbyggnad samt en bro. Gallåns södra del har tre äldre broövergångar och i den norra delen fyra kvarnlämningar. Hur kommer det sig att vattendragen huvudsakligen är koncentrerade till den norra delen i avrinningsområdet? I den södra delen låg sjön Vesan som historiskt sannolikt har haft naturliga tillflöden. Yngve Rollof (1977) beskriver viktiga händelser kring det här. I 1600-tals kartor återges sjön Vesan som en havsvik och ibland med ett brett sund mellan Ysane och Norje eller med utlopp mot Sölvesborg. Kanske fanns det flera utlopp ett nordost genom Norjesund och ett söderut som stängdes av under 1700-talet. På Listerlandet i västra Blekinge mellan Gammelstorp och Ysane socknar låg innan år 1926 en sjö med omgivande sankmark. Flera misslyckade utdikningar hade dessförinnan ägt rum. Namnet Ysane sägs betyda invid det sanka landområdet vid Vesan. Vid dikning och odling har båtar påträffats i marken som tidigare utgjorde Vesans botten. Då sjön dikades ut anlades torrläggningskanaler. Kanalerna var dock för smala för båttrafik men fungerade som vintervägar innan ett fungerande vägnät byggdes ut. Exempelvis användes isen på kanalerna som vinterväg till kyrkorna i Gammelstorp och Ysane. Det sägs att det ska finnas en igenvuxen ränna, vilken inte följer övriga dikens riktning. År 1814 påbörjade hushållningssällskapet sitt arbete med Listerslättens utdikning till Sölveviken till Östersjön. På 1860-talet bildades Vesans Kärr- och Sjöuttömnings- samt Odlingsbolag. Bolagets mål var att stänga av vattentillflöden från Ryssberget med en kanal längs med berget. Även att avleda Orlundsån ut till havet vid Norje. Då utdikningsarbetet påbörjades byggdes Möllebjörke och Gammalstorps avskärmningskanaler samt pumpverk år Pumpanläggningen hade dock för låg kapacitet för en sjösänkning av den dimensionen. Det behövdes även inre avdikning vilket gjorde att kanalerna rasade av ett för stort vattentryck. Dikningsföretaget av Vesan varade då i fem år. Det blev ett mycket kostsamt försök, vilket drabbade intressenter och bönder ekonomiskt. Ett tredje sjösänkningsföretag påbörjades år Nya kanaler grävdes och moderna pumpstation byggdes vid Norje. I samband med det här försöket förstorades Möllebjörkekanalen och Västra Orlundsån invallades delvis. Kanaler och diken i sjösänkningsområdet anlades till en sammanlagd längd av ca 30 km. Denna gång lyckades sjösänkningsföretaget och bönder kunde odla upp vissa delar år År var hela Vesan torrlagd. Invallningen av Vesan kom att bli den största sjösänkningen i Norden, motsvarande en areal av ca 1518 hektar (Rollof 1977).

11 11 (35) 1.4 Vattenförvaltning Ekologisk status Kartbilaga 2 Ekologisk status Observera att statusklassningen är preliminär och kan komma att ändras. Klassningen nedan är hämtad från VISS EU CD Vattendrag Ekologisk status SE Gallån Måttlig SE Gaslundaån God SE Västra Orlundsån Otillfredsställande SE Östra Orlundsån Otillfredsställande Sjö SE Orlunden Måttlig SE Siesjö Otillfredsställande SE Vitavatten (Rösjö) Måttlig Västra Orlundsån Den sammanvägda ekologiska statusen för Västra Orlundsån bedöms till otillfredsställande på grund av status för påväxtalger (kiselalger) och fisk (måttlig). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd) (VISS ). Östra Orlundsån Den sammanvägda ekologiska statusen för Östra Orlundsån bedöms till otillfredsställande på grund av status för fisk och påväxtalger (kiselalger). Bedömningen stöds även av den hydromorfologiska bedömningen (konnektivitet och morfologiskt tillstånd) (VISS ). Gallån Den sammanvägda ekologiska statusen för Fröjdadalsbäcken bedöms till måttlig på grund av status för konnektivitet och morfologiskt tillstånd (VISS ). Gaslundaån Den sammanvägda ekologiska statusen för Gaslundaån bedöms till god. Det finns ingen miljöövervakning i ån som tyder på annat än god status men underlaget är bristfälligt (VISS ). Siesjö Siesjön bedöms få sänkt status från god till otillfredsställande status. Bedömningen baseras på de biologiska kvalitetsfaktorerna fisk och makrofyter. Den biologiska kvalitetsfaktorn makrofyter visar på näringspåverkan. Dominansen av gul näckros, gles förekomst av andra arter och lågt artantal bidrar till bedömningen. Den vattenkemiska parametern näringsämnen styrker bedömningen (VISS ).

12 12 (35) Orlunden Den sammanvägda ekologiska statusen för Orlunden bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS ). Vitavatten (Rösjö) Den sammanvägda ekologiska statusen för Vitavatten (Rösjö) bedöms till måttlig på grund av status för försurning. Ingen klassificering av biologiska kvalitetsfaktorer i sjön har gjorts (VISS ) Vatten- och biotopvård Gallåns dalgång är intressant för friluftslivet och naturvården. (lek och uppväxtområden för havsöring). Vissa fiskeintressen finns i sjöarna i övre delen av vattensystemet. Som enda vattendrag i Blekinge län av noterbar storlek finns inga konstgjorda vandringshinder. Det är ont om goda lek- och uppväxtområden för öring men havsöring leker i ån och där betingelserna är goda är yngeltätheten relativt hög. Skyddsvärda arter är öring, flodkräfta samt eventuellt sandkrypare. I vattensystemet finns dessutom fiskberoende fåglar såsom kungsfiskare och storlom samt den forsberoende strömstaren. Vitavatten är en av Blekinges mest näringsfattiga sjöar och växtplats för sjöhjortron (Nostoc zetterstedtii). Området vid Gaslundaån (Ö Orlundsån) har stora biologiska och kulturhistoriska värden (ålderdomligt kulturlandskap). Skyesjön och Grundsjön har bland annat stora värden vad gäller friluftsliv och fiske. Nedersta delen av Ö Orlundsån är av riksintresse för naturvården (lek- och uppväxt område för havsöring). Andra skyddsvärda arter är Flodkräfta och i åsystemet finns även fiskberoende fåglar såsom fiskgjuse, storlom, strömstare (häckande) samt forsärla (häckande). Jordbruket är omfattande i den södra delen av kustområdet som tillhör Sölvesborgs kommun. Vid de nedre delarna av Gallån förekommer omfattande jordbruksbevattning och i V & Ö Orlundsån förekommer omfattande jordbruksbevattning regelmässigt inom framförallt Vesanområdet, som även innefattar ett stort dikningsföretag (Dokab & Östensson 2007). Länsstyrelsen tog år 2014 fram en policy för vattenuttag. I den framgår det att tillstånd för bortledande av yt- och grundvatten, bland annat för bevattning, endast kan lämnas av markoch miljödomstolen i en miljödom. Har man en äldre vattendom för sitt vattenuttag gäller den fortfarande under de förutsättningar som står angivet i domen. Ofta finns det villkor som ska uppfyllas för att tillståndet till vattenuttag ska gälla. Enligt huvudregeln i gällande lagstiftning krävs det tillstånd för uttag av yt- eller grundvatten för bevattning. Endast uttag som uppenbart inte skadar allmänna eller enskilda intressen avseende påverkan på vattenförhållandena är undantagna tillståndsplikt. Det är den som gör vattenuttaget som vid behov ska kunna visa vilken påverkan uttaget har på omgivningen. Länsstyrelsen har tillsyn över att bestämmelserna följs, oavsett om det handlar om vattenuttag med eller utan tillstånd. Läs mer om vad som gäller för avledning av yt- eller grundvatten på Länsstyrelsen i Blekinges hemsida (Länsstyrelsen i Blekinge ). Inom kustområdena finns ett vattenrelaterat Natura 2000 område (exklusive marina), Skinsagylet med en total yta på 77 ha varav 1,5 ha utgör en vattenrelaterad naturtyp. En nationellt särskilt värdefull sjö, Vitavatten (Rösjön), ett regionalt värdefull vattendrag, Östra

13 13 (35) Orlundsån, samt ett regionalt värdefullt småvatten, Sölve grustäktsdamm, finns inom kustområdet. Inom vattensystemet finns Skyesjöns fiskevårdsområde och Orlundens fiskevårdsområde. Norra delen av kustområdet är försurningskänsligt genom att berg och jordtäcke domineras av svårvittrade mineral med dålig buffringsförmåga. Omkring sekelskiftet 1900 ökade det sura nedfallet från luft till följd av industrialiseringen. Södra Sverige exponerades särskilt kraftigt för luftföroreningar från övriga Europa, vilket ledde till att försurningen accelererade kraftigt i försurningskänsliga områden som detta. Även ändrad markanvändning som exempelvis skogsmarkens utveckling och skötsel är en betydelsefull faktor som påverkar försurningen. Försurningen i områdets sjöar och vattendrag motverkas genom omfattande kalkningsverksamhet. V Orlundsån innefattar Vesans dikningsföretag och är starkt kanaliserad. Ån underhållsmuddras med jämna mellanrum. Ö Orlundsån har ofta låg vattenföring under sommaren (Dokab & Östensson, 2007). Gallån Ån är ganska liten och har i de nedre delarna ett stort inslag av lerbottnar. Sjöarna inom avrinningsområdet har ett naturligt tämligen surt vatten och en mycket låg (ibland obefintlig) buffringsförmåga mot försurning. Samtliga sjöar är näringsfattiga och opåverkade av utsläpp. Det är ont om goda lek- och uppväxtområden för öring, men havsöring leker i ån och där betingelserna är goda är yngeltätheterna relativt höga. Sandkrypare har funnits i ån men har inte kunnat påvisas på senare år. Gallåns dalgång är intressant för friluftslivet och naturvården. Vissa fiskeintressen finns i sjöarna i övre delen av vattensystemet. Skyddsvärda arter i vattendraget är öring, flodkräfta, bäcknejonöga, samt eventuellt sandkrypare. Ån hyser också den försurningskänsliga och rödlistade nattsländan Hydropsyche saxonica. I vattensystemet finns dessutom fiskberoende fåglar såsom storlom samt den forsberoende strömstaren. Havsöring leker regelbundet i ån och där betingelserna är goda, är yngeltätheten hög, vilket också konstaterats genom elfiske som utförs årligen av Länsstyrelsen. Flodkräfta förekommer i några sjöar inom området och åtgärdsområdet utgör preliminärt skyddsområde för flodkräfta. Under 70-talet visade länsstyrelsens mätningar att flertalet av avrinningsområdets sjöar hade svag alkalintitet och ph kring eller under 6. Vattenkemimätningar från huvudfåran, alldeles nära utloppet, finns från några tillfällen och visar att alkaliniteten hade värden under 0.05 under vårvintern. ph under 6 har uppmätts vintertid. Bottenfaunaundersökningar som utförts sedan 1994 visar på att ån har ingen eller obetydlig påverkan av försurningen. Som enda vattendrag i Blekinge län finns här inga konstgjorda vandringshinder. Två naturliga hinder finns i huvudfåran strax söder om Ugglebodasjön samt ytterligare tre i biflödena. Torra somrar kan vattennivån vara mycket låg i ån. Längs de nedre delarna av Gallån förekommer omfattande jordbruksbevattning. Ån lär ha torkat ut så sent som sommaren 1994 vilket stöds av elfisket 1995 då det saknades fjolårsungar. Biotopvård på vissa av sträckorna skulle troligtvis ge mycket goda resultat på öringproduktionen i ån. Målsättningen under de kommande åren kommer att vara att förbättra situationen för öringen i ån. En av åtgärderna kommer därför att vara att försöka utöka storleken på lekytorna men också att skapa nya lek- och uppväxtområden. Övriga åtgärder i ån är biotopkartering,

14 14 (35) inventering av lekbottnar och biotopförbättrande åtgärder t ex utläggning av lekgrus. För att åtgärderna skall ha effekt på lång sikt bör man också försöka komma åt och utreda problemen med den dåliga vattenföringen under sommarhalvåret. Exakt hur det kan komma att genomföras bedöms utifrån de problemområden man hittar under just sommarhalvåret. Det har tidigare funnits uppgifter om flodkräfta i ån, flodkräfta lär också finnas i flertalet sjöar inom åtgärdsområdet. En möjlig åtgärd kan därför vara att återutsätta flodkräftan i Gallån för att småningom få en egen reproducerande population. Genomförda åtgärder Gallån Bottenfaunaundersökning sedan 1994 och framåt. Inventering av strömstare genomförs årligen. Planerade åtgärder Gallån Biotopkartering. Inventering av lekbottnar. Biotopvård från mynningen till Ugglebodasjön på lämpliga ställen, projektering och genomförande Utsättning av öring. Inventering av sandkrypare och eventuell återinplantering av sandkrypare. Utplantering av flodkräfta. Undersöka möjligheterna för utplantering av flodpärlmussla (Axelsson & Jezek 2007). Västra och Östra Orlundsån samt Gaslundaån Sjön Orlunden har två utlopp som ger upphov till Östra respektive Västra Orlundsån. Sjöarna inom området är näringsfattiga och har svagt surt vatten. I norra delen finns humösa sjöar såsom Bredasjön. Västra Orlundsån innefattar Vesans dikningsföretag och är starkt kanaliserad på sträckan mellan Möllebjörke och mynningen i havet. Ån rinner till största delen oskuggad genom det öppna jordbrukslandskapet, vattnet är tidvis grumligt, och de nedre delarna lugnflytande. Så småningom flyter Västra Orlundsån ihop med Vesankanalen och mynnar ut i Norje samhälle. Östra Orlundsån flyter genom ett mer skiftande område, där de norra delarna av ån flyter genom en frodig bokskog, åker- och ängsmarker för att så småningom mynna ut vid väg E22 i Pukavik. Inom vattesystemet finns Skyesjöns och Orlundens fiskevårdsområde. Gaslundaån som mynnar ut i sjön Orlunden, är mycket intressant och har stora biologiska och kulturhistoriska värden, då den rinner genom ett ålderdomligt kulturlandskap. Östra Orlundsån har en ett flertal fina öringbiotoper upp till första vandringshindret vid Skärpinge. Elfisken visar höga tätheter av öring på flera av lokalerna, här finns även gädda och goda bestånd av signalkräfta. Nedersta delen av Östra Orlundsån är av riksintresse för naturvården. Ovan Skärpinge finns mycket fina biotoper med både lek och uppväxtområden, där ån rinner fram genom fina bokskogsraviner. Det är mycket troligt att det tidigare funnits bestånd av stationär öring ovan det definitiva vandringshindret i Skärpinge. Vid elfiskelokalerna ovan Skärpinge har idag endast elritsa, gädda, abborre och signalkräfta fångats. Västra Orlundsån är betydligt mera rensad och påverkad av mänsklig aktivitet, trots detta har havsöring observerats vandra upp och reproducera sig i ån vid ett flertal tillfällen. De nedre delarna hyser trots detta goda bestånd av gädda, som under våren också leker nedanför sammanflödet med Vesankanalen. I systemet finns även goda bestånd av signalkräfta.

15 15 (35) Länsstyrelsens mätningar under 1970-talet visade att en stor andel av sjöarna och huvudfåran hade låg alkalinitet/ph. I huvudfåran var alkaliniteten kring 0,05 mekv/l och därunder vid upprepade tillfällen. Trots att buffringsförmågan ökade närmare utloppet visade mätningar vid mynningen på periodvis svag alkalinitet även där, kring 0,05 mekv/l (1). Västra Orlundsån rensas med jämna mellanrum för att bibehålla en god vattenavledande förmåga. Sommartid uppstår regelbundet problem med låga vattenflöden som en följd av för kraftigt vattenuttag för jordbruksbevattning, detta förekommer längs med hela ån. Fördelningen av vattenflödet i de båda åarna regleras högre upp i systemet vid sjön Orlunden. Observationer från utloppskanalen vid Orlunden sommaren 2006, visade dock att det gick mer vatten i utloppet till Östra Orlundsåns än till Västra Orlundsån. Det finns idag ett definitivt vandringshinder i Västra Orlundsån nedströms Orlunden, Möllekulla. Vandringshindret vid Möllebjörke kvarn har åtgärdats av Sölvesborg och Olofströms kommuner som huvudmän med finansiering genom bl.a. BÅ-medel. I Östra Orlundsån ligger nedersta vandringshindret vid dammen i Skärpinge. Vidare finns fyra definitiva vandringshinder i Östra Orlundsån, en utrivning av dammen i Skärpinge, skulle innebära att havsöringen får tillgång till stora områden reproduktions- och uppväxtlokaler. Liksom Västra Orlundsån sker det vid behov rensningar i ån enligt gammal vattendom för ett av dikningsföretagen i området. Det största problemet för de båda åarna är det låga vattenflödet under sommarhalvåret. Det finns därför anledning att se över ej tillståndsgivna vattenuttag. Man bör sätta en lägsta nivå i vattendraget för vattenuttag, som man inte understiger för att säkra flödet. Detta är ett problem i flera av länets åar och vattendrag. Länsstyrelsen kommer under de närmaste åren att arbeta fram en policy med avseende på uttag för bl.a. bevattning. Det finns flera långsiktiga mål för åtgärdsområdet bland annat eliminering av vandringshinder. De första och viktiga stegen är biotopkartering av de båda åarna samt området ovanför sjön Orlunden och då framför allt Gaslundaån, som ur naturvårdssynpunkt är mycket intressant men som inte särskilt väl undersökt. Nästa steg utgår från den information man fått av karteringen. Nästa steg är att försöka komma till rätta med ej tllståndsgivna vattenuttag vid låga vattenflödena under sommarhalvåret. Genomförda åtgärder Västra och Östra Orlundsån samt Gaslundaån Biotopvårdande åtgärder nedströms Skärpinge Förstudie fiskväg vid Skärpinge Planerade åtgärder Västra och Östra Orlundsån samt Gaslundaån Biotopkartering och elfiske i Gaslundaån. Eliminering av vandringshindret vid Skärpinge. Kartering och förslag på åtgärder för resterande vandringshinder i båda åarna upp till Orlunden. Undersöka behovet av biotopvård ovan Skärpinge. Elfiske Västra Orlundsån (Axelsson & Jezek 2007).

16 16 (35) 2 KUNSKAPSLÄGET KULTURMILJÖ M.M. 2.1 Internationella och nationella intressen Natur- och kulturvattendrag Inget vattendrag inom Gallån-Orlundsåns avrinningsområde har pekas ut som natur- och kulturvattendrag enligt Vattendragsutredningen (SOU 1996:155) Omtankar om vattendrag Nationellt särskilt värdefulla eller värdefulla vattendrag Nationellt värdefulla vatten Naturvårdsverket K 2404 Vitavatten: Näringsfattig, djup klarvattensjö med mycket lång uppehållstid. Sjön är växtplats för sjöhjortron. M 2331 Siesjö Sissebäck: Naturligt näringsrik sjö i vars södra del ett grundvattenbetingat rikkärr ansluter. Stränderna är bevuxna med täta och höga vassar. Både sjön och dess omgivande marker hyser en stor artrikedom och rödlistade arter förekommer. Nationellt värdefulla vatten Fiskeriverket K FiV 16 Gallån: Havsvandrande öringstam Riksintressen för kulturmiljövård och kulturreservat Inget kulturreservat ligger inom avrinningsområdet. Riksintresse-området Sölvesborgs slott ligger inom Gallån-Orlundsåns KARO. Sölvesborg [K 2] Motivering: Stad med stadsplan som visar senmedeltidens regelbundna torgstad där också landsvägen infogats in i gatunätet. (Fästningsmiljö, Stadsmiljö). Uttryck för riksintresset: Högmedeltida kyrka (ursprunglig klosterkyrka) och småskalig bebyggelse som till övervägande del tillkommit efter en stadsbrand år 1801 samt Nya staden från 1897, planerad enligt esplanadsystemet. Ruinen av Sölvesborgs slott som var ett av de danska riksfästena under medeltiden. Kulturlager under mark. Kustlandsvägen var av avgörande betydelse vid anläggandet av såväl borgen som staden (Riksantikvarieämbetet, RAÄ, 2013).

17 17 (35) Byggnadsminnen och kyrkor Det finns ingen kartbilaga till byggnadsminnena och kyrkorna eftersom anknytningen till sjöar och vattendrag är mycket låg. Inom Gallån-Orlundsån avrinningsområde ligger 4 kyrkor registrerade i bebyggelseregistret. Ingen av kyrkorna ligger inom en buffert av 100 meter från fastighetskartans vattenskikt. Inom Gallån-Orlundsån ligger två byggnadsminnen inom en buffert av 100 meter från fastighetskartans vattenskikt. Det finns dock inga direkta kulturhistoriska värden kopplade till vatten inom skyddsområdena. Tabellen visar de byggnadsminnen som ligger inom avrinningsområdet. Län Kommun Socken Bebyggelsebeteckning Namn År Blekinge Sölvesborg Sölvesborg SÖLVESBORG BORGEN 3 - Husnr 1 SLOTTET 1802 Blekinge Olofström Jämshög OLOFSTRÖM GRÄNUM 4:73 - Husnr 1 BRÄNNERI Riksintressen för naturvården Kartbilaga 4 Riksintressen Tabellen visar områden av riksintresse för naturvården som ligger inom Gallån-Orlundsåns avrinningsområde. ID Namn Beskrivning N19 Branta Hallar - Grödby Område av riksintresse för naturvården N18 Djupadal Område av riksintresse för naturvården N18 Grundsjön Område av riksintresse för naturvården NK 4 Listerlandet-Hanö Område av riksintresse för naturvården NK 39 Lörbykusten Område av riksintresse för naturvården NK 40 Ramnamåla Område av riksintresse för naturvården NK 3 Ryssberget Område av riksintresse för naturvården N18 Sluttningszonen Område av riksintresse för naturvården NK 5 Stensnäs-Elleholm Område av riksintresse för naturvården N23 Tostebergakusten Område av riksintresse för naturvården NK 2 Valjeviken-Sölvesborgsviken Område av riksintresse för naturvården Inget av områdena lyfter några direkta värden kopplade till vattenanknutna kulturmiljöer. I flera områden längst kuststräckan finns dock välhävdade naturbetesmarker Natura 2000 Kartbilaga 5 Natura 2000 och naturreservat Tabellen visar de Natura 2000-områden som ligger inom Gallån-Orlundsåns KARO. Inget av områdena lyfter några direkta värden kring vattenanknutna kulturmiljöer. ID Namn Natura 2000 SE Björkenabben

18 18 (35) SE Drögsperyd SE Edenryd SE Elleholm SE Elleholm Norra SE Gruarna SE Gränum SE Gåragöl SE Hjärthallaberget SE Komperskulla SE Kråkenabben SE Kråkenabben nordväst SE Listershuvud SE Mörrumsån SE Näsnabbarna SE Pukaviksbukten SE Ryssberget SE Siesjö SE Siesjöområdet SE Sillnäs SE Skinsagylet SE Spraglehall SE Stiby backe SE Sölvesborgsviken SE Tocken SE Valje SE Värhult SE Västra Torsö SPA SPA Naturreservat Kartbilaga 5 Natura 2000 och naturreservat Tabellen visar de naturreservat som ligger inom Gallån-Orlundsåns KARO. Inget av områdena lyfter några direkta värden kring vattenanknutna kulturmiljöer. ID Namn Brötalyckornas naturreservat Djupadal Elleholm Hjärthalla Listershuvud Ryssberget Skinsagylet Spraglehall

19 19 (35) Stiby backe Sölvesborgsviken Valje Övrig information RAMSAR-området Pukavik Bay ligger inom Gallån-Orlundsåns avrinningsområde. 2.2 Kulturmiljöprogram och inventeringar Kommunalt kulturmiljöprogram Gallån-Orlundsåns avrinningsområde ligger inom kommunerna Bromölla, Karlshamn, Olofström och Sölvesborg. De kommunala kulturmiljöprogrammen (Bromölla) har valts att inte behandlas i Skånes kunskapsöversikter. Detta beror på att det inte finns kommunala kulturmiljöprogram i alla Skånes kommuner. Vidare är flera av de som finns inaktuella och av varierande kvalité. Det regionala kulturmiljöprogrammet däremot berör samtliga kommuner och är kvalitetssäkrat av Länsstyrelsen. Av kommunerna i Blekinge län har enbart Olofström, ett kommunalt kulturmiljöprogram. Inget av de utpekade områdena lyfter några kulturhistoriska värden med vattenanknytning Regionalt kulturmiljöprogram Tabellen visar områden i det regionala kulturmiljöprogrammet som ligger inom avrinningsområdet. De blåmarkerade områdena har starkare vattenanknytning än övriga. ID Namn 60.7 Erikstorp 60.8 Boa 82.2 Stensnäs 83.1 Ynde Hällevik Valje gård 83.2 a,b Sölvesborgs stad och Slottsruin 83.3 Västra Näs 83.4 Jockarp 83.5 Istaby 83.6 Hörviken 83.7 Norje 83.7 Ysane 83.8 Lörby skog 83.9 Djupekås

20 20 (35) Västra Näs, Mjällby socken (83.3) Västra Näs har en relativt ursprunglig prägel såsom fiskeläge, tidigare tillhörigt Siretorps by. Bebyggelsen av äldre fiskarstugor samt hamnen med sina kåsar ger ett intryck av ett litet genuint fiskesamhälle från 1800-talets mitt. Vid laga skiftet 1842 låg Siretorps fiskeläge med kåsar och garnhagar på andra sidan av udden vid Sandviken. Först vid mitten av 1800-talet fick Västra Näs en varaktig bosättning. Befolkningen där levde på fiske för avsalu. Bebyggelsen kom att präglas av små rödfärgade enkammarstugor och framkammarstugor med tomter omgivna av stenmurar. Flera av dessa hus finns kvar än idag. Under 1900-talet har det permanenta boendet till större delen ersatts av fritidsboende. Till byns hamn hör ett omfattande system av kåsar (Länsstyrelsen Blekinge län 1983). Östra och Västra Torsö, Mjällby socken (83.5) Bebyggelsen vid Östra och Västra Torsö har bibehållit många äldre drag och får anses som typiska representanter för Listerlandets mindre fiskelägen. Trycket från båtklubbar och andra fritidsaktiviteter har ännu inte i alltför hög grad spolierat den idylliska prägeln. Området har ett högt miljövärde. På södra kusten ligger Östra Torsö fiskeläge. Fram till mitten av 1700-talet var det bönderna som utnyttjade platsen för det diske som bedrevs som binäring. Vid sekelskiftet uppkom en permanent bosättning av människor som hade fisket som huvudnäring. Fiskeläget utvecklades under 1800-talet till att bli en betydande plats för försäljning av fisk. Under innevarande sekel har utvecklingen gått från permanentboende till fritidsboende. Utmed stranden ligger en rad kåsar. På vägen mellan Istaby och Torsö finns torpbebyggelse bestående av tre ryggåsstugor och en enkelstuga. Även uthusen finns kvar. Byggnaderna är rödfärgade och några har halmtak. Också Västra Torsö har en grupp äldre bostadshus av samma karaktär som vid Östra Torsö (Länsstyrelsen Blekinge län 1983). Hörviken, Mjällby socken (83.6) Den äldsta delen av Hörviken med tillhörande hamnområde och kåsar har bevarat sin ursprunglighet väl. Bebyggelsen av enkelstugor och framkammarstugor på de långsmala tomterna äger ett betydande kulturhistoriskt värde som exempel på 1800-talets fiskelägen. Sedan mitten av 1800-talet har Hörviken varit ett fiskeläge med permanent bebyggelse. Det har tidigare tillhört Hosaby utmarker och avsöndrats från byn. Den äldre bebyggelsen i Hörvik låg i en rad utefter kusten. Utmed stranden låg en lång rad av kåsar, numera delvis borttagna. Husen har i stor utsträckning en lokalt traditionell utformning och ligger tätt tillsammans i anslutning till hamnen (Länsstyrelsen Blekinge län 1983). Djupekås, Mjällby socken (83.9) Trots vissa förändringar på strandens båtkåsar gör det äldsta området och hamnen ett mycket genuint intryck. Tomternas form och omfattning är till större delen densamma som utskiftades vid enskiftet Även bebyggelsen i kärnområdet närmast hamnen har en ålderdomlig karaktär. Djupekås har avsöndrats från Lörby. Fram till skiftet var det Lörbys bönders fiskeläge med garnhagar och kåsar. Någon bebyggelse fanns ej. Efter skiftet år 1816 utvecklades fiskeläget

21 21 (35) genom etablerandet av en permanentbebyggelse. Vid slutet av seklet blev djupekås en stor skutskepparhamn. Med den inriktningen intar hamnen en särställning bland Listerlandets fiskelägen. Där finns välbevarade kåsar och flera äldre hus. Närmast hamnen är tomterna långa och smala. Tomterna bebyggdes med ett boningshus som vette mot hamnen och bakom detta låg garnhagarna. Hustyperna som är bevarade är små framkammarstugor och salstugor (Länsstyrelsen Blekinge län 1983). Hällevik, Mjällby socken (83.10) Bykärnan i Hällevik är fortfarande trots många förändringar Listerlandets kanske bäst bevarade kust- och skepparsamhälle av traditionell, äldre karaktär. De gamla husen är många och ligger på det sätt som bebyggelsen legat i hundratals år. Stengärdesgårdar och väl vårdade trädgårdstäppor i anslutning till bebyggelsen understryker det kulturhistoriska värdet som måste anses vara mycket stort. Hällevik är det äldsta av Listerlandets fiskelägen med en fast bosatt befolkning redan under medeltiden då här uppfördes ett fiskekapell. Den gamla bykärnan låg i huvudsak norr om den nuvarande fiskehamnen. Den för Listerlandets samhällen typiska bebyggelsemönstret återfinns här i form av långsmala tomter bebyggda med små framkammarstugor och inramade av stenmurar. Vid stranden ligger en lång rad väl bevarade kåsar. Runt omkring den gamla bykärnan har under 1970-talet tillkommit ett relativt stort antal nya enfamiljehus som visar att Hällevik fortfarande är ett levande samhälle. Kåsar i Hälleviks hamn. Foto Jakob Marktorp.

22 22 (35) Fornlämningar Fornminnesregistret (FMIS) Kartbilaga 6 FMIS Tabellen visar de fornlämningar som ligger i Gallån-Orlundsåns KARO och inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt. De blåmarkerade lämningarna har starkare vattenanknytning än övriga. FMIS: LÄMNINGTYP Summa alla Punkt Yta Linje Begravningsplats 1 1 Boplats Bro Brott/täkt Brunn/kallkälla Bytomt/gårdstomt Dammvall Flatmarksgrav 1 1 Fornlämningsliknande bildning 2 2 Fossil åker/omr med fossil åker Fyndplats Fångstgrop 1 1 Fästning/skans 1 1 Förvaringsanläggning 5 5 Färdväg Grav uppgift om typ saknas 1 1 Grav markerad med sten 1 1 Gränsbestämt område 1 1 Gränsmärke 2 2 Husgrund, historisk tid Hägnad Kemisk industri Kvarn Livsmedelsindustri 3 3 Lägenhetsbebyggelse Minnesmärke 1 1 Naturföremål/-bildning med tradition Samlingsplats 1 1 Slott/herresäte 1 1 Småindustriområde 1 1 Stenindustri Stensättning 1 1 Tegelindustri 1 1 Textilindustri 2 2 Vägmärke 4 4 Övrigt 7 7 Totalt

23 23 (35) Kartbilagan visar de fornlämningar som ligger inom Gallån-Orlundsåns KARO och inom en buffert av 50 meter från fastighetskartans vattenskikt. Vidare visar kartan ett urval av lämningstyper som har starkare vattenanknytning än övriga och som kan komma att påverkas vid vattenvårdsåtgärder Kvarnar Kartbilaga 6 FMIS Tabellen visar de kvarnar som är registrerade i fornminnesregistret och ligger inom Gallån- Orlundsåns KARO. De 39 kvarnlämningarna finns utmarkerade i kartbilagan. RAÄ-nummer Socken Lämningstyp Egenskap Gammalstorp 270 Gammalstorp Kvarn Gammalstorp 273 Gammalstorp Kvarn Ivetofta 155:1 Ivetofta Kvarn Typ: Ev. i beskrivning Ivetofta 49:1 Ivetofta Kvarn Typ: Ev. i beskrivning Jämshög 1208 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 1210 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 1289 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 148 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 208 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 218 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 220 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 222 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 227 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 308 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 328 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 331 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 369 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 419 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 442 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 445 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 446 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 465 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Jämshög 512 Jämshög Kvarn Typ: Skvaltkvarn Jämshög 521 Jämshög Kvarn Typ: Hjulkvarn Kyrkhult 299 Kyrkhult Kvarn Typ: Hjulkvarn Kyrkhult 402 Kyrkhult Kvarn Typ: Hjulkvarn Kyrkhult 406 Kyrkhult Kvarn Typ: Hjulkvarn Kyrkhult 475 Kyrkhult Kvarn Typ: Hjulkvarn Mörrum 153 Mörrum Kvarn Typ: Skvaltkvarn Mörrum 158 Mörrum Kvarn Typ: Skvaltkvarn Mörrum 167 Mörrum Kvarn Typ: Hjulkvarn Mörrum 192 Mörrum Kvarn Typ: Hjulkvarn Mörrum 194 Mörrum Kvarn Typ: Skvaltkvarn

24 24 (35) Mörrum 198 Mörrum Kvarn Mörrum 206 Mörrum Kvarn Typ: Hjulkvarn Mörrum 302 Mörrum Kvarn Typ: Hjulkvarn Mörrum 320 Mörrum Kvarn Typ: Skvaltkvarn Mörrum 336 Mörrum Kvarn Mörrum 344 Mörrum Kvarn Typ: Hjulkvarn Nedan listas de kvarnar som finns med i Svenska kvarnar (Winning 1940) och som ligger inom avrinningsområdet. Hosaby kvarn, Lister-Mjällby Kvarnen uppfördes 1858 i fem våningar. Nytt kvarnverk installerades 1929 som drevs av två motorer om tillsammans 25 hkr. Kvarnverket bestod av ett par stenar, två valsstolar och fullständigt rensverk. Kvarnen sysselsatte en man som jämsides bedrev lantbruk samt mjöloch spannmålsaffär (Winning 1940). Hörby kvarn, Lister-Mjällby Kvarnen uppfördes 1885 i fem våningar. Ombyggdes bl.a och hade sedermera fyra våningar. Kvarnverket drevs av en motor om 20 hkr och bestod av två par stenar och fullständigt rensverk. Kvarnen sysselsatte en man som jämsides bedrev spannmålshandel (Winning 1940). Möllebjörke kvarn, Sandbäck Kvarnen uppfördes 1872 i tre våningar. Nytt kvarnverk installerades 1932 och drevs av vattenfall om 4 meter från Kärrsjön som lämnade drivkraft under 6 månader. Tillskottskraft från råoljemotor om 17 hkr fanns. Kvarnverket med en effekt av 17 hkr bestod av ett par stenar och fullständigt rensverk (Winning 1940). Norjebys Nya Motorkvarn, Norjeby Kvarnen uppfördes 1929 i två våningar. Nytt kvarnverk installerades 1929 och drevs av en motor om 20 hkr och bestod av ett par stenar. Kvarnen sysselsatte en man som jämsides bedrev lantbruk (Winning 1940). Persgårds kvarn och sågverk, Elisberg Kvarnen uppfördes i början av 1800-talet i två våningar. Drevs av vattenfall om 2,75 meter från Treasjön som lämnade drivkraft under fyra månader. Tillskottskraft från ångmaskin fanns. Kvarnverket drevs av en turbin och en motor om tillsammans 60 hkr, bestod av två par stenar, en valsstol, korngrynsverk och skalare. Kvarnen sysselsatte två man som jämsides bedrev sågverksrörelse (Winning 1940) Skog och Historia inventeringen Skog- och historiainventeringen är avslutad, har kvalitetsgranskats och förts in i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister FMIS.

25 25 (35) Broar och värdefulla vägmiljöer Kartbilaga 6 FMIS Ingen bro inom avrinningsområdet har uppmärksammats i de regionala kulturmiljöprogrammen. Tabellen visar de broar som är registrerade i fornminnesregistret, FMIS, inom Gallån- Orlundsåns KARO. 14 broar är registrerade. RAÄ-nummer Län Kommun Lämningstyp Material Skadestatus Gammalstorp 17:1 Blekinge Sölvesborg Bro Sten Välbevarad Gammalstorp 220 Blekinge Sölvesborg Bro Sten Välbevarad Gammalstorp 6:1 Blekinge Sölvesborg Bro Sten Skadad Jämshög 16:1 Blekinge Olofström Bro Ev. i beskrivning Ev. i beskrivning Jämshög 162 Blekinge Olofström Bro Sten Välbevarad Jämshög 19:1 Blekinge Olofström Bro Ev. i beskrivning Ev. i beskrivning Jämshög 321 Blekinge Olofström Bro Sten Välbevarad Jämshög 420 Blekinge Olofström Bro Sten Välbevarad Jämshög 840 Blekinge Olofström Bro Sten Välbevarad Kyrkhult 405 Blekinge Olofström Bro Sten Välbevarad Mörrum 202 Blekinge Karlshamn Bro Sten Välbevarad Mörrum 322 Blekinge Karlshamn Bro Sten Välbevarad Mörrum 407 Blekinge Karlshamn Bro Sten Välbevarad Ysane 20:1 Blekinge Sölvesborg Bro Ev. i beskrivning Ev. i beskrivning I Vägverkets (2005) nationella plan för bevarandevärda broar finns en utpekad bro i avrinningsområdet. Bro vid Norjesund (K 194) Stenvalvsbro i fyra spann Uppförd år En nätt och ålderdomlig bro som har vackra räcken. Bron förefaller tyvärr vara ganska anonym. Den rika vegetationen på stränderna skymmer bron något (Vägverket 2005). Läs mer: Broar i Blekinge. En kulturhistorisk inventering utförd av länsstyrelsen i samarbete med vägförvaltningen genomfördes Den är inte digitaliserad och kartmaterialet är inte numrerat med bronumreringen utan enbart med vilken grupp bron tillhör (Eriksson 1982). Våra broar en kulturskatt av Ahlberg och Spade (2001) tar inte upp några broar inom avrinningsområdet.

26 26 (35) Dammar och vandringshinder Kartbilaga 7 Dammar, vandringshinder, historiska våtmarker och dikningsföretag Tabellen visar de 10 dammar som ligger inom Gallån-Orlundsåns KARO. De finns även återgivna i kartbilagan. DAMMID Namn {32C5FC7A-6ACF-4996-A5DB-9F3F87F32369} Orlunden (Ö utloppet) {65FD117B-D452-4B01-9A5D F4DD37} Åkekvarn {80205DB4-B09B A2A-5E38E3C5C575} Håkantorp {084467DB-AA10-48A3-B1B7-F050B3621BE6} Skärpinge {F49F3D65-6B28-4A73-BF A55190D0} Orlunden (västra utloppet) {1D2D70A2-85B4-469B-A63E-98CAF065AEFB} Möllekulla {D63668B3-61E2-41F B82DFD25} Möllebjörke {6DC1631D EB-8CEE-49BD740E6CCD} Norjesund {ACE1A C AC-F5AB271BB0F6} Vitavatten {13789CD6-FBF2-406B-9624-C1EB A} Utan namn Tabellen visar de vandringshinder som är registrerade inom avrinningsområdet. Vattendrag Lokalnamn Typ av hinder Eliminerat Gallån Ned Ugglebodasjön 1 Naturligt Nej Gallån Ned Ugglebodasjön 2 Naturligt Nej Gallån Ned bäck fr. Rudegy Delvis naturligt Nej Ö. Orlundsån Skärpinge Konstgjort. Tidigare såg Nej Ö. Orlundsån Bybacken1 Konstgjort. Såg Nej Ö. Orlundsån Bybacken2 Konstgjort Nej Ö. Orlundsån Bybacken3 Konstgjort Nej Ö. Orlundsån Håkantorp Konstgjort Nej Ö. Orlundsån Delvis naturligt Nej V. Orlundsån Vesankanalen Konstgjort Nej V. Orlundsån Möllebjörke kvarn Konstgjort. Tidigare kvarn Nej V. Orlundsån Möllekulla Konstgjort. Tidigare kvarn Nej V. Orlundsån Naturligt Nej Dammarna i Västra Orlundsån nedströms Orlunden, Möllebjörke kvarn och Möllekulla utgör vandringshinder. Vid Möllekulla krävs inga större insatser för att fisken skall kunna passera, men det skulle tillgängliggöra stora ytor av lek- och uppväxtområden för fisken. I Östra Orlundsån ligger nedersta vandringshindret vid dammen i Skärpinge. Vidare finns fyra definitiva vandringshinder i Östra Orlundsån, en utrivning av dammen i Skärpinge, skulle innebära att havsöringen får tillgång till stora områden reproduktions- och uppväxtlokaler (Axelsson & Jezek 2007).